Cannabis är ett samlingsnamn för växter inom släktet *Cannabis*, som innehåller flera aktiva ämnen, däribland cannabinoider som delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD). Cannabis används både som läkemedel och rekreationellt.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt cannabisbaserade läkemedel för viss symtomlindring, exempelvis vid svår behandlad epilepsi hos barn och ungdomar, spasticitet orsakad av multipel skleros (MS) och cancerrelaterad smärta.

Det är viktigt att notera att användande av cannabis kan ha biverkningar och risker, särskilt vid rökning eller inandning av rök, som kan leda till lunginflammation och ökad hjärtfrekvens. Andra biverkningar kan vara förvirring, ångest, snabb hjärtslag, torr mun, rödögdhet och trötthet. Långvarigt bruk av cannabis kan också leda till toleransutveckling och beroendeproblem.

Hashish (hash) är ett koncentrerat preparat av den högst aktiva substansen i cannabis, THC (tetrahydrocannabinol). Hashish används ofta genom att röka det, men kan också inandas eller konsumeras oralt.

Haschmissbruk definieras som att använda hashish på ett regelbundet och ofta missbruksmässigt sätt, vilket kan leda till beroende och skada både fysiskt och psykiskt. Missbruk av hashish kan orsaka symptom som försämrad minneskapacitet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, humörsvängningar, rastlöshetsstörningar och i värsta fall psykoser. Långvarigt missbruk kan också leda till skador på lungorna, hjärtat och reproduktionssystemet.

Den medicinska termen "Hashimotos sjukdom" eller "Hashimoto's thyroiditis" refererar till en autoimmun sjukdom som drabbar sköldkörteln. Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar attackerar och förstör sköldkörtelvävnaden, vilket leder till en underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos).

Typiska symtom på Hashimoto's sjukdom inkluderar trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, förstoppning, torr hud och hår, muskel- och ledont (artropati) samt minnessvårigheter. Diagnosen ställs vanligen genom blodprover som visar höga nivåer av TSH (tyreoideastimulerande hormon) och låga nivåer av fria tyroxin (FT4) och/eller trijodotyronin (FT3). Behandlingen består ofta av substitutionsbehandling med levotyroxin, ett syntetiskt thyroxinpreparat.

Dronabinol är ett syntetiskt tetrahydrocannabinol (THC), som är den aktiva substansen i cannabis. Det används som en läkemedelsbehandling för att behandla svår kärlsjuka, aptitlöshet orsakad av HIV/AIDS och vissa former av smärta.

Läkemedlet marknadsförs under varunamnet Marinol och ges vanligtvis som en kapsel att svälja. Dronabinol verkar genom att påverka cannabinoidreceptorerna i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska smärta, öka aptiten och reducera kräkningar.

Samtidigt bör man vara medveten om att dronabinol kan orsaka vissa biverkningar, såsom yrsel, trötthet, förvirring, minnesförlust och i vissa fall psykiska effekter som hallucinationer eller paranoia. Det är viktigt att använda läkemedlet under en läkares övervakning och följa den föreskrivna dosen noga för att undvika biverkningar och komplikationer.

Cannabidiol (CBD) är ett ämne som förekommer naturligt i cannabispflanterna. Det är ett av fler än 100 kända cannabinoider som finns i cannabis. CBD utvinns vanligtvis från odlad cannabis med lågt THC-innehåll, även kallad industriell cannabis, och kan användas i en mängd olika produkter, inklusive oljor, extrakt, kapslar, creams och livsmedel.

Det viktiga att notera är att CBD inte har samma psykoaktiva effekter som tetrahydrocannabinol (THC), det mest kända cannabinoidet i marijuana, som orsakar den kännbara "high"-känslan. CBD anses ha potentialen att erbjuda en rad medicinska fördelar, såsom smärtlindring, antiinflammatoriska, antiepileptiska och ångestlindrande effekter, men det finns fortfarande behov av fortsatt forskning för att fullt ut förstå dess potentiala hälsoeffekter och säkerhet. CBD-produkter är inte lagligt tillgängliga i alla länder och deras laglig status kan variera beroende på lokal lagstiftning.

