Kallikrein-kinin system (KKS) är ett komplext system av proteiner och peptider som spelar en viktig roll i regleringen av blodtryck, inflammation och smärta. Det består av två huvudsakliga komponenter:

1. Kallikreiner: Dessa är en grupp serinproteas som frisätts från granula i vissa vita blodkroppar (neutrofila granulocyter och mastceller) samt från endotelceller i blodkärlen. De aktiverar andra proteiner och peptider i systemet genom att klippa sönder dem på specifika ställen.

2. Kininer: Dessa är korta peptider som bildas när kallikreinerna bryter ner kininogen, ett protein som finns i plasma. De två viktigaste kininerna är bradykinin och lys-bradykinin (även kallat kallidin). När de frisätts har de starka vasodilaterande, inflammatoriska och smärtreducerande effekter.

KKS är involverat i en rad fysiologiska processer, inklusive regleringen av blodtryck, inflammation, smärta och ödembildning. Dysfunktion i KKS har också visats vara associerad med flera sjukdomstillstånd, såsom högt blodtryck, akut lungödem, angioödem och neurodegenerativa sjukdomar.

'Kininer' är ett samlingsnamn för olika peptider som fungerar som signalsubstanser i kroppen och har en betydande roll inom smärt- och inflammationsprocesser. De två viktigaste kininerna är bradykinin och kallidin, vilka bildas genom enzymatisk nedbrytning av proteiner som finns i blodplasmabanan.

Bradykinin har bland annat effekter på smärta, inflammation och vasodilation (dilatering av kärl). Det gör att det kan orsaka lokal rodnad, värme och svullnad i samband med skada eller infektion. Kallidin är ett liknande peptidhormon som också har effekter på blodkärlens diameter och permeabilitet samt kan utöva smärtreaktioner.

Kininer binder till specifika receptorer i cellmembranet, vilket leder till en kaskad av intracellulära händelser som slutligen påverkar celldelningen, vaskulär permeabilitet och smärtupplevelse. Dessa substanser är därför viktiga måltavlor för behandling av sjukdomar såsom smärta, inflammation och kardiovaskulära tillstånd.

Kallikreiner är ett enzym som tillhör serinproteasklassen och finns naturligt i kroppen. Det produceras huvudsakligen i levern och har en roll i blodtrycksregleringen, inflammation och smärta. Kallikreinet bryter ned specifika proteiner och frisätter peptider som orsakar vasodilation och ökar permeabiliteten hos kapillärer, vilket leder till en lokal inflammatorisk respons. Det finns också olika typer av kallikreiner spridda i olika vävnader i kroppen, inklusive tarmar, lungor och reproduktiva organ. Dessa kan ha olika funktioner beroende på var de finns.

I en medicinsk kontext kan mätning av kallikreinhalten i blod eller urin användas som ett sätt att diagnostisera eller övervaka vissa sjukdomstillstånd, till exempel cancer och njursjukdomar. Vissa varianter av kallikreiner kan också vara associerade med ökad risk för sjukdomar som cancer och inflammatoriska tillstånd.

Bradykinin B2-receptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som aktiveras av peptidhormonet bradykinin. När bradykinin binder till B2-receptorn utlöses en signaltransduktionskaskad som leder till vasodilation, ökat permeabilitet hos kapillärer och smärta.

Bradykinin B2-receptorn spelar också en viktig roll i inflammatoriska processer och svar på skador, genom att underlätta rekryteringen av vita blodceller till skadade områden och frisättning av proinflammatoriska cytokiner.

Receptorn är ett viktigt terapeutiskt mål i behandlingen av diverse sjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och smärta.

Kallidin är ett endogent peptidhormon som utgör en del av kinasystemet och har vasoaktiva egenskaper. Det bildas genom nedbrytning av kininogen av enzymet kallikrein och består av 11 aminosyror. Kallidin är ett starkt vasodilatatoriskt ämne och har också förmåga att öka vaskulär permeabilitet. Det spelar därför en viktig roll i inflammatoriska processer och smärtreaktioner.

Kininogener är ett protein som finns i människokroppen och har en viktig roll inom blodets koagulationssystem. Det förekommer i två former, high molecular weight kininogen (HMWK) och low molecular weight kininogen (LMWK).

