Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av epilepsi, samt prophylaxi och behandling av akuta maniska episoder i bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellmembranet och minska överaktivitet hos nervceller i hjärnan.
Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna. Primidon är en barbiturat och bryts ned i kroppen till två andra aktiva metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också bidrar till dess antiepileptiska effekt.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).
Läkemedel för behandling av bipolär sjukdom eller mani i samband med andra affekttillstånd.
Trigeminusneuralgi är en neurologisk sjukdom som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta i anslutning till ansiktsmusklernas rörelser eller vid känslighandtering av ansiktet. Smärtorna kan vara mycket starka och upplevas som stötande, stickande eller brännande. Trigeminusneuralgi beror vanligtvis på en kompression eller skada på trigeminusnerven, ofta i samband med ett blodkärl. Behandlingen kan innefatta medicinska behandlingar som antiepileptika och/eller kirurgiska ingrepp för att lindra trycket på nerven.
Sjukdomstillstånd med typiska återkommande paroxysmala nervcellsurladdningar som utgår från ett bestämt område i hjärnan. Partiella epilepsianfall delas in i enkla och komplexa, beroende på medvetandepåverkan (ingen vid enkelt anfall; stört medvetande vid komplext). Båda typer kan visa upp ett brett spektrum av motoriska, känsel- och autonoma symtom. De partiella anfallen kan klassificeras utifrån åtföljande kliniska drag eller det anatomiska läget för anfallsfokus. Ett sekundärt, utbrett krampanfall kan hänföras till ett partiellt anfall som på diffust sätt envolverar andra delar av hjärnan.
Ett kramplösande medel med särskilt god effekt vid behandling av rena absenskramper.
Triaziner är en klass av organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom, kopplade till varandra med enkla bindningar. Denna struktur ger upphov till unika egenskaper hos triazinerna, vilka kan användas inom olika områden, exempelvis som building blocks inom medicinal- och kemiindustriella sammanhang.
En sjukdom som kännetecknas av återkommande partiella krampanfall med påverkan på medvetandet. Under anfallet kan den drabbade uppleva en mångfald psykiska fenomen, med hallucinationer, illusioner, deja vu, starka känslor, förvirring och störd rumsuppfattning. Fokal motorisk aktivitet, sensoriska förändringar och autism kan också förekomma. Komplexa, partiella anfall utgår ofta från områden i den ena eller båda tinningsloberna. Etiologiskt kan epilepsin vara av idiopatisk typ (kryptogen partiell, komplex epilepsi) eller uppträda sekundärt till en fokal hjärnbarksskada (symtomatisk partiell, komplex epilepsi).
Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.
Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.
"Vattenförgiftning, även känt som diarrheal sjukdom orsakad av vattenburna patogener, är en sammanfattande beteckning på sjukdomstillstånd som orsakas av konsumtion av kontaminerat vatten med föroreningar som inkluderar bakterier, virus, parasiter eller kemiska ämnen, vilka kan leda till symptom som mag-tarmloppor, diarré, kräkningar och i värsta fall dödsfall."
Biverkning i form av hudreaktioner till följd av någon form av intag av, eller behandling med, läkemedel. Utslagen kan variera till utseendet och ge olika typer av sår.
Dibenzazepin är ett heterocycliskt komplext kolväte som utgör den grundläggande strukturen för vissa typer av läkemedel, främst antidepressiva och antipsykotiska mediciner. Exempel på dibenzazepinder inkluderar klomipramin (en tricyklisk antidepressiv) och aripiprazol (ett atypiskt antipsykotikum). Dessa läkemedel fungerar genom att påverka neurotransmissionen i hjärnan, vilket kan hjälpa att lindra symtom relaterade till depression, ångest och psykoser.
Stevens-Johnson syndrome (SJS) is a severe cutaneous adverse reaction, often triggered by medication, characterized by extensive necrosis and sloughing of the epidermis and mucous membranes.
En generaliserad epileptisk sjukdom som kännetecknas av återkommande, svårartade, motoriska anfall ("grand mal"). Den inledande toniska fasen kännetecknas av en böjning av bålen som åtföljs av sträckning av extremiteter och bål. Den klonisk fasen utmärks av rytmiska flexorryckningar i bål, armar och ben, pupillvidgning, blodtrycks- och pulsökning, urinavgång och bitande i tungan. Därpå försjunker den drabbade i medvetslöshet (det postiktala stadiet), som inom minuter till någon timme gradvis avtar. Epilepsin kan vara kryptogen, ärftlig eller symtomatisk (dvs en följd av annan, befintlig sjukdom eller skada).
Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Ett litiumsalt som verkar stabiliserande på sinnesstämningen. Litiiumjonen ändrar metaboliseringen av biogena monoaminer i det centrala nervsystemet och påverkar ett flertal nervsignalsystem.
HLA-B15 är ett serologiskt definierat human leukocy antigent (HLA) klass I antigen, som tillhör B-serien. Det är ett proteinkomplex på cellens yta som spelar en central roll i immunsystemet och hjälper till att skilja själva kroppens celler från främmande celler, såsom virusinfekterade eller tumörceller. Specifikt är HLA-B15 ett av många olika subtyper av HLA-B antigen som kan varieras mellan individer. Det är viktigt att notera att den specifika funktionen och kliniska betydelsen av HLA-B15 kan variera beroende på kontext och forskningsstudie.
En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.
Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.
'Epilepsi, generaliserad' är en form av epilepsi där sjukdomen karaktäriseras av att epileptiska aktiviteten från början omfattar både hälfterna av hjärnan (bihjärnor och storhjärnans bark). Detta kan leda till kramper som involverar hela kroppen, med eller utan medvetandeförlust.
Attacker associerade med alkoholmissbruk utan andra påvisbara orsaker. Anfallen uppträder vanligen 6-48 timmar efter det att alkoholintaget upphört, men kan också inträffa under pågående alkoholförgif tning. Vanligast är enstaka muskelkramper, men epileptiska anfall kan också förekomma.
En metabolit av primidon.
Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.
Piracetam är ett nootropiskt läkemedel som tillhör gruppen acetylkolinreceptoragonister och används för behandling av kognitiva störningar, inklusive minnes- och koncentrationssvårigheter. Det är också känt för att ha potential i att förbättra cerebral vascular cirkulation och skydda nervceller från skada. Piracetam marknadsförs ofta som ett smart drug eller cognition enhancer, men det finns begränsade vetenskapliga belägg för dess effektivitet inom denna kontext.
Cytochrome P-450 CYP3A refers to a subfamily of drug-metabolizing enzymes that play a critical role in the metabolism and clearance of various medications, as well as endogenous compounds. These enzymes are primarily located in the liver and small intestine, with CYP3A4 being the most abundant and best characterized isoform. They participate in phase I metabolism, catalyzing oxidation reactions that convert lipophilic drugs into more hydrophilic metabolites, which can then be excreted by the body. CYP3A enzymes are known to metabolize approximately 50% of clinically used medications, including statins, antidepressants, antiepileptics, benzodiazepines, and many others. Their activity can be influenced by various factors such as genetic polymorphisms, drug-drug interactions, and disease states, which may lead to altered drug response, efficacy, or toxicity.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Preparat som innehåller en förenad treringsdel och som används för behandling av depression. Dessa medel blockerar upptaget av norepinefrin och serotonin i axonslut och kan blockera vissa subtyper av serotonin-, adrenerga och histaminreceptorer. Deras verkningsmekanism är dock inte helt klarlagd, då de terapeutiska effekterna vanligen visar sig först efter någon vecka och kan återspegla kompensato riska förändringar i centrala nervsystemet.
Ett läge där en medlem (allel) i ett genpar saknas (förlust av heterozygoti) eller är förstärkt.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar symtomen som orsakas av överaktivitet i kroppens försvarssystem. Prednisolon ges vanligen som tablett, men kan också administreras intravenöst eller intramuskulärt beroende på tillståndet och svårighetsgraden hos patienten.
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.
Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.
"Säkerhetsåtgärder" inom medicinen refererar till försiktighetsmaatregar som vidtas för att förebygga skador, sjukdom eller andra hälsorisker för patienter, personal eller allmänhet under diagnostisering, behandling, återhämtning eller forskning.
6-((1-metyl-4-nitro-1H-imidazol-5-yl)tio)-1H-purin. Ett immunsuppressivt medel som används i kombination med cyklofosfamid och hydroxiklorokin vis behandling av reumatoid artrit. Preparatet är karcino gent.
Ett derivat av prednisolon med liknande antiinflammatorisk verkan.

