'Hyperglykemisk hyperosmolärt icke-ketotiskt koma' (HHIK) är ett allvarligt tillstånd som kan drabba personer med diabetes, ofta typ 2. Det karaktäriseras av extrema höga nivåer av glukos (socker) i blodet (hyperglykemti), hög osmolaritet och medvetslöshet, utan tecken på ketonkroppar som annars ses vid diabetisk ketoacidos.

För att uppfylla diagnosen behöver följande kriterier vara uppfyllda:

1. Medvetslöshet eller stark förvirring
2. Serumglukosnivåer över 600 mg/dL (33,3 mmol/L)
3. Arteriell pH högre än 7,3 och serumnivåer av ketonkroppar under 5 mmol/L
4. Serumosmolaritet över 320 mOsm/kg

HHIK orsakas vanligtvis av en infektion eller annan sjukdom som leder till att personen inte kan äta eller dricka normalt, och samtidigt får för lite insulin. Detta leder till en ökning av blodsockret och osmolariteten, vilket i sin tur kan orsaka celler att dehydrera och svullna. Symptomen på HHIK kan ta veckor att utvecklas, men om det inte behandlas kan det leda till koma eller död. Behandlingen av HHIK innefattar insulin, vätska och elektrolyter för att korrigera de underliggande störningarna i glukos- och vattenbalansen.

Diabetes ketoacidosis (DKA) är en akut komplikation till diabetes som karaktäriseras av höga nivåer socker i blodet (hyperglycemi), höga nivåer ketonkroppar i blodet (ketonemi) och acidos i kroppen (laktacidose eller metabolt syrebrist). Detta orsakas vanligtvis av brist på insulin, ofta i samband med en infektion eller annan stressande händelse. Symptomen på DKA kan inkludera buksmärtor, kräkningar, yrsel, andfåddhet och förvirring. Behandlingen av DKA består av insulin, vätska och elektrolytersättning, behandling av underliggande orsaker och noggrann övervakning av patientens tillstånd.

'Blödning i putamen' refererar till en typ av intracerebral blöding (ICH), där blod samlas in i den del av hjärnbarken som kallas putamen. Putamen är en del av basalganglierna, som spelar en viktig roll i rörelsekontroll och belöningssystemet i hjärnan.

ICH orsakas vanligtvis av att små blodkärl (artärer) i hjärnbarken skadas eller burstar, vilket får blod att läcka in i omgivande vävnad. I fallet med en putamenblödning kan det orsaka olika symptom beroende på storleken och platsen på blödotet, inklusive motoriska störningar på den motsatta kroppssidan av hjärnan där blödotet har inträffat, förändringar i sensorisk perception, kognitiva funktioner, tal, minne och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av en putamenblödning kan inkludera omedelbar medicinsk behandling för att stabilisera patientens tillstånd, neuroskyddande behandlingar för att minimera skadan på hjärnan och eventuellt kirurgi för att avlägsna blodet eller lindra intracranialt tryck. Prognosen för en putamenblödning kan variera beroende på patientens ålder, allmänt hälsotillstånd och storleken på blödotet.

'Koma' definieras inom medicinen som ett tillstånd där en persons medvetande och respons är så djupt störd att de inte kan vaknas upp eller reagera på stimuli, inklusive smärta. Orsaken till koma kan variera, men ofta beror det på skada på hjärnan, sänkt medvetandnivå orsakad av droger eller alkohol, metabola störningar eller infektioner som påverkar hjärnan. Under koma kan andningen och de autonoma kroppsfunktionerna fortfarande vara aktiva, men det behövs intensiv vård och övervakning för att underlätta recovery och förebygga ytterligare skada.