Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.

I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.

I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.

I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.

I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.

Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.

Fluoresceinangiografi (FA) är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi, som används för att undersöka blodflödet i ögats retina och kringliggande blodkärl. Metoden bygger på att man injicerar ett fluorescerande färgmedel, vanligtvis fluorescein, in i patientens blodomlopp. Färgämnet absorberas av blodkärlen och under stimulans med ljus av en viss våglängd kommer det att fluorescera, det vill säga avge ljus av en annan våglängd.

Genom att använda en specialkamera som är utrustad med ett filter som blockerar den ursprungliga ljuskällan och endast tillåter det fluorescerande ljuset att nå kamerans sensor, kan man fånga bilder av retinas blodkärl. Dessa bilder ger oftalmologen information om eventuella skador, sjukdomar eller avvikelser i ögats blodkärlsystem, såsom retinopati, åderbrist, diabetesrelaterade komplikationer och andra tillstånd som kan påverka ögats hälsa.

Fluoresceinangiografi är ett viktigt verktyg inom oftalmologisk diagnos och efterföljande behandling, särskilt vid granskning av komplexa sjukdomstillstånd eller vid övervakning av behandlingsresultat.

Flödesmätning med spårfärg, även känd som kontrastagentmängdsmätning, är en diagnosmetod inom radiologi där ett kontrastmedel (spårfärg) införs i kroppen för att underlätta visualisering av olika strukturer och funktioner. Kontrastmedlet absorberas eller färgar av de vävnader eller organ det passerar genom, vilket gör att blodflödet kan mätas och studeras med hjälp av medicinska bilder.

Under en flödesmätning med spårfärg använder man ofta datortomografi (CT) eller magnetresonans (MR) som teknik för att fånga bilderna. Kontrastmedlet injiceras vanligtvis i ett blodkärl, till exempel i en armvein, och passerar sedan genom kroppen till det organ eller område som ska undersökas. Genom att mäta tiden för kontrastmedlets framryckande och dess intensitet på de bilderna som tas kan läkaren beräkna blodflödet i det aktuella området.

Denna metod används ofta för att undersöka olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, tumörer eller andra abnormaliteter som kan påverka blodflödet. Flödesmätning med spårfärg är en viktig diagnosmetod inom radiologi och kan bidra till att fastställa en korrekt diagnos och behandlingsplan för patienten.

Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).

Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.

Choroid diseases refer to a group of medical conditions that affect the choroid, a layer of blood vessels located between the retina and the sclera in the eye. The choroid plays a crucial role in providing nutrients and oxygen to the outer layers of the retina. Choroid diseases can cause vision loss or impairment by affecting the normal functioning of the retina. Here are some examples of choroid diseases:

1. Choroidal neovascularization (CNV): This is a condition where new blood vessels grow from the choroid into the retina, leading to fluid accumulation and distortion of vision. CNV can occur in age-related macular degeneration, myopia, and other eye conditions.
2. Chorioretinitis: This is an inflammation of the choroid and retina that can be caused by infections, autoimmune diseases, or trauma.
3. Central serous retinopathy (CSR): This is a condition where fluid accumulates under the retina, causing vision loss or distortion. CSR often affects the macula, the central part of the retina responsible for sharp, detailed vision.
4. Polypoidal choroidal vasculopathy (PCV): This is a condition characterized by abnormal blood vessels in the choroid that can leak fluid or blood, causing vision loss. PCV often occurs in conjunction with age-related macular degeneration.
5. Choroideremia: This is a genetic disorder that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Choroideremia primarily affects males and is caused by mutations in the CHM gene.
6. Multiple evanescent white dot syndrome (MEWDS): This is a condition characterized by small white spots on the retina that can cause vision loss or distortion. MEWDS often affects young women and resolves on its own within a few weeks or months.
7. Serpiginous choroiditis: This is a rare inflammatory condition that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Serpiginous choroiditis often affects both eyes and can be difficult to treat.

Levercirkulation refererer til den blodkredsløb, der forsyner leveren med ilt og næringsstoffer samt fjerner affaldsstoffer. Det består af to hoveddele: den indvendige levercirkulation og den ydre levercirkulation.

