Ett icke-metalliskt grundämne i halogengruppen med kemiskt tecken I, atomnummer 53 och atomvikt 126,90. Det är ett essentiellt ämne i näringsomsättningen, särskilt viktigt för syntes av sköldkörtelhormon. I lösning har det infektionshämmande egenskaper och används topiskt.
Instabila isotoper av jod som sönderfaller och avger strålning. Jodatomer med atomvikter mellan 117 och 139, med undantag av I-127, är radioaktiva jodisotoper.
Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.
Zinc radioisotopes are radioactive forms of the chemical element zinc, which have unstable nuclei and emit radiation as they decay towards a stable state. Examples of zinc radioisotopes include zinc-65 and zinc-72, which are used in medical research and nuclear medicine for various applications such as imaging, therapy, and radiotherapy.
Oorganiska föreningar som innehåller jod som en huvudbeståndsdel i molekylen.
En flödesmätning med radioisotop är en non-invasiv diagnostisk metod som innebär att ett litet målmedel, konjugerat med en svagt aktiv radioisotop, införs i kroppen för att mäta flödet av blod, luft eller andra fluider genom ett specifikt organ eller kärlsystem. Detta gör det möjligt att upptäcka och bedöma olika medicinska tillstånd som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, lungemboli och njursjukdomar.
Strontiumradioisotoper refererer til forskjellige former av strontium som har ustabil atomkerne og som sønderfaller ved å udsende ioniserende stråling, kalt radioaktivt sønderfall. Disse radioisotopene brukes ofte i medisinsk kontekst, for eksempel i behandlingen av knogletumorer, hvor de kan erstattet med naturlig strontium i knoglene og dermed avge terapeutisk stråling direkte til området som trenger behandling. Et typisk eksempel er strontium-89, som er et beta-radioisotop som ofte brukes for å behandle smerter relatert til metastaserende knogletumorer.
Instabila isotoper av ädelgasen krypton som sönderfaller under avgivande av strålning. Kr-atomer med atomvikt 74-77, 79, 81, 85 och 87-94 är radioaktiva kryptonisotoper.
Förstoring av sköldkörteln hos en betydande andel medlemmar av en population, ett fenomen som allmänt tillskrivs brist på jod i födan.
Instabila isotoper av indium som avger strålning under sönderfall. Indiumatomer med atomvikterna 106-112, 113m, 114 och 116-124 är radioaktiva isotoper.
Sjuklig förstoring av sköldkörteln.
"Natriumradioisotoper" refererar till isotoper av grundämnet natrium (symbol "Na") som har överskott av neutroner och därmed är radioaktiva, vilket betyder att de sakta avger ioniserande strålning. Natrium har 8 stabila isotoper och flera instabila radioisotoper, varav de vanligaste är natrium-22 (^22Na) och natrium-24 (^24Na). Dessa radioisotoper används inom medicinen för diagnostiska och terapeutiska syften, till exempel genom att injicera dem i patienten och sedan följa deras spridning med hjälp av en gammakamera.
Radionuclide imaging, also known as nuclear medicine, is a medical procedure that uses small amounts of radioactive material (radionuclides) to create detailed images of the body's internal structures and functions. This technique allows healthcare professionals to diagnose and monitor various medical conditions, such as cancer, heart disease, and neurological disorders. The radionuclides emit gamma rays that are detected by specialized cameras, which then generate images that provide valuable information about the patient's health.
Radioaktivitet är ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant, under processen kallas detta för radioaktiv decay. Under sönderfallen emitteras hö energetiska partiklar och/eller gammastrålning. Detta leder till att den ursprungliga atomkärnan förändras och omvandlas till en annan kemisk element. Radioaktiva isotoper, också kallade radionuklider, kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt i laboratorier och kärnreaktorer.
Instabila bariumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Bariumatomer med atomvikterna 126-129, 131, 133 och 139-143 är radioaktiva.
Yttriumradioisotoper refererar till en variant av grundämnet yttrium som har ett instabilt kärnnummer och sönderfaller genom emission av ioniserande strålning. Dessa isotoper används inom medicinen, speciellt inom nuklearmedicin, för att diagnostisera eller behandla vissa sjukdomar. Exempel på en vanligt använd yttriumradioisotop är Yttrium-90.
Tennradioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet tenn (symbol: Sn), som har en instabil kärnnukleotid och sönderfaller spontant genom emission av ioniserande strålning. Exempel på tennradioisotoper inkluderar isotoperna ^121^Sn, ^123^Sn, ^125^Sn och ^126^Sn, som används inom medicinen för diagnostiska syften i form av radiofarmaka.
Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.
Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.
Instabila isotoper av koppar som sönderfaller under avgivande av strålning. Kopparatomer med atomvikter 58-62, 64 och 66-68 är radioaktiva kopparisotoper.
"En sköldkörtel är en endokrin drift som producerar och sekreterar tyreoideahormoner, inklusive triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), vilka reglerar metabolism, tillväxt och utveckling hos ryggradsdjur."
Instabila isotoper av fosfor som sönderfaller under avgivande av strålning. Fosforatomer med atomvikter 28-30 och 32-34 är radioaktiva isotoper.
En oorganisk förening som används som jodkälla i samband med tyreotoxisk kris och för förberedande behandling av tyreotoxikospatienter inför tyreoidektomi.
Beta particles, often denoted as β-, are a type of ionizing radiation released during the process of radioactive decay in certain unstable atomic nuclei. Beta particles consist of high-speed electrons that are ejected from an atom's nucleus when a neutron decays into a proton, an electron, and an anti-neutrino. This transformation results in an overall decrease of one unit in the atomic number (Z) while keeping the mass number (A) constant for the daughter nucleus. Beta particles possess kinetic energy that can vary, and their path through matter is typically straight with some degree of deflection due to collisions with other atoms' electrons.
Natriumklorid som livsmedelstillsats.
Teknetium är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör gruppen neutronrika, lättflyktiga metallerna. Det saknar stabila isotoper och är endast tillgängligt genom kärntekniska metoder. Teknetium-99m är den mest använda isotopen inom medicinen, framförallt inom diagnostiska procedurer, då den avger gamma-strålning som kan detekteras i kroppen. Den används ofta för att undersöka blodflöde, funktion och struktur hos olika organ samt för att upptäcka tumörer eller andra abnormiteter.
Instabila isotoper av kvicksilver som sönderfaller under avgivande av strålning. Hg-185-195, 197, 203, 205 och 206 är radioaktiva kvicksilverisotoper.
Teknetium Tc 99m-svavelkolloid är ett radionuklidbaserat kontrastmedel som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka lever-, gallblåsa- och lymfkörtelsfunktion. Kolloiden i preparatet har en storlek på cirka 1-1000 nanometer, vilket gör dem till idealiska agenter för att studera retikuloendoteliala systemet (RES), som består av celler som fagocyterar främmande partiklar och ämnen i kroppen. När Teknetium Tc 99m-svavelkolloid injiceras intravenöst accumuleras kolloiderna i RES, särskilt i levern, mjälten och de retroperitoneala lymfkörtlarna. Genom att använda en gammakamera kan man sedan följa distributionen och upptaget av kolloiden för att få information om funktionen hos ovan nämnda organ och l
Stabila cesiumatomer med samma atomnummer som Cs-133, men med olika atomvikter.
Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.
Povidon-jod är ett antiseptiskt preparat som används för att reducera risken för infektioner i samband med sårläkning. Det består av jod och polyvidon, en neutral polymer som långsamt frisätter jodjoner, vilket resulterar i en kontinuerlig jodutsläpp under en period av upp till 12 timmar. Denna egenskap gör povidon-jod effektivt för att eliminera en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar och virus. Det används ofta före operationer och kan appliceras på huden som ett desinfektionsmedel eller som en kompress med till exempel en sårdränering för att förhindra infektioner under wound healing-processen.
Instabila isotoper av cerium som sönderfaller under avgivande av strålning. Ceriumatomer med atomvikterna 132-135, 137, 139, 141 och 143-148 är radioaktiva isotoper av cerium.
Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.
Sjukdomstillstånd till följd av födoämnes- eller ämnesomsättningsbrister. Begreppet omfattar alla sjukdomar orsakade av otillräckliga förråd i kroppen av livsviktiga näringsämnen, t ex protein (eller aminosyror), vitaminer och mineral.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Hf, atomnummer 72 och atomvikt (medelvärde) 178,49. Isotoper varierar i atommassa från 173,94 till 179,95. Av naturliga, hafniumhaltiga mineral är hafnon (HfSiO4) det hafniumrikaste (65,97% Hf).
Instabila isotoper av guld som sönderfaller under avgivande av strålning. Au 185-196, 198-201 och 203 är radioaktiva guldisotoper.
Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling där en radioaktiv isotop kopplas till en monoklonal antikropp, som är designad för att binda specifikt till en tumörcells yta. När denna konjugat injiceras i kroppen kommer den att leta reda på och binda till måltumören, varpå den avger joniserande strålning som skadar tumörcellens DNA och orsakar celldöd. Denna metod utnyttjar både immunsystemets förmåga att känna igen och särskilja främmande celler samt den skadliga effekten av joniserande strålning på cancerceller, med minimal onkologisk effekt på omgivande vävnader.
Instabila isotoper av bly (Pb) som sönderfaller under avgivande av strålning. Blyatomer med atomvikt 194-203, 205 och 209-214 är radioaktiva blyisotoper.
Varje diagnostisk undersökning i vilken ingår utnyttjande av radioaktiva (instabila) isotoper. Denna typ av diagnos omfattar många nuklearmedicinska rutiner och radioimmuntester.
Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.
Zinkisotope är varianter eller former av grundämnet zink, som har olika antal neutroner i kärnan, vilket resulterar i olika atommassor. De flesta zinkisotoperna är instabila och sönderfaller naturligt till andra ämnen, medan en handfull är stabila och förekommer naturligt på jorden.
Svavelradioisotoper är atomkärnor av grundämnet svavel (symbol: S), som har förändrat kärnstruktur jämfört med den stabilaste isotopen, och därför är radioaktiva. Det vill säga, de sänder ut ioniserande strålning under sitt sönderfall till en mer stabilt tillstånd. Exempel på svavelradioisotoper inkluderar ^35^S, som har 16 neutroner istället för den vanligaste isotopens 14, och har en halveringstid på 87,4 dagar.
Instabila kadmiumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Cd-atomer med atomvikterna 103-105, 107, 109, 115 och 117-119 är radioaktiva kadmiumisotoper.
Radiofarmaka är substance som innehåller radionuklider och används inom medicinen för att diagnostisera eller behandla sjukdomar. De används ofta inom områden som nuclearmedicin och radioterapi, där de kan hjälpa till att undersöka organ och vävnader i kroppen eller att behandla cancer och andra sjukdomar genom att påverka celler med hjälp av strålning.
Oorganiska, binära föreningar med jod eller jodjonen.
Komplex bestående av jod och något ickejoniskt, ytaktivt medel som verkar som bärare och löslighetsgörande ämne för jod i vatten. Jodoforer förstärker ofta jods bakteriedödande verkan, minskar ångtryck och lukt, minimerar missfärgning och medger kraftig utspädning i vatten.
Föroreningar i jorden som avger radioaktiv strålning.
Ett grundämne tillhörande gruppen sällsynta jordartsmetaller. Det har kemiskt tecken Lu, atomnummer 71 och atomvikt 175. Av de båda naturligt förekommande isotoperna är en radioaktiv.
Rhenium är ett metalliskt grundämne med symbol Re och atomnummer 75 på periodiska systemet. Det tillhör övergångsmetallerna och används främst inom högteknologiska områden som katalysatorer, elektronik och medicinsk diagnostik. Rhenium är ett av de sällsyntaste grundämnena i jordskorpan och förekommer naturligt endast i spårmängder tillsammans med andra mineral.
Tyreotropin, även känt som thyroid-stimulating hormone (TSH), är ett hormon som produceras och secretes av pitutaryt glandet i hypofysen. Det har en viktig roll i regleringen av tyroida glandets funktion genom att stimulera produktionen och frisättningen av tyroidhormonerna, triiodotyronin (T3) och thyroxin (T4). Tyreotropinverksamheten kontrolleras av ett negativt feedback-mechanism där höga nivåer av T3 och T4 i blodet hämmar sekretionen av tyreotropin.
Instabila bromisotoper som faller sönder under avgivande av strålning. Br-atomer med atomvikterna 74-78, 80 och 82-90 är radioaktiva.
Samarium är ett sällsynt seldonföråldrat grundämne med atomnummer 62 och kemisk beteckning Sm, som används inom medicinen i vissa typer av radioterapi behandlingar, framförallt för smärtlindring vid cancer i benet eller andra skelettdelar.
"Skintillationsräkning, även känt som fotopletismografi (FPG), är en icke-invasiv metod för att uppskatta throughput-hastigheten av erytrocyter (röda blodkroppar) i kapillärer genom att mäta fluktuationerna i ljusintensitet orsakade av rörelser hos cellerna."
En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).
Stabila kalciumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalcium, men med varierande atomvikter. Ca-42-44, 46 och 48 är alla stabila isotoper av kalcium.
"Radioactive waste" refers to any material that contains radioactive nuclides in concentrations or quantities that pose a threat to human health and the environment. It is produced as a byproduct of various industrial, medical, and research activities, such as nuclear power generation, mining, and medical isotope production. This waste can remain radioactive for varying lengths of time, ranging from days to thousands of years, and must be managed and disposed of in a safe and responsible manner to prevent the release of radiation into the environment.
"Radiojod bindat till serumalbumin" refererar till när radioaktivt jodisotop (I-131) binds till serumalbuminet, ett protein i blodplasma som transporterar olika substanser runtomkring kroppen. Denna procedur används inom medicinen för att behandla sköldkörtel cancer, där patienten får en dos radioaktivt jod som accumulerar sig i sköldkörteln och avger strålning som dödar cancercellerna. Serumalbuminet binder till jodet för att transportera det runt kroppen innan det tas upp av sköldkörteln, vilket gör att behandlingen är mer effektiv.
Sjukdomstillstånd beroende på medfödd brist på sköldkörtelhormon, vilket yttrar sig i dvärgväxt och outvecklad mental förmåga, muskel- och mjukvävnadsdystrofi, samt nedsatt basal ämnesomsättning. Motsvarande icke-medfödd bristsjukdom kallas myxödem.
Tyroxin är en hormon som produceras och utsöndras av sköldkörteln, och som spelar en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och development. Tyroxin består av tyrosin och fyra jodatomer, och är ett av de två huvudsakliga hormonen i sköldkörteln, tillsammans med triiodtyronin (T3).
