Utsöndring av onormalt stora mängder oxalat i urinen.
Något av två genetiskt betingade sjukdomstillstånd som kännetecknas av stora mängder oxalat i urinen, tillsammans med njursten, njurförkalkning, tidig njursvikt och allmän avlagring av kalciumoxalat, till följd av defekt i glyoxylatomsättningen.
"Oxalate" är ett organiskt salt eller estrar av oxalsyra, och kan hittas i vissa livsmedel som spenat, rabarber, sockerbetor och choklad. Överskott av oxalater i kroppen kan leda till att de kristallerar ut och bildar kidneysten.
Kalciumsaltet av oxalsyra, förekommande som kristaller i urin och i vissa stenar (calculi).
Nefrolitias är medicinsk terminologi för när det bildas stenar eller kristaller i njurarna eller urinvägarna, vilket kan orsaka smärta, blod i urinen och andra besvär.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera överföringen av aminosyror mellan olika molekyler i kroppen. De flesta transaminaserna finns i levern, men de kan även påträffas i andra delar av kroppen, såsom hjärtat, musklerna och njurarna. Ökade nivåer av transaminaser i blodet kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i levern eller andra organ.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis calciumfosfat, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta kan orsaka njurskada och leda till nedsatt njurfunktion. Nefrokalcinos kan ses i samband med olika sjukdomar eller tillstånd, såsom hyperparatyreoidism, disturbanser i mineral- och elektrolytbalansen, höga serumnivåer av calcium och/eller fosfat, njursjukdomar och vissa medikamenter.
Oxalobacter formigenes är en gramnegativ, anaerob bakterie som förekommer naturligt i människans tarmflora, särskilt i colon. Den livnär sig på oxalat, ett slags organisk syra som finns i vissa livsmedel som spenat, rabarber, sockerbetor och choklad. Bakterien bryter ned oxalatet till koldioxid och formaat, vilket gör att den kan hjälpa till att minska oxalatkoncentrationerna i tarmen och därmed även minska risken för njursten som orsakas av höga oxalatnivåer.
Urolithiasis är ett medicinskt tillstånd där ett eller flera urinvägsstenar har bildats i någon del av urintransportsystemet, inklusive nedre delen av urinledaren (uretor), urinblåsan (vesikeln) eller urinrören (nefron). Dessa stenar kan vara små och orsaka inga symptom, eller de kan vara större och leda till smärta, blod i urinen, kramp och andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken, läge och typ av sten, men den kan innefatta icke-kirurgiska metoder som låga vattenintag och mediciner för att hjälpa till att passera stenen, eller kirurgiska ingrepp om stenen är för stor att passera på egen hand.
"Oxalsyra är en organisk syra som förekommer naturligt i vissa växter och föda, till exempel spenat, rabarber och choklad. Överskott av oxalsyra kan leda till njursten eller andra kärrbildningssjukdomar."
Hyperkalciuri är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer kalcium (Ca2+) i urinen. Normal urinhalt av kalcium är mellan 100-300 milligram per dygn (mg/dygn). Om urinhalten av kalcium överstiger 300 mg/dygn talar man om hyperkalciuri. Detta tillstånd kan vara primärt, det vill säga orsakas av en endogen ökning av kalciumexkretionen i njurarna, eller sekundärt, det vill säga som ett resultat av högre serumkalciumnivåer. Hyperkalciuri kan vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom njursjukdomar, primära hyperparatyreoidism och vissa läkemedel som kalciumkanalblockerare och vitamin D-preparat.
"Urinvägsstenar är förekomst av kristaller eller fast mineralmaterial som sedimenterat och bildat stenar i urintransportbanan, inklusive nedre delen av urinvägen och urinblåsan."
