Cancer eller tumörer i käkhålan. De flesta tumörer i bihålorna uppkommer här. De utvecklas obemärkt i hålrummen och ger symtom när de tränger genom väggarna.
En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.
Bihåletumörer är abnorma vävnadsformationer som utvecklas i eller nära körtlarna runt munnen och näsan, och kan vara both benigne (godartad) eller maligna (ontartad) såsom papiller, adenom, karzinom, med flera.
Bihålesjukdomar är sjukdomar som drabbar de två körtelarna bredvid näshålan, käkhålan och ögonen, kallade kända som kroppens bihålekörtlar (d.v.s. tårkörtlarna, spottkörtlarna och slemhinnsekretionskörtlarna).
Inflammation i käkhålan. Oftast beror den på infektion av bakterierna Haemophilus influenzae, Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt.
En gren av den yttre delen av halspulsådern som fördelar blodflödet till ansiktets djupa strukturer (inre överkäksartären) och till sidan av ansiktet och näsan (yttre överkäksartären).
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
I medicinsk terminologi refererer "bihålor" til to små kirtler, der ligger ved øjets yderkant, hvor øjenlåg og kinden mødes. De producerer en væske, der hjælper med at holde øjet fugtigt og beskyttet. Bihålernes medicinske navn er lacrimalkirtlerne.
Cancer eller tumörer i överkäken.
'Maxillary diseases' typically refers to medical conditions or disorders that affect the maxilla, which is the upper jawbone in the human skull. This bone plays an essential role in various functions, including biting, chewing, speaking, and breathing. Maxillary diseases can be congenital (present at birth) or acquired (develop later in life). Some examples of maxillary diseases include:
Sinus floor augmentation, also known as sinus lift, is a surgical procedure in dentistry that aims to increase the amount of bone in the upper molar and premolar areas of the jaw. This is achieved by lifting the sinus membrane and adding bone grafting material in the space created between the lifted membrane and the jawbone. The procedure is often necessary before placing dental implants in patients with insufficient bone height due to sinus expansion or periodontal disease.
Odontogen cysta som uppträder i samband med frambrytande eller delvis frambruten tand, som har åtminstone kronan inne i cystans kavitet. Cystan kan ge upphov till ameloblastom och i sällsynta fall övergå i en elakartad form.
Total avsaknad av tänder i antingen underkäken eller överkäken, men inte båda. Total avsaknad av tänder i båda käkar är "tandlös mun". Partiell avsaknad av tänder i någon käke beskrivs med termen "delvis tandlös käke".
Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.
Insättning av ett implantat i underkäkens eller överkäkens benvävnad. Implantatet har en överdel ovanför slemhinnan som används som protesförankring.
Den mellersta grenen av trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or ENT surgeons who have received extensive training in the medical and surgical management of conditions affecting the ears, nose, throat, and related structures.
Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.
En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
En oronasal fistel är en abnormal anatomisk förbindelse mellan näshålan (nasala) och munhålan (orala). Den kan uppstå som ett resultat av olika medicinska tillstånd, såsom kronisk infektion, trauma, tumörer eller kirurgiska komplikationer. Symptomen på en oronasal fistel kan inkludera luftflöde mellan näshålan och munhålan, talproblem, sväljningssvårigheter och ökad risk för infektion i området. Behandlingen av en oronasal fistel kan vara medicinsk behandling, slutna kirurgiska metoder eller öppna kirurgi beroende på storleken och läge av fisteln.
Ett ektopiskt tandframbrott är when a tooth develops and erupts in an abnormal location, not its usual position in the dental arch, which can potentially cause complications such as damage to nearby structures or difficulty with oral functions like chewing and speaking.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
