Inflammation i ett blodkärl.
Systemisk vasculit är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar felaktigt angriper och skadar blodkärlens väggar, vilket kan orsaka inflammation och sårbarhet för blödningar, blodproppar eller till och med organpåverkan.
Näthinnevaskulit är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som orsakar små blodkärlsinflammation (vaskulit) i ögats näthinne (tapet retinae). Detta kan leda till synsförlust eller blindhet om det inte behandlas. Näthinnevaskulit kan förekomma ensamt eller som en del av ett större systemiskt sjukdomsbild, såsom granulomatös polyangiit (GPA) eller eosinofil grannulocytær vaskulit (EGPA). Behandlingen består ofta av kortikosteroider och immunsupressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra komplikationer.
Anti-Neutrophil Cytoplasmic Antibody (ANCA)-associated vasculitis (AAV) is a group of autoimmune diseases characterized by inflammation and damage to small blood vessels, particularly capillaries, venules, and arterioles. This condition is caused by the production of ANCAs, which are autoantibodies that target proteins in the neutrophil cytoplasm, leading to their activation and subsequent damage to the blood vessel walls.
Vaskulit som berör centrala nervsystemet (CNS) är ett samlingsbegrepp för olika entiteter som alla innebär inflammation i kärlväggarna i hjärnan eller ryggmärgen, vilket kan orsaka neurologiska symtom och skador.
Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skador på de små och medelstora arteriolerna i kroppen. Detta kan leda till blodproppar, ischemisk skada och eventuell nekros (död) av organ. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, muskel- och ledsvullnad, svaghet, mag-tarm-besvär och neurologiska symptom som förlamning eller sömnsyndrom. PAN behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra fortsatt skada på kroppens organ.
Utbredd, nekrotiserande angit med granulom, ofta med lungpåverkan. Astma eller luftvägsinfektioner kan föregå påvisad vaskulit. Eosinofili och lungpåverkan skiljer detta sjukdomstillstånd från polyart eritis nodosa.
Sjukdomstillstånd i huden som är knutna till hudens blodkärl och vanligtvis visar sig som inflammation, svullnad, rodnad eller nekros inom det drabbade området.
Rheumatoid vasculitis är en komplikation till reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom, där inflammationen i lederna kan spridas till blodkärlen och orsaka skada på små- och medelstora blodkärl i kroppen. Detta kan resultera i symptom som hudförändringar, sår, ulcerationer, svullnad och smärta i extremiteterna, samt neurologiska symptom om nervbanor är drabbade. Rapid diagnos och behandling med immunosuppressiva läkemedel är viktigt för att förebygga fortsatt skada på blodkärlen.
Microscopic polyangiitis (MPA) är en form av nekrotiserande vasculit, vilket innebär att det uppstår inflammation och skada på små till medelstora blodkärl i kroppen. Orsaken till MPA är okänd, men det anses ofta vara en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar felaktigt angriper och skadar de egna blodkärlen.
Schoenlein-Henoch Purpura (SHP) är en småbarns sjukdom som kännetecknas av inflammation i små blodkärl, vilket orsakar ett typiskt utseende av purpurfärgade fläckar på huden. SHP är den vanligaste formen av vasculit (inflammation i blodkärlen) hos barn och drabbar ofta barn i åldrarna 2-10 år. Utöver hudutslagen kan sjukdomen även påverka andra organ som njurar, mag-tarmsystem och ledvävnad, vilket kan resultera i symptom som blod i urinen, buksmärtor och ledvärk. SHP är oftast en självläkande sjukdom men i sällsynta fall kan den vara allvarligare och kräva behandling med immunosuppressiva läkemedel eller andra terapier.
Ett tillstånd kännetecknat av förekomst av onormala eller onormala mängder kryoglobuliner i blodet. Vid kyla avsätts de i mikrokärlen och orsakar ett hämmat blodflöde i utsatta områden.
Inflammation i en pulsåder.
Ett akut, mukokutant febertillstånd med svullna halskörtlar hos barn. De viktigaste symtomen är feber, stas i ögats bindhinna, mörkröda läppar och munhåla, utstående tungpapiller och ödem eller rodnad på extremiteterna.
Sällsynt kronisk inflammation som omfattar de små blodkärlen. Orsaken är okänd, och den kännetecknas av slemhinne- och hudsår i munnen och på könsorganen och uveit med hypopyon (varbildning). Den neur ookulära formen kan leda till blindhet och döden. Också synovit, tromboflebit, magsår, näthinnevaskulit och optisk atrofi kan uppträda.
Glomerulärt inflammatoriskt tillstånd, beroende på antigen-antikroppsreaktion, med leukocytinfiltration och celltillväxt i glomeruli.
Blodproteiner (immunglobuliner) som fälls ut vid nedkylning av blodserum. Vid uppvärmning till normal temperatur återgår de i lösning.
Giant cell arteritis (GCA) is a chronic inflammatory condition primarily affecting the large and medium-sized arteries, particularly the temporal and ophthalmic arteries. It is characterized by the presence of granulomatous inflammation, which includes multinucleated giant cells in the artery walls, leading to vessel wall thickening, stenosis, or even occlusion. This condition is more common in people over 50 years old, especially those of Northern European descent, and often presents with symptoms such as headache, jaw claudication, scalp tenderness, vision changes, and polymyalgia rheumatica. Early diagnosis and treatment with corticosteroids are crucial to prevent serious complications like blindness.
Rödlila till rödbrun missfärgning som ses genom epidermis och beror på blödning i den underliggande vävnaden.
Takayasu arteritis är en ovanlig inflammatorisk sjukdom som primärt påverkar stora och medelstora blodkärl, framförallt aortan och dess grenar. Den kännetecknas av progressiv vaskulit (inflammation i väggarna på blodkärlen) vilket kan leda till stenos (förträngning) eller ocklusion (fullständig blockering) av kärlen, samt aneurysm (utbulningar i kärlväggen). Sjukdomen är vanligare hos unga kvinnor och kan ge upphov till allvarliga komplikationer som högt blodtryck, hjärtsvikt och neurologiska symptom. Diagnosen ställs ofta genom kombinationen av klinisk bild, laboratoriemedicinska tester och bilddiagnostik som MR-angiografi eller PET/CT. Behandlingen består vanligen av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflamm
Sjukdomstillstånd kännetecknade av produktion av antikroppar som regerar mot ämnen i den egna kroppen.
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
Ett mycket giftigt ämne med kemisk formel HgCl2 som förångas svagt vid normala temperaturer, men starkt vid 100 grader Celsius. Det fräter på slemhinnorna och används som lokalt antiseptikum och desinfektionsmedel.
En ospecifik benämning på någon form av hudsår eller utslag på benet.
Plasmaferese, även kallat plasmapåverkan eller plasmautbyte, är ett medicinskt ingrepp där en del av patientens blodplasma ersätts med en annan vätska, vanligtvis en kolloidlösning eller albumin. Detta görs genom en process där blodet tas ut från patienten, passerar genom ett centrifugationssystem som separerar plasma från celler, och sedan blandas plasma med den ersättande vätskan innan det returneras till patienten. Plasmaferesen används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel autoimmuna sjukdomar, där onormala antikroppar eller andra substanser i blodplasman orsakar skada på kroppen. Genom plasmaferesen kan man reducera mängden av dessa skadliga substanser och förbättra patientens tillstånd.