Den indvendige levercirkulation involverer arterier, som bringer ilt-rigeligt blod direkte fra lungearterien til leveren via leverartériet (hepatiskt arterie). Dette blod indeholder ilt og næringsstoffer, men også affaldsstoffer som kuldioxid.

Den ydre levercirkulation involverer vener, der bringer ilt-fattigt blod fra leveren til hjertet via levervenen (vena portae). Dette blod indeholder næringsstoffer, som er blevet absorberet i tarmene, men også affaldsstoffer fra leverens metaboliske processer.

I liveren modtager de to blodstrømme (arteriel og venøs) kapillærnetværk kendt som sinusoidele. Her foregår udvekslingen af næringsstoffer, ilt, affaldsstoffer og andre stofskifteprodukter mellem blodet og levercellerne (hepatocyttene). Derefter løber det iltfattige blod fra sinusoidele sammen i centralvenen, som dræner tilbage til hjertet via levervenen.

Således er levercirkulation en vigtig del af kroppens kredsløb og spiller en central rolle i næringsstofoptagelse, affaldsstoffoprensning og andre metaboliske processer.

Nära-infraröda spektroskopi (NIRS) är en typ av spektroskopi som studerar växter eller andra material i det nära infraröda området av elektromagnetisk strålning, vanligtvis mellan våglängderna 700 och 2500 nanometer. Denna teknik används ofta för att analysera kemiska och fysikaliska egenskaper hos material genom att mäta absorptionen eller reflektionen av NIR-strålning. I medicinsk kontext kan NIRS användas för att mäta syresättningen i blod, cerebral perfusion och andra biofysikaliska parametrar noninvasivt, särskilt inom neurologi och kardiologi.

Lymfkärlsröntgen, även känt som lymfangiogram, är ett diagnostiskt tillvägagångssätt där kontrastmedel injiceras i det lymfatiska systemet för att undersöka om det finns några avvikelser eller blockader i lymfkärlen. Detta kan vara användbart för att diagnostisera olika former av lymfediskraser, såsom lymfödem eller cancer som har spridit sig till lymfsystemet. Under proceduren tar radiologen bilder med hjälp av ett röntgenstrålskop, vilket ger en detaljerad bild av dina lymfkärl och området runt omkring dem.

The choroid is a part of the eye located between the retina and the sclera, which is the white, protective outer coating of the eye. It is a vascular layer that contains a large number of blood vessels that supply oxygen and nutrients to the outer layers of the retina. The choroid plays a critical role in maintaining the health and function of the retina, particularly the photoreceptor cells that are responsible for vision.

Damage to the choroid can lead to serious eye conditions such as age-related macular degeneration (AMD), polypoidal choroidal vasculopathy (PCV), and central serous chorioretinopathy (CSC). These conditions can cause vision loss or impairment, making it essential to maintain the health of the choroid through regular eye exams and good overall eye health practices.

'Fundus Oculi' er en medisinsk terminologi som refererer til bakendelen av øyet, også kalt øynesfonden. Denne området inkluderer synsnerven, macula, optisk disk (hvor synsnerven kommer fra hjernen), blodkar og andre strukturer som kan være viktige for å evaluere øyens helse og funksjon. En undersøkelse av fundus oculi gjennomføres vanligvis ved bruk av en oftalmoskop, en slags lys som skiner inn i øyet og gjør det mulig for lege eller annen medisinsk personale å se strukturerne på bakendelen av øyet.

En epiretinalmembran (ERM) är en tunn, skör film av bindväv som bildas på ytan av retinan, den del av ögat som det optiska nervsystemet använder för att uppfatta ljus och forma synsinnet. ERM består vanligtvis av glianceller och andra typer av bindvävsceller. I vissa fall kan även kapillär blodkärl ingå i membranet.

ERM bildas ofta som en komplikation till olika ögonsjukdomar, såsom diabetisk retinopati, åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) eller efter ögonoperationer. I vissa fall kan ERM även uppstå utan någon uppenbar orsak.

