En ileostomi är en typ av stoma, vilket är en öppning på kroppsytan som skapas under en operation. I denna fall är ileostomin formad av en del av tunntarmen, ileum, som flyttats till ytan och förbinds med huden genom en artificiell öppning. Detta görs vanligen när en persons ändtarm (kolon och rektum) har tas bort eller inte kan användas på grund av sjukdom eller skada.

Exkrementerna kommer då att passera genom ileostomin istället för att lämna kroppen via ändtarmen. Exkrementerna är flytande eller semi-flytande och innehåller ofta mycket näringsrikt vätska, så det kan behövas en speciell ileostomi-behållare för att samla avfallet.

Denna typ av stoma är vanligen tidsbegränsad och kan stängas efter behandlingen av underliggande sjukdom eller skada, men det finns också situationer där ileostomin behöver vara permanent.

En medicinsk kontext är ett ileoanalreservoar ett kirurgiskt tillvägagångssätt för att behandla tarmcancer, Crohns sjukdom eller andra tarmsjukdomar som orsakat en allvarlig skada på tarmen. Det innebär att en reservoar av ileum (den sista delen av tunntarmen) skapas och ansluts till analöppningen, vilket möjliggör kontinens kontinuerlig borttransport av avföring utan behov av en ileostomi-påse.

Denna procedure kallas också för ileoanal anastomos eller pelvic pouch surgery och den ger patienten möjlighet att återfå kontroll över tarmfunktionen och livskvaliteten efter en tids behandling.

En kolostomi är en typ av stoma, vilket betyder att ett öppet sår skapas genom bukväggen så att en del av tarmen kan sticka ut. Kolostomin görs vanligen när en persons kolon eller ändtarm har blivit skadad eller behöver tas bort under en operation.

Specifikt är en kolostomi en öppning som skapats från kolon, det vill säga den del av tarmen som tar hand om nedbrytningen och absorptionen av vatten och näringsämnen i maten. Ofta används kolostomin för att avleda fekalievätskan när en person inte kan göra det på naturlig väg, till exempel efter operationer eller vid sjukdomar som kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) eller cancer.

Fekalievätskan kommer då att rinna ut via kolostomin och samlas i en säck som sitter runt omkring stoman. Sådana säckar behöver tas bort och rengöras regelbundet för att förhindra infektioner och andra komplikationer.

Det finns olika typer av kolostomier, beroende på var den skapas i kolon och hur stor del av kolon som tas bort. Varje typ kan kräva olika metoder för vård och hantering, så det är viktigt att personer med en kolostomi får rätt information och instruktioner från sina läkare och sjuksköterskor.

Kolektomi är ett medicinskt ingrepp där hela eller delar av colon, det stora tarmlocket, tas bort. Det finns olika typer av kolektomier, beroende på vilken del av colon som behöver tas bort. Några exempel är:

* Hemikolektomi: Ena hälften av colon tas bort.
* Sigmoidekolektomi: Den nedre delen av kolon (sigmoidekolon) tas bort.
* Total kolektomi: Hela kolon tas bort, inklusive ileocecal valvet som förbinder kolon med småintestin.

Kolektomier utförs ofta som behandling för olika former av tarmsjukdomar, såsom coloncancer, divertikulit eller chronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Efter operationen kan patienten behöva en tids enteral eller parenteral näring och eventuellt även antibiotika för att förebygga infektioner.

'Tarmfickor' er en norsk medisinsk betegnelse som direkte kan oversattes til 'tarmobstruktion' på engelsk.

En tarmobstruktion innebærer at passasjen gjennom tunellen i tarmsystemet blir forhindret på grunn av en mekanisk obstruksjon. Denne situasjonen kan føre til opptrekket av matsmåle, gass og væske bak obstruksjonen, hvilket kan resultere i opblåsing, smerte og i værste fall nekrose (død av tarmskitten) hvis behandling ikke søkes tidlig.

Tarmobstruksjoner kan ha mange årsaker, inkludert strupurel kræft, adhisiom, hernier, volvulus, intussusception og strangulering av en herni. Hvis du eller noen andre har mistanke om en tarmobstruksjon bør det aldri underestimes, og det anbefales å søke medisinsk behandling umiddelbart.

Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.

Ileum har huvudsakligen tre funktioner:

1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.

2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.

Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.

