Ischiaticusneuropati
Diabetesneuropatier
Perifera nervsystemets sjukdomar
Hereditary Sensory and Motor Neuropathy
Hereditary Sensory and Autonomic Neuropathies
Opticusneuropatier, ischemiska
Polyneuropatier
Vadnerv
Nervledning
Ulnarisneuropati
Charcot-Marie-Tooths sjukdom
Autonoma nervsystemets sjukdomar
Alkoholneuropati
Femurneuropati
Optikusatrofi, ärftlig, Leber
Synnervssjukdomar
Medianneuropati
Perifera nerver
Amyloidneuropatier
Optikusatrofier, ärftliga
Hjärnnervsjukdomar
Ischiasnerv
Ulnarnervkompressionssyndrom
Elektrodiagnos
Demyeliniserande sjukdomar
Diagnostiska tekniker, neurologiska
Nervsystemets sjukdomar
Peroneusneuropatier
Parestesi
Sensoriska störningar
Hörselnedsättning, central
Nervtrådar
Nervkompressionssyndrom
Ulnarnerv
Motorneuronsjukdom
Polyradikuloneuropati
Amyloidneuropatier, familjära
Myelin P0-protein
Tibialisneuropati
Paraneoplastisk polyneuropati
Optikusatrofi
Nervsmärta
Hörsel- och balansnervssjukdomar
Guillain-Barres syndrom
Neurologiska undersökningar
Diabetesfot
Peronealnerv
Perifera nervsystemet
Ischiatic neuropathy, även känt som ischiaticusnerveinflammation eller ischiaticusneuropati, är en nervskada eller irritation av den ischiatiska nerven. Den ischiatiska nerven är en stor nerver som förgrenar sig från ryggraden i ländryggen och innerverar musklerna i bakdelen, låren och benen, samt känseln i delar av skinnet på baksidan av benet.
Ischiatic neuropathy kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kompression eller skada av nerven, sjukdomar som diabetes, tumörer, infektioner eller trauma till ländryggen eller höftområdet. Symptomen på ischiatic neuropathy kan variera beroende på graden och platsen på skadan, men de kan inkludera smärta, kramper, svaghet eller förlorad känsel i låren och benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och avbildningsstudier som magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innebära mediciner för smärtlindring, fysisk terapi, operation eller kombinationer av dessa.
Diabetes neuropathy, also known as diabetic neuropathy, is a type of nerve damage that can occur in people with diabetes. It most commonly affects the nerves in the legs and feet, but it can also affect nerves in other parts of the body. There are several different types of diabetes neuropathy, including:
1. Peripheral neuropathy: This is the most common form of diabetes neuropathy. It affects the nerves in the legs and feet, causing symptoms such as numbness, tingling, burning, or shooting pain. In severe cases, it can lead to foot ulcers, infections, and even amputations.
2. Autonomic neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves that control involuntary functions, such as heart rate, blood pressure, digestion, and sexual function. Symptoms may include dizziness, fainting, digestive problems, and sexual dysfunction.
3. Proximal neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves in the hips, thighs, or buttocks, causing weakness and pain. It is more common in people with type 2 diabetes and can be severe.
4. Focal neuropathy: This type of neuropathy affects a single nerve or group of nerves, causing sudden weakness or pain. It can occur in any part of the body, but it is most common in the face, head, or torso.
The exact cause of diabetes neuropathy is not fully understood, but high blood sugar levels are thought to play a role. Over time, high blood sugar can damage the nerves, leading to neuropathy. Other factors that may contribute to the development of diabetes neuropathy include genetics, age, and lifestyle factors such as smoking and alcohol consumption.
Preventing or delaying the onset of diabetes neuropathy involves good blood sugar control, regular exercise, a healthy diet, and avoiding tobacco and excessive alcohol use. If you have diabetes and are experiencing symptoms of neuropathy, it is important to speak with your healthcare provider for proper diagnosis and treatment.
Perifera nervsystemets sjukdomar, även kända som periphera nervsjukdomar (PNS), är en grupp med medicinska tillstånd som orsakas av skador, funktionsnedsättning eller sjukdom i det perifera nervsystemet. Det perifera nervsystemet består av ett nätverk av nervceller och nerver som utgår från ryggmärgen och förgrenar sig till alla delar av kroppen, förutom hjärnan och ryggmärgen själva, som kallas det centrala nervsystemet.