Symptomen på ERM kan variera mycket från person till person, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* Förvrängd eller viklad syn
* Fladdrighet eller svävande synperception
* Minskad skärpa eller kontrast på synen
* Dubbelseende

I milda fall kan ERM inte behöva någon behandling alls, men i mer allvarliga fall kan en operation kallas för. Under operationen avlägsnas membranet från retinans yta med hjälp av ett instrument som kallas vitrektomi.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever några av de ovan nämnda symptomen, eftersom ERM kan leda till permanent synskada om det inte behandlas i tid.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

"Vascularization in the cornea" refererar till den proces där blodkärl växer in i corneans bindvävsskikt, ofta som ett svar på skada eller sjukdom. I en frisk cornea finns det inga blodkärl i nästan hela det centrala området för att underhålla transparensen och att ge klart seende. Men när cornean vascularization uppstår, kan den leda till minskad genomskinlighet och nedsatt syn. Orsakerna till corneal vascularization kan vara infektion, trauma, entropion, trakom, kontaktlinsbärare, among others. Behandlingen av corneal vascularization beror på orsaken och graden av sjukdomen.

Sulfobromftalein (SPF) är ett diagnostiskt medel som använts vid undersökningar av leverfunktionen. Det är ett syntetiskt förening som, när det ges intravenöst, normalt bör tas upp av levern och elimineras från kroppen via gallan.

En fördröjd elimination av SPF kan vara ett tecken på leverfunktionsstörningar, såsom levercirros eller leverinsufficiens. Emellertid används SPF inte längre i klinisk praktik på grund av sina biverkningar och den utvecklingen av mer säkra och effektiva diagnostiska metoder.

Antipyrin är ett äldre smärtstillande och febernedsättande läkemedel som tillhör gruppen antipyretika. Det kemiska namnet på Antipyrin är fenazon och det har numera i huvudsak ersatts av modernare läkemedel med bättre säkerhetsprofil.

I medicinska sammanhang används inte längre benämningen "Antipyrin", utan istället föredras termen fenazon för att beskriva det kemiska ämnet.

Fotosensibiliserande medel är en typ av läkemedel som kan göra huden eller ögonen känsligare för ljus, särskilt ultraviolett (UV) och visst synligt ljus. När individen utsätts för detta ljus kan det leda till oönskade reaktioner som exempelvis rodnad, klåda, smärta, svullnad eller i värsta fall bildning av blåsor på huden. I vissa fall kan det även leda till fotofobi (ljuskänslighet) och iriteringar i ögonen.

Det finns två typer av fotosensibilisering: fototoxisk och fotourentisk. Fototoxisk fotosensibilisering uppstår när läkemedlet direkt orsakar skada på huden eller ögonen när det utsätts för ljus, medan fotourentisk fotosensibilisering handlar om att läkemedlet ökar individens sannolikhet för att utveckla en allergisk reaktion mot ljuset.

Exempel på vanliga fotosensibiliserande medel inkluderar antibiotika (till exempel tetracykliner och fluorokinoloner), antiinflammatoriska läkemedel (till exempel fenylbutazon och ketoprofen), diuretika, retinoider och antidepressiva medel. Det är viktigt att informera läkare eller apotekare om alla läkemedel som används, inklusive komplementär medicin och naturläkemedel, för att undvika riskerna för fotosensibilisering.

Choroiditis är en medicinsk term som refererar till inflammation och skada i choroid, ett lager av blodkärl som ligger under näthinnan (retina) i ögat. Choroidalen kapillärer försörjer näthinnan med näring och syre.

Choroiditis kan orsakas av olika sjukdomar, inklusive infektioner eller autoimmuna störningar. Symptomen på choroiditis kan variera, men de vanligaste är synförändringar som kan vara från milda till allvarliga och permanent skada på näthinnan om den inte behandlas. Behandlingen avhänger orsaken till sjukdomen och kan innefatta antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och skydda synen.

