En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).
IgA utgör 15-20% av människans serumimmunglobuliner, huvudsakligen i form av polymerer med 4 kedjor. Hos andra däggdjur dominerar dimerer. Sekretoriskt immunglobulin A är det vanligaste immunglobulinet i sekret.
Viktiga beståndsdelar av immunglobulinmolekyler. De utgör de större av de två typerna av polypeptidkedjor som svarar för de olika immunglobulinernas biologiska och immunologiska egenskaper. De skiljer sig åt, beroende på vilken Ig-klass de kommer från, innehåller mellan 450 och 600 aminosyrarester per kedja, och har molekylvikter mellan 51 och 72 kD. Varje immunglobulinmolekyl har två tunga och två lätta kedjor.
Gener som kodar för immunglobulinernas lätta och tunga kedjesegment. De lätta kedjornas gensegment betecknas L-V (variabel), J ("joining"; sammankopplande) och C (konstant). De tunga kedjesegmenten har dessutom en mångfalds- eller spridningsgen D ("diversity"). Varje segment kodar för vissa aminosyror, och alla har olika nukleotidsekvenser. Generna sätts ihop genom ett anmärkningsvärt blandande av segment under B-cellernas mognande.
Immunglobulinberedningar för intravenös tillförsel som huvudsakligen innehåller immunglobulin G (IgG). De används för behandling av en rad sjukdomar, förknippade med minskade eller onormala immunglobulinnivåer, inkl. AIDS hos barn, primär hypergammaglobulinemi, SCID (svår kombinerad immundefekt), cytomegalovirusinfektioner hos patienter med transplantat, kronisk lymfocytisk leukemi, Kawasakisyndromet, neonatalinfektioner och idiopatisk trombocytopen purpura.
Polypeptidkedjor, bestående av 211 till 217 aminosyrasekvenser, som kan isoleras från immunglobuliner och som har en molekylvikt av ca 22 kD. Det finns två huvudtyper av lätta kedjor, kappa och lambda, vilka hos människa förekommer ungefär i förhållandet 60% till 40%. Båda kedjor består av linjärt upprepade, likartade, men inte identiska, segment av ca 110 aminosyrarester. I varje segment lägger en disulfidbindning grunden till en tätt veckad, 60-delad slinga eller domän. Angränsande domäner länkas med mindre tätveckade regioner. Båda de lätta kedjorna innehåller två sådana domäner. Två lätta och två tunga kedjor utgör en immunglobulinmolekyl, men båda lätta kedjor i ett Ig är av samma typ.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
En av immunglobulinernas lätta kedjor, med en molekylvikt av ca 22 kD. Dessa kedjor utgör ungefär 60% av samtliga lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin M, med en molekylvikt av ca 72 kD. De har ungefär 57 aminosyrarester ordnade i fem domäner och fler oligosackaridgrenar och högre kolhydratinnehåll än de tunga kedjorna på IgG.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens och -sammansättning kan variera, som ger antikroppen dess antigenspecificitet och som antas utgöra bindningsplatsen för antigenet. Den återfinns vid Fab-fragmentets N-ände och omfattar såväl hypervariabla områden (komplementära regioner) som ramområden.
Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller.
Det dominerande immunglobulinet i exokrina sekret, så som mjölk, andningsvägarnas och tarmarnas slem, saliv och tårar. Den kompletta molekylen (ca 400 kD) består av två IgA-enheter med fyra kedjor, en sekretorisk komponent och en J-kedja.
De immunglobulinklasser som återfinns hos någon djurart. Hos människor finns det nio klasser som vandrar i fem olika grupper vid elektrofores. Var och en av dem består av två lätta och två tunga proteinkedjor, och varje grupp har sina utmärkande strukturella och funktionella egenskaper.
Immunglobulinfragment i fraktioner av lätta kedjor hos sekretoriskt immunglobulin A eller polymert immunglobulin M i förhållandet en J-kedja per IgA-dimer eller per IgM-pentamer. J-kedjan är en polypeptid med molekylvikt av ca 17 kD, vars uppgift är att antingen binda samman globulinets komponenter eller föra globuliner genom membran.
Ett immunglobulin som svarar för mindre än 1% av Ig-mängden i plasma. Det finns på cellmembranet på många cirkulerande B-lymfocyter.
Waldenström's makroglobulinemi är en sällsynt cancerform som karaktäriseras av att monoklonala IgM-immunglobuliner överproduceras av abnormalt prolifererande B-lymfocyter, vilket leder till symptomen och tecken på sjukdomen, inklusive makroglobulinemi, neuropati, autoimmuna komplikationer och organskada.
"Serologisk testning är en laboratoriebaserad metod för att detektera specifika antikroppar eller andra markörer i blodserum eller annan kroppsfluid, vilket kan användas för att stödja diagnosen av olika sjukdomar och infektioner."
Kristalliserande fragment bestående av karboxiändarna av båda de tunga kedjorna, länkade med disulfidbindningar. Fc-fragmenten svarar för antikropparnas effektorfunktioner (komplementfixering, cellmembranbindning och transport genom moderkakan).
Typarten (och den enda arten) av Rubivirus. Den orsakar akut infektion (röda hund) hos främst barn och unga människor. Människan är den enda naturliga värden för viruset. Det finns ett levande, försvagat vaccin med förebyggande effekt.
Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens är oföränderlig inom en immunglobulinklass. Den ger immunglobulinet dess biologiska specificitet och är i stort artspecifik. Området omfattar C-änden av de lätta kedjorna och tre fjärdedelar eller mer av de tunga kedjorna, hela Fc-fragmentet och C-änden av Fab-fragmentet.
En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.
Genetisk omfördelning av B-lymfocyten som medför en substitution i den typ av fast område för tunga kedjor som uttrycks. Detta möjliggör ett ändrat effektorsvar, medan den specifika antigenbindningen (det variabla området) förblir oförändrad. De flesta klassbyten sker genom DNA-omkastning, men sådana kan även inträffa på RNA-nivå.
Reumatoid faktorn (RF) är ett antikroppsprotein som kan förekomma hos personer med reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppen angriper sina egna ledvävnader. RF kan också förekomma hos personer utan reumatoid artrit, men i lägre frekvens. Det är inte specifikt för reumatoid artrit och kan påträffas vid andra sjukdomar också. RF-testet används som ett hjälpmedel för att stödja en diagnos av reumatoid artrit, men det är inte definitivt för att ställa diagnosen.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
Toxoplasmos är en infektionssjukdom orsakad av protozoen parasiten Toxoplasma gondii.
Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Antikroppar som reagerar med enskilda determinanter (idiotoper) i den variabla regionen av andra antikroppar.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
'Receptorer, antigen, B-celler' är tre relaterade begrepp inom immunologin som tillsammans utgör en viktig del av den adaptiva immunresponsen.
"Ett immunglobulinfragment är en del av ett antikroppsmolekylt som bildas när ett immunglobulin (Ig) proteinet spjälkas upp av enzymet kallas för proteas. Dessa fragment kan innefatta Fab-fragan som binder till antigenet eller Fc-fragmentet som interagerar med cellulära receptorer och komplementproteiner."
En Plasmacytom är en ovanlig cancerform som karaktäriseras av onormal proliferation (överdriven celldelning) och accumulering av plasma cells (en typ av vit blodcell) i vävnaden, ofta i benet. Plasmacytomer producerar monoklonala immunoglobulin (proteiner som är en del av vår immunförsvar) som kan leda till höga nivåer av protein i blodet och urinen. I ett senare stadium kan cancerformen utvecklas till multipelt myelom, en mer allvarlig form av plasma cell tumör.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.
*Toxoplasma* är ett släkte inom protozoer som innehåller en enda art som kan infektera människor, *Toxoplasma gondii*. Detta är en parasit som orsakar sjukdomen toxoplasmos och kan infektera ett brett spektrum av varmblodiga djur, inklusive människor. Infektionen sprids vanligtvis genom kontakt med kattavföring eller infekterat rått kött. *Toxoplasma gondii* kan orsaka allvarliga symptom hos immunbräckta individer, men i de flesta fall är sjukdomen asymptomatisk hos friska vuxna.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin G, med en molekylvikt av ca 51 kD. De innehåller ungefär 450 aminosyrarester ordnade i fyra domäner och har en oligosackaridkomponent med kovalent bindning till Fc-fragmentet. Gammakedjorna hos de fyra undergrupperna av IgG är inte identiska, men liknar varandra mer än de liknar andra immunglobuliners tunga kedjor.
Konvalescens är den fas av sjukdoms- eller skadetillfrisknandet där individen fortfarande kan känna sig utmattad, svag och ha nedsatt uthållighet, men är på väg att återhämta sig till sin normala hälsa och funktionalitet. Under konvalescensfasen kan det vara viktigt att fortsätta vila och ge kroppen tid att läka, samtidigt som en gradvis ökad aktivitet introduceras för att stödja återhämtningen.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
"Röd hund" är en akut, starkt smittsam viral infektion orsakad av röda hundvirusen, som kännetecknas av feber, utslag, jointsmärtor och konjunktivit.
Immunglobulinallotyper refererer til den unikke sammensætning af immun globulin (antistoffer) gener, som findes i et individ's genotype og deres korresponderende fenotype, dvs. de proteiner, der udtrykkes på basis af disse gener. Immunglobuliner er proteiner, der produceres af B-celler og Plasmacytter for at identificere og neutralisere fremmede stoffer som bakterier, virusser og andre patogener.
En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.
Serologiska tester där en given mängd antigen blandas med serum innan en lösning med röda blodkroppar tillsätts. Reaktionsresultatet uttrycks som den minsta mängd antigen som ger fullständig hemagglutinationshämning.
Den medicinska beteckningen 'Poly-Ig-receptor' (polyungarbindningsreceptor) avser en typ av receptor som finns på ytan av vissa celler, särskilt B-celler och epitelceller i slemhinnor. Denna receptor binder till flervalens immunoglobulin A (IgA), ett protein som är en del av det adaptiva immunförsvaret. När Poly-Ig-receptorn binder till IgA transporteras den genom epitelcellerna och utsöndras i slemhinnor, där den hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera patogener som annars skulle kunna tränga in i kroppen.
Antikroppar producerade i människor och djur efter exponering för antigen från parasitiska protozoer.
En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.
Ett segment av immunglobulinerna hos möss och människor, där det variabla områdets gener uppströms förenas med dem hos det konstanta området nedströms (en viktig del av mekanismen bakom antikroppsvariationen). I den lätta kedjans hopkopplingsområde återfinns de gener som kodar för aminosyrorna 96 och 107.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Congenital toxoplasmosis is a medical condition characterized by infection with the Toxoplasma gondii parasite, which is transmitted from a pregnant person to their fetus through the placenta.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Passiv immunisering refererer til en type af immunitet, der opnås ved at give en individ antibodies eller cellulære komponenter med immunologisk aktivitet fra en anden kilde, i stedet for at udvikle sin egen immunitet gennem direkte kontakt med en patogen. Dette kan opnås på to måder:
Immunglobuliner framkallade av antigena substanser hos svampar.
Diagnostisk testutrustning refererer til de medisinske instrumenter, apparater og teknologier, der anvendes til at udføre tests og undersøgelser af patienters krop og sundhedstilstand for at etablere en præcis diagnose af sygdomme, skader eller fysiologiske anomalier. Disse værktøjer omfatter bl.a. laboratorieudstyr, billeddiagnostisk udstyr som røntgenmaskiner, ultralydsapparater, MRI-scannere og CT-scannere, endoskopiske kameraer, EKG/EGG-maskiner m.fl., der hjælper sundhedspersonale med at opdage, overvåge og forstå patienternes tilstand, så de kan udforme en effektiv behandlingsplan.
Staphylococcus aureus protein A (SpA) är ett ytprotein hos den grampositiva bakterien Staphylococcus aureus, som bidrar till bakteriens virulens genom att hämma värdimmunsvaret. SpA kan binda till Fc-regionen av mänskliga IgG-antikroppar och till den första variabla regionen (VH3) på deras antikroppsarm, vilket resulterar i blockering av opsonisering, fagocytos och komplementaktivering. Detta gör det svårare för värden att bekämpa infektionen.
Merkaptoetylaminers är en grupp organiska sulfurhaltiga föreningar som innehåller en thiolgrupp (-SH) och en primär aminogrupp (-NH2). De är kända för deras förmåga att agera som reduktanter, vilket betyder att de kan ge ifrån sig elektroner och hjälpa till att bryta ned disulfidbinder i proteiner. Merkaptoetylaminers har potentialen att användas inom områden såsom medicin, kosmetik och livsmedelsindustri.
Medfödd syfilis, även känd som congenital syphilis, är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av spirocheten Treponema pallidum och överförs från modern till fostret under graviditeten eller vid födseln.
Unika, genetiskt reglerade determinanter på antikroppar, vars specificitet är begränsad till en enda proteingrupp (t ex en annan antikroppsmolekyl eller ett enstaka myelomprotein). Idiotypen tycks representera antigeniciteten hos det antigenbindande området på antikroppen och ha samma genetiska förutbestämdhet. De idiotypiska determinanterna har lokaliserats exakt till det variabla Ig-området på båda polypeptidkedjorna.
Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.
Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.
Postiva provresultat för undersökta personer som inte uppfyller kriterierna för undersökningen. Angivande av friska individer som sjuka vid kartläggning ("screening") av sjukdom.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Hepatit orsakad av Hepatovirus.
Myeloma proteiner är monoklonala immunglobuliner eller fragment av dessa, som överproduceras och ackumulerar sig i serum eller urin hos patienter med multipelt myelom, en malign tumör av plasma cells.
Immunologiska tekniker för avskiljande av specifika antikroppar eller antigen genom adsorption och efterföljande sköljning, med bruk av en immunsorbent innehållande homologa antigen eller antikroppar.
Smittsam infektion orsakad av humant B19 Parvovirus som oftast uppträder hos skolbarn och kännetecknas av feber, huvudvärk och utslag i ansiktet, på kroppen och på armar och ben. Sjukdomen förväxlas ofta med röda hund.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Ett fenomen som innebär att ett ämne fäster vid eller tas upp genom ytan på röda blodkroppar. Så kan under vissa betingelser tuberkulin tas upp av röda blodkroppar.
'Agglutininer' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där antikroppar fäster sig till och sammanlänkar flera antal antigenstrukturer, vilket orsakar formationen av klumpar eller aggregat. Detta fenomen kan ses i olika kontexter, såsom serologiska tester för att identifiera blodgrupper eller diagnostisering av infektionssjukdomar där specifika antikroppar binder till och sammanlänkar patogena mikroorganismer.
"Heavy chain" refers to the large, structural unit of an antibody (immunoglobulin) molecule, which plays a crucial role in antigen binding and is composed of several domains including the variable (V) domain and constant (C) domains. The heavy chain, along with the light chain, contributes to the formation of the antigen-binding site and determines the antibody's class or isotype. There are five classes of heavy chains (alpha, gamma, delta, epsilon, and mu), which correspond to the five classes of antibodies: IgA, IgG, IgD, IgE, and IgM.
Somatisk hypermutation är ett naturligt fenomen som sker inne i vårt immunsystem och leder till att antikroppsmolekyler (immunglobuliner) muterar och blir mer varierade. Detta hjälper kroppen att effektivt bekämpa olika typer av främmande ämnen, såsom bakterier och virus.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En virusinfektion i hjärnan som orsakas av St. Louis-encefalitvirus, ett Flavivirus. Det överförs till människor och andra ryggradsdjur främst via myggor av släktet Culex. Framförallt vilda fåglar fungerar som vektorer, och sjukdomen är endemisk i mellanväst- och sydöststaterna i USA. Infektion kan yttra sig som influensaliknande sjukdom eller som aseptisk hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation. De kliniska symtomen vid encefalit kan omfatta kramper, trötthet, myoklonus, fokala neurologiska tecken, koma och död.
Celler framställda på konstlad väg genom sammansmältning av aktiverade lymfocyter och tumörceller. De erhållna hybridcellerna klonas och producerar s k monoklonala antikroppar eller T-cellprodukter, identiska med dem som produceras av den immunologiskt kompetenta ursprungscellen, och växer och förökar sig som den ursprungliga tumörcellen.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Ytområden på antikroppar som reagerar med antigeners determinantområden. De bildas av delar av de variabla områdena i immunglobulinernas Fab-fragment.
En smittsam, häftig, akut febersjukdom som orsakas av fyra antigent närbesläktade, men distinkta serotyper av denguevirus. Den överförs genom bett av infekterade Aedesmyggor, särskilt Aedes aegypti. Klassisk denguefeber är självbegränsande och kännetecknas av feber, muskelsmärta, huvudvärk och utslag. Dengue-blödarfeber är en mer virulent, och separat klinisk, form av denguevirusinfektion.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Hypergammaglobulinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av immunglobuliner (gammaglobuliner) i blodplasman. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller störningar i immunsystemet, exempelvis multipel myelom, chronisk infektion eller autoimmuna sjukdomar. I vissa fall kan hypergammaglobulinemia även vara en genetisk störning. Förhöjda nivåer av gammaglobuliner kan öka risken för blodproppar och ledswullnad.
Molekyler på ytan av en del B-lymfocyter, T-lymfocyter och makrofager som känner igen och binder till Fc-delen på immunglobulinmolekyler.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin D, med en molekylvikt av ca 64 kD. De innehåller ungefär 500 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.
Ett släkte inom Picornaviridae som ger naturlig, smittsam hepatit hos människor och experimentell hepatit hos andra primater.
Reaktioner som uppstår till följd av antigen-antikroppskomplexbildning och leder till svullnad och inflammation.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
Ett område på ett segment av genen för immunglobulinets tunga kedja hos B-cellen, där rekombination (omfördelning) kan äga rum, och som deltar i isotyp- eller allotypväxling och immunsvarets mognadsprocess. Ig-klassbytesområden förekommer på gener för kodning av de tunga kedjorna hos samtliga fem immunglobuliner.
Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin A, med en molekylvikt av ca 58 kD. De innehåller ungefär 470 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.
Ett mått på styrkan av bindningen mellan en antikropp och ett enkelt hapten eller en antigendeterminant. Den beror på den stereokemiska passningen mellan en antikropps anslutningsplatser och de antige na determinanterna, på anslutningsytans storlek och på fördelningen av laddade och hydrofoba grupper.
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Parvovirus B19, human is a single-stranded DNA virus that primarily infects humans and causes a variety of clinical manifestations, most commonly the self-limiting childhood infection known as erythema infectiosum or "slapped cheek syndrome." The virus predominantly targets erythroid progenitor cells in the bone marrow, leading to transient suppression of erythropoiesis and potential anemia, especially in individuals with underlying hemolytic disorders. In immunocompromised individuals, Parvovirus B19 infection can result in chronic anemia and other complications. Additionally, the virus has been associated with fetal loss and hydrops fetalis during pregnancy if the mother becomes infected during critical stages of fetal development.
Hjärninflammation som orsakas av japansk B-encefalitvirus, som sprids med myggor i
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
En mycket smittsam infektionssjukdom som orsakas av Morbillivirus och som är vanlig hos barn, men även hos icke-immuna av alla åldrar. Virus kommer in i andningsvägarna via droppsmitta och förökar sig i epitelcellerna, och sprider sig till hela systemet av mononukleära fagocyter.
Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.
Gramnegativa, spiralformade bakterier tillhörande Borreliasläktet som ger upphov till infektionssjukdomen borrelios (Lyme disease). Gruppen innehåller ett flertal specifika arter, så som B. afzelii, B. garinii och den egentliga B. burgdorferi. Dessa spiroketer överförs vanligen via fästingar av släktet Ixodes.
En medicinsk definition av 'Plasmaceller' är en typ av vit blodcell (en leukocyty) som utvecklas från B-celler och producerar antikroppar som en del av det adaptiva immunförsvaret. Plasmaceller producerar stora mängder specifika antikroppar, som är proteiner som hjälper till att bekämpa infektioner genom att binda till främmande substance, såsom bakterier och virus, och neutralisera deras funktion eller markera dem för förstörelse av andra immunceller. Plasmaceller är specialiserade celler som finns i benmärgen, lymfknutor och andra lymfatiska vävnader i kroppen.
Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
Virusinfektion i hjärnan orsakad av serotyper av Kalifornienencefalitvirus, vilka överförs till människor av myggan Aedes triseriatus. De flesta fall beror på infektion med La Crosseviruset. Denna sjukdom är endemisk i den amerikanska mellanvästern och drabbar främst barn i åldrarna 5 till 10 år. Kliniska symtom är feber, kräkningar, huvudvärk och buksmärtor, följda av kramper, ändrad mental förmåga och fokala neurologiska störningar.
"En sekreterisk komponent är ett protein eller peptid som aktivt transporteras genom cellmembranet till ytan av en cell, där det kan verka som en receptor, en enzym eller bidra till cellens kommunikation med andra celler eller sin omgivning."
West Nile fever is a viral infection transmitted to humans through the bite of infected mosquitoes, typically causing mild symptoms such as fever, headache, and body aches, but in some cases leading to severe neurological complications like meningitis or encephalitis.
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
En immunologisk bristsjukdom med extremt låga nivåer av alla gammaglobulinklasser i blodet.
Den fjärde komponenten som binds i komplementreaktionsföljden. Det är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 5,5, molekylvikt 185 000 och en serumkoncentration på 1,3 mikrogram/ml. Dess fragment har anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminverkan och påverkar glatt muskulatur.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus, som ger upphov till infektionssjukdomen japansk encefalit, vilken förekommer i Asien och Indien.
Ett släkte i familjen Herpesviridae, underfamiljen Betaherpesvirinae, som infekterar spottkörtlarna, levern, mjälten, lungorna, ögonen och andra organ, där de ger upphov till förstorade celler med kärninneslutningar. Cytomegalovirusinfektion uppträder också som en opportunistisk infektion i AIDS.
I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Leptospira.
Paraproteinemia är ett medicinskt tillstånd där det förekommer en ökning av ett specifikt typs immunoglobulin (protein som produceras av B-celler) i blodet, vanligtvis av IgG, IgA eller IgM typen. Paraproteiner kallas ofta M-proteiner och kan vara ett tecken på monoklonala gammopati, vilket innebär att det finns en klonal population av plasma cells som överproducerar en specifik typ av immunoglobulin.
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus och orsak till infektionssjukdomen St. Louisencefalit i USA, Västindien, Central- och Sydamerika.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Merkaptoetanol, även känt som beta-merkaptoetanol, är ett reducerande agens med den kemiska formeln HOCH2CH2SH. Det innehåller en thiolgrupp (-SH) och används ofta inom biokemi för att bryta disulfidbindningar mellan cysteiner i proteiners tresdimensionella struktur, vilket gör det lättare att behandla och studera dem.
Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.
Immunglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i samband med immunförsvarets respons mot främmande ämnen, såsom bakterier och virus. IgG delas vidare upp i fyra underklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Den tunna, gula mjölken som avsöndras från mjölkkörtlarna under graviditeten och förlossningen innan laktationen börjar. Vätskan består av immunologiskt aktiva ämnen, vita blodkroppar, vatten, protein, fett och kolhydrater. Syn. kolostrum.
Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.
Infektionssjukdom orsakad av spiroketen Borrelia burgdorferi, som huvudsakligen överförs av fästingarna Ixodes dammini och pacificus i Amerika och Ixodes ricinis i Europa. Sjukdomen kännetecknas av hudsymtom såväl i tidigt som sent stadium, påverkan på nervsystemet, hjärtat, ögonen och lederna i varierande grad. Sjukdomen gick tidigare under namnet Lymeartrit och påvisades första gången vid Old Lyme i Connecticut.
Monoklonala gammopati av obestämd betydelse (MGUS) är en benign (ovåldsam) förändring i ämnesomsättningen där en abnorm, monoklonal immunglobulin (protein) produceras av en klonad population av plasmaceller. MGUS karaktäriseras av närvaro av monoklonala protein i serum eller urin utan tecken på malignitet eller andra organrelaterade skador. Det är vanligt förekommande hos äldre vuxna och kan vara en förstadium till multipel myelom, primär amyloidos eller andra plasma cellska cancerformer. MGUS kräver longitudinell följd upp eftersom risken för progression till cancer är relativt låg men ändå förekommande.
Ett släkte aeroba, spiralformade bakterier, av vilka vissa arter är patogena, andra frilevande eller saprofytiska.
Togaviridae-infektioner är en grupp sjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Togaviridae, inklusive släktena Alphavirus och Rubivirus. De mest kända infektionerna är chikungunyafeber, ockelbo fever, röda hund och sindbisfeber (som orsakas av alfavirus), samt rodnadsfebril i barn (som orsakas av rubivirus). Symptomen varierar beroende på vilket virus det är frågan om, men kan inkludera feber, muskel- och ledvärk, utslag och trötthet. Infektionerna sprids ofta via myggor eller droppkontakt med infekterade individer.
Lymfoida celler som kan reagera med antigen så att specifika cellprodukter, kallade antikroppar, bildas. Olika undergrupper av celler, ofta B-lymfocyter, kan särskiljas, utifrån de olika immunglobulin klasser de ger upphov till.
Ordnad omlagring av B-lymfocyters variabla genregioner, vilket bidrar till en mångfald antikroppar. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens första differentieringsstadium.
Ordnad omfördelning av B-lymfocyters variabla genregioner, som kodar för immunglobulinkedjorna och därmed bidrar till antikroppsmångfald. Omlagringen sker under den omogna B-lymfocytens differentieringsfas.
Det specifika immunsvar som utlöses av en specifik dos av ett immunologiskt aktivt ämne eller immunologiskt aktiv cell hos en organism, vävnad eller cell.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.
En akut form av hepatit, orsakad av ett virus som serologiskt skiljer sig från hepatit A-, B- och C-virus.
En vanlig, akut infektion orsakad av Epstein-Barrvirus (humant herpesvirus 4). Infektionen ger ökat antal mononukleära vita blodceller och andra atypiska lymfocyter, allmän lymfadenopati, förstorad mjälte och ibland leverförstoring med hepatit.
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos människor och hästdjur i USA, södra Kanada och delar av Sydamerika.
Pyroglobulin är ett protein som förekommer vid aktiv inflammation och kan mätas i blodet. När proteinet hettas upp bildas kristaller, vilket gett upphov till namnet "pyro" (grekiska för eld) och "globulin". Ökat nivå av pyroglobulin kan vara ett tecken på en autoimmun sjukdom som kallas polymyalgia rheumatica eller en blodsjukdom som kallas myelom.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Infektioner i hjärnan orsakade av leddjursburna virus (arbovirus: arthropod-borne viruses), främst från familjerna Togaviridae, Flaviviridae, Bunyaviridae, Reoviridae och Rhabdoviridae. Dessa virus framkallar zoonoser, med fåglar och lägre däggdjur som mellamvärdar. Till människa överförs virus genom mygg- eller fästingbett. Kliniska kännetecken är feber, huvudvärk, mentala och neurologiska symtom, och koma.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
En grupp alphavirusinfektioner som drabbar hästar och människor, genom myggbett. Sjukdomstillstånd av denna typ är endemiska för vissa områden i Syd- och Nordamerika. Hos människor varierar symtomen med typ av infektion, från lindriga influensaliknande syndrom till fulminant hjärninflammation.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
"Immunologiska metoder är analytiska tekniker som utnyttjar det immunologiska systemets förmåga att känna igen och svara på specifika antigener, ofta med hjälp av antikroppar eller T-celler, för att detektera, kvantifiera eller identifiera biomolekyler eller celler av intresse inom forskning, klinisk diagnostik och medicinsk vetenskap."
Delkomponent av komplement 1 (C1) som känner igen och binder till den tunga kedjan hos IgG eller IgM och därmed inleder den klassiska komplementprocessen. Samverkan mellan C1q och immunglobulin aktiverar C1r och C1s. De aktiverade C1r- och C1s-molekylerna avspjälkas från komplexet av C1-hämmare, vilket gör den kollagenliknande regionen av C1q tillgänglig för samverkan med C1q-receptorer på cellmembran.
Saliv är ett vattenbaserat sekret som produceras av käkspeckarna och tungspetsgländerna i munhålan. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också elektrolyter, enzymer och proteiner som hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna och underlätta sväljningen.
"Treponema pallidum" är en spiralformad, gramnegativ bakterie som orsakar syfilis hos människor och kan överföras genom sexuell kontakt eller från mor till foster under graviditet.
Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande partiklar, såsom bakterier och virus, för fagocytos (cellatfångande och nedbrytning) av immunförsvarets vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager. När opsoninproteiner binder till ytan på en främmande partikel bildar de ett "märke" eller ett "handtag" som underlättar för fagocytcellerna att känna igen och binda till partikeln, vilket i sin tur underlättar dess bortförsel och nedbrytning. Exempel på opsoninproteiner inkluderar IgG-antikroppar och komplementproteinet C3b.
Typarten av Rubulavirus, som orsakar en akut infektionssjukdom hos människor, huvudsakligen barn.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
"Svampantigener" refererar till de genetiska materialet eller arvsmassan hos svampar, som inkluderar DNA och RNA. Svampar är en egen domän av levande organismer, skilda från växter, djur och bakterier. Deras antigener kan identifieras och studeras för att förstå deras evolutionära relationer, patologiska mekanismer och möjliga användningsområden inom medicin och bioteknologi.
Parvovirusinfectioner är infektioner orsakade av virus appartenande till familjen Parvoviridae, som är små, DNA-baserade virus. De kan infectera både djur och människor, och de flesta typer av parvovirus är värdbound, vilket betyder att de endast kan infektera en viss art eller grupp av arter.
Immunglobuliner som alstras under någon form av virushepatit. Vissa av dessa antikroppar kan användas för att diagnosticera specifik form av hepatit.
Motståndskraft mot ett sjukdomsalstrande smittämne förvärvad genom att moderns immunitet överförts till fostret via moderkakan eller till det nyfödda barnen med modersmjölken.
Blodproteiner (immunglobuliner) som fälls ut vid nedkylning av blodserum. Vid uppvärmning till normal temperatur återgår de i lösning.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Typarten till Lymphocryptovirus, underfamiljen Gammaherpesvirinae, som infekterar B-celler hos människan. Viruset tros vara orsaken bakom infektiös mononukleos och förknippas starkt med hårig leukoplaki, Burkitts lymfom och andra tumörsjukdomar.
Alla delar av någon protozo som kan framkalla immunitet. De vanligast förekommande är antigener från Plasmodium (malaria) och trypanosomer.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
Ett positivt strängat RNA-virus tillhörande ett ännu icke fastställt släkte, hepatit E-liknande virus, som ger födoämnesöverförd icke-A, icke-B-hepatit (hepatit E).
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos hästdjur och människor. Viruset har sin utbredning längs den amerikanska östkusten, från Kanada till Central- och Sydamerika. Dödligheten är hos hästar ca 90 % och bland människor uppemot 80 % i samband med epidemier.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Alla medlemmar av släktet Capra, lättrörliga idisslare med ihåliga horn. De är nära besläktade med får.
Ett Flavivirussläkte med ett flertal undergrupper och många arter. De flesta är arbovirus som överförs med myggor eller fästingar. Typarten är gula febern-virus.
En gener, också känd som en genetisk sekvens, som kodar för den lätta kedjan av immunoglobulin (antikroppar), proteiner som är involverade i immunförsvaret hos djur.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin E, med en molekylvikt av ca 72 kD. De innehåller ungefär 550 aminosyrarester ordnade i fem domäner och ca tre gånger så mycket kolhydrat som de tunga kedjorna på IgA, IgD och IgG.
Ultracentrifugering är ett laboratorieteknikprocess där en centrifug med hög varvtal används för att separera olika komponenter i en heterogen lösning baserat på deras differentiala massa, form och densitet. Den kraftiga centrifugalkraften skapad av ultracentrifugeringen orsakar partiklarna i lösningen att sedimentera eller flyta upp beroende på deras fysikaliska egenskaper. Detta används ofta inom biologisk forskning för att renodla och koncentrera macromolekylära partiklar, såsom proteiner, nukleinsyror och lipider.
'Orientia tsutsugamushi' är en obligat intracellulär bakterie som orsakar scrub typhus, en allvarlig och potentiellt dödlig infektionssjukdom som sprids genom bett från små spindlar av släktet Leptotrombidium, även kända som chigger. Sjukdomen är vanligast i Asien, men har också påträffats i delar av Afrika, Australien och Latinamerika. Symptomen på scrub typhus kan variera, men inkluderar ofta feber, hosta, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor, inflammation kring bettstället och en röd, svullen hudutslag (eschar). Behandling sker vanligtvis med antibiotika som doxycyklin.
En djupt belägen typ av ringformad hudrodnad som följer på fästingbett. Det är ett primärt symtom vid Lyme-borrelios. Bettstället får en röd blemma, som utvidgar sig radiellt som ett icke-fjällande, palpabelt band, och som klarnar centralt. Tillståndet är ofta associerat med systemiska symtom, så som frossa, feber, huvudvärk, illamående, kräkningar, trötthet, ryggont och nackstelhet.
Den följd av händelser som aktiverar serumkomponenterna C1 till och med C9 och som utlöses av något erytrocyt-antikroppkomplex eller mikrobiella polysackarider och properdin, och som framkallar en inflammatorisk reaktion.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Reguljär omlagring av genregioner genom DNA-omfördelning, såsom normalt sker under utvecklingsprocessen.
Hepatit B-antigenet inom kärnan i Dane-partikeln, den smittförande hepatitviruspartikeln.
Antikroppar mot hepatit A, omfattande antikroppar mot höljeproteiner, kärnproteiner och icke-strukturella proteiner.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Infektioner som inträffar under graviditet, eller graviditet under pågående infektionssjukdom.
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.
Ordnad omlagring av de av B-lymfocyternas variabla genregioner som kodar för lätta kappa- och gammakedjor, vilket bidrar till antikroppsmångfald. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens andra differentieringssteg.
Rickettsios överförda via fästingar, även kända som fästingburna rickettsioser, är en grupp infektionssjukdomar orsakade av bakterier inom släktet Rickettsia och överförda till människor genom bett från infekterade fästingar. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar Q-feber, som orsakas av Rickettsia burneti, och diffus idiopatisk erytem (DIE), som orsakas av Rickettsia conorii.
Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.
Syndrom som kännetecknas av brister i immunförsvaret, antingen det cellulära eller det humorala.
Felaktiga diagnoser efter klinisk undersökning eller teknisk diagnostik.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Gammaglobulinbrist kännetecknad av brist på immunglobulin A.
Den sekvensiella komplementaktiveringen av komplement C1R- och C1S-enheterna, som inleds av antigen-antikroppkomplex och bindning av komplement C1 till dessa. Aktiverat C1s spjälkar komplement C4 och C2, varvid bildas det klassiska C3-konvertaset (C4B2A) och därefter C5-konvertas (C4B2A3B), vilket leder till klyvning av komplement C5 och bildandet av membranattackkomplex.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som produceras av kroppens immunsystem. Den förekommer i två former: en monomera form som finns i serum och en polymera form som förekommer i sekret, till exempel i slem, saliv, tårar, mjölke och tarmsekreteringar. IgA har en viktig roll i den lokala immuniteten och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att neutralisera virus och bakterier som försöker tränga in i kroppen via slemhinnor. IgA kan också hjälpa till att reglera immunresponsen och minska inflammationen i kroppen.

