Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.
Polarisationsmätning av fluorescerande ljus från lösningar eller mikroskopprov. Metoden används för att erhålla uppgifter om molekylstorlek, molekylform och konformation, anisotropi, elektroniskt energiflöde, molekylär interaktion, inkl. bindning av färg och koenzymer, samt antigen-antikroppreaktion.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
Ett immunenzymtest för påvisande av läkemedel eller andra ämnen i urin och blod. Analysmetoden är baserad på användning av enzymbundna antikroppar som endast reagerar med det ämne som ett prov testas för.
En hjärtstimulerande glykosid som huvudsakligen erhålls från fingerborgsblomman Digitalis lanata. Den består av tre sockerdelar och aglykonet digoxigenin. Digoxin har positivt inotrop och negativt kronotrop effekt, och används för att reglera kammarrytmen vid förmaksflimmer och för behandling av kronisk hjärtinsufficiens med förmaksflimmer. Däremot är effekten vid kronisk hjärtinsufficiens och sinusrytm osäker. Marginalen mellan toxisk och terapeutisk dos är liten.
Solanin är ett giftigt glykoalkaloid som naturligt förekommer i potatisväxter, särskilt i gröna, fuktskadade eller skadade delar av potatisen, såväl som i potatisblommor och stjälkar. Förtäring av höga nivåer solanin kan orsaka symptom som illamående, kräkningar, diarré, feber och i värsta fall till och med döden.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
"Autoanalyse" är ett laboratorieterm som refererar till en metod för att automatiskt analysera biologiska prov, såsom blod eller urin, med hjälp av kemisk analys och mekaniska apparater. Det gör det möjligt att utföra flera tester samtidigt och ge snabba och exakta resultat, vilket underlättar diagnos och behandling av medicinska tillstånd.
Blodrester som kan ligga till grund för påvisande av antigena kännetecken och DNA-mönster ("DNA fingerprints"). De kan ha bevisvärde vid brottsutredning.
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Diagnostisk testutrustning refererer til de medisinske instrumenter, apparater og teknologier, der anvendes til at udføre tests og undersøgelser af patienters krop og sundhedstilstand for at etablere en præcis diagnose af sygdomme, skader eller fysiologiske anomalier. Disse værktøjer omfatter bl.a. laboratorieudstyr, billeddiagnostisk udstyr som røntgenmaskiner, ultralydsapparater, MRI-scannere og CT-scannere, endoskopiske kameraer, EKG/EGG-maskiner m.fl., der hjælper sundhedspersonale med at opdage, overvåge og forstå patienternes tilstand, så de kan udforme en effektiv behandlingsplan.
Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst och agerar genom att inhibera bildningen av bakteriens cellvägg. Vancomycin används ofta för behandling av infektioner orsakade av methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) och vancomycin-resistanta enterokocker (VRE).
"Kvalitetskontroll" (engelska: quality control) är inom medicinen ett systematiserat och standardiserat förfarande för att garantera och underhålla en hög och konstant kvalitet på medicinska tjänster, behandlingsprocesser och utfall. Det innebär att etablera, verifiera och övervaka viktiga kvalitetsmått och -indikatorer för att säkerställa att de medicinska interventionerna är säkra, effektiva, patientcentrerade och i enlighet med god praxis och etablerade kliniska riktlinjer. Kvalitetskontroll kan omfatta allt från kontroller av laboratoriemedel, utrustning och teknik till övervakning av klinisk behandling, personalutbildning och patientupplevelser.
En grupp nära besläktade, cykliska undecapeptider (peptider med 11 aminosyror) från svamparna Trichoderma polysporum och Cylindrocarpon lucidum. De har viss verkan mot tumörer och svamp och betydande immunsuppressiv effekt. Cyklosporiner har föreslagits för adjuvant bruk för att motverka avstötningreaktioner vid vävnads- och organtransplantationer.
Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Teicoplanin är ett antibiotikum som tillhör gruppen glykopeptider och används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Teicoplanin verkar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
System för observation, rapportering eller påvisande av effekter av humanläkemedel som ges i behandlingssyfte eller diagnostiskt.
Metod för att mäta effekterna av biologiskt verksamma ämnen i in vivo- eller in vitromodeller under kontrollerade forhållanden. Syn. bioassay eller biologiska metoder.
Egenskapen hos ett ämne att lysa under bestrålning. Den avgivna strålningen är vanligtvis av längre våglängd än den infallande (eller absorberade), t ex kan ett ämne som bestrålas med osynligt ljus avge synligt ljus. Röntgenfluorescens används för diagnostiska ändamål.
Ett fluorescerande ämne som avger ljus endast i bestämda konfigurationer i vissa fettmedia. Det används för studier av membranlipider.
En tiolbärande aminosyra som bildas genom demetylering av metionin.
Negativa provresultat för undersökta personer som uppfyller de kriterier som provet avser. Angivande av sjuka individer som friska vid kartläggning ("screening") av sjukdom.
Teofyllin är ett bronkodilatatoriskt medel som används för att behandla och förebygga bronsasthmma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra luftvägsobstruktioner. Det verkar genom att relaxera musklerna i de små luftvägarna i lungorna, vilket ökar luftflödet och underlättar andningen. Teofyllin tillhandahålls vanligtvis som tablett, kapsel eller läkemedelslösning för intravenös användning.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
En cyklisk undecapeptid (peptid med 11 aminosyrakomponenter) från extrakt av jordsvampar. Den är ett kraftigt immunsuppressivt medel med specifik verkan på T-lymfocyter, och används mot avstötningsreaktioner vid organ- eller vävnadstransplantationer. Syn. cyklosporin.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Specifika organs eller kroppssystems funktionsduglighet hos foster. Hos människor kan denna vanligtvis mätas genom analys av fostervatten, som t ex uppskattning av fostrets lungutveckling genom påvisande av ytaktiva ämnen från lungorna.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.
Fosfolipidmolekylers rörelse i lipiddubbellagret, beroende på fosfolipidklass, deras fettsyrasammansättning och acylkedjornas omättnadsgrad, kolesterolkoncentration och temperatur.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.
En grupp derivat av spiro(isobensofuran-1(3H),9'-(9H)xanten)-3-on. De används som färgämnen, som metallindikatorer och som fluorescerande markörer i immuntester.
Användning av polariserat ljus vid mikroskopering så att objektets optiska egenskaper vid viss orientering av ljusets polarisationsplan ger fenomen som synliggörs och motsvarande märbara parametrar.