Salter av glykolsyra (hydroxiättiksyra).
En färglös, luktfri, trögflytande dihydroxialkohol. Den har söt smak, men är giftig vid förtäring. Etylenglykol är den kommersiellt viktigaste glykolen och tillverkas i stor skala som frostskyddsmedel och kylmedel. Syn. glykol.
Glyoxylate är ett derivat av oxalacetat, som är en tvåcarboxylsyra. Det är en intermediär metabolit i levern hos däggdjur och spelar en roll i leverns metabolism av glykolysintermediärer och aminosyror.
Kirurgiskt anlagd anastomos (konstgjord förbindelse) mellan den övre delen av jejunum och den nedre delen av ileum på tunntarmen för att skapa en förbigång av den näringsupptagande delen av tunntarmen. På grund av risken för svår undernäring och livshotande ämnesomsättningskomplikationer används inte längre denna metod för behandling av sjuklig fetma.
Steatorrhea är ett medicinskt tillstånd där avföringen innehåller onormalt höga nivåer av fett, vilket orsakar en fet odör och en konsistens som påminner om grädde. Detta kan leda till problem med näringsupptag och viktminskning. Steatorrhea kan vara ett tecken på att någon har en malabsorption, vilket kan bero på olika sjukdomar eller skador i mag-tarmkanalen som exempelvis celdysfunktion, inflammation eller strukturella skador.
Kirurgiskt anlagd öppning (stoma) för dränering av urinblåsan.
En art grampositiva, stavformade mjölksyrabakterier som ofta används som startkultur vid ensilagejäsning, i surdeg och smörsyrajästa typer av öl och vin.
En hydroxypyruvatreduktas (HPR) är ett enzym som katalyserar reduktionen av hydroxypyruvat till D-glyceratdehydroascorbat under glukoneogenesen i levern hos däggdjur. Detta enzym ingår i L-gulonolakton-vägen, som är den sista stegen i syntesen av askorbinsyra (vitamin C) hos de flesta andra djur. Människor och andra primater har dock förlorat förmågan att producera askorbinsyra på grund av en genetisk mutation som gör att detta enzym saknas eller är defekt.
En hydroxilerad form av aminosyran prolin. Brist på askorbinsyra (C-vitamin) kan leda till sviktande hydroxiprolinbildning.
Vattenlösligt pulver som ges oralt och används som urindrivande- och slemlösande medel, som systemiskt alkaliserande medel, och som elektrolytbildare.
En oxo-syra-lyas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av en oxosyra till en karboxylsyra och en aldehyd genom decarboxylering. Exempel på reaktioner som kan katalyseras inkluderar dekarboxyleringen av pyruvat till acetaldehyd och kolmonoxid, samt dekarboxyleringen av oxaloacetat till malat.
En väsentlig intermediär i ämnesomsättningen. Den är en sur förening i citrusfrukter. Salter av citronsyra (citrater) kan användas som antikoagulanter, tack vare sina kalciumkelerande (jonbindande) eg enskaper.
Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.
Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.
Njurtransplantation är en medicinsk procedure där en fungerande njure från en donator transplanteras till en mottagare vars egen njure inte fungerar korrekt, oftast på grund av njurssvikt. Detta åtgärd utförs vanligtvis som en operation och efter operationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling för att förhindra avstötning av den nya njuren. Njurtransplantation är ofta en behandlingsalternativ för patienter med slutstadium njursvikt, istället för att vara beroende av dialysbehandlingar.
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
Elektrontäta cytoplasmapartiklar, omslutna av ett enkelt membran, som t ex peroxisomer, glyoxisomer och glykosomer.