'Kirurgisk häftning' (også kaldet 'sutur' eller 'sting') er en metode, der anvendes i kirurgi for at lukke et sår eller en skade i vævene. Denne teknik involverer at anvende specielle nåle og tråde (suturer) for at bringe de skadede kanter sammen, så de kan hele korrekt. Der findes forskellige typer af häftninger alt efter stedet i kroppen, størrelsen på sårerne og typen af væv.

Häftninger kan være absorberbare eller ikke-absorberble, beroende på om de er designet til at blive opløst af kroppens egne enzymer over tid eller ej. Absorberbare suturer anvendes ofte i indre organer og hjerne, mens ikke-absorberbale suturer typisk anvendes i områder, der er lettere tilgængelige for fjernelse efter helingen.

Kirurgiske hæftninger bør udføres af en kvalificeret sundhedsperson, da fejlagtig udførelse kan medføre komplikationer som infektioner, blødninger eller dårlig heling.

Ulcerative colitis är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som primärt drabbar colon (tjocktarmen) och rectum (endast delvis eller helt). Den kännetecknas av kontinuerliga, superficiala sår (ulcus) i tarmens slimhinna, vilket orsakar symptom som diarré, blodig avföring, buksmärtor och viktminskning. Sjukdomen kan variera från mild till allvarlig och påverka personer olika mycket under dess löpande tid. Orsaken till ulcerativ colitis är inte fullständigt känd, men det tros handla om en kombination av genetiska, immunologiska och miljöfaktorer som bidrar till sjukdomens uppkomst. Behandlingen kan innebära mediciner för att reducera inflammationen, ändringar i kosten och i vissa fall kirurgi.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.

The anal canal is the terminal end of the digestive tract, surrounded by muscles that control the voluntary expulsion of feces. It is the last portion of the gastrointestinal system, extending from the anorectal junction to the anal verge, and is lined with mucous membrane. The anal canal is approximately 3-4 cm in length and has both an inner and outer layer of muscle, known as the internal and external sphincters, respectively. These muscles work together to maintain continence and allow for defecation.

'Schilling test' är en nu föråldrad diagnosmetod som användes för att undersöka absorptionen och transporten av vitamin B12 i kroppen. Testet utvecklades på 1950-talet av den amerikanske läkaren Robert F. Schilling och användes främst för att diagnostisera perniciös anemi, en typ av blodbrist orsakad av brist på intrinsic factor, ett protein som produceras i magtarmkanalen och behövs för att korrekt absorbera vitamin B12.

I Schillingtestet får patienten först ta en oral dos av radioaktivt märkt vitamin B12, vanligen under formen av radiokolmarkerad cyanocobalamin. Sedan samlas urinen upp under en viss tidsperiod och undersöks för nivåerna av radioaktivitet. En hög koncentration av radioaktivitet i urinen antyder att patienten har en normal vitamin B12-absorption, medan en låg koncentration kan indikera en absorptionstörning.

I ett andra stadium av testet ges patienten ytterligare en dos av icke-radioaktivt vitamin B12 tillsammans med intrinsic factor för att ersätta eventuell brist på detta protein. Om patientens absorption och transport av vitamin B12 är normaliserad efter tillförseln av intrinsic factor, kan det antyda att perniciös anemi orsakas av en brist på detta protein.

Schillingtestet har blivit allt mindre vanligt som diagnosmetod på grund av de stränga regleringarna kring användning och hantering av radioaktiva ämnen, samt möjligheten att använda andra, icke-radioaktiva metoder för att diagnostisera perniciös anemi.

Pouchitis är en inflammation i en pouch, ett litet säckformigt område i tjocktarmen som skapats chirurgiskt. Denna procedure kallas för ileoanal anastomos och utförs ofta hos personer med svår Crohns sjukdom eller ulcerös kolitis som behöver subtotalt colectomi (borttagande av tjocktarmen).

Pouchit visar sig vanligen genom symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och ibland feber. Andra symtom kan innefatta slem i avföringen eller blod i avföringen. Pouchitis kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Den orsakas ofta av infektion, vanligtvis med bakterier som finns naturligt i tarmen, men kan också uppstå på grund av immunologiska faktorer eller obekanta orsaker. Behandlingen innefattar ofta antibiotika för att behandla eventuell infektion och ibland antiinflammatorisk medicinering för att minska inflammationen. I allvarliga fall kan ytterligare kirurgi vara nödvändig.