Rutenium-radioisotoper refererer til forskellige radioaktive varianter (isotoper) af grundstoffet rutenium, som har et specifikt antal neutroner i atomkernen, der gør dem radioaktive. Disse isotoper afgiver ioniserende stråling og kan anvendes til forskellige medicinske formål, såsom kræftbehandling (radioterapi) eller diagnostiske tests (nuklearmedicin). Et eksempel på en Rutenium-radioisotop er Ruthenium-106.
En sköldkörtelfunktionstest är en medicinsk undersökning som mäter aktiviteten och kapaciteten hos sköldkörteln att producera hormoner, vanligtvis tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), samt stimulerande hormonet thyreoidea-stimulerande hormon (TSH) från hypofysen, för att bedöma sköldkörtelns funktionella status och hjälpa till att diagnostisera eventuella endokrina störningar eller sjukdomar, såsom hypotyreos eller hypertyreos.
En blandning innehållande 38-42% organiskt bundet jod som används för diagnostiska ändamål (röntgentätt ämne).
"Radiometric dating is a method used to determine the age of an object by measuring the decay of radioactive isotopes within it."
Tyreoglobulin är ett glykoprotein som produceras i sköldkörteln och fungerar som en viktig del i produktionen av tyroida hormoner, T3 och T4. Det lagras i sköldkörtelns kolloid och kan mätas i blodet som ett markör för sköldkörtelsjukdomar, särskilt differencialdiagnostiskt vid diffus tyroidit eller olika former av sköldkörtelcancer.
Stabila jodatomer med samma atomnummer som grundämnet jod, men med avvikande atomvikt. Den enda naturligt förekommande jodisotopen är I-127.
Selenium radioisotopes refer to unstable forms of the element selenium that emit radiation as they decay into more stable forms. These isotopes are often used in medical research and treatment, including in imaging techniques like positron emission tomography (PET) scans, and in targeted radiation therapy for cancer treatment. An example of a commonly used selenium radioisotope is Selenium-75, which has a half-life of 120 days and emits gamma rays, making it useful for imaging and diagnostic purposes.
Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.
I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
En klass organiska föreningar med en ringstruktur, innehållande mer än en sorts atom, vanligen kol plus någon annan atom. Ringstrukturen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.
"Natriumpertechnetat Tc 99m" är ett radioträus medicine preparat som används inom diagnostisk medicin, särskilt inom kardiologi och neurologi. Preparatet består av den radioaktiva isotopen Teknetium-99m (Tc-99m) som är kopplad till ett organospecifikt vektormolekyl, i detta fall natriumpertechnetat. När patienten injiceras med preparatet kan man följa dess distribution och upptag i olika vävnader genom att registrera de gammastrålar som avges vid Tc-99ms radioaktiva sönderfall. Detta möjliggör visuell visualisering och funktionell utvärdering av olika organ och system i kroppen, exempelvis hjärtats blodförsörjning eller skelettets struktur.
'Wolfram' är ett sällsynt autosomalt recessivt neurodegenerativt syndrom orsakat av mutationer i genen WFS1, som kodar för wolframinproteinet. Wolframs syndrom kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och sensorineuralt hörselförlust under barndomen eller tidig ungdom. Senare i livet kan ytterligare symtom som försämring av balansen, urinblåsanfunktion och psykiska störningar uppstå.
Sköldkörtelsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som drabbar sköldkörteln och påverkar dess funktion, vilket kan leda till hormonella störningar i kroppen.
Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.
Radionuclide therapy, även känt som radioisotopteleterapi, är en form av cancerbehandling där radionuklider (instabila, radioaktiva isotoper) används för att eliminera eller skada cancerceller. Genom att injicera, inandas eller placeras nära tumören kan läkemedlet med radionukliderna ge en hög dos av joniserande strålning till cancercellerna, medan exponeringen för normal, frisk vävnad hålls på ett minimum. Denna behandlingsform används ofta när tumören är lokaliserad till en specifik del av kroppen eller när patienten inte tål ytterligare kirurgi eller strålbehandling.
Ett järnkelerande ämne med egenskaper liknande dem hos edetater. Det kan bilda kelat även med andra metaller, som t ex plutonium. Syn. DTPA.
Ett kliniskt syndrom som beror på minskad utsöndring av sköldkörtelhormon från sköldkörteln. Det leder till minskad ämnesomsättning och i sin svåraste form till ansamling av mukopolysackarider i huden som i sin tur ger myxödem. En medfödd form, kretinism, medför störningar i den intellektuella och fysiska utvecklingen.
Mätning av radioaktivitet i hela människokroppen.
Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.
Iodoproteiner är proteiner som har jodat aminosyror, vanligtvis tyrosin, kovalent bundna till dem. Dessa jodaterade aminosyror spelar en viktig roll inom kroppen, särskilt i sköldkörteln där de används för att producera hormonerna triiodotyronin (T3) och thyroxin (T4), vilka är involverade i reguleringen av bland annat ämnesomsättning, tillväxt och utveckling.
En specialitet inom radiologin som är inriktad på diagnostiskt, terapeutiskt och forskningsbruk av radioaktiva föreningar i form av farmaceutiska preparat.
Teknetium-99m pentetat är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik för att utvärdera sällsynta, men kliniskt viktiga, nukleära medicinska tillstånd, såsom neuroendokrina tumörer och inflammationer. Det är en kemisk förening av den radioaktiva isotopen teknetium-99m och pentetatjonen. Efter intravenös injicering accumuleras teknetium-99m pentetat i områden med hög proteinsyntes, såsom tumörer, infektioner eller skelettet, och ger upphov till en radiotaktisk emission som kan detekteras med en gammakamera. Denna teknik kallas scintigrafi och möjliggör visualisering och funktionell utvärdering av olika organsystem.
Radiometri är en teknik inom fysiken som mäter strålningens intensitet hos olika typer av elektromagnetisk strålning, till exempel gamma-, röntgen- och ultraviolett strålning. Radiometri används ofta inom områden som medicin, astronomi och miljöövervakning för att mäta strålningsnivåer och skydda mot onödvändig exponering av strålning.
Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och secreteras av sköldkörteln (till exempel tyroxin och triiodotyronin), vilka spelar en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
'Rosanilinfärger' är en grupp syntetiska basfärgämnen som används inom histologi och mikroskopi för att färga cellstrukturer, särskilt proteiner och nukleinsyror, i vävnads- och cellslidor.
En stråldos är ett mått på den mängd ioniserande strålning som absorberas av ett material och uttrycks vanligtvis i grå (Gy), vilket är definierat som en energimängd på 1 Joule per kilogram.
Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.
Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) överproducerar tyroidhormoner, vilket leder till en ökad metabolism i kroppen. Det kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning och svettighet.
Nostoc commune är en kolonibildande cyanobakterie (blågrön alg), som förekommer i sötvatten och fuktiga jordar över hela världen. Den kan bilda tjocka, geléartade mattor eller klumpar med gröna, blågröna eller bruna celler inbäddade i en slags sklerotium (en typ av överlevnadsstruktur). Nostoc commune är känd för sin förmåga att fixera kväve gas från luften och konvertera den till ammoniak, vilket gör den viktig för närings cykeln i ekosystem. Den kan också producera en rad bioaktiva ämnen med potential medicinsk användning, såsom antibiotika, antivirala medel och cancerbekämpande substanser.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av jodradikalen till jod, med påföljande jodering av många organiska föreningar, i synnerhet proteiner. EC 1.11.1.8.
Instabila isotoper av cesium som sönderfaller under avgivande av strålning. Cesiumatomer med atomvikterna 123, 125-132 och 134-145 är radioaktiva cesiumisotoper. Radioisotoperna Cs-134, Cs-135 och Cs- 137 produceras i relativt stor mängd i kärnkraftsreaktorer.
Instabila isotoper av kalium som sönderfaller och avger strålning. K-atomer med atomvikterna 37-38, 40, 42-45 är radioaktiva kaliumisotoper.
En jodförande förening som används som röntgentätt medel vid pyelografi. Om den märks med radioaktivt jod kan den användas för undersökning av njurfunktioner.
Perchlorates är ett samlingsnamn för salter och estrar av perklorsyra (HClO4). De är starkt oxiderande ämnen och används inom medicinen som desinfektionsmedel, till exempel i ögondroppar. Perchlorater kan också förekomma som miljöföroreningar från industriella processer och militära explosioner. Långvarig eller hög exponering för perchlorater kan störa sköldkörtelfunktionen och orsaka hypotyroidism.
Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.
Upptag av ämnen genom tarmhinnan.
Ett resultat av jodisering av monojodtyrosin. I samband med sköldkörtelhormonbiosyntesen kopplas dijodtyrosinrester till andra monojodtyrosin- eller dijodtyrosinrester så att T4- eller T3-sköldkörtelhormon bildas (tyroxin och trijodtyronin).
Sköldkörteltumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av oregelbunden och excesiv celldelning i sköldkörteln, med potentialen att invadera omgivande vävnader eller sprida sig till andra delar av kroppen.
Natriumjodid är ett medel som innehåller jod, ett essentiellt spårämne som hjälper till att reglera sköldkörtelhormonernas produktion och funktion. Det används ofta för behandling av sköldkörtelförändringar, såsom jodbrist och struma. Natriumjodid finns som tabletter eller kapslar och tas vanligen en gång om dagen eller efter recept.
Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod som används inom medicinen för att studera olika funktioner i kroppen, till exempel metabolism, blodflöde och receptoraktivitet. Metoden bygger på att man injicerar en patient med en liten mängd radioaktivt markert ämne (radioligand), som accumulerar i de vävnader eller organ som man vill undersöka.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.
Ett samlingsbegrepp för radioterapi interstitiellt, i hålrum och på kroppsytor. Strålningskällorna är helt eller delvis avskärmade och placeras på eller nära kroppsytan eller i en naturlig kroppshåla. De kan också inneslutas direkt i kroppsvävnader.
"Näringsstatus är ett mått på individens intag och användning av näring, inklusive energibalans, näringsämnen och vitaminer, jämfört med deras behov för att upprätthålla god hälsa och homeostas."
Oorganiska salter av jodsyra (HIO3).
En produkt av jodering av tyrosin. Vid biosyntesen av sköldkörtelhormoner (tyroxin och trijodtyronin) joderas tyrosin först till monojodtyrosin.
The Republic of Belarus is a country in Eastern Europe, also known as Belarus. It is a presidential republic, with Alexander Lukashenko being the president since 1994. The country has a population of around 9.5 million people and its capital city is Minsk. The official languages are Belarusian and Russian. The healthcare system in Belarus is governed by the Ministry of Health, which is responsible for formulating and implementing health policies. The country provides universal healthcare to its citizens, with a mix of public and private funding.
Autoimmune tyreoiditis är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomar där kroppens immunsystem angriper och skadar sköldkörteln (tyreoidean). Detta orsakar inflammation och kan leda till förändringar i tyreoideahormonnivåerna. De två vanligaste formerna av autoimmun tyreoidit är Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.
Vitamin B12, också känt som cobalamin, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i flera av våra kroppsfunktioner. Det är essentiellt för att underhålla en hälsosam nervsystemfunktion, syntetisera DNA och producera röda blodkroppar. Vitamin B12 hjälper också till att sänka nivåerna av homocystein i kroppen, ett aminosyra som vid höga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Det hittas naturligt i animaliska livsmedel som kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, samt i vissa gröna bladgrönsaker och jäst.
Sentinel node-biopsi är en kirurgisk procedur där den första lymfkörteln (sentinel noden) som dränerar från ett primärt tumörområde tas bort och undersöks för spridning av cancerceller. Detta används som en metod för att avgöra om cancer har spridits utanför primärtumören till regionala lymfkörtlar. Om sentinel noden är fri från cancer ses det som ett gott tecken på att cancern ännu inte har spridit sig till andra lymfkörtlar eller kroppsdelar.
Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.
"Teknetium Tc 99m-medronat" är ett radionuklidet markerat medrekansmedel som används vid skelettskanningar för att diagnostisera och undersöka olika ben- och ledrelaterade sjukdomar, såsom benbrott, infektioner, inflammationer och cancer. Teknetium Tc 99m är en kortlivad radioaktiv isotop som har en halveringstid på cirka 6 timmar, vilket gör den lämplig för medicinsk användning eftersom den avger relativt lite strålning och hastigheten för nedbrytningen är snabb. Medronat är en organisk komponent som binder till teknetiumet och transporteras till benvävnaden, där det fångas upp av osteoblastceller (benbildande celler) och ger information om aktiviteten hos dessa celler. Detta möjliggör en precis visualisering av skelettets struktur och funktion, vil
Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.
Tyreoidektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedure där hela sköldkörteln (tyreoidea) tas bort. Denna operation utförs vanligtvis för att behandla sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma eller sköldkörtelcancer. Efter operationen kan patienten behöva livslång hormonersättning med tyroxin (T4) och/eller trijodtyronin (T3), beroende på hur mycket av sköldkörteln som har tas bort.
Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.
Metalliskt grundämne med atomnummer 83, atomvikt 208,98 och kemiskt tecken Bi. Före de antibiotiska preparatens tid användes vismutsalter mot inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen och mot syfili s. Vismut förekommer i naturen som ren metall eller i form av vismutsulfider med varierande sammansättning.
Ett specifikt äggalbuminprotein som genom att interagera med biotin gör detta otillgängligt för däggdjur och förorsakar därmed biotinbrist.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Iod är ett spårmineral som är viktigt för kroppens funktion, särskilt för produktionen av sköldkörtelhormoner. Iod finns naturligt i vissa livsmedel, såsom sjöfrukt, vispgrus och jodiserat salt. Människor behöver endast små mängder iot, men det är ändå viktigt att få tillräckligt med det eftersom brist på iod kan leda till en förstoring av sköldkörteln (struma) och andra sköldkörtelrelaterade problem.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