Immunokemisk fluorescenspolarisation, eller immunofluorescenspolariseringsanalyser, är en biokemisk metod som används för att studera interaktioner mellan två molekyler, vanligtvis ett protein och ett läkemedel eller ett antigen och ett antikroppskomplex.

I denna metoden fästs fluorescerande markörer till de två molekylerna som ska studeras. När de två molekylerna interagerar med varandra i lösning, kommer de att orientera sig på ett specifikt sätt som påverkar polarisationsriktningen hos det fluorescerande ljuset som avges när de exciteras med polaiserat ljus. Genom att mäta förändringarna i polarisationsriktningen kan forskare fastställa om och hur starkt de två molekylerna interagerar.

Denna metod är särskilt användbar inom läkemedelsforskning då den kan ge information om hur effektivt ett läkemedel binder till sitt målprotein, och kan hjälpa till att optimera läkemedelsdesignen för att öka dess verkan.

Fluorescenspolarisation (FP) är en teknik inom biokemi och cellbiologi som används för att studera molekylära interaktioner och konformationella förändringar hos fluorescerande molekyler. FP bygger på att man mäter polarisationsgraden hos fluorescensljuset från en fluorofor som exciterats med polaiserat ljus.

När en fluorofor exciteras kommer den att emittera ljus med samma våglängd men med nedsatt polarisationsgrad på grund av rotationsrörelser under exciterings- och emissionsfasen. Om en fluorofor är bunden till ett stort molekylärt substrat kommer rotationen att minska, vilket leder till en högre polarisationsgrad hos det emitterade ljuset. Genom att mäta förändringar i polarisationsgraden kan man draga slutsatser om huruvida två molekyler binder till varandra eller om en molekyl undergår konformationella förändringar.