En bihåleinflammation, också känd som tonsillit, är en inflammation av de två mandlar (bihålor) som finns lokaliserade i svalget. Den orsakas vanligtvis av en infektion, oftast av virusslag eller bakterier såsom streptokocker. Symptomen kan inkludera svullnad och rödning av bihålorna, smärta vid sväljning, feber, hosta och trötthet. I allvarliga fall kan komplikationer som halsabsCESS eller hjärtsvikt uppstå om infektionen sprider sig till andra delar av kroppen. Behandlingen kan bestå av antibiotika för bakteriella infektioner och smärtstillande medel för att lindra symtom.
Sekretfyllt hålrum i spottkörteln, tårsäcken, näshålorna, blindtarmen eller gallblåsan.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
Proteskirurgiskt ingrepp omfattande vanligtvis autologa transplantat från revben, brosk eller höftbenskammen, eller syntetiska implantat, för rekonstruktion av alveolarutskottet.
Talrika, små luftfyllda rum eller celler i silbenet, där de bildar en labyrint.
'Oralkirurgiska tekniker, preprotetiska' refererar till de kirurgiska procedurerna och metoderna som utförs på mun, käke och ansikte före inplaceringen av en tandprotes, med syfte att förbereda mjuk- och hårt vävnad för optimal protesplacering och funktion.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.
Nästumörer, eller "recurrent tumors," är cancer som återvänder efter att ha behandlats och initialt togs bort genom kirurgi. De kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern eller i en annan del av kroppen som spridits via metastaser.
"Sinus aortae" är en medicinsk term som refererar till den utbuktning (sinus) på ascendenta aortan, den initiala delen av aortan som löper uppifrån och ut från vänster kammare i hjärtat. Denna sinus innehåller pacemakerceller som kan bidra till hjärtats elektriska aktivitet.
Volymtomografi, även känt som computed tomography (CT) eller computeriserad tomografi, är en typ av bildgivande diagnosmetod som använder röntgenstrålning för att skapa detaljerade tredimensionella bilder av inre strukturer i kroppen, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Det gör det möjligt för läkare att diagnostisera en rad olika sjukdomar och skador, till exempel cancer, stroke, brusten ben eller blödningar i inre organ. I en enda mening kan volymtomografi definieras som en icke-invasiv medicinsk teknik som använder röntgenstrålning för att producera tredimensionella bilder av kroppens inre strukturer, vilket ger detaljerad information om deras storlek, form och läge.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp tillstånd som alla berör tanden's periapical, eller rotdempen, och orsakas av infektion eller inflammation i den pulpa (nerven och blodkärlen) inuti tanden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till karies eller trauma till tanden.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
I en enkel mening kan 'gomvidgningsteknik' (eng. cavity lining technique) definieras som en metod inom tandvård där ett skyddande lagringsmaterial appliceras på den nakna, exponerade dentinen i en kariesdjup kavitet innan en permanent fyllning placeras. Detta görs för att minska smärtan och öka komforten hos patienten under behandlingen, samt för att skydda den känsliga dentinen från yttre påfrestningar efteråt. Gomvidgningstekniken kan också bidra till en bättre hållbarhet och längre livslängd av fyllningen genom att reducera möjligheten för återinträde av fukt eller bakterier under materialet.
I medicinen refererar 'orbit' till den bägge hålorna i skallbenet där ögonen är placerade. Orbitten innehåller även fett, muskler, kärl och nerver som är nödvändiga för att ögat ska fungera korrekt.
Den anatomiska struktur som bildar taket i munhålan. Den består av den främre, hårda gommen och den bakre, mjuka gommen.
En av de pariga näshålor, som är belägna i kilbenet och står i förbindelse med den översta näshålegången på samma sida.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
En panoramaradiografi, även kallad panorex eller panoramaskära, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntes av tändernas, käkbenets och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den visar en platt, bred bild som sträcker sig från ett tinneben till det andra och inkluderar både över- och underkäken, tänderna, käkleden och temperomandibulärt ledbandet (TMJ). Panoramaradiografi används vanligen för att undersöka tandpositionering, karies, tumörer, cystor, käkfrakturer och andra patologiska tillstånd i munhålan och ansiktsskelettet.