"Nässelutslag" är en hudreaktion som orsaks av kontakt med ormbunksväxter, såsom brännässlor, och kännetecknas av klåda, rodnad och svullnad i kontaktytan, ofta följt av små blåsor eller blåsbildningar.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar symtomen som orsakas av överaktivitet i kroppens försvarssystem. Prednisolon ges vanligen som tablett, men kan också administreras intravenöst eller intramuskulärt beroende på tillståndet och svårighetsgraden hos patienten.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Temporalarterier är blodkärl som förser huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktig blod. De löper längs tinningbenen (os temporale) och kan bli inflammerade vid en sjukdomstillstånd känt som temporalartit, även kallat giant cell arteritis.
'Monoclonal murine-derived antibodies' are antibodies that are identical in their molecular structure and specificity, and are derived from a single clone of cells obtained from a mouse. These antibodies are produced in a laboratory setting and are used in medical research, diagnosis, and treatment due to their high specificity and affinity for target antigens. They have been widely used in various applications such as immunohistochemistry, flow cytometry, and immunoassays, as well as in the development of therapeutic agents for cancer, autoimmune diseases, and infectious diseases. However, due to their foreign origin, they can elicit an immune response in humans, leading to the production of human anti-mouse antibodies (HAMA) that can limit their effectiveness and cause adverse effects. Therefore, efforts have been made to develop chimeric or humanized monoclonal antibodies that reduce the immunogenicity and improve the safety and efficacy of these therapeutic agents.
Cogan syndrome is a rare inflammatory disorder that affects the eyes and inner ear, characterized by non-syphilitic interstitial keratitis (inflammation of the cornea) and vestibuloauditory dysfunction (vertigo, hearing loss, and tinnitus). It primarily affects young adults and can lead to serious complications if not treated promptly. The exact cause of Cogan syndrome is unknown, but it is believed to be an autoimmune disorder. Treatment typically involves immunosuppressive therapy to manage the inflammation and prevent further damage.
Ett derivat av prednisolon med liknande antiinflammatorisk verkan.
I am not aware of a medical term called "plasmabyte." It is possible that it could be a typographical error or a specific term used in a certain context within a particular medical field. Can you please provide more context or specify the source of this term? I will do my best to provide a definition based on your response.
En inflammatorisk hudreaktion till följd av tillförsel av antigen vid redan hög antikroppshalt, kännetecknad av komplementbindande antigen-antikroppskomplex som leder till lokal proppbildning, sår och kärlnekros. Reaktionen kan förekomma i samband med vissa virusinfektioner.
En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.
"Blindtarmssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar blindtarmen, också känd som caecum eller kolon ascendens. Detta kan inkludera inflammation (exempelvis appendicitis), infektion (exempelvis tyfoidfeber), obstruktion (exempelvis av en tumör) och andra patologiska tillstånd. Sammanfattningsvis betyder "Blindtarmssjukdomar" sjukdomar eller störningar i blindtarmen.
"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.
En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.
En grupp av sjukdomar framkallade av avsättning av stora lösliga komplex av antigen och antikroppar, med vävnadsskada som följd.
Reumatoid faktorn (RF) är ett antikroppsprotein som kan förekomma hos personer med reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppen angriper sina egna ledvävnader. RF kan också förekomma hos personer utan reumatoid artrit, men i lägre frekvens. Det är inte specifikt för reumatoid artrit och kan påträffas vid andra sjukdomar också. RF-testet används som ett hjälpmedel för att stödja en diagnos av reumatoid artrit, men det är inte definitivt för att ställa diagnosen.
6-((1-metyl-4-nitro-1H-imidazol-5-yl)tio)-1H-purin. Ett immunsuppressivt medel som används i kombination med cyklofosfamid och hydroxiklorokin vis behandling av reumatoid artrit. Preparatet är karcino gent.
Febertillstånd utan fastställd orsak.
Binjurebarkshormoner, även kända som adrenocorticotropa hormon (ACTH) och corticotropin, är ett hormon som produceras och secretetas av främre loben av hypofysen, en peptidhormon som stimulerar produktionen och release av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
Immunglobulinberedningar för intravenös tillförsel som huvudsakligen innehåller immunglobulin G (IgG). De används för behandling av en rad sjukdomar, förknippade med minskade eller onormala immunglobulinnivåer, inkl. AIDS hos barn, primär hypergammaglobulinemi, SCID (svår kombinerad immundefekt), cytomegalovirusinfektioner hos patienter med transplantat, kronisk lymfocytisk leukemi, Kawasakisyndromet, neonatalinfektioner och idiopatisk trombocytopen purpura.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
Peripheral nervous system disorders refer to conditions that affect the functioning of the nerves outside the brain and spinal cord, which are responsible for transmitting messages between the brain and the rest of the body. These disorders can result from trauma, infection, genetic factors, or degeneration, and may cause symptoms such as pain, numbness, tingling, weakness, or loss of reflexes. Examples of peripheral nervous system disorders include neuropathy, carpal tunnel syndrome, and Guillain-Barre syndrome.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Pulstherapie mit Medikamenten bezieht sich auf die Verabreichung von Medikamenten durch eine nicht-invasive Methode, bei der Medikamente mithilfe von Druckwellen in den Blutkreislauf gepumpt werden. Dies wird normalerweise über ein Armband erreicht, das um den Oberarm gewickelt und aufgepumpt wird, um die Blutgefäße vorübergehend zu schließen, bevor der Druck schnell wieder abfällt und die Medikamente in die Blutbahn freigesetzt werden. Diese Methode wird manchmal als ein alternativer Weg zur Injektion oder Infusion von Medikamenten verwendet und kann besonders vorteilhaft für Menschen sein, die eine Angst vor Nadeln haben oder schwer zu injizierende Medikamente erhalten.
Biologiskt aktiva ämnen vars verkan har betydelse för immunsystemets funktioner.
I medicinen refererer sklerit til det hårde, fibrøse og ofte kalkificerede væv, der findes under huden hos mange dyr, herunder hos mennesker. Sklerit udgør en del af skelettet hos disse dyr og giver støtte og beskyttelse for de indre organer. Et eksempel på et menneskeligt sklerit er pandebenen (os frontale), der findes i pandebenet over øjnene.
"Vävnadsdöd" refererar till ett permanent och irreversibelt stopp av celldöd och funktion i en viss vävnad, vanligtvis orsakat av svår skada eller sjukdom som resulterar i att cellerna inte kan fortsätta med sin normala livsprocess eller regenerera sig.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.

