'Intrakraniell hypotoni' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett lägre än normalt tryck inne i skallbenet. Det intra Kraniala trycket (ICP) mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och det normala värdet varierar beroende på individen, men ligger vanligtvis mellan 5 och 15 mmHg.

Intrakraniell hypotoni kan orsaka en rad symtom, inklusive huvudvärk, yrsel, synproblem, förvirring och i allvarliga fall kan det leda till koma eller död. Det kan vara associerat med olika sjukdomar eller skador som påverkar hjärnan eller cerebrospinalvätskan (CSF), såsom subarachnoidalblödning, meningit, hydrocefalus och andra neurologiska störningar.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla intrakraniell hypotoni i tid för att förebygga skada på hjärnan och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta läkemedel, operation eller andra terapeutiska metoder beroende på underliggande orsaken till sjukdomstillståndet.

En epidural blodinjektion är en medicinsk procedur där medicinskt vätska, i det här fallet blod, injiceras in i epiduralrummet, som är ett utrymme mellan ryggmärgens hårda hinna och den omgivande benvävnaden i ryggraden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål som införs genom ryggkotorna i ryggraden.

Den vanligaste anledningen till en epidural blodinjektion är att behandla ett tillstånd som kallas subaraknoidalblödning, vilket innebär att det finns blod i det underliggande subaraknoidala utrymmet runt ryggmärgen. Blodinjektionen kan hjälpa till att minska trycket på ryggmärgen och förhindra ytterligare skador på nervsystemet.

Det är viktigt att notera att en epidural blodinjektion bör utföras av en kvalificerad medicinsk professionell, såsom en anestesiolog eller en neurolog, eftersom det finns risker relaterade till proceduren, inklusive infektion, blödning och skada på ryggmärgen.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

Myelografi är en diagnostisk radiologisk undersökning där kontrastvätska införs i ryggradskanalen (spinalt kana) för att få klarare bilder på hjärnhinnan (dura mater), nervrötter och ryggmärgens struktur. Det görs vanligen med hjälp av en liten kateter som införs i ryggradskanalen via en smal tunnbindel, så kallad lumbarpunktion.

Under myelografi får patienten ofta ligga på en speciell undersökningsbord med ett sluttande plan för att hjälpa kontrastvätskan att sprida sig jämnt inom ryggradskanalen. Sedvanligen tas flera röntgenbilder efteråt i olika positioner för att studera rörelserelationerna mellan ryggmärgen och den omgivande strukturen.

Myelografi används ofta när andra icke-invasiva undersökningar inte gett tillräckligt mycket information eller är osäkra, för att hjälpa till att fastställa diagnoser på olika tillstånd som kan påverka ryggraden och nervsystemet, såsom diskbråck, tumörer, infektioner eller annan skada.

Cerebrospinal rinorhea är en ovanlig medicinsk tillstånd där cerebrospinalvätska (CSF), den klara vätskan som fyller ut hjärnans och ryggmärgens ventriklar och subarachnoidalrum, läcker ut genom näsan. Detta kan orsakas av en skada eller en defekt i skallbenet eller i nasalskelettet, till exempel efter en trauma, neurokirurgisk procedure eller som en komplikation till en infektion som meningit. Symtomen på cerebrospinal rinorre kan inkludera näsblod, hosta, huvudvärk, halsont och i vissa fall även meningit. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera den dränerande vätskan för att se om det är CSF och eventuellt med hjälp av avbildande undersökningar som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan innebära kirurgisk reparation av läckan eller, i vissa fall, långvarig behandling med antibiotika för att förebygga infektioner.

"Likvortryck" er en medisinsk betegnelse for forhøyet trykk i likvor, det klare væske som findes i hjernens og ryggmærkes huler. Likvor har normalt et lavt trykk og fungerer som en amortisør for hjernen og ryggmærket.

