Isoniazid är ett läkemedel som används för att behandla tuberkulos (TB) och för att förebygga infektioner hos personer som har varit i kontakt med en person med aktiv TB. Isoniazid dödar den speciella bakterie som orsakar TB (Mycobacterium tuberculosis). Det gör detta genom att blockera en viktig process som bakterien behöver för att producera ett skyddande hölje runt sig.

Isoniazid ges vanligen som tablett eller kapsel, och den vanliga dosen är 5 mg per kilo kroppsvikt per dag. Behandlingen pågår ofta i sex månader eller längre beroende på patientens tillstånd.

Isoniazid kan också ge vissa biverkningar, såsom leverfunktionsrubbningar, neurologiska effekter och allergiska reaktioner. Det är därför viktigt att patienten övervakas regelbundet under behandlingen.

"Antituberculosis medication" er en samling av lægemidler som brukes til å behandle tuberkulose, en infeksjons sykdom som primært angriper lungene. Disse medisinene virker ved å dræbe eller hindre vekst og formultiplisering av den bakterielle agens som forårsaker sykdommen, som er *Mycobacterium tuberculosis*.

De mest vanlige typeren av antituberculosis medisiner inkluderer:

1. Isoniazid (INH): Dette er en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å hindre bakteriens evne til å syntetisere sin cellevæg.
2. Rifampicin (RIF): Dette er også en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å inaktivere bakteriens RNA-polymerase, hvilket stopper produksjonen av proteiner som er nødvendige for bakteriens vekst og overlevelse.
3. Ethambutol (EMB): Dette er en andre-line behandling for tuberkulose og virker ved å forhindre bakteriens evne til å syntetisere sin cellevæg.
4. Pyrazinamid (PZA): Dette er også en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å støre bakteriens metabolisme og fører til dens død.

Disse medisinene kan enten brukes alene eller i kombinasjon med andre medisiner for å sikre en maksimal behandlings effektivitet og for å redusere risiko for bakteriens utvikling av resistans mot ein eller flere av de enkelte medisinene.

Behandlingen av tuberkulose kan vare fra seks måneder til et år, avhengig av typen og alvorligheten av sykdommen, samt pasientens svar på behandlingen. Det er viktig å følge behandlingsplanen tett for å sikre en fullstendig heiling og for å redusere risiko for spredning av bakterien til andre.

Rifampin är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen rifamyciner. Det verkar genom att hindra bakterier från att producera ett protein som behövs för sin överlevnad och multiplikation. Rifampin används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, till exempel tuberkulos, stafylokocker och meningokocker.

Läkemedlet ges ofta i kombination med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna. Vid användning av rifampin kan patienter uppleva en rödbrun färgförändring av t.ex. svett, urin och slem i näsa och svalg, vilket är ofarligt men kan vara obehagligt.

'Mycobacterium tuberculosis' är en bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande, aerobisk grampositiv bakterie som har en unik celldelning och en mycket speciell cellvägg som innehåller ett högt lipidinnehåll, vilket gör den motståndskraftig mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Bakterien sprids främst via luften när en smittad person hostar eller nyser ut bakterier i form av droppar som kan andas in av en annan person.

Många människor som infekteras med M. tuberculosis visar inga symtom alls och har inte någon sjukdom, ett tillstånd som kallas latent TB-infektion (LTBI). Men om bakterien aktiveras och börjar växa i kroppen kan den orsaka en rad symtom, ofta på lungorna, men även på andra ställen i kroppen. Symptomen på tuberkulos kan inkludera hosta som varar länge (vanligtvis tre veckor eller mer), utslag i huden, feber, viktförlust, trötthet och nattsvett.

Tuberkulosen är en behandlingsbar sjukdom, men den kan bli livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen av tuberkulos kräver ofta flera olika antibiotika under en lång tidsperiod, vanligtvis under sex månader eller mer.

Pyrazinamid är ett antibiotikum som används för att behandla tuberkulos (TB). Det fungerar genom att döda eller hämma tillväxten på de bakterier som orsakar sjukdomen. Pyrazinamid konverteras i kroppen till en substans som är giftig för bakterierna och stör deras cellmembran, vilket leder till deras död. Det används ofta tillsammans med andra tuberkulostatika i behandlingen av aktiv tuberkulos.

Etambutol är ett tuberkulostatiskt läkemedel som används för att behandla tuberkulos (TB). Det fungerar genom att störa förmågan hos mykobakterien, den bakterie som orsakar TB, att bilda cellväggar. Detta gör det svårare för bakterierna att överleva och sprida sig i kroppen.