Kärlinflammation, även kallat coitus-inducerad cervicitis eller postkoital blödning, är ett tillstånd där kvinnan upplever smärta, blödning eller irriterande känslor i underlivet efter samlag. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, irritation eller skada på livmoderhalsen (cervix). I vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande gynecologisk problem, såsom cervicitis, endometritis eller sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt för den drabbade att söka medicinsk hjälp om de upplever dessa symptom, särskilt om det är återkommande eller kraftigt, för att få en korrekt diagnos och behandling.

'Systemisk Vasculit' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som kännetecknas av inflammation i vaskulära vävnader, vilket kan påverka blodkärl av olika storlekar och i olika delar av kroppen. Denna inflammation orsakas vanligtvis av en överdriven aktivering av immunsystemet, som leder till skada på blodkärlen och eventuellt andra organ. Symptomen kan variera beroende på vilka kärl och organ som är drabbade, men kan inkludera bland annat feber, trötthet, viktminskning, muskel- och ledvärk samt symptom relaterade till specifika drabbade organ. Behandlingen består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra ytterligare skada på kroppen.

Näthinnesvaskulit är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i blodkärlen i näthinnan (retina) i ögat. Den kan leda till skador på synnerven och permanent synförlust om den inte behandlas. Det finns olika typer av näthinnesvaskulit, men de flesta fall orsakas av granulomatös with polyangiitis (GPA) eller mikroskopisk polyangiit (MPA). Symptomen på näthinnesvaskulit kan inkludera synförändringar som flyktig syn, skuggor eller blindfläckar i synfältet, smalnad av blodkärlen i ögat och inflammation i ögonviten. Behandlingen för näthinnesvaskulit består ofta av kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra skador på ögat.

Anti-Neutrophil Cytoplasmic Antibody (ANCA)-associated vasculitis (AAV) is a group of autoimmune diseases characterized by inflammation and damage to small blood vessels, particularly capillaries, venules, and arterioles. The disorder is named after the presence of ANCAs in the patient's serum, which are autoantibodies that target specific proteins in the neutrophil cytoplasm.

AAV includes several subtypes, including:

1. Granulomatosis with polyangiitis (GPA, formerly known as Wegener's granulomatosis)
2. Microscopic polyangiitis (MPA)
3. Eosinophilic granulomatosis with polyangiitis (EGPA, formerly known as Churg-Strauss syndrome)

The clinical features of AAV can vary depending on the subtype and the organs involved. Common symptoms include fever, fatigue, weight loss, arthralgias, myalgias, and constitutional symptoms. Organ involvement may lead to specific manifestations such as pulmonary hemorrhage, glomerulonephritis, skin lesions, eye inflammation, and peripheral neuropathy.

Diagnosis of AAV typically involves a combination of clinical evaluation, laboratory tests (including ANCA testing), imaging studies, and biopsy to confirm the presence of vasculitis in affected tissues. Treatment usually includes immunosuppressive therapy to control inflammation and prevent further damage to organs.

Vaskulit är en allmän benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av inflammation i väggarna på blodkärl. När detta specifikt berör de blodkärl som försörjer centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) kallas det centrala nervsystemets vaskulit.

Centrala nervsystemets vaskulit kan orsaka en rad symtom beroende på vilka nerver eller delar av hjärnan som drabbas. Symptomen kan inkludera bland annat huvudvärk, yrsel, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, förvirring, humörsvängningar, svårigheter att tala eller svälja, muskelsvaghet, rörelsemönstringsförändringar och i värsta fall koma.

Det är viktigt att notera att centrala nervsystemets vaskulit kan vara ett symtom på en underliggande sjukdom, såsom autoimmuna sjukdomar, infektioner eller cancer. Därför behöver en diagnos ställas av en läkare och behandlingen beror på den underliggande orsaken till sjukdomen.

Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små och medelstora arterier i kroppen. Denna inflammation kan skada väggarna på artärerna och leda till blödning, blodkoagulation eller vävnadsdöd.

PAN kan drabba flera olika organ i kroppen, inklusive njurar, lever, mag-tarmsystem, hjärta, lungor, hud och nerver. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, trötthet, smärtor i magen, muskel- och ledsmärtor, svullnad i benen och händer, neuropati (nervskada) och blodproppar.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka biopsier av drabbade vävnader eller genom att använda angiografi för att undersöka artärerna. Behandlingen består ofta av kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra ytterligare skada på artärväggarna.

Churg-Strauss syndrom, även känt som eosinofil granulomatös polyangiit (EGPA), är en sällsynt autoimmun sjukdom som påverkar små till medelstora blodkärl i kroppen. Den berör främst lungorna, näsinnerna, huden och det nervsystemet. Sjukdomen karaktäriseras av ett överflöd av vissa vita blodkroppar, kallade eosinofiler, och inflammation i kärlen som kan leda till skador på vävnader och organ.

Typiska symtom inkluderar astma eller andningssvårigheter, sinusit (inflammation i näsinnet), hudutslag, svullnad i ansiktet, extremiteter eller lymfkörtlar, muskel- och ledvärk samt neuropati (skador på nerverna) som kan orsaka känselbortfall, smärta eller svaghet i armar och ben. I allvarliga fall kan Churg-Strauss syndrom leda till skada på hjärtat, njurarna eller centrala nervsystemet.

Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av symtom, blodtester som visar eosinofil överskott och bilddiagnostik som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). I vissa fall kan en biopsi vara nödvändig för att bekräfta diagnosen. Behandlingen innefattar vanligtvis kombinationen av immunosupressiva läkemedel och kortikosteroider för att kontrollera inflammationen och förhindra ytterligare skador på kroppen.

"Vaskulära hudsjukdomar" är en övergripande benämning på sjukdomar som primärt berör kroppens blodkärl i huden. Detta kan innebära både artärer (som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppen) och vener (som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat).

Exempel på vaskulära hudsjukdomar inkluderar:

1. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktiv blodgenomföring i ansiktet, vilket leder till rödhet, inflammation och i vissa fall akneartade utslag.