Perifera nervsystemets sjukdomar kan vara uppdelade i olika kategorier baserat på orsaken till skadan eller funktionsnedsättningen. Dessa inkluderar:
1. Kompressionsskador: Nerven komprimeras eller kramas, vilket orsakar smärta, känselbortfall och muskelsvaghet. Exempel på kompressionsskador är karpaltunnelsyndrom (kompression av mediannerven i handleden) och lumbalplexusneuropati (kompression av nerverna i lårsidan).
2. Traumatiska skador: Nerven skadas direkt till följd av en trauma, såsom en fraktur eller en skada under en operation.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Charcot-Marie-Tooth-syndrom.
4. Infektionsrelaterade sjukdomar: Nerven infekteras av en patogen, såsom bakterier eller virus. Exempel på infektionsrelaterade sjukdomar är Guillain-Barré-syndrom och botulism.
5. Autoimmuna sjukdomar: Det immunförsvaret angriper och skadar nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på autoimmuna sjukdomar är kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) och multifokala motorneuronsjukdom (MMN).
6. Metaboliska sjukdomar: Nervceller skadas till följd av störningar i metabolsma processer, såsom diabetes och hypotyreos. Exempel på metaboliska sjukdomar är diabetisk neuropati och hypotyroid neuropati.
7. Toxinskador: Nervceller skadas till följd av exponering för toxiner, såsom tungmetaller eller läkemedel. Exempel på toxinskador är alkoholrelaterad neuropati och läkemedelsinducerad neuropati.
Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker en perifer nervskada, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen.
Hereditary Sensory and Motor Neuropathy (HSMN) är en grupp med arvsbunden neurologiska sjukdomar som primärt påverkar de långa nerverna i kroppen. Dessa nerver styr känsel- och rörelsefunktioner. HSMN orsakas av genetiska mutationer som påverkar produktionen eller funktionen hos proteiner som är viktiga för nervcellernas hälsa och funktion.
HSMN delas vanligen upp i två huvudgrupper: typ I (HSMN I) och typ II (HSMN II). HSMN I kallas även Charcot-Marie-Tooth sjukdomen och är den vanligaste formen av HSMN. Denna typ påverkar främst de sensoriska nerverna, vilket leder till förlust av känsel i händer och fötter. I takt med att sjukdomen fortskrider kan också muskelfunktionen bli nedsatt, särskilt i underbenen och fötterna.
HSMN II påverkar både de sensoriska och motoriska nerverna, vilket leder till en kombination av känsel- och rörelseförluster. Denna typ tenderar att vara mer aggressiv än HSMN I och kan leda till allvarligare muskelsvaghet och nedsatt koordination.
Det är värt att notera att symtom, sjukdomsförlopp och svårighetsgrad kan variera mellan olika individer med HSMN, beroende på vilken genetisk mutation som orsakar sjukdomen. Vissa former av HSMN kan även leda till komplikationer såsom skolios eller andningssvårigheter.
Hereditary Sensory and Autonomic Neuropathies (HSANs) are a group of inherited disorders that affect the peripheral nerves. These nerves transmit information between the brain and spinal cord and the rest of the body, including muscles and sensory receptors in the skin. HSANs are characterized by varying degrees of sensory loss, autonomic dysfunction, and sometimes motor impairment.
HSANs can be classified into several types (Types I to V) based on their clinical features, inheritance patterns, and genetic defects. The main types include:
1. HSAN Type I (also known as Friedreich's ataxia): This is the most common form of HSAN, characterized by progressive gait and limb ataxia, sensory loss, absent reflexes, and muscle weakness. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the FXN gene.
2. HSAN Type II: This form of HSAN is characterized by severe distal sensory loss, often leading to self-mutilation, and autonomic dysfunction. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the WNK1 gene.
3. HSAN Type III (also known as Riley-Day syndrome or Familial Dysautonomia): This form of HSAN is characterized by autonomic dysfunction, including decreased lacrimation, abnormal blood pressure regulation, and gastrointestinal dysmotility. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the IKBKAP gene.
4. HSAN Type IV (also known as Congenital Insensitivity to Pain with Anhidrosis): This form of HSAN is characterized by a complete insensitivity to pain, anhidrosis (absence of sweating), and sometimes mental retardation. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the SCN9A gene.
