Adenom. Godartad tumör, vars celler bildar tydligt körtelliknande strukturer eller härrör från körtelepitel.
En godartad, långsamt växande spottkörteltumör. Yttrar sig som en liten, smärtfri och fast knuta, vanligen i öronspottkörteln. Drabbar oftast kvinnor över 40 år.
Ett adenom i tjocktarmen. Består vanligtvis av en ensam, fastsittande och ofta stor tumör i tarmslemhinnan.
Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.
En godartad tumör i binjurebarkceller, som liknar normala celler, men som är funktionellt autonoma. Blir vanligtvis ej över 5 cm men 20 cm stora tumörer har påträffats. Prognosen efter kirurgisk behan dling är ganska god.
En godartad epiteltumör i levern.
En tumör i hypofysens framlob, vars celler inte så lätt färgas av vare sig sura eller basiska färgämnen, och som möjligen är associerade med hypopituitarism.
En tillväxthormonproducerande hypofysadendym (sometider kallat akromegali eller gigantism, beroende på ålder) är en ovanlig endokrin sjukdom orsakad av en benign tumör i hypofysens framlob (adenom), som överproducerar tillväxthormon efter slutet av växtperioden.
Tumörer eller cancer i antingen tjocktarmen eller ändtarmen eller i båda. Den vanligaste elakartade cancerform i USA. Faktorer som ökar risken för tjock- och ändtarmscancer är kronisk, ulcerös kolit, familjär kolonpolypos, asbestexponering och bestrålning av cervix.
Utväxter med eller utan stjälk i tjocktarmens slemhinna.
En ACTH-producerande hypofysadendym är en typ av godartad (benign) tumör i hypofysen, den del av det endokrina systemet som reglerar hormonproduktionen i kroppen. Denna speciella typ av hypofysadendym producerar ett hormon som kallas adrenocorticotropiskt hormon (ACTH), vilket stimulerar binjurarna att producera cortisol, ett viktigt stresshormon. Överproduktion av ACTH leder till Cushings syndrom, en sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av cortisol i kroppen och kan orsaka en rad symtom som ökad fetma, muskelsvaghet, hudförändringar, högt blodtryck, förhöjt blodsocker och psykiatriska symptom.
En godartad tumör som oftast uppträder i hypofysens främre lob, och vars celler färgas av sura färgämnen. Denna typ av tumörer kan ge upphov till överproduktion av tillväxthormon.
Endoskopisk metod för undersökning och behandling, även kirurgisk, av tjocktarmens luminala (håliga) yta.
Godartade tumörer härrörande från körtelepitel.
"En Prolaktinom är en sällsynt typ av hypofystumör som orsakar överproduktion av hormonet prolaktin, vilket kan leda till symptomen såsom amenorré (uteblivande menstruation), galaktorré (spontan mjölkbildning i brösten) och hypogonadism hos kvinnor samt erektions- och libidoförluster hos män."
En liten tumör i hypofysens främre lob vars celler låter sig färgas med basiska färgämnen. Kan ge upphov till överproduktion av ACTH, vilket resulterar i Cushings syndrom.
'Binjurebarkstumörer' är en allmän term för olika typer av godartade eller elakartade tumörer som utvecklas i binjurebarken, en del av binjuren som producerar hormoner.
Ett polypossyndrom med autosomal dominans, i vilket tarmarna innehåller från några få till tusentals adenomatösa polyper. Uppträder ofta i åldrarna 15 till 25 år.
En sjukdom orsakad av överproduktion av tillväxthormon, vilket leder till gradvis förstoring av huvud och ansikte, händer och fötter, samt bröstkorg. Tillståndet är förenat med en mångfald andra sjukd omssymtom, som t ex nedsatt glukostolerans, högt blodtryck, artrit och muskelsvaghet. Ursprunget till sjukdomen är oftast ett somatotropinproducerande hypofysadenom.
Ett tillstånd, oftast hos kvinnor, som beror på hyperadrenokorticism till följd av tumörer i binjurebarken eller hypofysens främre lob, eller på långvarigt bruk av glukokortikoider. Symtomen kan vara snabbt tilltagande fetma i ansiktet, på halsen och bålen, kyfos pga osteoporos i ryggen, högt blodtryck, diabetes mellitus, amenorré, hypertrikos hos kvinnor och impotens hos män, mörknande hud, polycytemi, buk- och ryggsmärtor, samt muskelförsvagning. När tillståndet beror på överproduktion av adrenokortikotropin i hypofysen kallas det Cushings sjukdom.
Tumörsuppressorgener belägna vid 5q21-området på den långa armen av människans kromosom 5. Mutation hos dessa gener är förenad med familjär kolonpolypos och Gardners syndrom, samt med vissa sporadiska kolorektala tumörer.
Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.
En spottkörteltumör, även känd som salivglandstumör, är en oskulär neoplasmi som utvecklas från celler inom ett av de majora eller minora salivglanden i huvudet och halsen.
Cancer i grov- eller tjocktarmen.
Cancer i tarmarna.
Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.
'Multipla primära tumörer' refererar till en situation där flera primära cancerer utvecklas oberoende av varandra, simultant eller sequentielt, i en och samma individ. Detta skiljer sig från metastaser, där cancerceller sprider sig från en primär tumör till andra delar av kroppen och bildar sekundära tumörer. Ibland kan multipela primära tumörer förekomma som en del av ärftliga syndrom eller i association med vissa genetiska mutationer, exponering för miljögifter eller åldrande.
En binjure tumör är en abnorm growth or mass in the pancreas, which is a gland located behind the stomach and plays essential roles in digestion and regulation of blood sugar levels. These tumors can be benign (noncancerous) or malignant (cancerous), with varying impacts on overall health and treatment options.
Sjukligt tillstånd i hypofysen, kännetecknat av kraftig överproduktion av adenokortikotropt hormon. Detta leder till överproduktion av kortisol i binjurarna och till Cushings syndrom.