Fotokemoterapi, även känd som fotodynamisk terapi (PDT), är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att en ljuskänslig substans (fotosensitizer) appliceras på huden eller en tumör, följt av exponering för specifik våglängd av ljus. När fotosensitizern inaktiveras av ljuset sker en kemisk reaktion som genererar syrgasradikaler och andra reaktiva syremolekyler, vilket orsakar celldöd hos cancerceller eller abnorma celler. Denna metod används ofta för att behandla olika typer av hudcancer och pre cancerösa tillstånd, såsom aktinisk keratos och basalcellskarcinom.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

En näthinneperforation är en medicinsk term som betyder att det finns en liten öppning eller ett hål i näthinnan, den tunna membranen som skiljer ögats främre och bakre delar. Näthinnan är viktig för att fokusera ljus på näthinnans yta, där ljuskvantitet och -kvalitet omvandlas till nervsignaler som sedan tolkas av hjärnan som syn.

Näthinneperforationer kan orsakas av olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar eller kirurgiska ingrepp. De kan också vara en komplikation till följd av högt tryck i ögat, som i diabetesskador eller glaukom. I vissa fall kan de vara asymptomatiska och upptäckas av slumpen under en rutinmässig oftalmoskopi (ögonundersökning). I andra fall kan de orsaka symtom som inkluderar synförändringar, smärta eller ljuskänslighet.

Behandlingen av näthinneperforationer beror på orsaken till perforationen och dess storlek. I vissa fall kan de stängas spontant medan i andra fall kan kirurgiskt ingrepp behövas för att stänga eller reparera hålet.

Rosanilinfärger är en grupp av triarylmethanfärgämnen som används inom histologi och cytologi för att färga vävnader och celler. Dessa färgämnen har stark affinitet till basiska proteiner, såsom kollagen och keratin. Rosanilinfärger är ofta använda som en del av en färgkombination, tillsammans med andra färgämnen, för att skapa kontrast mellan olika vävnadskomponenter och underlätta strukturell analys. Ett exempel på en sådan kombination är hematoxylin och eosin (H&E), där hematoxylin färgar DNA blå och eosin färgar basiska proteiner röda eller rosa. Rosanilinfärger ger ett karakteristiskt rosa till purpurfärgat utseende till de strukturer de färgar in.

Central serous chorioretinopathy (CSC) är en ovanlig ögonsjukdom som orsakas av en accumulering av flytande vävnad under centrala delarna av retinas nederlagret, kallat neurosensorisk retina. Denna akkumulation orsakar en vesikel (en liten blåsa) som skapar en lokaliserad serös (vätskefylld) detachment av neurosensoriska retinan från dess underliggande lag, choroiden. Choroiden är ett rikt kapillärt nätverk som förser retinan med näring och syre.

CSC drabbar vanligtvis yngre till medelålders vuxna och män oftare än kvinnor. Även om orsaken till CSC inte är fullständigt förstådd, finns det vissa riskfaktorer som är kända för att öka sannolikheten för att utveckla sjukdomen, inklusive stress, användning av kortisonpreparat och andra läkemedel, graviditet, schlafapné och vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar.

Symptomen på CSC kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta försämrad central syn, förvrängd formseende (metamorfopsi), minskad kontrastsinne och ljuskänslighet. I vissa fall kan sjukdomen också orsaka skymning eller en blind fläck mitt i synfältet.

Behandlingen av CSC beror på allvarlighetsgraden av sjukdomen och dess varaktighet. I milda eller tillfälliga fallen kan vila, stressreduktion och undvikande av kortisonpreparat vara tillräckliga för att lösa problemet. I mer allvarliga eller bestående fall kan läkare använda sig av olika behandlingsalternativ som laserkoagulation, fotokoagulation, termisk laserterapi och medicinska injektioner. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att återställa synen.

I allmänhet är prognosen för personer med CSD god om de får rätt behandling i tid. Även om sjukdomen kan återkomma, är det vanligtvis möjligt att behandla den igen med gott resultat. Därför är det viktigt att söka läkarvård omedelbart om du upplever symtom på CSD eller någon annan synproblem.