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lättkedjor och två identiska tunga kedjor, som i sin tur består av en variabel region och en konstant region.

Tunga kedjor delas in i fem olika typer: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje typ har olika funktioner och egenskaper. Tunga kedjor med "tung" vikt (IgG, IgA och IgD) innehåller fyra subuniteter i konstant regionen, medan tunga kedjor med lägre vikt (IgE och IgM) innehåller fem subuniteter.

Tunga kedjor har flera funktioner, bland annat att hjälpa till att bestämma antikroppens specifika funktion och att bidra till antikroppens förmåga att binda till olika typer av celler och patogener. De kan också aktivera komplement-systemet, som är en viktig del av immunförsvaret.

I medicinsk kontext kan immunglobulin med tung kedja användas för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, såsom autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsyndrom.

Immunglobulin, även känt som gammaglobulin, är en typ av protein som produceras av B-celler och plasma celler i vår immunsystem. Dessa proteiner är en viktig del av vårt försvar mot infektioner och främmande ämnen, eftersom de kan binda till dessa substanser och hjälpa till att neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

Immunglobuliner är uppbyggda av fyra polypeptidkedjor som är sammanbundna till varandra: två identiska lätta kedjor och två identiska tunga kedjor. Det finns fem olika klasser av immunoglobuliner, IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, som skiljer sig åt i deras aminosyrasekvens och struktur. Varje klass har också olika funktioner i vår immunförsvar.

IgG är den vanligaste klassen av immunoglobulinerna och de kan hittas i blodet och lymfan. De ger immunitet mot bakterier och virus, neutraliserar toxiner och hjälper till att eliminera komplexa med främmande ämnen från kroppen. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor som i lungorna, mag-tarmkanalen och ögonens yta. De skyddar mot infektioner genom att förhindra inträngande av mikroorganismer genom slemhinnan. IgM är den första immunoglobulin som produceras när kroppen utsätts för en ny infektion och de hjälper till att aktivera komplement-systemet, vilket kan leda till destruktion av mikroorganismer. IgD finns på ytan av B-celler och hjälper till att aktivera dem när de möter en främmande substans. IgE är involverad i allergiska reaktioner och hjälper till att eliminera parasiter som hittas i kroppen.

Intravenösa immunglobulin (IVIG) är en preparat av poolad, steril filtrerad och pasteuriserad human immun globulin, innehållande antikroppar som har extraherats från tusentals friska bloddonatorers plasma. IVIG används terapeutiskt för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom primär immunbrist, immune trombocytopenisk purpura (ITP), Kawasakis sjukdom och flera andra autoimmuna eller inflammatoriska tillstånd.

IVIG ges som en intravenös infusion, vilket innebär att lösningen injiceras direkt in i blodbanan med hjälp av en nål och ett infusionssystem. Detta möjliggör snabb absorption och högre koncentrationer av immunglobulin G (IgG) jämfört med intramuskulär injektion, en annan metod för administrering av immunglobulin.

IVIG innehåller huvudsakligen IgG-antikroppar, men kan även innehålla små mängder av IgA och IgM. Dessa antikroppar hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att neutralisera eller eliminera patogena agenter som virus, bakterier och andra främmande ämnen.

I behandlingen av autoimmuna sjukdomar fungerar IVIG genom att modulera immunresponsen på olika sätt, inklusive:

1. Neutralisering av autoantikroppar: IVIG kan binda till och neutralisera autoantikroppar som angriper kroppens egna celler eller proteiner.
2. Modulering av komplementaktiviteten: IVIG kan påverka aktiveringen av komplementsystemet, vilket är en del av immunförsvaret som hjälper till att eliminera patogena agenter.
3. Dämpning av inflammationen: IVIG kan hämma inflammatoriska processer genom att påverka cytokiner och andra proinflammatoriska mediatorer.
4. Modulering av immuncellfunktion: IVIG kan modulera funktionen hos olika immunceller, inklusive T-celler, B-celler och naturliga killer.

IVIG är ett effektivt läkemedel för behandling av en rad sjukdomar, inklusive primär immuneftrodisyn (PIE), Kawasakis sjukdom, Guillain-Barrés syndrom och myasthenia gravis. Det kan också användas off-label för behandling av andra autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE) och multipel skleros (MS).

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lätta kedjor (lambda eller kappa) och två identiska tunga kedjor (alpha, gamma, delta eller epsilon).

En lätt kedja är ett typspecifikt protein som innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region. Lätta kedjor delas in i två klasser: lambda och kappa. Varje immunoglobulinmolekyl innehåller två identiska lätta kedjor, antingen båda är av lambda-typ eller båda är av kappa-typ.

Lätta kedjor har en molekylmassa på ungefär 25 kDa och består av en variabel region (V) och en konstant region (C). Variabla regionen innehåller tre komplementaritetsdetermineringsområden (CDR) som är involverade i antigenbindningen. Konstanta regionen består av en konstanteram, vilket gör att lätta kedjor kan kategoriseras i olika underklasser baserat på skillnader i den konstanta regionen.

I summa, immunglobulin med lätt kedja är en del av det adaptiva immunförsvaret som producerar proteiner som består av två identiska lätta kedjor och två tunga kedjor. Lätta kedjor innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region som gör att de kan kategoriseras i olika underklasser.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.

Immunoglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i svaret på ett immunologiskt utmaning. IgG består av två lätta kedjor och två tunga kedjor, där de senare innehåller en konstant region (Fc) och en variabel region som binder till antigener.

IgG har flera funktioner, bland annat att neutralisera toxiner och virus, aktivera komplementsystemet och hjälpa till att fagocytera främmande partiklar. IgG är den vanligaste typen av antikropp i serum och har en halveringstid på ungefär 21 dagar.

Kappkedjan (Fc-delen) hos IgG kan binda till Fc-receptorer på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och makrofager. Detta leder till aktivering av dessa celler och initiering av immunförsvaret. Kappkedjan kan även binda till proteiner i komplementsystemet, vilket leder till en kaskad av reaktioner som hjälper till att eliminera främmande partiklar.

Immunoglobuliner (Ig) är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells i kroppen och har en viktig roll i immunförsvaret. IgM är en typ av immunglobulin och är den första typen av antikroppar som produceras i samband med en infektion. IgM-antikroppar består av fyra monomera enheter som är sammanbundna till varandra, vilket ger dem en pentamerisk struktur. Detta gör att de kan binda till fler antigener samtidigt och därmed aktivera komplementsystemet effektivt. IgM-antikroppar produceras tidigt under en infektion och hjälper till att neutralisera patogenen och eliminera den från kroppen.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Variabel del av immunglobulin, eller variabla regionen av antikroppar, refererar till de delar av immunoglobulinmolekyler som är varierande och unika för varje specifik antikropp. Den variabla regionen består av två lätta kedjor (VL) och två tunga kedjor (VH), som alla innehåller variabla segment, komplementaritetsdeterminingsregioner (CDR) och framework-regioner. CDR-loops är de mest varierande delarna av den variabla regionen och är direkt involverade i antikroppens bindning till specifika antigener. Den variabla regionen ger immunglobulinet sin förmåga att känna igen och binde till en stor variation av olika antigener, vilket gör det möjligt för immunsystemet att erkänna och bekämpa en mängd olika patogener.

Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som finns i kroppen och hjälper till att skydda mot infektioner. Det finns två huvudsakliga former av IgA: monomerisk IgA som förekommer i blodet, och polymerisk sekretorisk IgA (SIgA) som förekommer på ytor som exponeras för omgivningen, såsom slemhinnor i näsa, lungor, tarmar och ögon.

SIgA produceras av plasmacyter i lymfoida vävnader under slemhinnorna och transporteras till ytan med hjälp av ett protein som kallas sekretorisk komponent (SC). SC skyddar IgA från nedbrytning av enzymer och hjälper till att transportera det genom epitelceller till slemhinnan.

SIgA har flera viktiga funktioner, inklusive att förhindra adhesion och invasionsförmåga hos patogener, neutralisera toxiner och viruset, och samla upp och eliminera antigener från kroppen. Dessutom kan SIgA bidra till att modulera immunresponsen genom att påverka aktiviteten hos andra immunsystemkomponenter, såsom dendritceller och T-celler.

Immunglobulinisotyper, även känt som immunoglobulin Klass/Typ, refererar till de olika typerna av antikroppar som produceras av B-celler i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Antikroppar är glykoproteiner som innehåller en variabel region som kan binda specifikt till olika antigener, såsom virus, bakterier och andra främmande ämnen.

Det finns fem huvudsakliga immunglobulinisotyper: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje isotype har unika egenskaper som gör dem anpassade för olika funktioner i immunförsvaret.

1. IgA - Denna isotyp är speciellt viktig för den mukosala immuniteten och hittas ofta i slemhinnor, såsom i mag-tarmkanalen och luftvägarna. IgA kan finnas som monomerer eller dimerer och skyddar mot infektion genom att neutralisera patogener innan de kan tränga in i kroppen.
2. IgD - Denna isotyp finns huvudsakligen på ytan av B-celler och fungerar som en receptor för antigener, vilket hjälper till att initiera den adaptiva immunresponsen. Ibland kan IgD också hittas i serum.
3. IgE - Denna isotyp är involverad i den allergiska responsen och binder till mastceller och basofiler. När IgE binds till ett allergen kan det utlösa de inflammatoriska reaktionerna som karakteriserar en allergisk reaktion, såsom ökad slemproduktion, snuva näsa och astma.
4. IgG - Denna isotyp är den vanligaste antikroppen i serum och skyddar mot bakterier och virus genom att neutralisera dem eller genom att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener. IgG kan också passera placenta och ger passiv immunitet till foster.
5. IgM - Denna isotyp är den första antikroppen som produceras under en infektion och hjälper till att initiera den adaptiva immunresponsen. IgM är en pentamer med högre avbindningsförmåga än andra isotyper, vilket gör det effektivt för att neutralisera virus och bakterier.

Sammanfattningsvis, de fem olika antikroppsklasserna har varsin specifik funktion i immunförsvaret. De produceras av B-celler som undergått klassomvandling och differensiering för att producera en viss isotyp av antikropp. Varje isotyp har olika egenskaper, såsom struktur, funktion och distributionsmönster i kroppen, vilket gör dem effektiva för att hantera olika typer av patogener och infektioner.

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av kroppens B-celler och är viktiga beståndsdelar av vår immunförsvar. De består av två identiska tunga kedjor (H-kedjan) och två identiska lätta kedjor (L-kedjan), som hålls samman av disulfidbindningar.

J-kedjan är en del av den variabla regionen i de immunoglobuliner som kallas IgM och IgA, och spelar en viktig roll i antikroppers förmåga att binda till och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och toxiner. J-kedjan består av fyra konsekutiva domäner som kallas J-segment, vilka är involverade i monomer-monomer sammanslutningar mellan två identiska immunoglobulinmolekyler för att bilda multimera komplex.

IgM och IgA är de första immunoglobulinklasser som produceras av B-celler under en infektion, och J-kedjan hjälper till att koordinera deras förmåga att binda till och eliminera patogenen.

Immunoglobulin D (IgD) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i vårt immunsystem. Det är en av de fem typerna av immunoglobuliner som finns hos människor, tillsammans med IgA, IgG, IgM och IgE.

IgD har flera funktioner i vårt immunsystem, men dess specifika roll är fortfarande inte fullständigt förstådd. Det antas att IgD hjälper till att aktivera B-celler när de möter antigener och börjar producera antikroppar för att bekämpa infektioner. IgD kan också ha en roll i att reglera immunresponsen genom att modulera andra cellers funktioner.

IgD består av två identiska långa kedjor (heavy chains) och två identiska korta kedjor (light chains), som hålls samman av disulfidbindningar. Det finns också en membranbindande region i varje långa kedja, vilket gör att IgD kan integreras i cellmembranet på B-celler.

I allmänhet är nivåerna av IgD lägre än de andra typerna av immunoglobuliner i serum, men höga nivåer av IgD kan förekomma vid vissa sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar och B-cellslymfom.

Waldenström's makroglobulinemi (WM) är en sällsynt typ av cancer som drabbar plasma celler, en typ av vit blodscell som producerar antikroppar. I WM överväxer plasma cellerna i benmärgen och producerar onormalt stora mängder av ett speciellt slag av antikropp, kallat IgM. Denna ökade produktion av IgM leder till en höjning av proteinhalten i blodet, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis trötthet, blödningar, neuropati och nedsatt njurfunktion. WM är inte kurabel men behandlingen kan fördröja sjukdomens framskridande och förbättra patientens kvalitet på livet.

'Serologiska tester' är laboratorietestningar som utvärderar patientens serum eller plasma för närvaro av antikroppar eller andra immunföreteelser. Dessa tester används ofta för att hjälpa till att diagnostisera infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar och andra medicinska tillstånd genom att upptäcka specifika reaktioner mellan antikropparna i patientens blod och olika antigener eller antigenfragment.

Exempel på serologiska tester inkluderar ELISA (Enzyme-linked Immunosorbent Assay), Western Blot, Immunofluorescens och Komplementbindningsreaktion. Dessa tester kan vara kvalitativa eller kvantitativa och används ofta i kombination för att stödja en diagnos och övervaka behandlingen av olika medicinska tillstånd.

'Immunoglobulin fragment, Fc' refererer til den del af et antistof (immunoglobulin) molekylt som er kommon for alle antistoffer, uanset hvilken type antigen de binder sig til. Det består af to heavy chain peptider som er foldet sammen og bundet sammen med disulfidbindinger. Fc-delen interagerer med cellulære receptorer på f.eks. immunceller og kan aktivere diverse cellulære responsmekanismer, herunder fagocytos, antibas-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) og komplementaktivering.

Rubellavirus är ett sjukdomsalstrande virus som orsakar röda hund. Det tillhör familjen Togaviridae och är ett enkelsträngat RNA-virus med ett membrankapsel. Rubellavirus smittar vanligtvis via droppinfektion och ger upphov till symtom som feber, svullna lymfkörtlar och ett exantem (hudutslag) som ofta börjar på ansiktet och sprider sig till resten av kroppen.

För gravida kvinnor kan infektion med rubellavirus leda till allvarliga fosterbesvär, såsom missbildningar eller död före födsel, särskilt om de blir smittade under de första tre månaderna av graviditeten. Detta kallas även för rubellasyndrom hos fostret (congenital rubella syndrome, CRS).

Det finns inget behandlingssätt mot själva viruset, men symtomen kan behandlas för att lindra obehaget. Vaccination är tillgänglig och ger immunitet mot röda hund. Det rekommenderas att barn vaccineras mot röda hund i en kombinationsvaccin som även innehåller vaccin mot mässling och skörbjugg (MMR-vaccinet).

Enligt medicinskt perspektiv refererar "konstant del av immunglobulin" till de regioner i immunoglobulinmolekylen som är konservade och har en relativt konstant sekvens över olika klasser och subklasser av antikroppar. Dessa konservata regioner kallas "konstantha (C)-regioner" eller "konstanta domäner".

Immunoglobuliner, även kända som antikroppar, är glykoproteiner som produceras av B-celler och plasma celler för att identifiera och neutralisera främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom patogener. Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor (L) och två identiska tungkedjor (H), som hålls samman av disulfidbindningar. Lättkedjorna innehåller en variabel region (V) och en konstant region (C), medan tungkedjorna innehåller en variabel region (V), följd av tre eller fyra konstanta regioner (C1, C2, C3, C4).

Konstanta delarna av immunglobuliner är involverade i effektorfunktioner som komplementaktivering, opsonisering och antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC). Dessa funktioner hjälper till att eliminera patogener från kroppen. Variabla regioner av immunglobuliner är ansvariga för specifika bindningar till antigener, och deras sekvenser varierar beroende på typen av antigen som behöver bindas.

Immunoglobuliner (antikropp) är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells i kroppen för att hjälpa till att bekämpa främmande ämnen som virus, bakterier och andra patogener. Det finns fem typer av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje typ har en specifik funktion i immunförsvaret.

Lambda-kedjan (λ-kedjan) är en del av den lätta kedjan i immunoglobulinmolekylen. Den består av två polypeptidkedjor, lambda-1 och lambda-2, som är sammanbundna med disulfidbindningar. Lambda-kedjorna förekommer tillsammans med de andra lätta kedjorna, kappa-kedjorna (κ-kedjorna), i immunoglobulinmolekyler.

Lambda-kedjor är mindre vanliga än kappa-kedjor och utgör endast cirka 15-20% av alla lätta kedjor i människokroppen. De flesta immunglobuliner innehåller antingen en lambda- eller en kappa-kedja, men inte båda.

I summa kan man säga att 'Immunglobulin, lambdakedja' är en typ av antikropp som innehåller en lambda-kedja i sin lätta kedja.

'Antikroppsklassswitching' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanism där B-celler, en typ av vita blodkroppar som producerar antikroppar, kan byta klass på de antikroppar de producerar.

Antikroppar, även kända som immunglobuliner, är proteiner som produceras av B-celler för att hjälpa till att bekämpa infektioner och främmande ämnen i kroppen. Det finns fem olika klasser av antikroppar: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje klass har en unik funktion och roll i immunförsvaret.

Genom att byta klass på de antikroppar de producerar kan B-celler anpassa sig till olika typer av infektioner och förbättra sin förmåga att bekämpa dem. Detta sker genom en process där genuttrycket i B-cellen ändras så att den börjar producera en annan typ av antikropp.

Antikroppsklassswitching är en viktig del av den adaptiva immunresponsen och hjälper till att ge kroppen en bredare och mer flexibel förmåga att bekämpa olika typer av patogener.

Reumatoid faktor (RF) är ett antikroppsområde som kan finnas i blodet hos en del personer. Det är inte ovanligt att ha låga nivåer av reumatoid faktor utan att ha några symtom eller sjukdom. Men om någon har högre nivåer av reumatoid faktor tillsammans med vissa andra symtom, kan det vara ett tecken på en autoimmun sjukdom som kallas reumatoid artrit.

Reumatoid faktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan förekomma hos personer med andra sjukdomar eller infektioner. Dessutom kan en liten andel av friska individer ha höga nivåer av reumatoid faktor.

Reumatoid faktor är ett typiskt exempel på ett autoantikropp, vilket betyder att det är ett antikropp som riktar sig mot substanser i kroppen själv istället för att bekämpa främmande ämnen som virus eller bakterier. I fallet med reumatoid artrit attackerar reumatoid faktorn specifikt proteiner i lederna, vilket orsakar inflammation och skada.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.

ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.

Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.

These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.

Toxoplasmos är en infektionssjukdom orsakad av protozoen parasiten Toxoplasma gondii. Den kan drabba både djur och människor, men människan smittas vanligtvis via kontakt med kattlite eller infekterat rått kött.

Infektionen är oftast asymptomatisk hos immunocompetenta individer, men kan orsaka allvarliga komplikationer hos gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade. Infektionen under graviditeten kan leda till fosterskador eller missfall.

Symptomen på toxoplasmos kan variera från milda, grippeliknande symptom till allvarligare symtom som hjärninflammation (encefalit) och ögoninfektioner (oftalmit). Behandlingen består vanligen av kombinerad antibiotisk behandling med pyrimethamin och sulfadiazin.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

'Immunoglobulinfragment, Fab' refererar till den del av en antikropp (immunoglobulin) som innehåller den aktiva regionen som binder till ett specifikt antigen. Fab-fragmentet består av den variabla delen av en lättkedja och en tungkedja, som är kopplade till varandra genom en disulfidbindning. Fab-fragmentet har en molekylvikt på ungefär 50 kDa och kan producera under vissa förhållanden i laboratoriet, exempelvis genom enzymatisk behandling av en hel antikropp med papain. Det resulterande Fab-fragmentet har kapacitet att binda till ett specifikt antigen, men saknar förmågan att aktivera komplementsystemet eller påverka cellulära processer som fagocytos.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Anti-idiotypiska antikroppar, även kända som anti-Id eller AIA, är en typ av antikroppar som binder till specifika regioner (idiotypen) på andra antikroppars variabla regioner. Dessa regioner är unika för varje antikropp och spefierar den specifika antigenstrukturen de binder till.

När en organism producerar en antikropp mot ett främmande antigen, kan en annan typ av B-cell klona sig själv och producera en anti-idiotypisk antikropp som binder till den ursprungliga antikroppens idiotyp. Anti-idiotypiska antikroppar kan därför anses vara "anti-antikroppar".

Anti-idiotypiska antikroppar har visat sig ha potential som terapeutiska verktyg inom medicinen, särskilt inom cancerbehandling och autoimmuna sjukdomar. De kan användas för att modulera immunsvaret genom att blockera eller stimulera vissa delar av det.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

Receptor: En receptor är ett proteinmolekyl som kan binda specifikt till en annan molekyl, kallad ligand. I en medicinsk kontext refererar receptorer ofta till proteiner på cellens yta eller i cellens inre (i cytoplasman eller kärnan) som binder till signalsubstanser och aktiverar cellulära svar när de binds till sin ligand.

Antigen: Ett antigen är ett molekyl som kan identifieras och stimulera immunsystemet att producera en specifik immunrespons. Antigener kan vara proteiner, polysackarider, lipopolysackarider eller andra strukturer som finns på bakterier, virus, svampar, parasiter eller transplanterade celler och vävnader. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras den och sätter igång en immunrespons mot det antigenetiska ämnet.

B-celler: B-celler är en typ av vita blodkroppar som utgör en del av adaptiva immunsystemet. De producerar och sekreterar antikroppar (immunglobuliner) som binder till specifika antigener och hjälper till att eliminera dem från kroppen. När en B-cell möter ett antigen aktiveras den och differensieras till en plasmacyt, en cell som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar mot det antigenetiska ämnet.

Immunoglobulinfragment, eller Immunglobulindel, refererar till de fragment som bildas när ett antikroppsmolekyul (immunoglobulin) splittras upp i två delar av enzymet Papain. Den ena delen kallas Fab-framdel (Fragment antigenbindningsdel), och den andra delen kallas Fc-bakdel (Fragment crystallizabel del). Fab-fragmentet innehåller den aktiva sidan som binder till antigenet, medan Fc-fragmentet har en struktur som gör det möjligt för immunoglobulinerna att interagera med andra celler i immunförsvaret.

'Plasmacytom' är en benign (godartad) tumör som består av plasma cells, vilket är en typ av vit blodcell som producerar antikroppar i immunsystemet. Plasmacytomer tenderar att växa lokalt och bilda en massa i ett specifikt område, ofta i benen eller huden. Det är ovanligt att plasmacytomer sprider sig till andra delar av kroppen.

Plasmacytomer skiljer sig från maligna (ontartade) tumörer som kallas multipelt myelom, där plasma cells också spelar en central roll. I multipelt myelom har plasma cellsen förlorat kontrollen över celldelningen och kan sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som benstarknader, njursvikt och immunbrist.

Det är värt att notera att det kan vara svårt att skilja mellan en godartad plasmacytom och en tidig ondartad multipelt myelom, så en patient med en diagnos av plasmacytom bör följas noggrant av en läkare för att säkerställa att tumören inte utvecklas till cancer.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.

Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:

1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.

'Toxoplasma' er ein slags einzellige parasitt som tilhører klassen Sporozoa. Den mest kjende art i denne klassen er Toxoplasma gondii, som kan infisere varmblodede dyr, inklusive mennesker. Toxoplasma gondii orkar seg fram ved å invadere vårt immunsystem og kan opprettholde seg i kroppen i lange tidsperioder. Mennesker kan bli infisert ved å ha kontakt med katter, som er det eneste dyr som kan reprodukere parasitten, eller ved å ete underkokt kjøtt eller grønnsaker som inneholder parasittens egg. De fleste infiseringer forloper uden symptomer hos immunforsvaret som fungerer normalt, men hos gravide kvinner og personer med nedsatt immunfunksjon kan det oppstå alvorlige komplikasjoner.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i vår kropp och utgör en viktig del av vårt immunförsvar. IgG-antikropparna produceras av B-celler, en typ av vita blodkroppar, som svar på infektioner orsakade av virus, bakterier och andra främmande ämnen. De har en mycket viktig roll i att beskydda oss mot sjukdomar genom att neutralisera toxiner, förhindra smitta och hjälpa till att eliminera infektionsagenter från kroppen.

IgG-antikropparna består av fyra polypeptidkedjor: två lätta kedjor och två tunga kedjor, som är sammanbundna med disulfidbindningar. Dessa antikroppar har en Y-formad struktur där de två armsorter till varje sida av stammen. På armarna finns det aktiva plasmonbindningsställen som kan binda till specifika antigener, såsom proteiner eller sockerstrukturer på ytan av infektionsagenter.

IgG-antikroppar delas vanligtvis in i fyra underklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4, som har olika funktioner och egenskaper. Till exempel är IgG1 och IgG3 de mest effektiva vid aktivering av komplementsystemet, medan IgG2 och IgG4 är mer involverade i neutraliseringen av toxiner och virus.

I kliniska sammanhang används ofta immunglobulin G som en terapeutisk behandling för olika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, neurologiska störningar och immunbristsjukdomar. Denna behandling innebär att man ges preparat av immunglobulin G från flera hundra donatorer för att ersätta bristande eller defekta immunförsvarsmekanismer i kroppen.

Konvalescens är den fas av sjukdoms- eller skadetillfrisknandeprocessen då patienten gradvis återhämtar sig och stärker sin hälsa efter en allvarlig sjukdom, operation eller trauma. Under konvalescensen kan patienten fortfarande känna sig utmattad, ha sämre aptit än vanligt och ha nedsatt fysisk kapacitet. Den kan vara från några dagar till flera veckor eller månader beroende på allvarligheten av sjukdomen eller skadan. Under konvalescensen är vila, hälsosam näringsrik kost och progressiv fysisk aktivitet viktiga för att underlätta återhämtningen och förebygga komplikationer.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

Röd hund, även känd som första typen av lyssa (engelska: "rabies, furious form"), är en allvarlig och oftast dödlig infektionssjukdom orsakad av lyssavirus. Sjukdomen drabbar huvudsakligen däggdjur, men även människor kan smittas.

Vid röd hund utvecklas en intensiv inflammation i centrala nervsystemet (CNS), vilket leder till en rad neurologiska symptom som exempelvis aggressivt beteende, förvirring, muskelsvaghet, feber och hypersalivation. Sjukdomen är mycket smittsam och sprids främst via djursaliv, ofta genom bett eller skrapsår.

Det saknas behandling för etablerad röd hund hos människor, men vaccination kan ge skydd om den ges före smittotiden. Preventiva åtgärder som vaccinering och kontroll av smittbärande djur är viktiga för att förhindra spridning av sjukdomen.

Immunglobulinallotyper refererer til de genetiske varianter eller typer af immun globulin (antistoffer) som findes i individets krop. Immun globuliner er proteiner, der produceres af B-celler og Plasma celler for at hjælpe med at bekæmpe infektioner og beskytte mod fremmede stoffer.

Der findes fem primære immun globulin typer, som kaldes IgA, IgD, IgE, IgG og IgM. Hver type har en specifik funktion i forsvaret af kroppen. Immunglobulinallotypen bestemmes af gener på kromosom 2 og 22, der koder for de variable regioner af immun globulinerne.

Immunglobulinallotyper kan variere mellem individer, og disse varianter kan have en betydning for individets evne til at producere effektive immun respons på infektioner og vaccinationer. Nogle allotyper kan også være forbundet med en øget risiko for autoimmune sygdomme eller andre helbredsproblemer.

Immunodiffusion är en laboratorietest som används för att upptäcka och identifiera antikroppar eller antigener i ett prov. Det är en typ av immunologisk test som bygger på principen att antigen och antikropp binder specifikt till varandra, bildande en immunkomplex.

I en typ av immundiffusionstest, kallas diffusion i gelé (ODG), består provet av en vätska som innehåller antigen eller antikropp som placeras i ett hål i en gelé, ofta gjord av agaros. En annan vätska med känt antigen eller antikropp placeras i ett angränsande hål. Sedan diffunderar båda vätskorna genom gelén och när de möts bildas en immunkomplex som kan ses som en synlig linje eller ett band i gelén.