Etambutol ges vanligen som tablettform och intas per oral (d.v.s. genom munnen). Vanliga biverkningar inkluderar förlorad känsel i fingrar och tår, muskelontflammningar och yrsel. I sällsynta fall kan det orsaka synskador, så därför behöver patienter som tar etambutol ha regelbundna oftalmologiska undersökningar under behandlingen för att upptäcka eventuella tecken på skada i tid.

Etambutol är ett viktigt verktyg i kampanjen mot tuberkulos, men det bör endast användas under läkarövervakning och som en del av en kombinerad behandling med andra TB-läkemedel.

Antibiotika mot tuberkulos, även känt som tuberkulostatika, är en grupp av läkemedel som används för att behandla och förebygga tuberkulos (TB). De flesta tuberkulostatika fungerar genom att stoppa eller döda Mycobacterium tuberculosis-bakterierna, som orsakar sjukdomen. Exempel på vanligt använda tuberkulostatika inkluderar isoniazid, rifampicin, etambutol och pyrazinamid. Dessa antibiotika intas ofta i kombination under en lång tid för att säkerställa att allt aktiva TB-bakterier dödas och förhindra utvecklingen av resistens mot läkemedlen.

Tuberkulose, läkemedelsresistent, är en allvarlig form av tuberkulossjukdom som orsakas av bakterier som är resistenta mot vanliga behandlingsmetoder. Det finns två huvudtyper av läkemedelsresistent tuberkulos: multi- resistent tuberkulos (MDR-TB) och extremt läkemedelsresistent tuberkulos (XDR-TB).

MDR-TB definieras som en tuberkulossjukdom orsakad av bakteriestammar som är resistenta mot minst två av de första valda läkemedlen i TB-behandlingen: isoniazid och rifampicin. XDR-TB definieras som en sjukdom orsakad av bakteriestammar som är resistenta mot minst fyra av de vanligast använda läkemedlen i TB-behandlingen, inklusive isoniazid och rifampicin, samt även två av de andra viktigaste behandlingsvalen: flurokvinaloner och aminoglykosider.

Läkemedelsresistent tuberkulos är ett allvarligt globalt hälsoproblem som kan vara svårt att behandla och kräver ofta längre behandlingstid med starkare, dyrare läkemedel och i vissa fall även operationer. Det är viktigt att identifiera och behandla läkemedelsresistent tuberkulos så snart som möjligt för att minska risken för spridning och komplikationer.

Tuberkulose (TB) er en infektionssygdom forårsaget af bacillus Calmette-Guérin (BCG)-bakterien, der primært angriber lungerne, men som også kan sprede sig til andre dele af kroppen. Symptomerne på TB kan være hårdt at identificere og kan variere fra person til person, men ofte inkluderer de hoste, feber, træthed, sveden om natten og vægttab. TB er typisk behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vare op til seks måneder eller mere for at sikre fuldstændig udryddelse af bakterierne. Hvis TB ikke behandles korrekt og i tide, kan det være livstruende og føre til alvorlige komplikationer som bl.a. lungefibrose og andre permanente skader på lungerne.

Lungtuberkulose, eller tuberculosis (TB) av lungorna, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar vanligen lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen.

Vid lungtuberkulose kan patienten uppvisa en rad symtom, som exempelvis hosta som varar länge (ibland med blodiga slemproppar), feber, nattsvettningar, viktminskning och trötthet. Sjukdomen sprids vanligen via luften när en smittad person hostar, nyser eller torkar sina slemhalsflussigheter. Andra människor kan då andas in bakterierna och bli smittade.

Diagnosen ställs ofta genom att undersöka slemprover från lungorna med hjälp av mikroskopi eller kultivering, men ibland behövs även andra tester som röntgenundersökningar och blodprov. Behandlingen består vanligen av en kombination av flera antibiotika under en längre tidsperiod, ofta i sex månader eller mer. Det är viktigt att behandlingen följs noggrant för att undvika re resistance och fortsatt smitta till andra.

Etionamid är ett läkemedel som används för behandling av tuberkulos (TB). Det är en så kallad andrasyreförening och verkar genom att hämma bakteriens förmåga att syntetisera sin cellvägg. På det sättet dödas eller hämmas bakteriernas tillväxt, vilket gör att sjukdomen blir kontrollerbar.