Cannabinoider är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska ämnen som binds till cannabinoidreceptorer i kroppen. De kan delas in i tre kategorier: endocannabinoider, som produceras naturligt i kroppen; fytocannabinoider, som finns i cannabisplantan (inklusive den aktiva substansen delta-9-tetrahydrocannabinol, eller THC); och syntetiska cannabinoider, som är konstgjorda ämnen som efterliknar de två andra grupperna. Cannabinoider har potential att användas inom medicinen för behandling av smärta, spasticitet, sömnproblem och andra symtom, men deras användning är fortfarande under forskning och inte alla aspekter om deras verkan och biverkningar är fullständigt klarlagda.

Toxisk psykos är ett sällsynt tillstånd som orsakas av exponering för en toxisk substans eller läkemedel som påverkar hjärnans funktion. Det kan leda till hallucinationer, förvirring, desorientering, tankfel, störningar i perceptionen och beteendet, och i vissa fall även aggressivt eller paranoid beteende. Toxisk psykos kan variera i svårighetsgrad och kan behandlas med avslutning av exponeringen för den toxiska substansen eller läkemedlet, samt stödjande vård och ibland även medicineringsbehandling.

Cannabinol (CBN) är ett cannabinoid som förekommer i cannabisplantan. Det bildas när THCA, den acylde formen av THC, bryts ned under exponering för luft och ljus. CBN är inte psykoaktivt på samma sätt som THC, men det har visat sig ha en viss sedativ effekt och kan hjälpa till att minska smärta och spasmer. Det kan även ha potential som antibakteriellt medel.

'Knark' er en slang- eller slangbetegnelse, der oftest refererer til illegale stoffer, der kan gives under kontrol af læge, men som i stedet bliver anvendt uden lægeforebillede. Det er vigtigt at bemærke, at betegnelsen 'knark' ikke bruges i den medicinske fagterminologi.

I en medicinsk kontekst vil man ofte tale om "illegale stoffer" eller "ulovlige substanser". Disse kan inkludere, men er ikke begrænset til:

1. Opiater/Opioider: Som heroin, morfin og oxycodon. Disse stoffer binder sig til opioidreceptorer i hjernen og kroppen, hvilket kan føre til smertelindring, evnen til at føle eufori og forandret bevidsthed.

2. Stimulanter: Som kokain, amfetamin og methamfetamin. Disse stoffer øger aktiviteten i nervesystemet, hvilket kan føre til øget opmærksomhed, forbedret fysiske ydeevne og evnen til at føle eufori.

3. Halucinogenere: Som LSD, psilocybin (magic mushrooms) og DMT. Disse stoffer kan forårsage hallucinationer, forvrængning af sanserne og forandrede bevidsthedstilstande.

4. Disassocierende stoffer: Som ketamin, PCP (fencyclidin) og DXM (dextromethorphan). Disse stoffer kan føre til dissociative effekter, hvor brugeren oplever at være adskilt fra sin krop eller realiteten.

Det er vigtigt at understrege, at brug af illegale stoffer kan have alvorlige sundhedsmæssige konsekvenser og føre til både korte- og langtidsholdende skader på kroppen og hjernen. Derudover kan brugen også medføre sociale, økonomiske og juridiske problemer.

Abstinenssyndrom är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Symptomen varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men de kan inkludera:

* För psykoaktiva substancexempel: irritabilitet, aggressivt beteende, skräck, panik, depression, rastlöshet, förvirring, konfusion, minnesförlust, hallucinationer och illusionser.
* För alkoholexempel: tremor, svettningar, snabbt hjärtslag, höjd blodtryck, ångest, skakningar, illamående, kräkningar, huvudvärk, oro, sömnsstörningar och i vissa fall delirium tremens.
* För opiater exempel: diarré, magkramper, illamående, kräkningar, snuva, yrsel, svettningar, pupillutvidgning, muskelspasmer och i vissa fall grand mal-anfall.