Karbamazepin är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla epilepsi, nevralljika och vissa typer av smärta, till exempel nervskada-relaterad smärta (neuropatisk smärta) och bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera elektriska impulser i hjärnan och nerverna. Läkemedlet kan ges som tablett, kapsel, flüssig form eller intravenöst.

Vanliga biverkningar av Karbamazepin inkluderar yrsel, trötthet, förvirring, minnesförlust, illamående och kräkningar. Allvarligare biverkningar kan vara blodbrist (till exempel leukopeni eller trombocytopeni), leverfunktionsnedsättning, hjärtsvikt och allvarliga hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom och toxic epidermal necrolysis.

Karbamazepin bör inte användas under graviditet om det finns andra alternativ, eftersom det kan orsaka fetalt missbildningar. Det rekommenderas att diskutera riskerna med läkaren innan användning under graviditet eller amning.

"Antikonvulsiva medel" är en benämning på läkemedel som används för att behandla och förebygga epileptiska krampanfall. Dessa mediciner fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och minska excitationen av nervceller, vilket hjälper att förhindra oförutsägbara och oönskade konvulsioner eller krampanfall.

Exempel på vanliga antikonvulsiva medel inkluderar:

1. Karbamazepin
2. Fenobarbital
3. Valproinsyra
4. Lamotrigin
5. Levetiracetam
6. Topiramat
7. Phenytoin
8. Gabapentin

Varje antikonvulsivum har sina unika mekanismer och biverkningar, så läkare väljer ofta ut ett specifikt medel eller en kombination av medel baserat på patientens typ av epilepsi, ålder, andra mediciner de tar och deras individuella respons på behandlingen.

Fenytoin är ett äldre antiepileptikum som används för att behandla olika typer av epilepsi, bland annat generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) eller partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att stabilisera nervcellernas elektriska aktivitet i hjärnan och minska överaktiva signalsubstanser som kan leda till anfall.

Fenytoin ges vanligen som tablett eller intravenöst, och terapeutisk koncentration i blodet uppnås vanligtvis inom 7-10 dager efter behandlingens början. Läkaren kommer att justera dosen individuellt för varje patient baserat på deras respons, blodkoncentration och eventuella biverkningar.

Viktiga biverkningar av fenytoin kan inkludera yrsel, trötthet, förvirring, balansstörningar, rörelsekoordinationsproblem och i sällsynta fall allvarliga hudreaktioner. Fenytoin kan också påverka andra läkemedel, såsom antibiotika, hormonella medel och betablockerare, varför det är viktigt att informera läkaren om alla mediciner som används.

Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, samt prophylaxi mot migrän och behandling av bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellernas elektriska aktivitet i hjärnan.

Valproinsyra är en karboxylsyra och ett medelstor, sluten ringformad molekyl som påminner om en fem-atomig cyklisk fettsyra. Det verksamma ämnet i valproinsyra är dess sodiumsalt, natriumvalproat.

I Sverige marknadsförs valproinsyra under varunamnen Depakin och Convulex.

Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och delvis komplexa (komplex partial) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna.

Primidon är en barbiturat som bryts ned till två metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också har antiepileptiska egenskaper. Läkemedlet ges vanligen i tabletform och titreras gradvis upp till en effektiv dos under medicinsk övervakning.