"Dimensional Measurement Accuracy" refers to the degree of closeness between a measured value and the true or accepted reference value of a dimension, usually expressed in terms of tolerance limits or permissible errors. It reflects the ability of a measurement system to consistently provide reliable and precise measurements that are as close as possible to the actual dimension of an object or feature. High dimensional measurement accuracy is essential for ensuring quality control, product consistency, and compliance with industry standards in fields such as manufacturing, engineering, and healthcare.
Den linje som tänderna i käken beskriver.
"Anatomic variation" refererar till skillnader i uppbyggnaden och positionen av kroppens strukturer, som musklor, ben, blodkärl och nerver, jämfört med det vanliga mönstret som ses hos de flesta individer. Dessa variationer kan variera från milda till extremt markerade och kan påverka kroppens funktion på olika sätt. Anatomic variations är vanligt förekommande och kan i vissa fall ställa till problem under medicinska undersökningar eller ingrepp, då man måste vara medveten om att de kan finnas och anpassa procedurerna därefter.
Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.
"Koronarsinusen är ett blodkärl som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Den består av två huvudgrenar, den vänstra och den högra koronarkärlen, som delar sig i flera mindre grenar för att nå olika delar av hjärtmuskulaturen."
Insjunken ögonglob. Syn. enoftalmi.
I en enkel mening kan 'snuva' definieras som en aktiv handlande att pressa in eller rota nosvingen, vanligtvis med ett finger, för att främja avlopp från näsa och öron. Det är inte en medicinsk term per se, men snuva används ofta i medicinska sammanhang för att lindra symptom orsakade av rinit (inflammation i näsan) eller öronproblem som exempelvis öronvätskan.
Näspolyper är vanliga, benigna slemhinnessvulster som växer i näsan och kan orsaka obstruktion av luftflödet, läckage av vätska och försämrad luktförmåga.
'Oralkirurgiska tekniker' refererar till specialiserade procedurer som utförs på mun, käke och ansiktsben, ofta under anestesi, av en odontologisk kirurg eller tandläkare med specialistutbildning inom området. Dessa tekniker kan involvera incision, excision, dränering och rekonstruktion av mjuk- och hårtissuer för att behandla patologiska tillstånd som tumörer, cystor, skador eller missbildningar, eller för att genomföra implantatplaceringsförfaranden.
Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:
"Nässjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika hudsjukdomar som kännetecknas av ökad produktion och avflöde av vätska från hudens talg- och svettkörtlar. Detta kan leda till symptom som klåda, rodnad och irritation på huden. Exempel på nässjukdomar är akne, eksem och svettfotsbacillinfektion.
Insättning av en protetisk detalj av något alloplastiskt material i tandvävnad under slemhinne- eller periosteumskiktet eller i benvävnaden. Dess funktion är att utgöra stöd åt en partiell eller hel protes.
Intrakraniell sinus trombos (CVT) refererer til en blodprop som dannes i en af de venøse sinus i hjernen, inklusive de transversale, sigmoide, sagittale og caverneuse sinus. Dette kan føre til ødem, opblødning og eventuel nekrose i det omkringliggende hjernevæv, med potentiale for alvorlige neurologiske symptomer og komplikationer, såsom hovedpine, synslidelser, kramper, afvigelser i bevidstheden og endda død.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
Syntetiska eller naturliga material avsedda att ersätta ben eller benvävnad. De omfattar hårda polymerer, naturlig korall, hydroxylapatit, betatrikalciumfosfat och ett flertal andra biomaterial. Som i nerta ämnen han ersättningsmaterialen införlivas i omgivande vävnad eller gradvis ersättas av ursprunglig vävnad.
In the context of medicine, "foreign bodies" refer to any objects or substances that are not naturally found in or produced by the body and have been introduced into it, often through accidental or surgical means. These can range from small objects like splinters or ingested items, to larger devices such as pacemakers or joint replacements. Foreign bodies can cause a variety of health issues, including infection, inflammation, and tissue damage, depending on their size, location, and composition.