Abstinenssyndromet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av abstinenssyndrom.

En drogtest (eller drogsökning) är en analys av ett biologiskt material, till exempel blod, urin eller hår, för att upptäcka närvaro av olagliga eller medicinska substanser. Detta används ofta inom arbetslivet för att kontrollera att personal inte använder droger under arbetstid, samt inom rättsväsendet för att påvisa eventuellt missbruk av droger hos en individ.

Det finns olika typer av drogtester, men de flesta analyserar urinen eftersom detta är en enkel och icke-invasiv metod. De vanligaste substanserna som söks efter inkluderar marijuana, kokain, amfetamin, opiater och alkohol. Vissa drogtester kan även upptäcka närvaro av medicinska preparat såsom smärtstillande medel eller sedativa.

Det är viktigt att notera att resultaten från en drogtest inte alltid kan ge en exakt indikation på hur nyligen en individ har använt en substans, eftersom olika droger kan stanna kvar i kroppen under olika lång tid. Dessutom kan falska positiva resultat uppstå om individen har intagit vissa legal mediciner eller matprodukter som innehåller substanser som liknar de som söks efter.

'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.

Kriterier för en SUD inkluderar:

1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.

En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).

Cannabinoid CB1-receptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som primärt finns i hjärnan och centrala nervsystemet hos däggdjur. Den aktiveras av cannabinoider, som är kemiska substanser som binder till receptorn och påverkar celldelningen och signaleringen inne i cellen. CB1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärta, aptit, minnesfunktioner, och humör. De aktiveras naturligt av endocannabinoider, som are endogen producera substanser i kroppen, men kan också aktiveras av exogena cannabinoider, såsom delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), den psykoaktiva komponenten i marijuana. CB1-receptorerna är också ett mål för farmakologisk behandling av en rad medicinska tillstånd, inklusive smärta, spasticitet, och ökad aptit.

Psykotiska störningar är en grupp av allvarliga mentala sjukdomstillstånd som påverkar kognition, perception, emotioner och beteende. De kan orsaka psykos, som innebär upplevelser av avsaknad av kontakt med verkligheten och hallucinationer (se och höra saker som inte finns). Psykotiska störningar kan också leda till förändringar i tankarna, känslor och beteenden. Exempel på psykotiska störningar inkluderar schizofreni, bipolär sjukdom och sällsyntare typer av psykoser. Vissa personer med psykotiska störningar kan ha svårt att sköta sin vardagliga livsföring och behöver professionell hjälp för att hantera sin sjukdom.

'Hallucinogen' är en term inom medicinen och neurovetenskapen som används för att beskriva substanser som kan orsaka hallucinationer, förvrängda perceptioner och andra avvikande mentala tillstånd. Dessa substanser påverkar vanligtvis den del av centralnervsystemet som är involverad i perceptionen, känslorna, tankarna och medvetandet, vilket ofta kallas för psykiatriska effekter.

Exempel på hallucinogener inkluderar:

* LSD (lysergsyradietylamid)
* Psilocybin (finns i vissa svampar, även kallade "magiska svampar")
* DMT (dimetyltryptamin)
* Ayahuasca (en dryck gjord på växtdelar som innehåller DMT)
* Meskalin (finns i peyote-kaktusen)
* PCP (fencyklidin) och ketamin (dissociativa droger som kan orsaka både hallucinationer och utomkroppsliga upplevelser)

Det är värt att notera att effekterna av dessa substanser kan variera mycket mellan individer, beroende på dosen, personens mentala tillstånd, miljön och andra faktorer. Vissa hallucinogener kan också vara psykologiskt beroendeframkallande, men de är inte vanligtvis fysiskt beroendeframkallande på samma sätt som narkotika eller alkohol.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