Denna metod är användbar för att identifiera olika typer av antigener eller antikroppar, till exempel vid diagnostisering av infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

Hemagglutinationsinhibition (HI) test är en typ av laboratorietest som används för att mäta immuniteten eller responsen på vaccinationer mot vissa virus, särskilt influensavirus. Testet mäter förmågan hos antikroppar i serum från en individ att hindra hemagglutination, det vill säga sammanlänkning av röda blodkroppar tillgängliga på ytan av viruspartiklar.

I HI-testet blandas serumprover med standardiserade mängder av virus och sedan tillsätts färgade röda blodkroppar. Om antikroppar i serumet kan hindra viruset från att binda till röda blodkroppar, kommer de inte agglutineras eller klumpas tillsammans. Detta visar på en hög nivå av immunitet mot viruset. Omvänt, om serumet saknar antikroppar som kan binda till viruset, kommer röda blodkroppar att agglutineras och bilda klumpar.

HI-testet är en enkel, billig och effektiv metod för att mäta immuniteten mot vissa virus, men det har också några begränsningar. Det kan vara svårt att standardisera viruset och röda blodkroppar, och testet kan ge falskt positiva resultat om serumet innehåller icke-specifika inhibitorer av hemagglutination. Trots detta är HI-testet fortsatt en viktig metod för att mäta immuniteten mot influensavirus och andra virus som orsakar respiratoriska infektioner.

Den medicinska termen "Poly-Ig-receptor" (polymeric immunoglobulin receptor) refererar till ett protein som transporterar polymeriska immunglobuliner, främst IgA och IgM, från lumen i tarmen eller luftvägarna till den mukosala ytan och sedan släpper ifrån sig dem på ytan. Där utsöndras de som sekretoriska immunglobuliner (sIgA och sIgM) som skyddar mot infektioner genom att neutralisera patogener och toxiner.

Poly-Ig-receptorn består av en transmembrana alpha-grupp protein som klyvs i två delar efter transporten till ytan: en extracellulär region som binder polymeriska immunglobulin komplex, och en intracellulär region som är involverad i receptorns inrecelldelning.

Förkortningen för Poly-Ig-receptor är ofta PiR eller sIgAR (sekreterande IgA-receptor).

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Immunelektrofores (IEF) är en laboratorieteknik inom proteindelning där ett proteinblandat med ett laddat bufferämne appliceras i en gel med en konstant pH-gradient. När ett elektriskt fält appliceras kommer de olika proteinerna att röra sig genom gelen med olika hastigheter beroende på deras laddning, storlek och form. Proteinerna separerar sig i band som kan ses när gelen framkallas med en färgningsteknik såsom Coomassie Brilliant Blue eller silverfärgning.

IEF är en mycket kraftfull metod för att separera och identifiera olika proteiner, eftersom den kan skilja på proteiner som har mycket lika molekylvikter men skilda laddningar. Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att undersöka proteiner i blod, vävnader och andra biologiska fluider.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) sammanlänkas till klumpar på grund av interaktion med en substans, ofta ett protein eller polysackarid på ytan av en virus eller bakterie.

En hemagglutinationstest (HAT) är ett laboratorietest som utnyttjar denna egenskap för att detektera antikroppar i serumprover från patienter. I testet blandas serumprovet med röda blodkroppar och den specifika mikroorganismen (antigen) som man vill undersöka. Om patientserumet innehåller antikroppar mot den aktuella mikroorganismen kommer de att binda till antigenet, vilket orsakar hemagglutination och bildandet av blodkroppsklumpar. Om det inte finns några antikroppar i serumprovet kommer röda blodkroppar och antigen att förbli separerade.

Hemagglutinationstester används ofta inom diagnostiken av olika infektionssjukdomar, till exempel influensavirusinfektioner och malariaparasiter. Dessa tester är relativt enkla att utföra och ger snabba resultat, men de har blivit allt mindre vanliga på grund av utvecklingen av mer känsliga och specifika serologiska testmetoder, såsom ELISA-tester (Enzyme-linked Immunosorbent Assay).

Immunglobulinets J-kedja, även känd som IgJ eller J-chain, är en proteinstruktur som förekommer i vissa typer av antikroppar (immunoglobuliner) i människokroppen. Denna kedja hjälper till att sammanfoga de tunga kedjorna (H-kedjor) i immunoglobulinerna, särskilt IgM och IgA isotyperna.

IgJ-kedjan bidrar till bildandet av polymerer av antikroppar, vilket ökar deras förmåga att binda till antigen och aktivera immunförsvaret. Den hjälper också till att transportera antikroppar genom kroppen, särskilt i samband med sekretorisk IgA (SIgA), som försvarar ytor som exponeras för omgivningen, såsom slemhinnor.

Immunanalyser er en overordnet betegnelse for laboratoriemetoder, der anvendes til at undersøge og måle forskellige aspekter af det immunforsvarende system. Dette inkluderer metoder som:

1. Serologi: En metode der involverer at analysere patientens blodserum for antistoffer mod specifikke antigener, der kan indikere en infektion eller en autoimmun sygdom.
2. Vævsprover: Undersøgelse af væv fra patienten, såsom hud, lever, lunge osv., for at diagnosticere infektioner, kræft eller andre sygdomme.
3. Cytometri: En metode der anvendes til at tælle og karakterisere forskellige typer celler i blodet eller andre vævsprover, herunder hvidblodsceller (leukocytter) og immunceller.
4. Immunhistokemi: En metode der anvendes til at farve specifikke proteiner eller antigener i vævsprøver for at diagnosticere sygdomme, herunder kræft.
5. Immunofluorescens: En metode der anvendes til at detektere og lokalisere specifikke proteiner eller antigener i celler eller vævsprøver ved hjælp af fluorescerende markører.
6. Funktionelle immunassays: Metoder der anvendes til at måle immuncellers funktion, herunder deres evne til at producere cytokiner eller dræbe infektiøse agenter.

Immunanalysen er en vigtig del af moderne diagnostisk medicin og hjælper med at stille en præcis diagnose, overvåge sygdomsforløb og evaluere effektiviteten af behandlinger.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Toxoplasmos, medfödd' (congenital toxoplasmosis) är en infektionssjukdom som orsakas av parasiten Toxoplasma gondii och kan överföras från mor till foster under graviditeten. Sjukdomen kan ge upphov till allvarliga skador på fostret, beroende på när under graviditeten infektionen uppstår.

Om en kvinna blir infekterad under de tidiga stadierna av graviditeten kan det leda till allvarliga fetala skador som exempelvis hydrocefalus, intrakraniala calcificationer, mikrocefali och ögonanomalier. Om en kvinna blir infekterad under de senare stadierna av graviditeten kan symtomen vara mildare, men det kan fortfarande finnas risk för skador på fostret, särskilt på ögonen.

Symptomen på medfött toxoplasmos kan variera mycket, från asymptomatiska till allvarliga neurologiska skador och synskador. De vanligaste symtomen inkluderar ofta feber, irritabilitet, sömnighet, muskelsvaghet, krampaktiga rörelser, ökat huvudomfång, lever- och mjölksäcksförstoring samt ögoninfektioner.

Det är viktigt att diagnosen ställs tidigt så att behandling kan ges för att minska skador på fostret. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som sylfadiazin och pyrimethamin, ofta i kombination med folinsyra för att förebygga skador på fostret.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

Passiv immunisering (også kendt som adoptiv immunitet) refererer til overførsel af forudsynt antistoffer fra en individ til en anden, der ikke selv har producéret dem. Dette kan ske ved at give immunglobulin preparater, som indeholder specifikke antistoffer mod en given patogen, eller ved at overføre modersmælkemilk, der indeholder naturligt producerede antistoffer til babyen.

Den passive immunisering giver hurtig beskyttelse mod infektioner og sygdomme, men den er normalt midlertidig, da antistofferne med tiden bliver nedbrudt i kroppen. Derfor giver den ikke varige immunitet som aktiv immunisering (f.eks. vaccination) gør. Passiv immunisering anvendes ofte til forebyggelse eller behandling af infektioner hos personer med nedsat immunforsvar, gravide kvinder, nyfødte babyer og i forbindelse med biologisk krisebehandling.

'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.

Diagnostisk testutrustning är ett samlingsbegrepp för de olika instrument, maskiner och tekniker som används för att utföras diagnostiska tester på patienter inom medicinsk vetenskap. Detta kan omfatta allt från enkla handhållna instrument som stetoskop och blodtrycksmätare till mer avancerade bilddiagnostiska verktyg som röntgenmaskiner, magnetresonanstomografi (MRT) och computed tomography (CT) skanner.

Diagnostisk testutrustning används ofta för att hjälpa läkare och andra vårdpersonal att ställa en diagnos på en patients sjukdom eller skada, genom att mäta, observera och analysera olika fysiologiska parametrar och kroppsvätskor. Exempel på diagnostiska tester som kan utföras med hjälp av testutrustning innefattar blodprover, elektrokardiogram (EKG), lungfunktionstest, ultraljud och röntgenundersökningar.

Sammanfattningsvis är diagnostisk testutrustning ett viktigt verktyg för att fastställa en patients hälsotillstånd och ge den vård som behövs.

Stafylokockprotein A (SPA) är ett protein som produceras av stafylokocker, en typ av bakterier som kan orsaka infektioner hos människor. Proteinet är en viktig faktor när det gäller bakteriens förmåga att kolonisera och orsaka sjukdom hos värden.

SPA består av en rad repetitiva enheter som bildar en struktur på ytan av bakterien. Dessa repetitiva enheter kan variera mellan olika stafylokockstammar, och detta används ofta för att klassificera dem.

Ett av de viktigaste aspekterna med SPA är dess förmåga att binde till immunglobulin G (IgG) i värden, vilket kan hämma den immuna responsen och göra det svårare för kroppen att bekämpa infektionen.

SPA har också visat sig ha en roll i bakteriens förmåga att bilda biofilm, en ytskikt av bakterier som kan vara mycket svåra att behandla med antibiotika.

Merkaptoetylaminer (også kendt som Mercaptopurin eller 6-Mercaptopurin) er et immunsupressivt lægemiddel, der anvendes til behandling af visse former for kræft og autoimmune sygdomme. Det virker ved at hæmme celledelingen i de aktive immunceller, herunder hvidblodskræftceller (leukocytter) og andre typer af vævsceller, der er involveret i inflammation og immunrespons.

Merkaptoetylaminer bliver omdannet til en aktiv form i kroppen, hvorpå det hæmmer enzymet hypoxantin-guanin fosforibosyltransferase (HGPRT), der er nødvendig for celledelingen. Dette fører til en akkumulering af substrater, som er skadelige for cellerne, og dermed hæmmer celledelingen og reducerer immunresponsen.

Merkaptoetylaminer anvendes ofte i kombination med andre lægemidler til behandling af akut lymfatisk leukæmi (ALL) og visse former for kræft, der har spredt sig til andre dele af kroppen. Det anvendes også til behandling af autoimmune sygdomme som Crohns sygdom og kolitis ulcerosa.

Lige som alle lægemidler bør merkaptoetylaminer anvendes under opfølgning af en læge, da det kan have bivirkninger og interagere med andre lægemidler.

Medfödd syfilis, även känd som congenital syphilis, är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av spiroketbakterien Treponema pallidum och som överförs från modern till foster under graviditeten eller vid förlossningen. Sjukdomen kan skada fostrets skelett, hjärta, hjärna, ögon och öron, vilket kan leda till allvarliga komplikationer och i värsta fall död. Symptomen på medfödd syfilis kan variera beroende på när under graviditeten modern blev smittad, men de kan inkludera missbildningar, anemi, hudutslag, feber, ökad leverstorlek och ökad njurfunktion. Behandling med antibiotika som penicillin kan vara effektivt om det ges i tid, men det är viktigt att upptäcka och behandla sjukdomen så snart som möjligt för att förebygga skadliga effekter på fostret.

Immunoglobulin idiotypes refer to the unique antigenic determinants found on the variable regions of immunoglobulin (antibody) molecules. The variable region of an antibody is responsible for recognizing and binding to specific antigens, and it is composed of several hypervariable regions that form a highly specific antigen-binding site.

Idiotypes are unique to each antibody and can be used to identify and distinguish different antibodies from one another. They are also subject to genetic recombination and mutation, which allows the immune system to generate a diverse repertoire of antibodies with different specificities.

Immunoglobulin idiotyping is a technique used to identify and characterize the idiotypes present on an antibody. This can be useful in various applications, such as identifying the specificity of an antibody, monitoring the immune response to a vaccine or infection, or diagnosing certain types of B-cell malignancies.

Immunoglobulin idiotype classifications include:

1. Idiotype: The unique antigenic determinant present on the variable region of an immunoglobulin molecule.
2. Idiotypic determinant: A specific epitope or antigenic site located within the idiotype.
3. Idiotype network: A complex network of interacting idiotypes and anti-idiotypes that play a role in regulating the immune response.
4. Anti-idiotype antibody: An antibody that recognizes and binds to an idiotype, often used as a probe for identifying specific idiotypes.
5. Private idiotype: An idiotype unique to an individual or clone of B cells.
6. Public idiotype: An idiotype shared by multiple individuals or clones of B cells in response to a common antigenic stimulus.

Bacterial polysaccharides are complex carbohydrates that consist of long chains of sugar molecules (monosaccharides) linked together by glycosidic bonds. These polysaccharides are produced and secreted by bacteria as part of their cell walls, capsules, or slime layers. They play various roles in bacterial physiology, including providing structural support, helping the bacteria to evade host immune responses, and facilitating adherence to surfaces.

Bacterial polysaccharides can be broadly classified into three categories:

1. Capsular polysaccharides (CPS): These are tightly associated with the bacterial cell surface and form a protective capsule around the bacterium. They are often involved in pathogenesis, as they can help bacteria to evade host immune responses by inhibiting phagocytosis and complement activation.

2. Cell wall polysaccharides: These are integral components of the bacterial cell wall and provide structural support. They include peptidoglycans, lipopolysaccharides (LPS), and teichoic acids. LPS, found in the outer membrane of Gram-negative bacteria, contains a core oligosaccharide and a highly antigenic O-polysaccharide that plays a crucial role in host immune recognition.

3. Exopolysaccharides (EPS): These are secreted by bacteria into their surrounding environment and can form a slimy layer known as a biofilm. Biofilms provide protection for the bacteria, making them more resistant to antibiotics and host immune responses. EPS can also serve as a source of nutrients and help bacteria adhere to surfaces, facilitating colonization and infection.

Bacterial polysaccharides have attracted significant interest in medical research due to their potential as vaccine candidates, diagnostic markers, and therapeutic targets.

Agglutinationstest är en typ av laboratorietest som används inom medicinen för att identifiera och mäta närvaron av antikroppar eller antigener i ett prov, såsom blod. Testet fungerar genom att blanda tillsammans ett prov med en reagens, vanligtvis bestående av specifika antikroppar eller antigener, som binder till motsvarande substans i provet om den finns där. När de två komponenterna binder samman bildas klumpar eller aggregat, ett fenomen kallat agglutination.

Agglutinationstesterna kan användas för att diagnostisera en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och blodgruppstyp. Exempel på vanliga agglutinationstester är Coombs-testet, som används för att upptäcka antikroppar som binder till röda blodkroppar, och Widal-testet, som används för att diagnostisera tyfoidfeber.

En falskt positiv reaktion är ett fall där en medicinsk test visar ett positivt resultat, men det saknas verifierbara tecken eller bevis på att den personen faktiskt har sjukdomen eller tillståndet som testet mäter. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, beroende på vilket slags test som används och hur det utförs.

För att ge ett exempel, om vi tar ett tester för droger, kan en falskt positiv reaktion inträffa om den person som testas har intagit någon annan substans som innehåller samma kemiska struktur som den aktiva ingrediensen i drogen man letar efter. Detta kan leda till ett felaktigt positivt resultat, även om personen aldrig har använt den specifika drogen.

Falskt positiva reaktioner är allvarliga problem när det gäller medicinsk diagnostik, eftersom de kan leda till onödiga behandlingar, överdriven oro och kostnader. Därför är det viktigt att alla medicinska tester utvärderas i kontexten av den persons symptom, historia och andra faktorer som kan påverka resultatet. I allmänhet rekommenderas det att bekräfta ett positivt testresultat med ett annat typ av test eller metod för att minimera risken för falskt positiva reaktioner.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Hepatitis A är en akut inflammation i levern som orsakas av hepatit A-virus (HAV). Sjukdomen sprids vanligen via förorenad mat eller dryck, ofta från en smittad persons avföring. Symptomen på hepatit A kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärtor i magen och gulsot. De flesta drabbade mottappar sig väl efter några veckor eller månader, men i sällsynta fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer som leverförsämring och död. Ett effektivt vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

'Myeloma proteiner' är ett samlingsbegrepp för oönormala proteinmolekyler som produceras i multipel myelom, en cancerform som utgår från plasmaceller i benmärgen. Dessa proteiner kallas även M-proteiner och kan delas in i två huvudkategorier:

1. Immunglobuliner (tunga kedjor): De flesta myeloma protein är fullständiga eller fragment av immunoglobuliner, som består av två tunga kedjor och två lätta kedjor. Tunga kedjor kan vara av typen IgG, IgA, IgD, IgE eller IgM.

2. Bence Jones-proteiner (lätta kedjor): Dessa är fristående lätta kedjor som inte binds till tunga kedjor. De kan hittas i urinen hos personer med multipel myelom.

Myeloma proteinerna kan orsaka skada på olika sätt, bland annat genom att störa normal produktion av andra proteiner, leda till bildning av abnormala antikroppar och orsaka nedsatt funktion hos immunsystemet.

Immunosorptionstechniken är metoder för att separera och koncentrera specifika proteiner, antikroppar eller andra molekyler genom att utnyttja deras förmåga att binda till antikroppar. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kolonn fylld med immobiliserade antikroppar som är specifika för det målproteinet eller molekylen.

I ett typiskt immunosorptionsförlopp passeras en lösning av den biologiska provkällan (t.ex. plasma, serum eller cellkultursupernatant) genom kolonnen. Målproteinet binds till de immobiliserade antikropparna medan andra proteiner och icke-relaterade molekyler fortsätter att flöda igenom kolonnen. Efter detta tvättas kolonnen för att avlägsna icke-bindande substanser, varefter målproteinet kan elueras (frisättas) från kolonnen med en lämplig bufferlösning.

Immunosorptionstechniker används inom flera områden, till exempel för att renodla antikroppar eller andra proteiner för forskningsändamål, för att behandla patienter med specifika sjukdomstillstånd (t.ex. immunadsorption vid autoimmuna sjukdomar) och för att detektera spår av specifika molekyler i komplexa biologiska prov.

"Erythema infectiosum" er en medisinsk betegnelse for en infektionsbetinget hudsykdom som oftest forekommer hos barn i alderen 5-15 år. Den fremkaldes sædvanligvis af parvovirus B19 og karakteriseres ved et typisk udseende med et rødt, flammeformet mønster på kinderne (slappedekind) og senere en mere diffus, lysere hudrød som kan brede sig til andre kroppsdele. Symptomerne inkluderer ofte også let feber, træthed og smerter i leddene. Sykdommen er normalt selvløselig og ikke alvorlig, men kan være smittefarlig for gravide kvinder og personer med nedsat immunforsvar.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Hemadsorption är en medicinsk term som refererar till adsorption (bindning) av blodbeståndsdelar, såsom celler eller proteiner, till en yta. Detta kan ske under vissa sjukdomszustater, såsom sepsis, där toxiner från infektionskällan kan orsaka skada på olika organ genom att binde till deras ytor.

I klinisk praktik används ofta speciella läkemedel, kallade adsorbentia, för att eliminera toxiner och andra skadliga substanser från blodet genom hemadsorption. Ett exempel på ett sådant medel är det kolbaserade materialet CytoSorb, som används för behandling av svår sepsis och systemisk inflammation.

"Agglutinin" er en betegnelse for et protein, der kan binde sig til andre proteiner eller celler og føre til at de klumper sammen. Agglutininer er ofte involveret i immunresponsen hos mennesker og dyr, hvor de hjælper med at markere og fjerne fremmede stoffer som bakterier og virus fra kroppen. Specifikke agglutininer, der dannes som respons på en infektion, kaldes også "antikroppe".

Immunglobulin tung-kedja, eller IgG, är en typ av antikropp som produceras av B-celler i svaret på ett antigen. IgG är den vanligaste typen av immunoglobulin och hittas i alla kroppsv liknande vätskor, inklusive blod och vätskan utanför celler (extracellulär vätska). Det finns fyra subklasser av IgG: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4.

IgG ger immunitet mot bakterier och virus genom att binda till deras yta och markera dem för förstörelse av andra delar av det immuna systemet. Det gör också så att komplementproteiner aktiveras, vilket kan leda till destruktion av mikroorganismerna. IgG kan passera genom moderkakan till fostret och ger den passiv immunitet under de första månaderna efter födelsen.

IgG har också en viktig roll i att bekämpa toxiner och cancerceller, samt att neutralisera virus. Det är den enda typen av antikropp som kan passera genom kapillärväggarna till vävnader och ge skydd mot infektion där. IgG har också en lång halveringstid jämfört med andra typer av immunoglobulin, vilket gör att det kan vara effektivt i kroppen under en längre tid.

Somatisk hypermutation (SHM) är ett naturligt fenomen som sker i B-celler under deras differentiering och aktivering. Det innebär en hög frekvens av mutationer i de gener som kodar för immunglobuliner (antikroppar), särskilt V-regionerna hos immunoglobulin-heavy chain (IgH) och immunoglobulin-light chain (IgL). Dessa mutationer leda till en diversifiering av antikropparnas specifika bindningsegenskaper, vilket möjliggör en bättre anpassning till olika patogener. SHM är en viktig mekanism i adaptiva immunförsvaret hos däggdjur och styrs av enzymer som AID (aktivator av immunglobulin-switch) och DNA-polymeras η.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

I'm happy to help! However, I believe there might be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "brain inflammation" (also known as encephalitis), here it is:

Encephalitis is an inflammatory condition of the brain that can be caused by various infectious or non-infectious agents. It is characterized by the presence of inflammatory cells in the brain parenchyma, often accompanied by neurological symptoms such as headache, fever, altered mental status, seizures, and focal neurologic deficits.

The St. Louis encephalitis virus (SLEV) is a type of arbovirus that can cause encephalitis in humans. It is transmitted through the bite of infected mosquitoes and is most commonly found in the United States, particularly in the Midwest and along the Gulf Coast. The symptoms of SLEV infection are similar to those of other forms of encephalitis, including fever, headache, and altered mental status, but may also include nausea, vomiting, and weakness.

Therefore, "Hjärninflammation, St. Louis" can be understood as an inflammation of the brain caused by the St. Louis encephalitis virus.

Hybridom är en teknik inom molekylärbiologi där celler kombineras för att producera monoklona antikroppar. Detta uppnås genom att fusionera en typ av cancercell, oftast en myelomcell, med en annan typ av cell som producerar specifika antikroppar, till exempel B-lymfocyter.

Den resulterande hybridcellen, hybridomen, har både cancercellens förmåga att dela sig oändligt och B-lymfocytens förmåga att producera specifika antikroppar. Genom att använda sig av selektiva metoder kan man sedan isolera de hybridceller som producerar önskade antikroppar, vilka kan odlas upp i stora mängder för forsknings- eller terapeutiska syften.

Monoklona antikroppar är mycket värdefulla verktyg inom forskning och klinisk praktik, eftersom de är specifika för ett visst molekylärt mål och kan användas till att behandla sjukdomar som cancer och autoimmuna störningar.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

I medicinskan kontexten, refererar bindningsplatser på antikroppar till de specifika regionerna på antikroppens yta där den kan binda till ett specifikt antigen. Antikroppar är proteiner som produceras av B-celler som en del av det adaptiva immunförsvaret, och de hjälper till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom virus, bakterier och andra patogener.

Varje antikropp har två typer av bindningsplatser: en variabel region och en konstant region. Den variabla regionen är den delen av antikroppen som är unik för varje antikropp och som kan binda till ett specifikt antigen. Den konstanta regionen däremot, är densamma för alla antikroppar av samma klass och subklass, och den utför funktioner såsom att aktivera komplementproteiner och binde till immunceller.

Bindningsplatserna på antikropparna består av en komplex struktur av aminosyror som bildar en tredimensionell form som kan binda till specifika epitoper på antigenet. Epitopen är den del av antigenet som antikroppen binder till, och de kan variera i storlek, laddning och struktur. När en antikropp binder till ett antigen via sina bindningsplatser, neutraliseras det främmande ämnet och immunsystemet kan identifiera och eliminera det från kroppen.

Dengue är en akut infektionssjukdom som orsakas av denguevirus, som tillhör flavivirusfamiljen. Sjukdomen överförs vanligtvis av myggor av arten Aedes aegypti och i viss mån också av Aedes albopictus. Dessa myggor är aktiva på dagen och hittas ofta i urbana områden.

Dengue-virusinfektion kan orsaka en varierande grad av symtom, från milda till allvarliga. De vanligaste symtomen inkluderar plötslig feber, hosta, ont i muskler och ledgångar, trötthet, huvudvärk (som ofta beskrivs som mycket intensiv och kännetecknas av en smärta bakom ögonen), hudutslag och lymfknutsinflammation. I allvarliga fall kan dengue leda till dengue hemorragisk feber, som kännetecknas av blödningar, nedsatt blodkoagulering och potentialt livshotande läckage av vätska från kapillärerna.

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och en individ som har återhämtat sig från en infektion med en specifik serotype kan få en mildare form av sjukdomen om de blir smittade av en annan serotype. Emellertid kan en andra infektion också öka risken för allvarliga komplikationer, såsom dengue hemorragisk feber och dödsfall.

Behandlingen av dengue fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling eller botemedel mot sjukdomen. För de allvarligaste fallen kan intravenös vätskebehandling och intensivvård vara nödvändiga för att förhindra komplikationer och rädda livet på patienten.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Hypergammaglobulinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av immunglobuliner (gammaglobuliner) i blodet. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller störningar i immunsystemet, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, inflammation eller cancer relaterad till plasma celler (t.ex. multipel myelom). I vissa fall kan hypergammaglobulinemi också vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga blodprover.

Fc-receptorer är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen, till exempel vita blodceller (leukocyter) som neutrofiler, monocyter och B-celler. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av antikroppar (immunglobuliner), vilket möjliggör olika funktioner beroende på celltyp. Några exempel på funktioner som kan utföras när Fc-receptorer aktiveras är fagocytos, degranulation och antibaskedefektering. Dessa processer är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla homeostasen i kroppen.

Immunoglobulin, eller antikroppar, är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells i vårt immunsystem för att hjälpa till att bekämpa främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener. Det finns fem typer av immunglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Var och en av dessa har olika funktioner i kroppen.

Immunoglobulin deltakedja (IgD) är en av de fem typerna av immunglobuliner. Det uttrycks huvudsakligen på ytan av B-celler, där det fungerar som en receptor för antigener och hjälper till att initiera den adaptiva immunresponsen. IgD har också visat sig ha en viss roll i allergiska reaktioner och i vissa autoimmuna sjukdomar.

I allmänhet är nivåerna av IgD låga i serum, men kan öka vid vissa sjukdomstillstånd såsom B-cellslymfom och kronisk lymfatisk leukemi.

Hepatovirus är ett samlingsnamn för virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det mest välkända hepatoviruset hos människor är hepatit A-virus (HAV), som tillhör Picornaviridae familjen. HAV orsakar akut hepatit och sprids vanligtvis via fäkal-oral route, ofta genom kontaminerat vatten eller mat. Andra exempel på hepatovirus inkluderar hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), men dessa tillhör inte Picornaviridae familjen utan ingår i Hepadnaviridae respektive Flaviviridae familjerna.

'Antigen-antibody reactions' refer to the specific binding and interaction between antigens and antibodies in the immune system. An antigen is a foreign substance, such as a protein or polysaccharide, found on the surface of viruses, bacteria, or other microorganisms that can stimulate an immune response. An antibody is a protective protein produced by the immune system in response to an antigen.

When an antigen enters the body, it is recognized as foreign and activates the immune system to produce specific antibodies that can bind to the antigen. This binding reaction occurs when the antigen's epitope (the part of the antigen that is recognized by the immune system) interacts with the paratope (the part of the antibody that recognizes and binds to the antigen).

The binding of an antigen to its corresponding antibody can lead to various outcomes, such as neutralization of the antigen's activity, agglutination (clumping together) of the antigen, or activation of complement proteins that can destroy the antigen. The antigen-antibody reaction is a crucial component of the adaptive immune response and plays an essential role in protecting the body against infection and disease.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

"Antibody class switch region" refers to a segment of DNA in the immune cell's genome that determines the type of antibody that will be produced. Antibodies are proteins that the immune system produces to help fight off infections and diseases. There are several different classes of antibodies, each with its own unique function and structure.

The class switch region is located within a larger DNA segment called the heavy chain constant region, which codes for the constant (C) regions of the heavy chains of an antibody molecule. The C region determines the effector functions of an antibody, such as whether it can activate complement or bind to Fc receptors on immune cells.

During an immune response, B cells can undergo a process called class switching, in which they change the type of antibody they produce by altering the heavy chain constant region through a DNA recombination event. This allows the B cell to produce antibodies with different effector functions that are better suited to fight off the particular pathogen it is encountering. The class switch region contains the genetic information necessary for this process to occur, and it is regulated by various signals from the immune system.

'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.

Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.

Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:

* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler

I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som produceras av kroppens immunsystem. Det finns två huvudsakliga former av IgA: monomera IgA som förekommer i blodet och polymera IgA, främst i form av dimerer, som förekommer i sekret (till exempel slem, saliv, tårar, mjölktantsekreter och mag-tarmsekret).

IgA har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner i kroppens yttre barriärer, såsom huden, slemhinnorna i näsa, mun, tarmar och lungor. Den skyddar oss genom att binda till antigener (främmande ämnen som kan utgöra hot mot kroppen, till exempel bakterier eller virus) och neutralisera dem så att de inte kan infektera celler i kroppen. IgA kan även hindra patogener från att kolonisera yttre barriärer genom att förhindra deras anslutning till cellerna där.

IgA förekommer också i modifierad form, som secretor-IgA, som skyddar slemhinnorna mot patogener och toxiska substanser genom att förhindra deras absorption från tarmkanalen.

'Antikroppsaffinitet' refererer til styrken og specificiteten i den interaktion som skjer når en antikrop (ett protein som produceras av B-celler i respons på et antigen) binder sig till ett specifikt antigen. Affiniteten beskriver hur väl de två molekyler passar in i varandra, och kan mätas quantitativt med olika metoder. En hög antikroppsaffinitet betyder att antikroppen binder starkare till sitt respektive antigen, vilket kan ha konsekvenser för hur effektivt immunförsvaret fungerar i kampen mot patogener.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Parvovirus B19 är ett sjukdomsalstrande virus som orsakar infektionssjukdomen femte sjukan (erythema infectiosum), ofta benämnd "barnslag" eller "ringorm". Det är det enda kända humana patogena viruset inom släktet Parvovirus. Viruset smittar vanligtvis via droppinfektion, men kan också spridas via kontaminerade ytor och direktkontakt med infektiösa sekreter från näsa och svalg.

Parvovirus B19 infekterar specifikt mänskliga erytrocytoförstaders celler (proerytroblaster) i benmärgen, vilket leder till en temporär nedsättning av röda blodkroppars produktion. Hos vissa individer kan detta leda till aplastisk anemi eller försämring av redan existerande anemier hos personer med hemoglobinvarianter eller andra sjukdomar som påverkar röda blodkroppars produktion.