5. HSAN Type V: This form of HSAN is characterized by a selective loss of small fiber sensory function, including pain and temperature sensation, and autonomic dysfunction. It is inherited in an autosomal dominant manner and is caused by mutations in the NGF gene.
It's important to note that these are just a few examples of the many different types of hereditary sensory and autonomic neuropathies (HSAN) that have been identified, and that the specific symptoms and genetic causes can vary widely between individuals with these conditions.
Optikusneuropati, ischemisk, är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomstillstånd som alla kännetecknas av nedsatt blodförsörjning (ischemi) till den optiska nerven. Den optiska nerven är det nervbanor som skickar synsinnet från ögat till hjärnan. Ischemisk optikusneuropati kan orsakas av olika faktorer, såsom blodproppar (tromboser), kärlinflammation (vasitider) eller minskad blodflöde till nerven.
Symptomen på ischemisk optikusneuropati kan variera beroende på vilken del av den optiska nerven som drabbas, men de vanligaste symptomen inkluderar plötslig synnedsättning eller förlust i ett öga, färgförändringar i synfältet, smalnade av det centrala synfältet (central scotom) och/eller smärta i eller runt ögat.
Ischemisk optikusneuropati kan vara en allvarlig sjukdom som kan leda till permanent synskada om den inte behandlas tidigt och effektivt. Behandlingen av ischemisk optikusneuropati beror på orsaken till sjukdomen, men kan inkludera mediciner för att lösa blodproppar eller minska inflammation, samt operationer för att återställa blodflödet till den drabbade nerven.
Polyneuropathier är en neurologisk term som betecknar en skada eller rubbning på två eller fler av kroppens perifera nerver, vilket kan leda till diverse symtom beroende på vilka nerver och områden i kroppen som är drabbade. Polyneuropatier kan ha många olika orsaker, exempelvis diabetes, alkoholmissbruk, vissa giftigheter eller arvsmassabaserade störningar.
Symtomen på en polyneuropati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men de vanligaste symtomen inkluderar känselbortfall (särskilt i händer och fötter), smärta, sveda, störningar i balansen och koordinationen samt muskelsvaghet. I vissa fall kan även autonoma nerver vara drabbade, vilket kan leda till symtom som exempelvis hjärtklappning, svettningar eller tarm- och urinvägsproblem.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en polyneuropati, eftersom tidig diagnos och behandling kan minska risken för komplikationer och försämringar av symtomen. Behandlingen av en polyneuropati beror på vilken underliggande orsak som finns bakom, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi eller ändringar i livsföringen.
'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.
'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.
Ulnarisneuropati är en nervskada som drabbar ulnarisnerven, en nerv som löper från halsen ner till handleden och fortsätter in i handen. Denna nerv sköter signalerna till musklerna i underarmen och känseln i lillfingret och halva ringfingret.
Ulnarisneuropati orsakas ofta av tryck eller kompression på ulnarisnerven, vilket kan ske i närheten av handleden eller i underarmen. Detta kan leda till symtom som svaghet, kramper eller förlorad känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan även smärtor förekomma.
Orsakerna till ulnarisneuropati kan variera, men de vanligaste orsakerna är tryck från exempelvis sittande positioner under lång tid (till exempel cyklande eller arbete med en dator), skador på armen eller handleden, eller sjukdomar som diabetes och tarmsjukdom. Behandlingen kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring och i vissa fall kirurgi.
Charcot-Marie-Tooth (CMT) sjukdom, även känd som peroneal muskelatrofi, är en grupp av arvtagna neurologiska störningar som orsakas av skador på det perifera nervsystemet. Detta leder till svaghet och atrofi (förtvining) av muskler i benen och i vissa fall även i armarna.
CMT är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av skador på myelinlager som omger nervcellernas utskott, kallade axoner, samt på axonerna själva. Detta leder till att nervimpulserna inte kan ledas korrekt, vilket orsakar muskelsvaghet och sensorisk förlorad känsla i extremiteterna.
CMT är en autosomalt dominant genetisk störning, vilket betyder att en enda kopia av den skadliga genen räcker för att orsaka sjukdomen. Det finns flera olika gener som kan vara associerade med CMT, och sjukdomens symtom och svårighetsgrad kan variera beroende på vilken gen som är skadad.