'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).

De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.

I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.

'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.

'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.

Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

"Bihålesjukdomar" (tidigare kallat "tuberkulos i bihålorna") är en infektionssjukdom som primärt orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar ofta luftvägarna, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive bihålorna (öron).

Infektionen i bihålorna uppstår vanligtvis som en komplikation av en tidigare tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen. Bakterierna kan spridas via blodomloppet eller lymfvätskan till bihålorna, där de kan orsaka inflammation och skada.

Symptomen på bihålesjukdomar inkluder bland annat smärta i örat, hörselnedsättning, utflöde från örat som kan vara klart, blodigt eller gulsiktigt, och svullnad i området runt örat. I vissa fall kan även feber, trötthet och viktminskning förekomma.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att taga ett prov från örat och analysera det för närvaro av bakterier eller andra tecken på infektion. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en längre period, ofta i sex månader eller mer. I vissa fall kan även kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad eller dränera abscesser.

'Käkhålesinuit', även kända som parotidkörtlarna, är en pari av stora speicheldrüser belägna framför och under örat. De utsöndrar salthaltig saliv i munhålan för att hjälpa till med smak- och näringsupptagningen. 'Käkhålesinuit' kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas parotit eller käkhalsinflammation.

Maxillary artery is a branch of the external carotid artery and it is the largest and most important of the five branches that arise from the external carotid artery. The maxillary artery supplies the deep structures of the face, nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery can be divided into two main parts: the mandibular part and the pterygoid part. The mandibular part gives off several branches that supply the muscles of mastication, temporomandibular joint, and the lower eyelid. The pterygoid part gives off branches that supply the nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery plays a crucial role in the blood supply to the head and neck region, and any damage or injury to this artery can have serious consequences for the structures it supplies.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

'Bihålor' er en del av kroppen som oftest refererer til de to huler, der ligger på hver side av nesa og munden. Den medicinske betegnelse for bihålerne er 'paranasal sinus' (på latin). Bihålene består af fire par:

1. Frontalsinus: De to forreste bihålere, der ligger i pandebenet og er de største bihålere.
2. Maxillarsinus: De to sidebihålere, der ligger i kindbenet og er de mindst komplekse bihålere.
3. Ethmoidalsinus: Det mellemste par bihålere, der ligger mellem øjenhulerne og består af flere små luftfyldte kamre.
4. Sphenoidsalsinus: Den bageste par bihålere, der ligger i pandebenet og er den mest komplekse bihålere.

Bihålene hjælper med at varme, fugtiggøre og filtrere indåndingsluften. De kan blive inficerede eller koloniseret af bakterier, jungeres eller udvikle polypper, hvilket kan resultere i forskellige sygdomstilstande som f.eks. bihulebetændelse (sinusitis).

Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.

There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.

The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.

Maxillary diseases refer to a range of medical conditions that affect the maxilla, which is the upper jawbone. The maxilla plays an essential role in functions such as biting, chewing, speaking, and breathing, and it also contributes to the shape and structure of the face. Here are some examples of maxillary diseases:

1. Maxillary sinusitis: This is an infection or inflammation of the maxillary sinuses, which are air-filled cavities located within the maxilla. Symptoms may include pain, pressure, congestion, and difficulty breathing through the nose.
2. Maxillary fractures: Fractures of the maxilla can occur due to trauma or injury to the face. These fractures can affect the patient's ability to chew, speak, and breathe normally.
3. Maxillary cysts and tumors: Cysts and tumors can develop in the maxilla, which can cause pain, swelling, and deformity of the face. In some cases, these growths may be benign or malignant.
4. Oral diseases: The maxilla is also closely related to the oral cavity, and various oral diseases such as periodontitis, dental caries, and oral cancer can affect the maxilla.
5. Developmental abnormalities: Congenital disorders such as cleft lip and palate can affect the development of the maxilla, leading to functional and aesthetic problems.

Proper diagnosis and treatment of maxillary diseases require a thorough examination and evaluation by a qualified healthcare professional, such as an oral and maxillofacial surgeon or a dentist with expertise in this area.

'Sinus Floor Augmentation' er en behandlingsmetode indenfor stomatologi og tandlægekirurgi, der har til formål at øge den knoglevævsmæssige opbygning (augmentation) af golvet i kiemehulerne (sinus). Denne procedure udføres oftest i forbindelse med indsatser af dental implantater, når der mangler tilstrækkelig højde og/eller tykkelse på den oprindelige knogle.

Under en Sinus Floor Augmentation-procedure skabes en smallere åbning i patientens kindknoglens sidevæg for at give adgang til kiemehulen. Derpå hæves golvet i kiemehulen ved hjælp af et specielt instrument, hvilket skaber plads til indsættelse af knoglemateriale. Dette materiale kan være af naturlig oprindelse (autogent knoglemateriale fra en anden del af kroppen) eller syntetisk. Efter at have lagt knoglematerialet på sinusgolvet, lukkes åbningen i kindknoglen til og overlades med et membran, der sikrer separation mellem kiemehulen og mundhulen.

Over tid vil det indsatte knoglemateriale integreres med den eksisterende knogle og danne en solid basis for en senere indsættelse af dental implantater. Sinus Floor Augmentation er en vel etableret metode, der har vist sig at være sikker og effektiv i forbedringen af patienters mundhygiejne, æstetik og kvalitet af livet ved tilføjelse af nye tænder.

Odontogen follikulär cysta (OFC) är en typ av tandcysta som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tandbildningen. Den bildas ofta runt en obruten eller missformad tandrot och innehåller flytande vätska. OFC är vanligast hos ungdomar och yngre vuxna, och om den inte behandlas kan den leda till förstoring av käkbenet och skada angränsande strukturer som tänder och käkar. Behandlingen innebär ofta en kirurgisk operation där cystan töms och tandroten extraheras.

