En typ av impedanspletysmografi, där den bioelektriska impedansen mellan elektroder placerade runt halsen och på bröstkorgens nedre del mäts. Metoden används mest för att beräkna slagvolym och hjärtvo lym, men kan också mäta hjärtmusklernas sammandragningsförmåga, vätskemängd i bröstet och cirkulation till extremiteterna. Syn. impedanspletysmografi; reografi.
Mått på motståndet mot elektrisk ström, såväl växelström som likström.
Mätning av förändringar i den elektriska impedansen mellan elektroder som placerats på var sin sida av en kroppsdel, för beräkninng av volymförändringar i strömmens väg.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).
1,4:3,6-dianhydro-D-glucitol. ett kemiskt inert, osmotiskt vätskedrivande medel som främst används vid behandling av hydrocefalus (vattenskalle). Det används även vid glaukom.
"Brösthålan, också känd som mediastinum, är en anatomisk kompartment inom thorax (brösthålan) som innehåller hjärtat, lungornas stora vener, luftstrupar, matstrupen, esofagus, tarmen och de stora blodkärlen (aorta och vena cava)."
Avlyssning av hjärtats ljud.
Ljuden som hörs från hjärtregionen och som framkallas av det arbetande hjärtat. Fyra distinkta ljud kan urskiljas: ett i början av systole, när förmaks- och kammarklaffarna slår ihop; nästa uppstår när aorta- och pulmonalisklaffarna sluts; det tredja framkallas när flödet från förmaken får kammarväggarna att vibrera; och det fjärde framkallas av förmakssammandragning och kammarutfyllnad.
I en enkel mening kan 'slagvolym' definieras som volymen av blod som pumpas ut från hjärtat under en enskild hjärtslagcykel. Det mäts vanligtvis i milliliter (ml) och ger en indikation på hjärtats pumpleistung. En normalt fungerande vuxen hjärta har vanligtvis ett slagvolym på ungefär 70-80 ml per slag.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
Grafisk mätning av bröstkorgens rörelser till följd av hjärtslagen.
Registrering av hjärtljud och återgivning av ljudpulserna som kurvor, med hjälp av mikrofon, elektrisk signalomvandlare och förstärkare (stetograf).
Dielectric spectroscopy is a medical diagnostic technique used to analyze the dielectric properties of biological tissues and fluids, specifically their ability to store an electric charge and respond to an applied electric field. This technique measures the complex permittivity, which includes both the real (dielectric constant) and imaginary (dielectric loss factor) components, as a function of frequency. Dielectric spectroscopy has potential applications in medical diagnostics, such as detecting cancerous tissues, monitoring lung functions, and evaluating skin conditions, by identifying changes in dielectric properties associated with various physiological and pathological processes.
Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Fortlöpande mätning av fysiologiska processer, blodtryck, puls, urinutsöndring, reflexer, andning osv hos en patient eller försöksdjur. Hit hör även farmakologisk övervakning, mätning av tillförda läkemedel eller deras metaboliter i blodet, vävnaderna eller urinet.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.
Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.

Impedansikardiografi, även känd som Bioimpedansanalyss (BIA), är en icke-invasiv metod för att uppskatta olika kroppsvätskor och kroppskomposition, inklusive volymen av kroppens vätskor, mängden fettvävnad och muskelmassa.

Den grundlägande principen bakom impedansikardiografi är att mäta den elektriska impedansen (ohm) i kroppen när en svag ström passerar genom vävnaden. Impedansen beror på resistansen och reaktansen hos vävnaderna, som i sin tur beror på deras vatteninnehåll och struktur.

I impedansikardiografi använder man vanligtvis fyra elektroder placerade på händer och fötter för att mäta impedansen vid olika frekvenser. Genom att analysera dessa data kan man uppskatta volymen av kroppens vätskor, som inkluderar både extracellulärt vatten (ECV) och intracellulärt vatten (ICV).

Impedansikardiografi används ofta i kliniska sammanhang för att bedöma hälsostatus, nutritionsstatus och hydratationsnivå hos patienter. Den kan också användas som ett komplement till andra metoder för att uppskatta kroppskomposition, såsom BMI (Body Mass Index) och midjebältemått.

Elektrisk impedans (Z) är ett begrepp inom elektrotekniken och definieras som det komplexa motståndet i en elektrisk krets. Det består av två delar: resistans (R) och reaktans (X). Reaktansen kan ytterligare delas upp i induktiv reaktans (XL) och kapacitiv reaktans (XC). Impedansen är relaterad till frekvensen av den växelström som passerar igenom kretsen. Den kan uttryckas med hjälp av följande formel:

Z = R + jX

där j är den imaginära enheten. Impedansen mäts i enheten Ohm (Ω).

Impedanspletysmografi är en icke-invasiv metod för att undersöka funktionen i de djupa venerna i benen. Den mäter impedansen (ohm), ett mått på motståndet, hos blodet som flyter genom venorna när musklerna i benet kontraherar och relaxerar.

Under en impedanspletysmografi placeras elektroder runt benet och patienten får instruktioner att dra ihop och slappna av muskler i foten och underbenet. Detta görs medan impedansmätningarna tas.

Resultatet av undersökningen visar hur väl venorna fungerar när blodet pumpas tillbaka till hjärtat, och kan användas för att diagnostisera kärlrelaterade sjukdomar som djup ventromyalgi (DVT) eller kronisk venös insufficiens.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Isosorbid är ett organisk ämne som används inom medicinen, specifikt som vasodilatator, det vill säga att det verkar utvidgande på blodkärlen. Det finns två huvudsakliga former av isosorbid som används terapeutiskt: isosorbid dinitrat och isosorbid mononitrat.