Parotid neoplasms refer to abnormal growths or tumors in the parotid gland, which is the largest of the salivary glands located in the neck near the ear. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and their symptoms may vary depending on their type and size.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Elakartad tumör, bestående av epitelceller som infiltrerar omkringliggande vävnader och som ger upphov till metastaser. Det är en neoplasm av specifik vävnadstyp (histologisk typ), men betraktas ofta felaktigt som en synonym till begreppet "cancer".
Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).
Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.
Tolvfingertarmstumörer, även kända som duodenumtumörer, är sällsyna cancerartade tillväxtar som utvecklas i tolvfingertarmen (duodenum), en del av det smala tarmsystemet (tjocktarm, tunntarm och tolvfingertarm) i mag-tarmsystemet.
Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.
Primær hyperparathyreoidism är ett tillstånd där en eller flera av de bakre sköldkörtelarna (parathyroidea) producerar för mycket parathormon, vilket orsakar höga nivåer av calcium i blodet.
Sköldkörteltumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av oregelbunden och excesiv celldelning i sköldkörteln, med potentialen att invadera omgivande vävnader eller sprida sig till andra delar av kroppen.
Cancerförstadier, eller precancerösa tillstånd, är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas, men som ännu inte har utvecklat alla karaktäristika för cancer, såsom invasiv växt eller spridning till andra delar av kroppen.
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
Sigmoidoskopi är en endoskopisk undersökning som fokuserar på tjocktarmen (colon) och specifikt sigmoideostommen, den del av kolon närmast rektum. Under en sigmoidoskopi introduceras ett flexibelt, belyst rör (sigmoidoskopet) genom rektum till tjocktarmen för att inspektera vävnaden och söka efter skador, inflammationer eller tumörer. Denna procedur används ofta som ett screeningverktyg för att tidigt upptäcka koloncancer eller polypers förekomst. Det är värt att notera att en fullständig koloskopi undersöker hela kolon och rektum, till skillnad från en sigmoidoskopi som endast undersöker den distala delen av tjocktarmen.
Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.
Rectal neoplasms refer to abnormal growths in the tissue of the rectum, which is the lower end of the colon. These growths can be benign or malignant and include various types of tumors such as adenomas, carcinoids, and rectal cancer. Regular screenings are recommended for early detection and treatment of rectal neoplasms to improve outcomes and prevent progression to more advanced stages.
Plötslig blödning eller ischemisk nekros i hypofysen som kan medföra akut synförlust, svår huvudvärk, hjärnhinnereaktioner, kranialnervförlamning, panhypopituitarism, och i sällsynta fall koma. Den vanligaste orsaken är blödning i samband med hypofysadenom.
Ett peptidhormon med 191 aminosyror som utsöndras av människans adenohypofys. Hormonet kallas även GH eller somatotropin. Ett syntetiskt tillväxthormon, somatropin, har kommit att ersätta den naturliga formen som terapeutiskt preparat vid behandling av t ex dvärgväxt hos barn med tillväxthormonbrist.
Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.
Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.
Adenomatous polyposis coli (APC) protein is a tumor suppressor protein that plays a crucial role in regulating cell growth and division in the colon. In a single sentence, Adenomatous Polyposis Coli (APC) protein can be defined as a vital protein product of the APC gene, whose normal function involves preventing excessive cell proliferation and promoting programmed cell death, but mutations in this gene can lead to the development of numerous adenomatous polyps in the colon, significantly increasing the risk of colorectal cancer.
Parathyroidectomy är ett kirurgiskt ingrepp där delar eller alla parathyroidea körtlar tas bort. Dessa körtlar finns nära sköldkörteln och producerar parathormon, som hjälper till att reglera blodets calciumnivåer. Parathyroidectomy utförs vanligtvis för att behandla sjukdomar som orsakas av överaktiva eller cancerväxter i parathyroidea körtlarna, såsom primär hyperparatyreoidism och sekundär hyperparatyreoidism.
I en enskild mening kan 'uretan' definieras som ett syntetiskt, plastiskt material som används inom medicinen, särskilt inom urologin. Uretan används ofta för att skapa katetrar eller slangar som kan användas för att kateterisera, det vill säga införa en slang i urinvägen för att dränera urinen.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
En godartad tumör i de intrahepatiska gallgångarna.
Prolaktin är ett hormon som produceras och secreteras av främre delen av hypofysen, en liten körtel som ligger i hjärnan. Det primary funktionen är att stimulera produktionen av bröstmjölk under amningsperioden hos kvinnor. Men prolaktinet har också andra funktioner i både kvinnors och mäns kroppar, såsom påverkan på immunsystemet, benstoffskiftet och beteende.
"Colon descendens" är en del av kolon, den del som hänger ned från sigmoideflexuren till rectum. Det är den sista delen av kolons böjda (transversalt) sektion och fortsätter nedåt i en relativt rak linje. Colon descendens har en viktig funktion i att absorbera vatten och elektrolyter från tarminnehållet innan det passerar över till slutet av tjocktarmen (rectum).