'Psykofarmaka' er ein samlebetegnelse på legale medisiner som brukes for å behandle og lindre symptomer relatert til psykisk helseproblemer og sykdomar. Disse inkluderer, men ikke begranset til:

1. Antidepressiva: Medisiner som brukes for å behandle depresjon og andre sorgsykdommer, som også kan være nyttige i behandlingen av angstløshet, ædelsykeleie og sosial frykt.
2. Anxiolytika: Medisiner som primært brukes for å lindre symptomer relatert til angstløshet, inkluderende oro, uro, panikkatt, sosiale frykter og spenningsrelaterte hodetreningar.
3. Antipsykotika: Medisiner som brukes for å behandle psychoser, slik som skizofreni, og andre tilstander der hallucinasjoner eller vanviddlige tanker er til stede. Disse medisinene kan også være nyttige i behandlingen av irriterbarhet, aggressivitet og impulsivt beteende.
4. Hypnotika: Medisiner som brukes for å fremme søvn og behandle søvnforstyrrelser.
5. Stimulantia: Medisiner som stimulerer hjernen og kroppen, og ofte brukes for å behandle ADHD (oppskjemmelsessyndrom).
6. Mood stabilisatorer: Medisiner som brukes for å stabilisere humøret og forebygge mani, hypomani eller depresjon i bipolær størrelsesforstyrrelser.

Det er viktig å understreke at psykofarmaka skal preskribes av en autorisert lege eller annen godkjent helsepersonell og at pasienten skal overvåkes nøye for eventuelle bivirkninger eller økt risiko for komplikasjoner.

Cannabinoid receptor agonists are substances that bind to and activate cannabinoid receptors, which are part of the endocannabinoid system in the human body. These receptors are involved in regulating various physiological processes, including pain, mood, appetite, and memory.

There are two main types of cannabinoid receptors: CB1 receptors, which are mainly found in the brain and central nervous system, and CB2 receptors, which are primarily found in the immune system and peripheral tissues.

Cannabinoid receptor agonists can be classified based on their chemical structure and the type of receptor they activate. For example, some agonists may selectively activate CB1 or CB2 receptors, while others may activate both types.

Some common examples of cannabinoid receptor agonists include:

* Delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), the primary psychoactive component of marijuana
* Synthetic cannabinoids, such as K2 or Spice, which are designed to mimic the effects of THC
* Endocannabinoids, which are naturally occurring compounds in the body that activate cannabinoid receptors, such as anandamide and 2-arachidonoylglycerol (2-AG)

Cannabinoid receptor agonists have potential therapeutic uses for a variety of medical conditions, including pain management, multiple sclerosis, nausea and vomiting associated with chemotherapy, and appetite stimulation in patients with HIV/AIDS. However, they can also have side effects, such as impaired memory and cognition, anxiety, and dependency. Therefore, it is important to use them under the guidance of a healthcare professional.

Alkoholkonsumtion är en term som refererar till intaget av alkoholdrycker eller drycker som innehåller alkohol. Alkohol kallas också etanol och är den typ av alkohol som vanligtvis finns i alkoholdrycker.

Alkoholkonsumtion mäts ofta i enheter som "standarddoser", där en standarddos av ren alkohol är ungefär 14 gram. Detta motsvarar ungefär ett glas vin (120 ml), ett glas starköl (330 ml) eller en dobbel shot sprit (50 ml).

Det är viktigt att notera att alkoholkonsumtion kan ha både positiva och negativa effekter på hälsan, beroende på mängden och frekvensen av konsumtionen. Regelbunden eller överdrivet hög alkoholkonsumtion kan leda till allvarliga hälsoeffekter som lever- och njurskador, psykiska problem, cancer och fetma. Däremot kan måttlig alkoholkonsumtion ha vissa positiva effekter på hjärt-kärlsjukdomar och livslängd hos vissa individer.