Varningar och försiktighetsmått bör tas vid användning av primidon, särskilt hos äldre patienter, barn, gravida kvinnor och personer med lever- eller njurfunktionsnedsättning. Det kan orsaka flera biverkningar, som yrsel, huvudvärk, trötthet, koordinationssvårigheter och förvirring. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom blodbrist (aplasi), leverpåverkan och andningsdepression.

Epilepsi är en neurologisk sjukdom som karaktäriseras av upprepad och oförutsägbar aktivering av nervceller i hjärnan, vilket orsakar epileptiska anfall. Epilepsi definieras vanligtvis som två eller fler oprovocerade anfall separerade av mer än 24 timmar, eller enbart ett anfall om det finns en tydlig risk för ytterligare anfall. Anfallen kan variera i intensitet från kortvariga, milda förluster av medvetande till allvarliga, stora krampanfall som kan innebära fall och skador. Epilepsi kan ha många olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, strukturella skador på hjärnan eller okända orsaker. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror att man har epilepsi, eftersom det ofta går att kontrollera anfallen med läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

Medicinskt kan "mani, medel mot" översättas till "vice, treatment for". Mani är ett arvetord från grekiskan och betyder "ondska", "fel" eller "missbruk". I medicinska sammanhang används det ofta för att beskriva en onormal fysiologisk tilstånd eller en sjukdom. Exempelvis kan man tala om "näringsmangel, medel mot" (nutritionsdeficit, treatment for) när man diskuterar olika behandlingsalternativ för att hantera en näringsbrist.

Trigeminusneuralgi, även känt som tic douloureux, är en neurologisk sjukdom som orsakar extremt starka smärtor i ansiktet. Det beror på irritation eller skada av den gren av trigeminusnerven som innerverar ansiktet. Smärtan kan kännas som stickningar, bränningar, elstötar eller kolikartad smärta i ena eller båda sidorna av ansiktet och kan utlösas av vanliga aktiviteter som tugga, tala eller röra vid ansiktet. I allvarliga fall kan även känslan av beröring (allodyni) vara tillräckligt för att utlösa smärtan. Trigeminusneuralgi är vanligare hos äldre kvinnor än män, och orsaken kan ibland vara svår att fastställa. I vissa fall kan det bero på tryck från blodkärl eller tumörer som trycker på trigeminusnerven, medan andra fall kan ha en okänd orsak. Behandlingen kan innefatta läkemedel som antiepileptika och/eller kirurgiska ingrepp beroende på svårighetsgrad och orsak till sjukdomen.

"Fokal epilepsi" är en form av epilepsi som karaktäriseras av att sjukdomen har sitt ursprung i en specifik, begränsad del av hjärnan. Detta står i kontrast till generaliserad epilepsi, där hela hjärnan är involverad.

Vid fokal epilepsi kan anfallen variera från milda, oftast medvetandebevarande absensanfall eller muskelsammenträngningar (myoklonier), till mer allvarliga anfall som kan innebära förlust av medvetanden och kraftiga, rytmiska muskelrörelser (tonisk-kloniska anfall). I vissa fall kan personer också uppleva särskilda sensoriska eller känslomässiga fenomen, så kallade auras, innan de drabbas av ett anfall.

Orsakerna till fokal epilepsi kan variera, men de kan inkludera hjärnskador, infektioner, tumörer eller strukturella abnormaliteter i hjärnan. I vissa fall kan orsaken dock inte fastställas. Behandlingen av fokal epilepsi består ofta av antiepileptiska läkemedel, men i vissa fall kan operation eller andra behandlingsmetoder vara aktuella.

Etosuximid är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla absenser, en viss typ av epileptiska anfall. Det fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och på så sätt minska risken för anfall.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller suspension och intas två till fyra gånger per dag. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, magont, huvudvärk och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som blodbrist, leverfunktionsrubbningar eller allergiska reaktioner.