Likvortryck kan stige av flere årsaker, inkludert hjerneblødning, infeksjon, hodeskade, tumor eller andre sykdommer som påvirker hjernen. Høyt likvortrykk kan føre til hodensvulst, hodepine, syns- og hukommelsesproblemer, desorientering og i værste fall koma. Behandling av likvortrykk vil typisk innebære å behandle underliggende årsaken, samt eventuelt behandling for å reducere trykket i likvor, f.eks. med løkkelaksasjon eller operasjon.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

En hjärnbråck (cerebral herniation) är en allvarlig komplikation som kan uppstå när det intracraniala trycket blir så högt att hjärnbarken eller andra strukturer i hjärnan pressas igenom skallbasens öppningar. Detta kan orsaka skada på hjärnan och vara livshotande. Hjärnbråck kan delas in i olika typer beroende på vilken del av hjärnan som är inblandad och var den pressas ut genom.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

"Huvudvärksproblem" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men huvudvärk kan vara ett återkommande eller bestående symptom hos en individ med olika underliggande orsaker. Enligt International Classification of Headache Disorders (ICHD) delas huvudvärkar in i primära och sekundära huvudvärksstörningar.

Primära huvudvärksstörningar är de som inte har någon underliggande sjukdom eller skada som orsak, exempelvis:

1. Migrän: En återkommande typ av huvudvärk som ofta associeras med ögonont tyngd, illamående, kräkningar och/eller ljuskänslighet eller ljudkänslighet. Det finns olika former av migrän, inklusive klassisk migrän (med aura) och vanlig migrän (utan aura).
2. Tensionstyp huvudvärk: Den vanligaste typen av huvudvärk som kännetecknas av tryck eller smärta på båda sidor av huvudet, ofta i nacken och skuldrorna. Smärtan tenderar att vara lindrig till måttlig och kan kännas som en band runt huvudet.
3. Klusterhuvudvärk: En sällsynt men mycket smärtsam typ av huvudvärk som ofta upplevs i anfall, vanligen på samma sida av huvudet, och kan vara förknippad med tårflöde, rinnande näsa eller ögonrodnad.

Sekundära huvudvärksstörningar orsakas av en underliggande sjukdom eller skada, exempelvis:

1. Huvudvärk på grund av hjärt-kärlsjukdom
2. Huvudvärk på grund av infektion
3. Huvudvärk på grund av trauma
4. Huvudvärk på grund av neurologisk sjukdom
5. Huvudvärk på grund av substansmissbruk eller medicinskt behandling

Om du lider av återkommande huvudvärk eller en huvudvärk som är ovanligt stark eller annorlunda än vanligt, bör du söka vård hos din läkare för att utreda orsaken och få rätt behandling.

'Hypotoni, kontrollerad' refererar inom medicinen till ett lägre än normalt muskeltoni (spänning) i en persons skelettmuskler, som har uppmätts och konstaterats under kontrollerade omständigheter. Detta kan vara orsakat av olika medicinska tillstånd eller sjukdomar, inklusive neurologiska störningar, skador på nervsystemet eller muskelfunktionen, elektrolytbrist, infektioner och vissa medikamenter. Kontrollerad hypotoni kan leda till svaghet, koordinationsproblem och balanssvårigheter. En professionell medicinsk bedömning och behandling bör sökas för att fastställa orsaken och behandla underliggande problem.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är en medicinsk procedur där en tunn nål införs i ryggraden (i den lumbala regionen) för att insamla cerebrospinalvätska (CSF). CSF är en klar, färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och hjälper till att skydda dem från skador.

Under en spinalpunktion kan läkaren mäta trycket på CSF, insamla prov för att undersöka eventuella infektioner eller andra sjukdomar som berör centrala nervsystemet, och ge mediciner direkt in i CSF. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och kan orsaka lätt smärta eller obehag. Risken för komplikationer är låg, men de kan omfatta bl a infektion, blödning eller hjärnskador ifall proceduren utförs felaktigt.

Epiduralrum (epidural space) är en definierad anatomisk rumslighet i människans ryggrad. Det är beläget utanför den yttre hinna (dura mater) som omsluter ryggmärgen och innehåller fett, blodkärl och nervrötter.

Epiduralrummet är en vanlig plats för smärtlindring vid förlossning och andra operationer i buken och nedre extremiteterna. Smärtlindring ges genom att en kateter placeras i rummet och läkemedel som lokalbedövningsmedel eller opiater injiceras. Detta orsakar en temporär nervblockad och minskar smärtan i området.

Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.