Fluorescenspolarisation är en känslig och selektiv teknik som används inom ett brett spektrum av forskningsområden, däribland proteinförstudier, läkemedelsforskning och diagnos.

Immunanalyser er en overordnet betegnelse for laboratoriemetoder, der anvendes til at undersøge og måle forskellige aspekter af det immunforsvarende system. Dette inkluderer metoder som:

1. Serologi: En metode der involverer at analysere patientens blodserum for antistoffer mod specifikke antigener, der kan indikere en infektion eller en autoimmun sygdom.
2. Vævsprover: Undersøgelse af væv fra patienten, såsom hud, lever, lunge osv., for at diagnosticere infektioner, kræft eller andre sygdomme.
3. Cytometri: En metode der anvendes til at tælle og karakterisere forskellige typer celler i blodet eller andre vævsprover, herunder hvidblodsceller (leukocytter) og immunceller.
4. Immunhistokemi: En metode der anvendes til at farve specifikke proteiner eller antigener i vævsprøver for at diagnosticere sygdomme, herunder kræft.
5. Immunofluorescens: En metode der anvendes til at detektere og lokalisere specifikke proteiner eller antigener i celler eller vævsprøver ved hjælp af fluorescerende markører.
6. Funktionelle immunassays: Metoder der anvendes til at måle immuncellers funktion, herunder deres evne til at producere cytokiner eller dræbe infektiøse agenter.

Immunanalysen er en vigtig del af moderne diagnostisk medicin og hjælper med at stille en præcis diagnose, overvåge sygdomsforløb og evaluere effektiviteten af behandlinger.

"EMIT" står för "Enzyme Multiplied Immunoassay Technique". Det är en typ av immunologisk analysmetod som används inom klinisk laboratoriediagnostik. EMIT-testet utnyttjar enzymatisk amplificering och fluorescens för att detektera och mäta koncentrationen av olika substanser, till exempel droger eller hormoner, i biologiska vätskor som blod eller urin.

I EMIT-testet kombineras en antikropp specifik för den substans man vill mäta med ett enzymatiserat antigen. När provet innehåller den aktiva substansen binder antikroppen till den och bildar ett komplex som sedan kan detekteras genom fluorescensmätning.

EMIT-testet är en känslig och specificerad metod för att upptäcka olika substanser i biologiska vätskor, men det kan ibland ge falska positiva eller negativa resultat beroende på olika faktorer som till exempel mediciner, livsstilsfaktorer eller andra kemikalier. Därför är det viktigt att tolka EMIT-testresultaten i kontext med den individuella patientens historia och symtom.

Digoxin är ett läkemedel som utvinns från foxgloveväxten (Digitalis lanata) och används för att behandla vissa hjärtsjukdomar. Det verkar genom att öka kontraktionsstyrkan hos hjärtmuskulaturen och sänka hjärtats frekvens, vilket kan vara användbart vid hjärtfel som hjärtförstoring (dilaterad kardiomyopati), hjärtsvikt och förebyggande av återfallsvis arrhythmier.

Digoxin påverkar också elektrolytbalansen i kroppen, särskilt potasiebalansen, vilket kan ha betydelse för dess biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Vid användning av digoxin är det viktigt att regelbundet kontrollera blodkoncentrationerna av digoxin för att undvika överdosering, som kan leda till allvarliga biverkningar såsom kräkningar, synförändringar, yrsel och i extrema fall död.

Solanin är ett glycoalkaloid som naturligt förekommer i potatisväxter, särskilt i gröna potatisskott och potatisar. Det produceras som en försvarsmekanism mot skadedjur och sjukdomar.

Solanin är ett neurotoxin och kan orsaka mag- tarmsymtom som illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor om det intas i stora mängder. I extrema fall kan det även orsaka neurologiska symtom som förvirring, huvudvärk, yrsel och i värsta fall till och med koma eller död.