CMT är en progressiv sjukdom, men den tenderar att utvecklas långsamt över tid. Symptomen kan börja uppvisas under barndomen eller tidiga vuxenlivet och kan inkludera:
* Förlust av muskelstyrka i fot- och vristmuskler, vilket kan leda till att fötterna pekar nedåt (pes cavus) eller att personen går på tåspetsarna.
* Atrofi (förtvining) av musklerna i underbenen och i vissa fall även i överarmarna.
* Sensorisk förlorad känsla i händer och fötter.
* Svårigheter med balans och koordination.
* Krampanelekser (fasciculationer) i benen och armarna.
Det finns inget botemedel för CMT, men behandling kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra kvaliteten på livet. Behandling kan inkludera fysioterapi, ortopedisk skoingjning, användande av assistiva enheter och mediciner för smärta och spasticitet.
'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.
Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.
Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:
* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.
Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
Alkoholneuropati er en nevrologisk tilstand som oftest ses hos personer med alvorlig og langvarig alkoholmisbrug. Tilstanden karakteriseres af skader på nerverne, særligt de lange nervere i arme og ben, som følge af den neurotoxisk virkning af alkohol.
Symptomerne på alkoholneuropati kan inkludere:
1. Sensitivitetsforstyrrelser: Følelsen af krampe, brænding, formaning eller piksen i hænderne og fødderne.
2. Muskelsvaghed: Især i de proksimale muskler i benene, hvilket kan resultere i vanskeligheder med at gå og stå op.
3. Reduceret refleksaktivitet: Svækkelse eller forsvinden af de sædvanlige reflekser, som følge af nervepåvirkning.
4. Autonomiske nervesymptomer: Som følge af skader på det autonome nervesystem kan der opstå symptomer som hjertebanken, svimmelhed, sveden, diarré og impotens.
5. Søvnforstyrrelser: Mange personer med alkoholneuropati oplever også søvnproblemer, herunder insomni og forstyrret REM-søvn.
Det er vigtigt at bemærke, at alkoholneuropati ofte forekommer sammen med andre alkoholrelaterede skader på hjernen, leveren og hjertet. Denne tilstand kan være permanent, men behandling af underliggende alkoholmisbrug og symptomatisk behandling af de enkelte symptomer kan forbedre patientens kvalitet af liv og funktionsevne.
Femurneuropati, även känt som femurskada eller lårbenstressfraktur, är en medicinsk term som refererar till en skada på den proximala (nära höftleden) delen av lårbenet (femur). Detta är vanligtvis orsakat av repetitiv mekanisk belastning eller överansträngning, vilket kan leda till en smal, hårfin skada i benets yttre lagringslager.
Femurneuropati förekommer ofta hos långdistanslöpare, militär personal och andra idrottare som utsätts för stora belastningar på sina lårben. Symptomen inkluderar smärta i höft- eller lårregionen, särskilt vid belastning, och kan vara milda eller kraftiga beroende på graden av skadan. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men ibland kan en MRI-scan behövas för att se skador som inte syns på röntgen. Behandlingen innebär ofta vila, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.
I medicinsk terminologi betyder "Optikusatrofi, ärftlig, Leber" ungefär "arvsförorsakad optisk atrofi orsakad av leverförändringar". Optisk atrofi innebär en degeneration eller skada på den bakre delen av näthinnan (optikuspapillan), vilket kan leda till synnedsättning eller till och med blindhet.
I detta fall är orsaken till optisk atrofi ärftlig, vilket betyder att den beror på en defekt gen som kan passeras ner från föräldrar till barn. Specifikt i det här fallet är leverförändringar (Leber) associerade med sjukdomen. Det finns olika arvsmässiga sjukdomar som kan orsaka både optisk atrofi och leverförändringar, så en exakt diagnos bör ställas av en läkare eller medicinsk specialist.
Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.
Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:
1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.
Medianeuropati är en nervskada som drabbar medianusnerven, den nerv som förmedlar känsel- och rörelsefunktioner till handens tumsida. Skadan orsakas ofta av kompression eller irritation av nerven vid handleden, vilket kan leda till symptom som sveda, stickningar, formyndrighet och nedsatt känsel i tummen, pekfingret, långfingret och halvknogen. I vissa fall kan även rörelseförmågan i handen påverkas.
Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.
Amyloidneuropatier är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att proteiner av ett felaktigt aggregationsmönster ansamlas i nerverna och orsakar skada. Detta leder till neurologiska symtom såsom sensorisk neuropati, autonom neuropati eller motorisk neuropati.