2. Koppelta: En sjukdom där små blodkärl under huden expanderar och orsakar röda, svullna prickar eller linjer på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller reaktion på en utlösande faktor, såsom hetta, alkohol eller stress.

3. Livkärlsinflammation (Angiit): En grupp av sjukdomar som orsakas av inflammation i kroppens små och medelstora blodkärl. Detta kan leda till symtom som svullnad, smärta, rödness eller ulcerationer (sår) på huden.

4. Visceralkramp: En sjukdom där blodkärlen i fingrar och tår kontraherar (tränger samman) under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, vitt utseende och känslomässig förändring i de drabbade extremiteterna.

5. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där plack (fettsubstanser, kolesterol och andra ämnen) ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till hårdnaden och förträngning av artärerna. Detta kan orsaka symtom som smärta i bröstet (angina), klumpighet i benen eller neurologiska symptom som svårigheter att tala eller gå.

6. Purpura: En grupp sjukdomar som kännetecknas av blödning under huden eller inuti organen, vilket orsakar blåmärken, röda prickar eller svullnader på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom blodbrist (anemi), infektion eller autoimmun sjukdom.

7. Raynauds fenomen: En sjukdom där fingrarna och tårna blir vitaktiga, blåaktiga eller rödaktiga under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, känslomässig förändring och svullnad. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom autoimmun sjukdom eller skada på artärerna.

Rheumatoid vasculitis (RV) är en komplikation till reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i lederna. Vid RV angrips blodkärlen av den överaktiva immunsystemet, vilket kan orsaka skador på olika organ och vävnader i kroppen. Detta kan leda till symtom som hudförändringar, sår, små blödningar under huden, svullnad i händer och fötter, mag-tarmsymtom, neurologiska symtom och nedsatt njurfunktion. RV är en allvarlig komplikation till reumatoid artrit och behandlas vanligen med starka immunosuppressiva läkemedel för att minska inflammationen och förhindra ytterligare skador på kroppen.

Microscopic polyangiitis (MPA) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små blodkärl (kapillärer) i flera olika organ i kroppen. Sjukdomen karaktäriseras av nekros och inflammation i kapillärväggarna, vilket kan leda till skada på de drabbade organen.

MPA påverkar ofta njurar, lungor, hud, tarmar och nerver. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera blod i urinen, andningssvårigheter, hudutslag, buksmärtor och svaga muskler eller känselnedsättning i händer och fötter.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka en biopsi av drabbade vävnader under ett mikroskop, där små blodkärlsväggarnas skador kan ses. Andra tester som används för att diagnostisera MPA innefattar blodprover för autoantikroppar och andra markörer av inflammation.

Behandlingen för MPA består vanligen av immunosuppressiva läkemedel, som syftar till att reducera aktiviteten i det immune systemet och på så sätt minska inflammationen i blodkärlen. I vissa fall kan kombinationsterapi med flera olika läkemedel behövas för att kontrollera sjukdomen.

Henoch-Schönlein purpura (HSP) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små blodkärl (kapillärer). Den drabbar främst barn, men kan även förekomma hos vuxna. Sjukdomen karaktäriseras av ett utslag med små fläckar eller purpur på huden, vanligtvis på underbenen och anklarna. Andra typiska symtom innefattar inflammation i mag-tarmsystemet (kramp i buken, blod i urinen, diarré och/eller blodig avföring), smärta i lederna och svullnad i handflatorna eller fötterna.

HSP orsakas av en överdriven immunreaktion där antikroppar bildas mot proteiner i blodkärlsväggarna, vilket leder till inflammation och skador på kärlen. Den exakta orsaken till denna överdriven immunrespons är fortfarande okänd, men det finns vissa indikationer på att infektion kan utgöra en utlösande faktor hos många patienter.

I allmänhet behandlas HSP med symtomatisk behandling för att lindra smärta och inflammation, till exempel med antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen eller naproxen. I mer allvarliga fall kan kortikosteroider ges för att reducera risken för komplikationer. Även om de flesta barn med HSP återhämtar sig helt, kan sjukdomen i sällsynta fall leda till permanenta skador på njurarna eller andra organ.

Kryoglobulinemi är ett sjukligt tillstånd där kroppen producerar antikroppar, kallade kryoglobuliner, som blir icke-flytande när de utsätts för låg temperatur. När dessa immunproteiner precipiterar kan det orsaka inflammation och skada i små blodkärlen, särskilt i huden och nerverna. Kryoglobulinemi kan vara primärt, vilket betyder att den inte är förknippad med någon underliggande sjukdom, eller sekundärt, vilket innebär att den uppstår som en komplikation till en annan sjukdom, ofta en autoimmun sjukdom eller en cancer. Symptomen på kryoglobulinemi kan vara mångskiftande och inkluderar ofta hudutslag, artropatier (ledinflammation), neuropati (nervskada) och trötthet.

Arteriitis eller artärinflammation är en benämning på inflammatoriska tillstånd i arterioväggarna, vilket kan orsakas av olika sjukdomar. Det finns olika typer av arteriiter, beroende på vilka delar av kroppen som är drabbade och vilka orsaker som ligger bakom. Några exempel på arteriiter inkluderar temporala artärinflammation (GCA), Takayasus arteriit, polyarteritis nodosa och Wegenerers granulomatos. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan inkludera smärta, svullnad och rödning i drabbade områden, feber, trötthet och viktminskning. Behandlingen beror också på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan innebära medicinering med kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel.

Mukokutan lymfkörtelsyndrom (MCLS) är ett sällsynt tillstånd där det finns en överdriven respons hos kroppens immunsystem, vilket leder till att lymfkörtlarna i munhålan och på huden blir inflammerade och ömmar. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakas av en medfödd defekt i immunsystemet, eller sekundärt, till exempel som en komplikation till en infektion eller ett trauma.

Symptomen på MCLS inkluderar ofta små, hårda knutor i munhålan och på kinderna, svullnad av slemhinnorna i munnen och näsa, trötthet, feber och viktminskning. Tillståndet kan vara kroniskt eller rekurrent, det vill säga det kan komma och gå över tiden.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av klinisk undersökning, blodprover och ibland även biopsi av lymfknutorna. Behandlingen av MCLS beror på orsaken till tillståndet, men kan innebära mediciner som dämpar immunsystemet, antibiotika för att behandla infektioner och smärtstillande medel för att lindra smärtan.

Behçet's syndrome is a rare autoimmune disorder characterized by the inflammation of blood vessels throughout the body. The condition typically causes mouth sores, genital sores, eye inflammation, and skin lesions. In some cases, it may also affect the joints, digestive system, and central nervous system.