Rekommenderat är att undvika att äta gröna potatisskott och potatisar som har börjat gro, eftersom de ofta innehåller högre halter av solanin.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

"Autoanalyss" är en äldre term som användes för automatiserade metoder inom klinisk laboratoriemedicin, främst inom kemi. Idag använder man istället begreppet "automatiserad analys". Detta innebär att prov tas och analyseras med hjälp av automatiserade system, vilket underlättar och snabbar på processen samt minskar risken för fel i jämförelse med manuell analys. Exempel på metoder som kan användas inom autoanalys är spektrofotometri, turbidimetri och fluorimetri. Dessa metoder mäter olika egenskaper hos molekyler i provet, till exempel absorption av ljus eller fluorescens, för att bestämma koncentrationen av olika substanser som glukos, kolesterol och proteiner.

"Blodfläckar" är en allmän term som kan användas i medicinska sammanhang för att beskriva oregelbundna formationer av blod på ett objekt eller yta, inklusive hud, kläder, tyg eller underlägg. Blodfläckar kan vara tecken på skada, sjukdom, patologiska tillstånd eller abnormala fysiologiska processer i kroppen.

I vissa fall kan blodfläckar vara ett symtom på allvarliga medicinska tillstånd som trauma, infektion, inflammation, koagulopati (blodkoagulationsrubbningar), tumörer eller hudsjukdomar. De kan också uppstå som en bieffekt av vissa läkemedel eller procedurer.

Det är viktigt att utvärdera kontexten och omständigheterna kring upptäckten av blodfläckar för att fastställa deras medicinska betydelse och behandlingsbehov.

Fenytoin är ett äldre antiepileptikum som används för att behandla olika typer av epilepsi, bland annat generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) eller partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att stabilisera nervcellernas elektriska aktivitet i hjärnan och minska överaktiva signalsubstanser som kan leda till anfall.

Fenytoin ges vanligen som tablett eller intravenöst, och terapeutisk koncentration i blodet uppnås vanligtvis inom 7-10 dager efter behandlingens början. Läkaren kommer att justera dosen individuellt för varje patient baserat på deras respons, blodkoncentration och eventuella biverkningar.

Viktiga biverkningar av fenytoin kan inkludera yrsel, trötthet, förvirring, balansstörningar, rörelsekoordinationsproblem och i sällsynta fall allvarliga hudreaktioner. Fenytoin kan också påverka andra läkemedel, såsom antibiotika, hormonella medel och betablockerare, varför det är viktigt att informera läkaren om alla mediciner som används.

En drogtest (eller drogsökning) är en analys av ett biologiskt material, till exempel blod, urin eller hår, för att upptäcka närvaro av olagliga eller medicinska substanser. Detta används ofta inom arbetslivet för att kontrollera att personal inte använder droger under arbetstid, samt inom rättsväsendet för att påvisa eventuellt missbruk av droger hos en individ.

Det finns olika typer av drogtester, men de flesta analyserar urinen eftersom detta är en enkel och icke-invasiv metod. De vanligaste substanserna som söks efter inkluderar marijuana, kokain, amfetamin, opiater och alkohol. Vissa drogtester kan även upptäcka närvaro av medicinska preparat såsom smärtstillande medel eller sedativa.

Det är viktigt att notera att resultaten från en drogtest inte alltid kan ge en exakt indikation på hur nyligen en individ har använt en substans, eftersom olika droger kan stanna kvar i kroppen under olika lång tid. Dessutom kan falska positiva resultat uppstå om individen har intagit vissa legal mediciner eller matprodukter som innehåller substanser som liknar de som söks efter.

Diagnostisk testutrustning är ett samlingsbegrepp för de olika instrument, maskiner och tekniker som används för att utföras diagnostiska tester på patienter inom medicinsk vetenskap. Detta kan omfatta allt från enkla handhållna instrument som stetoskop och blodtrycksmätare till mer avancerade bilddiagnostiska verktyg som röntgenmaskiner, magnetresonanstomografi (MRT) och computed tomography (CT) skanner.