I de flesta fallen av amyloidneuropatier är det ett protein som kallas transthyretin (TTR) som ansamlas i nerverna och orsakar skada. Detta kan både vara en genetiskt betingad form, där patienten har en mutation i TTR-genen, eller en sporadisk form, där inga genetiska faktorer är kända.
Andra typer av proteiner som kan ansamlas i nerverna och orsaka amyloidneuropati inkluderar immunoglobulin light chains (AL-amyloidos) och beta-2-mikroglobulin (Aβ2M).
Symtomen på amyloidneuropati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men kan inkludera sängvägrande smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och autonoma symtom såsom hjärtklappning, svårigheter att svälja och förändringar i tarmfunktionen.
Behandlingen av amyloidneuropati kan variera beroende på vilken typ av protein som ansamlas i nerverna, men kan inkludera läkemedel som minskar produktionen av det felaktiga proteinet eller mediciner som hjälper till att rensa ut aggregaten från nerverna. I vissa fall kan en levertransplantation vara ett alternativ för patienter med genetiskt betingad TTR-amyloidos.
Optikusatrofi är en ogenomgänglig skada eller degeneration av nervceller i den centrala optiska nervan, som leder till synförlust. När det är ärftligt (med genetisk komponent) kan det bero på flera olika gener som varierar mellan olika familjer och populationer. Två vanliga former av ärftlig optikusatrofi är autosomalt dominant optikusatrofi (ADOA) och autosomalt recessivt optikusatrofi (AROA). ADOA orsakas ofta av mutationer i OPA1-genen, medan AROA kan orsakas av mutationer i genen OPA3. Symptomen på ärftlig optikusatrofi kan variera, men inkluderar vanligen nedsatt central syn, färgseende svårigheter och skuggbildningar i synfältet (skotomer).
Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.
Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.
Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.
Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.
Ulnärnervkompressionssyndrom, även känt som cubitusvalgussyndrom eller handledsknäppsyndrom, är ett tillstånd där ulnärnerven (medianusnerven) komprimeras eller trycks på i handledens område. Detta kan orsaka smärta, krypning, formikation (kittlande känsla), svaghetskänslor och nedsatt känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan det leda till muskelatrofi i handen.
Detta tillstånd är oftast relaterat till repetitiva rörelser, trauma eller överanvändning av handleden, såsom vid cykling, golfspel eller arbete som innefattar upprepade rotationer och extensioner av handleden. I vissa fall kan det även vara associerat med anatomiska variationer i handledens struktur, såsom en extra båge av ledband (tunnband) som trycker på ulnärnerven.
Lindring av symtomen kan uppnås genom vila, fysioterapi, ledbandssplintning och smärtstillande läkemedel. I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att frigöra nerven och lindra symtomen.
Electrodiagnosis, ofta förkortat EMG (elektromyografi), är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och analyserar elektriska signaler i musklerna och nerverna. Den används vanligen för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar eller skador, såsom nervskador, muskelinflammationer eller neurologiska sjukdomar som ALS (amyotrofisk lateralskleros).
Under en elektrodiagnos placeras små nål- eller kontaktelektroder på huden över musklerna och nerverna. Dessa elektroder registrerar de elektriska signalerna som genereras när musklerna aktiveras av nerverna. Genom att analysera dessa signalers storlek, form, frekvens och tidpunkt kan läkaren dra slutsatser om hur väl musklerna och nerverna fungerar.
Det finns två huvudsakliga delar av en elektrodiagnos: nervledningstest (NLT) och elektromyografi (EMG). NLT mäter hur snabbt nervern överför impulser till musklerna, medan EMG mäter muskelaktiviteten när den aktiveras av nerverna.
I allmänhet är elektrodiagnos en smärtfritt till minimalt smärtsam undersökning, men det kan kännas lite obekvämt när nålarna placeras under huden. Resultaten från en elektrodiagnos kan hjälpa läkaren att fastställa en diagnos och utforma en behandlingsplan för patienten.
Demylinerande sjukdomar är en grupp av neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och förlust av myelinscheman, ett vitt, fettrikt lagert material som omger andras nervceller (axoner) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (nervtrådar utanför hjärnan och ryggmärgen). Myelinscheman fungerar som en isoleringsskiva runt axonen, vilket möjliggör snabb och effektiv ledning av nervimpulser. När myelinet skadas eller förloras kan nervimpulserna påverkas, vilket kan orsaka diverse neurologiska symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.