En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.

Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.

Adenom, pleomorfi betecknar en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör som kan uppstå i olika kroppsdelar, vanligtvis i tarmen eller urinvägarna. Ordet "pleomorft" refererar till att cellerna innehåller ovanliga variationer i storlek, form och kärninnehåll.

En pleomorf adenom består av blandade typer av epitelceller (ytliga celler som lining hud eller slemhinnor) och stromaceller (underliggande bindvävsceller). Dessa celler kan ha olika former, storlekar och kärninnehåll. Pleomorfa adenomer är oftast små och orsakar inga symtom, men i sällsynta fall kan de växa och leda till besvär eller bli onkologiska (cancerösa).

Det är viktigt att notera att en pleomorf adenom inte ska förväxlas med en pleomorf sarcoma, som istället är en ondartad tumör.

En villöst adenom är en godartad (icke cancertagen) tumör som uppstår i den slemhinna som tapetserar insidan på hålrum och rör i kroppen, till exempel i tarmar, matstrupe och luftvägar. Ordet "villöst" refererar till att tumöcellerna har en utskjutande, fingerliknande struktur som liknar gräsblandare eller borst. Dessa tumörer kan vara mycket små eller växa sig stora och orsaka symtom beroende på deras storlek och var de är belägna.

I vissa fall kan en villöst adenom utvecklas till cancer, särskilt i tjocktarmen. Därför rekommenderar läkare ofta att patienter som har en historia av villöst adenom eller andra riskfaktorer för tjocktarmscancer ska ha regelbundna screening-undersökningar för att upptäcka eventuella återväxande eller onormala tillväxt.

Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.

De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:

* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.

Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).

Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.

En binjurebarksad (eller "adenom") är en godartad tumör som utvecklas i binjurebarken, den yttre delen av binjuren. Denna typ av tumör växer vanligtvis långsamt och orsakar ofta inga symptom under de tidiga stadierna. Emellertid kan stora binjurebarksader leda till ökad produktion av hormonet aldosteron, vilket i sin tur kan resultera i högt blodtryck och elektrolytbrist. I vissa fall kan även symtom som svaghet, trötthet, muskelkramper och polyuri (överdrivet urinutflöde) uppstå. Behandlingen av binjurebarksader kan bestå av kirurgisk borttagnig om tumören är stor eller orsakar symtom. I mindre allvarliga fall kan observation och övervakning vara tillräcklig.

Enligt Mayo Clinic definieras levercellsadenom (hepatocellulär adenom) som följer:

"Levercellsadenom är en sällsynt, icke-kancerös tumör i levern. Den utgörs av övertillväxt av leverceller (hepatocyter). Levercellsadenom kan vara ensligt förekommande eller förekomma flera samtidigt. Ofta upptäcks de slumpmäntligt under undersökningar för andra sjukdomar."

Det är värt att notera att levercellsadenom vanligtvis inte orsakar några symptom, men i sällsynta fall kan det leda till komplikationer som blödning eller omvandlas till levercancer.

"Kromofob adenom" er en type med adenom, som er en godartet voksom tumor i epitellsvulsten i en kirtel. "Kromofob" refererer til at de celler i tumoren mangler typiske kromatinsmulringer (kromatin er det sted hvor DNA er sammenrullet og pakket sammen med histonproteiner), som normale celleker har. Dette gør at cellerne ser frem for alt lyse under mikroskopi, da de ikke indeholder så meget DNA at se på. Kromofob adenomer er oftest beliggende i tykt tarm og lever og er en af de hyppigste typer af benigne tumorer i disse organer. Selv om de fleste kromofob adenomer ikke udvikler sig til kræft, kan visse større eller atypiske kromofob adenomer have potentiale for at blive maligne (kræftudvikling). Derfor bør disse tumorer fjernes chirurgisk.

Tillväxthormonproducerande hypofysadennom, även kallat akromegali om det utvecklas efter slutet av tillväxtperioden, är en ovanlig endokrin sjukdom orsakad av en benign tumör (adennom) i hypofysen som producerar för mycket tillväxthormon (GH). Tillväxthormonet reglerar kroppens tillväxt och muskelmassa, men när nivåerna blir för höga kan det leda till olika symptom som exempelvis förändringar i ansiktets utseende, större händer och fötter, svullnad i huden, extremiteter och muskler, röstförändringar, svettningar, trötthet, sexuell dysfunktion och ökat hungerkänsla. I vissa fall kan det även orsaka allvarliga komplikationer som diabetes, högt blodtryck, hjärtproblem och sömnapné. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling eller medicinsk behandling med läkemedel som minskar GH-produktionen.

Tjock- och ändtarmstumörer är oegentliga växtor (neoplasier) i tjocktarmen eller ändtarmen. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), där de senare kallas kolorektala cancer. Kolorektala cancer är en av de vanligaste typerna av cancer i världen och orsakas ofta av förändringar i gener som styr cellcykeln och reparationen av DNA. Andra faktorer som ökar risken för kolorektal cancer innefattar ålder, tobaksrökning, fetma, fysisk inaktivitet och vissa dietfaktorer, såsom en hög konsumtion av rött kött och processat kött. Symptomen på kolorektal cancer kan vara blödningar från anus, diarré eller förstoppning, smärta i magen eller ovanför analöppningen, trötthet och viktminskning. Behandlingen av kolorektal cancer beror på typen, graden och platsen på cancern, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

En tjocktarmspolyp är en liten, ofta välliknande tillväxt som sticker ut från den inre ytan av tjocktarmen (colon). Polyper kan vara godartade eller elakartade. De flesta polyper är dock godartade och växer mycket långsamt över flera år.

Det finns två huvudtyper av godartade kolonpolyper: adenomatösa och hyperplastiska polyper. Adenomatösa polyper kan under vissa omständigheter utvecklas till cancer i tjocktarmen, medan hyperplastiska polyper sällan gör det.

Tjocktarmspolyper kan vara så små att de inte kan ses med blotta ögat och upptäckas först under en koloskopi. Andra polyper kan vara stora nog att synas på röntgenbilder eller vid en rektal undersökning.

Om du har tjocktarmspolyper bör din läkare övervaka dem genom regelbundna koloskopier för att se till att de inte växer eller blir canceroaserade. Om en polyp är stor eller cancerous kan den behöva tas bort under en koloskopi eller kirurgiskt ingrepp.