Förutom femte sjukan och aplastisk anemi kan Parvovirus B19 orsaka andra komplikationer, särskilt hos immunosvaga individer eller personer med underliggande hämatologiska eller immunologiska störningar. Exempel på dessa komplikationer inkluderar myokardit (inflammation i hjärtmuskulaturen), artriter (ledinflammation) och hydrops fetalis hos foster under graviditet.

Det är värt att notera att det finns inga specifika behandlingar eller vaccin mot Parvovirus B19-infektion, men i de flesta fall leder infektionen till en spontan återhämtning efter en vecka till 10 dagar. För personer med komplikationer kan behandlingen bestå av stödjande vård och specifik behandling för underliggande sjukdomar eller tillstånd.

"Hjärninflammation" på japanska kan översättas till "nōsairan" (脳炎) eller "shinkei-suijaku" (神経スイジャク). Det är en allmän term som betecknar inflammation i hjärnan eller centrala nervsystemet.

Definitionen av "nōsairan" (脳炎) på japanska, enligt Cancer Institute Hospital of Japanese Foundation for Cancer Research:

> 脳内の感染、外来物などによる体液の過剰的なアクセスにより、脳組織が破壊され、脱水し、脳水栓などの合併症を引き起こす状態。

Översatt till engelska:

> A state in which brain tissue is destroyed and swelling occurs due to excessive accumulation of fluids in the brain caused by infection or foreign substances.

Definitionen av "shinkei-suijaku" (神経スイジャク) på japanska, enligt National Hospital Organization Tokyo Medical Center:

> 感覚・運動などの神経機能が劣化する状態。特に、脳蓋性障害や、感染症などにより引き起こされる。

Översatt till engelska:

> A state in which neurological functions such as sensation and movement are impaired. Specifically, it is caused by brain disorders or infectious diseases.

Det är värt att notera att "shinkei-suijaku" (神経スイジャク) kan vara en bredare term än "hjärninflammation", och inkluderar också andra tillstånd som påverkar nervsystemet.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Mässling är en infektionssjukdom orsakad av viruset Varicella-zoster. Den smittsamma sjukdomen karaktäriseras vanligen av en klådaförstärkt hudutslag med blåsor över hela kroppen, inklusive ansikte, hals och bakdel. Andra symptom kan vara feber, trötthet, sveda och hosta. Mässling är mycket smittsam och sprids genom direkt kontakt med blåsor eller droppar från luften när en smittad person hostar eller nysar. Den är vanligast hos barn men kan drabba personer av alla åldrar. Ett utbrutet mässlingsutbrott kan förhindras genom vaccination.

Gammaglobuliner, även kända som immunglobulin G (IgG), är en typ av globuliner eller proteinmolekyler som förekommer i blodplasma och lymfa. De är en del av adaptiva immunsystemet och har en viktig roll i den humorella immuniteten, vilket innebär att de hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att neutralisera toxiner och virus samt underlätta fagocytos (när vita blodkroppar, eller fagocyter, fagocyterar främmande partiklar).

IgG är den vanligaste typen av antikropp i människokroppen och utgör cirka 75-80 procent av alla antikroppar. De har en långvarigare verkan jämfört med andra typer av antikroppar, eftersom de kan förbli i kroppen i upp till flera månader eller år efter att man har återhämtat sig från en infektion. IgG-antikroppar kan också passera genom moderkakan och ge fostret passiv immunitet under de första månaderna av livet, innan det själv har utvecklat ett eget immunförsvar.

'Borrelia burgdorferi-gruppen' är en grupp av bakterier som orsakar Lyme-borrelios, en infektionssjukdom som överförs till människan via fästingbett. Gruppen innehåller flera olika arter av Borrelia-bakterier, men de två viktigaste är Borrelia burgdorferi sensu stricto och Borrelia afzelii. Dessa bakterier förekommer naturligt hos vissa arter av fästingar och kan orsaka sjukdom hos människan om en infekterad fästing biter.

Typiska symtom på Lyme-borrelios inkluderar röd, expandierande hudutslag kring bettstället (Erythema migrans), trötthet, feber, muskel- och ledsmärtor samt neurologiska symptom som kan vara fördröjda i tiden. Behandlingen består vanligen av antibiotika.

Enligt medicinskt perspektiv är plasmaceller typen av vita blodceller som producerar och sekreterar antikroppar, också kända som immunglobuliner. De utvecklas från B-celler i samband med en immunrespons för att hjälpa till att bekämpa infektioner. Plasmaceller producerar stora mängder av specifika antikroppar som är riktade mot en viss främmande substans, såsom en bakterie eller ett virus. Dessa antikroppar hjälper till att neutralisera eller eliminera patogenen från kroppen. Plasmaceller kan leva i vävnader över längre perioder och fortsätta att producera antikroppar för att ge immunitet mot en specifik patogen även efter att sjukdomen har botats.

Mässlingvirus, eller *Vaccinia virus*, är ett stort DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Det orsakar sjukdomen mässling hos människor och kan sprida sig via direkt kontakt med smittade individer eller via droppburen infektion när en smittad person hostar eller nyser. Viruset kan också spridas via kontaminerade föremål. Mässlingvirus är mycket smittsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn och vuxna med nedsatt immunförsvar. Det finns vaccin mot mässling som ger effektiv immunitet.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

I am not aware of a medical condition called "California brain inflammation." It is possible that there may be some misunderstanding or miscommunication in the term you have provided. If you are referring to encephalitis, which is a general medical term for inflammation of the brain, I can provide a definition for that:

Encephalitis is a condition characterized by inflammation of the brain. It can be caused by various infectious agents such as viruses, bacteria, fungi, or parasites, or it can be due to an autoimmune response where the body's own immune system attacks the brain tissue. The symptoms of encephalitis may include fever, headache, confusion, seizures, and altered consciousness, ranging from mild confusion to coma. The diagnosis typically involves a combination of clinical evaluation, imaging studies such as MRI, and laboratory tests, including cerebrospinal fluid analysis. Treatment depends on the underlying cause and may include antiviral medications, antibiotics, corticosteroids, or immunosuppressive therapy.

I medicinen, refererer "sekretorisk komponent" til den del af et protein eller peptidhormon, der frisættes fra cellen og ud i det extracellulære miljø. Dette sker ved at proteinet bliver klippet i to dele af en intra-cellulær enzymkompleks kaldet sekretasen. Den anden del, der forbliver inde i cellen, kaldes den "transmembrane komponent". Sekretoriske komponenter har mange funktioner, herunder at agere som signalmolekyler, der binder til receptorer på cellevæggene og udløser en biologisk respons.

West Nile fever är en infektionssjukdom som orsakas av West Nile-virus (WNV), ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Sjukdomen sprids vanligtvis genom stick av infekterade myggor, främst av arten Culex. I sällsynta fall kan sjukdomen även spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

West Nile-feberns symptom varierar i allvarlighetsgrad. Många infektioner är asymptomatiska, men upp till 20% av de som insjuknar kan utveckla febersymptom, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk och trötthet. Cirka 1% av de smittade utvecklar allvarligare neurologiska symtom, såsom encefalit (inflammation i hjärnan), meningit (inflammation i hjärnhinnan) eller myelit (inflammation i ryggmärgen). Dessa komplikationer kan leda till allvarliga och varaktiga skador, inklusive förlamningar, kognitiva svårigheter och i värsta fall död.

Äldre personer, barn, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta för allvarliga former av West Nile-feber. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, men svårare fall kan behöva vård på intensivvårdsavdelning och stödjande behandlingar som hjälper till att lindra symptomen och underlätta återhämtningen.

West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.

Gammaglobulin, även känt som immunoglobulin G (IgG), är en typ av antikropp som produceras av den adaptiva immunresponsen i kroppen. Gammaglobulinbrist är ett medicinskt tillstånd där individen har nedsatt nivå av gammaglobulin i blodet. Detta kan leda till en försämrad förmåga att bekämpa infektioner, eftersom antikroppar är en viktig del av den specifika immuniteten.

Gammaglobulinbrist kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive genetiska defekter, sjukdomar som påverkar benmärgen (som leukemi och lymfom), eller som en biverkning till vissa mediciner. I vissa fall kan gammaglobulinbrist vara ett tecken på primär immunbristsyndrom, en grupp sjukdomar som kännetecknas av en nedsatt funktion hos den adaptiva immunresponsen.

Symptomen på gammaglobulinbrist kan inkludera upprepade och/eller allvarliga infektioner, särskilt av typen respirationsinfektioner, öroninfektioner och sepsis. Andra symtom kan vara trötthet, svårigheter att växa och utvecklas normalt (hos barn), och autoimmuna sjukdomar. Behandlingen av gammaglobulinbrist innebär ofta ersättning med intravenöst immunoglobulin (IVIG) för att kompensera för den nedsatta produktionen av antikroppar i kroppen.

'Komplement Component 3' (C3) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C3 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja och spelar en viktig roll i att eliminera patogener såsom bakterier och virus från kroppen.

När C3 aktiveras splittras det upp i två delar, C3a och C3b. C3a är ett anafylatoxin som orsakar inflammation och samlar in immunceller till området där patogenen finns. C3b binder istället till patogenens yta och hjälper till att markera det för förstörelse av andra komplementproteiner och immunceller.

C3-defekter kan orsaka ett ökat risk för infektioner, särskilt med bakterier som är känsliga för komplementsystemet, såsom Neisseria meningitidis (bakterien som orsakar meningit).

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

Japanese Encephalitis Virus (JEV) är ett flavivirus som orsakar den neuroinvasiva sjukdomen Japanese Encephalitis (JE). JEV överförs vanligtvis av myggor och förekommer främst i östra och sydöstra Asien, samt i delar av norra Australien.

Sjukdomen kan vara allvarlig och orsaka häftiga symptom som feber, huvudvärk, kräksymtom, muskel- och ledvärk, förvirring, stel neck, rörelseminskap och i vissa fall koma och död. Behandlingen av sjukdomen är stött på symtomlindring, medan förebyggande vaccinering är den bästa metoden för att undvika infektion.

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesviridae familjen. Det är en vanlig orsak till infektioner hos människor världen över och kan drabba individer av alla åldrar. CMV-infektionen sprids främst genom direkt kontakt med speichel, urin, blod, sperma eller vaginalsekret från en infekterad person.

När en individ smittas av CMV kan viruset orsaka asymptomatisk infektion eller milda symptom hos de flesta friska vuxna. Men om en gravid kvinnan blir smittad, kan viruset överföras till fostret och orsaka allvarliga skador, inklusive missbildningar, mentala funktionsnedsättningar och dödfödsel.

Även hos immunosupprimerade individer, såsom HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare, kan CMV-infektionen orsaka allvarliga komplikationer som pneumonitis, hepatit, enterit och retinit. Dessa komplikationer kan vara livshotande om de inte behandlas tillfälligt med antivirala läkemedel.

I allmänhet är CMV-infektionen en livslång infektion, vilket betyder att viruset förblir i kroppen även efter att sjukdomen har lött. Men hos de flesta friska individer orsakar inte CMV några ytterligare komplikationer under deras livstid.

"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.

Leptospiros är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier i släktet Leptospira. Sjukdomen sprids vanligen via kontakt med urin från djur som bär på bakterien, ofta gnagare. Infektionen kan leda till en rad symtom som feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan det även uppstå skada på levern, njurarna och blodet. Leptospiros behandlas vanligen med antibiotika såsom doxycyklin eller penicillin.

'Paraproteinemia' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av monoklonala immunglobuliner (proteiner) i blodet. Dessa proteiner kallas paraproteiner och produceras av en klon av onormala plasma cells, som ofta är onkologiska i natur, såsom i multipel myelom eller B-cells lymfom. Paraproteinemier kan också förekomma i benigna tillstånd, såsom monoklonala gammopathi av oklar signifikans (MGUS).

Paraproteinerna kan orsaka olika komplikationer beroende på deras typ och mängd. De kan leda till att blodet blir tjockare, vilket kan orsaka symptom som blodproppar eller blödningar. Paraproteinerna kan också avlagra sig i olika vävnader i kroppen och orsaka skada, såsom i njurarna eller nerverna.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla paraproteinemier för att förebygga komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, immunterapori eller stamcellstransplantation beroende på underliggande orsak till paraproteinemin.

St. Louis Encephalitis Virus (SLEV) är ett flavivirus som orsakar en neurologisk infektion som kallas St. Louis-encefalit. SLEV sprids vanligtvis genom bett från smittade moskiter och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom, men i vissa fall kan det leda till allvarligare neurologiska symtom som huvudvärk, feber, krampanfall, förvirring, och i sällsynta fall koma eller död. SLEV förekommer främst i Nord- och Sydamerika.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

Merkaptoetanol, även känt som beta-merkaptoetanol eller 2-metyl-2-propantiol, är ett lättflytande, klart och färglöst vätskeämne med en karakteristisk, svag lukt. Det är en organosulfurförening som innehåller en thiolgrupp (-SH) och två alkoholgrupper (-OH).

I medicinsk kontext används merkaptoetanol ofta som ett reducerande ämne, vilket betyder att det kan ge ifrån sig en väteatom för att reducera (d.v.s. minska oxidationstillståndet hos) andra kemiska föreningar. Det används ofta som ett konserveringsmedel i ögondroppar och andra medicinska lösningar för att förhindra skada på celler och proteiner genom oxidation.

Merkaptoetanol har också visat sig ha antibakteriella egenskaper, vilket gör det användbart som ett desinfektionsmedel i vissa situationer. Dessutom kan det användas som en antioxidant för att skydda kroppsvävnader från skada orsakad av fria radikaler, vilket är instabila molekyler som kan skada celler och DNA.

Trots dessa potentiala fördelar bör merkaptoetanol hanteras med försiktighet på grund av dess förmåga att ge ifrån sig en väteatom, vilket kan orsaka korrosion hos metaller och skada vissa material. Det kan också ha en irriterande effekt på huden och slemhinnorna vid kontakt.

I medicinsk kontext är antigent ytliga strukturer på cellytan eller på mikroorganismer som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Antigen kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som binder till specifika receptorer på immunceller, såsom B-celler och T-celler. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras cellen för att initiera en immunrespons mot den främmande strukturen. Ytantigener kan också användas i diagnostiska tester för att identifiera specifika sjukdomar eller tillstånd genom att upptäcka närvaron av specifika antikroppar som binder till dem.

Immunglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i samband med immunförsvarets respons mot främmande ämnen, såsom bakterier och virus. IgG delas vanligtvis in i fyra underklasser baserat på deras strukturella och funktionella skillnader: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4.

IgG-allotyper refererar till de genetiska varianter som förekommer inom dessa underklasser, särskilt när det gäller den del av IgG som kodas för av en specifik region på proteinmolekylen som kallas Gm (gamma-m). Det finns flera olika Gm-allotyper som kan förekomma inom varje underklass, och de kan ha olika funktionella konsekvenser.

Till exempel kan vissa Gm-allotyper påverka IgG:s förmåga att aktivera komplementsystemet eller binda till specifika cellreceptorer, vilket kan ha betydelse för immunförsvarets effektivitet mot olika patogener. Gm-allotyperna ärvs paternalt och maternalt, och de kan variera mellan individer och populationer.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

I Sverige används begreppet "råmjölk" ofta för opasteuriserad mjölk direkt från kor, oftast ohomogeniserad så att den innehåller grumlighet i form av fettpartiklar och celler. I medicinska sammanhang kan termen användas på samma sätt som i vanligt språkbruk, men det är viktigt att specificera att råmjölken inte har pasteuriserats, eftersom pasteurisering dödar eventuella patogena bakterier och minskar risken för infektioner orsakade av mjölk.

I vissa andra länder kan "råmjölk" vara en synonym till opasteuriserad mjölk i allmänhet, medan det i andra länderna kan användas för speciella typer av opasteuriserad mjölk som har behandlats på ett särskilt sätt. Det är viktigt att vara medveten om dessa regionala skillnader när man tolkar begreppet "råmjölk" inom medicinska sammanhang.

Cytomegalovirusinfektion (CMV) är en infektionssjukdom orsakad av cytomegalovirus, ett herpesvirus. Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symptom hos immunokompetenta individer, men kan vara allvarligare hos immunförsvagna personer, gravida och foster.

CMV-infektion kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive levern, lungorna, levern och centrala nervsystemet. Symptomen på en aktiv CMV-infektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbade, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärtor, inflammation i lymfkörtlar och lever, halsont, diarré och hosta.

Behandlingen av CMV-infektion beror på individuella faktorer som inkluderar immunstatus, allvarlighetsgraden av sjukdomen och vilket organ som är drabbat. För de flesta immunokompetenta personer behövs vanligtvis ingen speciell behandling, medan immunosupprimerade patienter kan behöva antivirala läkemedel för att kontrollera infektionen.

Gravida kvinnor som drabbas av primär CMV-infektion under graviditeten har en risk att överföra viruset till fostret, vilket kan leda till allvarliga skador på fostrets hörsel, syn och utveckling. Preventiva åtgärder och regelbundna ultraljudskontroller rekommenderas för gravida kvinnor som har konstaterats ha CMV-infektion.

Lyme-sjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människan genom bett från smittade fästingar, främst hårda fästingar av arten Ixodes. Sjukdomen är uppkallad efter staden Old Lyme i Connecticut, USA, där den beskrevs första gången på 1970-talet.

Typiska symtom på Lyme-sjukdom inkluderar en röd, inflammerad hudutslag (Erythema migrans) som ofta uppstår runt bettstället ett par veckor efter fästingbettet. Andra tidiga symtom kan vara trötthet, feber, muskel- och ledsmärtor samt svullnad av lymfkörtlar. Om Lyme-sjukdomen inte behandlas korrekt och i tid kan den leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärtsvikt, neurologiska symtom och ledinflammationer.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, patientens anamnes och serologiska tester som mäter antikroppar mot Borrelia burgdorferi i blodet. I vissa fall kan även PCR-tester användas för att detektera bakteriens DNA i blod, hudbiopsier eller synovialvätska.

Behandlingen av Lyme-sjukdom består vanligen av antibiotikabehandling med doxycyklin, amoxicillin eller cefuroxim för att eliminera bakterien. Prognosen är generellt god om behandlingen påbörjas i tid och de flesta patienter återhämtar sig fullständigt. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk form av Lyme-sjukdom, som kan vara svår att diagnostisera och behandla.

Monoclonal gammopathy of undetermined significance (MGUS) är en benign (ovänlig) tillstånd där en typ av vita blodkroppar, plasma celler, producerar en excessiv mängd av ett enskilt tycke av immunoglobulin, eller protein, känt som monoklonalt protein (M-protein) i blodet. MGUS är vanligt förekommande hos äldre vuxna och tenderar att vara asymptomatisk, men det kan utvecklas till maligna tillstånd som multipel myelom, primär amyloidos eller också malignt lymfom.

MGUS karaktäriseras av följande kriterier:

1. Monoklonalt protein i serum eller urin
2. Mindre än 10% plasma celler infiltration i benmärg
3. Inget tecken på malignitet, dvs inga skador på organ eller symptom orsakade av monoklonal gammopati
4. Inga tecken på andra kända kausativa tillstånd som kan förklara monoklonalt protein

Även om MGUS ofta är ett godartat tillstånd, bör patienter med MGUS följas upp regelbundet av en läkare eftersom det finns en risk för att utveckla cancer. Risken för att utveckla multipelt myelom eller ett annat malignitet är låg, men ökar över tiden.

Leptospira är ett släkte spirokéter, som är smittbärande bakterier och orsakar leptospiros, en infektionssjukdom hos däggdjur och människor. Leptospirabakterierna förekommer globalt och sprids främst genom kontakt med urin från smittade djur, som ofta är asymptomatiska bärare av bakterien. Infektionen kan leda till en rad symtom, såsom feber, muskelvärk, huvudvärk och kräkningar, samt allvarliga komplikationer som njursvikt, lunginflammation och blödning.

Togaviridae är en familj av positiva, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar två genera: Alphavirus och Rubivirus. Infektioner orsakade av Togaviridae kallas ofta för alfavirusinfektioner eller rubivirusinfektioner beroende på vilket släkte virus det är som orsakat sjukdomen.

Alfavirusinfektioner kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilken specifik sorts alfavirus som orsakar infektionen. De flesta infektionerna ger milda, influensaliknande symtom som feber, hosta, huvudvärk och muskelvärk. I vissa fall kan dock alfavirusinfektioner leda till allvarligare sjukdomar såsom encefalit (hjärnhinnsinflammation) eller polyarteriit (inflammation i blodkärlen). Exempel på alfaviruses som kan orsaka sjukdom hos människor inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och Sindbisvirus.

Rubivirusinfektioner orsakas av rubellavirus, även känt som röda hundvirus. Infektionen ger ofta milda symtom som feber, hosta, nysningar och en röd, klåddande hudutslag. I vissa fall kan dock rubivirusinfektioner leda till allvarliga komplikationer såsom missfall eller fosterskador om infektionen inträffar under graviditeten.

Behandling av Togaviridaeinfektioner består vanligen i att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling för själva virusinfektionen. Prevention är därför viktig och inkluderar vaccination mot rubivirusinfektion (röda hund) samt att undvika stick av myggor som kan sprida alfaviruses.

"Antikroppsproducerande celler", också kända som plasmacyter, är typen av vita blodkroppar som producerar och sekreterar antikroppar, även kända som immunoglobuliner. Antikroppar är proteiner som hjälper till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener. De produceras av B-celler, en typ av vita blodkroppar, och undergår en process av differentiering för att bli antikroppsproducerande celler. Dessa celler kan producera stora mängder av en specifik typ av antikropp som är designad för att binda till ett specifikt antigen på en patogen. Antikroppsproducerande celler spelar därför en viktig roll i den adaptiva immunresponsen och hjälper till att beskydda kroppen mot infektioner och sjukdomar.

I den medicinska litteraturen hittar jag inga direkta resultat när det gäller en "omfördelning av gener, tunga kedjan, B-lymfocyt". Det kan vara så att formuleringen är felaktig eller för svårbegriplig.

Om vi bryter ner frågan kan vi komma närmare en möjlig tolkning:

1. "Gener, tunga kedja" refererar sannolikt till de gener som kodar för den så kallade "tunga kedjan" av immunoglobulin (antikroppar) hos B-lymfocyter. Tunga kedjor består av två typer av gener: V (variabel) och J (joining). Dessa gener kan kombineras på olika sätt för att skapa en mycket varierad repertoar av antikroppmolekyler.

2. "B-lymfocyt" är en typ av vita blodkroppar som utgör en viktig del av immunförsvaret. De producerar och sekreterar antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom bakterier, virus och andra patogener.

En möjlig tolkning av frågan kan därför vara "generell oregelbundenhet i generna som kodar för den tunga kedjan hos B-lymfocyter". Detta kan potentiellt leda till en förändrad antikroppsrepertoar och påverka immunförsvaret.

Det är viktigt att notera att detta endast är en möjlig tolkning baserad på delarna av frågan, och den kan inte ersätta en professionell medicinsk bedömning eller diagnos.

I am not a medical expert, but I can try to provide a general explanation of the term "redistribution of genes, B-lymphocyte" based on available information.

Redistribution of genes in B-lymphocytes typically refers to changes in the location or expression patterns of genes within these immune cells. B-lymphocytes are a type of white blood cell that plays a crucial role in the adaptive immune response, specifically in producing antibodies against pathogens.

The redistribution of genes can occur due to various factors, such as activation, differentiation, or malignant transformation of B-lymphocytes. This process may involve:

1. Gene rearrangement: During the development of B-lymphocytes, their antigen receptor genes undergo a process called V(D)J recombination, which randomly assembles gene segments to create a diverse repertoire of antigen receptors. This allows B-cells to recognize and respond to a wide range of pathogens.
2. Gene expression changes: Activation or differentiation of B-lymphocytes can lead to alterations in the expression levels of specific genes, which may be involved in various cellular processes such as proliferation, survival, or antibody production. This can be achieved through epigenetic modifications like DNA methylation and histone modification, as well as transcription factor binding.
3. Chromosomal translocations: In some cases of B-cell malignancies, such as B-cell lymphomas and leukemias, abnormal chromosomal translocations can result in the redistribution of genes. These translocations can lead to the juxtaposition of oncogenes with regulatory elements or immunoglobulin gene segments, causing their overexpression or dysregulation and contributing to tumor development.

Please consult a medical professional for more detailed information and clarification regarding this term.

En immunologisk dos-respons-kurva visar sambandet mellan en given dos av ett antigen (som till exempel ett vaccine) och den immuna respons som det ger upphov till. Kurvan illustrerar hur stor andel av individer i en population som utvecklar en immunrespons (till exempel produktion av antikroppar eller T-celler) vid olika doser av antigenet.

Typiskt sett stiger immunresponsen initialt med ökande dos, men når sedan ett plato då ytterligare ökningar av dosen inte ger någon ytterligare förbättring av immunresponsen. I vissa fall kan alltför höga doser av antigenet leda till en nedsatt immunrespons, vilket resulterar i en topp och sedan ett fall i kurvan vid mycket höga doser.

Det är värt att notera att individuella variationer kan förekomma, så att samma dos av antigen inte ger upphov till samma immunrespons hos alla individer. Dessutom kan andra faktorer, som individens ålder, hälsotillstånd och immunstatus, påverka den immuna responsen.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Den medicinska termen för "blodets bakteriedödande förmåga" är "bactericidal activity of blood." Det beskriver förmågan hos blodet att döda eller inaktivera bakterier. Denna förmåga beror främst på närvaron av vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, och deras förmåga att fagocytera (dvs. omsluta och förinta) främmande partiklar som bakterier. Dessutom kan vissa proteiner i blodplasma, till exempel komplementproteiner och defensiner, bidra till bakteriedödande verkan.

Det är viktigt att notera att blodets bakteriedödande förmåga kan variera mellan individer och kan påverkas av olika faktorer som immunförsvar, ålder, sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandling.

Hepatitis E definieras som en akut inflammation i levern (akut viralt leverinflammation) orsakad av Hepatitis E-virus. Det är ett RNA- virus som vanligtvis sprids via kontaminerade vattenkällor och livsmedel i områden med dålig sanitet och hygien. Symptomen på hepatit E kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, smärta i magen och mörk urin. I allvarliga fall kan det orsaka lever failure, men det är ovanligt. Hepatitis E tenderar att vara självläkande och ger oftast livslång immunitet mot viruset efter genomgången infektion.

"Körtelfeber" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakas av infektion i de endokrina körtlarna, till exempel sköldkörteln eller bisköldkörtlarna. Det är dock inte en officiell diagnos inom medicinen.

Ett exempel på en sjukdom som kan leda till "körtelfeber" är subakut bakteriell thyreoidit, en infektion i sköldkörteln som orsakas av bakterier och kan ge feber, trötthet, muskelvärk och ömhet i halsen.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker en infektion i körtlarna eller har symtom som kan tyda på "körtelfeber", så att en korrekt diagnos kan ställas och behandling kan ges.

Västantlig hästencefalitis (WNV) är ett flavivirus som orsakar en infektionssjukdom hos människor och djur. Det sprids vanligtvis genom bett från infekterade moskiter, men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten. Sjukdomen är vanligare i varmare klimat och utbrott har skett i Afrika, Europa, Asien, Australien och Nordamerika.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mild influensaliknande sjukdom med feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. I vissa fall kan den leda till en allvarligare infektion som berör hjärnan (encefalit) och ryggmärgen (myelit), vilket kan ge upphov till neurologiska symtom såsom yrsel, desorientering, minnesförlust, stelhet, muskelsvaghet, rörelsemålsättningssvårigheter och i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för WNV-infektion, men svåra fall kan behöva intensivvård på sjukhus inklusive stödjande vård av andningen och hjärtfunktionen. Preventiva åtgärder som att undvika moskitbetet och skydda sig mot dem är viktiga för att förebygga infektionen.

Pyroglobulin är ett protein som förekommer i blodet och kan vara ett tecken på en autoimmun sjukdom, framför allt kryo Global syndrom. Pyroglobulin bildas när immunsystemet producerar antikroppar mot ett annat protein i kroppen, kallat rheumatoid faktor. Vid vissa temperaturer och förhållanden kan pyroglobulinet sedan aggregera och bilda ämnesomsättningsprodukter som kan leda till inflammation och skada vävnader, särskilt i lederna.

Det är värt att notera att en ökning av pyroglobulin i blodet inte alltid innebär att en person har en sjukdom eller kommer att utveckla en sjukdom. Däremot kan ett högt nivå av pyroglobuliner vara ett tecken på att en person har en autoimmun sjukdom och behöver ytterligare undersökningar för att fastställa diagnosen.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Arbovirus hjärninflammation, även känd som arboviral meningoenkefalit, är en infektionssjukdom orsakad av arboviruses, som överförs via artrropoder som myggor eller fästingar. När dessa virus infecterar människan kan de leda till inflammation i hjärnan och omgivande membran (meninges), vilket kallas meningoenkefalit.

Typiska symtom på arbovirus hjärninflammation innefattar plötslig feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet, yrsel, kräksymptom och neurologiska symptom som förvirring, minnesförlust, humörsvängningar, störningar i balansen och koordinationen, till och med koma eller dödsfall i allvarliga fall.

Exempel på arbovirus som kan orsaka hjärninflammation innefattar virus som är vanliga i specifika geografiska områden, såsom japansk encefalit-virus, västnil-virus, gula febern-virus och Zikavirus. Behandlingen av arbovirus hjärninflammation består ofta av stödjande vård för att lindra symtomen och underlätta återhämtningen. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller immunglobulin behandling användas, men det finns inga specifika behandlingar för de flesta arbovirusinfektionerna.

Förebyggande åtgärder som att undvika stick från myggor och fästingar, bära skyddskläder och använda repellent kan hjälpa till att minska risken för arbovirusinfektioner. Vaccin finns tillgängliga för vissa arbovirus, såsom japansk encefalit-virus och gula febern-virus, och reseresor till områden där dessa sjukdomar är vanliga bör diskuteras med en läkare.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Gelkromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera, identifiera och kvantifiera små molekyler, ofta organiska föreningar. GC använder en stationär fas, som är en vätska eller en fast substans inlagd i en tunn film på ett inert material, exempelvis glas eller metall. Den stationära fasen har vanligtvis en porös struktur och består av polymerer med olika egenskaper, såsom polaritet och molekylstorlek.

Den mobila fasen i GC är en gas, ofta helium eller kväve, som förflyttar sig genom den stationära fasen och tar med sig de små molekyler som ska separeras. Varje molekyl interagerar på olika sätt med den stationära fasen beroende på dess kemiska och fysiska egenskaper, vilket leder till att vissa molekyler förflyttar sig snabbare än andra genom kolonnen. På så sätt kan en blandning av molekyler separeras i olika fraktioner som kan samlas in och analyseras ytterligare med hjälp av olika detektorer, till exempel en flammiogenerisk detektor (FID) eller en masspektrometer (MS).

GC är ett kraftfullt verktyg inom analytisk kemi och används inom många olika områden, såsom miljöanalys, livsmedelskontroll, läkemedelsutveckling och kriminalteknik.

Etticke hästencefalomyelit (EQM) är en neurologisk sjukdom som orsakas av infektion med ett virus eller annan patogen som angriper och skadar det centrala nervsystemet (CNS), särskilt hjärnan (hästencefalon) och ryggmärgen (myelon).

Det finns olika typer av EQM, men de flesta orsakas av enterovirus, flavivirus eller alphavirus. De vanligaste symtomen på EQM inkluderar feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, stelhet i nacken och förändringar i medvetandegraden, som kan variera från desorientering till koma. Andra symtom kan innefatta hörsel- eller synförlust, svårigheter att koordinera rörelserna, yrsel, trötthet och i vissa fall även paralys.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar, laboratorieprov och ibland också med hjälp av avbildningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen av EQM beror på typen av patogen som orsakar sjukdomen, men kan innefatta symtomlindring och stödjande vård. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller immunoglobulin injiceras för att hjälpa kroppen att bekämpa infektionen.