"Age of onset" is a medical term that refers to the age at which a person first develops or shows symptoms of a particular disease, disorder, or condition. It can be an important factor in understanding the course and prognosis of a condition, as well as in identifying potential genetic or environmental risk factors.

For example, if a person is diagnosed with type 1 diabetes at the age of 5, then the age of onset for that individual would be 5 years old. Similarly, if someone begins experiencing symptoms of Alzheimer's disease at the age of 60, then the age of onset for that individual would be 60 years old.

It is worth noting that some conditions may have a wide range of ages of onset, while others may have a more specific age range. Additionally, some individuals may experience early or late-onset forms of a condition, which can have different implications for treatment and management.

'Student dropout' kan definieras som ett fenomen där en student avbryter sina studier före tid och inte får någon formell akademisk examen eller kvalifikation. Detta kan inträffa av olika anledningar, såsom ekonomiska, sociala, akademiska eller personliga problem. Det är värt att notera att definitionen kan variera beroende på kontext och policy i olika utbildningssystem.

Cannabinoid receptor modulators are a class of compounds that interact with the cannabinoid receptors in the body. These receptors, named CB1 and CB2, are part of the endocannabinoid system and are involved in regulating various physiological processes such as pain, mood, memory, appetite, and immune function.

Cannabinoid receptor modulators can be classified into three categories based on their effects on the cannabinoid receptors:

1. Agonists: These compounds bind to and activate the cannabinoid receptors, leading to a range of effects such as pain relief, anti-inflammation, and anxiety reduction. Examples include THC (tetrahydrocannabinol), the psychoactive component of marijuana, and synthetic cannabinoids like dronabinol (Marinol) and nabilone (Cesamet).
2. Antagonists: These compounds bind to and block the cannabinoid receptors, preventing them from being activated by endocannabinoids or other cannabinoids. Examples include rimonabant, which was developed as a weight loss drug but withdrawn due to serious psychiatric side effects.
3. Inverse agonists: These compounds bind to and inhibit the activity of the cannabinoid receptors, producing effects opposite to those of agonists. An example is AM251, which has been shown to have potential as a treatment for drug addiction and neurodegenerative disorders.

Cannabinoid receptor modulators also include compounds that act as allosteric modulators, binding to a site on the receptor other than the active site and altering its activity. These compounds can be either positive or negative allosteric modulators, enhancing or reducing the effects of agonists or antagonists, respectively.

Overall, cannabinoid receptor modulators have potential as therapeutic agents for a variety of medical conditions, but their development and use are subject to ongoing research and regulatory oversight due to their complex pharmacology and potential side effects.

"Sjukdomar bland tvillingar" refererar till en situation där en eller båda tvillingsyskonen har en diagnoserad sjukdom. Det kan vara speciellt intressant att studera sjukdomar bland tvillingar eftersom de delar en stor andel av sina genetiska makeup och kan ha utsatts för liknande miljöfaktorer under sin uppväxt, vilket gör dem till ett naturligt experiment för att undersöka hur mycket som är genetiskt betingat och hur mycket som beror på miljön.

Det finns två huvudsakliga typer av tvillingar: enoygotiska (ett ägg) och dicygotiska (två ägg). Enoygotiska tvillingar delar 100% av sina gener, medan dicygotiska tvillingar normalt delar 50% av sina gener. Om en enoygotisk tvilling har en sjukdom, finns det en högre sannolikhet att den andre enoygotiska tvillingen också kommer att utveckla samma sjukdom jämfört med dicygotiska tvillingar.

Genetiska faktorer kan spela in i uppkomsten av många sjukdomar, men miljöfaktorer kan också vara viktiga. Genom att studera sjukdomar bland tvillingar kan forskare få en bättre förståelse för hur genetiska och miljömässiga faktorer interagerar och påverkar risken för att utveckla specifika sjukdomar. Detta kan hjälpa till att utveckla bättre preventiva strategier, diagnostiska metoder och behandlingsalternativ.