Enoftalmus är ett medicinskt tillstånd där den ena eller båda ögonbrynsbenen och ögat självt är efterblivet i sin ort, vilket ger en insänkning av ögat i ögonhålan. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive viktminskning, skelettrelaterade sjukdomar eller skallskador. I vissa fall kan det även vara ett tecken på en underliggande autoimmun sjukdom eller en infektion. I allvarliga fall behöver tillståndet behandlas kirurgiskt för att förebygga fortsatt skada på ögat och ögonmuskulaturen.

En arachnoidalcysta är en sackartad utbuktning av det spindelvävsliknande hinnan (arachnoidea) som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Cystorna innehåller cerebrospinalvätska och kan variera i storlek. De är oftast asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka nervtryckssymptom om de expanderar tillräckligt mycket. Arachnoidalcystor är ovanliga och förekommer hos cirka 1-2% av populationen. De kan upptäckas vid rutinmässiga bilddiagnostiska undersökningar eller när de orsakar symptom.

Den superiora sagittala sinussen är en venös sinus i hjärnan som tar emot blod från båda hemisfärerna i storhjärnan. Den löper mid longitudinellt längs med den coronala planen, från den occipitala polen till den frontala polen, och ligger ovanpå den superiora falx cerebri. Superior sagittal sinus dränerar blod från de övre och laterala delarna av hjärnan och kommunicerar med andra venösa sinus i huvudet, inklusive det transversa sinuset och konfluens av sinuserna.

En ventrikulostomi är ett medicinskt ingrepp där en liten öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga en av de hålrummen i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis genom att borra ett hål i kraniet och sedan insätta en tunn tub (kateter) i ventrikeln.

Denna procedure används ofta för att underlätta avflödet av ökade volymer av cerebrospinalvätska vid ovanligt högt tryck, till exempel vid hydrocefalus eller andra patologiska tillstånd som påverkar hjärnvätskan. Genom att skapa en ventrikulostomi kan överskottet av CSF ledas bort från hjärnan och samlas istället i ett yttre reservoar, vilket hjälper till att minska det intrakraniella trycket och förhindra skada på hjärnan.

Ventrikulostomi är en invasiv procedure som bör utföras av en erfaren neurokirurg i en kontrollerad miljö, såsom ett operationssal. Efter operationen kan patienten behöva stanna på sjukhus för att övervaka och justera behandlingen, samt för att undvika komplikationer som infektion eller skada på hjärnan eller katetern.

Intrakraniellt tryck (ICP) är det tryck som finns inom kraniehålan, som innehåller hjärnan, cerebrospinalvätska och blod. Normalt ligger ICP mellan 5 och 15 mmHg. Ökat intrakraniellt tryck kan orsaka skada på hjärnan och är därför en viktig medicinsk parameter att övervaka, särskilt efter skalltrauma eller vid andra tillstånd som kan påverka hjärnans blod- och vätskeomsättning.

Cerebrospinal fluid (CSF) otorrhea är en medicinsk term som betyder att det cerebrospinala fluidet läcker ut genom örat. CSF är en klar, färglös vätska som produceras i hjärnans ventrikelsystem och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, innesluten i hårda hjärnhinnan (dura mater).

När det uppstår en skada eller en defekt i den bakre delen av örat, till exempel orsakad av trauma, infektion, tumör eller kirurgi, kan CSF läcka ut genom örat. Symptomen på CSF-örorrea kan inkludera vattennäsa, hörselnedsättning, smärta i örat och i vissa fall meningit. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera utflödet från örat för att se om det innehåller beta-2-transferrin, ett protein som finns nästan enbart i CSF. Behandlingen kan bestå av antibiotika för att förebygga infektion och eventuellt kirurgiskt ingrepp för att reparera skadan eller defekten.

Ortostatisk hypotoni är ett tillstånd där blodtrycket sjunker när individen står eller reser sig upp från en liggande position. Detta orsakas av att blodkärlen i de lägre extremiteterna, som benen, inte kan kompensera för den hastiga blodflödesförändringen genom att kontrahera tillräckligt snabbt. Orsaken kan vara medicinska tillstånd, sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Symptomen på ortostatisk hypotoni kan inkludera yrsel, svimma, trötthet, synförändringar och medvetslöshet.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.

En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.