The exact cause of Behçet's syndrome is not known, but it is believed to be related to an abnormal response of the immune system. It is more commonly found in people from Mediterranean countries, the Middle East, and Asia. The diagnosis of Behçet's syndrome is based on a combination of clinical symptoms, medical history, and laboratory tests.

Treatment for Behçet's syndrome typically involves medications to reduce inflammation and suppress the immune system. These may include corticosteroids, immunosuppressive drugs, and biologic agents. The specific treatment plan will depend on the severity and location of the symptoms.

'Glomerulonefrit' är en benämning på en grupp av sjukdomar som alla berör njurarnas glomeruli, de små blodkärlen i njurarna där blodet renas. Glomerulonefrit innebär inflammation och skada på glomerulus, vilket kan leda till att protein och blod passerar över i urinen. Detta kan orsaka symtom som svullnad, blod i urinen och högt blodtryck. Glomerulonefrit kan ha olika orsaker, exempelvis infektioner, autoimmuna sjukdomar eller vissa läkemedel. I vissa fall kan glomerulonefrit leda till kronisk njursjukdom eller njurförlust om det inte behandlas adekvat.

Kryoglobuliner är proteiner i blodplasma som aggregerar (sammanfaller) vid lägre temperaturer, vanligtvis under 37°C. De kan delas in i tre typer baserat på struktur och funktion. Kryoglobuliner av typ II och III är ofta associerade med sjukdomar som kryoglobulinemi, en autoimmun sjukdom som orsakas av abnormalt producerade immunglobuliner.

Kryoglobuliner kan leda till inflammation och skada i små blodkärlen när de precipiterar (avlagras) i kylnare delar av kroppen, vilket kan orsaka symptom som purpura (blåmärken), artralgi (ledvärk), neuropati (nervskada) och glomerulonefrit ( njursjukdom).

Det är viktigt att notera att alla individer med kryoglobulinemi har höga nivåer av kryoglobuliner i blodet, men inte alla med höga nivåer av kryoglobuliner utvecklar sjukdomen.

Jättcellsarterit (Giant Cell Arteritis, GCA) är en inflammatorisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i de stora och medelstora arterierna i kroppen, främst i huvudet och halsen. Den vanligaste symptomen är starka och plötsliga huvudvärkar, ofta i tinningarna, och feber. Andra symtom kan inkludera trötthet, muskelsmärtor, viktminskning och sjukdom i ögats blodkärl som kan leda till synförlust.

Jättcellsarterit kännetecknas av inflammation i arteriens väggar, vilket orsakar förändringar i de cellulära komponenterna och bildandet av jätteceller (multinukleära celler). Den vanligaste platsen för inflammation är i temporalartärien, som förser hjärnan med blod.

Diagnosen ställs ofta genom en kombination av symtom, laboratorieprov och bilddiagnostik, såsom dopplersonografi eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen består vanligen av höga doser av glukokortikoidsteroider för att reducera inflammationen.

Medicinskt talat definieras "hudblödning" som utflöde av blod från kapillärer, venoler eller artärer i huden. Det kan orsakas av en skada på huden, men kan även vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning, såsom blodbrist (anemi), lägre blodtryck (hypotoni) eller koagulopati. Hudblödningar kan också uppstå som en biverkan till vissa mediciner eller vid sjukdomar som kräver antikoagulerande behandling.

Takayasu's arteritis är en ovanlig inflammatorisk sjukdom som drabbar de stora till medelstora artärerna, främst aortan och dess grenar. Sjukdomen påverkar ofta kvinnor i åldersgruppen 15-40 år, men kan även förekomma hos män och barn.

Takayasu's arteritis kännetecknas av inflammation i väggarna på artärerna, vilket kan leda till förträngningar (stenoser) eller uppblåsningar (aneurysm). Dessa förändringar kan orsaka symtom som höjd blodtryck, hjärtklappning, svaghet, andfåddhet och smärtor i bröstet. Andra symtom kan innefatta feber, viktminskning, trötthet och muskel- och ledsmärtor.

Diagnosen ställs vanligen genom kombinationen av kliniska symtom, bilddiagnostik som MR-angiografi eller datortomografi (CT), samt laboratoriemässiga tester som blodprover för att mäta inflammationsmarkörer som ESR och CRP.

Behandlingen av Takayasu's arteritis består vanligen av kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel och ibland biologiska läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra komplikationer. Vid allvarliga förträngningar eller uppblåsningar kan kirurgi vara aktuell.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

Kvicksilverklorid (HgCl2) är ett vitaktigt, giftigt och luktfri pulver som lätt löser sig i vatten. Det bildas när kvicksilver reagerar med saltsyra och används inom medicinen som starkt desinfektionsmedel och som behandling mot akut svampinfektion i huden. Det är även ett vanligt laboratorireagens. På grund av sitt höga toxicitet och miljöpåverkan så används det alltmer sällan inom medicinen idag.

I'm sorry for any inconvenience, but I couldn't find a direct medical definition for "Bendermatoser." It is possible that there might be a spelling mistake or it could be a term that is not widely used in the medical field. If you meant "dermatomes" instead, I can provide you with the definition and information about it.

Dermatomes are well-defined, contiguous areas of skin that are supplied by a single spinal nerve root. There are 31 paired dermatomes in the human body, numbered from C2 to S5 for each side. Dermatome maps help healthcare professionals identify and localize lesions affecting the peripheral nervous system or the spinal cord.

If "Bendermatoser" is a specific term related to a medical condition, treatment, or research, I would appreciate more context to provide an accurate definition or information.

Plasmaferese, även känt som plasmaseparation och plasmafiltration, är ett medicinskt förfarande där man tar bort en del av patientens blodplasma och ersätter det med någon form av substitut, till exempel kolloidlösning eller annat friskt plasma. Detta görs vanligtvis med hjälp av ett så kallat apheresverktyg som separerar blodplasman från de andra blodbestanddelarna.

Plasmapheresen används ofta som en behandlingsmetod för olika sjukdomstillstånd, till exempel autoimmuna sjukdomar, där patientens eget immunsystem attackerar kroppens egna celler eller proteiner. Genom att ta bort det skadliga materialet i blodplasman kan man minska symtomen och förbättra patientens tillstånd. Plasmapheresen kan också användas som en temporär behandling före en transplantation eller för att behandla förgiftningar orsakade av toxiska substanser i blodet.