Exempel på demylinerande sjukdomar inkluderar multipel skleros (MS), neuromyelitis optica (NMO), akut disseminerad encefalomyelit (ADEM), transversell myelit och Guillain-Barrés syndrom. Dessa tillstånd kan orsakas av olika faktorer, inklusive autoimmuna reaktioner, infektioner, genetiska faktorer och okända orsaker. Behandlingen för demylinerande sjukdomar varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta immunosuppressiva behandlingar, antiinflammatoriska läkemedel, fysioterapi och rehabilitering.
Diagnostiska tekniker inom neurologi är metoder och verktyg som används för att undersöka, diagnosticera och hantera sjukdomar och skador på nervsystemet. Detta inkluderar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Några exempel på diagnostiska tekniker inom neurologi är:
1. Neurologisk undersökning: En grundläggande undersökning som inkluderar en bedömning av patientens mentala status, sensoriska och motoriska funktioner, reflexer, koordination och balans.
2. Bilddiagnostik: Tekniker som använder sig av bilder för att visualisera strukturer och funktioner i nervsystemet, till exempel magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT) och positionemagiometri (PG).
3. Elektrodiagnostik: Tekniker som mäter elektrisk aktivitet i nervsystemet, till exempel elektroencefalografi (EEG), evokter potentialer (EP) och elektromyografi (EMG).
4. Lumbalpunktion: En procedur där cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka på tecken på infektion, inflammation eller andra sjukdomar i centrala nervsystemet.
5. Genetisk testing: Används för att identifiera genetiska mutationer som kan vara associerade med neurologiska sjukdomar.
6. Kognitiva tester: Används för att bedöma kognitiv funktion, till exempel minne, uppmärksamhet, språk och exekutiva funktioner.
Dessa tekniker används ofta i kombination för att ställa en korrekt diagnos och ge patienten den bästa möjliga vården.
'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.
1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.
Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.
Peroneusneuropati, även känd som peronæerneuropati eller fibularisneuropati, är en nervskada som drabbar den yttre senora nervern (peroneusnerven) i benet. Denna nerv styr muskler som för till exempel vriströrelser och toe movements.
Peroneusneuropati kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive trauma, kompression, diabetes, alkoholmissbruk och andra sjukdomar som påverkar nervsystemet. Symptomen på peroneusneuropati kan variera beroende på allvarlighetsgraden av skadan, men de vanligaste symptomen inkluderar svaghet eller förlust av känsel i foten och underbenet, särskilt vid vrist- och toes movements. Andra symtom kan vara smärta, klåda eller stickningar i området runt den skadade nerven.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och elektromyografi (EMG) för att bedöma nervfunktionen. Behandlingen kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande medel, ortoser eller i vissa fall kirurgi. Prognosen varierar beroende på orsaken till skadan och dess allvarlighetsgrad.
Parestesi är en medicinsk term som betecknar en kvalifikation av särskilda känselkänslor. Det handlar om en spontan, ofta stickande eller brännande känselupplevelse i huden eller i vissa kroppsdelar, utan någon påtaglig yttre orsak. Andra beskrivningar kan vara formuleringar som "kittlande", "pirrande" eller "nedsatt känsel".
Parestesier kan uppstå till följd av en nervskada, tryck på en nerv, skador på ryggraden, diabetes, multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar. Ibland kan de också vara relaterade till vissa läkemedelsbehandlingar eller åldrandeprocessen.
Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever parestesier, särskilt om de är kroniska eller förekommer tillsammans med andra symptom som kan tyda på en underliggande neurologisk sjukdom.
Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras sensoriska störningar som:
"Funktionsnedsättning eller avvikelse i uppfattningen av en eller flera sinnen, exempelvis syn, hörsel, smärta, temperatur, känsel, balans, proprioception (kroppsbesvär) och interoception (inre organuppfattning). Dessa störningar kan vara primära eller sekundära till en neurologisk skada eller sjukdom."
Sensoriska störningar kan påverka en persons förmåga att tolka och reagera på information från sin omvärld, vilket kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga svårigheter. Exempel på sensoriska störningar inkluderar hypersensibilitet (överkänslighet) eller hyposensibilitet (underkänslighet) för olika slags sensorisk input, som ljud, beröring, smak, lukt och syn.
