Hypernatremi är ett medicinskt tillstånd där nivån av natrium i blodet (serumnatrium) är för hög, vanligtvis över 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Normalvärdet för serumnatrium ligger mellan 135 och 145 mEq/L. Hypernatremi kan orsakas av en för liten intag av vätska i jämförelse med vad kroppen förlorar, eller på grund av att onormalt mycket salt har tillförts kroppen. Symptomen på hypernatremi kan inkludera extrem törst, krampningar, yrsel, förvirring, slöhet och i allvarliga fall koma eller konvulsioner. Behandlingen av hypernatremi består ofta av att ge små mängder vatten under en lång tid för att förhindra hjärnskador på grund av snabb korrektion av natriumnivåerna.

Hypothalamustumörer är ovanliga tumörer som utvecklas i hypothalamus, ett område i hjärnan som kontrollerar viktiga kroppsfunktioner såsom hunger, tirst, sömn, kroppstemperatur och hormonkänslighet. Tumörerna kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och hastighet av tillväxt.

Symptomen på hypothalamustumörer kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar endokrina rubbningar (förändringar i hormonnivåerna), försämrad syn, huvudvärk, minnesförlust, humörsvängningar och förändringar i sömnen. I vissa fall kan tumörerna orsaka ökat aptit och viktuppgång (akromegali) eller för tidlig pubertet hos barn (central precocious puberty).

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, neurovetenskapliga undersökningar och bilddiagnostik som magnetresonans- eller datortomografi. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på typen av tumör och dess utbredning.

'Törst' är ett medicinskt symptom som definieras som en stark eller outsläcklig önskan om att dricka. Det kan bero på olika orsaker, till exempel fysiologiska behov av vätska, sjukdomar, läkemedelsverkan eller psykiska faktorer. I allmänhet är törst ett mekanism för kroppen att reglera vattenbalansen och hålla homeostas i kroppen.

"Uttorkning" refererer til en tilstand hvor kroppen mister for meget væske, enten gennem sved, urin eller afføring. Denne tilstand kan føre til en øget koncentration af salte og andre stoffer i blodet, som kan have alvorlige konsekvenser for ens helbred. Uttorkning kan skylles på mange forskellige ting, herunder diarré, opkast, intensiv fysisk aktivitet, varme vejrforhold eller mangel på væskeindtag. Symptomer på uttorkning kan inkludere tør mund, hårdt at svælge, forstyrret søvn, koncentrationsbesvær, hovedpine og forvirring. I alvorlige tilfælde kan det føre til koma eller død.

'Hyponatremi' är ett medicinskt tillstånd där nivån av natrium (en viktig elektrolyt) i blodet är för låg. Natrium hjälper till att reglera vattnets jämvikt i kroppen och är också viktigt för nerv- och muskelfunktioner.

Nivån av natrium i blodet mäts i millimol per liter (mmol/L). Normalt seriumnatrium ligger mellan 135 och 145 mmol/L. Hyponatremi definieras som en serumnatrium under 135 mmol/L.

Hyponatremi kan orsakas av olika sjukdomar eller behandlingar, till exempel lever- eller njursjukdomar, hjärtsvikt, lunginflammation, cancer, vissa mediciner och överdriven fysisk aktivitet. Symptomen på hyponatremi kan variera beroende på hur lågt natriumhalten är och hur snabbt den sjunkit. Lätta symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående och muskelkramp. Allvarligare fall av hyponatremi kan orsaka förvirring, synstörningar, kräkningar, yrsel när man reser sig upp, sammanbrott i gång- eller ställförmågan, medvetandeförlust och i värsta fall koma eller död.

Om du misstänker att du har hyponatremi bör du söka medicinsk vård omedelbart. Behandlingen avhyponatremi beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta att behandla underliggande sjukdom eller att ge natrium intravenöst för att öka nivån i blodet.