Nettle rash, även känt som urticaria, är en hudreaktion som karaktäriseras av upphöjda, rodnande, ofta smärtsamma prickar eller plattor på huden. Reaktionen orsakas vanligtvis av en immunologisk respons till ett allergen, såsom pollen, djurhår, latex eller mat, men kan också bero på fysikaliska faktorer som kyla, värme, tryck eller vibration. När individen utsätts för det aktiverande ämnet frisätts histamin och andra mediatorer från mastceller, vilket orsakar dilatation av kapillärerna och ökad genomsläpplighet för plasma i huden. Detta leder till rödning, svullnad och klåda. Symptomen på nässelutslag kan vara milda eller allvarliga och kan vara kortvariga eller fortsätta under veckor eller månader. I vissa fall kan nässelutslag vara ett tecken på en allvarligare underliggande medicinsk störning och kräver därför ytterligare utvärdering.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar istället för att skydda mot främmande ämnen attackerar och skadar kroppens egna celler och vävnader. SLE kan påverka olika organ och system i kroppen, såsom hud, ledvävnader, njurar, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.

Vid SLE produceras autoantikrocher, vilket är antikroppar riktade mot kroppens egna celler och proteiner. Dessa autoantikrocher kan bilda komplex som orsakar inflammation och skador på olika vävnader i kroppen. SLE karaktäriseras av att patienten ofta har symptom från flera olika organsystem samtidigt, och sjukdomen kan variera mycket mellan olika individer.

Några vanliga symtom på SLE inkluderar trötthet, feber, hudutslag (särskilt ett typiskt utslag känt som "malärt butterfly-utslag" på kinderna), ledvärk och ledont i händerna, muskelvärk, lunginflammation, njursjukdom, blodproppar och neurologiska symtom som minnesförlust, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.

SLE är vanligare hos kvinnor än män, och sjukdomen tenderar att debutera under fertil ålder (20-40 år). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns starka indicier på att både genetiska och miljöfaktorer spelar in. Behandlingen av SLE består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera den överaktiva immunsystemreaktionen, samt behandling av specifika symtom och komplikationer.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

Temporalartärer är ett par av arterier (blodkärl) som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. De kallas också för temporalarterien på grund av sin läge nära tinningbenet (os temporale) i pannan. Temporalartärerna deltar i att förse blod till skallen, huden och kraniala muskler med syre och näringsämnen.

Ibland kan temporalartärerna bli inflammerade, vilket kallas temporala artit eller Hortons artit. Denna sjukdom orsakas av ett autoimmunt svar där kroppen angriper artärväggarna, vilket kan leda till smärta, rodnad och ömhet i pannan, eventuellt ackompanjerat av huvudvärk, feber och trötthet. Temporala artit behandlas vanligen med kortison eller andra antiinflammatoriska läkemedel för att lindra symtomen och förebygga komplikationer.

Monoclonal murine-derived antibodies are a type of laboratory-produced immune protein that is identical in structure and specificity. They are derived from a single clone of cells, which are obtained from a mouse (hence the term "murine"). These antibodies are created by fusing a mouse immune cell, specifically a B cell, with a tumor cell to create a hybrid cell called a hybridoma. The resulting hybridoma cell line is capable of producing a large quantity of identical antibodies that can bind to a specific target protein or antigen.

Monoclonal murine-derived antibodies have been widely used in research and medicine for various applications, including basic scientific research, diagnostic testing, and therapeutic treatments. However, due to their foreign origin, they may elicit an immune response when administered to humans, which can limit their effectiveness and safety. Therefore, newer generations of monoclonal antibodies have been developed using human or humanized cells to reduce the risk of an immune reaction.

Cogan's syndrome is a rare inflammatory disease that can affect the eye and the inner ear. It is characterized by the combination of non-syphilitic interstitial keratitis (inflammation of the cornea) and vestibuloauditory dysfunction (inner ear problems causing vertigo, dizziness, and hearing loss). In some cases, it may also affect other organs such as the heart, blood vessels, and nerves. The exact cause of Cogan's syndrome is unknown, but it is thought to be an autoimmune disorder, in which the body's immune system mistakenly attacks its own tissues. Treatment typically includes corticosteroids and immunosuppressive drugs to control the inflammation and prevent further damage.

Metylprednisolon är ett syntetiskt glukokortikoidmedel som används för att behandla inflammatoriska tillstånd och autoimmuna sjukdomar. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar svullnad och smärta.

Medicinskt sett är metylprednisolon en typ av kortikosteroid som har starka antiinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. Det används ofta för att behandla allvarliga tillstånd som exacerberingar av multipel skleros, lunginflammation, allergisk alveolit, svår astma, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.

Liksom andra kortikosteroider kan metylprednisolon orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, svaghet, förändringar i humör och störningar i menstruationscykeln. Långvarigt bruk kan också leda till allvarliga biverkningar som ökad risken för infektioner, benbrott, högt blodtryck, diabetes och mag-tarmrubbningar.

Jag kan hjälpa till med att söka efter en medicinsk definition av begreppet "plasmabyte". Efter min sökning verkar det som att det inte finns någon etablerad medicinsk definition av "plasmabyte". Det är möjligt att begreppet kan användas inom vissa specifika kontexter eller forskningsområden, men jag kunde inte hitta någon allmänt accepterad definition.

Det är värt att notera att "plasma" i medicinsk kontext ofta refererar till den flytande delen av blodet som innehåller vatten, socker, salter, protein och andra substanser, men utan celler eller klumpar av fibrin. "Byte" är ett vanligt begrepp inom medicinen som kan användas på olika sätt, till exempel för att beskriva en process där något ersätts eller byts ut mot något annat.

Om du kunde ge mer kontext eller information om var du har stött på begreppet "plasmabyte", kan jag möjligen hjälpa till med att ge en mer precis svar.

En Arthus-reaktion är en typ av immunologisk komplex medierad hypersensitivitet som orsakas av immuna komplex formation mellan antigen och antikroppar, vilket leder till inflammation och skada på vävnaden. Reaktionen är uppkallad efter den franske immunologen Nicolas Maurice Arthus, som först beskrev fenomenet 1903.

I en Arthus-reaktion binder antigen till antikroppar i blodomloppet och bildar stora immuna komplexer som transporteras med blodflödet till kapillärer och postkapillära venuler. Dessa komplexer orsakar aktivering av komplementsystemet, neutrofila celler och andra inflammatoriska celler, vilket leder till skada på omgivande vävnad. Symptomen på en Arthus-reaktion kan inkludera svullnad, rödness, varme och smärta på den drabbade platsen.

Arthus-reaktioner är vanligare vid lokal immunologisk respons, till exempel efter upprepad exponering för ett antigen som vaccin eller en allergen. För att undvika Arthus-reaktioner bör injektionsdoser och injektionsfrekvens av antigen begränsas vid vaccination.

Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.

Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.

Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.