Zink-radioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet zink. De inkluderar olika former av radioaktivt zink, vilket betyder att de saknar stabil jämvikt och sönderfaller naturligt över tiden genom att avge formen av strålning som är karakteristisk för respektive isotop.

Exempel på Zink-radioisotoper inkluderar:

* Zink-65, som sönderfaller till kobolt-65 med en halveringstid på 244 dagar och avger en gamma-strålning.
* Zink-72, som sönderfaller till koppar-72 med en halveringstid på 41,7 timmar och avger både beta-partikelstrålning och gamma-strålning.
* Zink-75, som sönderfaller till gallium-75 med en halveringstid på 360 dygn (cirka 1 år) och avger en gamma-strålning.

Zink-radioisotoper används inom medicinen för att diagnostera och behandla sjukdomar, till exempel genom att injicera en patient med en liten mängd radioaktivt zink och sedan följa dess spridning i kroppen med hjälp av bildtekniker som SPECT eller PET. Dessa tekniker möjliggör detaljerade avbildningar av olika organ och vävnader, vilket kan vara användbart för att upptäcka skador, tumörer eller andra abnormaliteter.

I medicinskan betyder "jodföreningar" ofta kemiska föreningar som innehåller jodatom, I–. Jod är ett grundämne och ett halogen med atomnummer 53 i det periodiska systemet. Det är ett nödvändigt spårmineral för människor och andra djur, och det används ofta inom medicinen som desinfektionsmedel och kontrastmedel under röntgenundersökningar.

Exempel på jodföreningar inkluderar:

* Jodidjon (I–): Det vanligaste jodföreningen i kroppen och det som används mest ofta som dietärt tillskott och läkemedel.
* Jodoform (CHI3): Använts historiskt som desinfektionsmedel och läkemedel mot infektioner.
* Jodlakan (C10H12I4N2Na2O8S2): Används som kontrastmedel under röntgenundersökningar av sköldkörteln och andra kroppsdelar.
* Organojodföreningar: En grupp kemiska föreningar där jod är bundet till kol, såsom jodoftor (ICH2O) och jodmetan (CH3I). De används ofta inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

Flödesmätning med radioisotop, även känd som radiokärnflödesmätning, är en teknik för att mäta volymflödet i olika typer av medicinska tillämpningar. Denna metod innebär att man inför ett radioaktivt isotopmärkt ämne (radioisotop) i blodomloppet eller annat vätskeflöde och sedan mäter dess koncentration med hjälp av en gammakamera eller en annan typ av detektor.

I denna metod används ofta radioisotoper som krypton-85, xenon-133 eller teknetsium-99m. Dessa ämnen har kort halveringstid och avger gamma-strålning när de sönderfaller. När de införs i blodomloppet eller ett annat vätskeflöde kan man mäta deras koncentration med en gammakamera, som registrerar de utsända gammastrålningarna. Genom att känna till koncentrationen och hur snabbt isotopen försvinner från området kan man beräkna flödet i det aktuella området.

Flödesmätning med radioisotop används ofta inom medicinska specialiteter som kardiologi, neurologi och radiologi för att diagnostisera och bedöma olika sjukdomstillstånd, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar och neurologiska störningar. Det är en icke-invasiv metod som inte kräver någon operation eller injektion av kontrastmedel.

Strontiumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet strontium, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika massa. Strontiumradioisotoper är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av radioaktiv strålning i form av alfa- eller betastrålning. Exempel på strontiumradioisotoper inkluderar strontium-89, som används inom medicinen för behandling av benmetastaser vid cancer, och strontium-90, som har använts i nukleära vapen och är en komponent i vissa typer av radioaktivt avfall.

Krypton (kr) är ett ädla gas med atomnummer 36 i periodiska systemet. Det finns flera radioaktiva isotoper av krypton, däribland:

1. Kr-85: har en halveringstid på 10,756 år och används som säkerhetsmarkör inom industrin.
2. Kr-87: har en halveringstid på 76,34 minuter och produceras naturligt i jordens atmosfär genom nukleär decay av rubidium-87.
3. Kr-85m: har en mycket kort halveringstid på 4,42 timmar och är en exciterad tillstånds isomer av Kr-85.

Kryptonradioisotoper används inom olika områden som medicinsk bilddiagnostik, industriell kontroll och forskning.

'Struma endemisk' refererer til en endemisk goitre, som er forstørret skjoldbruskkirtel, der skyldes jodmangel i området, hvor personen bor eller har boet. Den endemiske struma ses hyppigst i fjerne bjergområder og kystområder med jodfattig jord og vand. Jod er et essentielt spormineral, der er nødvendigt for produktionen af skjoldbruskeskjoldets hormoner. Jodmangel kan føre til en forstørret skjoldbruskkirtel, som kan være forbundet med hypotyreose (for lavt thyroxin-niveau) og/eller hyperthyreose (for højt thyroxin-niveau).

Endemisk struma er forholdsvis almindelig i visse regioner af verden, herunder fjerne bjergområder i Sydamerika, Centralasien og Europa. Den kan forebygges gennem jodsupplering i salt og andre almindelige kostvarer.

Indium-111 (^111In) är ett medicinskt använt radionuklid, det vill säga en radioaktiv isotop av grundämnet indium. Indium-111 har en halveringstid på 2,8 dagar och emitterar gamma-strålar med en energimaximum på 171 keV och 245 keV.

Indium-111 används ofta i diagnostiska syfte inom kärnmedicin, där det kopplas till olika molekyler eller proteiner för att skapa radionuklidmärkta läkemedel. Dessa kan sedan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen, exempelvis blodflöde, inflammation eller tumöraktivitet. Ett vanligt användningsområde är att följa upp cancerbehandlingar och detektera eventuell metastasering.

Ett exempel på ett indium-111-baserat preparat är indium-111-oxine, som används för att märka vita blodkroppar (leukocyter) och därmed kunna diagnostisera infektioner eller inflammationer.

Struma är en benämning på en förgrömd sköldkörtel, som kan vara orsakad av olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är näringsbrist av jod, ett spurningselement som behövs för att sköldkörteln skall kunna producera de hormoner som reglerar vår ämnesomsättning och vätskebalans.

Struma kan också orsakas av andra sjukdomar, till exempel autoimmuna tillstånd där kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln, eller som en följd av vissa läkemedelsbehandlingar. I vissa fall kan struma också vara en del av en multipel endokrin neoplasi (MEN) syndrom.

Symptomen på struma kan variera mycket, från inga symptom alls till ett kraftigt ökat sköldkörtelvolym som kan leda till andnöd, hosta och sväljningsbesvär. Behandlingen avhänger orsaken till struma och kan bestå av behandling med jodpreparat, mediciner som reglerar sköldkörtelhormonerna eller kirurgisk bortoperation av sköldkörteln.

Natriumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet natrium, som har extra neutroner i kärnan jämfört med den vanligaste stabila isotopen natrium-23. Natriumradioisotoper sönderfaller på olika sätt och avger då energi i form av radiation. Exempel på natriumradioisotoper är natrium-22 och natrium-24, som används inom medicinen för diagnostiska och terapeutiska ändamål.

Radionuklidavbildning är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktiva ämnen, så kallade radionuklider, för att producera detaljerade bilder av organ och kroppsfunktioner. Metoden bygger på att man injicerar, inandas eller tillämpar ett radionuklidmarkert preparat på patienten. Sedan kan en gammakamera användas för att detektera de gammastrålar som avges när radionukliden sönderfaller. Genom att tolka de upphämtade signalerna kan man skapa tvådimensionella eller tredimensionella bilder som ger information om bl.a. blodflöde, kemisk sammansättning, celldelning och vävnadens funktion i olika delar av kroppen. Exempel på radionuklidavbildning inkluderar skelettscintigrafi, myokardskelettscintigrafi och posita emissions tomografi (PET).

Radioaktivitet definieras som ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant och emitterar hö energetiska partiklar och/eller vågor, såsom alfa-partikel (heliumkärnor), beta-partikel (elektroner eller positroner) och gamma-strålning (elektromagnetisk strålning av hög frekvens). Denna process resulterar i att atomkärnan blir mindre laddad och/eller har en annan kemisk identitet, vilket kan leda till ytterligare sönderfall tills en stabil atomkärna uppnås. Radioaktiva isotoper, också kända som radionuklider, är atomer med instabila kärnor och kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt. Exponering för höga nivåer av radioaktivitet kan vara farlig för levande organismer, eftersom den kan orsaka skada på DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan leda till cancer och andra hälsoproblem.

Bariumradioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet barium. När bariumintaget administreras till en patient i form av en lösning eller suspension, absorberas det vanligtvis inte systemiskt och passerar istället genom tarmarna utan att bindas till vävnader. Genom användning av radioaktiva isotoper av barium kan medicinsk personal följa dess passage genom kroppen med hjälp av en gammakamera, vilket ger information om tarmarnas funktion och struktur.

Exempel på vanligt använda bariumradioisotoper inkluderar barium-133 (^133 Ba) och barium-75 (^75 Ba). Dessa isotoper har olika halveringstider och emissionskärnor, vilket gör dem användbara för olika diagnostiska syften. Bariumradioisotopstudier är vanliga inom områden som radiologi och nuclearmedicin.

'Yttriumradioisotoper' refererer til forskjellige radioaktive varianter av grundstoffet yttrium. Yttrium er et metallisk grunnstoff med atomnummer 39 i det periodiske systemet. Når et yttriumatom blir radioaktivt, betyr det at det har en ustabil atomkjerne som henfaller til en stabil kjerne ved å sende ut stråling.

Det er flere forskjellige yttriumradioisotoper, og de kan ha forskjellige halveringstider og strålingsformer. Et eksempel er Yttrium-90, som har en halveringstid på 64,1 timer og henfaller ved å udsende beta-partikler. Yttriumradioisotoper kan brukes i medisinen til å behandle kræft, for eksempel ved å innebygge dem i radioaktive medicinske produkter (RMP) som sendes inn i kroppen for å ødelegge kræftceller.

Tenn (symbol: Ag) är ett grundämne med atomnummer 47 i periodiska systemet. Tennradioisotoper är isotoper av grundämnet tenn. Isotop är en form av ett grundämne som har samma antal protoner i sin kärna, men skiljer sig åt när det gäller antalet neutroner.

Det vanligaste stabila isotopen av tenn är Ag-107 med 47 protoner och 60 neutroner i sin kärna. Det finns dock också en rad olika radioisotoper av tenn, som alla är instabila och sönderfaller naturligt över tid. Exempel på tennradioisotoper inkluderar Ag-105, Ag-106, Ag-108, Ag-109, Ag-110, Ag-111, Ag-112 och Ag-115. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och sönderfallsprocesser, inklusive beta-plus-sönderfall, beta-minus-sönderfall och elektroninfångning.