Trypan Blå är ett typ1-sulfonerat azofärgämne som används vid mikroskopi för att färga döda eller skadade celler. Det används också som en pupillvidgande drog under ögonkirurgi. Vid kontakt med levande celler, som har intakta cellytor, penetrerar färgen inte cellmembranet, medan den penetrerar membranen hos döda eller skadade celler och ger ifrån sig en blå färg. Det används också inom medicinen för att underlätta sårhelande under ögonkirurgi och som ett markörfärgämne vid transplantation av organ.

Medicinskt kan makuladegeneration definieras som en progressiv och ofta med åldern relaterad ögonsjukdom som orsakar skada på den centrala synen. Det sker till följd av att det centrala området i näthinnan, kallat gula fläcken eller makulan, börjar degenerera.

Makuladegeneration kan delas in i två typer: torr (atrofisk) och fuktig (neovaskulär). Torr makuladegeneration är den vanligaste formen och kännetecknas av att ljuskänsliga celler i näthinnan bryts ned. Fuktig makuladegeneration är mer aggressiv och orsakas av nybildning av blodkärl under näthinnan som läcker och skapar ödem, vilket kan leda till snabb försämring av synen.

Symptomen på makuladegeneration inkluderar nedsatt central synskärpa, svårigheter att urskilja kontraster, distorsion av raka linjer och en försämrad förmåga att läsa eller känna igen ansikten. Även om det inte finns någon botande behandling för torr makuladegeneration, kan fuktig makuladegeneration behandlas med mediciner som injiceras direkt i ögat för att reducera nybildningen av blodkärl och stabilisera synen.

'Fluorescens' er ein medisinsk termin som refererer til egenskapen til å absorbere lys av kort bølgjelengde og deretter emittere lys av lengre bølgjelengde. Dette skjer når ein molekyll i ein substans absorbierer en foton (en lyspartikkel) med en bestemt energi, eller bølgjelengde, som er mindre enn dets egen energinivå. Som følge av denne absorpsjonen kommer ein del av denne energien til å overføres til ein annen elektron i molekylet, som deretter stiger opp til ein høyere energinivå. Når denne elektronen senker seg ned til sin opprinnelige energinivå vil den frigjore en foton med lavere energien eller lengre bølgjelengde enn det som absorbiert var. Dette resulterer i at substansen synes å lyse opp i ein farg som er forskjellig fra den som absorbert var.

Fluorescens er viktig innenom medisinen, specielt innenfor diagnostisk testing og forskning. Fluorescerende markører kan brukes til å merke ut bestemte celler eller strukturer i ein kropp, noe som kan være velegnet for å undersøke hvordan ein sykdom utvikler seg eller for å evaluere effekten av ein behandling. Fluorescens er også brukt innenfor bildediagnostiske metoder som fluorescens-angiografi og fluorescens-mikroskopi.

"Blodvolymsbestämning" är en analysmetod som används för att bestämma mängden syretransporterande hemoglobin och antalet röda blodkroppar i ett given volym av helt blod. Detta ger en uppfattning om individens totala transportkapacitet av syre till kroppens vävnader. Enheten för blodvolym är vanligtvis given i milliliter (ml).

Astemizole är ett antihistaminpräparat som tidigare användes för att behandla allergiska symtom, såsom snuva, bjusslande näsa och irriterade ögon. Preparatet fungerar genom att blockera histaminreceptorerna i kroppen, vilket reducerar allergi symptom. På grund av allvarliga biverkningar på hjärtat, som förlängt QT-intervall och risk för oregelbunden hjärtrytm, så är astemizol inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layountet hos olika typer av vävnader, framförallt i ögats näthinne och retina. Tekniken bygger på principen om partiell koherens speckleinterferometri och ger information om optisk bakgrundsreflektivitet och fasinformation från de skikt som reflekterar ljuset i vävnaden.

I en OCT-untersökning av ögat skannas ögats näthinne med en laser, vilket genererar ett stort antal reflexioner från de olika skikten i näthinnan och retina. Genom att analysera dessa reflektioner kan en högupplöst tvådimensionell bild av näthinnans och retinans inre struktur erhållas, vilket gör det möjligt att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i vävnaden.