Diagnostisk testutrustning används ofta för att hjälpa läkare och andra vårdpersonal att ställa en diagnos på en patients sjukdom eller skada, genom att mäta, observera och analysera olika fysiologiska parametrar och kroppsvätskor. Exempel på diagnostiska tester som kan utföras med hjälp av testutrustning innefattar blodprover, elektrokardiogram (EKG), lungfunktionstest, ultraljud och röntgenundersökningar.

Sammanfattningsvis är diagnostisk testutrustning ett viktigt verktyg för att fastställa en patients hälsotillstånd och ge den vård som behövs.

Gentamicin är ett aminoglykosidantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och Enterobacteriaceae. Det fungerar genom att binda till och stör den bakteriens ribosomala 30S-subenhet, vilket stoppar proteintranslationsprocessen och dödar bakterien. Gentamicin används vanligen via injektion eller som topisk behandling för ögoninfektioner. Liksom andra aminoglykosider kan gentamicin orsaka skada på njurar och hörsel ifall doseringen inte kontrolleras noggrant.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för att behandla allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst (via en blodkärl) i sjukhusmiljö.

Exempel på infektioner som kan behandlas med vancomycin innefattar:

* Infektioner orsakade av methicillin-resistent stafylokocker (MRSA)
* Komplikationer efter kolonkirurgi
* Infektioner i blodet (sepsis)
* Infektioner i hjärtat (endocardit)

Vancomycin fungerar genom att hindra bakteriernas cellväggars utveckling, vilket leder till deras död. Det kan dock ha allvarliga biverkningar, särskilt vid för lång eller för hög dosering, inklusive skada på hörseln och njurarna.

Kvalitetskontroll (eng. Quality control) är ett begrepp inom kvalitetsmanagement som refererar till systematiska och regelbundna processer för att kontrollera och verifiera om produkter eller tjänster uppfyller de specificerade kvalitetskraven. Detta kan involvera en rad olika aktiviteter, såsom inspektion av inkommande material, provning av produkter under tillverkningsprocessen och slutlig kontroll av färdiga produkter innan de skickas till kunden.

Syftet med kvalitetskontroll är att säkerställa att produkterna eller tjänsterna som levereras till kunderna är pålitliga, konsekventa och uppfyller deras förväntningar. Genom att genomföra kvalitetskontroll kan företag undvika fel i produktionen, minska returer och klagomål från kunder samt öka kundnöjdheten och lojaliteten.

Kvalitetskontroll skiljer sig från kvalitetsförbättring (eng. Quality improvement), som istället fokuserar på att förbättra processer och system kontinuerligt för att öka kvaliteten över tid.

Cyklosporin A (Cyclosporine) är ett immunsuppressivt läkemedel som används för att förhindra organavstötningsreaktioner efter transplantation. Det fungerar genom att hämma aktiviteten hos T-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret.

Cyklosporin A agerar genom att binda till och inhibera kalciumberoende fosfatas 28 (Calcineurin), ett enzym som aktiverar transkriptionsfaktorer som är involverade i produktionen av cytokiner, vilket är signalmolekyler som reglerar immunresponsen. Genom att hämma denna process hämmas aktiveringen och multiplikationen av T-celler, vilket reducerar risken för organavstötningsreaktioner efter transplantation.

Cyklosporin A används också i behandlingen av vissa autoimmuna sjukdomar, såsom psoriasis och eksem, där det hjälper att reducera inflammation och skadan på huden.

Fluorescensspektrometri är en typ av spektroskopi som används för att studera fluorescens, ett optiskt fenomen där ett material absorberar ljus av en viss våglängd och sedan sänder ut ljus av en lägre energi (och därmed en högre våglängd) som det har absorberat.

I en fluorescensspektometri-uppmättning lyser materialet upp med ett känt, monokromatiskt ljuskällor (till exempel en laser eller en lamp med en snäv våglängdsutbredning). Materialet absorberar då ljuset och exciteras till ett högre energetiskt tillstånd. När materialet sedan svalnar ner till grundtillståndet avges det exciterade ljuset som fluorescens.