Tennradioisotoper används i vissa medicinska tillämpningar, såsom diagnostiska procedurer och behandlingar av sjukdomar. Exempelvis kan Ag-110 användas som en radioträcesubstans för att undersöka njurfunktionen hos patienter. Dessutom har forskare visat intresse för möjligheten att använda tennradioisotoper i behandlingar av cancer, eftersom de kan vara effektiva i att döda cancerceller och minska skadan på omgivande vävnader.

'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.

Järnradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet järn (Fe), där atomkärnan innehåller ett instabilt radioaktivt tillstånd. Dessa isotoper sönderfaller naturligt över tid genom att emittera radiation i form av alfa- eller betastrålar och/eller gammafotoner. Exempel på järnradioisotoper är Fe-55, Fe-59 och Fe-60. Dessa isotoper används inom olika områden, till exempel i forskning, medicin och industri.

Copper radioisotopes refer to unstable forms of the element copper that emit radiation as they decay into more stable elements. These isotopes are often used in medical imaging and treatment due to their ability to be detected by medical equipment and their emission of therapeutic radiation. Common copper radioisotopes used in medicine include copper-64 and copper-67, which have half-lives of approximately 12.7 hours and 2.5 days, respectively. Copper-64 is often used in positron emission tomography (PET) scans to visualize the distribution of the isotope within the body, while copper-67 has been explored as a potential therapeutic agent for cancer treatment due to its emission of beta particles and gamma rays.

Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.

'Fosforradioisotoper' refererer til radioaktive varianter (isotoper) av grundstoffet fosfor. Fosfor har flere forskjellige isotoper, og noen av dem er ustabile og vil hencefalls bli radioaktive. Nogle av de mest brukte fosforradioisotopene inkluderer:

* P-32 (fosfor-32): har en halveringstid på 14,26 dager og utsender en beta-partikkel under henfallet. Denne isotopen brukes ofte i medisinen til å behandle kræftlignende tilstander som myeloma og leukemia.
* P-33 (fosfor-33): har en kort halveringstid på 25,34 dager og utsender både gamma-stråling og beta-partikler under henfallet. Denne isotopen brukes i forskning og med diagnosticering av kræft.

Radioaktive isotoper inkludert fosforradioisotoper kan være farlige å handle med, og de bør kun brukes av skjøttede fagpersoner som har undergått relevant utdanning og traning.

Kaliumjodid är ett salt av kalium och jod, med den kemiska formeln KI. Det används ofta inom medicinen som en källa till jod, ett essentiellt spårelement som behövs för att producera thyroxin, ett hormon som produceras av sköldkörteln och hjälper reglera vår metabolism. Kaliumjodid används ofta för att behandla och förebygga jodbrist, och kan också användas för att behandla överfunktion av sköldkörteln (hyperthyroidism).

'Beta particles' är en term inom medicinsk fysik och radioaktivitet som refererar till en typ av subatomär strålning som utsänds från ett radionuklid under en process som kallas beta-förfall.

Specifikt avser 'beta particles' elektroner (-1 betapartikel) eller positroner (+1 betapartikel), beroende på typen av radioaktivt sönderfall. När ett neutron i atomkärnan sönderfaller, omvandlas det till en proton och en elektron som accelereras till höga hastigheter och kastas ut från atomkärnan som en beta-partikel. På motsvarande sätt kan en proton i atomkärnan sönderfalla till ett neutron och en positron, vilket också ger upphov till en beta-partikel.

Beta-strålning har hög penetrantkraft jämfört med andra typer av subatomär strålning som alfa-strålning, men kan fortfarande blockeras av tunna skikt av material som papper eller plast. När beta-partikeln passerar genom materia kan den orsaka direkt skada på levande vävnad genom att kollidera med atomkärnor och frigöra energi, vilket kan leda till mutationer och cellskador som kan vara cancerframkallande.

'Koksalt i kroppen' (kost) refererar till ett mineral som kallas natriumklorid. Det är en typ av salt som består av natrium- och klordelar. Natriumklorid används ofta som säsongering för mat och är viktigt för att hålla vattenbalansen i kroppen, hjälpa musklerna att fungera korrekt och överföra nervimpulser.

En normal nivå av natriumklorid i blodet ligger mellan 135 och 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Om saltnivån i blodet är för hög eller för låg kan det leda till olika hälsoproblem. För höga nivåer av natriumklorid kallas hypernatremi och kan orsaka symtom som yrsel, krampningar, förvirring och i allvarliga fall koma. För låga nivåer, hyponatremi, kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och i allvarliga fall förlust av medvetande.

Det är viktigt att ha en balanserad saltintag genom kosten och att dricka tillräckligt med vätska för att hålla ett jämnt läge av natriumklorid i blodet. Om du anser att du har för höga eller för låga nivåer av natriumklorid bör du söka medicinsk hjälp.

Teknetium (^{99m}Tc) är ett radionuclid, det vill säga en isotop med ostadig balans mellan antal protoner och neutroner, som används flitigt inom medicinsk diagnostik. Isotopen har en halveringstid på ungefär 6 timmar, vilket gör den lämplig för korttidssökningar.

I kliniska sammanhang används ^{99m}Tc ofta som ett radioträcelement i olika slag av scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där patienten exponeras för en liten mängd radioaktiv strålning. När teknetium-99m sönderfaller avger det gamma-strålning som kan detekteras utanför kroppen med hjälp av en gammakamera.

Teknetium-99m används ofta för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, skelettet, levern, gallgångarna och njurarna. Det kan även användas för att leta efter tumörer eller infektioner.

Kvicksilver (Hg) är ett tungmetall som naturligt förekommer i jordskorpan. När kvicksilveret utsätts för neutronbestrålning kan det bli omvandlat till olika radioaktiva isotoper. Kvicksilverradioisotoper är, alltså, artificiellt skapade radioaktiva varianter av kvicksilver.

Exempel på vanliga kvicksilverradioisotoper inkluderar:

1. Hg-197: Har en halveringstid på 23,8 timmar och sönderfaller genom beta-minus-emission till Tl-197.
2. Hg-201: Har en halveringstid på 5,02 dagar och sönderfaller genom elektroninfångning till Tl-201, som är ett viktigt radioisotop inom medicinsk diagnostik.
3. Hg-203: Har en halveringstid på 46,6 dagar och sönderfaller genom beta-minus-emission till Tl-203.

Det är viktigt att notera att kvicksilver och dess radioisotoper är skadliga för människor och miljön. Direkt exponering eller långvarig exponering bör undvikas, och hanteringen av kvicksilver och dess isotoper bör ske enligt säkerhetsregler och riktlinjer.

Teknetium Tc 99m-svavelkolloid är ett radioträusubstanser som används inom medicinen, särskilt inom nuclearmedicin. Det består av små partiklar svavelkolloid som är markerade med den radioaktiva isotopen Teknetium-99m.

Svavelkolloidpartiklarna har en storlek på ungefär 10-1000 nanometer och kan absorberas av retikuloendoteliala systemet (RES), som inkluderar levern, mjälten och benmärgen. Därför används Teknetium Tc 99m-svavelkolloid ofta för att undersöka funktionen hos dessa organ.

När patienten får injicera eller inandas Teknetium Tc 99m-svavelkolloid, kan en gammakamera användas för att spåra radionuklidet och skapa bilder av de organ där kolloidpartiklarna har accumulerats. Detta kan hjälpa läkare att diagnostisera olika sjukdomar eller skada på organen, som exempelvis leverinflammation eller benmärgssjukdomar.

Det är viktigt att notera att Teknetium Tc 99m-svavelkolloid endast används i små doser och har en mycket kort halveringstid på ungefär sex timmar, vilket betyder att strålningen från isotopen avtar snabbt.

Cesiumisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet cesium, som har 55 protoner i sin kärna. Det mest förekommande stabila cesiumisotopen är Cs-133, men det finns också instabila, radioaktiva cesiumisotoper, till exempel Cs-134 och Cs-137, som kan bildas vid kärnkraftverksolyckor eller vid kärnvapenprov. Dessa radioaktiva isotoper kan vara skadliga för levande organismer och miljön.

Isotopmärkning är en teknik inom kemin och fysiken där ett visst grundämne ersätts med en isotop av samma grundämne. Isotoper är varianter av ett grundämne som har samma antal protoner, men skiljer sig åt i antalet neutroner och därmed också i massa.

I medicinsk kontext används isotopmärkning ofta för att studera olika biologiska processer in vivo, till exempel genom att märka läkemedel eller andra substanser med en radioaktiv isotop. Dessa kan sedan följas upp med hjälp av olika tekniker som gammakameror eller PET-skanning för att få information om hur de distribueras och metaboliseras i kroppen. Isotopmärkning används också inom diagnostiska och terapeutiska syften, till exempel genom att märka celler eller proteiner med en radioaktiv isotop för att kunna på så sätt följa deras aktivitet och interaktioner i kroppen.

Povidon-jod, även känt som povidon-iodophor eller betadine, är ett antiseptiskt preparat som används för att reducera antalet mikroorganismer på huden och slemhinnor. Det består av jod och polyvidon (PVP), en typ av polymer som agerar som en långsam frisättare av jodjon.

Joden i preparatet har starkt antibakteriellt, antiviralt och även viss fungistatisk verkan. Det är verksamt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive grampositiva och gramnegativa bakterier, svampar och virus som HIV och Hepatit B-virus.

Povidon-jod används ofta före kirurgiska ingrepp för att desinficera huden och underlätta sterilitet i operationsområdet. Det kan också användas för att behandla sår, brännskador, akne och andra hudinfektioner. Preparatet är tillgängligt som lösning, spray, gel, tampong och stickpapper.

Cerium (Ce) är ett metalliskt grundämne och ett av lantanoiderna. Ceriumradioisotoper refererar till de radioaktiva varianterna av cerium. Några exempel på ceriumradioisotoper inkluderar Ce-133, Ce-134, Ce-135, Ce-136, Ce-137, Ce-138, Ce-139 och Ce-141. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och kan användas inom olika områden, till exempel medicinsk diagnostik och behandling av sjukdomar.

Kobolt (Co) är ett metalliskt grundämne som tillhör järn-gruppen i det periodiska systemet. Koboltisotoper är isotoper av grundämnet kobolt, vilket betyder att de är varianter av atomkärnan med olika antal neutroner.

Det vanligaste naturligt förekommande isotopen av kobolt är 59Co, som har 27 protoner och 32 neutroner i sin kärna. Detta ger den en atommassa på ungefär 58,93 u (enheter för atommassa).

Andra isotoper av kobolt är artificiella och skapas vanligtvis genom kärntekniska processer som neutronbestrålning. Dessa isotoper har ofta kortare halveringstider än 59Co och kan användas inom medicinen för att behandla cancer eller diagnostisera sjukdomar.

Exempelvis används 60Co, som har en halveringstid på cirka 5,27 år, ofta som en strålkälla inom strålbehandling av cancer. När 60Co-isotopen sönderfaller avger den två gammaquanter med energier på 1,17 MeV och 1,33 MeV, vilket gör den effektiv för att döda cancerceller.

I medicinska sammanhang används även 57Co som en radionuklid i diagnostiska undersökningar, eftersom det avger två gammaquanter med energier på 122 keV och 136 keV när det sönderfaller. Dessa energiutsläpp kan detekteras med hjälp av en gammakamera för att undersöka olika organ i kroppen.

"Bristsjukdomar" refererar till en grupp med endokrina störningar som kännetecknas av för höga nivåer testosteron och/eller dihydrotestosteron (DHT) hos kvinnor. Den mest vanliga orsaken till bristsjukdomar är polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), men andra orsaker kan inkludera tumörer i hypofysen eller äggstockarna, Cushings syndrom och congenital adrenal hyperplasia. Symptomen på bristsjukdomar kan vara menstruationsstörningar, hirsutism (övervuxande kroppsbehåring), akne, och infertilitet. Behandlingen av bristsjukdomar beror på orsaken, men kan inkludera mediciner som minskar testosteronnivåerna eller östrogenbehandling. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell.

Hafnium (Hf) är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen övergångsmetaller i periodiska systemet. Det har atomnummer 72 och finns naturligt förekommande i mineraler som zirkon och rutil. Hafnium är en tung, hård och korrosionsbeständig metall med hög smältpunkt och används bland annat inom kärnteknik, elektronik och flygteknik. Det har inga kända medicinska användningsområden eller betydelse för människors hälsa.

Guldradioisotoper refererer til radioaktive isotoper (varianter) af guld-atomet (Au), som har få industrielle eller medisinske anvendelser. Disse isotopers halveringstider og stråleemissioner varierer, men de er typisk associeret med en lav radioaktivitet og en begrænset brug i medicinen.