Optisk koherens tomografi används ofta inom oftalmologin för att diagnostisera och monitorera olika former av ögonsjukdomar, såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och glaukom.

'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.

Näthinnesavllosning, eller "Descemet's Membrane Detachment" på engelska, är ett ovanligt ögonläkarterm som betecknar när näthinnan (Descemet's membrane) lossnar från iris och/eller kroppen cillaris i ögat. Näthinnan är en tunn, transparent membran som täcker överögonlinsen och skyddar ögats inre strukturer.

Näthinneavlossning kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, ögonkirurgi eller sjukdomar som Fuchs' endotelial dystrofi. Symptomen på näthinneavlossning kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och försämrad syn. Behandlingen av näthinneavlossning beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, mediciner eller ytterligare kirurgi.

'Metabol Clearance Rate' (metabolisk klaringhastighet) är ett begrepp inom farmakologi och klinisk farmakologi som refererar till hastigheten i vilken en given substans (t.ex. en läkemedelssubstans) metaboliseras, eller bryts ned, i kroppen. Det är ett viktigt begrepp när man beräknar farmakokinetiska parametrar och försöker förutse effekter och biverkningar av läkemedel.

Metabol clearance-hastigheten uttrycks vanligen i volymen vätska per tidenhet (till exempel liter per timme) som behövs för att rensa kroppen från substansen. Den kan beräknas genom att dividera dosen av substansen med dess koncentration i blodet under en given tid, och är beroende av flera faktorer, inklusive leverfunktion, ålder, kön, genetiska faktorer och andra sjukdomstillstånd.

Det är värt att notera att metabol clearance-hastigheten inte ska förväxlas med total clearance-hastigheten, som inkluderar både metabolism och elimination via andra vägar, såsom urin eller lungor.

Oftalmoskopi är en metod för att direkt eller indirekt undersöka ögats bakre delar, inklusive pupillen, linsen, nätan och pannuskammen. Det görs vanligtvis med hjälp av ett oftalmoskop, ett slags lampa som riktas in i patientens pupill för att titta på ögats bakre delar. Denna undersökningsmetod används ofta för att diagnostisera och övervaka olika ögonåkommor såsom grön starr, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och andra tillstånd som kan påverka ögat.

Korioretinit är ett medicinskt begrepp som refererar till en sjukdom eller skada som drabbar både koroiden och retinan i ögat. Koroiden är ett lager av blodkärl som ligger bakom näthinnan (retinan) och förser den med näring. Retinan är det ljuskänsliga skiktet i ögat som omvandlar ljus till nervsignaler som sedan skickas till hjärnan.

Korioretinit kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, autoimmuna sjukdomar och åldrande. Symptomen på korioretinit kan variera beroende på vilken del av ögat som är drabbad och hur allvarlig skadan är. Vanliga symtom inkluderar synförlust, flyktiga synfält, förvrängd syn, skuggor eller blinda fläckar i synfältet. I allvarliga fall kan korioretinit leda till permanent synnedsättning eller blindhet. Behandlingen av korioretinit beror på orsaken och kan innebära antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel, laserbehandling eller kirurgi.

Teknetium-99m aggregert albumin är en radiologisk kontrastmedel som används vid diagnostiska medicinska undersökningar, särskilt scintigrafi. Teknetium-99m är en radionuklid som har en kort halveringstid på ungefär 6 timmar och emitterar gamma-strålar. När det kombineras med aggregert albumin, som är ett proteinpreparat, skapas en radiokontrastagent som används för att visualisera olika delar av kroppen, till exempel hjärtat, levern, lungorna och benen.

Under scintigrafiproceduren injiceras denna radionuklid via en intravenös kateter in i blodomloppet. Därefter absorberas det av olika vävnader i kroppen och kan detekteras med en gammakamera, vilket ger en bild av struktur och funktion hos de organ som undersöks.