Hyperoxaluri är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer av oxalat i urinen. Det finns två huvudsakliga typer av hyperoxaluri: primär hyperoxaluri och sekundär hyperoxaluri.

Primär hyperoxaluri orsakas av genetiska defekter som leder till överproduktion av oxalat i kroppen, medan sekundär hyperoxaluri kan orsakas av hög intag av oxalat genom kosten eller förhöjda nivåer av oxalat i blodomloppet som orsakas av andra sjukdomar.

I allvarliga fall av hyperoxaluri kan oxalatprecipiter bildas i njurarna, vilket kan leda till njurskada och slutligen till njursten eller njur failure.

'Primär hyperoxaluri' (PH) är en medfödd metabolisk störning karaktäriserad av ökade nivåer av oxalat i urinen (hyperoxaluri), som orsakas av ett felaktigt metaboliskt sönderfall av oxalater i kroppen. Det finns två huvudtyper av primär hyperoxaluri: Typ 1 och Typ 2, båda är relaterade till genetiska mutationer.

Typ 1 orsakas av mutationer i genen AGXT (Alanin-Glyoxylat Aminotransferas), vilket leder till en nedsatt funktion hos ett enzym som kallas alanin-glyoxylat aminotransferas. Detta enzym är viktigt för att reglera oxalatnivåerna i kroppen genom att omvandla oxalat till glyoxylat. När detta enzym inte fungerar korrekt kan oxalatet ansamlas i kroppen och orsaka skada, särskilt på njurarna.

Typ 2 orsakas av mutationer i genen GRHPR (Glyoxylate Reductase/Hydroxypyruvate Reductase), vilket leder till en ökad aktivitet hos ett enzym som kallas glyoxylat reductase/hydroxypyruvat reductase. Detta enzym omvandlar glyoxylat till glykolat istället för att omvandla det till oxalat, men när det finns för många mutationer i genen kan det leda till en ökad produktion av oxalat och därmed högre nivåer av oxalat i urinen.

Primär hyperoxaluri kan leda till njursjukdomar, njurstenar och eventuellt njurskada om den inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar ofta en diet med låga nivåer av oxalat och tillhandahållande av tillräcklig mängd vätska för att hjälpa till att undvika njurstenar. I vissa fall kan läkemedel som bindare av oxalat användas för att minska absorptionen av oxalat i mag-tarmkanalen. I allvarliga fall kan en njurtransplantation behövas.

'Oxalater' är ett medialt begrepp inom medicinen och refererar till oxalat, som är en organisk syra som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom spenat, rabarber, sockerbetor, choklad, nötter och visst grönt. Överskott av oxalat i kroppen kan leda till bildning av njurstenar, eftersom oxalat lätt binder till calcium och bildar en fast, kristallin substans som kan ansamlas i njuren. Vissa personer med förhöjda nivåer av oxalat i urinen eller med en predisposition för att utveckla njurstenar kan rekommenderas att begränsa sin intag av livsmedel som är rika på oxalat.

Kalciumoxalat är ett salt av Kalcium och Oxalsyra. I den medicinska världen, kan kalciumoxalat vara känt som en förening som kan bildas i njurarna som något av de primära konkrementen eller nefrolithen (njurestenar).

Nefrolitiasis, eller njurestenar, är ett tillstånd där fasta partiklar bildas inne i urinvägarna. När dessa partiklar blir tillräckligt stora och/eller talrika kan de orsaka smärta, blod i urinen, illamående eller besvär med urinering. Kalciumoxalat är ett av de vanligaste materialen som stenarna består av.

För att undvika njurensstenar av kalciumoxalat kan vissa rekommendationer ges, såsom att öka drickandet av vatten, minska intaget av oxalsyrarik mat (som spenat, rabarber och choklad) samt att hålla ett lämpligt kalcium/oxalsyra jämvikt i kroppen. I allmänhet bör du alltid konsultera din läkare eller specialist för att få rätt information om din specifika situation.