HMWK är den form som är mest betydelsefull för koagulationsprocessen. När kroppen skadas och blodplättar aktiveras, så spjälkas HMWK ner av enzymet kallat factor XIIa till två olika fragment: bradykinin och HMWK-fragmentet. Bradykininet är ett mycket potente vasoaktivt peptidhormon som orsakar blodkärl att vidga sig och öka permeabiliteten, vilket hjälper till att kontrollera blödningar. HMWK-fragmentet fortsätter att spela en roll i koagulationsprocessen genom att aktivera komplementfaktorn properdin och bidra till aktiveringen av komplementsystemet.

LMWK har också en viktig funktion inom immunförsvaret, där det hjälper till att reglera inflammationen genom att påverka granulocyternas aktivitet och kontrollera bildningen av neutrofil extracellulära nät (NET).

Sammanfattningsvis är kininogener viktiga proteiner som deltar i koagulationsprocessen, inflammationen och immunförsvaret.

Lågomolekulär kininogen (LMW-kininogen) är ett protein som förekommer i blodplasma och utgör en del av det komplexa systemet kallat koagulationskaskaden. Det är ett prekursorprotein för kininer, specifikt bradykinin, som är en kraftfull vasoaktiv substans som orsakar små blodkärl att vidga sig och öka deras permeabilitet.

LMW-kininogen har också en viktig roll i komplementsystemet, där det fungerar som en kofaktor i aktivering av komplementproteinet C1. Detta gör att LMW-kininogen är involverat både i hemostas (blodstillning) och immunförsvar.

Defekter i LMW-kininogens funktion eller nivåer kan leda till sjukdomar som exempelvis angioödem, där patienten drabbas av plötsliga och oförutsägbara svullnader i olika delar av kroppen.

Bradykinin är en biologiskt aktiv peptid som består av 9 aminosyror och spelar en viktig roll i kroppens inflammatoriska respons. Det produceras som ett resultat av aktivering av det enzymkomplex som kallas kallikrein-kinin-systemet, och har diverse fysiologiska effekter såsom vasodilation (dilatering av blodkärl), ökat permeabilitet av kapillärer, samt smärta och svullnad i området där det bildats. Bradykinin binder till specifika receptorer på cellmembranet, G-proteinkopplade receptorerna B2 och B1, för att utöva sina effekter.

Bradykininreceptorer är proteiner på cellytan som binder till peptidhormonet bradykinin och dess derivat. Det finns två huvudsakliga typer av bradykininreceptorer: B1- och B2-receptorer. När bradykininet binder till dessa receptorer aktiveras en signalkaskad som leder till celldifferentiering, migration, proliferation och inflammation. Dessa receptorer spelar därför en viktig roll i immunresponsen, smärtperceptionen och homeostasen hos det kardiovaskulära systemet.

Kininogen, högmolekulärt (HMWK), är ett glykoprotein som förekommer i plasma och har en molekylvikt på ungefär 110 000 Dalton. Det utgör en del av det komplexa systemet kallat koagulationskaskaden, som är involverad i blodets koagulering.

HMWK är den prekursorprotein som hydrolysas av enzymet kallat kinas under akuta inflammatoriska tillstånd, vilket resulterar i bildandet av två vasoaktiva peptider: bradykinin och kininer. Dessa peptider orsakar blodkärlens dilatation (utvidgning) och ökar permeabiliteten hos kapillärerna, vilket leder till svullnad och rodnad i det inflammerade området.

Utöver sin roll i inflammatoriska processer, är HMWK också en del av komplementsystemet och kan aktivera komplementproteinet C1 när det utsätts för komplementkomponenten C1r. Dessutom bidrar HMWK till kontaktenstimulans-aktiverade koagulationskaskaden genom att verka som en kofaktor i den tidiga aktiveringen av faktor XII till dess aktiva form, faktor XIIa.

Lysine carboxypeptidases are a group of enzymes that belong to the peptidase family. They catalyze the cleavage of peptide bonds specifically at the carboxyl-terminal side of lysine residues in proteins and peptides. These enzymes play important roles in various biological processes, including protein degradation, processing, and regulation.