En medicinsk definition av "käke, tandlös" (på engelska: "toothless jaw") kan vara:

En struktur i ansiktet som normalt innehåller tänder men som hos en viss individ eller grupp saknar dem, vanligtvis på grund av ålder, sjukdom eller skada. Detta kan också påverka den individens förmåga att tugga och bita i normal grad.

'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.

"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.

The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.

The maxillary nerve, auch känd som the second division of the trigeminal nerve (cranial nerve V2), är ett av de större nerverna i ansiktet och huvudet. Det försörjer känseln till kinden, överkäken, ögonbrynen, näsa och delar av tinningarna. Maxillary nerve innerverar även vissa muskler involverade i käkmuskelaktioner.

Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or head and neck surgeons.

The goal of otorhinolaryngologic surgical procedures may vary depending on the specific condition being treated, but they often involve the removal or repair of damaged or abnormal tissues, the restoration of function, or the relief of symptoms. Some common examples of otorhinolaryngologic surgical procedures include:

* Tonsillectomy: the surgical removal of the tonsils, which are two masses of tissue located on either side of the back of the throat. This procedure is often performed to treat chronic or recurrent tonsillitis, sleep apnea, or other conditions that affect breathing and swallowing.
* Adenoidectomy: the surgical removal of the adenoids, which are clusters of tissue located behind the nasal cavity. This procedure is often performed in children to treat chronic sinus infections, recurrent ear infections, or sleep-disordered breathing.
* Septoplasty: a surgical procedure to correct a deviated septum, which is a condition where the thin wall of cartilage and bone that separates the two sides of the nose is crooked or off-center. This procedure can help improve breathing and reduce symptoms of nasal congestion.
* Myringotomy: a surgical procedure in which a small incision is made in the eardrum to relieve pressure caused by fluid buildup in the middle ear. This procedure is often performed in children with chronic ear infections or fluid buildup that does not respond to other treatments.
* Rhinoplasty: a cosmetic surgical procedure to reshape or resize the nose. This procedure can also be performed to improve breathing or correct structural defects.
* Laryngectomy: the surgical removal of the larynx, or voice box, which is often performed to treat cancer of the larynx or other conditions that affect speech and breathing.

These are just a few examples of the many different types of ear, nose, and throat (ENT) procedures that may be performed by an otolaryngologist. If you have any concerns about your ears, nose, or throat, it is important to consult with a qualified healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

En hjärnsinus är ett slags utvidgning i skallbenen där det förekommer luftfyllda rum, kallade paranasala sinus. Dessa strukturer innehåller vanligtvis luft och hjälper till att fuktighet och varme regleras i näsa och svalg. Ordet "hjärnsinus" används ofta för att referera till de paranasala sinusen som är nära hjärnan, däribland frontova, etmoidala, sphenoidala och maxillära sinusen. Infektioner eller andra sjukdomar i dessa områden kan leda till komplikationer eftersom de gränsar till hjärnan och kranialnerverna.

'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

En oronasal fistel är en abnormal förbindelse (anomali) mellan näshålan och munhålan. Den kan uppstå som en komplikation till infektioner, trauma, kirurgiska ingrepp eller cancer. Symptomen på en oronasal fistel kan inkludera luft som läcker ut genom näsan när man pratar eller andas genom munnen, svullnad och smärta i ansiktet, ont vid matintag och ökad sannolikhet för återkommande infektioner i näsa och svalg. Behandlingen av en oronasal fistel kan innebära kirurgiskt ingrepp för att stänga av förbindelsen, antibiotika för att behandla eventuell infektion och vård av underliggande orsak till fisteln.

Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

"Bihåleinflammation" er en betegnelse for en inflammatorisk tilstand i de små, slanke luftveje kaldet bihuler, der findes i lungerne. Den medicinske term for bihåleinflammation er "bronkitis".

Bronkitis kan være akut eller kronisk. Akut bronkitis skyldes oftest en infektion med virus eller bakterier, mens kronisk bronkitis ofte er forbundet med rygning og anden lungeskade. Kronisk bronkitis er også et vigtigt symptom i COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease), en kronisk lungevæske, der også omfatter emfysem.

Symptomer på bihåleinflammation kan inkludere hoste, produktion af slim og slem, halskærme, træthed og nedsat appetit. Diagnosen stilles ofte ud fra en kombination af symptomer, lungefunktionstest og iblandt også billeddiagnostik som røntgen eller CT-scanning. Behandlingen kan omfatte antibiotika (i tilfælde af bakteriel infektion), bronkolidatorer, kortison og andre anti-inflammatoriske medicin samt forbedring af livsstilsfaktorer som rygning og luftvejens forurening.