'Nefrolithiasis' er en medisk betegnelse for forekomsten af en nefrolit, altså en steen eller et fast forklumpet materiale som dannes i nyrerne. Disse steiner kan variere i størrelse og sammensætning, men de fleste er dannet af kalk (calcium), oxalat, urinsyre eller cystin. Små nefrolitias ofte går igen og forløber uden symptomer, mens større steiner kan føre til smerter i underlivet (flankesmerter), blod i urinen (hematuri) og/eller opkastninger. I værste fald kan en nefrolit blokere urinvejene og forårsage en infektion eller skade på nyrerne, hvilket kan medføre alvorlige komplikationer som nyresvigt. Behandlingen afhænger af størrelsen, beliggenheden og sammensætningen af steinen, men den kan omfatte medicinsk behandling, lithotripsi (ultralydsbrydning af steinen) eller kirurgi.

Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).

'Njurstenar' är ett samlingsbegrepp för olika slags inflammatoriska tillstånd i njurens vävnad. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra skador på njuren. Njurstenar kan vara akuta eller kroniska och de kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande.

I vissa fall kan njurstenar leda till komplikationer som njursvikt, blod i urinen och ödem. Behandlingen av njurstenar beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. I milda fall kan vila, vätskeintag och smärtstillande medel vara tillräckliga, medan mer allvarliga fall kan kräva starkare behandling som antibiotika eller immunsuppressiva läkemedel. I vissa fall kan även operation vara nödvändig.

Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis i form av hydroxiapatit, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta orsakas ofta av störningar i mineralomsättningen eller förhöjda nivåer av calcium och fosfat i blodet.

Nefrokalcinos kan vara associerad med olika sjukdomar, såsom hyperparatyreoidism, distal ren tubulär acidos, nefropati (skada på njurarna) orsakad av höga nivåer av oxalsyra eller cystin, samt användning av vissa läkemedel.

I allvarliga fall kan nefrokalcinos leda till njursvikt och skador på njurarnas funktion.

'Oxalobacter formigenes' är en gramnegativ, aerotolerant, icke-sporbildande bakterie som normalt förekommer i tarmfloran hos människor och djur. Denna bakteriestam är specialiserad på att metabolisera oxalat, ett slags organisk syra som finns i vissa livsmedel som spenat, rabarber, sockerbetor och choklad. Genom att bryta ned oxalatet förhindrar 'Oxalobacter formigenes' överdriven accumulering av oxalat i kroppen, vilket kan leda till njursten och andra hälsoproblem. Denna bakterie saknar också citratsynthas, enzym som annars är nödvändigt för att syntetisera citronsyra, och detta gör den beroende av oxalat som kolkälla.

'Urolithiasis' er en medisk betegnelse for stenbildning i urinvejene, herunder nyrerne, urinledere og urinblæren. Disse stenfyldte aflejringer kan føre til smerter, blod i urinen, gentagne infektioner eller forstyrrelser i urinproduktionen. Stenene dannes som regel over en periode af tid, når der er for høje koncentrationer af mineralske salte i urinen. Små stenfyldte partikler kan typisk passere uden symptomer, mens større kan blive fastlåst og føre til kolikagtige smerter eller skader på de omkringliggende væv. Behandlingen affhnger af stenens størrelse, placering og sammensætning, men kan inkludere medicinsk behandling, lithotripsi (stenfragmentering ved hjælp af ultralyd eller røntgenstråler) eller kirurgisk fjernelse.

Oxalsyra är en organisk syra som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom spenat, rabarber, choklad och nötter. Den kan även produceras i kroppen som ett biprodukt av nedbrytningen av aminosyror och andra ämnen. Oxalsyra binds vanligen till calcium och bildar en ofsolubil salt som utsöndras via urinen.

I högre koncentrationer kan oxalsyra orsaka njursten och i sällsynta fall kan den leda till njursvikt. För att undvika dessa komplikationer rekommenderas personer med förhöjda nivåer av oxalsyra att begränsa sin konsumtion av livsmedel som innehåller höga halter av oxalsyra och att dricka tillräckligt med vätska.