En ACTH-producerande hypofysadennom är en typ av godartad (benign) tumör i hypofysen, den del av endokrina systemet som producerar hormoner. Denna speciella typ av hypofysadennom producerar ett hormon som kallas adrenocorticotrop hormon (ACTH). Överproduktion av ACTH leder till överproduktion av cortisol, ett steroidhormon, från binjurarna. Detta tillstånd kallas Cushings syndrom och kan orsaka en mängd symtom som ökad fetma, muskelsvaghet, hudbrist, högt blodtryck, förhöjd blodsocker och benbrott. Behandlingen av ACTH-producerande hypofysadennom innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, strålbehandling eller medicinsk behandling med hormonhämmare.

"Adenom, acidofilt" är inte en etablerad medicinsk diagnos på engelska, så det är möjligt att du söker efter information om två separata medicinska begrepp. Låt oss bryta ner ditt frågeställande i två delar:

1. Adenom: Detta är en benign (godartad) tumör som utvecklas från körtlarnas epitelceller. Adenomer kan förekomma i olika organ, till exempel tarm, livmoder, sköldkörtel och prostata. De flesta är ofarliga, men i vissa fall kan de bli så stora att de orsakar symtom som illamående, kräkningar eller blödningar. I sällsynta fall kan en adenom transformeras till en malign (ontartad) tumör.

2. Acidofilt: Detta är ett begrepp inom patologi som används för att beskriva celler eller vävnader som har en hög affinitet till sura färglösningar, vilket indikerar en högre pH-värde (mer basiskt). Acidofila celler innehåller ofta stora mängder proteiner som är rika på basiska aminosyror.

Om du letade efter information om en godartad tumör i ett specifikt organ som har en hög affinitet till sura färglösningar, kan det vara svårt att hitta någon direkt koppling mellan de två begreppen. Det är möjligt att du letade efter information om en godartad tumör i ett specifikt organ som har acidofila celler, men utan ytterligare kontext eller detaljer är det svårt att ge en exakt medicinsk definition.

Om du kan ge mer information eller specificera din fråga, skulle jag vara glad att hjälpa dig med mer information.

En koloskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som kallas koloskop. Koloskopet leds genom endast delar av tjocktarmen och hela tunntarmen för att undersöka dem. Koloskopi används ofta för att leta efter cancer eller polypers (förädlade vävnader som kan bli cancertackla) i tjocktarmen och tunntarmen. Den kan också användas för att behandla problem i tarmarna, till exempel att ta bort polypers eller andra abnormiteter. Koloskopi är en relativt smärtfri procedur som ofta utförs med lokalbedövning och ibland med lugnande medicin.

Adenomatous polyps are benign (noncancerous) growths that develop on the lining of the large intestine (colon and rectum). They are a type of polyp that has the potential to become cancerous over time if not removed. These polyps are caused by an overgrowth of glandular tissue, which can lead to the formation of finger-like projections called villi on the surface of the polyp.

Adenomatous polyps are often asymptomatic and are typically discovered during routine colonoscopies or other diagnostic tests. However, if they grow large enough, they may cause symptoms such as rectal bleeding, abdominal pain, or changes in bowel habits.

People who have adenomatous polyps are at increased risk of developing colorectal cancer, so it is important to have regular colonoscopies to monitor for the development of new polyps and remove them if necessary. The removal of adenomatous polyps can significantly reduce the risk of colorectal cancer.

PROLaktINOM är ett sällsyntt, godartat tillväxt i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger i hjärnan. Prolaktinomer orsakar ofta förhöjda nivåer prolaktin hormon i blodet, vilket kan leda till symptom som menstruationsstörningar hos kvinnor, bröstutveckling eller mjölkflöde hos icke gravida kvinnor och män, samt nedsatt sexlust och impotens hos män. I allvarliga fall kan prolaktinomen orsaka synnedsättning eller andra hormonella störningar. Behandlingen innefattar ofta mediciner som sänker prolaktinnivåerna, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig.

Adenom, basofilt, är en medicinsk term som refererar till en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör i bukhinnan (mukosan). Adenom betyder "slemhinnesvulst" och basofil syftar på att cellerna innehåller ett högt antal basofila granuler, en typ av intracellulärt ämne som kan ses under mikroskopi.

Basofila adenom är ovanliga och de flesta fall upptäcks i övre delen av tarmen (duodenum). Dessa tumörer tenderar att vara små, men kan i vissa fall bli större än 1 centimeter i diameter. De kan också vara associerade med en sjukdom som kallas Zollinger-Ellison-syndrom, vilket orsakas av överproduktion av magnyckelkörtelhormonet gastrin.

Även om basofila adenom vanligtvis är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna) och utvecklas till cancer. Därför rekommenderas regelbundna kontroller och undersökningar för att övervaka tumörernas storlek och eventuella förändringar över tiden.

'Binjurebarkstumörer' refererar till abnorma tillväxtor i binjurarnas bark (cortex), som består av specialiserade celler som producerar hormoner. Binjurebarkstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenomer, medan de elakartade benämnas adenocarcinomer.

Adenomer är vanligtvis små, icke-kräftliknande tillväxtor som inte sprider sig till andra delar av kroppen. De kan dock producera höga nivåer av binjurehormoner och orsaka symptom som Cushings syndrom eller Conns syndrom.

Adenocarcinomer är sällsynta, men mycket allvarliga former av binjurebarkscancer. De växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på adenocarcinom inkluderar vanligtvis buksmärta, viktminskning, feber och svettningar.

Behandlingen för binjurebarkstumörer kan omfatta kirurgi, strålbehandling eller mediciner som minskar produktionen av binjurehormoner. Prognosen beror på typen, storleken och spridningen av tumören vid diagnos.

En adenomatos polyp i tjocktarmen är en typ av godartad (icke cancertagen) polyp som bildas i slemhinnan på tjocktarmen. Den uppstår då celler i slemhinnan börjar växa och dela sig mer än vanligt, vilket leder till att en knöl eller utbuktning bildas. Adenomatos polyper är ofta små (mindre än 1 centimeter i diameter) men kan bli större över tiden.