Slemhøvel (Ductal papillom) er en usædvanlig type af hud- eller slimhindevævsvækst, der dannes i de smalleste kirtler i huden eller slimhinderne. Disse vækster dannes som regel i svedkirtlerne og ses hyppigst på håndfladerne, fødderne og ansigtet. De er oftest ikke canceromerende, men de kan være ubehagelige eller æstetisk størende. I sjældne tilfælde kan de vise tegn på ondartet vækst og kræve yderligere undersøgelse og behandling.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

Alveolarkammplastik är en typ av kirurgisk procedur inom oral och maxillofacial kirurgi. Proceduren innebär att man återställer och modellerar den bennära strukturen i alveolarramen, vilket är den del av käkbenet där tänderna sitter inneslutna.

Alveolarkammplastik utförs ofta efter en tandutträckning eller efter att tänden extraherats, då alveolarramen kan bli skadad och försvagad. Genom att återställa och modellera alveolarramen kan man förbättra den estetiska utseendet och underlätta placeringen av en tandimplantatprotes eller annan typ av tandrestaurering.

Under proceduren skär kirurgen bort delar av den skadade benstrukturen och formar sedan om de återstående delarna för att skapa en stabil och funktionell alveolarram. I vissa fall kan man använda benersättning eller annan typ av biologiskt material för att stödja den nya benstrukturen.

Själva operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning, men i vissa fall kan sedering eller allmänt bedövningsmedel användas beroende på patientens behov och preferenser. Efter operationen kan det vara nödvändigt att följa vissa instruktioner för att underlätta läkningen, till exempel undvikande av rökning, intag av kylande livsmedel och skonsam behandling av området.

Etmoidalsinus er en del av kraniets suturalsystem og betegner et par luftfylt huler i ethmoidet ben, som er plassert mellom øynene og foran hjernen. Disse luftfylt hulrummet er en del av p Nasalske Hule og hjelper til å varme, fuktifisere og filtrere luften vi inhales. Etmoidalsinus har også noen fine skilleribben som dele hulrummet opp i flere små rum, kalleres celler. Infeksjoner eller inflammasjon i etmoidalsinus kan føre til en type infeksjon kalt sinusitt.

'Oralkirurgiska tekniker, preprotetiska' refererar till de kirurgiska procedurerna och tekniker som utförs i oral kirurgin före placeringen av en tandprotes. Dessa tekniker inkluderar ofta biopsier, tumörframställning, kirurgisk extraktion av tänder, benåterföring och andra procedurer som behövs för att förbereda munhålan inför protesplacering. Preprotetiska oralkirurgiska tekniker är viktiga för att säkerställa en korrekt passform och funktion hos den slutliga tandprotesen.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.

'Nästumör' (engelska: Recurrent cancer) är en benämning på en cancer som har återvänt efter att ha behandlats och antagits vara borta. Nästumörer kan uppstå när cancerceller överlever behandlingen, eller när nya cancerceller utvecklas från de ursprungliga cancercellerna. Nästumörer kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern (lokal recurrens), eller de kan spridas till andra delar av kroppen (avlägsen recurrens). Det är viktigt att notera att när en nästumör diagnostiseras behandlas den som en ny cancer och inte som en fortsättning på den ursprungliga cancern.

'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.

'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.

Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Okay, here is a medical definition of the term 'orbital' as it pertains to human anatomy:

The orbit is a bony cavity in the skull that contains and protects the eye and its associated structures. It is also known as the eye socket. The orbit is formed by several bones, including the frontal bone, sphenoid bone, zygomatic bone, maxilla bone, and palatine bone. The optic canal, a small opening in the sphenoid bone, allows for the passage of the optic nerve and ophthalmic artery into the orbit.

The structures contained within the orbit include the eye (also known as the globe), extraocular muscles that control eye movement, nerves, blood vessels, fat, and lacrimal glands that produce tears. The orbital cavity provides protection for these delicate structures while also allowing for their mobility and function.

Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar tanden's rothylsa (apiken) och omgivande vävnad. Dessa sjukdomar orsakas vanligen av en infektion som sprider sig från tandköttet in i roten via en caries eller en skada på tanden.