'Blindtarmssjukdomar' refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar blindtarmen (cecum och ascending kolon), en del av tjocktarmen. Detta omfattar ofta:

1. Appendicitis: En inflammation i blindtarmsväggen, vanligtvis orsakad av en infektion eller obstruktion. De flesta fallen av appendicit är akuta och kräver snabb behandling för att förebygga komplikationer som blindtarmspåssjuka (peritonit) eller livshotande blodförgiftning (sepsis).

2. Divertikulit: En tillstånd där små, utbuktningar i tjocktarmens vägg, kända som divertiklar, blir inflammerade eller infekterade. Detta kan orsaka smärta, förstoppning och feber. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som abscessbildning, perforation eller blindtarmspåssjuka.

3. Neoplasmer: Både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer kan drabba blindtarmen. Dessa neoplasmer kan orsaka symtom som smärta, blod i avföringen eller förändringar i tarmfunktionen.

4. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive blindtarmen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och innefatta diarré, buksmärta, trötthet och viktminskning.

5. Kolit: En allmän term för inflammation i tjocktarmen som kan ha olika orsaker, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar eller medicinska biverkningar. Kolit kan leda till symtom som diarré, buksmärta och feber.

Det är viktigt att söka vård om man upplever några av dessa symtom för en korrekt diagnos och behandling.

'Serinendopeptidaser' er en type enzym, som bryter ned proteiner og peptider i kroppen. Navnet kommer af at de indeholder en serin-aminosyre i deres aktive site, som spiller en vigtig rolle i katalysen af proteolytisk nedbrydning. Disse enzymer bryder specifikt peptidbindinger, hvor den karboxylterminale sidekæde er en hydrofil aminosyre, såsom serin, threonin eller cystein. Serinendopeptidaser inkluderer enzymer som trypsin, chymotrypsin og elastase, som alle spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af protein i kroppen.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Ledgångsreumatism, även känt som reaktiv artrit eller postdotogen artrit, är en form av inflammatorisk ledvärk som kan uppstå som en komplikation till en infektion någon annanstans i kroppen. Detta sker när immunförsvaret svarar på en infektion och producerar antikroppar, vilka sedan kan orsaka inflammation i lederna.

Det är värt att notera att begreppet "ledgångsreumatism" inte längre används inom den moderna medicinska nomenklaturen eftersom det har visat sig vara för allmänt och inkluderande. I stället för att kalla en patient för "ledgångsreumatiker" tenderar läkare idag att beskriva den underliggande orsaken till deras symtom, såsom "reaktiv artrit orsakad av en HLA-B27 associerad infektion".

Immunkomplexsjukdomar är en grupp av sjukdomar som orsakas av överdriven aktivering av immunförsvaret, vilket leder till skada på kroppens egna celler och vävnader. Detta händer när antikroppar (en del av vårt immunsystem) binds till antigener (främmande ämnen som kan vara virus, bakterier eller andra substanser) och bildar immunkomplex. När dessa immunkomplex depositeras i kroppens vävnader kan de orsaka inflammation och skada.

Immunkomplexsjukdomar kan vara lokaliserade till en viss del av kroppen eller vara systemiska, det vill säga att de drabbar hela kroppen. Exempel på immunkomplexsjukdomar inkluderar systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit, glomerulonefrit och vasculit. Behandlingen av dessa sjukdomar kan variera beroende på typen och svårighetsgraden, men inkluderar ofta immunosuppressiva läkemedel som hjälper till att minska aktiviteten i immunsystemet och därmed reducera skadan på kroppen.

Reumatoid faktor (RF) är ett antikroppsområde som kan finnas i blodet hos en del personer. Det är inte ovanligt att ha låga nivåer av reumatoid faktor utan att ha några symtom eller sjukdom. Men om någon har högre nivåer av reumatoid faktor tillsammans med vissa andra symtom, kan det vara ett tecken på en autoimmun sjukdom som kallas reumatoid artrit.

Reumatoid faktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan förekomma hos personer med andra sjukdomar eller infektioner. Dessutom kan en liten andel av friska individer ha höga nivåer av reumatoid faktor.

Reumatoid faktor är ett typiskt exempel på ett autoantikropp, vilket betyder att det är ett antikropp som riktar sig mot substanser i kroppen själv istället för att bekämpa främmande ämnen som virus eller bakterier. I fallet med reumatoid artrit attackerar reumatoid faktorn specifikt proteiner i lederna, vilket orsakar inflammation och skada.

Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.

Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.

Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.

Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.

Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.

Febris incognita, eller feber av okänt ursprung (FOU), är ett medicinskt begrepp som används när en individ har en feber på 38 grader Celsius eller högre, men orsaken till febern inte kan fastställas efter en grundläggande klinisk undersökning och initial laboratorie- och radiologiska tester. Det är viktigt att notera att FOU inte är en diagnos i sig, utan snarare ett beskrivande tillstånd som anger att orsaken till febern ännu inte har fastställts.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

Intravenösa immunglobulin (IVIG) är en preparat av poolad, steril filtrerad och pasteuriserad human immun globulin, innehållande antikroppar som har extraherats från tusentals friska bloddonatorers plasma. IVIG används terapeutiskt för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom primär immunbrist, immune trombocytopenisk purpura (ITP), Kawasakis sjukdom och flera andra autoimmuna eller inflammatoriska tillstånd.

IVIG ges som en intravenös infusion, vilket innebär att lösningen injiceras direkt in i blodbanan med hjälp av en nål och ett infusionssystem. Detta möjliggör snabb absorption och högre koncentrationer av immunglobulin G (IgG) jämfört med intramuskulär injektion, en annan metod för administrering av immunglobulin.

IVIG innehåller huvudsakligen IgG-antikroppar, men kan även innehålla små mängder av IgA och IgM. Dessa antikroppar hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att neutralisera eller eliminera patogena agenter som virus, bakterier och andra främmande ämnen.

I behandlingen av autoimmuna sjukdomar fungerar IVIG genom att modulera immunresponsen på olika sätt, inklusive:

1. Neutralisering av autoantikroppar: IVIG kan binda till och neutralisera autoantikroppar som angriper kroppens egna celler eller proteiner.
2. Modulering av komplementaktiviteten: IVIG kan påverka aktiveringen av komplementsystemet, vilket är en del av immunförsvaret som hjälper till att eliminera patogena agenter.
3. Dämpning av inflammationen: IVIG kan hämma inflammatoriska processer genom att påverka cytokiner och andra proinflammatoriska mediatorer.
4. Modulering av immuncellfunktion: IVIG kan modulera funktionen hos olika immunceller, inklusive T-celler, B-celler och naturliga killer.

IVIG är ett effektivt läkemedel för behandling av en rad sjukdomar, inklusive primär immuneftrodisyn (PIE), Kawasakis sjukdom, Guillain-Barrés syndrom och myasthenia gravis. Det kan också användas off-label för behandling av andra autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE) och multipel skleros (MS).