Teknetium-99m aggregert albumin används ofta för att utvärdera blodflödet till olika delar av kroppen, särskilt hjärtat, och kan hjälpa läkare att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika sjukdomar som hjärtsvikt, lungemboli och benbrott.

Flödesmätning med indikator, även känd som indikatortest, är en metod för att mäta volymen blodflöde genom ett organ eller en kärl i kroppen. Denna metod använder en substans, kallad indikator, som injiceras in i blodomloppet och följs sedan med hjälp av olika tekniker för att bestämma flödet.

Indikatorn är ofta en substans som har en specifik egenskap, till exempel en speciell färg eller radioaktivitet, vilket gör det möjligt att lätt identifiera och mäta dess koncentration i blodet. När indikatoren injiceras in i kroppen cirkulerar den med blodflödet och når till slut målområdet, där flödesmätningen ska utföras. Genom att mäta koncentransen av indikatorn i det område där flödesmätningen ska utföras och kombinera det med information om tiden det tar för indikatorn att nå målområdet, kan volymen blodflöde beräknas.

Det finns olika tekniker för att mäta koncentrationen av indikatorn och tidpunkten då den når målområdet, inklusive spektrofotometri, fluorimetri och gammakameror för radioaktiva indikatorer. Flödesmätning med indikator används ofta i forsknings- och kliniska sammanhang för att undersöka blodflöde i olika organ som hjärtat, levern, njurarna och hjärnan.

'Vitrektomi' er en øjenkirurgisk procedur der innebærer fjernelse av vitreum, den gelé-lignende væske som fyller ut øyet bag lensen. Proceduren utføres vanligvis for å behandle visse typer av øye sykdommer, som kan inkludere skader på øynet, blødninger, eller tilstander som fører til at vitreumet trækker seg sammen eller blir tiltrukket fra retina. Vitrektomi kan også utføres for å lette veien for andre typer av øyeoperasjoner, som katarakt-operasjoner eller operasjoner for å reparere øjets synnerv. Under en vitrektomi-operasjon fjernes et lite hul i øyet skapt ved hjelp av en fin instrument, og vitreumet suksesivt opløses og fjernes med hjelp av en særlig type laserskiller eller andre specialisert instrumenter. Når hele vitreumet er fjernet, kan kirurgen utføre andre behandlinger som trengs, som for eksempel at lage en ny vitreum-ersatz med sterilt vann og/eller gas, eller å plassere et implantat i øyet for å hjelpe med å holde det i plass. Vitrektomi er vanligvis en slags ambulant kirurgi og utføres under lokalbedøvelse eller generell bedøvelse alt etter pasientens behov og ønsker.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Medicinsk bilddiagnostik är en gren inom medicinen som använder olika tekniker för att generera visuella avbildningar av patients kropp eller dess delar. Dessa avbildningar används sedan för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Exempel på tekniker inom medicinsk bilddiagnostik är röntgenstrålning, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och scintigrafi.

"Angioid streaks" är en ovanlig ögonsjukdom där det bildas röda eller bruna linjer (strimmor) i näthinnan. Dessa strimmor orsakas av en förändring i ett typ av bindväv under näthinnan, som gör att det blir sönderdelat och skadat. Strimmorna kan vara raka eller grenade och kan ibland likna en spindelväv.

Även om angioid streaks ofta inte orsakar några symptom i början, kan de med tiden leda till komplikationer som blodfläckar under näthinnan (subretinal blödningar), ökat tryck i ögat (glaukom) och försämrad syn. Sjukdomen är ofta associerad med andra sjukdomar, såsom pseudoxantoma elasticum, Pagets skelettsjukdom, Ehlers-Danlos syndrom och diabetes.

Det finns inget botemedel för angioid streaks, men det kan behövas regelbundna kontroller hos en ögonläkare (oftalmolog) för att övervaka sjukdomens utveckling och behandla komplikationer så snart de uppstår. Behandlingen kan innebära laserbehandling, fotokoagulation eller operation beroende på typ och svårighetsgrad av komplikationerna.