Lysine carboxypeptidases are classified as metallocarboxypeptidases, meaning that they contain a metal ion, typically zinc, at their active site, which is essential for their catalytic activity. They require the presence of chloride or other anions to function optimally.

These enzymes have been found in various organisms, including bacteria, fungi, plants, and animals. In humans, lysine carboxypeptidases are involved in several physiological processes, such as blood pressure regulation, inflammation response, and protein turnover. Dysregulation of these enzymes has been implicated in various diseases, including hypertension, cancer, and neurodegenerative disorders.

It's worth noting that there are different types of lysine carboxypeptidases with distinct properties and functions. For example, some lysine carboxypeptidases are secreted enzymes, while others are intracellular. Additionally, some lysine carboxypeptidases have broad substrate specificity, while others are highly selective for certain peptide sequences.

Overall, lysine carboxypeptidases are important regulators of protein function and homeostasis in various organisms and play a critical role in maintaining physiological balance.

Kallikreiner är en grupp enzymer som finns naturligt i kroppen och har en viktig roll inom blodtryckregleringen, inflammation och smärta. Vävnadskallikreiner är en speciell undergrupp av dessa enzymer som främst finns i olika typer av vävnader, till exempel huden, lungorna och tarmarna. De produceras av specifika celler, så kallade mastceller och granulocyter.

Vävnadskallikreiner deltar i diverse fysiologiska processer, bland annat genom att spjälka specifika proteiner och utsöndra vasoaktiva ämnen som påverkar blodkärlens permeabilitet och smärtreceptorers aktivitet. Dessa enzymer kan också vara involverade i patologiska processer, såsom inflammation och tumörbildning. I vissa fall kan förhöjda nivåer av vävnadskallikreiner vara associerade med sjukdomstillstånd, till exempel hudinflammationer och cancer.

Aprotinin är ett proteinartat medel som hämmar enzymer, mer specifikt proteasen, och används som läkemedel. Det isoleras från lungor hos kalv. Aprotinin har varit godkänt för användning under kirurgiska ingrepp där det finns ett stort blodförlustrisk, såsom hjärtkirurgi, eftersom det hjälper till att minska blödningen genom att hämma enzymer som bryter ner blodkoaguleringen. På grund av risker för allvarliga biverkningar, såsom njurskador och allergiska reaktioner, har aprotinin dragits tillbaka från användning i många länder.

Den medicinska definitionen av "Bradykinin B1-receptorn" är en typ av G-proteinkopplad receptor som aktiveras av peptidhormonet bradykinin. När bradykinin binder till B1-receptorn utlöses en signaltransduktionskaskad som leder till smärta, inflammation och vasodilation. B1-receptorerna är vanligtvis icke-aktiva i normalt tillstånd, men under patologiska förhållanden, såsom i samband med inflammation eller ischemisk skada, kan de upprättas och spela en viktig roll i sjukdomsprocessen.

Prekallikrein är ett protein som förekommer i blodplasmа och är en viktig del av koagulationssystemet. Det är en zymogen, det vill säga ett inaktivt enzym, som aktiveras till kallikreinet när det kommer i kontakt med aktiverad faktor XII (Hagemanfaktorn). Aktiverat kallikrein kan sedan spjälka fler prekallikreinmolekyler till aktivt kallikrein, och spjälka också kininogen till kininer som har vasoaktiva egenskaper. Prekallikreinet deltar därför i regleringen av blodkoagulering och blodtrycket.

Keratin-1 är ett proteinfibrilt som hör till de filamentära keratiner och är huvudsakligen beläget i ytliga skiktet av huden, nämligen hårfästet och naglar. Det är en typ I keratin och kombineras vanligtvis med keratin-10 för att bilda intermediär filament som ger mekanisk styrka till dessa strukturer. Keratin-1 är också närvarande i vissa epitelceller i munhålan, ögonlocken och andningsvägarna.

Keratin-9 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och förekommer huvudsakligen i huden, särskilt i hårfolliklarna. Det är en typ II keratin och bildar heterodimerer med andra typer av keratiner för att bilda intermediära filament som ger styrka och integritet till epitelceller. Keratin-9 uttrycks speciellt under cellstress, differentiering och inflammation och kan spela en roll i patologiska tillstånd som hudinflammation och cancer.

