"Inferior wall myocardial infarction" refers to a type of heart attack in which there is reduced or blocked blood flow to the inferior (lower) region of the heart muscle, specifically the right coronary artery territory. This results in damage or death of the heart muscle cells due to lack of oxygen and nutrients, leading to symptoms such as chest pain, shortness of breath, and abnormalities on an electrocardiogram (ECG). Treatment typically involves medications, lifestyle changes, and possibly procedures such as angioplasty or bypass surgery to restore blood flow.
Svår nekros i hjärtmuskulaturen till följd av hämmat blodflöde till vävnaden.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.
En medicinsk definition är en "Anterior Wall Myocardial Infarction" (AWMI) ett slag av hjärtinfarkt där det nekrosiska skadan orsakas av ischemisk hjärtskada i den främre delen av vänster ventrikel. Detta beror vanligtvis på en total eller nästan total occlusion (blockering) av den första främre descenderande grenen av den vänstra coronarartären eller den diagonalgren som utgår från den vänstra anterior descenderande artären.
Någon bristning i hjärtat efter hjärtinfarkt.
Röntgenundersökning av hjärtmuskelns kärlsystem efter injicering av konstrastmedel.
De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.
Vänstra hjärtkammarens hemodynamiska och elektrofysiologiska verkan. Mätning av denna funktion är viktig vid den kliniska utvärderingen av patienter med hjärtsjukdom för bedömning av tillståndets effekter på hjärtkapaciteten.
Hjärtats vener och artärer.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.

Inferior wall myocardial infarction (MI) refers to a type of heart attack in which the blood supply to the inferior portion of the heart muscle (myocardium), which is supplied by the right coronary artery or one of its branches, is blocked. This blockage typically occurs due to the formation of a blood clot in a narrowed or diseased coronary artery.

When the blood supply to the myocardium is cut off, the affected heart muscle begins to die, leading to irreversible damage. The extent and severity of the damage depend on the duration and location of the blockage. In an inferior wall MI, the EKG (electrocardiogram) may show ST segment elevation in leads II, III, and aVF, which are the leads that detect electrical activity from the inferior portion of the heart.

Symptoms of an inferior wall MI can include chest pain or discomfort, shortness of breath, sweating, nausea, vomiting, and anxiety. Treatment typically involves administering medications to dissolve the blood clot, reducing the workload on the heart, controlling pain, and preventing further complications. In some cases, surgical intervention such as angioplasty or coronary artery bypass grafting may be necessary to restore blood flow to the affected area of the heart.

En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).

När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.

Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.

Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

En medicinsk kontext, definieras en "Anterior Wall Myocardial Infarction" (AWMI) som ett hjärtinfarkt (MI) eller dödsbringande skada av hjärtmuskulaturen (myokardiet) i den främre väggen av hjärtat. Detta orsakas vanligtvis av en total occlusion (blockering) av en huvudkärl (LAD, Left Anterior Descending artery), som förser den främre delen av hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blodflöde.

AWMI kan leda till allvarliga komplikationer, inklusive pumpfunktionell störning (heart failure), ventrikulär arytmi eller plötslig hjärtdöd (SCD). Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av patientens symptom, elektrokardiogram (EKG/ECG) och serummarkörer som troponin och kreatinkinas (CK-MB). Behandling inkluderar akut koronar intervention (PCI), såsom angioplasti och stentning, eller trombolytisk behandling för att återställa blodflödet till den drabbade hjärtkammaren. Sekundär prevention med livsstilsförändringar och medicinsk behandling är också viktig för att minska risken för ytterligare hjärtrelaterade komplikationer.

Hjärtbristning efter akut myokardinfarkt (AMI) definieras som ett kliniskt tillstånd där hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket orsakar hypoperfusion och organskada. Detta kan inträffa akut under eller omedelbart efter en AMI på grund av ett plötsligt och allvarligt skadat område i hjärtmuskulaturen som förhindrar att hjärtat pumpar tillräckligt med blod. Hjärtbristning kan också utvecklas sekundärt till komplikationer efter en AMI, såsom ventrikulära arytmier, ruptur av papillarmuskler eller mitralisklaff, eller pericardit. Symptomen på hjärtbristning innefattar andnöd, ökad puls, minskad urinproduktion, förvirring och yrsel, vilket kan leda till medvetslöshet om det inte behandlas omedelbart. Behandlingen av hjärtbristning efter AMI innefattar livsuppehållande åtgärder, medicinsk behandling för att stödja hjärtat och kroppens organ, samt eventuellt kirurgiskt ingrepp.

Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.

En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.

'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.