Isosorbid dinitrat är ett läkemedel som används för att lindra angina pectoris, en sorts smärta i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat. Det fungerar genom att öka blodflödet till hjärtat och minska det totala behovet av syre hos hjärtmuskulaturen.

Isosorbid mononitrat är ett närbesläktat läkemedel som också används för att lindra angina pectoris, men det har en längre halveringstid än isosorbid dinitrat och kan ge en mer jämn koncentration i kroppen över en längre tidsperiod.

Båda dessa substanser är derivat av sorbitol, ett sötartningsmedel som förekommer naturligt i vissa frukter och grönsaker.

"Brösthålan" refererar till den anatomiska regionen i människokroppen som begränsas av bröstbenet (sternum) fram, revbenen och musculus latissimus dorsi bak. Den innehåller strukturer såsom lungor, hjärta, esofagus, thymus, lymfknutar och stora blodkärl som aorta och vena cava.

Hjärtauskultation är en medicinsk undersökningsmetod där läkare eller annan vårdpersonal lyssnar på hjärtats ljud med hjälp av ett stetoskop. Metoden används för att upptäcka ovanliga eller abnorma hjärtljud som kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

Under en hjärtauskultation placeras stetoskopet vanligen på olika ställen på den undersöktes bröstkorg, beroende på vad som ska lyssnas efter. Exempelvis kan stetoskopet placeras längst ned till vänster på bröstkorgen för att lyssna på det tidiga hjärtats slag (apsidljudet), eller högre upp och lite till vänster för att lyssna på det senare hjärtats slag (basal ljudet).

Genom att analysera olika aspekter av hjärtljudet, såsom dess intensitet, tonhöjd, timing, och karaktär, kan vårdpersonal dra slutsatser om den undersöktes hjärtats hälsotillstånd. Vissa abnormiteter i hjärtljudet kan indikera problem som hjärtsvikt, hjärtmuskelsjukdom, hjärtfel eller andra sjukdomar som påverkar hjärtat.

Hjärttoner är ljud som kan höras när man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. De bildas när hjärtklaffarna öppnas och stängs under varje hjärtslag. Normalt sett ska man kunna höra två toner, en hög ton (den första tonen) som kallas aortastoton och en lägre ton (den andra tonen) som kallas pulmonalstoton.

Den första tonen bildas när mitral- och tricuspidalklaffarna sluts under systolen, det vill säga när hjärtats venösa kammare töms på blod till de arteriella kambrarna. Den andra tonen bildas när aorta- och pulmonalisklaffarna stängs under diastolen, det vill säga när blodet strömmar tillbaka från aortan och lungartärerna till hjärtats venösa kammare.

Abnormala hjärttoner kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar och bör undersökas av en läkare.

'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Kinetokardiografi är en metod för att mäta och registrera rörelser hos hjärtat, vanligen i form av kardiovaskulär kontraktionsamplitud eller koordination av hjärtats muskulatur. Det görs genom att använda en speciell typ av sensor som är känslig för rörelser och placeras på ytan av kroppen, ofta på bröstet.

Den vanligaste användningen av kinetokardiografi är att diagnostisera hjärtklappningar (valvulär sjukdom) eller andra störningar i hjärtmuskulaturen som kan leda till oregelbundna rörelser hos hjärtat. Resultaten från en kinetokardiografi-undersökning kan användas tillsammans med andra diagnostiska metoder för att hjälpa läkare att ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan för patienten.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

Dielectric spectroscopy is a scientific technique used to study the dielectric properties of materials, which describe how a material responds to an applied electric field. In this context, "dielectric" refers to an insulating material that does not conduct electricity.

In dielectric spectroscopy, a material is subjected to a varying electric field, and the resulting polarization of the material is measured as a function of frequency. The polarization can arise from various mechanisms, such as electronic or ionic polarization, dipole orientation, or interfacial polarization.

The dielectric properties of a material are typically characterized by its complex permittivity, which consists of a real part (dielectric constant) and an imaginary part (dielectric loss factor). The dielectric constant describes the ability of a material to store electrical energy in the form of polarization, while the dielectric loss factor represents the energy dissipation due to various relaxation processes.

Dielectric spectroscopy can provide valuable information about the structure and dynamics of materials at the molecular level, making it a useful tool in various fields such as physics, chemistry, biology, and engineering. It is commonly used to study polymers, electrolytes, colloids, nanocomposites, and biological tissues, among others.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

In a medical context, "motion" often refers to the ability to move or bend a body part. For example, range of motion (ROM) is a term used to describe the degree to which a joint can move in various directions. A healthcare provider may assess a patient's range of motion by measuring how far they can move a particular body part actively (meaning the patient moves it themselves) or passively (meaning the healthcare provider moves it for them).

Motion can also refer to the movement of the body as a whole, such as during gait analysis, which involves evaluating a person's walking pattern and mobility. Additionally, motion can be used to describe the movement of fluids or structures within the body, such as in the case of bowel movements or the movement of air in and out of the lungs.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

... impedanskardiografi mm).. Senast uppdaterad: 10 juni 2020. Webbredaktör: Henrik Dunér Sidansvarig: Avdelningen för perception ...