'Sentinel node-biopsi' är en metod för att undersöka spridningen av cancer i lymfkörtlarna. Den innebär att man identifierar den (eller de) sentinellnode(r), det vill säga den (de) första lymfkörtlorna som cancerceller normalt sett sprider sig till, och tar biopsi på dem för further histologisk analys. Om sentinelnoden är cancerfri kan det vara ett tecken på att cancern ännu inte spridit sig till andra lymfkörtlor eller kroppsdelar. Metoden används ofta inom bröstcancer- och melanombehandling, men kan också användas vid andra typer av cancer.

Läserkoagulation (LSK) är en metod inom medicinen där man använder en laser för att koagulera (sammanplasma) blod i ett syfte att stoppa blödning eller förstöra abnormalt vävnad. Under laserkoagulationen fokuseras en intensiv stråle av ljus till en mycket trång, exakt plats. Den höga energidensiteten orsakar en snabb uppvärmning och därmed koagulerar blodet eller förstör celler i vävnaden.

Denna metod används ofta inom olika medicinska specialiteter, såsom gynekologi, oftalmologi, dermatologi och kirurgi. Exempel på tillämpningar är att stanna blödning efter biopsier eller operationer, att avlägsna vårtor eller andra hudförändringar, att behandla ögoninfektioner eller att stänga blodkärl i hjärnan som orsakar stroke.

Näthinneblödning, även känd som subkonjunktival blödning, är en relativt vanlig händelse som innebär att ett litet blodkärl under ögonlockets slemhinna brister och blöder. Detta orsakar ofta en röd fläck på det vita partiet av ögat (skleran). Näthinneblödningar tenderar att vara små, självläkande och försvinner vanligtvis inom en vecka eller två.

De flesta näthinneblödningarna orsakas av ökad intracranialtryck (ICP), som kan uppstå till följd av hosta, niagelböjning, halskontorsion eller andra aktiviteter som ökar ICP. Andra möjliga orsaker kan vara trauma, blodbrist (anemii), högt blodtryck (hypertension) och vissa läkemedel, inklusive antikoagulantia och antiinflammatoriska medel.

I de flesta fallen behöver inte näthinneblödningar behandlas, men om de är ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada bör patienten få vård av en läkare.

Lymfkärl, även känt som lymfavsnörningar eller lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i lymfsystemet. De hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och sjukdomar genom att filtrera lymfan fluid (lymffluid) och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier, virus och cellresterna. Lymfkärl innehåller också vita blodkroppar, som leukocyter (specifikt lymfocyter), vilka är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla immunförsvaret.

Lymfkärl är vanligtvis grupperade tillsammans i specifika områden av kroppen, såsom halsen, armhålorna, ljumskarna och inre organen. När lymfanvsnörningarna blir inflammerade eller ökas i storlek (ofta orsakat av infektion eller inflammation), kan det kallas för lymfkörtelinflammation (lymfadenit).

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

'Optisk bildning' (Optical Imaging) är en teknik inom biomedicin som använder ljus för att generera bilder av strukturer och funktioner i levande vävnader och celler. Det kan ge information om morfologi, funktion, och biokemi hos celler och vävnader på molekylär nivå. Tekniken inkluderar metoder som fluorescensmikroskopi, två-fotonmikroskopi, optisk koherens tomografi (OCT), och bioluminescensimaging. Dessa tekniker används ofta inom forskning för att studera cellulär interaktion, signalsubstanser, genuttryck, och celldelning, men de kan även användas i kliniska sammanhang för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som cancer.

'Videostödd kirurgi', även kallat 'bildgestött kirurgi' eller 'minimalt invasiv kirurgi', är en typ av kirurgisk behandling där kirurgen använder sig av ett optiskt system, ofta i form av en kamera som förs in i kroppen via små inkisioner. Denna metod möjliggör för kirurgen att få en förstorad och uppslitande bild av operationsområdet på en skärm, vilket underlättar precisionen och nedsätter traumat för patienten jämfört med traditionell öppen kirurgi. Exempel på metoder inom videostödd kirurgi är laparoskopi, arthroskopi och endoskopi.