Det speciella med adenomatos polyper är att de kan utvecklas till cancer om de inte tas bort. Cirka 5-10% av alla adenomatos polyper kan bli cancertagna om de lämnas kvar i tjocktarmen. Därför rekommenderar läkare ofta att ta bort alla adenomatos polyper som hittas under en koloskopi.

Adenomatos polyper delas vanligen in i två typer: tubulära och villösa. Tubulära polyper har en tunn, rörformad struktur medan villösa polyper har en flikig, oregelbunden struktur. Villösa polyper anses ha en högre risk att bli cancertagna än tubulära polyper.

Akromegali är en sällsynt hormonsjukdom som orsaks av överproduktion av tillväxthormon (GH) i äldre ålder, vanligtvis på grund av en benign tumör i hypofysen (hypofystumör). Den onormalt höga nivån av GH leder till progressivt kroppsligt tillväxt och förändringar av ansiktet och extremiteterna. Symptomen kan inkludera utvidgad näsa, ökad storlek på läppar, tunga och öron, förstorade händer och fötter, svullnad i huden, kraftigare svettningar, röstförändringar, ihållande mag-tarmlösa besvär och försämrad tolerans för glukos. Akromegali behandlas vanligtvis med kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling för att kontrollera överproduktionen av GH.

Cushing's syndrome, eller Cushings sjukdom, är ett tillstånd orsakat av för höga nivåer kortisol i kroppen under en längre tidsperiod. Det kan bero på att kroppen producerar för mycket kortisol, ofta på grund av en tumör i hypofysen eller binjurarna, eller orsakas av att en person tar för höga doser kortikosteroidmediciner under en längre tid.

Symptomen på Cushing's syndrome kan inkludera:

* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Munvätskans förändringar, såsom tjockare läppar och mörka prickar på huden
* Hudförändringar, som rynkor, tunn hud, akne och lätta blåmärken
* Svaghet i musklerna och benen
* Högt blodtryck
* Ökad sömnighet
* Psykiatriska symtom, såsom depression, rastlöshet eller humörsvängningar
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad behåring hos kvinnor och minskad behåring hos män
* Svag benstyrka och ökad risk för frakturer

Cushing's syndrome kan vara livshotande om det inte behandlas, så det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker att man har symtom på tillståndet. Behandlingen av Cushing's syndrome beror på orsaken och kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling.

"APC-generator" är inte en etablerad medicinsk term. Det kan dock vara en förkortning för "antigen-presenterande cell-generator", vilket refererar till en cell som har förmågan att processera och presentera antigener (främmande ämnen som kan utlösa immunresponser) på sitt cellmembran med hjälp av molekyler som MHC klass I och II. Detta gör att andra immunceller, såsom T-celler, kan känna igen och reagera på de främmande antigenen.

Exempel på antigen-presenterande celler inkluderar dendritceller, makrofager och B-celler. Dessa celler spelar en viktig roll i att initiera och reglera immunresponser.

Hyperparathyreoidism är ett tillstånd där kroppens bisköldar (glandulae parathyroideae) producerar för mycket parathyroidhoromon (PTH). Detta hormon hjälper att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet. Om det produceras för mycket kan det leda till höga nivåer av calcium i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det finns tre typer av hyperparathyreoidism: primär, sekundär och tertiär. Primär hyperparathyreoidism orsakas vanligtvis av en bensköld som överproducerar PTH. Sekundär hyperparathyreoidism orsakas av ett lågt kalciumnivå i blodet, vilket får bisköldarna att öka produktionen av PTH för att kompensera. Tertiär hyperparathyreoidism är en fortsatt överproduktion av PTH trots normala eller höga nivåer av kalcium i blodet, och detta ses oftast hos patienter med långvarig sekundär hyperparathyreoidism.

Symptomen på hyperparathyreoidism kan variera beroende på allvarligheten och kan inkludera trötthet, depression, ben- och muskelvärk, nedsatt rörlighet eller smärta i lederna, förvirring, minnesförlust, aptitförlust, illamående, ökad törst och urinering, njursten och njursvikt. Behandlingen beror på typen av hyperparathyreoidism och kan innebära observation, medicinering, kirurgi eller radioterapi.

Spottkörteltumörer, eller sklerokrinoide tumörer, är sällsynta benigna (godartade) tillväxter i spottkörteln (glandula salivaris). De utgör ungefär 10 procent av samtliga spottkörteltumörer. Tumören består av ett nästan exklusivt aggregat av slemhinnesälceller, så kallade sklerokrinocyter, som bildar små knutar eller nystan i salivkörtelns utförsgångar.

Spottkörteltumörer är oftast små och växer långsamt över tid. Symptomen kan inkludera en smärtsam, ömmande känsla eller en uppfylld känsla i kinden där tumören finns, sväljningssvårigheter, torka i munnen och/eller en förändrad smakupplevelse. I vissa fall kan spottkörteltumörer leda till en ökad risk för infektion i munhålan.

Även om de flesta spottkörteltumörer är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna). Dessa tumörer kallas adenoid cystiska karzinom och är mycket aggressiva. De kan inkräktas på omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att spottkörteltumörer diagnostiseras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer och för att säkerställa den bästa möjliga utgången för patienten. Behandlingen kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller en kombination av båda.

Tjocktarmstumörer (Coloncancer) är en typ av cancer som utgår från celler i tjocktarmen. Det kan vara polypen eller oregelbundet växande celler i tjocktarmens slemhinna som utvecklas till cancertumörer. Tjocktarmscancern är en av de vanligaste formerna av cancer i industrialiserade länder och drabbar ofta äldre personer över 50 år. Riskfaktorer för att utveckla tjocktarmscancer innefattar bland annat ålder, rökning, fetma, fysisk inaktivitet, låg fiber- och hög fettrik diet, personlig eller familjär historia av polyp eller cancer i tjocktarmen. Symptomen på tjocktarmscancer kan vara blödningar från anus, förstoppning, diarré, buksmärtor, viktminskning och trötthet. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.