I allvarliga fall av EQM kan komplikationer som andningssvårigheter, svullnad i hjärnan och slutligen död uppstå. Prevention är därför viktigt genom att undvika exponering för patogener som orsakar sjukdomen, att tvätta händer regelbundet och att undvika direktkontakt med sjuka personer. Vaccinutveckling är också en aktiv forskningslinje för att förebygga sjukdomen.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Immunologiska metoder är tekniker och analysverfahren som utnyttjar det immunologiska systemets egenskaper för att ställa diagnoser, undersöka sjukdomar eller utvärdera effekterna av behandlingar. Dessa metoder bygger ofta på antikropp-antigen-reaktioner, där en antikropp binder specifikt till ett visst protein (antigen) som finns på en cell eller en patogen (t.ex. en virus eller bakterie).

Exempel på immunologiska metoder inkluder:

1. Immunhistokemi (IHC): Används för att detektera och lokaliserar specifika proteiner i vävnader genom att använda färgade antikroppar.
2. Immunfluorescens (IF): Använder fluorescerande markörer på antikroppar för att lokalisera och identifiera specifika molekyler in situ i celler eller vävnader.
3. ELISA (Enzymimmunoassay): En laboratorietest som mäter koncentrationen av en specifik protein i en vätska, till exempel serum, genom att utnyttja en enzymmarkör på en antikropp.
4. Western blot: Används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning genom elektrofores, överföring till ett membran och sedan användande av färgade antikroppar.
5. Immunfenotypning: Analyserar typer och andelar av olika immunceller i blodet eller andra vävnader genom att känna igen ytmarkörer på cellerna med hjälp av färgade antikroppar.
6. Cytometri: Använder fluorescerande markörer och flow cytometry för att kvantifiera och sortera olika typer av celler baserat på yt- eller intracellulära markörer.
7. Immunhistokemi (IHC): Används för att lokalisera och identifiera specifika proteiner i vävnader genom att färga in antikroppar som binder till målproteinet.

Komplement Component 1q (C1q) är ett protein som är en del av komplementsystemet, som är en viktig del av immunförsvaret. C1q är den första proteinkomponenten i den klassiska komplementaktiveringsvägen och består av tre identiska polypeptidkedjor som är arrangerade i en korgliknande struktur. När C1q binder till ytor på mikroorganismer eller immuna komplex, aktiveras det efterföljande steget i den klassiska komplementaktiveringsvägen, vilket resulterar i produktionen av effektormolekyler som hjälper till att eliminera patogener och skadade celler.

'Saliv' (eller 'saliva') er et legemsdigltemiddel, som produceres i munden hos mennesker og mange andre dyr. Det produceres af spytkirtlerne, der inkluderer parotis, submandibularis og sublingualis kirtlerne, samt mindre små kirtler spredt ud over mundhulen. Saliven har flere vigtige funktioner, herunder at hjælpe med at nedbryde maden under kauprocessen, at holde munden fugtig og at beskytte tænderne mod cariés (tandforrådnelse) ved at neutralisere syre, der produceres af bakterier i munden. Saliven indeholder også en række forskellige proteiner, mineraler og andre stoffer, herunder vand, natriumchlorid, bikarbonat, kalcium, fosfat og immunoglobulin A.

'Treponema pallidum' är en art av bakterier som tillhör familjen Spirochaetaceae. Den är en spiralformad, rörlig bakterie som är mycket smal och kan inte ses med blotta ögat. *Treponema pallidum* orsakar sjukdomen syfilis hos människor. Bakterien överförs vanligtvis sexuellt, men kan även överföras från mor till foster under graviditet och födsel. Syfilis kan behandlas effektivt med antibiotika, men om den inte behandlas kan den leda till allvarliga komplikationer och skador på hjärtat, hjärnan och andra organ.

Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande mikroorganismer och andra företeelser i kroppen, såsom döda eller skadade celler, för att underlätta deras borttagning av immunsystemet. När opsoninproteiner binds till ytan på en främmande partikel, gör de det lättare för vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och makrofager att hitta och fagocytera (faga = äta upp) den. Detta är en viktig del av både den naturliga och den adaptiva immuniteten.

Exempel på opsoninproteiner inkluderar:

* IgG-antikroppar, som är en typ av antikropp som produceras av B-celler i kroppen. När IgG-antikroppar binder till en främmande partikel, fungerar de som ett tecken på att den är skadlig och underlättar fagocytos av vita blodkroppar.
* Komplementproteiner, som är en grupp proteiner i blodet som arbetar tillsammans för att eliminera främmande partiklar. När komplementproteiner aktiveras, kan de binder till ytan på en främmande partikel och skapa ett komplex av proteiner som attraherar vita blodkroppar och underlättar fagocytos.
* Mannosebindande lectiner (MBL), som är proteiner som hjälper till att identifiera bakterier med en speciell sockerstruktur på ytan. När MBL binder till denna sockerstruktur, underlättar det fagocytos av vita blodkroppar.

Opsoninproteiner är viktiga för att bekämpa infektioner och hålla kroppen frisk.

Påssjuka är ett smittsamt sjukdomstillstånd som orsakas av olika typer av enterovirus, vanligtvis coxsackievirus A och B. Det kallas ofta även för "hand-foot-and-mouth disease" på engelska, vilket betyder "hand- fot- och munbekympad".

Sjukdomen karaktäriseras av små blåsor eller sår i munnen, på handflatan, planta av fötterna och ibland även på armar och ben. Barn under fem år är vanligast drabbade, men även vuxna kan bli smittade. Symptomen inkluderar feber, irritabilitet, sänkt aptit, torr hals, muskelvärk och svullnad i halsen.

Sjukdomen är vanligtvis inte allvarlig och försvinner av sig själv efter en vecka till tio dagar. Vård av symptomen kan behövas, såsom smärtlindring och välmjölkande för att förebygga dehydrering. Det finns inget specifikt läkemedel eller vaccin mot påssjuka, men god handhygien kan hjälpa till att förebygga spridningen av viruset.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.

Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.

Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.

Parvoviridae-infektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av olika arter av parvovirus. Parvovirus är små, DNA-baserade virus som kan infektera både djur och människor.

Den vanligaste formen av parvovirusa infektion hos människor kallas för humana parvovirus B19-infektion, även känd som femte sjukdomen eller erythema infectiosum. Denna infektion orsakar ofta milda symtom som feber, hosta och röda hudutslag, särskilt på kinderna och under armarna. I vissa fall kan den leda till allvarligare komplikationer, som blodbrist (anemi) eller inflammation i lederna (arthrit).

Hos djur, särskilt hundar och katter, kan parvovirusa infektioner orsaka allvarliga mag-tarmproblem och blodförgiftning (sepsis), vilket kan vara livshotande. Det är viktigt att vaccinera djur mot dessa virus för att förebygga sjukdomen.

Behandlingen av parvovirusa infektioner beror på symtomen och allvarlighetsgraden av sjukdomen, men kan inkludera vila, vätskeersättning och smärtlindring. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller blodtransfusion behövas.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

' Förvärvad immunitet från modern' är ett tillstånd där ett barn får mottaga skydd mot vissa infektionssjukdomar genom att deras moder har utvecklat immunitet, vanligtvis genom att ha blivit smittad och sedan återhämtat sig. Denna immunitet kan överföras från modern till barnet via moderkakan under graviditeten eller via modersmjölket efter födseln. Detta sker genom att modersmjölken innehåller antikroppar, som är proteiner som producerats av moderns immunsystem för att bekämpa specifika patogener. När barnet dricker modersmjölk får det därför i sig dessa antikroppar och kan på så sätt få ett visst mått av immunitet mot de sjukdomar som modern har utvecklat immunitet mot. Det är värt att notera att denna typ av immunitet inte är lika stark eller varaktig som den immunitet som uppstår när en person blir smittad och sedan återhämtar sig själv, men det kan ändå ge ett viktigt skydd under de första månaderna efter födseln.

Kryoglobuliner är proteiner i blodplasma som aggregerar (sammanfaller) vid lägre temperaturer, vanligtvis under 37°C. De kan delas in i tre typer baserat på struktur och funktion. Kryoglobuliner av typ II och III är ofta associerade med sjukdomar som kryoglobulinemi, en autoimmun sjukdom som orsakas av abnormalt producerade immunglobuliner.

Kryoglobuliner kan leda till inflammation och skada i små blodkärlen när de precipiterar (avlagras) i kylnare delar av kroppen, vilket kan orsaka symptom som purpura (blåmärken), artralgi (ledvärk), neuropati (nervskada) och glomerulonefrit ( njursjukdom).

Det är viktigt att notera att alla individer med kryoglobulinemi har höga nivåer av kryoglobuliner i blodet, men inte alla med höga nivåer av kryoglobuliner utvecklar sjukdomen.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

"Stelkrampstoxoid" är ett begrepp inom toxikologi och farmakologi, men det verkar som det inte finns någon etablerad medicinsk definition eller allmänt accepterat användande av termen i den medicinska litteraturen. Ordet "stelkramp" är en översättning av det engelska begreppet "tetanus", som refererar till en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Clostridium tetani.

Det kan vara så att "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", som är den beteckningen på det vaccine preparat som används för att immunisera mot stelkramp. Tetanus toxoid är en behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, och används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Så om "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", så skulle den korrekta medicinska definitionen vara:

Tetanus toxoid (Stelkrampstoxoid): En behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, som används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Herpesvirus 4, human (HHV-4), också känt som Epstein-Barr virus (EBV), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det orsakar ofta infektionssjukdomen infektös mononukleos och är starkt förknippat med flera former av cancer, särskilt Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och nasofaryngeal carcinom.

HHV-4 sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiösa kroppsfluider, såsom speichel, blod och genitalsekret. Efter initiala symtomen av infektionssjukdomen förblir viruset i värden livet ut och kan orsaka återkommande infektioner eller reaktiveras under perioder av stress, immunosuppression eller annan sjukdom.

Förutom att orsaka infektionssjukdomar och cancer har HHV-4 också visats vara associerat med flera autoimmuna sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Hepatit E-virus (HEV) är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar hepatit E, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Det finns fyra huvudsakliga genotyper av HEV: 1, 2, 3 och 4. Genotyp 1 och 2 är vanligast i utvecklingsländer och sprids främst via kontaminerat vatten, medan genotyp 3 och 4 förekommer i både utvecklade och utvecklingsländer och kan spridas via kontaminera livsmedel, såsom griskött. HEV-infektion kan orsaka symptom som leverinflammation, trötthet, illamående, kräkningar och gulsot. I allvarliga fall kan det leda till leverskada och i sällsynta fall död hos vissa riskgrupper, såsom gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

Östlig hästencefalitisviruset (EEEV) är ett flavivirus som orsakar en allvarlig centralnervös systeminfektion hos hästar och människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från kapacitetsmyggor och förekommer naturligt hos fåglar i östra och sydöstra regionerna av USA, Västeuropa, Ryssland och Asien.

Infektionen hos människor är ovanlig men kan vara allvarlig eller livshotande. Symptomen på sjukdomen hos människor kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, kräkningar och i vissa fall kan leda till en inflammation av hjärnan (encefalit) som kan orsaka minnesförlust, förvirring, rörelseproblem, koma eller i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot EEEV och vården är därför stödjande. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot myggbett, såsom användning av repellent, långärmade kläder och att undvika utomhusaktiviteter vid skymningen och gryningen då myggorna är mest aktiva. Det finns också vaccin tillgängliga för hästar men inte för människor.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Getter' är inget etablerat medicinskt begrepp. Det kan möjligen vara en förkortning eller förvrängning av ett medicinskt begrepp på ett annat språk, men utan ytterligare kontext är det svårt att ge en exakt definition.

Om 'getter' används som en förkortning eller förvrängning av engelska ordet 'getters', kan det syfta på speciella metoder inom programmering som används för att hämta värden från ett objekt. Detta har dock ingenting med medicin att göra.

Flavivirus är ett släkte virus inom familjen Flaviviridae. Flavivirus innehåller en singelsträngig RNA-molekyl med positiv polaritet och omges av ett kapsidprotein och ett lipidbilager som bildas från värdcellens membran under virusutvecklingen.

Flavivirus har fått sitt namn efter det latinska ordet "flavus", vilket betyder gul, eftersom många av de virus som ingår i släktet orsakar sjukdomar som kännetecknas av gulsot. De flesta flavivirusen sprids genom insektsbett, främst av arter inom släktet Aedes och Culex.

Exempel på sjukdomar som orsakas av flavivirus är denguefeber, gula febern, Zikafeber, japansk encefalit och West Nile-feber. Dessa sjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda febersjukdomar till livshotande sjukdomar som kan orsaka neurologiska skador eller dödsfall. Det finns inget botemedel mot flavivirusinfektioner, men symtomen kan behandlas för att lindra sjukdomens allvarlighetsgrad. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination är viktiga för att förebygga spridningen av dessa sjukdomar.

Immunglobulin lättkedjan (IgL) är en delkomponent i både IgG, IgA och IgD-klasserna av antikroppar i det mänskliga immunsystemet. Den består av två identiska lättkedjor som kovalent binds till varsin tungkedja via en disulfidbrygga. Lättkedjan innehåller en variabel region som deltar i antigenspecifititeten och en konstant region som är involverad i effektormekanismer såsom komplementaktivering och antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC). Det finns två typer av lättkedjor, kappa (κ) och lambda (λ), vilka skiljer sig åt genom sin aminosyresekvens. Både κ- och λ-lättkedjor innehåller en konstant region med fyra subdomäner och en variabel region som består av tre komplementaritetsdetermining regioner (CDR).

Immunoglobuliner (Ig) är proteiner som produceras av B-celler och fungerar som en del av ditt immunsystems humorala respons. De erkänner och binder specifikt till främmande antigener, såsom virus och bakterier, vilket initierar ett svar från immunförsvaret för att eliminera dessa hot.

IgG, IgA, IgM, IgD och IgE är de fem olika typerna av immunglobuliner som finns hos människor. Varje typ har en unik funktion i ditt immunförsvar.

IgE består av två identiska lätta kedjor och två identiska tunga kedjor, där den tunga kedjan innehåller en epsilonkedja (ε-kedja). IgE produceras i små mängder under normala förhållanden. Dess huvudsakliga funktion är att ge ett skydd mot parasitära infektioner, särskilt helmintinfektioner.

IgE binder till mastceller och basofila granulocyter i vävnaderna och vidarebefordrar signaler när de aktiveras av antigener som binder till dem. Detta resulterar i en immunreaktion som inkluderar att mastceller och basofila granulocyter släpper ut histamin och andra mediatorer, vilket orsakar lokal inflammation och allergiska reaktioner.

Ultracentrifugering är en teknik inom biokemi och molekylärbiologi som används för att separera olika typer av molekyler baserat på deras storlek, form, densitet eller elektrisk laddning. Den grundläggande principen bakom ultracentrifugering är att en heterogen blandning placeras i ett rotor och sedan accelereras till höga varv runt en axel.

Det finns två huvudsakliga typer av ultracentrifugering: sedimentationscentrifugering och flotationscentrifugering. Vid sedimentationscentrifugering accelereras molekyler genom centrifugalkraften nedåt mot roteringsaxeln, medan de vid flotationscentrifugering accelereras uppåt bort från axeln.

I en ultracentrifuge kan mycket höga rotationshastigheter uppnås, vilket ger upphov till starka centrifugalkrafter som kan nå upp till miljoner gånger tyngdkraften. Dessa krafter är tillräckliga för att separera mycket små partiklar och molekyler från varandra.

En vanlig applikation av ultracentrifugering är att separera olika komponenter i en cell, såsom ribosomer, mitokondrier och DNA. Den kan även användas för att renodla virus, subcellulära organeller, membrankomplex och andra stora molekyler som proteiner och nukleinsyror.

I klinisk medicin kan ultracentrifugering användas för att separera olika komponenter i blodet, såsom plasma och cellfraktioner. Den kan även användas för att koncentrera viruspartiklar från infekterade patienter som behandlas med antivirala läkemedel.

'Orientia tsutsugamushi' är en bakterie som orsakar scrub typhus, en allvarlig infektionssjukdom som främst sprids genom skurkarbilltje. Denna sjukdom är vanligast i Asien och norra Australien, men kan också förekomma i andra delar av världen. Sjukdomen karaktäriseras av plötslig början med feber, huvudvärk, muskel- och kroppssmärtor, och senare kan hudutslag, inflammation i levern och lungorna uppstå. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till skada på olika organ och i värsta fall även död. Behandling med antibiotika som är verksamma mot bakterier rekommenderas för att behandla scrub typhus orsakad av 'Orientia tsutsugamushi'.

Erythema chronicum migrans (ECM) är en hudlösning som oftast ses i samband med en infektion orsakad av bakterien Borrelia burgdorferi, som överförs till människan genom fästingbett. Symptomen inkluderar vanligtvis en expandering, cirkulär, rosa eller röd hudfläck (makula eller papel) som kan bli varm och kliande. Fläcken växer gradvis under flera veckor och kan nå en diameter på upp till 12 tum (ungefär 30 cm).

ECM är ofta det första tecknet på Lyme borreliose, en infektionssjukdom som kan påverka huden, lederna, hjärtat och nervsystemet om den inte behandlas tidigt. Det är viktigt att söka medicinsk vård omedelbart om du misstänker att du har fått en fästingbett eller om du upptäcker tecken på ECM, eftersom antibiotika kan vara effektivt i behandlingen av bakterieinfektionen under den tidiga stadiet av sjukdomen.

'Komplementaktivering' refererer til den biokjemiske kaskade som sker i komplementsystemet, der er en del af immunforsvaret. Komplementsystemet består af et netværk af proteiner, der arbejder sammen for at eliminere patogener og døde celler fra kroppen. Når komplementsystemet aktiveres, sker en række biokemiske reaktioner, der resulterer i produktionen af effektormolekyler, der kan hjælpe med at markere og destruere patogener eller døde celler.

Komplementaktivering sker når en af de mange komplementproteiner aktiveres, typisk som respons på infektion eller anden form for skade på kroppens celler. Når et komplementprotein aktiveres, kan det kløve andre komplementproteiner og frigive små peptider, der kaldes anaphylatoxiner. Disse anaphylatoxiner kan fremprovokere inflammation og tiltrække hvide blodceller til området for at hjælpe med at bekæmpe infektionen eller reparere skaden.

Komplementaktivering er en vigtig del af immunforsvaret, men kan også være skadelig, hvis det aktiveres ukorrekt. For eksempel kan overaktivitet i komplementsystemet føre til autoimmune sygdomme og andre inflammatoriske tilstande.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

"Genomfördelning av gener" är ett begrepp inom genetiken som refererar till processen där gener från två föräldrar överförs och blandas till deras avkomma under den biologiska fortplantningen. Varje individ har en unik kombination av gener, som de har fått från sina föräldrar genom att ärva en halv mängd gener från var och en av dem. Denna process innebär att genfrekvenserna i populationen förändras över generationer, vilket kan leda till en ökad mångfald eller en minskad mångfald av genetisk information beroende på olika faktorer som naturligt urval och genetisk drift.

Under den genetiska omfördelningen sker en slumpmässig kombination av gener från varje förälder, vilket kan resultera i en stor variation i de genetiska egenskaperna hos avkomman. Detta är en naturlig process som bidrar till den biologiska mångfalden och evolutionen inom arter.

I vissa fall kan genetisk manipulation eller tekniker som in vitro-fertilisering och gentekniska metoder påverka denna process genom att direkt införa specifika gener i ett individuellt genomi, vilket kan leda till en förändring av de vanliga mönstren hos genfördelningen.

Hepatit B-kärnanitgener (HBcAg) är proteiner från det virala kapsidskalet hos Hepatit B-virus. Det kan ses som ett tecken på en aktiv infektion med Hepatit B-virus och kan detekteras i serum under den akuta infektionsfasen. I vissa fall kan HBcAg också detekteras i leverbiopsier hos personer med kronisk Hepatit B-infektion. Det finns två former av HBcAg: (1) en icke-sekretorisk form som är inneboende i infekterade celler och (2) en sekretorisk form som ingår i det virala kapsidskalet och kan påträffas i serum under en aktiv infektion.

Hepatit A-antikroppar är antikroppar som bildas i kroppen som svar på en Hepatit A-infektion eller efter vaccinering mot Hepatit A. Det finns två typer av Hepatit A-antikroppar: IgM-antikroppar och IgG-antikroppar.

IgM-antikroppen är den första typen av antikropp som bildas efter en infektion, och kan upptäckas cirka 2-3 veckor efter att man har blivit smittad. Dessa antikroppar kan vara detekterbara i kroppen under upp till sex månader efter en infektion.

IgG-antikroppen är den andra typen av antikropp som bildas, och börjar upptäckas ungefär 3-4 veckor efter en infektion. Dessa antikroppar stannar kvar i kroppen under lång tid, möjligen livet ut, och ger immunitet mot framtida Hepatit A-infektioner.

Det är värt att notera att det finns också en blodtest som kan mäta nivåerna av Hepatit A-antikroppar i kroppen, och denna test används ofta för att diagnostisera en aktiv infektion eller för att verifiera immunitet efter vaccinering.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Infectious pregnancy complications refer to infections that occur during pregnancy and can affect the mother, fetus, or both. These infections can lead to a variety of complications, including preterm labor, low birth weight, birth defects, and even stillbirth. Examples of infectious pregnancy complications include:

1. Urinary tract infections (UTIs): UTIs are common during pregnancy and, if left untreated, can lead to kidney infections and preterm labor.
2. Bacterial vaginosis (BV): BV is an imbalance of bacteria in the vagina that can increase the risk of preterm labor and delivery.
3. Group B Streptococcus (GBS): GBS is a type of bacterium that can be found in the vagina or rectum of pregnant women and can cause serious infections in newborns if passed to them during childbirth.
4. Listeriosis: Listeriosis is a foodborne illness caused by the bacterium Listeria monocytogenes, which can lead to miscarriage, stillbirth, or premature delivery.
5. Toxoplasmosis: Toxoplasmosis is a parasitic infection that can be passed from mother to fetus and cause serious birth defects.
6. Zika virus: The Zika virus is a mosquito-borne illness that can cause serious birth defects, including microcephaly, if a pregnant woman becomes infected.
7. Hepatitis B and C: Hepatitis B and C can be transmitted from mother to fetus during childbirth and can lead to chronic liver disease in the child.
8. Rubella: Rubella, also known as German measles, is a viral infection that can cause serious birth defects if a pregnant woman becomes infected during the first trimester.
9. Cytomegalovirus (CMV): CMV is a common viral infection that can cause serious complications in newborns if passed from mother to fetus during pregnancy.

It's important for pregnant women to take steps to prevent infectious complications, such as practicing good hygiene, avoiding certain foods, and getting vaccinated against certain diseases. Pregnant women should also talk to their healthcare provider about any concerns related to infection during pregnancy.

Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.

Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.

Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.

I can provide a medical definition in English for "rearrangement of genes, light chain, B-lymphocyte":

B-lymphocytes are a type of white blood cell that plays a central role in the adaptive immune response. A critical step in the development of B-lymphocytes is the rearrangement of their immunoglobulin genes, which occurs during the maturation process in the bone marrow.

The immunoglobulin genes are composed of several gene segments that must be rearranged to form a functional gene that encodes an antigen receptor, also known as B-cell receptor (BCR). The rearrangement involves the deletion of certain gene segments and the joining of others through a process called V(D)J recombination.

The immunoglobulin genes consist of heavy chain genes and light chain genes. The light chains can be further divided into kappa (κ) and lambda (λ) chains, each with its own set of gene segments that must undergo rearrangement. In the case of the kappa light chain, the variable region is formed by the V and J segments, while in the lambda light chain, it is formed by the V, J, and D segments.

The rearrangement of these genes allows for a diverse repertoire of antigen receptors to be generated, enabling B-lymphocytes to recognize and respond to a wide range of pathogens. However, this process can also lead to the generation of self-reactive B-cells that can recognize and attack host tissues, leading to autoimmune diseases. Therefore, there are additional checks and balances in place during B-cell development to eliminate or regulate these self-reactive cells.

Rickettsioser är en grupp infektionssjukdomar som orsakas av bakterier i släktet Rickettsia och överförs vanligen via fästingar eller loppor. Fästingöverförd rickettsios, även känd som fästingkörd feber eller fièvre boutonneuse, är en specifik form av rickettsios som orsakas av bakterien Rickettsia conorii och överförs genom bett från en infekterad hundfästing (Rhipicephalus sanguineus).

Vid bett av en infekterad fästing kan bakterierna Rickettsia conorii komma in i kroppen och sprida sig till blodkärlen, vilket kan orsaka en rad symtom som varar från några dagar till två veckor. Typiska symtom på fästingöverförd rickettsios innefattar plötslig feber, intensiv huvudvärk, muskel- och ledsmärtor, hudutslag (vanligen runt bettstället), och i vissa fall inflammation eller små svullnader kring ögonen. I allvarliga fall kan sjukdomen orsaka komplikationer som andningssvårigheter, hjärtsvikt, och i sällsynta fall även dödsfall.

Diagnosen ställs vanligen genom serologiska tester eller PCR-analys av blodprover. Behandlingen består vanligen av antibiotika som doxycyklin, vilket är effektivt om det ges tidigt i sjukdomsförloppet. För att förebygga fästingöverförd rickettsios rekommenderas skydd mot fästingbeten genom användning av repellent, långärmade kläder och kontroll av djur som kan bära fästingar.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

Ett immunbristsyndrom är ett tillstånd där det finns en påtaglig nedsättning eller störning av den immunologiska funktionen i kroppen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer som påverkar immunsystemet negativt. Immunbristsyndrom kan leda till en ökad susceptibilitet för infektioner, autoimmuna sjukdomar och onkologiska tillstånd.

Det finns också specifika typer av immunbristsyndrom, såsom primära immunbristsyndrom (PID), som är medfött eller uppstår tidigt i livet, och sekundära immunbristsyndrom, som orsakas av en annan underliggande sjukdom eller behandling. Exempel på underliggande sjukdomar som kan leda till sekundärt immunbristsyndrom innefattar HIV/AIDS, cancer, diabetes och vissa autoimmuna sjukdomar. Läkemedel som kan orsaka immunbristsyndrom innefattar kemoterapi, immunosuppressiva läkemedel och höga doser av steroider.

"Diagnostiska fel" (eller "diagnostic errors") är inom medicinen en term som används för att beskriva situationer där en diagnos initialt ställs fel, eller när en korrekt diagnos inte ställs i tid. Det kan bero på många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation, begränsad information, för lite erfarenhet eller kunskap, eller felaktiga antaganden. Diagnostiska fel kan leda till att patienten inte får rätt behandling och därmed riskera att deras tillstånd förvärras. Det är en av de vanligaste orsakerna till skadegörande händelser inom sjukvården och en av de stora utmaningarna inom medicinsk kvalitet och säkerhet.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

IgA-brist, även känt som IgA-deficiens, är ett tillstånd där individen har nedsatt eller saknar produktion av immunoglobulin A (IgA), en typ av antikropp som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner, speciellt i slemhinnor. Detta är den vanligaste formen av primära immundefekter och kan variera från mild till allvarlig. Vissa personer med IgA-brist kan ha en ökad risk för återkommande infektioner, allergier eller autoimmuna sjukdomar.

"Klassisk komplementaktivering" är ett samlingsbegrepp för en biokemisk kaskadreaktion som utlöses när antikroppar binder till ytor på patogener, såsom bakterier eller virus. Den klassiska aktiveringsvägen innebär att komplementproteinet C1 komplex binds till immunoglobulin G (IgG) eller immunoglobulin M (IgM) antikroppar som har fäst sig vid patogenens yta. När C1 aktiveras, ledar det till en kaskad av händelser som resulterar i att fler komplementproteiner aktiveras och binder till varandra, vilket orsakar celldegradering och uppreglering av immunresponsen. Den klassiska komplementaktiveringsvägen är en viktig del av det adaptiva immunsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen.

Agglutination är en medicinsk term som refererar till den process där små partiklar, såsom bakterier eller röda blodkroppar, sammanfogas till klumpar som kan ses med blotta ögat eller under ett mikroskop. Detta orsakas vanligtvis av antikroppar som binds till ytan av de små partiklarna och får dem att fastna i varandra. Agglutination är en viktig diagnostisk metod inom flera områden av medicinen, framför allt inom serologi och bakteriologi.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

"Hemolytisk plak teknik" är en laboratorietest som används för att diagnostisera eller exkludera ett tillstånd där individens blodplättar (trombocyter) har en tendens att orsaka nedbrytning av röda blodkroppar (erytrocyter). Denna teknik innebär att blodprover tas och placeras på ett glasprovrör med en speciell lösning som gör att blodplättarna agglutinerar, eller klumpar sig ihop, och orsakar hemolys, eller nedbrytning av röda blodkroppar.

Om individen har ett tillstånd där blodplättarna orsakar nedbrytning av röda blodkroppar kommer det att visas som en mörk rödaktig eller brun färg på glasprovrörets botten. Omvänt, om individen inte har detta tillstånd, kommer det inte att finnas någon färgförändring i lösningen.

Det är viktigt att notera att denna teknik inte används ofta idag på grund av att det finns mer specifika och känsliga tester tillgängliga för att ställa diagnosen.

Kermesbärmitogener är ett samlingsnamn för en grupp bakterier som tillhör familjen Bartonellaceae. Dessa bakterier kan orsaka olika sjukdomar hos människor och djur, bland annat kattklössjuka (Bartonella henselae) och Oroyafeber (Bartonella bacilliformis). Namnet kommer från det spanska ordet "kermes" som betyder röd färg, vilket refererar till den röda färgen som produceras av vissa arter i släktet.

Haptener är en term inom toxikologi och farmakologi och refererar till små, lägre molekylära viktiga aromatiska föreningar som bildas som biprodukter när kroppen bryter ned exogena (främmande) aromatiska kolväten, såsom polyaromatiska kolväten (PAK) och heterocykliska aromatiska aminer (HAA). Dessa haptener bildas genom en process som kallas biotransformation, där levern försöker göra de främmande ämnena mer vattenlösliga så att de kan elimineras från kroppen. Haptenerna kan dock vara toxiska eller cancerogena och har visats påverka cellers funktion och tillväxt, inklusive DNA-skador.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

Nefelometri och turbidimetri är two techniques used in clinical chemistry and laboratory medicine to measure the amount of particles, such as proteins or cells, present in a liquid sample. The main difference between the two methods is how they detect and quantify the particles.

Nefelometry measures the amount of light scattered by the particles in a sample. When a beam of light passes through a solution containing particles, some of the light is absorbed and some is scattered in various directions. A nefelometer measures the intensity of this scattered light at a specific angle (usually 90 degrees) relative to the incident light. The amount of scattered light is directly proportional to the concentration of particles in the sample, allowing for quantitative analysis.

Turbidimetry, on the other hand, measures the reduction in the intensity of the transmitted light as it passes through a sample containing particles. As the concentration of particles increases, more light is scattered and less light reaches the detector on the other side of the sample. By measuring the decrease in transmitted light, turbidimetry can also be used to estimate the concentration of particles in a sample.

Both nefelometry and turbidimetry are commonly used to measure proteins such as immunoglobulins, complement components, and fibrinogen in body fluids like serum or plasma. They can also be used to detect and quantify cells or other particles in various samples, including urine, cerebrospinal fluid, and synovial fluid.

In summary, nefelometry measures the amount of light scattered by particles in a sample, while turbidimetry measures the reduction in transmitted light due to particle scattering. Both techniques are useful for quantifying particles in liquid samples, with applications in clinical chemistry, diagnostic testing, and research.