Et eksempel på en guldradioisotop er Gold-198 (Au-198), som har en halveringstid på 2,7 dage og udsender beta-partikler under sit henfald. Denne isotop kan teoretisk anvendes i brachyterapi – en strålebehandlingsmetode, hvor en kilde med ioniserende stråling placeres tæt på eller direkte i et kræftsvulst for at ødelægge kræftcellerne. Men grundet dets begrænsede tilgængelighed og relativt høje omkostninger, er anvendelsen af guldradioisotoper i medicinen meget sjældent.

Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling som kombinerar radioaktivitet och immunterapi. Den innebär att man använder monoklonala antikroppar, som är designade för att binda specifikt till cancerceller, som sedan läses upp med små mängder radioaktiva isotoper. När dessa preparat ges till patienten kommer de att specifically binde till och avge radiation direkt till cancercellerna, vilket kan leda till deras död.

Denna typ av behandling är speciellt användbar för cancersjukdomar där cancercellerna har en specifik markör på sin yta som kan bindas av monoklonal antikropp. Exempel på sådana cancersjukdomar innefattar lymfom och neuroendokrina tumörer.

'Blyradioisotoper' (eller 'bly-isotoper') refererer til forskjellige former for radioaktivt bly, som har forskjellige atommaser. Radioaktivitet innebærer at et atom av en given type (en isotop) spontant vil henfalle og i den prosessen avgi ioniserende stråling.

Eksempler på blyradioisotoper inkluderer:

* Bly-210 (²¹⁰Pb), som har en halveringstid på 22,3 år og henfaller til polonium-210 (²¹⁰Po) gjennom beta-henfall.
* Bly-212 (²¹²Pb), som har en halveringstid på 10,64 hele timer og henfaller til thallium-208 (²⁰⁸Tl) gjennom både alpha-henfall og sølv-henfall.
* Bly-214 (²¹⁴Pb), som har en halveringstid på 26,8 minutter og henfaller til thallium-210 (²¹⁰Tl) gjennom beta-henfall.
* Bly-215 (²¹⁵Pb), som har en halveringstid på 7,0 hele timer og henfaller til thallium-211 (²¹¹Tl) gjennom både alpha-henfall og sølv-henfall.
* Bly-216 (²¹⁶Pb), som har en halveringstid på 0,15 sekunder og henfaller til thallium-216 (²¹⁶Tl) gjennom alpha-henfall.

Blyradioisotoper kan oppstå naturlig i miljøet som produkt av andre radioaktive henfallsreaksjoner, eller de kan syntetiseres kunstig i laboratoriet eller ved å bruke atomkraftverk eller partikkelfysiske acceleratorer. De har en rekke praktiske anvendelser innen områder som medicin, industri og forsvar.

Radioisotoper används som en diagnostisk teknik inom medicinen för att hjälpa till att diagnosticera och undersöka olika sjukdomar och skador i kroppen. En radioisotop är ett instabilt atomkärna som sönderfaller genom emission av ioniserande strålning, såsom gamma riter eller betapartiklar.

I diagnostiska sammanhang används ofta radioaktiva isotoper av kemiska element som vanligtvis finns naturligt i kroppen, till exempel jod (I-131), teknetium (Tc-99m) och flerovium (Fl-252). Dessa substanser kopplas till andra molekyler för att skapa radiokemiska preparat som transporteras till specifika organ eller vävnader i kroppen.

När dessa preparat når målorganet ackumuleras de, och strålningen från radioisotopet kan detekteras utanför kroppen med hjälp av en gammakamera eller en PET-scanner (positronemissionstomografi). Detta ger bilder som visar hur substansen distribuerats i kroppen och hur olika organ fungerar.

Exempel på diagnostiska tekniker med hjälp av radioisotoper innefattar skelettscanning, myokardscintigrafi, lungventilations-/perfusionsscanning, lever-/galaskanning och hjärnblodflödesstudier. Dessa metoder ger värdefull information om olika sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, neurologiska störningar och andra patologiska tillstånd.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term 'astat' is not a commonly used medical term in English. If you are referring to the element Astatine (At), it is a naturally occurring radioactive element that is found in small amounts in uranium and thorium ores. It has no biological role in humans, and exposure to high levels of astatine can be harmful due to its radioactivity.

However, I want to make sure that my answer meets your needs, so if you could provide more context or clarify what you mean by 'astat' in a medical context, I would appreciate it!

'Zinkisotoper' refererer til forskjellige former (isotoper) av grundstoffet zink. Zink har 25 kjente isotoper, hvorav fire er stabile og forekommer naturlig i naturen. Disse er zink-64, zink-66, zink-67 og zink-70. De øvrige 21 isotopene er radioaktive og har korte halveringstider, noe som betyr at de sakner praktisk betydning i naturen. Radioaktive zinkisotoper kan imidlertid produseres i laboratoriet for å bli brukt i forskningsøsninger og medisinske tillinne.

Svavelradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan jämfört med den vanligaste isotopen, svavel-32. Dessa radioaktiva isotoper sönderfaller naturligt och avger ioniserande strålning i form av alfa-, beta- eller gammafoton. Exempel på svavelradioisotoper är svavel-35 och svavel-40. Dessa används inom forskning, medicin och industri för olika syften, till exempel markering av molekyler i biologiska system eller som spårämnen vid arkeologiska undersökningar.

Kadmium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet kadmium. Disse isotopene har forskjellig antall neutroner i kjerneenergin, som får dem til å bli ustabil og thusleg radioaktiv. Kadmium har 35 naturlige isotoper, men kun to av disse er stabile. De øvrige er alle radioaktive med forskjellige halveringstider.

Kadmium-109 (Cd-109) og kadmium-115m (Cd-115m) er eksempler på kadmium-radioisotoper som brukes i forskning og medicinsk behandling. Cd-109 brukes blant annet i nukleær medisin til å måle aktiviteten i knogne, mens Cd-115m kan brukes i behandling av kræft.

Det er viktig å håndtere kadmium-radioisotoper forsiktig på grunn av deres radioaktive natur. De bør ikke komme i kontakt med kroppen eller andre levende vesen, og det er nødvendig å følge alle sikkerhetsforanstaltninger som er knyttet til bruk av disse stoffene.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

Iodider är kemiska föreningar som innehåller jonerna jodid (I-) eller polyjodider. Jodid är en anion som bildas när jod (I2) reagerar med ett elektronegativt element och tar upp en elektron.

I medicinsk kontext är jodider välkända för sin användning som desinfektionsmedel och som en del av behandlingen av skildrat tyreoideasjukdom, där patienten får ta in jodidpreparat för att påverka tyreoideaklanderans funktion. Jodider används också som kontrastmedel inom radiologi, där de är kapabla att absorbera röntgenstrålning och ge en tydligare bild av strukturer i kroppen.

Iodofor är ett samlingsnamn på desinfektionsmedel som innehåller jod och som används för att desinficera hud, slemhinnor och ytor. Iodofor består av en jodhaltig aktiv komponent, ofta i form av ett jod-iodinetkomplex, löst i en organisk lösningsmedel som alcohol, propanol eller etanol.

Iodofor har brett spektrum av verksamhet och är effektiva mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, svampar, virus och sporer. Iodofor används ofta inom sjukvården för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp, men kan även användas för att desinficera ytor och utrustning.

Ett vanligt exempel på ett iodofor är Povidon-jod (Betadine), som innehåller jod i kombination med polyvidon, en typ av polymer som hjälper till att förlänga kontakten mellan joden och ytan som desinficeras.

Medicinskt kan "jordförorenande ämnen, radioaktiva" definieras som naturligt förekommande radionuklider som kan anrikas i jord och växter och som kan ha negativa effekter på människors hälsa. Exempel på sådana ämnen är radium, uran och thorium.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt sett likt barium. Det förekommer naturligt i spårmängder i mineraler som uraninit och är en av de huvudsakliga källorna till radioaktivitet i jordskorpan. Radium har en halveringstid på cirka 1600 år och sönderfaller till ledande till radon, ett gasformigt radioaktivt ämne som kan ansamlas i byggnader och utgöra en hälsorisk.

Uran är ett tungt, silvervitt metalliskt grundämne med atomnummer 92. Det förekommer naturligt i spårmängder i bergarter och mineraler som uraninit och är en av de huvudsakliga källorna till naturlig radioaktivitet i jordskorpan. Uran har två naturligt förekommande isotoper, U-235 och U-238, båda med långa halveringstider på miljarder år. Uran används bland annat som bränsle i kärnkraftverk och som råvara för produktion av plutonium till kärnvapen.

Thorium är ett radioaktivt metalliskt grundämne med atomnummer 90. Det förekommer naturligt i mineraler som monazit och är en av de huvudsakliga källorna till radioaktivitet i jordskorpan. Thorium har en halveringstid på cirka 14 miljarder år och används bland annat som bränsle i kärnkraftverk och som råvara för produktion av andra grundämnen.

Långvarig exponering för höga nivåer av radioaktiv strålning kan öka risken för cancer och andra hälsoproblem. Därför är det viktigt att hantera och transportera dessa ämnen på ett säkert sätt och att skydda arbetare och allmänheten från onödiga strålningsdoser.

Lutetium är ett grundämne med symbolen Lu och atomnummer 71. Det tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. I sin ren form är lutetium ett silvervitt, glänsande, tungt hårt metalliskt grundämne.

I medicinsk kontext används lutetium ofta i kombination med andra substanser för att skapa radioaktiva preparat som används inom nuklearmedicin, till exempel vid behandling av cancer. Ett exempel är lutetium-177 DOTATATE, ett preparat som används för behandling av neuroendokrina tumörer.

Rhenium är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Re på periodiska systemet och atomnummer 75. Det upptäcktes 1925 av Walter Noddack, Ida Tacke och Otto Berg. Rhenium är ett sällsynt grundämne och finns mestadels i mineralen columbit och gadolinit.

I medicinsk kontext används rhenium ofta som en del av radioaktiva isotoper, såsom Re-186 och Re-188, för att behandla cancer och andra sjukdomar genom terapi metoden benämnas receptor-bundet radionuclidterapi (RBT). Dessa isotoper av rhenium kan kopplas till specifika monoklonala antikroppar eller peptider som binder till cancerceller, vilket gör det möjligt att leverera terapeutisk strålning direkt till tumören med minimal påverkan på omgivande vävnad.

Tyreotropin, også kendt som thyreoidestimulerende hormon (TSH), er et hormon som produceres og udskilles af hypofysens forløb (adenohypofysen) i hjernen. Dets primære funktion er at stimulere produktionen og frisættelsen af tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), de to vigtigste hormoner produceret af skjoldbruskkirtlen (tyreoidea). Tyreotropin binder til specifikke receptorer på overfladen af thyrocyt-cellerne i skjoldbruskkirtlen, hvilket fører til en øget produktion og frisættelse af T3 og T4. Produktionen af tyreotropin reguleres af et negativt feedback-mekanisme involverende T3 og T4; høje niveauer af disse hormoner i blodet vil reducere sekretionen af tyreotropin fra hypofysen.

Bromradioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet brom. Brom är ett halogent grundämne med atomnummer 35 och symbolen Br. Det finns flera olika isotoper av brom, men de flesta av dem är instabila och sönderfaller naturligt genom radioaktivt sönderfall till andra grundämnen och frisätter energi i form av strålning.

Exempel på bromradioisotoper inkluderar:

* Brom-75, som har en halveringstid på 97 timmar och används inom medicinen för att diagnostisera olika sjukdomar, till exempel sköldkörtelsjukdomar.
* Brom-80, som har en mycket kort halveringstid på 4,42 sekunder och används inom forskning för att studera snabba kemiska reaktioner.
* Brom-82, som har en halveringstid på 35,31 timmar och används inom medicinen för att behandla vissa typer av cancer.

Det är viktigt att hantera bromradioisotoper med omsorg på grund av deras radioaktiva natur, eftersom de kan vara farliga om de inte hanteras korrekt.

Samarium är ett grundämne med atomnummer 62 och symbol "Sm" i periodiska systemet. Det tillhör lantanoidgruppen och förekommer sällsynt i naturen. Samarium har inga kända medicinska användningsområden, men det kan användas inom medicin för att producera radioisotoper som används inom diagnostik och behandling av vissa sjukdomar, till exempel cancer.

"Skintillationsräkning" är en metod för att kvantifiera antalet skintillationer, också kända som flashar eller scintillationer, som observeras i synfältet under en viss tidsperiod. Skintillationer är en subjektiv observation av korta, blinkande ljusglimtar eller stjärnformade flimmer i synfältet, ofta upplevda av patienter med ögonsjukdomar som retinospongios eller retinitis pigmentosa.

Den typiska metoden för att utföras en skintillationsräkning innebär att patienten sitter i ett mörkt rum och får i uppdrag att räkna antalet skintillationer han/hon upplever under en given tidsperiod, ofta under 10 till 15 minuter. Patienten använder sig av ett instrument som kallas en Goldmann-skål eller en Hess-lanterna för att fokusera blicken på en liten, central ljuskälla under räkningen.