Tarmtumörer är abnorma tillväxtor i tarmen som kan vara godartade eller elakartade. De kan orsaka olika symtom beroende på var i tarmen de finns och hur stor de är. Några exempel på typer av tarmtumörer inkluderar adenom, karzinoid, gastrointestinal stromacellstumör (GIST), lymfom och koloncancer. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.

"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.

Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.

Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.

'Binjuretumörer' refererar till abnorma vävnadsodlingar (tumörer) i körteln binjuven. Binjuven, även känd som bisköldkörteln, är en endokrin körtel som producerar flera hormoner som reglerar olika kroppsfunktioner, till exempel vätskebalans och blodtryck.

Binjuretumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade binjuretumörer är vanligtvis ofarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade tumörer kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Det finns olika typer av binjuretumörer, beroende på vilken typ av cell som odlas abnormalt. Några exempel är:

* Adrenocortical adenom: En godartad tumör i barken (yttre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar ofta överskott av kortisol eller aldosteron, hormoner som reglerar blodtrycket och vätskebalansen.
* Phaeochromocytom: En elakartad tumör i märgen (inre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar överskott av katekolaminer, hormoner som orsakar högt blodtryck och snabba hjärtslag.
* Neuroblastom: En elakartad tumör som utvecklas från rester av nervceller i binjuven. Denna typ av tumör är vanligare bland barn än vuxna.

Symptomen på binjuretumörer kan variera beroende på vilken hormon eller substans som tumören producerar. Vissa symptom kan inkludera högt blodtryck, svettningar, trötthet, muskelsvaghet och förändringar i vikt. Om en binjuretumör misstänks behandlas den ofta med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörens storlek, placering och aggressivitet.

Hypofysär ACTH-överproduktion, även känt som Cushings syndrom, är ett tillstånd där äldre hypofysen i hjärnan överproducerar adrenokortikotrop hormon (ACTH). Detta leder till en ökad produktion och release av kortisol från binjuremärgen. Symptomen på detta tillstånd kan inkludera among annat:

* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Muskelsvaghet
* Ovanpåliggande rödaktiga akne
* Håravfall
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad aptit med viktminskning
* Psykiatriska symtom som depression, irritabilitet och sömnstörningar
* Ödem i ansiktet och benen
* Högt blodtryck
* Ökat blodsocker
* Osteoporos

Det är viktigt att diagnostisera och behandla hypofysär ACTH-överproduktion så snart som möjligt för att undvika fortsatt skada på kroppen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på orsaken till tillståndet.

'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.

Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.

Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.

Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

Hyperaldosteronism är ett tillstånd där kroppen producerar för mycket aldosteron, ett hormon som produceras i binjurebarken. Aldosteronet hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att orsaka njurarna att behålla mer natrium och avskilja mer kalium. Detta leder i sin tur till ökad vätskehalt och blodvolym, vilket kan leda till högt blodtryck (hypertension).

Det finns två huvudsakliga typer av hyperaldosteronism: primär och sekundär. Primär hyperaldosteronism orsakas vanligtvis av en binjurebarkstumör eller överaktivitet hos de binjurebarksceller som producerar aldosteron (zona glomerulosa). Sekundär hyperaldosteronism orsakas istället av någon form av störning i kroppen som leder till ett för lågt blodtryck eller saltbrist, vilket får binjurebarken att öka sin produktion av aldosteron för att kompensera.

Symptomen på hyperaldosteronism kan variera beroende på orsaken och svårheten av tillståndet, men de vanligaste symptomen är högt blodtryck och muskelbristningar (kramp). Andra möjliga symtom inkluderar trötthet, huvudvärk, yrsel, andfåddhet, ödem (svullnad) och i vissa fall hjärtproblem. Behandlingen av hyperaldosteronism beror på orsaken till tillståndet, men kan innebära mediciner som minskar aldosteronproduktionen eller kirurgi för att avlägsna en eventuell binjurebarkstumör.

'Kilben' er en norsk medisinsk betegnelse for en fraktur (brudd) i beneet, oftest brukt om en lang benbrudd som går igjennom skjelet i underbenets lengre del. Kilben kan være komplett eller inkomplett og oppstå som følge av en traumatisk hændelse, slik som et fall eller en ulykke. Symptomer på kilben kan omfatte smerte, svelling, blåhet, deformitet og vanskeligheter med å bevege benet. Behandlingen av kilben kan innebære immobilisering av benet ved bruddstellen, oftest gjennom anvendelse av en gips- eller splintbehandling, samt eventuelt kirurgisk behandling hvis det er behov for å fastsette benstykker med skruer og plater.

En tolvfingertarmstumör (duodenum carcinoid) är en ovanlig form av neuroendokr pankreastumör. Det handlar om en tumör i tolvfingertarmen, den första delen av tjocktarmen, som bildas i de neuroendokrina cellerna. Dessa celler producerar hormoner och andra signalsubstanser som kan påverka andra kroppsfunktioner.

Tolvfingertarmstumörer är ofta små och slowväxande, men kan i vissa fall metastaserat (spridit sig) till levern eller lymfkörtlarna. Symptomen på en tolvfingertarmstumör kan variera beroende på storleken och om tumören har spridit sig eller inte. Vid små tumörer kan symptomen saknas, medan större tumörer kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och blod i avföringen.

Behandlingen för tolvfingertarmstumörer innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, men om tumören har spridit sig kan även andra behandlingsmetoder behövas, till exempel medicinellt behandling med somatostatinanaloger eller kemoterapi.

Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.

ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.

ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.

'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Primär hyperparathyreoidism är ett tillstånd där en eller flera av kroppens biharin i sköldkörteln (parathyroidea) producerar för mycket parathormon (PTH). Detta orsakas vanligtvis av en benign tumör i ena eller flera av biharen, kallad adenom. I vissa fall kan det även orsakas av hyperplasi, där alla celler i biharinet överväxer.