'Coccidioides' är ett släkte av svampar som tillhör delgruppen skålsvampar (Ascomycota). Släktet innehåller två arter, C. immitis och C. posadasii, som orsakar en allvarlig lunginfektion hos människor och andra djur, känd som coccidioidomycos eller Valley fever.

Svamparna förekommer naturligt i torra och sandiga områden i sydvästra USA, Mexiko och Central- och Sydamerika. Sporer sprids vanligtvis genom luften när markstörningar sker, till exempel vid byggnation, jordbruk eller naturkatastrofer som jordbävningar.

Infektionen uppstår när en person andas in sporerna och de når lungorna. Hos vissa individer kan det leda till en allvarlig infektion med symtom som hosta, feber, trötthet, viktförlust och svullnad i lymfkörtlar. I sällsynta fall kan infektionen spridas utanför lungorna och orsaka allvarliga komplikationer.

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

IgG-receptorer, även kända som Fcγ-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i immunsystemet, till exempel neutrofila granulocyter, monocyter och makrofager. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av IgG-antikroppar, vilket möjliggör diverse effektorfunktioner såsom fagocytos, antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) och komplementaktivering. Genom att känna igen och binda till IgG-antikroppar som har bunden till antigener på patogener eller infekterade celler, hjälper IgG-receptorer till att koordinera och förstärka immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Immunoglobuliner, tyreoideastimulerande (TSH, Thyroid-stimulating hormone/Thyreotropin) er ein peptidhormon som produseres av pituitarieglandet i hypofysen. Det er en viktig regulerende faktor for funksjonen til skjeldtarmklaffen (thyroidea) og øker produksjonen av tyreoideahormonene, thyroxin (T4) og triiodthyronin (T3). Immunoglobuliner er antikroppar som produseres av B-celler i immunsystemet og har en viktig rolle i immunforsvaret ved å binde til og neutralisere fremmede antigener. Derfor er "immunglobuliner, tyreoideastimulerande" egentlig to forskjellige begrep som ikke er direkte relaterte. Det finnes imidlertid noen sjeldne tilfeller der pasienter produserer autoantikroppar mot TSH-receptor, kalt TRAb (TSH-receptor antikroppar), som kan stimulere skjeldtarmklaffen og føre til en overaktiv skjeldtarmklaff (Basedow sykdom). Disse er imidlertid særtilfeller av autoimmune sykdommer, ikke vanlige immunglobuliner.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Afrikansk trypanosomiase, också känt som sömnsjuka, är en parasitär sjukdom orsakad av protozoerna Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense. Den överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan (Glossina spp.). Sjukdomen är endemisk i delar av Afrika, särskilt i subsahariska regionerna.

Sjukdomen har två skeden: ett tidigt stadium och ett senare stadium. I det tidiga stadiet kan symptomen inkludera feber, iritationer, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt lymfknutinflammation. I det senare stadiet sprider sig parasiten till centrala nervsystemet (CNS), vilket orsakar neurologiska symptom som förvirring, humörsvängningar, störningar i sömnen och slutligen koma.

Afrikansk trypanosomiase är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Behandlingen beror på vilket stadium av sjukdomen patienten befinner sig i och vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen. För tidigt stadium används ofta pentamidin eller suramin, medan för det senare stadiet behandlas med melarsoprol eller eflornitin tillsammans med nifurtimox. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förbättra prognosen och minska risken för komplikationer och dödlighet.

Norovirus, tidigare känt som Norwalk-like virus eller Norwalk-virus, är ett samlingsnamn för en grupp relaterade virus som orsakar akut gastroenterit, allmänt kallat mag-tarmlopp. Symptomen påföljande en norovirusinfektion innefattar illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. Norovirus är mycket smittsamt och kan spridas via kontaminert mat eller vatten, direkt personlig kontakt med en smittad person eller genom beröring av kontaminerade ytor.

Norovirus är den vanligaste orsaken till akut gastroenterit i alla åldersgrupper och orsakar uppemot 23 miljoner fall av sjukdom, 570-800 dödsfall och cirka 1,1 miljon sjukhusvistelser per år i USA. Infektionen är vanligare hos barn under fem år och äldre vuxna över 65 år.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för norovirusinfektion utöver att ersätta vätskor och elektrolyter som förlorats genom diarré och kräkningar. Det är också viktigt att tvätta händerna ofta, undvika att dela mat och dryck med andra under sjukdomstiden och rengöra kontaminerade ytor för att förebygga spridningen av viruset.

'Komplement Component 4' (C4) är ett protein som ingår i komplementsystemet, ett nonspecifikt försvarssystem i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C4 är en del av den så kallade klassiska vägen och aktiveras när antikroppar binder till antigener på ytan av främmande mikroorganismer. När C4 aktiveras splittras det i två delar, C4a och C4b, som har olika funktioner. C4b hjälper till att markera den främmande cellen så att andra komplementproteiner kan binda till den och bilda ett komplex som perforerar cellmembranet och dödar cellen. C4a är ett anafylatoxin som attraherar vita blodkroppar till området och orsakar lokal inflammation.

Trypanosomiasis är en parasitär sjukdom som orsakas av protozoer från släktet Trypanosoma. Det finns två huvudformer av sjukdomen hos människor: afrikansk sömnsjuka (som orsakas av Trypanosoma brucei gambiense) och Chagas sjukdom (som orsakas av Trypanosoma cruzi).

Afrikansk sömnsjuka förekommer främst i subsahariska Afrika och överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan. Symptomen kan variera, men inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet under de tidiga stadierna av sjukdomen. Senare stadier kan leda till neurologiska symtom som förvirring, humörsvängningar och sömnstörningar.

Chagas sjukdom förekommer främst i Latinamerika och överförs vanligtvis genom kontakt med fekalie från triatominer (kallade kissing bugs). Symptomen under den akuta fasen kan vara milda eller asymptomatiska, men om sjukdomen inte behandlas kan den leda till allvarliga komplikationer under den kroniska fasen, inklusive hjärtproblem och mag-tarmsymptom.

Båda formerna av trypanosomiasis kan vara livshotande om de inte behandlas i tid. Behandlingen består vanligtvis av mediciner som dödar parasiterna, men effektivheten kan variera beroende på sjukdomens stadium och allvarlighetsgrad.

Dysgammaglobulinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har onormalt nedsatt nivå av en eller flera typer av immunglobuliner (gammaglobuliner) i blodet. Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och är en viktig del av immunförsvaret. Det finns fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

I dysgammaglobulinemin kan nivåerna av en eller flera av dessa klasser vara för låga, vilket gör att individen kan ha ett sämre skydd mot infektioner. Tillståndet kan vara inneboende (primärt) eller uppstå sekundärt till andra sjukdomar eller behandlingar som påverkar B-cellfunktionen.

Primär dysgammaglobulinemi kallas ofta för agammaglobulinemi och är ett ovanligt tillstånd där individen saknar alla klasser av immunoglobuliner. Detta beror på en defekt i B-cellutvecklingen, vilket gör att individen har ett mycket högt risk för infektioner redan från tidig ålder.

Sekundär dysgammaglobulinemi kan uppstå till följd av en rad olika sjukdomar eller behandlingar, inklusive leukemi, lymfom, HIV/AIDS, tuberkulos och vissa cancerbehandlingar. I dessa fallen beror det på att B-cellfunktionen påverkas negativt av den underliggande sjukdomen eller behandlingen.

'Trypanosoma brucei gambiense' er en art av protozoiske parasitter som foråser sykdommen svært soyksmal i subsaharisk Afrika. Parasitten overføres vanligvis gjennom stechbiting fra tsjåttefluer (Glossina spp.) og fører til en infeksjon som kan vare flere år før den sykdomsfremkallende fasen oppstår.

I den sykdomsfremkallende fasen angriper parasitten nervesystemet og krever behandling for å unngå dødelig slutt. Svært soyksmal er en livstruende infeksjon som kan være vanskelig å diagnostisere og behandle, særskilt i områder med begrenset ressursarbeid og medisinsk infrastruktur.

Koccidioidomycos är en infektion som orsakas av svampar i släktet Coccidioides, vanligtvis antingen C. immitis eller C. posadasii. Infektionen sprids via inandning av sporer (konidier) från den svampart som finns naturligt i marken i torra och varma regioner, främst i sydvästra USA och norra Mexiko. När sporerna når lungorna konverterar de till en annan form av svamp, kallad en cysta eller sfäroid, som kan orsaka infektion om den tar sig in i lungvävnaden.

Infektionen kan variera från mild till allvarlig och kan leda till pneumoni eller mer sällsynt disseminerad koccidioidomykos, vilket betyder att svampen sprider sig utanför lungorna till andra delar av kroppen. Symptomen på lunginfektion inkluder ofta hosta, feber, trötthet och bröstsmärtor. Vid disseminerad infektion kan symtomen variera beroende på vilka organ som är drabbade, men kan omfatta hudutslag, ledont, benmärgssvullnad och neurologiska symptom.

Diagnos av koccidioidomykos ställs vanligtvis genom att undersöka slemprover eller vävnadsprover med mikroskopi eller kulturtekniker, samt serologiska tester som påvisar antikroppar mot svampen i blodet. Behandling av infektionen kan variera beroende på allvarlighetsgraden och omfattar ofta behandling med antimykotiska läkemedel, såsom amfotericin B eller fluconazol.

Fästingburen hjärninflammation, även känd som neuroborrelios eller borreliafertilbrainit, är en infektion orsakad av bakterien Borrelia burgdorferi, som överförs till människan via fästingbett. När bakterien når centrala nervsystemet kan den orsaka hjärninflammation.

Den tidiga neuroborreliosen visar sig ofta med symptom som hudutslag (Erythema migrans), feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt stelhet i nacken. I ett senare skede kan den leda till allvarligare neurologiska symtom såsom radikal neuropati, flabba ansikte, dubbelseende, svårigheter att prata, svimningar och minnesförlust.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk bedömning, serologiska tester och i vissa fall lumbarpunktion för att undersöka cerebrospinalvätskan. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som administreras via intravenös injektion eller per oral.

'B-lymfocytsubset' är ett medicinskt begrepp som refererar till de två huvudsakliga undergrupperna av B-celler, vilka är en typ av vita blodkroppar som har en central roll i den adaptiva immunresponsen. De två huvudsakliga B-lymfocytsubseterna är:

1. B-celler som utvecklar sig till plasmaceller: Dessa celler producerar och sekreterar antikroppar, också kända som immunglobuliner, som en del av den humorala immunresponsen. Antikropparna binder till specifika antigener (främmande ämnen som utlöser en immunrespons) och hjälper till att neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

2. B-celler som utvecklas till minnesB-celler: Dessa celler har kapaciteten att "minnas" tidigare antigenexponeringar och snabbt svara på framtida exponeringar av samma antigen med en kraftfull och specificerad immunrespons. MinnesB-celler kan leva länge i kroppen, även efter att sjukdomen har botats, vilket ger immunitet mot återinfektion av samma patogen.

Det är värt att notera att det finns också andra undergrupper och subtyper av B-celler, men de två nämnda är de mest kända och välstuderade.

Immunologiska tester är laboratorieprover som används för att utvärdera olika aspekter av det immunologiska systemet, inklusive funktionen hos immunförsvaret och närvaron eller aktiviteten hos specifika antikroppar eller andra immuna markörer. Dessa tester kan användas för att ställa diagnoser på olika sjukdomar, övervaka behandlingar och bedöma individers sårbarhet för vissa sjukdomar. Exempel på immunologiska tester inkluderar ELISA-testet (Enzyme-linked Immunosorbent Assay) för att upptäcka antikroppar mot specifika patogener, västra blodkroppars agglutinationstest för att diagnostisera bakteriella infektioner och flow cytometri för att analysera olika celltyper i immunsystemet.

'Påssjuka' (förkylning) är en vanlig infektionssjukdom som orsakas av olika virus, främst rhinovirus och coronavirus. Den karaktäriseras av sårta slemhinnor, hosta, snuva näsa och feber. Andra symtom kan vara irritation i halsen, matos (grön eller gul slem i näsan), huvudvärk och trötthet. I allmänhet är påssjuka en mild sjukdom som oftast avtar av sig själv inom en vecka till tio dagar.

'Antikroppsmångfald' refererar till den diversitet av olika typer av antikroppar som produceras av B-celler i vårt immunsystem. Antikroppar är proteiner som hjälper till att identifiera och neutralisera främmande ämnen, såsom virus och bakterier. Genom att ha en stor mängd olika antikroppstyper kan vårt immunsystem effektivt möta en rad olika hot.

Den genetiska informationen som kodar för de variabla regionerna i antikroppsmolekyler finns organiserad i så kallade V, D och J segment. Genom en process som kallas V(D)J rekombination kan B-celler slå samman olika kombinationer av dessa segment för att skapa en unik antikropp som kan binda till ett specifikt främmande ämne. Denna mekanism ger upphov till en mycket stor mängd olika antikroppar, vilket kallas för antikroppsmångfald.

Antikroppsmångfalden är viktig för att immunsystemet ska kunna besegra en rad olika patogener och skydda oss från sjukdomar.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

Immunfluorescens, indirekt, är en teknik inom immunhistokemi och immuncytochemistry som används för att detektera och lokaliserar specifika antikroppar eller proteinmolekyler i ett preparat, vanligtvis vävnad eller celler.

I den indirekta metoden används två antikroppar istället för en. Först används en primär antikropp som binder specifikt till det målprotein eller antigen du vill undersöka i preparatet. Sedan följs den upp av en sekundär antikropp, som är konjugerad till ett fluorescerande ämne, såsom FITC (fluoresceinisotiditjodtyrosin) eller TRITC (tetrametylrodamin). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppens Fc-del, vilket ger en starkare fluorescenssignal än om man använder en enda konjugerad primär antikropp.

Den indirekta immunfluorescensmetoden har flera fördelar jämfört med den direkta metoden, bland annat kan den öka sensitiviteten och specificiteten eftersom det finns fler tillgängliga sekundära antikroppar att välja mellan. Dessutom kan samma sekundär antikropp användas för att detektera olika primära antikroppar, vilket kan spara tid och resurser.

'Brucella abortus' är en bakterie som orsakar sjukdomen brucellos hos djur, särskilt nötkreatur. Den kan också orsaka sjukdom hos människor som utsätts för bakterien, ofta genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen gjorda av infekterat kött eller mjölk. Sjukdomen hos människor kallas ofta Malteserfeber eller abortfeber och kan ge upphov till symtom som feber, trötthet, muskelvärk, svullnadar och ledsmärtor. I allvarliga fall kan den även orsaka komplikationer såsom hjärtsjukdomar, leversvikt och neurologiska symtom.

Polysaccharides är en typ av kolhydrat som består av flera (poly) sockermolekyler (sakkarider) som är kopplade samman med varandra. De kan vara raka långa kedjor eller grenade strukturer och kan innehålla tusentals monosackarider. Polysaccharider delas vanligtvis upp i stärkelse, cellulosa och pektin. Stärkelse är en energikälla för levande organismer och består av kedjor av glukosmolekyler. Cellulosa är den huvudsakliga komponenten i växters celullosaceller och används också som råvara inom pappers- och textilindustrin. Pektin är en substans som förekommer naturligt i frukt och grönsaker och används som stabilisator och gelébildare inom livsmedelsindustrin.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

Hepatit B-antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet i samband med en Hepatit B-infektion eller efter vaccination mot Hepatit B. Det finns olika typer av Hepatit B-antikroppar, inklusive HBsAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B surface antigen), HBcAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B core antigen) och HBeAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B e antigen).

HBsAg-antikroppar visar på en tidigare infektion eller immunitet efter vaccination. HBcAg-antikroppar kan indikera en aktiv eller tidigare Hepatit B-infektion, medan HBeAg-antikroppar kan vara ett tecken på att viruset inte är infektiöst längre.

Det är värt att notera att nivåerna av olika typer av Hepatit B-antikroppar kan variera över tid och kan ha olika kliniska betydelser beroende på individuella faktorer och infektionshistorik.

'Coxiella burnetii' är en obligat intracellulär bakterie och är orsaken till infektionssjukdomen Q-feber hos människor. Bakterien förekommer naturligt hos ett stort antal däggdjursarter, framför allt i tamdjur som får, get och kor, men även i vilda djur som hjortar och gnagare. Infektionen sprids vanligen via inandning av små partiklar med bakterier från infekterade djurs exkrementer eller amniotisk fluid vid förlossning. Sjukdomen ger ofta milda, grippeliknande symtom hos människor men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer som lungemboli, hjärtsvikt och leversvikt.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob bakterie som normalt kan koloniseras i de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Det finns 13 serogrupper av N. meningitidis, men de mest vanliga serogrupperna som orsakar sjukdom hos människor är A, B, C, W och Y.

N. meningitidis kan orsaka allvarlig infektion, särskilt i små barn och ungdomar. De två vanligaste infektionssjukdomarna som orsakas av N. meningitidis är meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Symptomen på meningit kan inkludera feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, trötthet, stel nacke och ljuskänslighet. Symptomen på sepsis kan inkludera feber, snabb hjärtslag, svår andning, fuktig köttfärgad hud, blåaktiga eller vitaktiga fläckar på huden och medvetslöshet.

N. meningitidis sprids vanligtvis genom droppbältinfektion från nära kontakter med en infekterad person, till exempel genom hosta eller nysningar. Vaccinering är tillgänglig för att förebygga vissa serogrupper av N. meningitidis och rekommenderas ofta för barn och unga vuxna som har en ökad risk för infektion.

Koccidioidin är inte en medicinsk term, utan snarare ett laboratorieverktyg som används i immunologiska tester. Det är ett extract av den svampart (Coccidioides) som orsakar sjukdomen kokcidioidomykos, även känd som Valley fever. Koccidioidin används som antigen i blodprover för att påvisa en individuell immunreaktion mot svampen och hjälpa till att diagnostisera en infektion med Coccidioides.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Immunglobulin Km-allotyper refererer til de forskellige varianter af den del af immunoglobulin K (IgK) molekylen, der kodes for af det variable (V) regionsegment. IgK er et type immunoglobulin, som findes i menneskets krop og spiller en vigtig rolle i vores immunforsvar.

Det variable regionsegment af IgK molekylen består af to subsegmenter: V-segmentet og J-segmentet (joining segment). V-segmentet indeholder gener, der koder for variabel regionen af antistoffet, som binder specifikt til fremmede antigener. J-segmentet er et andet stykke DNA, som bliver indsat mellem de to variable segmenter under B-cellens differentiering og producerer yderligere variation i antistofmolekylet.

IgK Km-allotyper refererer til de forskellige kombinationer af V-segmenter og J-segmenter, som findes hos forskellige individer. Disse allotyper kan have en vis betydning for immunresponset, da de påvirker antistofets evne til at binde specifikt til forskellige antigener. Der kendes over 30 forskellige IgK Km-allotyper hos mennesker, og deres hyppighed varierer mellem populationer.

Bence Jones protein är ett tynt protein som består av monoklonala immunoglobulin lättkedjor. Det kan påträffas i urinen hos patienter med multipel myelom, en malign tumör av plasma cells, eller i vissa andra sjukdomar där det bildas klona av plasma cells. Bence Jones protein är uppkallat efter den brittiske läkaren Henry Bence Jones som först beskrev dess förekomst i urinen 1847.

Latexagglutinationstest (LAT) är en typ av immunologisk tester som används för att snabbt och kvalitativt detektera och identifiera antigen-antikropp-reaktioner. Testet bygger på principen att latexpartiklar belagda med specifika antikroppar, om de kommer i kontakt med motsvarande antigen, kommer att aggregera eller flockas tillsammans. Denna agglutination kan ses med blotta ögat som en synlig klump eller matta av latexpartiklar.

I klinisk kontext används Latexagglutinationstest ofta för att diagnostisera infektionssjukdomar, särskilt bakteriella infektioner, genom att upptäcka antigenet hos bakterier som exempelvis E. coli O157:H7, Salmonella och Streptococcus pneumoniae. Det kan också användas för att detektera autoantikroppar i autoimmuna sjukdomar som exempelvis systemisk lupus erythematosus (SLE) och reumatoid artrit.

Hantavirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av olika hantavirus-stammar. De överförs vanligtvis till människan via kontakt med urin, avföring eller speichel från smittade gnagare, framför allt möss och sorkar. Infektionerna kan vara allvarliga, speciellt hantaviruspulmonell syndrom (HPS) i Amerika och hemorragisk feber med renalsvikt (HFRS) i Asien och Europa. Symptomen på HPS inkluderar feber, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, medan HFRS kan orsaka feber, illamående, huvudvärk, blödningar och skada till njurarna. Behandlingen är stödjande och preventiv åtgärder innefattar kontroll av gnagare och undvikande av exponering för deras kroppsv likfluider. Vaccin finns inte tillgängligt för alla hantavirusstammar.

CD5 är ett proteiner och en typ av cell yta markör som uttrycks på vissa typer av vita blodceller, inklusive T-celler och B-1-celler. CD5-antigenet är också känt som Leu-1, LCA, or TP50 protein. Det fungerar som en receptor och deltar i signalering av immunresponser.

I diagnostiska tester kan CD5-antigentestning användas för att hjälpa till att identifiera olika typer av leukemi och lymfom, inklusive B-cell lymfom och chronic lymphocytic leukemia (CLL). I CLL är det vanligtvis ett negativt prognostiskt tecken om tumörcellerna saknar CD5-antigen.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

Meningoencefalit är en infektionssjukdom som orsakas av inflammation i både hjärnhinnor (meninges) och hjärnbarken (cerebrum). Den kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter.

Virus är den vanligaste orsaken till meningoencefalit, och exempel på sådana virus inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och vissa arborvirussjukdomar som West Nile-feber och Zika.

Bakterier kan också orsaka meningoencefalit, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Exempel på bakterier som kan orsaka sjukdomen inkluderar Streptococcus pneumoniae, Neisseria meningitidis och Listeria monocytogenes.

Parasiter är också en möjlig orsak till meningoencefalit, särskilt i områden där parasitsjukdomar som toxoplasmos och malaria är vanliga.

Symptomen på meningoencefalit kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förvirring, minnesförlust, stel nacke, yrsel och i vissa fall till och med koma. Behandlingen av meningoencefalit beror på orsaken, men kan inkludera antibiotika, antivirala läkemedel eller behandling mot parasiter.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Gradientcentrifugering är en laboratorieteknik inom biologi och medicin som används för att separera olika typer av partiklar baserat på deras differens i sedimentationshastighet, som i sin tur beror på partikelns storlek, form och densitet.

Den vanligaste typen av gradientcentrifugering är ultracentrifugering i en gradient av t.ex. sockerlösning eller saltlösning, där den högre densiteten är närmast rotorn och den lägre längst bort. När centrifugeringen sker accelereras partiklarna genom lösningen och sedimenterar därefter i gradienten. Partiklar med högre densitet kommer att sedimentera snabbare än partiklar med lägre densitet, vilket möjliggör en separation av olika partiklar baserat på deras egenskaper.

Gradientcentrifugering används bland annat för att separera olika typer av celler, virus, ribosomer och andra organeller från varandra eller från det medium de befinner sig i. Det är en viktig teknik inom molekylärbiologi, virologi och cellbiologi.

Multiple myeloma är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vit blodcell i benmärgen. Plasmaceller producerar antikroppar (immunglobuliner) som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid multipelt myelom har cancercellerna multiplicerat sig och bildat en onormalt stor mängd plasmaceller som producerar stora mängder av ett endast ett typ av antikropp (M-protein). Dessa cancerceller kan orsaka skada på ben, nedsättning av blodcellstillverkningen och andra komplikationer. Symptomen på multipelt myelom kan inkludera smärta i benen, trötthet, benbrott, infektioner och blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blod- och urinprover, röntgenundersökningar och benmärgsbiopsi. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi.

Parasitära graviditetskomplikationer är ett samlingsbegrepp för situationer där en parasit infekterar en gravid kvinnas moderkaka, fostervatten eller placenta. Detta kan leda till allvarliga komplikationer för både modern och fosteret. Ett exempel på en sådan parasit är Toxoplasma gondii, som orsakar toxoplasmos. Andra exempel är malariaparasiten Plasmodium falciparum och lymfatisk filarias, som orsakas av parasiter i nematodsläktet Wuchereria. Dessa komplikationer kan leda till allvarliga hälsoproblem såsom missfall, förtidig födsel, intrauterin tillväxtavstannan och neurologiska skador hos fostret.

Bornholm's disease, även känt som "Bornholms sjukdom" eller "gastrisk anfallsförmåga", är en välbekant men ännu inte fullständigt förstådd sjukdom. Det är en akut buksjukdom karakteriserad av plötslig onda magont och buksmärtor, ofta följt av feber och muskelvärk. Smärtan tenderar att vara lokaliserad till övergumpen (epigastrium) eller högra överkanten, men den kan irra runt i mag-tarmsystemet.

Sjukdomen är uppkallad efter Bornholm, en dansk ö i Östersjön, där det rapporterats om utbrott sedan 1800-talet. Det orsakas av ett bakterieinfektion, oftast med enterovirus eller coxsackievirus A, och tenderar att vara vanligare under sommarmånaderna.

Även om Bornholm's disease inte är livshotande, kan det vara mycket plågsamt och leda till arbetsoförmåga under sjukdomstiden. Behandlingen består ofta av smärtlindring och vila, men i vissa fall kan antivirala läkemedel eller andra behandlingsmetoder vara nödvändiga. Prevention är att uppmuntra till god handhygien för att minska risken för infektion.

Lassa fever is an acute viral hemorrhagic fever caused by the Lassa virus. It was first identified in 1969 in the town of Lassa, in Borno State, Nigeria. The disease is primarily endemic to West Africa, particularly in Guinea, Liberia, Sierra Leone, and Nigeria.

The Lassa virus is a member of the Arenaviridae family and is transmitted to humans through contact with infected rodents, mainly the multimammate rat (Mastomys natalensis). Human-to-human transmission can also occur via direct contact with infected bodily fluids or contaminated objects.

The symptoms of Lassa fever are often mild and non-specific during the early stages, making it difficult to diagnose. They may include fever, general malaise, weakness, headache, sore throat, muscle pain, chest pain, nausea, vomiting, diarrhea, and cough. In severe cases, the disease can progress to involve multiple organ systems, causing bleeding disorders, shock, and potentially death.

Healthcare workers should take precautions when treating patients suspected of having Lassa fever due to its high infectivity. There is no specific treatment for Lassa fever, but supportive care, such as rehydration and maintaining electrolyte balance, can significantly improve outcomes. Ribavirin, an antiviral drug, has been shown to be effective in treating Lassa fever if administered early in the course of the disease. Prevention measures include reducing exposure to infected rodents and practicing good hygiene. No vaccine is currently available for Lassa fever.

Colorado tick fever är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus och som främst sprids via fästingar. Sjukdomen är vanligast i bergstrakterna i västra Nordamerika, inklusive delstaten Colorado, därav namnet.

Typiska symtom på Colorado tick fever innefattar plötsligt hög feber, muskel- och kroppssmärtor, huvudvärk, trötthet och i vissa fall även hudutslag och kräkningar. Symtomen kan vara milda eller mer allvarliga och vanligen upphör de av sig själva inom ett par veckor.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot Colorado tick fever, men vård för att lindra symtomen kan ges. För att förebygga infektion rekommenderas att undvika kontakt med fästingar så mycket som möjligt, till exempel genom att använda repellent och täckande kläder när man är ute i naturen. Efter ett besök i områden där fästingar är vanliga bör kroppen granskas noggrant för eventuella fästingar, som ska avlägsnas så snart som möjligt.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Bunyaviridae är en familj av virus som orsakar en bred spektrum av sjukdomar hos djur, inklusive människor. De flesta Bunyaviridae-infektioner ger milda symtom eller kan vara asymptomatiska, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar som exempelvis viral hemorragisk fever (VHF) och hjärninflammation (encefalit).

Bunyaviridae-virusen innehåller en singelsträngad RNA-genom med tre segment, vilka koder för olika virusproteiner. Virusen sprids vanligen via vektorer som fästingar eller myggor och kan på så sätt infektera både djur och människor.

Exempel på välkända Bunyaviridae-infektioner inkluderar Hantavirus, som orsakar hantaviruspulmonell syndrom (HPS), och Krim-Congo hemorragisk fever virus, som orsakar en allvarlig form av viral hemorragisk fever.

För att diagnosticeras kan Bunyaviridae-infektioner kräva speciella tester, såsom PCR eller serologiska tester. Behandlingen av dessa infektioner är oftast stödjande och riktad mot symptomen. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination kan vara tillgängliga för vissa Bunyaviridae-infektioner.

Syfilis er en sexuell overført infeksjon som foråses av bakterien Treponema pallidum. Den inneholder typisk faser som primær, sekundær, latent og tertiær syfilis, hver med unike symptomer. I de tidlige stadier kan det oppstå et smertefrit hule i huden (chancre) et par uker etter smitte. Dette fulgjes ofte av generelle symptomer som feber, træthed og lymfeknuteinflamming under den sekundære fasen. Latent syfilis innebærer ingen aktive symptomer, men kan fortsatt være smitteoverføringsevnet. Tertiær syfilis kan skade organer som hjernen, hjertet og leveren og føre til alvorlige komplikasjoner dersom den ikke behandles tidlig. Syfilis kan forebygges ved bruk av kondomer under seksuell aktivitet og behandles vanligvis med antibiotika som penicillin.

Flavivirusinfektioner är en grupp sjukdomar som orsakas av flavivirus, ett släkte av positiva, enkelsträngade RNA-virus. De flesta flavivirusinfektionerna överförs till människor via stickbett av arter inom familjen Culicidae, särskilt släktet Aedes och Culex. Några exempel på flavivirusinfektioner är:

1. Denguefeber: Denna sjukdom orsakas av denguevirus och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, hosta, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till dödlig komplikation som denguehock.
2. Gula febern: Denna sjukdom orsakas av gulfebervirus och förekommer främst i Afrika och Amerika. Symptomen inkluderar hög feber, muskelsmärtor, illamående, kräkningar och ibland utslag. I allvarliga fall kan det leda till lever- och njurskada, blödning och dödsfall.
3. Japansk encefalit: Denna sjukdom orsakas av japansk encefalitvirus och förekommer främst i Asien. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, huvudvärk, muskelsmärtor, yrsel, kräkningar och ibland neurologiska symptom som förvirring, stelhet i nacken och överdriven reflexer. I vissa fall kan det leda till encefalit och dödsfall.
4. Zikavirusinfektion: Denna sjukdom orsakas av zikavirus och förekommer främst i Amerika. Symptomen inkluderar mild feber, röd oskarp ögonfläck, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till Guillain-Barrés syndrom och mikrocefali hos fostret om en gravid kvinna blir infekterad.

För att förhindra spridning av dessa sjukdomar rekommenderas vaccination, användning av repeller, bortförande av stående vatten och skydd mot myggbett.

Tumörantikroppar, även kända som monoklonala antikroppar eller "mAb", är specifika proteiner som produceras i laboratoriet och används inom medicinen för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. De utvecklas från en enda cell, klon, med en specifik förmåga att binda till ett visst protein eller antigen på ytan av cancerceller. När tumörantikropparna binder till cancercellerna aktiveras deras immunologiska funktioner och hjälper kroppen att förstöra dem, vilket minskar tumörmassan och förhindrar spridningen av cancern. Tumörantikroppar används som en form av immunterapi och har visat sig vara effektiva i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer och lymfom.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

'Trypanosoma' är ett släkte protozoer som orsakar sjukdomar hos djur och människor. De är kända för sin komplexa livscykel och förmåga att infektera blodet hos värden. Två välkända sjukdomar som orsakas av olika arter av Trypanosoma är:

1. Afrikansk sömnsjuka (Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense): Denna tropiska parasitsjukdom överförs vanligtvis via tsé-tséflugan och kan vara dödlig om den inte behandlas.
2. Chagas sjukdom (Trypanosoma cruzi): Denna sjukdom sprids främst genom kontakt med fekalier från triatominer, insekter som infekterats av parasiten. Sjukdomen är vanligast i Latinamerika och kan orsaka allvarliga hjärt- och tarmkomplikationer om den inte behandlas.