'Paranoia' är ett psykiologiskt tillstånd där en person upplever att de är hotade eller förföljda utan att det finns några tydliga eller rimliga skäl. De kan också ha misstankar och konspirationsteorier om andra människors avsikter, som inte stöds av tillräckliga bevis. Paranoia kan vara ett symtom på olika psykiska störningar, såsom schizofreni eller bipolär sjukdom, men det kan också förekomma i mildare former hos friska individer under stressiga situationer. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever paranoia som pågår över en längre tid eller stör ens livsföring.

Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.

I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.

I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.

I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.

MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.

"Drogmissbrukare" är en icke-medicinsk term och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinskt sammanhang används ofta termerna "substansmissbruk" eller "substansrelaterade störningar" för att beskriva ett mönster av problematisk användning av psykoaktiva substanser, inklusive alkohol, som orsakar signifikant skada eller lidande.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), den officiella diagnosmanualen publicerad av American Psychiatric Association, definieras substansrelaterade störningar som "trublad beteende och/eller problematisk känslomässig respons till en psykoaktiv substans, vilket orsakar signifikanta skada eller lidande".

Det är värt att notera att diagnosen av en substansrelaterad störning inte baseras på hur mycket av en substans en person använder, utan snarare på de negativa konsekvenserna av användningen.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

Alkoholism, också känt som alkoholtillvänjan, är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ett oförmögenhet att kontrollera alkoholkonsumtionen, trots negativa konsekvenser för individens hälsa, sociala relationer och livsstil. Det finns olika diagnoskriterier för alkoholism, men en vanlig definition är den som används av American Psychiatric Association i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5).

Enligt DSM-5 kallas alkoholrelaterade störningar för Alkoholstörningar och innefattar två huvudgrupper: Alkoholmissbruk och Alkoholberoende. För att diagnostisera Alkoholism (Alkoholberoende) måste individen uppfylla minst två av följande kriterier under ett år:
- Alkoholen används i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktet.
- Det finns en starkt förkrossande önskan eller tillbakadragandebesvär när alkoholen inte är tillgänglig (abstinens).
- Alkoholkonsumtionen påverkar arbete, skola eller andra viktiga aktiviteter.
- Individen fortsätter att dricka trots uppenbara sociala eller interpersonella problem som orsakas av alkoholen.
- Betydande tid tillbringas på att skaffa, använda eller återhämta sig från alkoholens effekter.
- Alkoholkonsumtionen fortsätter trots kännedom om riskerna för fysisk skada.
- Toleransutveckling har inträffat, vilket innebär att en ökad mängd alkohol behövs för att uppnå den ursprungliga effekten.
- Återfallserscheinningar uppstår vid ett avbrott i eller minskningen av alkoholkonsumtionen, till exempel rastlöshet, irritabilitet, depression, sömnsvårigheter, ökad puls, svettningar, ångest och tremor.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla symptom eller kriterier för alkoholberoende. Om du eller någon du känner har problem med alkohol kan det vara lämpligt att söka professionell hjälp från en läkare, terapeut eller en sjukvårdsinrättning som specialiserar sig på behandling av alkoholberoende.

'Prodromal symptoms' refer to the early warning signs or symptoms that occur before the full manifestation of a medical or psychiatric condition. These symptoms can be physical, cognitive, or emotional and may indicate that a person is at risk of developing a full-blown illness. Prodromal symptoms can vary widely depending on the specific condition, but they often include changes in mood, behavior, sleep patterns, appetite, and energy levels. In some cases, prodromal symptoms may be mild and non-specific, making them difficult to recognize or attribute to a particular cause. However, identifying and addressing prodromal symptoms can help improve outcomes and prevent the progression of illness.

Cannabinoidreceptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i andra delar av kroppen som aktiveras av cannabinoider, som är kemiska ämnen som finns naturligt i cannabisplantan. Det finns två huvudtyper av cannabinoidreceptorer: CB1-receptorer och CB2-receptorer.