Överproduktionen av PTH leder till ökade nivåer av calcium och fosfat i blodet, eftersom PTH reglerar kalciumomsättningen i kroppen. Detta kan leda till symtom som trötthet, depression, muskelvärk, minnesförlust, ben- och muskelsmärtor samt ökad risk för njursten och benbräckningar. Tillståndet behandlas vanligtvis genom kirurgiskt avlägsnande av den eller de överaktiva biharin.

En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.

Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.

Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.

Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.

Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

Sigmoidoskopi är en endoskopisk undersökning av colon sigmoideum, det nedre delen av kolon. Det innebär att läkaren använder en sigmoidoskop, en tunn, böjlig tub med en lampa och en kamera på ena änden, för att titta in i tarmen.

Under undersökningen kan läkaren se om det finns tecken på sjukdomar som till exempel tarmsäckar (divertikel), tarminflammation (kolit), polypers eller cancer. Sigmoidoskopi används också för att ta prover för biopsier och att behandla vissa tarmsjukdomar.

Denna undersökning är vanligen inte smärtsam, men patienten kan känna en obehaglig känsla av tryck när sigmoidoskopet införs i tarmen. För att underlätta proceduren ges ofta ett mildt lugnande och smärtstillande medel till patienten.

I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.

Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.

'Rectal Neoplasms' er en samlebetegnelse for abnorme, voksende tilstander i det endelige del af tarmen, kaldet rektum. Disse tilstander kan være enten godartede (benigne) eller ondartede (maligne), og de inkluderer:

1. Rektale polypper: Små, sækkeformede vævsvækstener, der vokser fra indersiden af rektum. De kan være godartede eller forstadier til cancer (præmaligne).

2. Rektal adenocarcinom: Den mest almindelige form for kræft i det endelige tarmsegment, der dannes fra glandulær epitel og vokser invasivt ind i muskler og blodkar i rektumsvæggen.

3. Rektale squamous cell carcinoma: En sjældnere form for kræft, som udvikles fra platteepithelceller i det øvre del af rektum.

4. KarciNOID tumorer: Små, langsomt voksende tumorer, der dannes fra neuroendokrine celler i rektumsvæggen. De er oftest godartede, men kan under visse omstændigheder blive ondartede.

5. Lymfomer: En sjælden form for kræft, der udvikles fra lymfatiske celler i rektumsvæggen.

6. Sarcoma: En sjælden form for kræft, der udvikles fra muskel- eller bindevævsceller i rektumsvæggen.

7. Melanom: En meget sjælden form for hudkræft, som kan spredes til rektum og andre indre organer.

Hypofysär apoplexi är ett oväntat, akut tillstånd som inträffar när det hypofysala neoplasminet (till exempel adenom) i hypofysen plötsligt får inre blödning och/eller infarkt. Detta resulterar i en plötslig förstoring av tumörstorleken, tryck på omgivande strukturer och påverkan på hormonproduktionen. Symptomen kan vara bland annat huvudvärk, synnedsättning, dubbelseende, ödem i ansiktet, illamående och medvetandeförlust. Hypofysär apoplexi är en medicinsk akut sjukdom som kräver omedelbar behandling.

Human Growth Hormone (HGH) eller humant tillväxthormon är ett peptidhormon som produceras och sekreteras av anterior pituitäten, en del av hypofysen i hjärnan. Det spelar en viktig roll i normal växt- och utvecklingsprocesser, såsom celltillväxt och celldifferentiering, proteinmetabolism, kolhydratmetabolism och lipidmetabolism. HGH stimulerar också produktionen av insulin-like growth factor-1 (IGF-1), som är ett viktigt mediator i många av HGH:s effekter på tillväxt och metabolism.

Mängden HGH i kroppen når sin topp under puberteten och minskar sedan gradvis med åldrandet. Låga nivåer av HGH kan leda till tillstånd som till exempel tillväxthormonbrist, som kan ge symtom såsom försenad pubertet, låg muskelmassa, ökad kroppsfett, trötthet och benväxling. Däremot kan för höga nivåer av HGH leda till akromegali, en sjukdom som karaktäriseras av otillräcklig benväxling under uppväxten och överdriven vävnadsväxt efter slutförda tillväxten.

'Grovtarm' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinska sammanhang används istället termen kolon, som är den del av tarmkanalen som sträcker sig från blindtarmen till ändtarmen. Kolonet inkluderar också de delar som kallas grovtarm i vardagligt tal, såsom komphållet, kräk- och blindtarmen. Dessa delar av tarmkanalen är specialiserade på att absorbera vatten och elektrolyter samt bryta ned komplexa kolhydrater med hjälp av bakterier som lever där.

Hypofyshormoner, även kallat hypopituitarism, är ett tillstånd där produktionen och sekretionen av ett eller flera hormoner från hypofysen, en pecanformad endokrin gland som hänger från basen av hjärnan, är nedsatt. Hypofyshormonerna inkluderar:

1. Tyreoideastimulerande hormon (TSH): Styr produktionen och sekretionen av tyroidhormoner från sköldkörteln.
2. Adrenokortikotropa hormon (ACTH): Styr produktionen och sekretionen av kortisol, aldosteron och andra steroidhormoner från binjuremärgen.
3. Prolaktin (PRL): Styr mjölkkörtelns produktion och sekretion av bröstmjölk under amningstiden.
4. Follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH): Styr reproduktionshormoncykeln hos båda könen, inklusive ägglossning och spermieproduktion.
5. Tillväxthormon (GH): Styr tillväxten och metabolismen av kroppen.
6. Melanocytstimulerande hormon (MSH) och östraotropin (OXT): Har olika funktioner, inklusive reglering av aptit, smärta och socialt beteende.