Skintillationsräkning är en viktig metod inom oftalmologin eftersom det kan hjälpa läkaren att bedöma sjukdomsgraden och prognosen för patienter med olika typer av retinala degenerativa sjukdomar. Även om det inte finns några behandlingar som helt kan bota dessa tillstånd, kan en tidig diagnos hjälpa läkaren att rekommendera lämpliga terapier för att fördröja progressionen och underlätta patientens vardag.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

Kalcium (Ca) är ett grundämne med atomnummer 20 och ingår i gruppen alkaliska jordartsmetaller. Kalcium har flera isotoper, det vill säga varianter av kalciumatomen som har olika antal neutroner i sin kärna.

En isotop definieras som en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (samma atomnummer) men olika antal neutroner i sin kärna. Isotoper av ett visst grundämne kan ha olika fysikaliska och kemiska egenskaper, till exempel kan de ha olika halveringstider (för radioaktiva isotoper) eller olika atommassor.

Kalcium har 20 stabila isotoper och över 30 instabila isotoper. De stabila isotoperna är: Ca-40, Ca-42, Ca-43, Ca-44, Ca-46, Ca-48 och Ca-52. De övriga isotoperna är instabila och sönderfaller till andra grundämnen med lägre atomnummer.

Instabila kalciumisotoper används inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel används Ca-47 och Ca-48 som markörer vid positronemissionstomografi (PET) för att undersöka cancer och andra sjukdomar. Dessa isotoper är radioaktiva, vilket betyder att de sönderfaller och avger strålning. Strålningen kan upptäckas med hjälp av en PET-skanner och används för att skapa bilder av kroppen som kan användas för att diagnostisera sjukdomar.

I vissa fall kan instabila isotoper också användas för behandling av cancer. Till exempel kan Ca-47 användas för att behandla prostatacancer genom att injiceras direkt i tumören. Strålningen från Ca-47 kan då förstöra tumöcellerna och minska tumörstorleken.

Radioaktivt avfall är en form av avfall som innehåller radionuklider, det vill säga atomkärnor som är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av joniserande strålning i form av alfa- eller betastrålar och/eller gammastrålning.

Det kan delas upp i olika kategorier beroende på dess halveringstid, aktivitet och typ av radionuklider. Till exempel kan det vara högaktivt avfall med kort halveringstid eller låg- och medellågaktivt avfall med lång halveringstid.

Radioaktivt avfall kan uppstå som en biprodukt vid produktion av kärnenergi, forskning, medicinsk behandling och diagnostik, industriella processer samt vid nedrustning och avveckling av kärnvapen.

Eftersom radioaktivt avfall kan vara farligt för människor och miljön under en lång tid, behöver det hanteras och lagras på ett säkert sätt under tusentals år innan det är säkert att sönderfallet har gått tillbaka till en så låg nivå att det inte längre anses vara farligt.

Radiojod terapi är en form av behandling där radioaktivt jod (I-131) används för att behandla sköldkörtelrelaterade sjukdomar, till exempel giftstruma och diffus sköldkörtelöverfunktion. När radioaktivt jod intas via oral väg accumuleras det i sköldkörteln, där det emitterar radiation som förstör delar av eller hela sköldkörteln beroende på dosen.

"Radiojod i serumalbumin" refererar till när radioaktivt jod binds till serumalbuminet istället för att accumuleras i sköldkörteln. Serumalbuminet är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en rad olika funktioner, bland annat hjälper det till att transportera diverse substanser runt kroppen.

I detta fall skulle radioaktivt jod kunna bindas till serumalbuminet istället för att gå direkt till sköldkörteln, vilket kan påverka effektiviteten och säkerheten hos behandlingen. För höga nivåer av radiojod i serumalbumin kan öka risken för biverkningar i andra delar av kroppen istället för i sköldkörteln. Därför är det viktigt att kontrollera och övervaka nivåerna av radiojod i serumalbumin under behandlingen.

'Medfödd hypotyreos' är ett endokrint tillstånd som kännetecknas av en nedsatt funktion hos sköldkörteln (till följd av brist på tyroxin och triiodtyronin) redan från födseln eller under de första levnadsmånaderna. Det orsakas vanligtvis av en defekt i hypofysen, som är ansvarig för produktionen av TSH (tyreoideastimulerande hormon), eller i sköldkörteln själv. I vissa fall kan det även bero på genetiska faktorer. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, låg energi, sänkt puls, förhöjd känslighet för kyla, viktökning, konstipation, torr hud och hår, muskelsvaghet, försämrad minnesförmåga och koncentrationsförmåga. Behandlingen består vanligtvis av livslång substitution med tyroxinpreparat.

Tyroxin, också känd som T4, är en tyreoide hormon som produceras av sköldkörteln. Det består av fyra jodatomer bundna till ett tyrosin molekyl. Tyroxin hjälper till att reglera ämnesomsättningen, hjärtfunktionen, kroppstemperaturen och kroppsvikten genom att påverka cellers metabolism. Låga nivåer av tyroxin kan leda till en endokrin sjukdom som kallas hypotyreos.

Rutenium-radioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet rutenium, som har atomnummer 44 på periodiska systemet. Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i övergångsmetallerna.

En radioisotop är en isotop av ett grundämne där kärnan är instabil och sönderfaller naturligt genom att avge ioniserande strålning, såsom alfa- eller betastrålning. Varje rutenium-radioisotop har olika halveringstid (tiden det tar för hälften av atomkärnorna att sönderfalla) och energiutsläpp.

Exempel på rutenium-radioisotoper inkluderar:

1. Ruthenium-103 med en halveringstid på 57,2 dagar
2. Ruthenium-106 med en halveringstid på 1,02 år

Dessa radioisotoper används inom medicinen för behandling av vissa cancerformer och andra sjukdomar. I strålterapi kan de exempelvis användas i form av encapsulerade mikrospännen (seeds) som placeras nära tumören för att avge lokaliserad strålning.

En sköldkörtelfunktionstest (Thyroid function test, TFT) är en typ av laboratorietest som mäter hur väl sköldkörteln fungerar genom att utvärdera nivåerna av olika hormoner i blodet. Sköldkörteln producerar två typer av hormoner: tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), som är involverade i regleringen av kroppens metabolism. Dessa hormoner påverkar bland annat hjärtfunktion, kroppstemperatur, vikt och humör.

En TFT mäter ofta nivåerna av följande hormoner:

* Tyreoideastimulerande hormon (TSH): ett hormon som produceras i hypofysen och reglerar produktionen av T3 och T4 i sköldkörteln. Om sköldkörteln fungerar korrekt, kommer nivåerna av TSH att vara relativt konstanta.
* Fri fraktioner av T3 och T4: Dessa är de aktiva formerna av hormonerna som inte binder till proteiner i blodet. Nivåerna av fria fraktionerna kan variera om sköldkörteln över- eller underproducerar hormoner.
* Total T3 och T4: Dessa är de totala nivåerna av hormonerna, inklusive både de fria fraktionerna och de som binder till proteiner i blodet.

TFT kan användas för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar, såsom hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion), och för att övervaka behandlingen av dessa tillstånd.

Iodol är inte en medicinsk term, utan snarare en kemisk. Det refererar till organiska föreningar som innehåller jod, ofta använda inom medicinen som kontrastmedel under diagnostiska procedurer, såsom scintigrafi och ultraljud. Iodol behandlas vanligtvis som en radioaktiv isotop, för att ge skarpa bilder av olika organ i kroppen.

Radiometrisk datering är en metod för att bestämma åldern på ett föremål eller en geologisk formation genom att mäta mängden av en given radionuklid och dess dotterprodukt, som bildas när radionukliden sönderfaller. Genom att jämföra förhållandet mellan radionukliden och dess dotterprodukt kan man beräkna hur länge sönderfallshändelsen har pågått, och därmed bestämma åldern på det undersökta objektet.

Exempel på radiometriska dateringsmetoder är:

* Karbondatering (C14-datering), som används för att datera organiskt material upp till cirka 60 000 år gammalt.
* Potasser-argondatering, som används för att datera bergartsmassor och arkeologiska artefakter upp till miljarder år gamla.
* Uran-blydatering, som används för att datera mineraler och bergarter upp till miljarder år gamla.

Tyreoideaglobulin (Tg) er ein proteín som produseres i skjevtarmen (tarmen) og er normalt ikke synlig i blodet. I tillegg kan det produseres av tyreoidekjelen, noe som gjør at det ofte brukes som en marker for tilstedeværelse og aktivitet hos skjevtarmskanser og tyreoidekjeltumorer.

Et stigende nivå av Tg i blodet kan vise på at kreften har metastaserat eller at behandlingen ikke har vært suksessfull. Tg-nivået måles vanligvis etter en abliseringsbehandling (som f.eks. radioaktiv jodterapi) for å kontrollere om behandlingen har vært effektiv og om det er noen resterende kreftceller igjen.

Det er viktig å understreke at tolkningen av Tg-verdier kan være kompleks og bør gjøres av en ekspert i sammenheng med andre tester og kliniske data.

Iodisotoper är varianter eller versioner av grundämnet jod, som har olika antal neutroner i kärnan. Detta gör att de har olika massa och halveringstid, vilket kan användas inom medicinen för diagnos och behandling av sjukdomar.

Exempel på jodisotoper som används inom medicinen är:

* Jod-123: Används vid scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där man följer fördelningen av ett radioaktivt ämne i kroppen. Jod-123 används exempelvis för att undersöka funktionen hos sköldkörteln.
* Jod-131: Används vid behandling av sjukdomar i sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer. Jod-131 samlas i sköldkörteln och strålar ut joniserande strålning som förstör delar av sköldkörteln.

Det är viktigt att notera att användningen av radioaktiva isotoper inom medicinen ska ske under kontrollerade förhållanden och under ledning av utbildad personal, för att minimera risker för patienten och personalen.

Selen-radioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet selen. Selen är ett spårämne som är nödvändigt för djurs och människors hälsa, men i för höga doser kan det vara skadligt.

Selen-radioisotoper används inom medicinen för att behandla vissa typer av cancer, såsom sköldkörtelcancer och prostatacancer. De kan också användas i diagnostiska procedurer för att hjälpa läkare att identifiera och undersöka sjukdomar inom kroppen.

Exempel på vanligt använda Selen-radioisotoper inkluderar Selenium-75 och Selenium-77. Dessa isotoper har olika halveringstider och emissionskärnor, vilket gör dem användbara för olika medicinska tillämpningar.

Selen-radioisotopbehandlingar ska endast utföras under kontroll av kvalificerad medicinsk personal och med godkännande från relevanta myndigheter, på grund av de potentiella riskerna som är associerade med användandet av radioaktiva substanser.

'Alfapartikel' är en term inom atomfysiken och refererar till en positivt laddad partikel som består av två protoner och två neutroner. Det är i själva verket samma sak som den kärna som finns i en heliumatom. Alfapartiklar produceras naturligt av radioaktiva ämnen, såsom radon, och kan användas inom medicinen för att behandla cancer, eftersom de har en hög ioniserande förmåga och därmed kan skada eller förstöra cancerceller. När de träffar på andra atomer kan alfapartiklarna orsaka en stor mängd jonisering, vilket kan leda till skador på DNA och andra cellulära strukturer.

I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Heterocykliska föreningar med en ring refererar till organiska föreningar som innehåller minst en atom som inte är kol i sin ringstruktur. Ringen kan bestå av kolatomer samt en eller flera heteroatomar, som till exempel kväve, syre, svavel eller fosfor. Dessa föreningar är viktiga inom många områden inom kemin och biologin, eftersom de ofta förekommer i naturen och har potential att användas som läkemedel, pesticider och katalysatorer. Exempel på heterocykliska en-ringsföreningar är pyridin (C5H5N), furan (C4H4O) och thiophen (C4H4S).

'Natriumpertechnetat Tc 99m' er ein medisinsk radionuklid som vanligvis brukes som ett kontrastmedium under diagnostiske undersøkelser, oftest SPECT-scanning (Single Photon Emission Computed Tomography). Når dette radionuklidet injecteres i kroppen, absorberes det av bruskene og hjertet. Gammakameraet registrerer deretter strålingen fra Tc 99m for å produsere detaljerte bilder av brusk- og hjertetiltak. Dette hjelper med å identifisere eventuelle skader, infeksjoner eller sykdommer i disse områdene.

"Wolfram" eller Wolfram syndrome är ett sällsynt, autosomalt recessivt genetiskt sjukdomstillstånd som drabbar både nervsystemet och andra delar av kroppen. Det orsakas vanligtvis av mutationer i geneen WFS1 på kromosom 4p16.1. Sjukdomen är kliniskt mångskiftande, men de flesta patienterna utvecklar diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och neurologiska symtom som exempelvis balans- och koordinationssvårigheter. Symptomen tenderar att debutera under barndomen eller tidiga tonåren och kan vara allvarliga eller livshotande. Det finns ingen specifik botemedel för Wolfram syndrome, men vissa behandlingsmetoder kan användas för att hantera de olika symtomen.