CB1-receptorerna finns främst i hjärnan och nervsystemet och är involverade i ett antal olika funktioner, inklusive smärta, minnesförmåga, humör, aptit och rörelsekoordination. CB2-receptorerna finns främst i immunsystemet och andra icke-nervceller och är involverade i inflammation och immunförsvar.

Cannabinoidreceptorer kan aktiveras av endocannabinoider, som är kroppens egna cannabinoider, exocannabinoider, som finns i cannabisplantan, och syntetiska cannabinoider, som skapats i laboratorier. När cannabinoidreceptorerna aktiveras, kan de påverka cellers signalsubstanser och därmed påverka en rad fysiologiska processer i kroppen.

'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.

Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.

Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.

Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.

Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.

'Social miljö' är ett begrepp som ofta används inom olika medicinska sammanhang och refererar till de sociala faktorerna och omgivningar som kan påverka en persons hälsa och välbefinnande. Det kan inkludera aspekter som socioekonomisk status, utbildningsnivå, boendemiljö, arbetsförhållanden, sociala nätverk och community support systems. Socialt stöd och integration i samhället kan också vara en del av social miljö och ha betydelse för individens psykiska och fysiska hälsa.

Social miljö kan ha både positiva och negativa effekter på en persons hälsa. Exempelvis kan en stödjande och trygg boendemiljö bidra till lägre stressnivåer och bättre psykisk hälsa, medan en fattig och kriminell miljö kan öka risken för ohälsa och sjukdomar.

I medicinska sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till social miljö när man utvärderar och behandlar patienter, eftersom det kan påverka både diagnos och behandlingsval.

Tobaksberoende är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas av en stark, ofta outsläcklig behovskänsla eller beroende av att använda tobak. Detta kan innebära rökning av cigaretter, piprökning, snusning eller användande av andra tobaksprodukter. Tillståndet är ofta kopplat till fysiologiska och beteendemässiga aspekter, inklusive toleranceutveckling och abstinensbesvär när bruket avbruts.

Tobaksberoende kan ha allvarliga konsekvenser för ens hälsa, då tobak innehåller en rad skadliga ämnen som kan öka risken för flera sjukdomar, till exempel cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar. Det är viktigt att notera att tobaksberoende inte bara är ett individuellt tillstånd, utan kan också ha sociala och ekonomiska konsekvenser för både den enskilde användaren och samhället i stort.

Rökning definieras som inhalering och exhalering av rök från brända tobaksprodukter eller annan bränt material, vanligtvis genom en cigarett, cigarr, pipa eller vaper (elektronisk cigarett). Den aktiva ingrediensen i tobaksrök är nikotin, en mycket beroendeframkallande substans. Andra skadliga ämnen i röken innefattar kolmonoxid, tungmetaller och cancerframkallande ämnen som återfinns i tobaksrök. Rökning kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar.

Medicinskt sett definieras tvåäggstvillingar (dizygotiska tvillingar) som barn som delar samma fosterhylsa under sin utveckling, men har separata placentor och fostersäckar. De utvecklas från två skilda befruktade äggceller (zygoter), varför de också kallas dizygotiska tvillingar.

Tvåäggstvillingarna kan vara av samma kön eller olika kön, och de kan ha liknande eller mycket olika utseenden beroende på vilka gener de har ärft från sina föräldrar. De är genetiskt sett lika lika som vanliga syskon, men inte identiska som enäggstvillingar (monozygotiska tvillingar) som delar samma DNA-sekvens.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Ungdomsbeteende' är ett begrepp som innefattar de beteenden, vanor och aktiviteter som är typiska för ungdomar i en viss åldersgrupp, ofta runt tonåren till tidiga vuxenlivet. Det kan vara både positiva och negativa beteenden, inklusive social interaktion, skolprestationer, kärleksliv, fritidsaktiviteter, alkohol- och drogbruk, kriminell verksamhet och andra riskbeteenden.