En vätske- och elektrolytrubbning är ett medicinskt tillstånd där det finns förändringar i kroppens vatten- och elektrolytbalans. Elektrolyter är mineraler som löses i kroppsvätskorna, såsom natrium, kalium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. De är viktiga för nerv- och muskelfunktion, hjärtverksamhet och vätskebalans.

En vätske- och elektrolytrubbning kan orsakas av olika faktorer, till exempel diarré, vomiting, njurproblem, hjärt- eller leverfailure, vissa mediciner, alkoholmissbruk eller andra sjukdomar. Symptomen på en vätske- och elektrolytrubbning kan variera beroende på vilka elektrolyter som är rubbade och i vilken utsträckning. Några vanliga symtom är trötthet, muskelkramper, yrsel, förvirring, snabb hjärtslag, svårigheter att andas, ödem (vätskeansamlingar under huden) och i allvarliga fall kan det leda till koma eller dödsfall.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker en vätske- och elektrolytrubbning, eftersom det kan behandlas genom att ersätta de förlorade elektrolyterna och vätskan i kroppen. Behandlingen kan ske via intravenös infusion av lösningar som innehåller de nödvändiga elektrolyterna och vattnet.

En saltlösning, hyperton, är en lösning med högre salthalt än den normala fysiologiska koncentrationen i kroppen. Det vanligaste saltet som tas hänsyn till när man pratar om osmolaritet och tonicitet i kroppen är natriumklorid (NaCl), alltså vanligt sett sjö salt.

I en hyperton saltlösning kommer vatten att diffundera från celler som befinner sig i denna lösning till den omgivande lösningen på grund av osmosen, eftersom det är ett gradient i salthalt mellan cellen och den hypertona lösningen. Detta kan leda till att cellerna kan skadas eller förlora sin funktion, beroende på hur länge de utsätts för denna miljö.

"Vätsketerapi" (fluid therapy) är inom medicinen en behandlingsform där man ger patienten vätska intravenöst (via en ven i kroppen) för att behandla eller förebygga dehydrering, elektrolytbrist eller hypovolemi (sänkning av blodvolym). Det kan också användas för att stödja circulationssystemet och andra livsviktiga organ.

Det finns olika typer av vätskor som kan användas beroende på patientens behov, inklusive kristalloider (lösningar av salt och vatten) och kolloider (större molekyler som hjälper till att hålla vätskan inne i blodkärlen). Behandlingen kan vara anpassad efter patientens specifika behov, beroende på deras tillstånd och laboratoriedata.

Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd som orsakas av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på detta hormon. Detta leder till en patologisk ökning av duriten och polyuri, det vill säga att personen urinerar mycket och får i sig mycket vätska för att kompensera.

Det finns två huvudtyper av diabetes insipidus: central diabetes insipidus och nefrogen diabetes insipidus. Central diabetes insipidus orsakas av brist på ADH-produktion i hypofysen, medan nefrogen diabetes insipidus beror på en nedsatt funktion hos njurarna att svara på ADH.

Det är viktigt att skilja diabetes insipidus från diabetes mellitus, som är ett mycket vanligare tillstånd som kännetecknas av höga blodsockernivåer och ofta orsakas av insulinresistens.

'Hyperglykemisk hyperosmolärt icke-ketotiskt koma' (HHIK) är ett allvarligt tillstånd som kan drabba personer med diabetes, ofta typ 2. Det karaktäriseras av extrema höga nivåer av glukos (socker) i blodet (hyperglykemti), hög osmolaritet och medvetslöshet, utan tecken på ketonkroppar som annars ses vid diabetisk ketoacidos.