Sköldkörtelsjukdomar är en övergripande term för olika tillstånd som påverkar sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som producerar hormoner som styr metabolism, tillväxt och utveckling. Sköldkörtelsjukdomar kan delas in i två huvudgrupper: hypothyroidism (underaktiv sköldkörtel) och hyperthyroidism (överaktiv sköldkörtel).

Hypothyroidism orsakas ofta av en för liten produktion av thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som produceras av sköldkörteln. Det kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, koncentrationssvårigheter och depression.

Hyperthyroidism orsakas av en överdriven produktion av T4 och T3, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, muskelspasmer och sömnsvårigheter.

Andra exempel på sköldkörtelsjukdomar innefattar till exempel autoimmuna sjukdomar som Graves' sjukdom och Hashimotos sjukdom, struphuvudscancer, nodulä sköldkörtel och goiter (förstorad sköldkörtel).

Isotoper är atomer av samma grundämne, det vill säga med samma antal protoner i kärnan, men med olika antal neutroner. Detta ger upphov till att isotoperna har olika massa, eftersom neutronerna bidrar till atomkärnans totalmassa. Isotoper kan vara stabila eller instabila (radioaktiva), där de senare sakta avsänder energirika partiklar och/eller strålning för att nå en stabilare kärnnivå.

Radioisotopteleterapi, även kallat strålbehandling eller radioterapi, är en form av cancerbehandling där man använder sig av radioaktiva isotoper för att eliminera cancerceller. Isotoperna sänds ut strålar som skadar cellernas DNA och förhindrar dem från att dela sig och växa. Behandlingen kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi och kemoterapi.

Det finns två huvudsakliga typer av radioisotopteleterapi: extern strålbehandling och intern strålbehandling. Vid extern strålbehandling riktas strålar från en maskin utanför kroppen mot cancercellerna. Vid intern strålbehandling, även kallat systemisk behandling, injiceras eller sväljs en radioaktiv substans som samlas i och påverkar cancerceller direkt.

Radioisotopteleterapi kan användas för att behandla många olika typer av cancer, inklusive prostatacancer, lungcancer, bröstcancer och leukemi. Effekterna av strålbehandlingen beror på flera faktorer, såsom dosen strålning, omfattningen och platsen för cancern, samt allmänt hälsotillstånd. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, hudirritation, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas.

Diethylentriaminepentaacetic acid (DTPA) is a synthetic, aminopolycarboxylic compound that is often used in medicine as a chelating agent. A chelating agent is a molecule that can bind to metal ions and form stable, water-soluble complexes, which can then be excreted from the body through the kidneys.

DTPA is particularly useful for binding to certain radioactive metals, such as plutonium, americium, and curium, that may accumulate in the body following exposure to nuclear accidents or weapons testing. By forming a stable complex with these metals, DTPA can help to reduce their toxicity and promote their excretion from the body.

DTPA is also used in some medical imaging procedures, such as positron emission tomography (PET) scans, to help remove unwanted radioactive substances from the body following the scan. It may also be used in the treatment of heavy metal poisoning, such as lead or mercury toxicity, by helping to remove these metals from the body.

In summary, DTPA is a synthetic chelating agent that can bind to certain metal ions and promote their excretion from the body. It has a variety of medical uses, including the treatment of heavy metal poisoning and the reduction of toxicity following exposure to radioactive materials.

Hypothyreose är ett tillstånd där sköldkörteln (thyreoidea) inte producerar tillräckligt med thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som reglerar metabolismen i kroppen. Detta kan leda till en långsamare ämnesomsättning, sänkt puls, viktminskning, trötthet, minnessvårigheter och försämrad tolerans för kyla. Hypothyreos orsakas oftast av en autoimmun sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, men kan också bero på andra faktorer såsom strålbehandling, operation eller brist på jod i kosten. Behandlingen för hypothyreos innebär ofta att inta substitutionsbehandling med thyroxinpreparat.

Helkroppsmätning (Whole-body plethysmography) är en metod för att mäta lungvolymer och flöden genom att mäta tryckvariationer i ett slutet luftfyllt rum där patienten sitter eller står. Metoden bygger på att man mäter förändringarna i totala gasvolymen i helkroppslukkammaren (body box) när patienten andas. Genom att använda olika typer av andningsmanövrar kan man beräkna olika lungfunktionsparametrar, till exempel total lungvolym (TLV), funktionell residualvolym (FRV) och vital kapacitet (VC). Helkroppsmätning används bland annat för att diagnostisera och övervaka patienter med lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och restriktiva lungssjukdomar.

Gammaspektrometri är en teknik inom kärnfysiken och medicinsk fysik som används för att identifiera och mäta intensiteten av gammaquant i en strålning. Tekniken bygger på att detektera och analysera energin hos de gammastrålar som emitteras från en radioaktiv källa. Genom att mäta den specifika energiskiljn (i elektronvolt, eV) hos varje gammaquant kan man fastställa vilket radionuklid som är orsaken till strålningen. Gammaspektrometri används bland annat inom nuklearmedicin för att kontrollera aktiviteten och renheten hos olika radioaktiva läkemedel, samt för att detektera och mäta radioaktiv strålning i miljö- och säkerhetsrelaterade sammanhang.

'Jodproteiner' refererer til en type proteiner som indeholder jod, et sporstof som er nødvendigt for produktionen af skjoldbruskkirtelhormoner. De mest kendte jodproteiner er de thyroglobuliner, som er store proteiner dannet i skjoldbrusken og bruges til at syntetisere de to vigtigste skjoldbruskkirtelhormoner, triiodthyronin (T3) og thyroxin (T4). Jodatomerne indgår kovalent i molekylerne for disse hormoner og er nødvendige for deres aktivitet. En tilstrækkelig mængde jod i kosten er derfor vigtig for at sikre en normal skjoldbruskkirtelfunktion.

"Kärnmedicin", även känt som interna medicinen, är en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnos och behandling av sjukdomar hos vuxna. Det omfattar ofta men inte uteslutande behandling av intern organens funktioner, såsom hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna och blodet. Specialister inom kärnmedicinen är kända som internister och de har ofta en bred kunskapsbas om många olika medicinska specialiteter. De kan väljas att under speciell utbildning fokusera på ett specifikt område inom interna medicinen, till exempel kardiologi (hjärtsjukdomar), pneumonologi (lung sjukdomar) eller endokrinologi (hormonsjukdomar).

'Teknetium Tc 99m-pentetat' er ein radioaktivt medisinsk isotop som brukes i diagnostiske tilsikringar for å undersøke hjertets blodgjennomstrøming og andre organers funksjon. Isotopen 'Teknetium Tc 99m' er koblet til en organisk fosfatkompleks kalt 'pentetat'. Når denne radiokemiske forbindelsen injecteres i kroppen, absorberes den av erytrocyttene (røde blodceller) og distribueres rundt i kroppen.

Gammakameraer brukes deretter til å detektere gammastrålingen fra 'Teknetium Tc 99m-pentetat' for å produsere bilder av hjertets pumpingeffektivitet og blodgjennomstrøming, samt andre organers funksjon. Dette hjelper med å stille en diagnose og planlegge behandling for en rekke medisinske tilstander som koronarartériens forsnuringssykdom (koronarsjreklamring), hjertesvikt, blodkløyning og tumorer.

Radiometri är en teknik och vetenskap som handlar om att mäta kvantiteten och karaktären på strålning, oftast elektromagnetisk strålning, över ett stort frekvensområde, inklusive synligt ljus, ultraviolett, infraröd, röntgen- och gammastrålning. Radiometri används ofta inom områden som astronomi, medicin, fjärranalys, miljöövervakning och kärnteknik. En enhet för radiometrisk strålningsmätning är exempelvis watt per kvadratmeter per steradian (W/m2sr).

Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och sekreteras av sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som ligger i halsregionen. Sköldkörtelhormonerna har en rad viktiga funktioner i kroppen, inklusive reglering av metabolism, tillväxt och utveckling, hjärt- och cirkulationsfunktion, och nervsystemets aktivitet.

Det finns två huvudsakliga typer av sköldkörtelhormoner: triiodotyronin (T3) och tetrajodthyronin (T4), även kända som thyroxin. Dessa hormoner är jodbaserade och produceras som en reaktion på stimulans från ett annat hormon, thyreoideastimulerande hormon (TSH), som produceras av hypofysen.

T3 och T4 verkar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan och på så sätt reglera genuttrycket och proteinproduktionen. Dessa hormoner är involverade i många biologiska processer, inklusive cellandning, proteinsyntes, kroppsvikt, kroppstemperatur, hjärtfunktion och humör.

I förhållande till varandra produceras T4 i högre mängder än T3, men T3 är mycket mer aktivt biologiskt sett. När behovet av sköldkörtelhormoner ökar kan en del av T4 konverteras till T3 i målcellerna för att öka hormonaktiviteten.

Förändringar i sköldkörtelhormonernas nivåer kan leda till olika typer av endokrina störningar, såsom hypotyreos (för låga nivåer) eller hypertyreos (för höga nivåer). Dessa störningar kan ha betydande effekter på individens välbefinnande och hälsostatus.

Rosanilinfärger är en grupp av triarylmethanfärgämnen som används inom histologi och cytologi för att färga vävnader och celler. Dessa färgämnen har stark affinitet till basiska proteiner, såsom kollagen och keratin. Rosanilinfärger är ofta använda som en del av en färgkombination, tillsammans med andra färgämnen, för att skapa kontrast mellan olika vävnadskomponenter och underlätta strukturell analys. Ett exempel på en sådan kombination är hematoxylin och eosin (H&E), där hematoxylin färgar DNA blå och eosin färgar basiska proteiner röda eller rosa. Rosanilinfärger ger ett karakteristiskt rosa till purpurfärgat utseende till de strukturer de färgar in.

Stråldos definieras som mängden av joniserande strålning som absorberats av ett material och uttrycks i enheten Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. Detta är en fysikalisk storhet och mäter inte direkt skadan eller effekten på levande vävnad.

För att beskriva den biologiska effekten av en stråldos använder man sig istället av enheten Sievert (Sv), som tar hänsyn till hur känslig olika typer av celler är för joniserande strålning. En Sv är lika med 1 Gy multiplicerat med en kvalitetsfaktor (QF) som beräknas utifrån typen av strålning och energin hos denna. För exempelvis gammastrålning är QF = 1, medan QF för neutronstrålning kan variera mellan 2 och 20 beroende på neutronenergins storlek.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) producerar för mycket tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två hormoner som styr kroppens metabolism. Detta leder till en ökad ämnesomsättning, vilket kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, sömnlöshet, förhöjt hjärtrytmo och svettighet. Andra symptom kan vara muskelsvaghet, utslag och förändringar i tarmfunktionen. Hyperthyreos kan behandlas med mediciner som minskar sköldkörtelns hormonproduktion, radioaktivt jod eller kirurgiskt avlägsnande av en del eller hela sköldkörteln.

'Nostoc commune' är ett slags cyanobakterium (blågrönalger), som kan bilda kolonier av slingrande trådar omgivna av geléartad substans. Den kan leva i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och mark. När den lever under vattnet kan den utför fotosyntes för att producera sin egen näring, men när den torkar ut kan den överleva länge som en torr krumel som växer till igen när den kommer i kontakt med fuktighet. Den är känd för att ha en hög tolerans för extrema miljöförhållanden, såsom torka, höga saltkoncentrationer och temperaturvariationer.

Tyreoperoxidase (TPO) er ein enzym som fungerer som ein katalysator i produksjonen av skjoldbruskkjeretshormonet. Det er lokalisert i folikelcellene i skjoldbruskkjerten og er viktig for konverteringen av jodid til jod, som er en grunnleggende prosess i syntesen av skjoldbruskkjeretshormoner. Tyreoperoxidas kan også spille en rolle i immunforsvaret og ha bakteriedrapsfunksjon. Dypere medisinske definisjoner vil typisk inneholde mer detaljert informasjon om strukturen, funksjonen, reguleringen og klinisk signifikans av tyreoperoxidas.

Cesium (Cs) är ett grundämne med atomnummer 55 i periodiska systemet. Cesium-radioisotoper refererar till de radioaktiva varianterna av cesium, där isotopen betecknar en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (55 protoner i cesiums fall) men olika antal neutroner.

Exempel på vanliga cesium-radioisotoper inkluderar Cs-134 och Cs-137, som båda har potentialen att vara mycket farliga för människor och miljön ifall de utsätts för dem. Dessa isotoper kan bildas vid kärnkraftverksolyckor eller vid kärnvapenexplosioner, där de sedan kan spridas över stora områden genom luften eller i vattnet.

Cesium-134 har en halveringstid på ungefär 2 år, medan cesium-137 har en mycket längre halveringstid på ungefär 30 år. Detta betyder att även om aktiviteten för cesium-134 minskar snabbare än för cesium-137, kan båda isotoperna fortfarande vara radioaktiva och farliga lång tid efter en olycka eller explosion.

Kaliumradioisotoper refererar till isotoper (varianter) av grundämnet Kalium (symbol "K"), som har olika antal neutroner i kärnan jämfört med den mest vanliga isotopen, K-40. Kalium har 19 naturligt förekommande isotoper, men endast tre av dem är stabila: K-39, K-40 och K-41. De övriga isotoperna är radioaktiva, vilket betyder att de sakta eller snabbt sönderfaller till andra grundämnen med släpp av energi i form av strålning.