Etionamid är ett viktigt läkemedel i behandlingen av multiresistent tuberkulos (MDR-TB) och extensivt resistent tuberkulos (XDR-TB). Det ges vanligen tillsammans med andra TB-läkemedel som isoniazid, rifampicin, pyrazinamid och ethambutol.

Läkemedlet kan ha vissa biverkningar, såsom illamående, kräkningar, förlust av aptit, smakförändringar, yrsel och huvudvärk. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som skada till levern eller nervsystemet.

Det är viktigt att följa läkarens instruktioner när man tar etionamid, och rapportera omedelbart om man upplever några allvarliga biverkningar.

Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det produceras naturligt av aktinobakterien Streptomyces griseus och är verksamt mot en rad olika bakterier, inklusive gramnegativa och grampositiva stavbakterier samt mykobakterier.

Streptomycin fungerar genom att binda till den 30S-subenheten av bakteriens ribosomer och på så sätt stör proteintranslationsprocessen, vilket leder till bakteriedödande effekt. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, som exempelvis tuberkulos och pest.

Sedan 1940-talet har streptomycin varit en viktig del i behandlingen av olika infektionssjukdomar, men på grund av ökad resistens hos vissa bakteriestammar och förekomsten av biverkningar används det numera oftare i kombination med andra antibiotika.

Aminosalicylic acid (also known as 5-aminosalicylate or 5-ASA) is a type of anti-inflammatory drug that is commonly used to treat inflammatory bowel diseases such as ulcerative colitis and Crohn's disease. It works by reducing the production of chemicals in the body that cause inflammation in the lining of the digestive tract. Aminosalicylates are available in various forms, including oral tablets, capsules, and enemas or suppositories that are inserted into the rectum. Examples of aminosalicylate drugs include sulfasalazine, mesalamine (Asacol, Delzicol, Lialda), olsalazine (Dipentum), and balsalazide (Colazal).

Aminosalicylic acid is a medication used primarily to treat inflammatory bowel diseases such as ulcerative colitis and Crohn's disease. It is an anti-inflammatory drug that works by reducing the production of chemicals in the body that cause inflammation in the intestines.

In medical terms, aminosalicylic acid is a 5-aminosalicylate (5-ASA) compound, which means it contains a chemical structure similar to salicylic acid, a natural anti-inflammatory agent found in willow bark and aspirin. Aminosalicylic acid is available in various forms, including tablets, capsules, and enema preparations, and is often used in combination with other medications to manage the symptoms of inflammatory bowel disease.

The exact mechanism of action of aminosalicylic acid is not fully understood, but it is believed to work by inhibiting the activity of certain enzymes involved in the inflammatory response, such as cyclooxygenase-2 (COX-2) and lipoxygenase. This helps to reduce the production of pro-inflammatory mediators such as prostaglandins and leukotrienes, which contribute to the symptoms of inflammatory bowel disease.

Overall, aminosalicylic acid is an important medication in the treatment of inflammatory bowel diseases, helping to reduce inflammation, manage symptoms, and improve quality of life for patients with these conditions.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.

Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.

Isonicotinsyra är en organisk förening som tillhör klassen av aromatiska karboxylsyror. Den har formeln C6H5NO2 och är strukturellt relaterad till nicotin syra, som är den aktiva substansen i läkemedlet niacin (även känd som vitamin B3).

Isonicotinsyra är en vanlig byggsten i många läkemedel och används ofta som en intermediär i organisk syntes. Den har också visat sig ha antibakteriella egenskaper och används ibland som ett konserveringsmedel i livsmedel.

I kliniska sammanhang kan isonicotinsyra användas som en urinsyraprova för att diagnostisera tuberkulos, eftersom patienter med aktiv tuberkulos ofta utsöndrar höga nivåer av isonicotinsyran i sin urin.

Katalas är ett enzym som finns naturligt i vissa celler i kroppen, framförallt i levern. Det har en viktig roll i att bryta ned vissa giftiga ämnen, till exempel väteperoxid (H2O2), till mindre skadliga produkter, såsom vatten och syre. Överaktivitet eller underaktivitet av katalas kan vara associerat med olika sjukdomar, som cancer och neurodegenerativa störningar.

Tioacetazon är ett läkemedel som tillhör gruppen tioxoderivat och används främst som antiinflammatorisk behandling vid tuberkulos. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducera inflammationen i kroppen. Tioacetazon är ofta kombinerat med andra läkemedel för att behandla tuberkulos.

Läkemedlet ges vanligen som tablett, två till tre gånger per dag, och bör tas under eller efter måltider för att minska mag-tarm-biverkningar. Den exakta dosen och behandlingslängden beror på patientens ålder, vikt, allmäntillstånd och sjukdomsbild.