För att uppfylla diagnosen behöver följande kriterier vara uppfyllda:

1. Medvetslöshet eller stark förvirring
2. Serumglukosnivåer över 600 mg/dL (33,3 mmol/L)
3. Arteriell pH högre än 7,3 och serumnivåer av ketonkroppar under 5 mmol/L
4. Serumosmolaritet över 320 mOsm/kg

HHIK orsakas vanligtvis av en infektion eller annan sjukdom som leder till att personen inte kan äta eller dricka normalt, och samtidigt får för lite insulin. Detta leder till en ökning av blodsockret och osmolariteten, vilket i sin tur kan orsaka celler att dehydrera och svullna. Symptomen på HHIK kan ta veckor att utvecklas, men om det inte behandlas kan det leda till koma eller död. Behandlingen av HHIK innefattar insulin, vätska och elektrolyter för att korrigera de underliggande störningarna i glukos- och vattenbalansen.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Diabetes insipidus, neurogen (også kjent som central diabetes insipidus) er en medisinsk tilstand karakterisert av uføre i produksjonen og/eller sekretionen av antidiuretisk hormon (ADH), som regulerer vannholdigheten i kroppen. Dette fører til økt urinproduksjon (polyuria) og tørst (polydipsi).

Neurogen diabetes insipidus skyldes ofte skader på hypofysen eller hypothalamus, som er strukturer i hjernen som er involvert i produksjonen og reguleringen av ADH. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert hjerneblødning, infeksjon, inflammasjon, tumorer eller traumer.

Behandlingen av diabetes insipidus, neurogen består vanligvis i erstattelse av ADH ved bruk av syntetisk hormon som kan tas som injeksjon eller næsespray. Det er også viktig å sikre tilstrekkelig indtagelse av vann for å unngå dehydrering.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

Den medicinska definitionen av "drickande" är när en individ konsumerar vätskor, vanligtvis genom att svälja dem. Detta kan ske för att stilla törst, för att få i sig nödvändiga näringsämnen eller läkemedel, eller som ett del av en behandling för vissa medicinska tillstånd.

Det är viktigt att notera att "drickande" kan ha olika betydelser beroende på kontexten. I en alkoholkonsumtionsrelaterad kontext kan "drickande" avse konsumtion av alkoholdrycker, vilket kan vara skadligt om det sker i överbefolkningsmängder eller för den som har alkoholberoende.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

Atractylodes är ett släkte av växter inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae) som består av cirka 12 arter. Släktet har sin naturliga utbredning i östra Asien, främst i Kina och Japan.

I den traditionella kinesiska medicinen används två arter av Atractylodes, A. lancea och A. chinensis, som medicinalväxter. Dessa två arter är kända under sina kinesiska namn, bai zhu respektive cang zhu.

A. lancea, även kallad "östra atractylodes", används främst för att stärka matsmältningssystemet och förbättra absorptionen av näringsämnen. Den har också traditionellt använts för att behandla diarré, trötthet, svaghet och för att stärka immunförsvaret.

A. chinensis, även kallad "västra atractylodes", används främst för att behandla mag-tarmsjukdomar som kräksjuka, diarré och magsmärtor. Den har också traditionellt använts för att behandla lunginflammation, astma och för att stärka immunförsvaret.

Det är viktigt att notera att användning av dessa växter bör ske under övervakning av en kvalificerad medicinsk specialist på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

'Persiljeväxter' är ett vanligt förekommande svenskt trivialnamn för växtfamiljen Apiaceae, även känd som Umbelliferae. Det är en stor familj med ursprungligen fleråriga örter, men även några buskar och träd. Familjen har fått sitt vetenskapliga namn på grund av den typiska blomställningen som liknar ett paraply, vilket kommer från latinets 'umbella' som betyder just paraply.

Många persiljeväxter är välkända kulinariska örter, såsom persilja, selleri och dill. Andra arter kan vara giftiga eller oätliga, vilket gör korrekt artbestämning viktigt. Familjen innehåller även flera medicinskt använda växter, som till exempel lavendel och johannesört.

Typiska kännetecken för persiljeväxter är:

* Blad: Ofullständigt indelade eller parflikiga blad med breda bladskivor.
* Stjälkar: Hårt fibrösa, ofta ihåliga stjälkar.
* Blommor: Små, vita, gula eller rosa blommor i flockar som bildar en paraplyformad blomställning (umbell).
* Frukter: Torra, tvådelade skidor med tvärgående ribbor.