Fluorescensspektrometern mäter den resulterande fluorescensens intensitet och våglängd, vilket ger upphov till ett spektrum som kan användas för att identifiera och kvalitativt och kvantitativt bestämma olika substanser i ett prov.

Fluorescensspektrometri är en mycket känslig metod och används inom många områden, till exempel inom kemi, biologi, medicin och miljöskydd för att detektera och analysera olika substanser.

Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.

I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.

I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.

I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.

MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.

Teicoplanin är ett antibiotikum som tillhör gruppen glykopeptider. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Teicoplanin verkar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg, vilket leder till dödandet av bakterien. Preparatet ges ofta som intravenös injektion eller infusion.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.

ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.

Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.

These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.

Läkemedelsövervakning, även känd som farmakovigilans, är den process av insamling, detektering, bedömning, och prevention av risker relaterade till användning och exponering för läkemedel. Detta inkluderar biverkningar, felanvändning, överdosering, missbruk, mellanaktioner med andra läkemedel, graviditetsrelaterade risker och andra negativa hälsoeffekter som kan vara associerade med läkemedelsanvändning. Läkemedelsövervakningen är en pågående process som börjar under kliniska prövningar av ett läkemedel och fortsätter under hela dess livscykel på marknaden. Detta hjälper till att säkerställa att läkemedlen används på ett säkert och effektivt sätt, samt att upptäcka nya risker eller förändrade riskprofiler som kan uppstå över tiden.

'Bioanalyse' er en overordnet betegnelse for metoder, som anvendes til at undersøge og måle biologiske prøver, herunder bl.a. prøver fra levende organismer, celler eller molekyler. Dette kan omfatte en række forskellige teknikker, herunder:

1. Biokemi: Metoder, der anvendes til at analysere biologiske prøver på molekylært niveau, herunder bl.a. metoder til at bestemme koncentrationen af forskellige biomolekyler som proteiner, lipider og nukleinsyrer.
2. Cytometri: Metoder, der anvendes til at tælle og klassificere celler i en prøve, herunder bl.a. flow cytometri, hvor celler passerer gennem et lysfelt, så de kan identificeres på grundlag af deres optiske egenskaber.
3. Genetisk analyse: Metoder, der anvendes til at analysere DNA og RNA, herunder bl.a. PCR (polymerase chain reaction), som anvendes til at kopiere specifikke sektioner af DNA, og DNA-sekvensanalyse, som anvendes til at bestemme den præcise sekvens af nukleotider i en given DNA- eller RNA-prøve.
4. Proteomik: Metoder, der anvendes til at analysere proteiner og deres interaktioner i levende organismer, herunder bl.a. 2D-elektroforese, masspektrometri og proteinmicroarray.
5. Immunologi: Metoder, der anvendes til at undersøge immunforsvaret og dets respons på forskellige antigener, herunder bl.a. ELISA (enzyme-linked immunosorbent assay) og Western blotting.

Bioanalyse er en vigtig del af mange forskningsområder, herunder medicin, biologi, farmakologi, miljøvidenskab og nanoteknologi.

'Fluorescens' er ein medisinsk termin som refererer til egenskapen til å absorbere lys av kort bølgjelengde og deretter emittere lys av lengre bølgjelengde. Dette skjer når ein molekyll i ein substans absorbierer en foton (en lyspartikkel) med en bestemt energi, eller bølgjelengde, som er mindre enn dets egen energinivå. Som følge av denne absorpsjonen kommer ein del av denne energien til å overføres til ein annen elektron i molekylet, som deretter stiger opp til ein høyere energinivå. Når denne elektronen senker seg ned til sin opprinnelige energinivå vil den frigjore en foton med lavere energien eller lengre bølgjelengde enn det som absorbiert var. Dette resulterer i at substansen synes å lyse opp i ein farg som er forskjellig fra den som absorbert var.