Factor XII, också känd som Hageman faktorn, är ett enzym som spelar en viktig roll i koagulationskaskaden, den serie reaktioner som leder till blodets koagulation eller blodstillning. Factor XII aktiveras när det kommer i kontakt med negativt laddade ytor, såsom vid skada på kärlväggar. När det är aktiverat, konverterar det prekallikrein till kallikrein och aktiverar även faktor XI, vilket fortsätter koagulationskaskaden och slutligen leder till bildandet av blodproppar (tromber). Dessutom har Factor XII visat sig ha en roll i inflammation och immunförsvar.

Peptidyl-dipeptidase A, även känt som angiotensin-konverterande enzym (ACE), är ett enzymsystem som finns i bland annat lungornas endotel och njurarnas glomerulus. Det har en viktig roll inom renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) genom att omvandla angiotensin I till det aktiva peptidhormonet angiotensin II, som orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. ACE är ett viktigt mål för läkemedel vid behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt.

Kaptopril är ett läkemedel som tillhör en grupp av blodtrycksmediciner kallade ACE-hämmare (angiotensinconvertingenzyms inhibitorer). Kaptopril används vanligen för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och kronisk njursjukdom.

Läkemedlet fungerar genom att hindra en speciell substans i kroppen, angiotensin II, från att verka som ett vasokonstriktor (en substans som orsakar blodkärlen att förträngas), vilket leder till sänkt blodtryck. Kaptopril kan också hjälpa att skydda hjärtat och näsan genom att minska vätskeansamling i kroppen.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar Kaptopril eller någon annan medicin, och att rapportera om alla biverkningar eller symptom som du upplever under behandlingen.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Renin-angiotensin-systemet (RAS) är ett hormonsystem som hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Det fungerar genom en serie biokemiska reaktioner som startar med frisättningen av renin från njurarna. Reninet konverterar ett protein kallat angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av ett enzym kallat angiotensin-konverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer, vilket betyder att det orsakar blodkärl att förträngas och ökar blodtrycket.

Angiotensin II har också andra effekter i kroppen, inklusive stimulering av aldosteronfrisättningen från binjuremärgen. Aldosteron är ett hormon som orsakar njurarna att hålla kvar mer salt och vatten, vilket också ökar blodvolymen och blodtrycket.

RAS spelar också en roll i inflammation och cellproliferation, och felaktig regulation av systemet har visats vara involverat i flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes och cancer.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

En ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare) är ett typ av blodtrycksmedicin som fungerar genom att hindra enzymet angiotensin-konverterande enzym från att konvertera angiotensin I till angiotensin II, vilket i sin tur orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. Genom att hämma denna process sänks blodtrycket och förbättras hjärtats funktion. ACE-hämmare används också för att behandla hjärtsvikt, njursjukdom orsakad av diabetes, och andra tillstånd där ett sänkt blodtryck kan vara nyttigt.

"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.

Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.

Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.

Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

"Fysiologiska fenomen" refererar till de naturliga och normativa fysiologiska processer eller händelser som sker inom ett levande organism's kropp. Dessa fenomen omfattar alla de funktioner som utförs av olika delar av kroppen, såsom andning, hjärtslag, matspjälkning, sömn och vakenhet, hormonell homeostas och nervsystemets aktivitet. Fysiologiska fenomen kan också inkludera specifika reaktioner på yttre stimuli, såsom smärta, temperaturförändringar eller stress. Sammanfattningsvis är fysiologiska fenomen de naturliga processerna och händelser som styr och underhåller livet och hälsan hos en levande organism.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

'Blodcirkulation' refererer til den proces hvorved blodet pumpes rundt i kroppen gennem et system af artérier, kapillærer og vener, for at transportere ilt, næringssstoffer og andre nødvendige stoffer ud til cellerne, samtidig med at det fjerner affaldsstoffer og CO2 fra cellerne. Det er hjertet som driver denne proces ved at pumpe blodet gennem kroppen. Artériernaer transporterer ilt-rigigt blod væk fra hjertet, mens kapillærerne i alle væv former forbindelser mellem artérierne og ventilerne, således at der kan foregå udveksling af ilt, næringssstoffer og affaldsstoffer. Venenerne transporterer tilbage til hjertet det iltfattige blod, som er rig på affaldsstoffer.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.