Trypanosomer har en unik morfologi med ett långt, smalt kroppsskelett (kineton) som innehåller flageller, vilket gör att de kan röra sig aktivt i värdens blodomlopp. Deras yta är täckt av en väldigt speciell struktur som kallas för undulant membran, som hjälper dem att undvika immunförsvaret hos värden.

'Immunitet' refererer til den beskyttelse som kroppen har mod infektion og sygdom, der skyldes at systemet for adaptive immunforsvar (som består af B-celler og T-celler) kan genkende og angribe fremmede stoffer, såsom bakterier, virus og andre patogener.

Der findes to slags immunitet:

1. **Aktiv immunitet**: Den opnås når kroppen selv har oplevet en infektion eller modtaget en vaccination, hvilket fører til at systemet for adaptive immunforsvar udvikler en specifik respons overfor det pågældende patogen. Denne respons kan beholdes i år eller livstid, alt efter hvad der er tilfældet.
2. **Passiv immunitet**: Den opnås når en person modtager antistoffer fra en anden kilde, fx ved at modtage modersmællemilk eller en ind injection af antistoffer. Passiv immunitet giver hurtig beskyttelse, men den holder kun i kort tid, normalt få uger eller måneder.

Immunitet er en vigtig del af vores sundhed og evnen til at modstå sygdomme.

'Mycoplasma pneumoniae' är en bakterie som orsakar lunginflammation (pneumoni) och andra respiratoriska sjukdomar. Det är en av de vanligaste orsakerna till så kallad "walking pneumonia", en form av lunginflammation som ofta ger mildare symptom än vanlig lunginflammation. Bakterien saknar celldelande väggar, vilket gör den resistent mot många antibiotika som vanligtvis används för att behandla bakteriella infektioner. Istället kan makrolider (som exempelvis azitromycin) eller fluorokinoloner (som exempelvis levofloxacin) användas för att behandla infektioner orsakade av Mycoplasma pneumoniae.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

'Paraprotein' er en medisinsk betegnelse for et tyndt, monoklonalt protein som dannes i forbindelse med mange former for multipel myelom, macroglobulinæmi og visse andre monoklonale gammaglobulinvilkår. Paraproteinet produceres ofte af en klonalt malign belastning af plasmaceller eller B-celler, der overproducerer et specifikt immunoglobulin (antistof) med en ukorrekt foldet struktur.

Paraproteiner kan klassificeres som enten intakte monoklonale immunglobuliner (M-proteiner) eller fragmenter heraf, såsom M-komponenter. De kan forårsage forskellige kliniske symptomer alt efter deres type og koncentration i blodet eller urinen. Nogle almindelige komplikationer inkluderer nedsat nyrefunktion, neurosensorisk skade, koagulopati, og infektion.

Laboratoriemæssigt kan paraproteiner fastslås ved hjælp af elektroforesis, som adskiller proteiner efter deres løsningsmiddelbetingede ladning og molekylarvekt. Immundefektioner eller andre sygdomme kan også resultere i paraproteinemia, men det er vigtigt at understrege at paraproteiner ikke altid er patologiske og kan findes i små mængder hos sunde individer.

"CBA mice" är en typ av möss som används i forskning. "Inavlad" betyder att denna specifika stam av möss har blivit renrasig genom flera generationers avel med syfte att få en homogen population med konsekventa egenskaper och arvsmassa.

CBA (Cooperative Biology Assessment) är en av de vanligaste musstammarna använda inom biomedicinsk forskning, känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra möss. Dessa egenskaper gör CBA-möss till ett attraktivt val för forskare som studerar åldrande och åldringsrelaterade sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa störningar och kardiovaskulära sjukdomar.

CBA-möss har också ett starkt immunsvar och är väl lämpade för studier av immunologiska fenomen och infektionssjukdomar. Det finns flera genetiskt distinkta CBA-substränger, såsom CBA/CaJ, CBA/Ca, CBA/J och CBA/N, som kan ha olika egenskaper eller användningsområden inom forskningen.

'Streptococcus pneumoniae' er en bakterie som tilhører slægten Streptococcus. Denne specefiske bakterien kaller man også pneumokok og den er en vanlig årsag til infektioner i luftveierne, men kan også forårsage andre infektioner som bl.a. meningitis, blodforgiftning (sepsis) og øresyge. Bakterien lever normalt fredeligt i hals-hovedområdet hos mange mennesker, men under bestemte omstændigheder kan den forårsage infektioner, særligt hos små børn, ældre og personer med svækket immunforsvar.

S. pneumoniae er en grampositiv kokkus (en rund bakterie) som ofte forekommer i par eller små grupper, dannende såkaldte diplokoker. Denne bakterie har en polysakaridkapsel, hvis sammensætning kan variere og er med til at bestemme den specifikke type (serotyp) af S. pneumoniae. Der findes over 90 forskellige serotyper af S. pneumoniae, og nogle er hyppigere forekommende end andre som årsag til sygdom.

Vaccination mod S. pneumoniae er tilgængelig og anbefales for visse risikogrupper, herunder små børn, ældre og personer med bestemte medicinske tilstande som svækket immunforsvar. Der findes to typer vacciner mod S. pneumoniae: en konjugervaccine (PCV), der indeholder antigener fra de hyppigst forekommende serotyper, og en polysakkaridvaccine (PPV), der indeholder antigener fra en bredere vifte af serotyper. PCV-vaccinen er bedre til at indukere immunitet hos små børn, mens PPV-vaccinen er mere effektiv hos ældre og personer med svækket immunforsvar.

Q-fever, eller Query-fever, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Coxiella burnetii. Denna bakterie förekommer globalt och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Infektionen sprids vanligen via luften när man andas in små partiklar (aerosoler) som innehåller bakterierna, ofta från kontakt med infekterade djurs avföring eller vid slakt av infekterade djur.

Typiska symtom på Q-feber inkluderar plötslig feber, trötthet, muskelvärk, hosta och huvudvärk. I vissa fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer som lunginflammation, hjärtinfektion eller leverpåverkan. Q-feber behandlas vanligen med antibiotika, ofta doxycyklin.

Det är värt att notera att en del människor kan utveckla en asymptomatisk infektion och aldrig upptäcka att de har haft Q-feber. Dessa asymtomatiska fall kan fortfarande sprida bakterierna till andra, även om de själva inte visar några tydliga symtom.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

"Bakteriokapsel" är en medicinsk term som refererar till en slags skyddande yttre hölje som bildas av vissa bakterier. Denna kapsel består vanligtvis av polysackarider eller proteinmolekyler och kan variera i tjocklek och sammansättning beroende på bakteriestam.

Bakteriokapslarna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att hjälpa bakterierna att undvika fagocytos (fagocytering) av värdkroppens immunsystem. Kapseln gör det svårare för vita blodkroppar, som neutrofila granulocyter och makrofager, att fagocytera bakterierna eftersom den skapar en barriär mellan bakterien och de celler som skulle kunna äta upp dem.

Bakteriokapslar kan också hjälpa till att skydda bakterierna från uttorkning, extrem temperatur och andra yttre faktorer som annars kunde skada eller döda dem. Dessutom kan de underlätta för bakterierna att fastna på värdar och ytor genom att ge extra massa och negativ laddning till deras yta.

Det är värt att notera att inte alla bakterier har en bakteriokapsel, men de som gör kan vara särskilt virulenta och orsaka allvarliga infektioner. Exempel på sådana bakterier inkluderar Streptococcus pneumoniae (pneumokocker), Haemophilus influenzae typ b (Hib) och Neisseria meningitidis (meningokocker). Vaccinering kan ge immunitet mot vissa typer av bakteriokapslar och därmed skydda mot infektioner orsakade av dessa bakterier.

Affinitetskromatografi är en metod inom biokemi och molekylärbiologi för att renodla, identifiera eller purifiera proteiner, peptider, nukleinsyror eller andra bioaktiva molekyler baserat på deras specifika bindning till en annan molekyl, kallad ligand.

I affinitetskromatografi är liganden kovalent bunden till ett fast material, såsom agaros, silica eller magnetiska partiklar. När en lösning av den målade molekylen passerar genom kolonnen med liganden kommer den att binda till liganden om de har affinitet till varandra. Övriga icke-bindande molekyler kommer att fortsätta att flöda igenom och skiljas från den målade molekylen.

Efter att ha tvättat bort ospecificerad bindning kan den målade molekylen elueras (avskiljas) från kolonnen genom att ändra pH, saltkoncentration eller temperatur, eller genom att tillsätta en konkurrerande ligand.

Affinitetskromatografi är en mycket selektiv metod för molekyler som har hög affinitet till varandra och kan ge mycket ren produkt i ett enda steg.

Immunologiskt minne är ett begrepp inom immunologin som refererar till den förmåga hos det adaptiva immune systemet att "komma ihåg" en specifik patogen (t.ex. en virus eller bakterie) och snabbare och mer effektivt bekämpa den om individen exponeras för den igen i framtiden. Detta uppnås genom att specifika immunceller, såsom B-celler och T-celler, som har identifierat och svarat på en patogen under en tidigare exponering överlever efter sjukdomen och förblir i ett icke-aktiverat tillstånd i kroppen. Dessa minness Ömmar kan sedan snabbt aktiveras vid en senare exponering av samma patogen, vilket leder till en snabbare och kraftfullare immunrespons. Detta fenomen är viktigt för effektiv vaccination, eftersom vaccin ger immunsystemet en "upplevelse" av en patogen utan att orsaka sjukdomen, vilket låter immunsystemet skapa minnen som kan skydda individen från framtida infektioner.

Blood proteins, eller blodproteinerna, är en samling av olika proteiner som cirkulerar i blodet. Dessa proteiner har många viktiga funktioner i kroppen, såsom transporterande näringsämnen och hormoner, hjälpa till att koagulera blodet vid skada, och stödja immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Här är några exempel på olika typer av blodproteiner:

1. Albumin: Detta är det vanligaste proteinet i blodplasma och hjälper till att reglera vätskan i kroppen genom att hålla vätskan inne i kapillärerna. Albumin transporterar också flera olika substanser, såsom fettlösliga vitaminer och läkemedel, runt i kroppen.
2. Globuliner: Dessa är en grupp av proteiner som inkluderar immunglobulin (antikroppar), som hjälper till att bekämpa infektioner, och andra proteiner som transporterar lipider, hormoner och järn.
3. Fibrinogen: Detta är ett protein som spelar en viktig roll i blodkoaguleringen. När ett blodkärl skadas och börjar blöda, konverteras fibrinogen till fibrin, vilket bildar en nätverksstruktur som hjälper till att stänga av blödningen.
4. Transferrin: Detta är ett protein som transporterar järn i blodet till olika celler i kroppen.
5. Haptoglobin: Detta är ett protein som binder till fritt hemoglobin, som frigörs när röda blodkroppar bryts ned. Haptoglobinet transporterar sedan det fritt hemoglobinet till levern, där det kan återanvändas eller elimineras.

Även om dessa är några av de viktigaste proteiner som finns i blodplasma, så finns det många andra proteiner som också har viktiga funktioner i kroppen.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Cryptococcus neoformans' är en typ av svamp som kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Den förekommer ofta i naturen och kan påträffas i exempelvis jord, trädens bark och fågelspillning. Svampen bildar spori som kan andas in och orsaka lunginflammation. Från lungorna kan den sedan spridas till andra delar av kroppen, särskilt centralnervsystemet, vilket kan leda till hjärnhinneinflammation (meningit). Infektioner med 'Cryptococcus neoformans' kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt.

En klinisk laboratorietekniker är en individ som är utbildad och certifierad för att utföra komplexa laboratorieprover och analys av mänskliga vävnader, kroppsv likuor och andra biologiska fluider för att hjälpa till att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar och skador. De arbetar ofta under ledning av en patolog eller laboratorieläkare i ett kliniskt laboratorium, och de kan vara ansvariga för att utföra olika typer av tester som blodgasanalys, kemi, hematologi, immunologi, mikrobiologi och molekylärpatologi.

Kliniska laboratorietekniker måste ha en grundläggande förståelse för anatomi, fysiologi, medicinsk terminologi och metoder för laboratorieprover, samt vara skickliga i att använda mikroskopi, spektrofotometri, polymeraskedjereaktion (PCR) och andra tekniker för att analysera prover. De måste också ha goda kunskaper om kvalitetssäkring, regler och riktlinjer för laboratoriesäkerhet och skydd av patientinformation.

Utöver detta kan de vara ansvariga för att dokumentera resultaten korrekt, rapportera till läkare och andra vårdpersonal, samt ge råd om laboratorietjänster och testmetoder. De kan också delta i forskning och utveckling av nya laboratoriemetoder och tekniker för att förbättra patientvården.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Sjukdomar hos nyfödda, även kända som neonatala sjukdomar, är tillstånd eller störningar som uppstår hos barn under de första 28 dagarna efter födseln. Dessa sjukdomar kan vara medfötta eller aquired, och kan variera från milda till livshotande.

Exempel på vanliga sjukdomar hos nyfödda innefattar:

1. Atresier och stenoser (till exempel ductus arteriosus atresia och coarctation av aortan)
2. Respirationsdistresssyndrom (RDS)
3. Infektioner (till exempel sepsis, pneumonia och meningit)
4. Hjärtsjukdomar (till exempel hjärtfel och kardiomyopati)
5. För tidig nedbrytning av blodkroppar (till exempel anemi)
6. Gastrointestinala sjukdomar (till exempel nekrotiserande enterokolit, mekoniumileus och gastroschisis)
7. Förhöjda nivåer av bilirubin (hyperbilirubinemi) som kan leda till kronisk bilirubin-inducerad neurologisk skada (BIND)
8. Infektion med herpes simplex virus
9. Njursjukdomar (till exempel nefropati och urinvägsinfektion)
10. Centrala nervsystemsstörningar (till exempel cerebral pares, epilepsi och hydrocephalus)

Behandlingen av sjukdomar hos nyfödda kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta observation, medicinsk behandling, kirurgi eller intensivvård.

Mycoplasma lung inflammation, även känt som mycoplasma pneumonia, är en infektionssjukdom orsakad av Mycoplasma pneumoniae-bakterien. Detta är en typ av bakterie som saknar cellvägg och därför är resistent mot vanliga antibiotika som behandlar andra typer av bakterier.

Mycoplasma pneumonia orsakar ofta milda symtom, men kan i vissa fall leda till allvarligare sjukdom. Symptomen på mycoplasma lunginflammation kan variera, men de vanligaste inkluderar hosta, bröstsmärtor, feber, trötthet och andningssvårigheter. Andra symtom som kan förekomma är halsont, huvudvärk och muskelvärk.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka blodprover eller slemprover från lungorna för tecken på infektion. Behandlingen består ofta av antibiotika som är verksamma mot mycoplasma, såsom macrolider eller tetracykliner. I allvarliga fall kan patienten behöva vårdas på sjukhus.

Mycoplasma lunginflammation är vanligare bland barn och unga vuxna än bland äldre personer och tenderar att vara mer vanligt under vissa tider av året, särskilt under hösten och vintern. Det kan sprida sig via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser i närheten av en annan person.

Fosfatidylcholin (ibland förkortat PC) är ett fosfolipid som är vanligt förekommande i cellmembranet hos levande organismer. Det består av en glycerolbacke med två fettsyror bundna via esterbindningar på kolatomerna C1 och C2, samt en kolförening som kallas cholin bundet till kolatomen C3 via en fosfatesterbindning.

Fosfatidylcholin är viktigt för cellmembranets struktur och funktion, och spelar också en roll i celldelningen, signaltransduktion och lipidtransport. Det förekommer naturligt i många livsmedel, till exempel ägg yolk och lever, och används också som excipient i vissa läkemedel.

Lymfoid leukemi (eller lymfocytær leukemi) er en type blodkreft som karter til de maligne (kræftsky) forandringer i de hvide blodlegemer kendt som lymfocyter. Lymfocyter er en del af kroppens immunforsvar, og normale lymfocyter cirkulerer rundt i blodet og patruljerer throughout lymphatiske system for at beskytte mod infektioner.

I lymfoid leukemi bliver der imidlertid dannet for mange immature og funktionsdygtige lymfocyter, som derefter akkumulerer i blodet, knoglevæv og lymfatiske væv. Disse celler forstyrrer normalt blodets produktion og funktion, hvilket kan føre til anemisi, infektioner, blødninger og andre komplikationer.

Der findes to hovedtyper af lymfoid leukemi: B-cells leukemi og T-cells leukemi, der er opkaldt efter de to typer lymfocyter, som de angriber. Begge typer kan være akutte (hurtigt udviklende) eller kroniske (langsomt udviklende), afhængigt af hvor hurtigt sygdommen skrider frem og hvordan cellerne ser ud under mikroskopi.

Symptomer på lymfoid leukemi kan inkludere træthed, svimmelhed, feber, nattesved, vægttab, svulmede lymfeknuder, infektioner, blødninger og pleteunder udtalt blålige prikker under huden. Behandlingen af lymfoid leukemi kan inkludere kemoterapi, stråleterapi, stamcelletransplantation og måske immunterapeutiske behandlingsmuligheder som monoklonale antistoffer eller CAR-T-cellterapi.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

Immunfenotypbestämning är en metod inom laboratoriemedicin som används för att identifiera och klassificera olika typer av vita blodceller, såsom leukocyter (granulocyter, lymfocyter, monocyter och eosinofiler), baserat på deras yta och de proteiner (antigen) de uttrycker. Detta görs genom att använda specifika antikroppar som binder till dessa proteiner och sedan detekteras med hjälp av metoder såsom flow cytometri eller immunfluorescens.

Denna analys kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar, såsom olika slag av leukemi och lymfom, samt för att övervaka effekten av behandlingar för dessa sjukdomar.

Cellulär immunitet, även känt som cellmedierad immunitet, är en form av immunitet som involverar celler som kan identifiera och förstöra infektiösa agenter eller cancerceller. Detta sker genom att speciella immunceller, såsom T-lymfocyter (eller T-celler), aktiveras för att direkt attackera och eliminera de främmande cellerna eller ämnena som orsakar sjukdomen.

Cellulär immunitet är en viktig del av vår immunförsvarsmekanism, särskilt när det gäller att bekämpa intracellulära patogener, som virus och bakterier som lever inne i våra celler. Denna form av immunitet är också viktig för att eliminera cancerceller, eftersom de ofta undgår upptäckt av andra delar av det immunologiska systemet.

Cellulär immunitet skiljer sig från humoral immunitet, som istället involverar produktionen av antikroppar av B-lymfocyter (eller B-celler) för att bekämpa extracellulära patogener. Båda formerna av immunitet arbetar tillsammans för att skydda kroppen mot infektion och sjukdom.

En blodgivare (voluntary blood donor) är en person som fritt och frivilligt väljer att donera sin blod till en bloddonationscentral eller ett sjukhus, för att hjälpa till att rädda livet på andra människor som behöver blodtransfusioner. Blodgivare måste vara minst 17 år (i vissa länder 18) och fysiskt och hälsotekniskt kompetent för att kunna donera blod. Efter varje donation kontrolleras individens blod också för att säkerställa att det är säkert att använda.

IgE-receptorer, eller immunoglobulin E-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen, framförallt mastceller och basofiler. Dessa receptorer binder specifikt till antikroppar av typen IgE, som produceras av B-celler som en del av immunsystemet. När en allergisk reaktion utlöses binder IgE-antikropparna till ett allergen (ett främmande protein som kroppen ser som ett hot) och aktiverar därefter IgE-receptorerna på mastceller och basofiler. Detta leder till deklangering av cellmembranet, aktivering av en signalkaskad och sekretion av mediatorer såsom histamin, leukotriener och prostaglandiner. Dessa mediatorer orsakar symtomen på en allergisk reaktion, till exempel snuva, nässelfeber, hosta eller andningssvårigheter.

"Brucella" är en genus av små, aeroba, intracellulära bakterier som orsakar zoonosen brucellos. Det finns flera olika arter av Brucella, men de flesta infektioner hos människor orsakas av Brucella abortus (relaterad till nötkreatur), Brucella melitensis (relaterad till får och getter) och Brucella suis (relaterad till grisar). Infektionen överförs vanligtvis till människor genom kontakt med infektiös animaliskt material, som rå meat, ost eller dricksvatten, men kan också sprids via luftburna droppar från en infekterad individ. Symptomen på brucellos inkluderar feber, svårigheter att andas, trötthet, muskel- och ledsmärtor, och hudutslag. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som doxycyklin och rifampicin.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

IgG-brist, även känt som IgG-deficiens, är ett tillstånd där individen har nedsatt mängd eller funktion av IgG-antikroppar i sin immunsystem. IgG är den vanligaste typen av antikroppar i vår kropp och spelar en viktig roll i att försvara oss mot infektioner.

IgG-brist kan vara inneboende (primär) eller aquired (sekundär). Primära former orsakas av genetiska faktorer och kan leda till återkommande infektioner, särskilt i övre luftvägarna. Sekundära former kan orsakas av sjukdomar som påverkar immunsystemet, såsom HIV/AIDS, eller behandlingar som undertrycker immunförsvaret, till exempel kemoterapi.

IgG-brist kan leda till ökad risk för infektioner och i vissa fall kan det vara nödvändigt med preventiva antibiotika eller immunglobulinbehandlingar för att förebygga komplikationer.

Melioidosis är en infektionssjukdom orsakad av den gramnegativa bakterien *Burkholderia pseudomallei*. Denna bakterie förekommer naturligt i vatten och jord i tropiska områden, särskilt i Sydostasien och norra Australien. Sjukdomen kan orsaka en varierad klinisk bild, från milda luftvägsinfektioner till livshotande sepsis. Melioidosis är särskilt farlig för personer med nedsatt immunförsvar, såsom diabetes, alkoholism och kroniska lungsjukdomar. Infektionen överförs vanligtvis genom direkt kontakt med infektiös material, till exempel via skador på huden eller slemhinnor, men det finns också rapporter om att den kan spridas via inandning av små partiklar som innehåller bakterien. Behandlingen av melioidosis består vanligtvis av intravenös antibiotikabehandling under en längre period, följt av en kortare period med oral antibiotika.

'Vanlig variabel immunbrist' (Common Variable Immunodeficiency (CVID)) är en samling av primära immundefekter, vilket innebär att defekten orsakas av genetiska störningar. Det är en relativt ovanlig sjukdom som drabbar ungefär 1 på 25 000 till 1 på 50 000 personer.

CVID kännetecknas av ett försämrat immunförsvar, vilket orsakas av en nedsatt produktion av specifika antikroppar (immunglobulin G, A och/eller M) i blodet. Detta gör att individen blir mer känslig för infektioner, särskilt respiratoriska och enteriska infektioner. Andra symtom kan vara trötthet, svullnad av lymfkörtlar, mag-tarmsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Sjukdomen diagnostiseras genom att mäta nivåerna av antikroppar i blodet och att utesluta andra orsaker till immunbrist. Behandlingen består oftast av preventiva antibiotika och substitution av de saknade antikropparna (immunglobulinterapi).

Hantavirus är ett samlingsnamn för ett släkte av virus som tillhör familjen Bunyaviridae. De orsakar olika sjukdomar hos människor, beroende på vilken art av hantavirus det rör sig om. I Nord- och Sydamerika kan vissa arter av hantavirus orsaka en allvarlig lungsjukdom som kallas hantaviruspulmonell syndrom (HPS). Andra arter av hantavirus kan orsaka en sjukdom som kallas nefrit eller blodkärlsinflammation i njurarna, som främst förekommer i Asien och Europa.

Hantavirus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spott från smittade gnagare, ofta möss eller sorkar. Sjukdomen kan också sprida sig via luften när man andas in små partiklar som innehåller viruset, till exempel genom att stöva upp damm där viruspartiklarna finns.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot hantavirusinfektion, men sjukvården kan ge stöd till symptomen och underhålla livfunktionerna tills patienten blir frisk igen. För att förebygga smitta rekommenderas att undvika kontakt med gnagare och deras avfallsprodukter, såsom urin och avföring, samt att använda skyddande kläder och andningsskydd när man utför aktiviteter i områden där smittan är vanlig.

Bovine serum albumin (BSA) är ett protein som utvinns från nötkreatursserum. Det används ofta som en proteinkälla och stabilisator i biologiska system, exempelvis inom molekylärbiologi och cellbiologi. BSA har en mycket liknande struktur och funktion som mänsklig serumalbumin (HSA) och används ofta som kontrollprotein i immunologiska tester.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

'Glomerulonefrit' är en benämning på en grupp av sjukdomar som alla berör njurarnas glomeruli, de små blodkärlen i njurarna där blodet renas. Glomerulonefrit innebär inflammation och skada på glomerulus, vilket kan leda till att protein och blod passerar över i urinen. Detta kan orsaka symtom som svullnad, blod i urinen och högt blodtryck. Glomerulonefrit kan ha olika orsaker, exempelvis infektioner, autoimmuna sjukdomar eller vissa läkemedel. I vissa fall kan glomerulonefrit leda till kronisk njursjukdom eller njurförlust om det inte behandlas adekvat.

"Sekundær immunisering", även känt som "anamnestisk respons" eller "bilstämpelsereaktion", är ett ökat svar på en ytterligare exponering för ett antigen hos en individ som redan har utvecklat primär immunitet mot det aktiva antigenet genom en tidigare exponering eller vaccination.

Vid den sekundära immuniseringen produceras en starkare och snabbare immunologisk respons, vilket innebär att kroppen kan bekämpa infektionen mycket effektivare än vid den första exponeringen. Detta beror på att B-lymfocyter och T-lymfocyter som överlevt från den primära immunresponsen snabbt aktiveras och differensieras till antikroppsproducerande plasmaceller och effektiva cytotoxiska T-celler.

Sekundär immunisering är en viktig del av vaccinationsprogram, eftersom det möjliggör långvarig immunitet mot specifika sjukdomar genom att ge skydd under en längre tidsperiod än vad som kan uppnås med en enda dos av ett vaccine.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

Cytidine deaminase (CDA) er ein enzym som fungerer i kroppens prosess for å bryte ned (metabolisere) bestemt type av nukleosider, specifikt cytidin og deoxicitidin. Nukleosider er byggesteiner i DNA og RNA. Cytidine deaminasen fjerner en aminosgruppe fra cytidin eller deoxicitidin, som resulterer i omsetning til uridin eller deoxyuridin. Dette kan ha betydning for behandling med visse typer av kreftmedisin, fordi det påvirkar hvor lange tid cytostatika (kreftmedisiner) som er basert på nukleosider forblir aktive i kroppen.

Det finnes to typer av cytidine deaminaser:

1. Cytidine deaminase 1 (CDA1): Denne enzymet forekommer naturligvis i leveren og andre organer, og er involvert i normal metabolisme av nukleosider.
2. Cytidine deaminase 2 (CDA2): Dette er en variant av cytidine deaminasen som forekommer i hvit blodceller (leukocytter) og kan være involvert i immunforsvaret.

Det finnes også en tredje type, APOBEC3A, som er en cytidine deaminase som spesielt er involvert i antivirale immunforsvar mot retrovirus og andre virus.

"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.

Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.

Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.

I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.

Kromatografi är en analysmetod som används inom kemi och biologi för att separera, identifiera och bestämma koncentrationen av olika komponenter i en blandning. Metoden bygger på att varje komponents rörlighet i ett medium skiljer sig åt beroende på dess fysiska och kemiska egenskaper.

I kromatografi delas processen upp i två steg: adsorption och desorption. Den första steget, adsorptionen, innebär att den mobile fasen (ofta en gas eller vätska) passerar genom en stationär fas (ett fast medium eller en vätskefilm). Varje komponent i blandningen interagerar olika starkt med stationära fasen och adsorberas därför olika mycket.

I det andra steget, desorptionen, skiljs de olika komponenterna åt när de förflyttas genom stationära fasen med hjälp av den mobile fasen. Komponenter som interagerar starkare med stationär fas kommer att desorberas senare än dem som interagerar svagare, vilket leder till en separation av de olika komponenterna.

Det finns många olika typer av kromatografi, beroende på vilken typ av stationär fas och mobile fas som används. Några exempel är gaskromatografi (GC), vätskekromatografi (LC) och tunnplåtkromatografi (TLC). Varje metod har sina egna fördelar och begränsningar, beroende på vilka typer av komponenter som ska separeras och identifieras.

"Hemorragisk feber med renalt syndrom" (HFRS) är ett allvarligt tillstånd som orsakas av infektion med vissa typer av hantavirus. Det kännetecknas av plötslig feber, allmänt sjukdomstillstånd och blödningar i olika delar av kroppen.

Renalt syndrom innebär att några eller samtliga av njurarnas funktioner är störda. Vid HFRS kan det uppstå blod i urinen (hemorragi) och njurarna kan misslyckas med att filtrera blodet korrekt, vilket kan leda till att patienten drabbas av akut njursvikt. Andra symtom som kan förekomma vid HFRS innefattar illamående, kräkningar, buksmärtor, huvudvärk och muskelvärk.

HFRS är en allvarlig sjukdom som kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av stödjande vård, såsom vätskeersättning och mediciner för att kontrollera blodtrycket och blödningsrisken. I vissa fall kan patienten behöva intensivvård och dialysbehandling.

B-cellslymfoli är en typ av cancer som utgörs av maligna transformationer och klonal expansion av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. I allmänhet drabbar sjukdomen lymfknutor, men den kan också spridas till andra delar av kroppen, såsom benmärgen, levern och mjälten.

Det finns olika subtyper av B-cellslymfom, som varierar i deras aggressivitet och prognos. Några exempel på subtyper inkluderar diffus stora B-cellslymfom (DLBCL), folliculärt lymfom (FL) och mantle cellslymfom (MCL). Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, immunterapi, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa. Prognosen varierar beroende på subtyp och behandlingssvar.

Enterovirus B, human is a type of virus that belongs to the family Picornaviridae and genus Enterovirus. This virus is known to infect humans and can cause a variety of illnesses, such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, pleurodynia, and acute hemorrhagic conjunctivitis. In rare cases, it can also lead to more serious conditions like meningitis or encephalitis.

Enterovirus B is typically transmitted through direct contact with infected individuals or contaminated objects. The virus can survive for extended periods on surfaces and in water, making it highly contagious. Once inside the body, the virus replicates in the cells that line the gastrointestinal tract and then spreads to other organs via the bloodstream.

Symptoms of an Enterovirus B infection can vary widely depending on the specific type of virus and the individual's age and overall health. In many cases, the infection is mild and may go unnoticed or cause only minor symptoms like fever, sore throat, or rash. However, in some cases, the infection can be more severe and lead to complications such as dehydration, myocarditis (inflammation of the heart muscle), or neurological damage.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently, avoiding close contact with sick individuals, and disinfecting surfaces that may be contaminated with the virus. There is no specific treatment for Enterovirus B infections, but supportive care can help manage symptoms and prevent complications.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Kryptokocker är en typ av svamp som kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Ordet "Kryptokock" kommer från grekiskan och betyder "gömd spor". Detta syftar på svampens egenskap att forma små, gömda sporer som kan överleva länge i miljön och vara orsaken till spridning av infektionen.