Exempel på kaliumradioisotoper inkluderar K-42, K-43 och K-44. Dessa isotoper har använts inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel kan K-42 användas som en radioträce i studier av njurfunktionen, medan K-43 kan användas för behandling av vissa typer av cancer.

Det är viktigt att notera att användning av radioisotoper inom medicinen bör ske under kontrollerade förhållanden och under övervakning av kvalificerad personal, på grund av deras potential att orsaka skada om de hanteras felaktigt.

Iodlaktatsyra är en organisk syra som innehåller en bensenring med en hydroxylgrupp (–OH) och en kolsyrederivatgrupp (–COOH), samt en sidokedja med en tiolgrupp (–SH) som är bundet till en jodatom. Den kemiska formeln för iodlaktatsyra är C6H4IH3O3S. Det är ett relativt sällsynt förekommande ämne som kan användas inom organisk syntes, men det har inga kända medicinska användningsområden.

Perchlorates are salts or esters of perchloric acid, a strong oxidizing agent. Perchlorates contain the perchlorate ion (ClO4-). They are used in various applications such as matches, explosives, and rocket propellants due to their oxidizing properties. In medicine, they can be found in some types of medication as a stabilizer or in certain medical equipment for their sterilization properties. However, exposure to high levels of perchlorates can affect the thyroid gland function and may pose health risks, particularly for pregnant women and young children.

"Koli-" är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder "tjocktarm". "Isotop" är ett ord som kommer från både grekiska och engelska, med grekiska "isos" (lika) och engelska "top" (plats), vilket tillsammans betyder "samma plats".

En kolisotop är alltså en radioaktiv isotop som används inom medicinen, oftast för att undersöka funktionen hos tjocktarmen. Den vanligaste kolisotopen som används är koldioxid-14 (C14). Patienten får då dricka en vätska med den radioaktiva isotopen, och sedan kan man följa dess väg genom tjocktarmen med hjälp av en gammakamera. Detta kallas för en kolisotoskopi eller en C14-taggning.

'Tarmabsorption' er den proces hvor kroppen absorberer næringsstoffer, vand og mineraler fra tarmen. Det sker i forskellige dele af tarmen alt efter hvilken type næring der skal absorberes. Fx sker absorptionen af sukker primært i tolvfingertarmen, mens fedtabsorptionen foregår i tyndtarmen. Under tarmabsorptionen transporteres de absorberede stoffer gennem tarmens vægge og ind i blodet eller lymfen, hvorefter de fordeles til kroppens celler og organer.

Dijodtyrosine (DAT) er en type aminosyre som forekommer naturlig i kroppen og er en del av strukturen til thyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), hormoner produsert i skjoldbruskklanden. DAT består av to jodatomer bundet til tyrosin, en annen type aminosyre.

I den normale funksjonen til skjoldbruskklanden, er T4 og T3 dannet ved å legge til joder på tyrosin-residiene i et protein kalt thyroglobulin. DAT er en midlertidig produkt i denne prosessen. Når skjoldbruskklanden aktiveres for å produsere T4 og T3, spalter enzymet thyroperoxidase (TPO) diiodtyrosin til de aktive hormonene ved å fjerne en tyrosin-residu.

En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.

Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.

Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.

Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.

Natriumjodid är ett salt av jodidjonen (I-) och natriumjonen (Na+). Natriumjodid används ofta som ett medel för att förebygga jodbrist, eftersom jodiden är en viktig näringsämne som behövs för produktionen av sköldkörtelhormoner. Det används också inom medicinen för att behandla sköldkörtelfehlfunktioner och struma. Natriumjodid är lösligt i vatten och har en starkt salt smak.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

"Lokala antiinfektiva medel" är en benämning inom medicinen för läkemedel som används för att behandla infektioner i en specifik del av kroppen, genom att direkt applicera substansen på eller nära den drabbade platsen. Detta görs vanligtvis med hjälp av olika former av preparat som exempelvis salvor, krämer, geléer, sprayer eller lösningar.

Exempel på lokala antiinfektiva medel inkluderar:

1. Antibiotika: Används för att behandla bakteriella infektioner och kan vara i form av salvor, krämer eller sprayer.
2. Antimykotika: Används för att behandla svampinfektioner och kan vara i form av sköljlösningar, krämer eller pudrar.
3. Antivirala medel: Används för att behandla virusinfektioner och kan vara i form av salvor eller krämer.
4. Antiseptiska medel: Använts för att reducera antalet mikroorganismer på huden eller sår och kan vara i form av lösningar, sprayer eller torkande medel.

Dessa läkemedel är ofta tillgängliga receptfritt och används för att behandla en rad olika infektioner som exempelvis akne, sår, sår, svampinfektioner och ögoninflammationer. Vid användning av lokala antiinfektiva medel bör instruktionerna på produktet följas noga för att undvika biverkningar eller att reducera deras potential.

Brachytherapy, också känt som intern strålbehandling, är en typ av cancerbehandling där en radioaktiv källa placeras in i eller nära tumören. Behandlingen kan utföras på två sätt: med lågdos (LDR) eller högdos (HDR). Vid LDR lämnas strålkällan kvar under en längre period, medan den vid HDR tas bort efter en kortare tid. Brachyterapi används ofta i kombination med yttre strålbehandling och/eller kirurgi för att behandla olika typer av cancer, till exempel prostatacancer, livmoderhalscancer och hudcancer.

Näringsstatus är ett mått på individens tillgång till och upptag av näringsämnen som energi, protein, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler. Det kan bedömas genom att mäta olika biokemiska parametrar såsom serumvärden av albumin, prealbumin, transferrin, kreatinin och totalprotein, samt antropometriska mätningar som vikt, midja-höft-kvot och muskelmassa. En god näringsstatus är viktig för att underhålla kroppens funktioner, stärka immunförsvaret och främja hälsa och välbefinnande.

"Ioder" är ett medico-chemiskt begrepp som refererar till jod (tidigare stavat "jod") och dess föreningar. Jod är ett icke-metalliskt grundämne och ett viktigt spårämne för människor. Det används ofta inom medicinen, särskilt inom diagnostiska procedurer som radiologi och scintigrafi.

Ett exempel på en jodbaserad förening är jodopovidon, som är ett desinfektionsmedel som används för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp. Andra joder inkluderar joddioxid (I2), som används i vissa medicinska behandlingar, och jodid (I-), en form av jod som kan tas upp av kroppen och används för att producera hormoner i sköldkörteln.

Iodtyrosin är ett aminosyra derivat som innehåller jod. Det bildas i tyreoideahormonernas syntesprocess i sköldkörteln och är en direkt förstadie till de aktiva tyreoideahormonen trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4). Iodtyrosin kan också förekomma i liten mängd i vissa livsmedel, som till exempel sjö levande djur.

I'm sorry for any confusion, but "Republic of Belarus" is a country located in Eastern Europe and is not a medical term or concept. It is a sovereign state with its own government, culture, economy, and healthcare system. Therefore, it doesn't have a medicinal definition. If you have any questions about the country's healthcare system or medical practices, I would be happy to try to help answer those for you!

Autoimmun tyreoidit är en grupp sjukdomar där ditt immunförsvar felaktigt angriper och skadar dina sköldkörtelceller. Detta orsakar inflammation och kan leda till att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan ge upphov till en rad symtom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, håravfall och förändringar i huden. Exempel på former av autoimmun tyreoidit inkluderar Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.

Vitamin B12, også kendt som cobalamin, er et vigtigt næringsstof, der spiller en central rolle i flere vital funktioner i kroppen. Det er essentielt for den normale funktion af nerver og hjernen, og det er også nødvendigt for at producere DNA og røde blodceller. Vitamin B12 findes naturligt i visse levnedsmidler, herunder kød, fisk, æg og mælkeprodukter.

Vitamin B12 er et vandopløseligt vitamin, der indeholder cobalt. Det findes i to former: metylcobalamin og adenosylcobalamin, som begge er aktive former af vitaminet. Derudover findes der også inaktive former, herunder hydroxocobalamin og cyanocobalamin, som kan konverteres til de aktive former i kroppen.

Mangel på vitamin B12 kan føre til en række sundhedsproblemer, herunder anemimi, neurologiske symptomer som f.eks. følelsesløshed, svingende muskelkraft og forvirring, samt øget risiko for hjertesygdomme. Mangel på vitamin B12 kan skyldes en manglende indtagelse af levnedsmidler, der indeholder vitaminet, eller en utilstrækkelig absorption fra tarmen. Vitamin B12-mangel er særligt udbredt blandt ældre mennesker og vegetarer.

'Sentinel node-biopsi' är en metod för att undersöka spridningen av cancer i lymfkörtlarna. Den innebär att man identifierar den (eller de) sentinellnode(r), det vill säga den (de) första lymfkörtlorna som cancerceller normalt sett sprider sig till, och tar biopsi på dem för further histologisk analys. Om sentinelnoden är cancerfri kan det vara ett tecken på att cancern ännu inte spridit sig till andra lymfkörtlor eller kroppsdelar. Metoden används ofta inom bröstcancer- och melanombehandling, men kan också användas vid andra typer av cancer.

Organometallföreningar är en kemisk term som definierar föreningar som innehåller en direkt bindning mellan kolatom (C) och ett metallatom (M). Dessa föreningar kan vara antingen organiska eller icke-organiska beroende på om de också innehåller kovalenta bindningar till väteatomer (H) eller inte. Exempel på vanliga organometallföreningar är grignardreagensen (RMgX), metallalkyler (R-M) och metallocener ([RM]2). Dessa föreningar har en rad användningsområden inom olika områden av kemin, såsom organisk syntes, katalys, materialvetenskap och farmakologi.

Teknetium Tc 99m-medronat är ett radiomärkt leukocyttagent, vilket används inom medicinen för att diagnostisera och lokalisera infektioner i kroppen. Preparatet innehåller en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som är kopplad till medronat, ett ämne som attraherar vita blodkroppar (leukocyter).

När Teknetium Tc 99m-medronat injiceras i patienten cirkulerar det runt i kroppen och accumuleras i områden med högre koncentration av leukocyter, som ofta är fallet vid infektioner. Genom att använda en gammakamera för att ta bilder av den radiaktiva strålningen kan läkaren sedan lokalisera och bedöma omfattningen av eventuella infektioner.

Det är viktigt att notera att användning av Teknetium Tc 99m-medronat bör ske under kontroll av en kvalificerad läkare, eftersom det innebär exponering för radioaktiv strålning.

In medical terms, absorption refers to the process by which cells or tissues take in and absorb substances, such as nutrients, medications, or other molecules, from the external environment. This process typically occurs through the cell membrane, which acts as a selective barrier that controls the movement of substances into and out of the cell.

Absorption can occur through various routes, including oral (through the gastrointestinal tract), topical (through the skin), or respiratory (through the lungs). The rate and extent of absorption can depend on several factors, such as the chemical properties of the substance, the dose administered, the presence of other substances that may affect absorption, and individual differences in physiology.

Effective absorption is essential for many medical treatments, as it allows drugs or other therapeutic agents to reach their intended targets and exert their desired effects. Understanding the mechanisms and factors that influence absorption is critical for developing safe and effective therapies for a wide range of medical conditions.

Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

'Vismut' (betyder på svenska blytungstsilver) är ett grått, tungt, silvervitt metalliskt grundämne som tillhör gruppen tungmetaller. Det används inom medicinen på grund av sina antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper.

Exempel på medicinska användningsområden för vismut inkluderar:

1. Mag-Darm-besvär: Vismutpreparat kan användas för att behandla symptom relaterade till Mag-Darmsjukdomar som dyspepsi, gastrit och magulcerationer.
2. Infektioner i urinvägsystemet: Vissa läkemedel innehållande vismut kan användas för att behandla infektioner i urinvägsystemet.
3. Halsinfektioner: Vismut kan också användas som en ingrediens i läkemedel som används för att behandla halsinfektioner och sår i munhålan.
4. Tuberkulosbehandling: I kombination med andra läkemedel, kan vismut användas för att behandla tuberkulos.

Det är viktigt att notera att överdosering av vismut kan vara skadlig och orsaka biverkningar som mag-tarmbesvär, hudirritationer och njurskador. Läkemedelsbehandling med vismut bör alltid övervakas av en läkare för att minimera riskerna för biverkningar.

Avidin är ett glykoprotein som utvinns från äggvitan hos höns. Det har en exceptionellt hög bindningskapacitet till biotin, även känt som vitamin B7 eller vitamin H. Avidin används inom forskning och medicinen, bland annat för att detektera biotinmarkerade molekyler i olika analysmetoder. När avidin binds till biotin bildas en mycket stark icke-kovalent bindning, som är mycket svår att bryta upp. Detta gör att avidin-biotin-komplex används inom diagnostik och forskning för att koppla till specifika molekyler eller celler.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.