Det är viktigt att notera att vad som betraktas som normalt ungdomsbeteende kan variera beroende på kultur, samhälle och individuella omständigheter. Även om vissa beteenden kan vara vanligare hos ungdomar än vuxna, så är det inte alltid fallet att dessa beteenden automatiskt är patologiska eller skadliga. Många ungdomsbeteenden är en del av normalt utvecklings- och socialiseringsprocesser.

'Koka' refererer til et lægemiddel som udvindes af blade fra planten Erythroxylum coca. Den aktive ingrediens i koka er kokain, der er en stærk stimulant for centralnervøs systemet.

Koka anvendes ofte som lokalbedøvelse ved hals- og tandsoperationer, da det har en betændelseshæmmende virkning og reducerer smerten. Det anvendes også til at behandle svær diarré og medikamentosk afhængighed.

Det skal bemærkes, at koka er ulovligt at besidde eller sælge i mange lande uden en speciel tilladelse, da det ofte misbruges som rusmiddel på grund af den stimulerende virkning af kokain.

I en medicinsk kontext, avser "framkallande faktorer" ofta de olika orsakerna eller betingelserna som kan leda till att en viss sjukdom, skada eller tillstånd utvecklas hos en individ. Dessa faktorer kan vara av olika slag, inklusive genetiska, miljömässiga, livsstilsrelaterade eller andra medicinska tillstånd. Exempel på framkallande faktorer kan vara att röka är en framkallande faktor för lungcancer, medan övervikt och brist på motion är framkallande faktorer för diabetes typ 2.

Det är värt att notera att framkallande faktorer ofta interagerar med varandra och med individens genetiska makeup på olika sätt, vilket kan påverka risken för att utveckla en viss sjukdom. Dessutom kan en och samma framkallande faktor vara relaterad till flera olika sjukdomar eller tillstånd.

Fencyklidin, också känt som PCP (Phencyclidine), är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som kan användas vid operationer och andra medicinska procedurer. Det har dock blivit ett missbrukat ämne på grund av dess psykoaktiva effekter.

Fencyklidinmissbruk definieras som den onormala användningen av fencyklidin för att uppnå euforiska eller hallucinatoriska effekter. Missbruket kan ta sig olika former, till exempel sniffande, rökning eller injicerande av pulveriserat fencyklidin.

Fencyklidinmissbruk kan leda till en rad negativa hälsoeffekter, inklusive psykiska störningar som hallucinationer, förvirring, aggressivt beteende och dissociation (känslan av att vara avskild från sin omgivning eller kropp). Fysiska effekter kan innefatta höjd blodtryck, snabb hjärtslag, muskelstelhet, kramp i mag-tarmsystemet och sänkt smärtkänslighet. Långvarigt missbruk kan orsaka skada på hjärnan och andra organ samt öka risken för psykossjukdomar.

'Missbruksbeteende' refererar till den systematiska eller repetitiva användningen av ett ämne eller beteende på ett sätt som är skadligt för ens hälsa, säkerhet eller välbefinnande, ofta trots insikt om de negativa konsekvenserna. Missbruksbeteenden kan vara relaterade till en rad olika substanser eller aktiviteter, inklusive alkohol, droger, mediciner, tobak, mat, sex och spel.

Exempel på missbruksbeteende kan innefatta:

* Använda en substans i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktligt
* Misslyckas att uppfylla viktiga skyldigheter på grund av substansanvändning
* Utveckla ett toleransnivå som kräver ökade mängder av en substans för att uppnå samma effekt
* Upprepa användandet av en substans trots erfarenheter av skada eller olägenhet
* Försumma andra intressen eller aktiviteter på grund av substansanvändning
* Fortsätta använda en substans i situationer där det är farligt att göra det, till exempel när man kör bil

Missbruksbeteenden kan leda till allvarliga konsekvenser för både den enskilda individen och deras omgivning, inklusive skador på hälsa, sociala problem, ekonomiska svårigheter och juridiska problem.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.