Det finns två huvudsakliga typer av periapikala sjukdomar:

1. Periapikal inflammation (PAI): Detta är den mildare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när bakterier från tandköttet orsakar en inflammation i rothylsan. Symptomen kan inkludera smärta vid tryck eller värme, svullnad och rodnad i området runt tanden.
2. Periapikal abscess: Detta är den allvarligare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när en infektion orsakar en abscess (en samling av pus) i rothylsan eller omkringliggande vävnad. Symptomen kan inkludera stark smärta, svullnad, rodnad och feber. I vissa fall kan abscessen leda till allvarliga komplikationer som att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen.

Periapikala sjukdomar behandlas vanligen med en kombination av antibiotika för att behandla infektionen och endodontisk behandling (en rotbehandling) för att rengöra och desinficera roten på tanden. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om sjukdomen inte kan behandlas på annat sätt.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.

Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

I medically framed context, 'gomvidgningsteknik' or 'debridement technique' refers to the removal of necrotic (dead), damaged, or infected tissue in a wound to prevent or treat infection and promote healing. This procedure is often performed in cases of severe wounds, burns, or ulcers to ensure that the remaining healthy tissue can heal properly. There are various debridement techniques, including:

1. Surgical debridement: Also known as sharp debridement, this technique involves the use of surgical instruments such as scalpels and scissors to cut away dead or damaged tissue.
2. Mechanical debridement: This method uses wound irrigation, whirlpool baths, or specialized equipment like ultrasonic debridement devices to remove debris and necrotic tissue from the wound.
3. Autolytic debridement: This technique relies on the body's natural enzymes and moisture to break down and reabsorb dead tissue in a wound. Moist dressings are used to create an ideal environment for this process.
4. Enzymatic debridement: In this method, topical enzymes are applied to the wound to dissolve and remove necrotic tissue.
5. Biological debridement: This technique uses maggots or other sterile insect larvae that feed on dead tissue while leaving healthy tissue intact.
6. Chemical debridement: Certain chemicals, like hydrogen peroxide or Dakin's solution, can be used to break down and remove necrotic tissue from a wound. However, this method is less commonly used due to potential damage to surrounding healthy tissue.

'Orbit' är inom medicinen den bägige kavitet i ansiktsskelettet där ögat och de omkringliggande vävnaderna är belägna. Orbitten bildas av flera ben, bland annat överkäksbenet (maxilla), tinningbenet (temporale) och kindbenet (zygomaticum). I orbiten finns även muskler som används för att röra ögat, nerver, blodkärl och fettvävnad. Funktionen hos orbitten är att skydda och ge stöd till ögat och dess tillhörande strukturer.

'Gom' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns inget officiellt medicinskt begrepp eller diagnos som kallas "gom". Om du har några hälsofrågor eller symptom rekommenderar vi att du kontaktar en läkare eller ett sjukvårdscenter för att få en professionell bedömning och behandling.

'Kilbenshåla' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som kan relateras till symptomen som ofta förknippas med detta uttryck, nämligen bukgirigt (akut magsäcksdilatation). Bukgirigt är ett tillstånd där magsäcken är utvidgad och fylld med gas eller vätska, vilket kan orsaka smärta, illamående och kräkningar. Detta kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom mag-tarm-obstruktioner, gastroenterit, överätning eller neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.

I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.

Dimensional measurement accuracy in medical terms refers to the degree of closeness with which a measured dimension (e.g., length, width, height, volume) of an object or feature corresponds to its true value. It is typically expressed as a tolerance, specifying the maximum allowable deviation from the true value.

In clinical and research settings, accurate dimensional measurements are critical for various applications such as diagnosing medical conditions, monitoring disease progression, evaluating treatment responses, and conducting scientific studies. Factors that can affect measurement accuracy include the precision of the measuring instrument, the skill and experience of the person taking the measurement, and environmental factors such as temperature and humidity.

To ensure dimensional measurement accuracy in medical applications, it is important to use calibrated instruments, follow standardized measurement protocols, and document all measurements accurately. Regular quality control checks and training for personnel involved in measurement tasks can also help maintain high levels of measurement accuracy.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

An anatomical variation is a deviation from the typical or normal anatomical structure, position, or organization of organs and tissues in the body. These variations can occur in any part of the body and can be congenital (present at birth) or acquired (develop later in life).