Fluorescens er viktig innenom medisinen, specielt innenfor diagnostisk testing og forskning. Fluorescerende markører kan brukes til å merke ut bestemte celler eller strukturer i ein kropp, noe som kan være velegnet for å undersøke hvordan ein sykdom utvikler seg eller for å evaluere effekten av ein behandling. Fluorescens er også brukt innenfor bildediagnostiske metoder som fluorescens-angiografi og fluorescens-mikroskopi.

Difenylhexatrien är en organisk förening som består av två fenylgrupper (C6H5) som är bundna till ett hexatrien system (C6H8). Hexatrien systemet består av en konjugerad trippelbindning flankerad av två dubbelbindningar. Den totala formeln för difenylhexatrien är C16H14.

Det är värt att notera att difenylhexatrien kan existera i olika isomerer beroende på var fenylgrupperna sitter i förhållande till hexatrien systemet. Den mest vanliga isomeren kallas 1,4-difenylhexatrien och har en av fenylgrupperna bundna till kolatom nummer 1 i hexatrien systemet och den andra fenylgruppen är bundad till kolatom nummer 4.

Difenylhexatrien används ofta som en modellkomponent i kemiundervisning för att illustrera konjugerade system, isomeri och olika reaktionstyper, såsom elektrofil substitution och Diels-Alderreaktioner.

Homocysteine är en svagt skarp doftande, svavelhaltig aminosyra som bildas i kroppen under nedbrytningen av metionin, en essentiell aminosyra som hittas i proteiner. Homocystein är inte en byggsten i protein, men spelar istället en roll i metabolismen av ämnen såsom metionin, serin och folsyra.

Normala värden för homocystein i blodplasma ligger mellan 5 och 15 Mikromol/L (mcg/dL). Förhöjda nivåer av homocystein kan vara ett tecken på näringsbrist, speciellt av folsyra, vitamin B6 eller vitamin B12. Höga nivåer av homocystein i blodet är också kopplade till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, stroke och demens. Detta på grund av att höga halter av homocystein kan skada vaskulära endotelceller, vilket orsakar inflammation och oxidativ stress.

Det finns två sätt för kroppen att metabolisera homocystein: remetylering och transsulfuration. I remetyleringen omvandlas homocystein tillbaka till metionin med hjälp av enzymet metioninsynthas, som kräver folsyra, vitamin B12 och betain som kofaktorer. I transsulfurationen konverteras homocystein först till cystationin med hjälp av enzymet cystationin-beta-synthas, och sedan till cystein med hjälp av enzymet cystationin-gamma-lyas. Denna process kräver vitamin B6 som kofaktor.

En falskt negativ reaktion inträffar när en persons testsvar är negativt, men deras verkliga hälsotillstånd är positivt. Detta kan hända när ett test saknar tillräcklig känslighet och missar att upptäcka en faktisk sjukdom eller tillstånd hos en person. Falskt negativa reaktioner kan leda till försenad diagnos och behandling, vilket kan ha allvarliga konsekvenser beroende på vilken typ av sjukdom eller tillstånd det rör sig om.

Teofyllin är ett läkemedel som tillhör gruppen xantiner och används primärt för att behandla obstruktiv lungsjukdom, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och astma. Teofyllin verkar relaxera musklerna i luftrörsväggarna, vilket underlättar andningen.

Teofyllin är en metylxantin som även finns naturligt i teblad och kaffebönor. Det fungerar som en fosfodiesteras-hämmare, vilket innebär att det ökar mängden signalsubstanser (cAMP och cGMP) i cellen, som i sin tur leder till relaxation av glatt muskulatur i bronki.

Läkemedlet ges vanligen per oral (som tablett eller kapsel), men kan även ges intravenöst. Teofyllin har en smal terapeutisk index, vilket innebär att det finns en liten skillnad mellan den effektiva dosen och den toxicra dosen. Doseringen måste därför anpassas individuellt för varje patient baserat på bl.a. vikt, ålder och leverfunktion.