Det är viktigt att notera att många andra växter utanför familjen Apiaceae kan ha liknande kännetecken, så artbestämning bör göras av en kvalificerad person eller genom laboratorieprov.

Luftrörsinflammation, även känd som sinusit eller sinusinfektion, är en inflammation i de små hålrummen (sinus) runt näsa och ögon. Det kan orsakas av en infektion, allergi eller irritation. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, näsflöde, hosta, feber och trötthet. Luftrörsinflammation kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, avhjälpande medel för att lindra symtom och i vissa fall kirurgi.

Strupkatarr (latin: Pharyngitis) är en inflammation i svalget, strupen. Det kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att vara mer vanligt under vintermånaderna. Vid strupkatarr upplever man ofta ont i halsen, torrhet i munnen och svallet, samt ibland feber, hosta och trötthet. Även svullnader i lymfkörtlarna kan förekomma. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men ofta behövs endast vila, vätska och smärtstillande medel. I vissa fall kan antibiotika vara aktuellt om orsaken är bakteriell.

Crenarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som tillsammans med eukaryoter och bakterier utgör de tre domänerna livet kan delas in i. Crenarchaeota består huvudsakligen av extremofila organismer, det vill säga arter som lever under mycket extrema förhållanden vad gäller temperatur, pH och salthalt. Många crenarchaeoter lever i heta källor och undervattens vulkaner, men några arter har också hittats i mer normala miljöer som mark och hav.

Crenarchaeota karaktäriseras bland annat av att de saknar cellkärna (som eukaryoter) och att deras celldelning sker genom binär fission, till skillnad från många andra arkeer som delar sig genom knoppning. De har också en unik typ av proteinkomplex som kallas ATP-synthase, som används för att producera energriktat ATP.

Crenarchaeota innehåller många olika släkten och arter, bland annat Sulfolobus, Pyrobaculum, Acidianus och Ignicoccus. Dessa organismer är ofta svåra att odla i laboratoriemiljö, men de har blivit allt mer intressanta för forskare på grund av deras extremofila livsmiljöer och deras unika biokemi och fysiologi.

Astragalus är ett medicinskt term som refererar till den torra rotstjälken från kinesisk astragel (Astragalus membranaceus), en art i familjen ärtväxter som växer vilt i norra Kina. Denna rotstjälk har traditionellt använts inom kinesisk medicin för att stärka det immunsystemet, minska svaghet och utmattning samt för att behandla olika sjukdomar som influensa, cancer och hjärtsvikt.

Astragalus har visat sig ha en rad medicinska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, immunförstärkande och antioxidativa effekter. Den kan också hjälpa till att förbättra blodcirkulationen och reglera blodsockret.

Ämnen som utvinns från astragalusrot inkluderar saponiner, flavonoider, polysackarider och ämnen som kallas astragalosider. Dessa ämnen kan ha en positiv effekt på hälsa genom att stödja immunsystemet, skydda celler från skada, reducera inflammation och förbättra kroppens förmåga att hantera stress.

Det är värt att notera att astragalus inte bör användas som en substitut till konventionell medicinsk behandling och att det kan ha interaktioner med vissa läkemedel. Det är alltid rekommenderat att konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda astragalus eller någon annan naturläkemedel.

Det finns ingen officiell medicinsk definition av "Internet", eftersom det är ett allmänt begrepp som inte är specifikt relaterat till medicinen. Men för att ge dig en bred förståelse av vad Internet är:

Internet är ett globalt nätverk av datorer och andra enheter, som är sammanlänkade för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan dem. Det bygger på standardiserade protokoll och består av en rad olika tjänster och tekniker, såsom webb, e-post, filuppladdning/-nedladdning, chatt, videokonferenser och sociala medier. Internet ger användarna möjlighet att snabbt och enkelt komma i kontakt med information, kunskaper och andra människor över hela världen.