Juxtaglomerulära appara­ten (JGA) är ett komplex av celler och strukturer som finns i nefronet, den grundläggande enheten i njuren. JGA är lokaliserad till den del av nefronen där den kr afferenta artärien (som för blod in i nefronet) och distala tubulen (den sista delen av urinutledningssystemet inne i nefronet) möts.

JGA består av tre huvudsakliga komponenter: macula densa, juxtaglomerulära granula celler och mesangialceller. Macula densa är en speciell del av den distala tubulen som innehåller celler med hög koncentration av natriumklorid-cotransporter. Dessa celler kan detektera förändringar i salt- och vattenbalansen i kroppen och svara på detta genom att utsöndra ämnen som reglerar blodtrycket, till exempel renin.

Juxtaglomerulära granula celler är specialiserade celler i artärväggen som producerar och utsöndrar renin, ett enzym som aktiverar renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), vilket hjälper till att reglera blodtrycket och elektrolytbalansen.

Mesangialcellerna är specialiserade celler i det glomerulära kapillärnätverket som stödjer kapillärväggarna och kan kontrahera för att reglera blodflödet genom nefronet.

I sin helhet fungerar JGA som en sensor och regulator av blodtrycket och salt- och vattenbalansen i kroppen.

Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.

Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.

"Distalnefron" eller "distala njurkanaler" refererar till de delar av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för filtrering och koncentration av blodet, som utför slutlig reabsorption och sekretion av vatten, salt och andra elektrolyter innan urinen bildas. Distala njurkanaler är den del av nefron som kommer efter samlingsrören (tubuli contorti) och består av två segment: distalt straight tubule och collecting duct. Dessa områden har en viktig roll i regleringen av kroppens vatten- och elektrolytbalans genom att kontrollera mängden salt och vätska som exkreteras via urinen.

Henle's slynga, eller Henle's løkke, er en del af nefronet i de dyr, der har urinære systemer med malphighiske tubuli. Det er en del af den distale tubulus, som transporterer urin gennem nyren.

Henle's slynga består af to dele: en tynd, opadgående del (den tynde opadgående Henle's slyng) og en tyk, nedadgående del (den tykke nedadgående Henle's slyng). Disse to dele er forbundet af et smalt stykke tubulus, kaldet den thin limb-hennes slyng.

Henle's slynga hjælper med at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen ved at transportere salt og vand til og fra de omkringliggende celler. Dette gør det muligt for kroppen at producere urin, der er koncentreret nok til at fjerne affaldsstoffer, men ikke så koncentreret, at det skader kroppen.

Den tynde opadgående Henle's slyng transporterer vand og salt fra tubuluslysningen og ind i de omkringliggende celler, hvilket får urinen til at blive mere koncentreret. Den tykke nedadgående Henle's slyng transporterer derpå salt og vand tilbage fra de omkringliggende celler og ind i tubuluslysningen, hvilket får urinen til at blive mindre koncentreret.

I alt set er Henle's slyng en vigtig struktur for at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen, og det er essentielt for at producere urin, der fjerner affaldsstoffer fra kroppen på en sikker og effektiv måde.

"Arterioler" er en medisinsk betegnelse for de smalleste arterier i kroppen. De har en diameter på mellom 10 og 100 mikrometer og forbinder arterier med kapillærer. Arteriolernes glatte muskulatur kan kontraheres for å justere blodgjennomsynet i organer og deler seg opp i to typer: prekapillær arterioler som grener seg til kapillærer, og autoregulerende arterioler som har en større rolle i reguleringen av lokal blodgjennomsyn.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Det exakta begreppet på medicinska engelska är 'renal tubules', och de är en del av nefron, den grundläggande enheten i njurens funktion.

Njurkanalarna består av flera sektioner: proximala tubuli, loop of Henle, distala tubuli och samlingsrör (collecting ducts). Varje sektion har specifika funktioner som hjälper till att filtrera blodet, absorbera vatten, glukos, salter och andra näringsämnen, och reglera elektrolytbalansen i kroppen. Urinen som bildas av njurkanalarna leds sedan till urinblåsan via uretärer (ureters).

En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.

Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.

Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

Den Golgi-apparaten är ett organell i eukaryota celler som är involverad i modifiering, sorting och transport av proteiner och lipider. Det består av staplade, flercelliga säckar, cisternor, som är arrangerade i parallella rader och omges av ett membransystem. Proteiner och lipider transporteras in i Golgi-apparaten i en vesikel från det endoplasmatiska nätverket (ER), där de modifieras genom en serie av processer, inklusive glykosylering, sulfatisering och fosforylering. Efter att ha blivit modifierade transporteras proteiner och lipider sedan ut från Golgi-apparaten i vesiklar till olika delar av cellen eller förpackas in i sekretoriska granuler som kommer att släppas ut från cellen.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.