Vanliga biverkningar vid behandling med teofyllin innefattar illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och hjärtrytmrubbningar. Vid överdosering kan det uppstå allvarligare biverkningar som bland annat förvirring, hallucinationer, rytmrubbningar, krampanfall och i värsta fall koma eller död.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

'Fostrets organ, full utveckling' kan definieras som den fysiologiska och anatomiska utvecklingen av ett fosters olika organ som är komplett eller nästan komplett vid slutet av graviditeten. Under denna period har de flesta organens struktur, funktion och storlek nått en punkt där de liknar de hos en fullvuxen individ. Detta inkluderar hjärtat, lungorna, levern, njurarna, tarmarna, hjärnan och det centrala nervsystemet, samt de yttre organen som hud, hår, naglar och könsorgan. Vid denna tidpunkt är fostret i princip redo för att överleva utanför moderns kropp med lämplig vård och stöd.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

'Membranfluiditet' refererer til hvor nemt eller vanskeligt det er for molekyler og ioner å bevege seg gjennom cellemembranen. Cellemembranen består av to lag lipider, som i roe har en hydrofob (vannavvisende) egenskap. Dette betyr at lipidlagene ikke lar vannløselige substanser passiere gjennom dem selv. Derimot, cellemembranen inneholder også proteiner som kan fungere som kanaler eller pumper for å lette passage av bestemte molekyler og ioner gjennom membranen. Membranfluiditeten vil da være en indikator på hvor fleksibel lipidlaget er, og hvor lett proteinerne i membranen kan rotere eller bevege seg.

Høy membranfluiditet betyr at lipidlaget er mer fleksibelt og at proteiner i membranen let kan bevege seg og endre konformasjon, noe som kan føre til en lettere passage av molekyler og ioner gjennom membranen. Lav membranfluiditet betyr at lipidlaget er mindre fleksibelt og at proteiner i membranen har vanskeligheter med å bevege seg og endre konformasjon, noe som kan føre til en vanskeligere passage av molekyler og ioner gjennom membranen.

Membranfluiditeten kan påvirkes av forskjellige faktorer, blant annet temperatur, sammensetningen av lipider i membranen og nivåene av kolesterol i membranen. Forstyrrelser i membranfluiditeten kan være involvert i ulike sykdomme, for eksempel demens, alzheimers sykdom, Parkinsons sykdom og kraftigere infeksjoner.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

Fluoresceiner är ett fluorescerande ämne som används som markör i diagnostiska tester, särskilt inom oftalmologi och urinanalys. Det är en gul kemisk förening som absorberar ljus vid violetta våglängder (kring 390-490 nm) och emitterar det i form av grönaktigt ljus (kring 510-530 nm).

I oftalmologi används fluorescein ofta som en del av Fluorescein angiografi, ett undersökningsmetod där fluoresceinet injiceras i blodomloppet och sedan följs med hjälp av en specialkamera för att studera blodflödet i ögat. Detta kan användas för att detektera skador på näthinnan, retinavaskulär sjukdom eller andra ögonrelaterade problem.

I urinanalys används fluoresceiner ofta som en del av dipsticktest där en teststrecka doppas i urinen för att upptäcka närvaron av protein, blod eller glukos. När fluoresceinet kommer i kontakt med dessa substanser kommer det att lysa upp under ultraviolett ljus, vilket indikerar en positiv testresultat.

Polarisationsmikroskopi är en mikroskopiteknik som använder sig av polariserat ljus för att undersöka material med dubbelbrytning, såsom kristaller och speciella sorters cellstrukturer. Genom att analysera hur ljuset polariseras och dephaseras när det passerar genom ett preparat kan man dra slutsatser om materialets orientering, brytningsindex och struktur. Polarisationsmikroskopi används ofta inom materialvetenskap, geologi och biomedicinsk forskning för att studera exempelvis ben- och broskvävnad, muskelceller och olika slags cellkärnor.

EMITDrogtestningDrug OverdoseLäkemedelsförskrivningImmunokemisk fluorescenspolarisationInappropriate Prescribing ...