Tioacetazon kan orsaka allvarliga biverkningar som lever- eller lungskador vid långvarig användning, så det är viktigt att följa läkares rekommendationer noga och regelbundet kontrollera leverfunktionen under behandlingen.

Mykolsyror är en grupp organiska syror som produceras av vissa slags svampar (myko=svamp). De kallas också för mycotoxiner. Mykolsyror kan vara skadliga eller dödliga för levande organismer och kan orsaka sjukdom hos människor, djur och växter. De förekommer ofta i föda som kontaminerats av svampar, till exempel korn, spannmål, nötter och kryddor.

Det finns flera olika typer av mykolsyror, men de mest välkända är Aflatoxin, Ochratoxin, Fumonisin och Patulin. Varje typ har en unik kemisk struktur och kan orsaka olika hälsoproblem.

Aflatoxin är troligen den mest välkända mykotoxinen och produceras av Aspergillus-svampar. Den kan orsaka levercancer hos människor och djur. Ochratoxin produceras också av Aspergillus-svampar, men även av Penicillium-svampar. Den kan skada njurarna och orsaka cancer. Fumonisin produceras av Fusarium-svampar och kan orsaka neurologiska problem och cancer. Patulin produceras av Penicillium-svampar och kan orsaka mag-tarm-problem och andningsbesvär.

För att undvika exponering för mykolsyror bör man undvika att äta föda som är kontaminerad av svampar eller som har ett högt risk för kontamination, till exempel förnedda livsmedel eller livsmedel som lagras under fuktiga och varma förhållanden.

'Mycobacterium' är ett släkte av grampositiva, aeroba batterier som innefattar flera sjukdomsalstrande arter, däribland de två viktigaste patogena arterna Mycobacterium tuberculosis (orsakar tuberkulos) och Mycobacterium leprae (orsakar lepra). Dessa bakterier kännetecknas av sin mykobakteriecellvägg som innehåller en unik typ av lipid, mykolsyra. Deras väggar gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör behandlingen svårare. Mycobacterier är ofta långsamt växande och kan orsaka kroniska infektioner som kan vara svåra att diagnostisera och behandla.

Läkemedelsmultiresistens, bakteriellt, refererar till en typ av bakterier som har utvecklat resistens mot flera olika antibiotika. Detta innebär att de inte kan elimineras eller kontrolleras effektivt med de vanliga behandlingsalternativen. Bakterier kan bli multiresistent genom att mutera spontant eller genom att utbyta genetisk information med andra bakterier.

Det är viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa korrekt dosering och behandlingstid för att minska risken för utveckling av läkemedelsresistens. Multiresistenta bakterier kan leda till svårbehandlade infektioner, ökad sjukhusmortalitet och högre behandlingskostnader.

Latent tuberkulose (TBC) betegner en tilstand hvor individet er inficeret med Mycobacterium tuberculosis, men ikke viser tegn på sygdom eller er smittsom. Den inficerede person har dannet en immunforsvarsmæssig respons mod bakterien, der holder denne i skak og forhindrer udviklingen af aktiv tuberkulose.

Personer med latent TBC har ikke sygdommen selv, men har risiko for at uvikle aktiv tuberkulose senere i livet, især hvis de udsættes for andre faktorer, der svækker immunforsvaret, såsom HIV-infektion eller brug af immunsuppressive medicin.

Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.

Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.

'Mykobakteriofager' är ett begrepp inom mikrobiologin och refererar till bakteriofager (bakterieförstörelsevirus) som kan infektera mykobakterier, vilket är en speciell grupp av grampositiva bakterier. Mykobakterier innefattar bland annat Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, och Mycobacterium leprae, som orsakar lepra.

Mykobakteriofagerna är speciella eftersom de kan penetrera mykobakteriens cellvägg, som annars är svårgenomtränglig på grund av dess unika sammansättning av lipider och proteiner. Mykobakteriofagen infekterar mykobakterien genom att faga DNA:t in i värdbakteriens cytoplasma, där det kan integreras i värdens genetiska material eller replikeras och bildar nya viruspartiklar som sprider sig till andra bakterier.

