Insulinom är ett sjukligt tillstånd orsakat av en insulinproducerande tumör i bukspottkörteln. Tumören producerar och utsöndrar för mycket insulin, vilket kan leda till lågt blodsockernivå (hypoglykemi). Symptomen på insulinom innefattar svettningar, trötthet, rastlöshet, hungerkänslor, yrsel, svimningar och i värsta fall koma. Insulinomer är vanligtvis godartade (icke-cancerösa), men de kan ändå orsaka allvarliga hälsoproblem om de inte behandlas korrekt. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören.

'Koma' definieras inom medicinen som ett tillstånd där en persons medvetande och respons är så djupt störd att de inte kan vaknas upp eller reagera på stimuli, inklusive smärta. Orsaken till koma kan variera, men ofta beror det på skada på hjärnan, sänkt medvetandnivå orsakad av droger eller alkohol, metabola störningar eller infektioner som påverkar hjärnan. Under koma kan andningen och de autonoma kroppsfunktionerna fortfarande vara aktiva, men det behövs intensiv vård och övervakning för att underlätta recovery och förebygga ytterligare skada.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Insulinreceptorn är ett proteinmolekyl på cellmembranet hos däggdjursceller, som spelar en viktig roll i regleringen av cellens glukosupptag. När insulin binder till insulinreceptorn aktiveras den och utlöser en signaltransduktionskaskad inne i cellen, vilket leder till att glukostransportörer transporteras till cellmembranet och ökar glukosupptaget. Insulinreceptorerna finns framför allt på muskel-, fett- och leverceller. Genen för insulinreceptorn kodar för två identiska subenheter, α- och β-subenheterna, som tillsammans bildar en funktionell receptor. Mutationer i genen för insulinreceptorn kan leda till olika former av diabetes mellitus.

Glasgow Coma Scale (GCS) är ett system för att bedöma medvetandegraden hos en patient efter en trauma eller sjukdom. Det utvärderar tre aspekter av medvetandet: ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. Varje aspekt ges poäng från 1 till 6, där 1 är sämst och 6 är bäst. Totalsumman av poängen ger en snabb och standardiserad indikation på patientens medvetandegrad.

Ögonöppning bedöms som följer:

* 1 poäng - Ögon inte öppna
* 2 poäng - Ögon öppnas till smärta
* 3 poäng - Ögon öppnar spontant eller till röst

Motorisk respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen motorisk respons
* 2 poäng - Extensorrespons (armen dras till sträck)
* 3 poäng - Abnormal flexion (armen böjs med hand sluten, "decortikbuckling")
* 4 poäng - Normalflexion (armen böjs med öppen hand)
* 5 poäng - Lokaliserar smärta
* 6 poäng - Orientering till kommando

Verbal respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen verbal respons
* 2 poäng - Incomprehensible sounds (ex. ljud utan mening)
* 3 poäng - Inappropriate words (ex. svarar med ett ord eller fras, men inte relevant)
* 4 poäng - Confused conversation (ex. kan prata, men sammanhangsfattningen är störd)
* 5 poäng - Oriented (ex. kan prata och är orienterad till person, plats och tid)

Den totala GCS-poängen är summan av poängen för ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. En normal GCS-poäng ligger mellan 13 och 15. Lägre värden kan indikera en allvarlig hjärnskada eller koma.

Ett diabeteskoma är ett komatoös tillstånd som kan uppstå som en komplikation till diabetes, vanligtvis orsakat av extremt höga blodsockernivåer (hyperglycemi) eller extremt låga blodsockernivåer (hypoglycemi).

Hyperglycemiska komas kan delas in i två typer:

1. Diabetic ketoacidosis (DKA): Detta är vanligast hos personer med typ 1-diabetes, men kan också förekomma hos personer med typ 2-diabetes under speciella omständigheter. DKA uppstår när kroppen saknar insulin för att använda glukos som energikälla och istället bryts fettet ned till syra, vilket leder till en hög andel syra i blodet (ketoacidos).
2. Hyperosmolär hyperglycemic state (HHS): Detta är vanligast hos äldre personer med typ 2-diabetes och karaktäriseras av extrema höga blodsockernivåer, men saknar ofta de ketonkroppar som ses vid DKA.

Hypoglycemiska komas orsakas vanligtvis av en överdosering av insulin eller andra diabetesläkemedel som sänker blodsockernivåerna till för låga värden.

Symptomen på ett diabeteskoma kan inkludera yrsel, desorientering, svårigheter att stanna vaken, andningssvårigheter och i vissa fall slutliga organ failure. Behandlingen av diabeteskoma beror på vilken typ av koma patienten har, men innefattar ofta intravenös vätskebehandling, insulintillsättning och korrigering av elektrolytbalansen.

Insulinresistens är ett tillstånd där kroppens celler inte reagerar normalt på insulinet, det hormon som reglerar blodsockernivåerna. Som ett resultat måste pancreasproducera mer insulin för att uppnå samma effekt, och över tiden kan det leda till högre risk för typer 2-diabetes, metabolt syndrom och hjärt-kärlsjukdomar.

Insulin Receptor Substrate Proteins (IRSP) er en type intracellulære proteiner, der spiller en vigtig rolle i insulinsignalvejen. Når insulin bindes til sit receptor på cellemembranen, aktiveres receptoren og fører til autofosforylering af tyrosinresiduerne på IRSP. Dette skaber et bindepunkt for andre intracellulære signalproteiner, der aktiveres og udløser en kaskade af intracellulære signaltransduktionsprocesser, herunder metaboliske, vækstfremmende og overlevelsessignaler. Der findes flere forskellige typer IRSP (IRS-1 til IRS-4), der kan udtrykkes i forskellige celler og have forskellige funktioner. Mutationer eller abnormiteter i IRSP kan resultere i insulinresistens og øget risiko for type 2 diabetes.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.