Hyperkalciuri är ett medicinskt tillstånd där kroppen utsöndrar för mycket kalcium i urinen. Normalvärdet för kalcium i urinen varierar beroende på individuella faktorer, men vanligtvis anses en 24-timmars-urinprovs koncentration på över 300 mg/24 timmar (7,5 mmol/24 timmar) vara högt.

Detta tillstånd kan orsakas av olika faktorer, inklusive förhöjda nivåer av parathyroidhoromon (PTH), njurarsjukdomar, primär hyperparatyreoidism och vissa läkemedel. Hyperkalciuri kan leda till att njurarna skadas över tid och öka risken för nefrokalcinos eller njursten. Det är viktigt att diagnostisera och behandla hyperkalciuri för att förebygga komplikationer och skydda njursjukvården.

"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.

Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.

Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.

"Glykolate" är ett substrat som produceras i cellens energiproducerande process, glykolys. Glykolysen är den första steget i cellandningen och sker under anaeroba (syrefria) förhållanden. I detta steg bryts glukos ner till två molekyler pyruvat, och under processen bildas också två mol ekvivalenter ATP (adenosintrifosfat), två mol NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) samt två mol H+. Glykolate produceras som en biprodukt när cellen bryter ned pyruvat med hjälp av ett enzym kallat glykolatoxidas under speciella förhållanden, till exempel vid höga nivåer syre. Glykolate kan sedan omvandlas tillbaka till pyruvat eller ombildas till andra metaboliter i cellen.

Etylenglykol är en transparent, incolorlig, olöslig i vatten och starkt synnerlig doftlös vätska. Det används som antifrysmedel, kylmedium och lösningsmedel. I medicinsk kontext kan etylenglykol vara en del av en läkemedelsformulering för att förbättra produktens flytbarhet och stabilitet.

Emellertid är etylenglykol giftigt för människor och djur om det intas, andas in eller kommer i kontakt med huden i större mängder. Intag av etylenglykol kan orsaka allvarliga skador på centrala nervsystemet, njurarna och hjärtat, samt leda till koma och död.

Således är det viktigt att hantera etylenglykol med omsorg och använda skyddshandskar och skyddsglasögon när man arbetar med den. I händelse av förgiftning bör man söka akut medicinsk vård omedelbart.

Glyoxylate är ett derivat av oxalacetat, som är en tvåcarboxylsyra. Det är en intermediär metabolit i några biologiska processer, inklusive glyoxylatcykeln, en modifierad variant av citronsyracykeln som förekommer hos växter, bakterier och parasiter. Glyoxylat kan också bildas som ett resultat av nedbrytningen av glyciner, en aminosyra.

Glyoxylat är involverat i flera metaboliska processer, men när det akkumulerar i kroppen kan det leda till skador på lever och njurar. Förhöjda nivåer av glyoxylat kan också orsaka höga nivåer av oxalat, som kan leda till att bildning av njurstensproppar eller njursvikt.

En jejunoileal-bypass är ett kirurgiskt ingrepp som historiskt har använts för att behandla svår obesitas. Under operationen kopplas en del av tarmen, vanligen jejunum och ileum, direkt till colon, vilket gör att näringsupptaget från en del av tarmen undantas. Detta kan leda till viktminskning, men metoden används inte längre på grund av de allvarliga komplikationer och biverkningar som kan uppstå, såsom näringsbrist, vitamin- och mineraldeficiens, gallsten, leverskador och ökad risk för cancersjukdomar.

Steatorrhea är ett medicinskt tillstånd där avsöndringen av fettsyror i avföringen ökar, vilket orsakar en oljig och flytande konsistens hos avfärden. Ordet "steatorrhea" kommer från grekiskan och betyder "fettavföring".

Den vanligaste orsaken till steatorrhea är malabsorption, vilket kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador på mag-tarmkanalen. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar celdysplasi, celiaki, Crohns sjukdom, fibros, giardiasis, kirurgiska resektioner av tjocktarmen och pankreatit.