'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.

En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.

Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.

'Tarmtömning' (eller 'colon cleansing') är en procedur där tjocktarmen rensas från fekalier och bakterier, ofta i syfte att rengöra tarmen före en kolonoskopi eller andra medicinska undersökningar, eller som en del av alternativmedicinska behandlingar. Det finns olika metoder för tarmtömning, inklusive användning av laxermedel, speciella dietplaner eller mekaniska metoder som irrigation. I samband med en kolonoskopi rengörs tarmen vanligtvis med hjälp av ett starkt laxmedel som orsakar kraftiga avföringskramper och diarré, vilket rensar tarmen från alla fekalier. Det är viktigt att följa instruktionerna noggrant när man ska göra en tarmtömning för att undvika komplikationer som dehydrering eller elektrolytrubbningar.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Crohn's disease is a type of inflammatory bowel disease (IBD) that can affect any part of the gastrointestinal tract, from the mouth to the anus. It is a chronic condition characterized by inflammation, which can lead to symptoms such as abdominal pain, diarrhea, fatigue, weight loss, and malnutrition.

The exact cause of Crohn's disease is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and immune system factors. The condition often presents with skip lesions, which means that areas of normal tissue are interspersed between areas of inflammation. This can make the diagnosis and treatment of Crohn's disease challenging.

There is currently no cure for Crohn's disease, but various treatments can help manage symptoms and reduce the frequency and severity of flare-ups. Treatment options may include medications such as anti-inflammatory drugs, immunosuppressants, and biologic therapies, as well as surgery in some cases.

If you suspect that you or someone you know may have Crohn's disease, it is important to seek medical attention from a healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

Den tjocka tarmen, även kallad kolon, är en del av det mänskliga digestiva systemet. Den sträcker sig från blindtarmen till rektum och har en genomsnittlig längd på 150 cm hos vuxna. Tjocktarmens huvudsakliga funktion är att absorbera vatten och elektrolyter samt fermentera o absorptionstaget i tunntarmen obalanserade kolhydrater, proteiner och fiber med hjälp av bakterier. Detta leder till produktion av korta fettsyror, vitaminer och gaser.

Tjocktarmen har tre delar: den uppåtriktade ascendenta kolon, det tvärställda transversala kolon och den nedåtriktade descendenta kolon samt det slutliga sigmoideala kolon som leder till rektum. Tjocktarmen har ett rikligt blodförsörjning och ett tjockt lager av muskulatur, vilket hjälper till att förflytta tarminnehållet framåt genom peristaltiska rörelser.

Duodenoskopi är en endoskopisk undersökningsmetod där man använder ett flexibelt, böjligt teleskop, duodenoskopet, för att undersöka tolvfingertarmen (duodenum) och papillan som leder in till gallgången och bukspottkörtelns utförsgång.

Duodenoskopet är ungefär 1 meter långt och har en diameter på cirka 1 cm. På den yttre spetsen finns det en liten kamera som sänder bilder till ett monitor, så läkaren kan se strukturerna inne i kroppen. Duodenoskopet har också verktyg som gör det möjligt att ta biopsier (små prov), avlägsna polypers och utföra andra terapeutiska procedurer.

Duodenoskopi används ofta för att undersöka symptom såsom magsmärtor, illamående, kräkningar, blod i avföringen eller för att diagnostisera och behandla sjukdomar som gallsten, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), pankreatit och cancer.

Inflammatoriska tarmsjukdomar (IT) är en grupp av kroniska tarmsjukdomar som karaktäriseras av inflammation i tarmens slemhinna. Det finns två huvudsakliga typer av IT: ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Ulcerös kolit drabbar endast tunntarmen och/eller rectum och kolon, medan Crohns sjukdom kan drabba alla delar av tarmarna, från mun till anus. IT kännetecknas av symtom som diarré, buksmärta, trötthet och viktminskning. Andra symtom kan inkludera blod i avföringen, feber och sår i tarmarna (ulcerationer).

IT orsakas av en kombination av genetiska, miljömässiga och immunologiska faktorer. Behandlingen av IT består ofta av mediciner som reducerar inflammationen, såsom aminosalicylater, kortikosteroider och biologiska läkemedel. I vissa fall kan kirurgi behövas om medicinska behandlingar inte är tillräckligt effektiva eller om komplikationer uppstår.