Anatomic variations are relatively common and can be asymptomatic or associated with clinical symptoms, depending on their location and extent. They can sometimes complicate medical procedures, such as surgeries or imaging studies, because they may not be where doctors expect them to be based on standard anatomy. Therefore, it is essential for healthcare professionals to be aware of these variations and consider them when evaluating and treating patients.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara belägen i eller på ytan av benet. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar ofta inga symtom, men om de blir stora kan de leda till smärta, rörelsebegränsningar eller andra komplikationer som frakturer (benbrott). Osteomer är vanligare hos vuxna än barn och behandlas oftast kirurgiskt genom att tumörvävnaden avlägsnas.

"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.

Enoftalmus är ett medicinskt tillstånd där den ena eller båda ögonbrynsbenen och ögat självt är efterblivet i sin ort, vilket ger en insänkning av ögat i ögonhålan. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive viktminskning, skelettrelaterade sjukdomar eller skallskador. I vissa fall kan det även vara ett tecken på en underliggande autoimmun sjukdom eller en infektion. I allvarliga fall behöver tillståndet behandlas kirurgiskt för att förebygga fortsatt skada på ögat och ögonmuskulaturen.

'Snuva' er ikke en medisinsk term eller begrep. Det kan være en norsk dialektal betegnelse for å "snu" eller "vende" noe, men det har ingen direkte med medicin eller helse å gjøre. Hvis du har en spesifikk medisinsk forespørsel eller behov for etter et norsk til engelsk medisk terminologi, kan jeg prøve å hjelpe deg videre.

Näspolyper är små, knöliga tillväxter som växer i näshålorna. De utgörs av ökat vävnadsväxt hos slemhinnan i näshålan och kan vara orsakade av en inflammatorisk respons eller överdriven produktion av bindväv. Näspolyper kan leda till besvär som nässtopp, svårigheter att andas genom näsan, snuva, halsont och sänkt lukt- och smakkänsla. I allvarliga fall kan näspolyper orsaka svårigheter att andas och sömnsvårigheter. Behandlingen kan bestå av medicinska behandlingar som kortikosteroider eller antihistamin, men i allvarligare fall kan kirurgiskt avlägsnande av näspolyper vara nödvändigt.

Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

"Nässjukdomar" (moist diseases) är ett äldre och numera föråldrat begrepp inom dermatologin, som främst användes under 1800-talet. Det refererade till en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av ökad hudvätskan (exsudation) och eventuell sekundär infektion. Exempel på sådana sjukdomar innefattar eksem, impetigo och vissa former av psoriasis. I modern medicinsk terminologi undviker man användandet av detta begrepp, eftersom det inte är tillräckligt specifikt eller beskrivande för de olika sjukdomarna som den avser.

En dental implantation är en procedur inom tandvården där ett konstgjort rötthylsa (t.ex. gjord av titan) placeras i käken för att efterhand osseointegrera, vilket innebär att benvävnaden växer ihop med implantatet och skapar en stabil grund för en konstgjord tand (protes). Detta används ofta när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver ersättas på grund av skada, sjukdom eller ålder. Dental implantation utförs vanligen under lokalbedövning och kan kräva flera besök till tandläkaren beroende på individuella förhållanden.

Intrakraniell sinus trombos (CVT) refererer til en blodprop i en af de venøse sinus i hjernen. Disse sinus er blodkar som dræner blodet væk fra hjernen og indeholder ofte langsomt flydende blod, hvilket gør dem modtagelige for at danne blodproppers.

CVT kan have mange årsager, herunder infektioner, betændelsestilstande, krampesygdomme, hormonbehandling og andre faktorer, der gør blodet mere tykt eller tilbøjeligt til at koagulere. Symptomer på CVT kan variere meget, afhængig af hvilken sinus der er berørt og hvor stor en del af denne der er blokeret.

Symptomer på intrakraniell sinus trombose kan omfatte hovedpine, synsforstyrrelser, svimmelhed, epileptiske anfald, forvirring, taleproblemer, bevægelsesproblemer eller andre neurologiske symptomer. Hvis CVT ikke behandles hurtigt, kan det medføre alvorlige komplikationer som blodprop i hjernen (apopleksi), endelig hjerne skade eller død. Behandling omfatter ofte antikoagulant medicin, såsom warfarin eller heparin, for at forhindre yderligere koagulation og muligvis trombektomi (en operation, der fjerner blodproppen).

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.

Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.

'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.

Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.

Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.

Käkhåletumörer. * Ansiktsmissbildningar. * Ansikts- och käkskador. * Mässling. * Meckels divertikel. * ...