Steatorrhea kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, viktminskning och näringsbrist på grund av onormal upptagning av fett och andra näringsämnen. Diagnosen ställs ofta genom att mäta fettsyran i avföringen eller genom en Dünnseparationstest. Behandlingen av steatorrhea beror på underliggande orsak, men kan innefatta dietförändringar, mediciner och kirurgiska ingrepp.

"Cystostomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där en öppning skapas mellan urinblåsan och bukhinnan, vanligtvis för att underlätta urindränage hos en patient. Detta kan vara tillfälligt eller permanent beroende på underliggande medicinska orsaker såsom neurologiska sjukdomar, skador eller avancerad cancer.

Den permanenta formen av cystostomi kallas även för suprapubisk cystostomi (SPC) och innebär att en kateter placeras genom huden ovanpå urinblåsan för att dränera urinen kontinuerligt. Den tillfälliga formen av cystostomi kan användas under akuta situationer, såsom efter en operation på urinvägar eller när patienten har svårigheter att urinera självständigt.

I allmänhet utförs cystostomi under narkos och kräver kompetens från en erfaren kirurg. Efter operationen måste patienten få vård för att förebygga infektioner och andra komplikationer, såsom skador på urinvägar eller blödningar.

Lactobacillus brevis är en art av grampositiva, stavformade bakterier som normalt förekommer i vissa delar av människans tarmflora, framförallt i tunntarmen. Den tillhör den grupp av bakterier som kallas LAB (lactic acid bacteria), vilka producerar laktat som en produkt av sin metabolism.

Lactobacillus brevis är en fakultativ anaerob, vilket betyder att den kan leva och växa i både syre-rika och syre-fattiga miljöer. Den kan trivas i en bred skala av pH-värden och temperaturer, vilket gör den anpassningsbar till olika ekologiska nischer.

Denna bakterieart har visat sig ha potentialen att ge positiva hälsobefrämjande effekter, bland annat genom att producera substanser som hämmar växthuvuden för patogena mikroorganismer och stärka immunförsvaret. Den kan också vara involverad i nedbrytningen av vissa näringsämnen, såsom kolhydrater och aminosyror.

Lactobacillus brevis förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel fermenterade grönsaker, sauerkraut, vinäger och olika typer av fermenterad mjölk, som exempelvis yoghurt och ost. Den kan även användas som en probiotisk kultur i livsmedelsproduktion för att förbättra näringsinnehållet och ge hälsobefrämjande effekter.

Hydroxypyruvate reduktase (HPR) är ett enzym som katalyserar reductionen av hydroxypyruvat till D-glycerat under syreavsättning. Detta enzym spelar en viktig roll i metabolismen av aminosyror och karbohydrater, särskilt i glukoneogenesprocessen i levern. HPR är också involverat i kroppens försvar mot oxidativ stress genom att hjälpa till att neutralisera toxiska aldehyder som produceras vid celldamage. Diskrepanser har rapporterats mellan HPR-aktivitet och sjukdomstillstånd, såsom diabetes och neurodegenerativa störningar, men orsaken till dessa associationer är fortfarande under forskning.

Hydroxiprolin är ett derivat av aminosyran prolin, som bildas genom postsyntetisk modifiering av kollagen och elastin. Det bildas när prolin hydroxileras av enzymer som kallas prolyshydroxylaser, som behöver syre, järn och vitamin C för att fungera korrekt. Hydroxiprolin hjälper till att stabilisera den tredimensionella strukturen hos kollagen och elastin, vilket gör dem starkare och mer motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning.

Kaliumcitrat är ett potassiumhaltigt salt av citronsyra. Det används ofta som ett dietärt supplement eller som en ingrediens i livsmedel för att tillföra potassium. Kaliumcitrat kan också användas som ett medicinskt medel för att behandla njursten orsakad av låg pH i urinen, eftersom det kan hjälpa att alkaliniserara urinen och förhindra bildning av nya stenar. Det kan också användas för att behandla hypokalemi (lågt potassiumnivå i blodet) orsakad av vissa mediciner eller sjukdomstillstånd.