Central hearing loss is a type of hearing loss that occurs due to damage or dysfunction in the central auditory nervous system, which includes the nerve pathways and brain structures involved in processing sound and speech. This type of hearing loss can result from various causes, such as head injuries, tumors, neurological disorders, or degenerative diseases like multiple sclerosis or Alzheimer's disease.
Central hearing loss is different from sensorineural hearing loss, which results from damage to the inner ear (cochlea) or the auditory nerve. In central hearing loss, the person may have difficulty understanding speech in noisy environments, following conversations, and recognizing sounds or voices. However, they may still be able to hear sounds at normal volume levels.
It is important to note that central hearing loss can coexist with other types of hearing loss, such as conductive or sensorineural hearing loss. A comprehensive audiological evaluation by a certified audiologist is necessary for an accurate diagnosis and appropriate management of central hearing loss.
'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.
Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.
Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:
1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.
Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.
'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.
En motorneuronsjukdom är en neurologisk sjukdom som drabbar de nervceller (motorneuron) i hjärnan och ryggmärgen som kontrollerar våra muskler. Dessa nervceller svarar för att skicka signaler från hjärnan till musklerna för att initiera rörelse. När dessa nervceller skadas eller slits sönder, kan det leda till svaghet, spasticitet, stelhet och atrofi av muskler. Exempel på motorneuronsjukdomar innefattar amyotrofisk lateralskleros (ALS), progressiv muskelatrofi (PMA) och spinal muskelatrofi (SMA).
Polyradikuloneuropathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera perifera nerver och deras rötter (radikuler) är inflammerade och skadade samtidigt. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, svaghet och nedsatt rörlighet i armarna och benen. Polyradikuloneuropathy kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller exponering för toxiner. En speciell form av polyradikuloneuropathy är Guillain-Barrés syndrom, som ofta utlöses av en infektion och kan leda till andningssvårigheter och behov av intensivvård.
Familjär amyloidneuropati (FAP) är en ärftlig neurologisk sjukdom som orsakas av mutationer i TTR-genen. Mutationerna leder till att transthyretin-proteinet fälls ut och ansamlas som aggregat i olika kroppsdelar, vilket orsakar skada på nerverna och andra organ. Symptomen kan variera men inkluderar ofta sensorisk och motorisk neuropati, autonom dysfunktion och i vissa fall hjärtsjukdom. Sjukdomen är progressiv och kan leda till dödlig utgång. FAP är också känd som hereditär transthyretin- Amyloidos (hATTR).
Myelin P0-protein, även känt som MPZ (myelin protein zero), är ett strukturellt proteín som hjälper till att bilda myelinscheman runt nervceller i centrala och perifera nervsystemet. Myelin är en fettrik substans som omger axonet, eller den långa utskjutningen, på en nervcell, och fungerar som en isolerande skida som ökar hastigheten för nervimpulser (action potentials) genom att minska elektrisk ledningsförluster.
P0-proteinet är ett transmembrant protein som utgör en viktig del av myelinschemat. Det är det mest abundanta proteinet i perifera nervsystemets myelin och utgör upp till 50% av dess proteiner. P0-proteinet bildar homofila dimerer, vilket betyder att två identiska monomerer av protein sammanfogas för att bilda en dimer. Dessa dimerer är sedan ordnade i parallella rader och bildar tillsammans med andra lipider och proteiner den multilaminära strukturen hos myelinschemat.
P0-proteinet har också visat sig spela en viktig roll för stabiliteten och integriteten av myelinschemat, samt i underhållet och återuppbyggnaden av myelin efter skada. Mutationer i MPZ-genen kan leda till flera olika perifera neuropatier, som exempelvis Charcot-Marie-Tooth sjukdomstyp 1B (CMT1B), en ärftlig neurologisk störning som kännetecknas av progressiv muskelsvaghet och sensorisk neuropati i benen och ibland även armarna.
Tibialis neuropathy refers to damage or dysfunction of the tibial nerve, which is a large peripheral nerve that runs down the back of the leg and provides motor and sensory function to the lower leg, ankle, and foot. Tibial neuropathy can result from various causes, including trauma, compression, diabetes, or other systemic diseases.