Kryptokocker är vanligtvis inte skadliga för människor med normalt fungerande immunsystem, men de kan leda till allvarliga komplikationer hos dem med nedsatt immunförsvar, som hiv-positiva personer eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Infektioner orsakade av kryptokocker kan drabba olika delar av kroppen, inklusive lungor, hjärna och urinvägar.

Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.

CD40 är ett membranbundet protein som fungerar som en kostimulatorisk receptor på antigenpresenterande celler (APC), såsom B-celler och makrofager. Det aktiveras av sin ligand, CD154 (även känd som CD40L eller GP39), som är expressed på aktiverade T-celler.

CD40-CD154 samspelet spelar en central roll i adaptiva immunresponser genom att reglera aktivering, differentiering och överlevnad av B-celler, samt aktivering och differentiering av dendritiska celler. Det är också involverat i inflammatoriska svar och atherogenes.

En antigen är ett molekyltarm som kan bindas till en immuncellreceptor, såsom en T-cellreceptor eller B-cellreceptor, och inducerar en immunrespons. CD40-antigener refererar inte till någon specifik substans eller molekyl, utan snarare till ett koncept relaterat till den roll CD40 spelar i antigenpresentationsprocessen.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Rickettsia typhi' är en obligat intracellulär bakterie som orsakar tyfus, en allvarlig infektionssjukdom hos människor. Den sprids vanligtvis genom bett från löss och kan ge upphov till symptom som hög feber, huvudvärk, muskel- och kramper i skelettmusklerna, och en röd, smittsam hudutslag på magen och bröstkorgen. Tyfus är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas tillräckligt snart med antibiotika.

Aseptisk hjärnhinneinflammation, även känd som meningit, är en inflammation av de membran (hjärnhinnor) som omger och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Orsaken till den aseptiska hjärnhinneinflammationen är inte infektion, till skillnad från den bakteriella eller virala hjärnhinneinflammationen.

I stället kan den aseptiska hjärnhinneinflammationen orsakas av andra faktorer som trauma, cancer, autoimmuna sjukdomar, reaktion på läkemedel eller kirurgiska ingrepp i närheten av hjärnhinnorna. Symptomen på aseptisk hjärnhinneinflammation kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, muskelvärk, ljuskänslighet, stelhet i halsen och förändringar i medvetandegraden. Behandlingen av aseptisk hjärnhinneinflammation kan innebära att behandla underliggande orsaken samt symptomlindring med smärtstillande, antipyretika och antiinflammatoriska läkemedel.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar istället för att skydda mot främmande ämnen attackerar och skadar kroppens egna celler och vävnader. SLE kan påverka olika organ och system i kroppen, såsom hud, ledvävnader, njurar, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.

Vid SLE produceras autoantikrocher, vilket är antikroppar riktade mot kroppens egna celler och proteiner. Dessa autoantikrocher kan bilda komplex som orsakar inflammation och skador på olika vävnader i kroppen. SLE karaktäriseras av att patienten ofta har symptom från flera olika organsystem samtidigt, och sjukdomen kan variera mycket mellan olika individer.

Några vanliga symtom på SLE inkluderar trötthet, feber, hudutslag (särskilt ett typiskt utslag känt som "malärt butterfly-utslag" på kinderna), ledvärk och ledont i händerna, muskelvärk, lunginflammation, njursjukdom, blodproppar och neurologiska symtom som minnesförlust, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.

SLE är vanligare hos kvinnor än män, och sjukdomen tenderar att debutera under fertil ålder (20-40 år). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns starka indicier på att både genetiska och miljöfaktorer spelar in. Behandlingen av SLE består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera den överaktiva immunsystemreaktionen, samt behandling av specifika symtom och komplikationer.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

CD40-liganden, också känd som CD154, är en proteinkoagulant som binder till receptorn CD40 på B-celler och andra immunceller. Det aktiverar dessa celler och spelar därmed en viktig roll i den adaptiva immunresponsen, särskilt vid aktivering av T-celler och produktion av antikroppar. CD40-liganden är också involverad i inflammation och ateroskleros.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question and you are asking for a medical definition of "precipitin test."

A precipitin test is a type of immunological assay used to detect the presence of specific antibodies or antigens in a sample. It works by mixing a patient's serum (or other bodily fluid) with a known antigen or antibody, and then observing whether a visible precipitate forms.

In this test, if the patient's serum contains the specific antibody that recognizes the added antigen, the two will bind together to form an insoluble complex, which is visible as a precipitate. Similarly, if the patient's serum contains the specific antigen that recognizes the added antibody, the two will also bind together to form a precipitate.

Precipitin tests are commonly used in diagnostic medicine to identify various infectious diseases, autoimmune disorders, and allergies. They can help doctors determine the presence or absence of certain antibodies or antigens in a patient's body, which can aid in making an accurate diagnosis and developing an appropriate treatment plan.

Brucellosis är en zoonotisk bakteriell infektion orsakad av arter av släktet Brucella. Den överförs vanligtvis från djur till människor genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen som inte har tillräckligt uppvärmts, såsom rå mjölk eller ost. Infektionen kan också sprida sig via andningsluften och direkt person-till-person-kontakt är mycket sällsynt.

Typiska symtom på brucellos inkluderar feber, svårigheter att andas, trötthet, muskelvärk, svettningar, huvudvärk och matskälsymptom som illamående och kräkningar. Symtomen kan vara milda eller kraftiga och kan komma och gå under en längre tidsperiod. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom endokardit, meningit, artrit och osteomielit.

Brucellos behandlas vanligtvis med antibiotika som kan ges under en längre tidsperiod för att säkerställa att infektionen har eliminerats fullständigt. För prevention av brucellos rekommenderas att undvika exponering för infekterade djur och att tillaga föda korrekt, särskilt kött och mjölk. Vaccin finns tillgängliga för att skydda djur mot infektion, men det finns inget godkänt vaccin för människor.

IgA Glomerulonefrit (IgAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar skada på nyfilteringssystemet i njurarna, känt som glomerulus. Den primära patologiska mekanismen involverar depositering av immunglobulin A (IgA) i glomeruluskroppen.

IgAN karaktäriseras ofta av hematuri (blod i urinen) och proteinuri (protein i urinen), som kan variera från asymptomatisk till nefrotiskt syndrom. Andra symtom kan inkludera smärta eller tryckkänslighet i ländryggen, ödem och höjd blodtryck.

Sjukdomens sjukdomsprocess kan variera från mild till allvarlig, och prognosen är beroende på svårighetsgraden av skadan på njurarna. Vissa fall av IgAN kan spontant förbättras, medan andra kan fortsätta att försämras och leda till slutliga komplikationer som njursvikt. Behandlingen kan innefatta symtomatisk behandling, immunosuppressiva läkemedel och ibland dialys eller njurtransplantation vid livshotande skador på njurarna.

Alfavirusinfektioner är en typ av arbovirusinfektion orsakad av Alfavirussläktet inom Togaviridae familj. Viruset överförs vanligtvis genom stick av infekterade myggor och kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar hos människor, däribland:

1. Chikungunyafeber: Karakteriseras av plötslig början med hög feber, intensiva artropaler (ledvärk), och utslag. Ledvärken kan vara mycket smärtsam och vara kvar i veckor eller månader.
2. O'nyong-nyong fever: En tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
3. Mayaro fever: Är en tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
4. Ross River-feber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.
5. Sindbisfeber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.

Behandlingen av Alfavirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symptomen. Preventiva åtgärder som att undvika myggbett och använda repeller är viktiga för att förebygga infektionen.

'Slemhinneimmunitet' (eller 'mukosal immunity') refererer til den del af immunforsvaret som forsvarer overflader i kroppens indre og ydre slemhinder, som er de steder hvor mikroorganismer oftest kommer ind i kroppen. Disse områder inkluderer mundhulen, næsen, lungerne, tarmene og reproduktive organer.

Slemhinneimmuniteten består af både et humoralt forsvar (frie immunoglobulin A-antistoffer) og et cellulært forsvar (T-celler, B-celler og makrofager). Immunglobulin A (IgA) er det vigtigste antistof i slemhinnerne. Det produceres af plasmaceller og transporteres gennem slimhindens epitelceller til overfladen, hvor det forsvarer mod indtrængende mikroorganismer og fremmede stoffer.

Slemhinneimmuniteten er vigtig for at forebygge infektioner og beskytte mod allergi og autoimmune sygdomme. Den kan styrkes gennem vaccination, en sund kost, god personlig hygiejne og undgåelse af skadelige vaner som rygning.

Chlamydophila infectioner, som ofta kallas Chlamydia-infektioner, är en typ av infektion som orsakas av bakterier i släktet Chlamydophila (tidigare kallat Chlamydia). De två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är Chlamydophila trachomatis och Chlamydophila pneumoniae.

Chlamydophila trachomatis kan orsaka en rad olika infektioner, beroende på vilken del av kroppen som blir infekterad. De vanligaste infektionerna är:

* Könsorganens klamydios: Orsakas av sexuell kontakt och kan ge upphov till symptom som utflöde, smärta eller irritation i underlivet, samt smärta vid urinering. Om den inte behandlas kan den leda till allvarliga komplikationer som sterilitet hos båda könen och kvinnlig infertilitet.
* Ögoninflammation (konjunktivit): Kan drabba både barn och vuxna och sprids ofta via smutsiga händer eller kontaktlinsflaskor. Symptomen inkluderar rodnad, irriterad och kliande ögon, samt stickning i ögonen.
* Luftvägsinfektion: Kan ge upphov till hosta, halsont och andnöd.

Chlamydophila pneumoniae orsakar ofta lunginflammation (bronkit eller pneumoni) som ger symptom som hosta, feber, trötthet och bröstsmärtor. Den sprids vanligtvis via droppar från andning i luften när en infekterad person hostar eller nyser.

Behandlingen för Chlamydophila-infektioner består av antibiotika som tetracykliner, macrolider eller doxycyklin. Det är viktigt att söka medicinsk behandling så snart som möjligt om man misstänker en infektion för att undvika komplikationer och sprida sjukdomen till andra.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Immunmodulerande medel är läkemedel som påverkar eller ändrar ditt immunsystems funktion. De kan antingen stärka (stimulera) eller försvaga (dämpa) immunsvaret beroende på behandlingsindikationen. Immunmodulerande medel används ofta för att behandla autoimmuna sjukdomar, där ditt immunsystem attackerar dina egna celler eller vävnader, eller för att stärka immunsvaret vid cancerbehandling. Exempel på immunmodulerande medel inkluderar kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel och biologiska terapier som monoklonala antikroppar.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

Laos är ett land i Sydostasien, utan kust, och är en av världens fattigaste länder. Det gränsar till Kina i norr, Myanmar i nordväst, Thailand i väster, Kambodja i söder och Vietnam i öster. Landet har en befolkning på ungefär 7 miljoner invånare och huvudstaden är Vientiane. Laos är officiellt känt som Lao People's Democratic Republic (Lao PDR). Det finns inga medicinska definitioner av Laos eftersom det är ett land och inte en sjukdom eller en medicinsk tillstånd.

'Fosterblod' är ett begrepp som används inom medicinen för att beskriva det blod som cirkulerar i fostrets kropp under graviditeten. Fosterblodet har en annan sammansättning än moderns blod och innehåller bland annat fostrets egna celler, hormoner och substanser.

Fosterblodet bildas genom att blodceller och blodplattor produceras i benmärgen, medan levern producerar proteinerna och andra substanser som behövs för att upprätthålla fostrets liv och tillväxt. Fosterblodet transporterar syre, näringsämnen och avfallsubstanser mellan fostret och modern via moderkakan.

Det är viktigt att regelbundet kontrollera fosterblodets sammansättning under graviditeten för att upptäcka eventuella abnormaliteter eller sjukdomar hos fostret. Det kan göras genom olika typer av blodprov, som till exempel blodprover från modern eller stickprov direkt i fostrets blodomlopp via moderkakan (fetal blodprov).

'Serum' er definert som den klare, gullaktige delen av blodet etter at det har koagulert og de festende bestanddelene har fjernet seg. Serum inneholder noen vitaminer, mineraler, hormoner, lysosomer, antibakterielle proteiner og avstøvingsprodukter fra cellemetabolisme. Det er ofte brukt i medisinske tester for å måle forskjellige stoffer som kolesterol, glukose, elektrolyttbalanse, leverfunksjon og nivået av bestemte proteiner. Serum kan også bli brukt i diagnostisk testing for infeksjoner og autoimmune lidelser.

Enterovirusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av enterovirus, som tillhör picornaviridae familjen. Det finns över 100 olika sorter av enterovirus, inklusive poliovirus, coxsackievirus, echovirus och enterovirus D-slakten. De flesta enterovirusinfektioner orsakar milda symptom eller är asymptomatiska, men vissa sorter kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtsjukdomar och lunginflammation (pneumoni).

Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med infektiösa sekretioner från näsa, mun eller avföring, men kan också spridas via kontaminerat vatten eller föda. De flesta enterovirusinfektioner är som mildast och smittar inte lätt till andra individer.

Symptomen på en enterovirusinfektion varierar beroende på vilken typ av virus det rör sig om, men kan inkludera feber, hosta, irritabilitet, sömnighet, ont i halsen, ont i magen, diarré, illamående och kräkningar. Vissa typer av enterovirus kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation, meningit (inflammation i hårda hornen), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) och perikardit (inflammation i hjärtats yttre hinna).

Behandlingen av enterovirusinfektioner består vanligtvis av symtomlindring, men vissa typer av infektioner kan behandlas med antivirala läkemedel. För att förebygga spridning av enterovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, inklusive regelbunden handtvätt och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

"Hudutslag" er en almen term som brukes for å beskrive en endring i utseende eller struktur på huden. Det kan være allt fra en simpel rødhet eller et lette eksem, til alvorlige infeksjoner, svulst eller hudkreft. Hudutslag kan ha mange forskjellige årsaker, som kan være relatert til infeksjoner, inflammation, autoimmune lidelser, allergiske reaksjoner, genetiske faktorer eller årsaket av ytre faktorer som sol, kulde eller mekanisk skade.

For å få en mer presis diagnose bør man søke medisinsk veiledning og vurdere om det er behov for å konsultere en lege eller en dermatolog.

En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.

'Rödahundvaccin' refererer til vaccinen som brukes mot rødehunden, en infeksjons sykdom som kan påvirke hunder og andre dyr i den canidae familien. Vaccinen inneholder ofte en levende attenuert (svækket) form av viruset som forårsaker sykdommen, og er designet til å stimulere hundens immunforsvar til å utvikle antibakterielle stoffer mot viruset. Ved fullstendighet inneholder rødehundenvaccinet ofte også andre vacciner som beskytter mot andre infeksjons sykdommer som er vanlige hos hunder, for eksempel kennelkough og parvovirus.

I medicinsk terminologi kan 'Rødehundenvaccin' også staves som 'Canine Distemper Vaccine'. Det er viktig å holde hunden oppdatert på sin vaccineserie for å beskytte den mot infeksjoner og sykdommer.

'Mannaner' är ett kolhydratpolymer som består av mannos (en hexos) monomerer. De förekommer naturligt i celleväggarna hos svampar, där de spelar en viktig roll för cellytan och strukturen hos svampcellerna. Vissa svampar, som exempelvis Candida albicans, kan producera så kallade kapsulära mannaner som bildar ett yttre skyddande skikt runt svampcellen. Dessa kapsulära mannaner har visat sig vara viktiga virulensfaktorer eftersom de hjälper till att undvika upptäckt och fagocytos av värdens immunförsvar. Mannaner kan också påträffas i växter, där de fungerar som en del av cellväggarna eller som reservkolsocker. I medicinsk kontext kan mannaner vara av intresse vid diagnostisering och behandling av svampinfektioner.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Epstein-Barr virus infection, även känt som infektionsmononukleos eller "kissing disease", är en viral infektion orsakad av Epstein-Barr virus (EBV), som tillhör herpesvirusfamiljen. Det är en mycket vanlig infektion världen över och smittan sker främst via speichel, exempelvis genom kyssar eller delade drycker/matbitar.

EBV-infektionen ger ofta milda symtom hos barn, men kan ge mer allvarliga symtom hos ungdomar och vuxna. De vanligaste symtomen inkluderar trötthet, feber, halsont, inflammation i lymfkörtlarna (särskilt i halsen och under armarna), utslag på huden, inflammation i lever och mjälte samt svullnad i milt. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som exempelvis mononukleos encefalit (inflammation i hjärnan), luftvägsinfektion eller myokardit (hjärtmuskelsvullnad).

Diagnosen ställs vanligen genom serologiska tester, där man letar efter antikroppar mot EBV i blodet. I vissa fall kan även molekylärbiologiska metoder användas för att detektera viruset direkt i kroppen.

EBV-infektioner är vanligtvis självläkande och behandlingen fokuserar på lindring av symtomen. I allvarliga fall kan dock vård på sjukhus vara nödvändig för att övervaka och behandla komplikationer. Efter en EBV-infektion blir individen ofta immun mot ytterligare infektioner med samma virus, men viruset kan fortfarande finnas kvar i kroppen i ett latent stadium och orsaka återfall eller andra sjukdomar under resten av livet.

Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.

Durham, Stephen R.; Leung, Donald Y.M. (2011-01-XX). "One hundred years of allergen immunotherapy: Time to ring the changes" ( ... Immunglobulin E (IgE) är en klass av antikroppar som tillhör det specifika immunförsvaret. IgE produceras av plasmaceller. IgE ... kunde med en känslig metod påvisa att patienter med allergisk astma hade förhöjda koncentrationer av detta nya immunglobulin ...
En antikroppsmolekyl med tunga kedjor av M-typ kallas för immunglobulin M (IgM) och en antikropp med tunga kedjor av G-typ ... kallas för immunglobulin G (IgG) och så vidare. För vissa av de fem klasserna finns underklasser. B-lymfocyten ändrar klass på ...
Immunglobulin mot mässling J06BB15 Immunglobulin mot påssjuka J06BB16 Palivisumab J06BB30 Kombinationer J06BC01 Immunglobulin M ... Immunglobulin mot varicella/zoster J06BB04 Immunglobulin mot hepatit B J06BB05 Immunglobulin mot rabies J06BB06 Immunglobulin ... Immunglobulin mot cytomegalovirus J06BB10 Immunglobulin mot difteri J06BB11 Immunglobulin mot hepatit A J06BB12 Immunglobulin ... normalt immunoglobulin för intravaskulärt bruk J06BB01 Immunglobulin mot rh-immunisering J06BB02 Immunglobulin mot stelkramp ...
Datoo, M.; Natama, H. M.; Somé, A.; Bellamy, D.; Traoré, Ousmane Z.; Rouamba, T. (2022). "Efficacy and immunogenicity of R21/ ... Forskning visar att om immunglobulin tas från vuxna immuna, renas och sedan ges till individer som inte har någon skyddande ... Det inkluderar Matrix-M-adjuvansen som också används i Novavaxs COVID-19-vaccin. En fas II-studie rapporterades i april 2021, ... Det mest effektiva malariavaccinet är R21/Matrix-M, med 77 % effekt visad i de första försöken. Det är det första vaccinet som ...
Durham, Stephen R.; Leung, Donald Y.M. (2011-01-XX). "One hundred years of allergen immunotherapy: Time to ring the changes" ( ... Immunglobulin E (IgE) är en klass av antikroppar som tillhör det specifika immunförsvaret. IgE produceras av plasmaceller. IgE ... kunde med en känslig metod påvisa att patienter med allergisk astma hade förhöjda koncentrationer av detta nya immunglobulin ...
Arbetsgrupp (i bokstavsordning): Arvidsson A, Bergquist F, von Euler M, Jacobsson S, Lindberg C, Nygren I, Press R, ... Underhållsdosen av immunglobulin kan vid behov bytas från intravenös till subkutan behandling (SCIG) i hemmet via pump. ... Patienter med GBS, CIDP, MMN, MG (PDN) som behandlas med humant immunglobulin bör helst vara registrerade i Inflammatoriska ... Rekommendationer om neuroimmunologiska indikationer för human intravenös immunglobulin (IVIg) vid IVIg-brist ...
... gliadin f422 Ara h 1 f233 Gal d 1 f423 Ara h 2 f424 Ara h 3 f425 Cor a 8 f427 Ara h 9 f428 Cor a 1 f431 Gly m 5 f432 Gly m 6 ... IgE immunglobulin-E IgE allergi allergen specifikt-allergen pollen atopi astma hösnuva eksem sortiment panel phadiatop ... P, S- IgE, Immunglobulin E, antikroppar mot specifikt allergen Utförande laboratorium. Klin kem lab Sunderbyn ... m3 Aspergillus.fumigatus m2 Cladosporium.herbarum m227 Malassezia Penicillum.notatum mx1 komponenter f352 Ara h 8 f353 Gly m 4 ...
Csv-Immunglobulin G. Csv-IgG prod tal. S-IgG. Csv-Immunglobulin M. ... G, M. Synonymer. Proteiner fraktionerade Likvor/ Serum \ Likvor \ cerebrospinalvätska \ Intratekal Ig-prod \ Isoelektrisk ...
När kroppen angrips av mikroorganismer och blir infekterad produceras först Immunglobulin M, IgM. Efter ett tag börjar kroppens ...
IgM, Immunglobulin M - S. *Immunfenotypning leukemi. *Immunfenotypning lymfom. *Immunfenotypning myelom/MGUS ( ...
IgM, Immunglobulin M - S. *Immunfenotypning leukemi. *Immunfenotypning lymfom. *Immunfenotypning myelom/MGUS ( ...
Vid myelom börjar dessa celler dela sig okontrollerat och bildar ett specifikt immunglobulin som kan ses i blodet (M- ... komponenten). Dock finns det även myelom som inte bildar några immunglobuliner eller endast ett inkomplett immunglobulin som ...
I Sverige används humant rabies-immunglobulin (HRIG), men i flera länder där rabies finns endemiskt används immunglobulin ... Denis M, Knezevic I, Wilde H, Hemachudha T, Briggs D, Knopf L. An overview of the immunogenicity and effectiveness of current ... Humant rabies-immunglobulin ges i dosen 20 IU/kg kroppsvikt.. *Så mycket som möjligt av RIG-dosen administreras i och runt ... Fekadu M, Shaddock JH, Baer GM. Excretion of rabies virus in the saliva of dogs. J Infect Dis. 1982;145(5):715-9. ...
M: +46 (0) 709 298 269. E: [email protected]. Stephanie Kenney, VP Global Corporate Affairs. M: +1 (484) 319 ... immunglobulin G) och förhindrar en IgG-medierad immunreaktion.14 Verkningsförloppet är snabbt och IgG-antikropparna klyvs och ... Manook M, et al. Lancet 2017; 389(10070):727-734.. *NIH (2018). What is kidney failure? Available at: https://www.niddk.nih.gov ...
Immunglobulin kan ges intravenöst (IVIG) var 3-4:e vecka eller subkutant (SCIG) varje vecka. Olika doseringar kan användas. ... Dosreduktion av melfalan till 100-140 mg/m2 rekommenderas vid GFR , 30 ml/min. Vid stamcellsmobilisering kan endast G-CSF ges ... Immunglobulin kan ges intravenöst eller subkutant. Olika doseringar kan användas. Ett vanligt behandlingsmål kan vara ... Hodgkins sjukdom m.fl. och patienter med immunosuppressiv behandling. Studier på polysakkaridvaccin visar låga nivåer av ...
Immunglobulin A (IgA). *Immunglobulin M (IgM). *Immunglobulin G (IgG). *Neutrofila granulocyter. *Helicobacter pylori (IgG) ...
Immunglobulin A (IgA). *Immunglobulin M (IgM). *Immunglobulin G (IgG). *Neutrofila granulocyter. *Helicobacter pylori (IgG) ...
Nevas M, Lindström M, Hautamäki K, et al. Prevalence and diversity of Clostridium botulinum types A, B, E and F in honey ... I USA finns ett humant specifikt immunglobulin mot toxin typ A och B (BabyBIG) som visat sig säkert och som minskar sjukdomens ... Schreiner M, Field E, Ruddy R. Infant botulism: a review of 12 years experience at the Childrens Hospital of Philadelphia. ... Lundin F, Personne M, Hanberger H. Botulism är en behandlingsbar, mycket sällsynt förgiftning. Läkartidningen. 2014;111:CPTZ. ...
När kan man tidigast vaccinera mot difteri, stelkramp, kikhosta, m.m.?. Lyssna ... Om ett barn nyligen fått gammaglobulin / immunglobulin, vilka vacciner kan då ges?. Lyssna ...
Lindor, N.M. LAPS syndrome and Myhre syndrome: Two disorders or one? Am J Med Genet A 2009; 149A: 798-799. ... En svår immunbrist kräver behandling med immunglobulin, och antibiotika bör ges frikostigt. Vid övre luftvägsinfektioner hos ... Asakura Y, Muroya K, Sato T, Kurosawa K, Nishimura G, Adachi M. First case of a Japanese girl with Myhre syndrome due to a ... Al Ageeli E, Mignot C, Afenjar A, Whalen S, Dorison N, Mayer M et al. Retinal involvement in two unrelated patients with Myhre ...
73 m2 hos patienter som fick 16 mg Kinpeygo en gång dagligen och en försämring från baslinjen på 4,04 ml/min/1,73 m2 hos ... för behandling av primär immunglobulin A-nefropati (IgAN) hos vuxna med risk för snabb sjukdomsprogression, definierad som UPCR ... 73 m2 och proteinuri (definierad som ≥1 g/dag) som stod på en stabil dos av högsta rekommenderad eller maximalt tolererad RAS- ... 73 m2 vid 9 månader motsvarade en liten minskning från baslinjen på 0,17 ml/min/1, ...
Ludlow M, McQuaid S, Milner D, de Swart RL, Duprex WP. J Pathol. 2015 Jan;235(2):253-65. doi:10.1002/path.4457. Review. PMID: ... Smitta till och med 6 dygn efter exposition: Endast seronegativa kvinnor erbjuds polyvalent humant immunglobulin (generell ... Komplikation av mässlingsvaccin, enbart (M) Y59.0A. Komplikation av mässling-, parotit-, röda hund-vacciner, kombinerade (MPR) ... Om möjligt bör mässlingsantikroppar bestämmas före administration av immunglobulin (fryst graviditetsprov kan användas), men ...
Illaluktande TMA ansamlas och går ut i alla vätskor i kroppen (spott, tårar, svett, urin m.m.) vilket gör att den obehagliga ... Immunglobulin - kroppens antikroppar. *IgG4-relaterad sjukdom: Uttrycksformer. *IgG4-relaterad sjukdom: Symtombild. *IgG4- ...
På bolagsnivå rapporteras att man har ökat i Avanza, Industrivärden, Assa Abloy, Skanska, Balder och H&M.. Till sist har fonden ... Imlifidase har getts i kombination med standardbehandlingen med intravenöst immunglobulin, IgG, vid behandling av GBS-patienter ...
Alle A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Æ Ø Å 0-9. ...
Alle A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Æ Ø Å 0-9. ...
... m( överskott av kroppsvikt).Kroppsmassindex = kroppsvikt( kg) / höjd( m).Midjemått: för män mindre än 102 cm, för kvinnor ... för akut förebyggande av administration av immunglobulin. ... m( fetma) och med ett kroppsmassindex på 25 till 30 kg / ...
Immunglobulin (IG) ska inte ges samtidigt som M-M-RvaxPro.. Administrering av immunglobuliner samtidigt som M-M-RvaxPro kan ... M‑RvaxPro.. Studier med M-M-RvaxPro har inte utförts på gravida kvinnor. Det är inte känt om MM‑RvaxPro kan orsaka ... Fråga läkemedelsföretaget om M-M-RVAXPRO. Har du en fråga om M-M-RVAXPRO?. Kontakta läkemedelsföretaget genom uppgifterna nedan ... M-M-RvaxPro pulver och vätska till injektionsvätska, suspension.. M-M-RvaxPro pulver och vätska till injektionsvätska, ...
IgM, Immunglobulin M - S. *Immunfenotypning leukemi. *Immunfenotypning lymfom. *Immunfenotypning myelom/MGUS ( ...
Immunglobulin A (IgA). *Immunglobulin M (IgM). *Immunglobulin G (IgG). *Neutrofila granulocyter. *Helicobacter pylori (IgG) ...
Immunglobulin A (IgA), S-. *Immunglobulin D, S-. *Immunglobulin G (IgG), S-. *Immunglobulin M (IgM), S- ...
Immunglobulin A (IgA). *Immunglobulin M (IgM). *Immunglobulin G (IgG). *Neutrofila granulocyter. *Helicobacter pylori (IgG) ...
Bergström T. Olofsson S, Studahi M, Kyllerman M, Darin NJ, Martinell JJ, Ricksten Å. Genamplifiering vid virala CNS-infektioner ... neonatalt debuterande varicellainfektion kan förebyggas genom att ett exponerat barn behandlas med zoster-immunglobulin genast ... Cinque P, Vago L, Dahl H, Brytting M, Terreni MR, Fomara C, Racca S, Castagna A, DArminio Monforte A, Wahren B, Lazzarin A, ... Linde A, Klapper PE, Monteyne P, Echevarria JM, Cinque P, Rozenberg F, Vestergaard BF, Ciardi M, Lebon P, Cleator GM. Specific ...
... kommer att följa sina förhållningsregler eller inte följer erbjuden medicinsk behandling och detta innebär en smittrisk m.m. ( ... Profylax med vaccin och immunglobulin - före och efter exposition (folkhalsomyndigheten.se). ...
Takezaki S, Yamada M, Kato M, Park MJ, Maruyama K, Yamazaki Y et al. Chronic mucocutaneous candidiasis caused by a gain-of- ... Immunglobulin är ett koncentrat av antikroppar som tagits fram ur blodplasman från olika blodgivare. Blodet från varje givare ... Mizoguchi Y, Tsumura M, Okada S, Hirata O, Minegishi S, Imai K et al. Simple diagnosis of STAT1 gain-of-function alleles in ... Dadak M, Jacobs R, Skuljec J, Jirmo AC, Yildiz Ö, Donnerstag F et al. Gain-of-function STAT1 mutations are associated with ...
Alla , A , B , C , D , E , F , G , H , I , J , K , L , M , N , O , P , Q , R , S , T , U , V , W , X , Y , Z , Å , Ä , Ö 1 till ... S--Immunglobulin A-ak IgA-ak anti IgA-antikroppar Analyseras på annat lab. ...
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z ... Mark H.M.M. Montforts, Christine Vaculik. Improving the ... Moermond CTA, Berg C, Bergström U, Bielská L, Evandri MG, Franceschin M, Gildemeister D, Montforts MHMM. Proposal for ...
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z ... Anti-D immunglobulin, humant * Antitrombin III, humant * ... Mark H.M.M. Montforts, Christine Vaculik. Improving the regulatory environmental risk assessment of human pharmaceuticals: ... Moermond CTA, Berg C, Bergström U, Bielská L, Evandri MG, Franceschin M, Gildemeister D, Montforts MHMM. Proposal for ...
  • Vid myelom börjar dessa celler dela sig okontrollerat och bildar ett specifikt immunglobulin som kan ses i blodet (M-komponenten). (blodcancerforbundet.se)
  • Specifikt immunglobulin avsett för spädbarn kan vid behov rekvireras via Läkemedelsverket. (lakartidningen.se)
  • Immunglobulin E (IgE) är en klass av antikroppar som tillhör det specifika immunförsvaret. (wikipedia.org)
  • När kroppen angrips av mikroorganismer och blir infekterad produceras först Immunglobulin M, IgM. (medibas.se)
  • Illaluktande TMA ansamlas och går ut i alla vätskor i kroppen (spott, tårar, svett, urin m.m.) vilket gör att den obehagliga lukten kan finnas i hela kroppen och andningsluften. (terveyskyla.fi)