Mykobakteriofager har visat sig vara ett intressant forskningsområde inom studiet av mykobakterier, eftersom de kan användas för att undersöka mykobakteriers biologi och patogenes, samt utveckla nya terapeutiska strategier för behandling av mykobakterieinfektioner.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

"Azaphenanthrene compounds" refer to a class of organic compounds that are characterized by a tricyclic aromatic structure, consisting of a phenanthrene ring system with an azacycle (a nitrogen-containing ring) fused onto one of the benzene rings. The term "azaphenanthrene" is derived from the names of its two components: "aza," indicating the presence of nitrogen, and "phenanthrene," referring to the tricyclic aromatic structure.

Azaphenanthrenes have a wide range of applications in medicinal chemistry due to their ability to interact with biological systems. Some azaphenanthrene derivatives have been found to exhibit anti-inflammatory, antiviral, and antitumor activities, among others. However, the specific mechanisms of action and therapeutic potential of these compounds are still being investigated.

It's worth noting that "Azaföreningar" is a Swedish term, and the English equivalent would be "azaphenanthrene compounds."

'Upphostning' (engelska: 'Degradation') är inom medicinen ett samlingsbegrepp för den process där större molekyler bryts ned till mindre, enklare delar. Denna process kan ske naturligt i kroppen eller induceras av yttre faktorer som exempelvis vissa enzymer eller andra ämnen. Upphostning kan vara en önskvärd process vid nedbrytning och utransport av avfallsprodukter, men kan även leda till skadliga effekter om det gäller strukturella proteiner eller andra viktiga molekyler som bryts ned.

'Tuberkulinprov' är en medicinsk testmetod som används för att undersöka om en person har utvecklat immunitet mot tuberkulos orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Detta görs genom att injicera en liten mängd tuberkulin, ett proteinextrakt från denna bakterie, under huden och observera om det uppstår enreaktion i form av rodnad eller svelling inom 2-3 dagar.

Reaktionen beror på att immunsystemet svarar på närvaron av tuberkulinproteinet genom att producera ett särskilt typ av vita blodkroppar, T-celler. Styrkan och omfattningen av denna reaktion kan ge en indikation på hur kraftigt immunsvaret är mot tuberkulosinfektionen. Det är viktigt att notera att ett negativt resultat inte utesluter en aktiv tuberkulosinfektion, medan ett starkt positivt resultat kan vara ett tecken på både tidigare exponering och immunitet eller på en aktiv infektion.

'Mycobacterium smegmatis' är en art av snabbt växande, icke-patogena mykobakterier. Den tillhör gruppen av så kallade "atypiska mykobakterier" och förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord.

Bakterien är grampositiv men kan uppträda som gramvariabel på grund av sin speciella cellyta med ett högt lipidinnehåll. Den är icke-kapslad, aerob och katalaspositiv. Kolonier av 'M. smegmatis' är vanligtvis vita till beigea och har en rynkig eller krusig textur.

'M. smegmatis' används ofta som modellorganism inom forskning på grund av sin snabba tillväxt, lätta hantering och likheter med patogena mykobakterier såsom 'Mycobacterium tuberculosis' och 'Mycobacterium leprae'.

Klofazimin är ett antibiotiskt och antipruritikt ( mot irritation och kityta) läkemedel som används för behandling av lepra (Hansens sjukdom), mykobakteriell infektion, och vissa hudtillstånd som orsakas av överdrivet svar på histamin, såsom atopisk dermatit och eksem. Det fungerar genom att störa bakteriens cellmembran och hindra dess tillväxt. Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) och kan orsaka förändringar i hudfärgen, speciellt vid högre doser eller långvarig användning.

Arylamin-N-acetyltransferas (NAT) är ett enzym som katalyserar acetylering av aromatiska aminer. Det finns två huvudtyper av NAT-enzym i människor, NAT1 och NAT2, båda kodade för av separata gener. Dessa enzymer hjälper till att neutralisera och eliminera xenobiotika (främmande ämnen) från kroppen genom att acetylera dem, vilket gör det lättare för dem att excretas. Variationer i NAT-aktivitet kan påverka individens sårbarhet för cancer och andra sjukdomar som är relaterade till exponering av aromatiska aminer.

Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och multiplikation. De används vanligen för behandling av olika typer av infektioner orsakade av gram-positiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som tuberkulos). Exempel på rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.

'Hydraziner' är en samlingsbeteckning på organiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av två kolbindna kväveatomer (-NH-NH-). Dessa föreningar kan vara stabila under vissa förhållanden, men är ofta reaktiva och används som byggstenar inom organisk syntes. Exempel på hydraziner inkluderar hydrazin (H2N-NH2) och fenylhydrazin (C6H5-NH-NH2).

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.

'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).

Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.