The symptoms of tibial neuropathy may include:
* Weakness in the foot and ankle, leading to difficulty walking or standing on tiptoes
* Numbness or tingling in the sole of the foot or heel
* Pain or cramping in the calf or foot
* Decreased ability to flex the foot or move the toes upwards
The diagnosis of tibial neuropathy typically involves a physical examination and may include nerve conduction studies or electromyography (EMG) to assess the function of the nerve. Treatment for tibial neuropathy depends on the underlying cause but may include physical therapy, pain management, or surgery in severe cases.
Paraneoplastisk polyneuropati (PNP) är en komplikation till cancer, där den tumörburna sjukdomen orsakar en autoimmun reaktion som skadar nervsystemet. Detta leder till en symmetrisk och progressiv neuropati, det vill säga en skada på de perifera nerverna som förmedlar känsel- och rörelsefunktioner i kroppen.
Symptomen på paraneoplastisk polyneuropati kan inkludera:
* Sensorisk neuropati: Förlust av känsel, smärta och temperaturkänslighet, ofta i händer och fötter först.
* Motorisk neuropati: Svaghet eller förlamning i muskler, också vanligtvis börjar i extremiteterna.
* Autonoma nervsystemssymptom: Hjärtrytmrubbningar, svårigheter att svälja, tarm- och blåshindersjukdomar.
Paraneoplastisk polyneuropati kan förekomma i samband med olika cancerformer, exempelvis småcellig lungcancer, bröstcancer, lymfom och multipel myelom. Behandlingen av paraneoplastisk polyneuropati inriktar sig på att behandla den underliggande cancertumören, ofta med kemoterapi, strålbehandling eller immunterapi. I vissa fall kan även symtomspecifik behandling vara aktuell, exempelvis fysioterapi och smärtbehandling.
Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till en förlust av synnervceller (ganglionceller) och deras axoner i den optiska nerven, vilket leder till en minskad synfunktion eller synförlust. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom glaukom, infektioner, tumörer eller trauma. I vissa fall kan optikusatrofi vara ett tecken på en neurologisk sjukdom som involverar hjärnan, till exempel multipel skleros.
'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.
Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.
Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:
1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.
Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.
Guillain-Barré syndrom (GBS) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakas av en felaktig immunreaktion där kroppens immunsystem angriper och skadar nervceller i ryggmärgen och nerverna utanför hjärnan. Detta leder till muskelsvaghet och ofta även känselbortfall. I allvarliga fall kan andningen vara påverkat.
GBS är en akut sjukdom som oftast uppkommer efter en infektion, såsom influensa eller magsjuka. Symptomen utvecklas vanligen snabbt och kan bli allvarliga inom ett par veckor. Det finns olika former av GBS, men de flesta patienter upplever en gradvis förbättring under flera månader, även om vissa kan ha permanenta skador eller komplikationer. Behandlingen består ofta av immunglobulin-givning och plasmaperfusion, samt intensivvård och respiratorbehandling vid behov.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.
"Diabetesfoot" är ett samlingsbegrepp för de komplikationer som kan uppstå i foten hos personer med diabetes. Detta kan innebära allt ifrån små sår (ulcus) till allvarligare problem som infektion, nekros (död vävnad) och i värsta fall amputation. Orsaken är ofta perifer neuropati (nervskada) och/eller perifer arteriell sjukdom (kranskärlssjukdom), som kan leda till sänkt känsel, förändrad blodförsörjning och sämre wound healing i foten. Det är viktigt att personer med diabetes har rutinmässiga kontroller av fötterna och tar behandling om tecken på problem uppträder, för att undvika allvarliga komplikationer.
Den peroneala nerven (eller fibularnerven) är en nerv som styr muskelrörelse i underbenet och känsel i foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala peroneala nerven och den deepa peroneala nerven, och innerverar olika grupper av muskler i underbenet samt ger känsel till huden på yttre och främre delarna av foten. Skada på den peroneala nerven kan orsaka svaghet eller förlust av rörelseförmåga i foten och smärta eller kraftiga känselbortfall i foten.
Perifert nervsystem (PNS) är det del av nervsystemet som ligger utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det består av sensoriska, automiska och motoriska nerver som förbinder kroppens muskler, organ och hud med centrala nervsystemet. PNS kan delas in i två delar: den som innehåller de sensoriska nerverna som tar emot information från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, och den som innehåller de motoriska nerverna som för befäl från centrala nervsystemet till musklerna och kroppens organ.