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Perifera nervsystemets sjukdomar, även kända som periphera nervsjukdomar (PNS), är en grupp med medicinska tillstånd som orsakas av skador, funktionsnedsättning eller sjukdom i det perifera nervsystemet. Det perifera nervsystemet består av ett nätverk av nervceller och nerver som utgår från ryggmärgen och förgrenar sig till alla delar av kroppen, förutom hjärnan och ryggmärgen själva, som kallas det centrala nervsystemet.

Perifera nervsystemets sjukdomar kan vara uppdelade i olika kategorier baserat på orsaken till skadan eller funktionsnedsättningen. Dessa inkluderar:

1. Kompressionsskador: Nerven komprimeras eller kramas, vilket orsakar smärta, känselbortfall och muskelsvaghet. Exempel på kompressionsskador är karpaltunnelsyndrom (kompression av mediannerven i handleden) och lumbalplexusneuropati (kompression av nerverna i lårsidan).
2. Traumatiska skador: Nerven skadas direkt till följd av en trauma, såsom en fraktur eller en skada under en operation.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Charcot-Marie-Tooth-syndrom.
4. Infektionsrelaterade sjukdomar: Nerven infekteras av en patogen, såsom bakterier eller virus. Exempel på infektionsrelaterade sjukdomar är Guillain-Barré-syndrom och botulism.
5. Autoimmuna sjukdomar: Det immunförsvaret angriper och skadar nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på autoimmuna sjukdomar är kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) och multifokala motorneuronsjukdom (MMN).
6. Metaboliska sjukdomar: Nervceller skadas till följd av störningar i metabolsma processer, såsom diabetes och hypotyreos. Exempel på metaboliska sjukdomar är diabetisk neuropati och hypotyroid neuropati.
7. Toxinskador: Nervceller skadas till följd av exponering för toxiner, såsom tungmetaller eller läkemedel. Exempel på toxinskador är alkoholrelaterad neuropati och läkemedelsinducerad neuropati.

Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker en perifer nervskada, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Pulstjänare, eller "pulsedelivered medication," är ett sätt att leverera läkemedel till patienten genom att använda en apparat som skapar en kort, högtrycksdos av gas som trycks genom en applicator och in i huden. Denna metod används ofta för att leverera läkemedel transdermalt (genom huden), men kan också användas för att leverera läkemedel till andra delar av kroppen, beroende på applikatortypen.

Den vanligaste användningen av pulstjänare är för smärtlindring och behandling av muskelspasmer, men det kan också användas för att leverera andra läkemedel som antiinflammatoriska medel, lokalbedövningar och hormoner.

Det är viktigt att notera att pulstjänare inte ska förväxlas med transdermala öronsnäckemedicineringsenheter (TDOEs), som också använder gas för att leverera läkemedel, men gör det genom öronen istället för huden.

Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.

Immunfaktorer inkluderar:

1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.

2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.

3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.

4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.

5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.

'Sklerit' är ett medicinskt terminologi som refererar till den del av ögat som består av den vitaktiga, opaka, hårda och fasta substansen som utgör ögonlockets ränder, regnbågshinnan och corneans kant. Skleriten är en del av scleraliskorpet, som är en tunn, elastisk och genomskinlig membran som omger och skyddar det inre av ögat. Skleritan är mestadels sammansatt av kollagenfibriller och proteoglykaner, och ger stöd och form till ögats yttre struktur.

Medicinskt kan vävnadsdöd, eller nekros, definieras som dödsfall i celler och vävnader på grund av underliggande skador eller sjukdomar. Detta orsakas oftast av en brist på blodförsörjning till området (ischemi), giftigitet från substanser, infektion eller trauma. Vid vävnadsdöd fungerar cellerna inte längre och de bryts ner gradvis över tiden. I vissa fall kan vävnadsdöd vara reversibel om behandling ges i tid, men i andra fall kan det leda till permanenta skador eller död.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.

Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.

Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.

... , blodkärlsinflammation, vaskulit, är en grupp av symptom, primärt relaterade till inflammation i blodkärlen. ... ISBN 978-91-44-13825-1 Wikimedia Commons har media som rör Kärlinflammation. Bilder & media (Kärlinflammationer, Autoimmuna ... "Kärlinflammation". Svensk MeSH. Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D014657/vasculitis. Läst 13 oktober 2020. ...
... vilket betyder kärlinflammation. Sjukdomen kännetecknas av inflammation och med tiden nekros i och omkring små blodkärl, främst ...
Kärlinflammation (vaskulit) RA ökar risken för kontrakturer, näringsbrist, och hjärt- och kärlsjukdomar. Inflammatoriska ämnen ...
Under andra hälften av 1932 drabbades Keitel av kärlinflammation i sitt högerben och detta tillstånd förvärrades med blodpropp ...
Kärlinflammation, blodkärlsinflammation, vaskulit, är en grupp av symptom, primärt relaterade till inflammation i blodkärlen. ... ISBN 978-91-44-13825-1 Wikimedia Commons har media som rör Kärlinflammation. Bilder & media (Kärlinflammationer, Autoimmuna ... "Kärlinflammation". Svensk MeSH. Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D014657/vasculitis. Läst 13 oktober 2020. ...
Larvernas vandring i de blodkärl som försörjer tarmen med syre kan orsaka kärlinflammation och blodproppar, vilket i sin tur ...
Polyarteritis nodosa - kärlinflammation med aneurysmbildning som drabbar tarmar Fall av struma nodosa C. compress. ...
Ytlig tromboflebitär en kärlinflammation med bildning av en blodpropp i en ven som ligger nära hudens yta. Blodproppar kan ...
Det uppstår nästan alltid en kärlinflammation där kanylen har suttit om man har legat med intravenöst dropp i några dagar. ...
... kärlinflammation, blodproppar (tromboser eller embolier), lunginflammation, insamling av vätska i lungorna, inflammation i ...
... är att utveckla en effektiv behandling för patienter med systemisk skleros med uttalad kärlinflammation för vilka det för ...
Karlinflammation symptom. *Vägtullar stockholm pris. *Elevassistent autism lon. *Unlimited power gif. Currencies last updated: ...
karlinflammation symptom. hur många polishögskolor finns det i sverige. sfi bellhousing powerglide. skrot biler. lagersystem. * ...
klåda, hudreaktion, svullnad och andnöd), hallucinationer, tinnitus, hjärtinfarkt, sammandragningar i hjärtats kärl, inflammation ...
... interstitiell Hepatit C Hemolytiskt uremiskt syndrom Lupusnefrit Kärlinflammation Serumsjuka N03.2 Membranös glomerulonefrit ...