Nedsatt funktion i hypofysen kan orsakas av en rad olika tillstånd, såsom tumörer, trauma, infektion, inflammation, blödningar eller förändringar i cirkulationssystemet som påverkar blodförsörjningen till hypofysen. Behandlingen av hypofyshormoner beror på vilket hormon som är drabbat och kan innebära substitutionsbehandling med det aktuella hormonet.

Adenomatous polyposis coli (APC) protein er en tumorsuppressorprotein som spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers vekst og deling. Mutasjoner i APC-genet kan føre til abnormalt vekst av tarmskjevetiss, og dette kan resultere i utviklingen av adenomatøse polypper i tjocktarmen.

APC-proteinet er involvert i Wnt-signalveien, som er en intracellulær signalvei som regulerer cellers vekst og differensiasjon. Når APC-proteinet muteres, blir Wnt-signalveien forstyrret, og dette fører til uregulert cellevekst og eventuelt til cancerutvikling.

Adenomatous polyposis coli (APC) protein is a tumor suppressor protein that plays an important role in regulating cell growth and division. Mutations in the APC gene can lead to abnormal growth of intestinal tissue, resulting in the development of adenomatous polyps in the colon.

The APC protein is involved in the Wnt signaling pathway, which is an intracellular signaling pathway that regulates cell growth and differentiation. When the APC protein is mutated, the Wnt signaling pathway is disrupted, leading to unregulated cell growth and potentially to cancer development.

Parathyroidektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort bihålarnas parathyroidea körtlar. Dessa körtlar producerar ett hormon som kallas parathormon, vilket hjälper till att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet.

Denna operation utförs vanligtvis när en individ har en överfunktion i en eller flera av dessa körtlar, ett tillstånd som kallas hyperparatyreoidism. Detta kan orsaka höga nivåer av parathormon och calcium i blodet, vilket kan leda till symtom såsom trötthet, depression, ben- och muskelsmärtor, njursten och i vissa fall allvarliga komplikationer som njursvikt och försämrad kognitiv förmåga.

Det finns två typer av parathyroidektomi: delvis (subtotell) och total. Vid en delvis parathyroidektomi tar man bort en eller flera, men inte alla, körtlarna. Vid en total parathyroidektomi tar man bort alla fyra körtlarna. Efter en total parathyroidektomi kan patienten behöva livslång substitution med kalcium och vitamin D.

Uretan är ett hormonellt aktivt steroid som produceras naturligt i kroppen, framförallt hos män. Det bildas som en biprodukt när testosteron bryts ned i kroppen. Uretan har en liknande struktur som östrogen och kan därför binda till östrogenreceptorer, vilket gör att det kan ha en mild östrogenliknande verkan i kroppen.

I medicinsk kontext används syntetiska former av uretan ofta som behandling för prostatacancer, eftersom de kan hämma tillväxten och delningen av cancerceller i prostata. Dessa läkemedel kallas ofta antiandrogener eller androgenreceptorblockare.

Det är värt att notera att höga nivåer av uretan i kroppen kan orsaka vissa biverkningar, såsom ökad trötthet, svårigheter att koncentrera sig, minskad sexlust och impotens. Dessa biverkningar tenderar dock att vara reversibla när behandlingen avslutas.

Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.

Ett gallgångsadenom är en typ av godartad (benign) tumör som utvecklas i gallgångarna. Tumören består av cystor, små vätskefyllda säckar, och kallas därför även cystisk gallgångstumör. Gallgångsadenom är relativt ovanligt och drabbar ofta äldre kvinnor. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till smärta, illamående och gulsot (icterus) om tumören blockerar gallgångarna. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande av tumören eller, i vissa fall, endoskopisk gallgångsdräning.

Prolaktin är ett hormon som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen). Det spelar en viktig roll för kvinnors bröstutveckling och mjölkkörtels funktion, särskilt under amningsperioden då det stimulerar produktionen av bröstmjölk. Prolaktinet påverkar även ägglossningen hos kvinnor. Hos män har prolaktinet en viss roll för reproduktiv systemet och kan ha en effekt på deras sexuella drift.

Överskott av prolaktin eller onormalt höga nivåer kallas hyperprolaktinemi och kan orsaka symptom som menstruationsstörningar, bröstutveckling hos män, impotens och ovulationstopp. Hyperprolaktinemi kan bero på olika sjukdomstillstånd eller på medicinsk behandling med vissa läkemedel.

"Colon descendens" är en anatomisk term som refererar till den del av tjocktarmen (colon) som hänger ned från vänster leverlök till vänster bäckенkota. Det är en del av den så kallade kolon sigmoideum och har som funktion att absorbera vatten och elektrolyter från tarminnehållet innan det transporteras vidare genom rektum och anal canal för utrimes.

Ett adenom (eller en körtelsvulst) är en benign tumör som har sitt ursprung i körtelvävnad. Tumören kan orsaka skada genom att ...
Adenom - körtelsvulst. Adenom är samma sak som körtelsvulst. Det är en godartad tumör i en körtel. Körtlar är organ som gör ...
Ett adenom (eller en körtelsvulst) är en benign tumör som har sitt ursprung i körtelvävnad. Tumören kan orsaka skada genom att ...
Adenom - körtelsvulst. Adenom är samma sak som körtelsvulst. Det är en godartad tumör i en körtel. ...
Adenom - körtelsvulst. Adenom är samma sak som körtelsvulst. Det är en godartad tumör i en körtel. Körtlar är organ som gör ...
  • Adenom är samma sak som körtelsvulst. (1177.se)
  • Ett adenom (eller en körtelsvulst) är en benign tumör som har sitt ursprung i körtelvävnad. (wikipedia.org)
  • Ett adenom (eller en körtelsvulst) är en benign tumör som har sitt ursprung i körtelvävnad. (wikipedia.org)
  • Adenom - körtelsvulst. (web.app)
  • Adenom är samma sak som körtelsvulst. (web.app)