Enligt IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) definieras en oxo-syra-lyas som:

"En enzym som katalyserar reaktionen där en oxo-syra avspjälas från en substratmolekyl genom att bryta en kol-kol-bindning."

Oxo-syror är organiska syror som innehåller en karboxylgrupp (-COOH) och en keton- eller aldehydgrupp (-C=O). Exempel på oxo-syror är pyroventsyra (PVA, C5H4O3) och α-ketoglutarsyra (AKG, C5H6O5).

En oxo-syra-lyas bryter därför en kol-kol-bindning i substratet och avlägsnar en oxo-syregrupp som produkt. Detta är viktigt inom cellens metabolism, till exempel vid nedbrytningen av aminosyror i citronsyracykeln.

Citronsyra, eller citric acid, är en karboxylsyra med kemisk formel C6H8O7. Den förekommer naturligt i många frukter och grönsaker, särskilt citrusfrukter som lemoner och lime, vilket ger dess namn. Citronsyra är en viktig del av Krebs cykel, eller citronsyracykeln, en metabolisk process som sker inne i mitokondrier och som spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Citronsyra har också många användningsområden utanför kroppen, till exempel som konserveringsmedel och smakförstärkare i livsmedelsindustrin. Den är också ett vanligt ingrediens i rengörings- och skönhetsprodukter på grund av dess förmåga att hjälpa till att reglera pH-värdet och fungera som en kemisk exfoliant.

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

'Kristallisering' er en begrep i medisinen som refererer til dannelse av fast, regelmessig oppbygd materiale (et kristall) i en væske eller i et legeme. Denne prosessen skjer når stoffer som normalt er opløst i en væske, nås en koncentrasjon der de ikke lenger kan forbli i opløsning under de aktuelle temperatur- og trykkondisjonene. I stedet vil de starte å forme kristaller som sedimenterer ut av løsningen.

I medisinen kan kristallisering forekomme under ugunstige omstendigheter, for eksempel når en væske med høy koncentrasjon av opløste stoffer ikke kan draines fra et legemeområde. Dette kan føre til dannelse av kristaller i det berørte området, som kan være smertefulle eller skade veskelappene. Et eksempel på dette er gikt, en sykdom der karakteriseres av kristallisering av urinsyren (urat) i leddens synovialvæske og leddampe.

Kristallisering kan også forekomme som en bivirkning til behandling med visse lægemidler, for eksempel når et lægemiddel ikke fullstendig løses i kroppen og stoffer derfor begynner å kristallisere. Dette kan føre til bivirkninger som smerte, inflammasjon eller skader på veskelappene.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

"Mikrokroppar" är ett samlingsbegrepp för mycket små levande organismer, oftast bacteria och svampar, men det kan även inkludera små djur som exempelvis encelliga protozoer. Mikrokroppar är så små att de inte kan ses med blotta ögat utan behöver en mikroskop för att kunna observeras. De kan vara antingen nyttiga eller skadliga beroende på vilken art det rör sig om och i vilket sammanhang de förekommer.

Oxlumo är avsett för behandling av primär hyperoxaluri typ 1.. Tidig bedömningsrapport. ...
Ett exempel är den ärftliga sjukdomen primär hyperoxaluri, som bl a leder till njursten redan i unga år. Vissa ärftliga former ...
Andra ärftliga sjukdomar som påverkar njurarna inkluderar Alports syndrom, primär hyperoxaluri och cystinuri. ...
Hyperoxaluri 0 frågor Utsöndring av onormalt stora mängder oxalat i urinen. * Hypertoni, renal 0 frågor Konstant högt blodtryck ... Nefros kan vara en primär sjukdom eller en sekundär komplikation efter andra sjukdomar. Den kännetecknas av det nefrotiska ...