Etosuximid bör inte användas under graviditet eller amning om det är möjligt, eftersom det kan skada fostret eller barnet. Innan du börjar behandlingen med etosuximid bör du informera din läkare om alla andra mediciner och suplement du tar, samt om du har några allvarliga sjukdomar eller allergier.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar etosuximid och inte sluta med läkemedlet abrupt utan först diskutera det med din läkare, eftersom det kan öka risken för anfall.

Triaziner är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom. Dessa föreningar kan vara antingen aromatiska eller alifatiska beroende på strukturen hos deras kol-kväve-skelett. Triaziner har potentialen att användas inom olika områden, till exempel som läkemedel, men det finns än så länge inga etablerade medicinska användningsområden för denna specifika grupp av föreningar.

"Complext partial epilepsy" är en form av epilepsi som kännetecknas av återkommande anfall som börjar i en begränsad del av hjärnan (en fokal onset). Dessa anfall kan vara mycket varierande, men de flesta är relativt kortvariga och kan inkludera förändringar i medvetandet, känslor, minnesförluster eller motoriska störningar. Vissa personer med komplex partiell epilepsi kan också uppleva auras före anfallet, som kan vara känslomässiga, sensoriska eller motoriska.

Det speciella tillståndet "komplex" hos denna form av epilepsi refererar ofta till att personen kan ha svårigheter med att kommunicera under eller strax efter anfallet, och kan uppleva förvirring eller desorientering. De kan också ha minnesförluster kring tiden för anfallet.

Det är värt att notera att komplex partiell epilepsi kan vara svår att behandla med mediciner, och i vissa fall kan kirurgi vara en möjlig behandlingsform. Det är också viktigt att påvisa att personer med epilepsi behöver stöd och förståelse från sin omgivning för att hantera sina symtom och leva ett normalt liv så långt det är möjligt.

Immunokemisk fluorescenspolarisation, eller immunofluorescenspolariseringsanalyser, är en biokemisk metod som används för att studera interaktioner mellan två molekyler, vanligtvis ett protein och ett läkemedel eller ett antigen och ett antikroppskomplex.

I denna metoden fästs fluorescerande markörer till de två molekylerna som ska studeras. När de två molekylerna interagerar med varandra i lösning, kommer de att orientera sig på ett specifikt sätt som påverkar polarisationsriktningen hos det fluorescerande ljuset som avges när de exciteras med polaiserat ljus. Genom att mäta förändringarna i polarisationsriktningen kan forskare fastställa om och hur starkt de två molekylerna interagerar.

Denna metod är särskilt användbar inom läkemedelsforskning då den kan ge information om hur effektivt ett läkemedel binder till sitt målprotein, och kan hjälpa till att optimera läkemedelsdesignen för att öka dess verkan.

Fenobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sövande och antiepileptiskt medel. Det fungerar genom att dämpa ner nervcellernas aktivitet i hjärnan. Fenobarbital preskriberas vanligen för behandling av epilepsi och också för att behandla ångest eller svårigheter att somna in. Preparatet kan också användas vid behandling av akut alkoholförgiftning.

Fenobarbital administreras vanligen peroralt (genom munnen) och börjar verka efter ungefär 30 minuter till 1 timme. Dess effekt varar i upp till 12 timmar. Vid långvarig användning kan fenobarbital orsaka fysisk beroende, och plötslig upphörande av medicinen kan leda till abstinensbesvär.

Som med alla läkemedel kan fenobarbital ha biverkningar, som sömnlöshet, huvudvärk, yrsel, trötthet, illamående och förvirring. Vid långvarig användning kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom lever- eller blodskador. Det är viktigt att använda fenobarbital enligt läkares rekommendationer och rapportera alla besvär till läkaren.

'Vattenförgiftning' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som orsakas av att dricka eller äta födoämnen kontaminerade med vatten som innehåller patogena mikroorganismer, toxiner eller kemiska ämnen. De flesta vanliga formerna av vattenförgiftning orsakas av bakterier som Vibrio cholerae (cholerans), Escherichia coli (kolera-like illness) och Shigella (dysenteri). Symptomen på vattenförgiftning kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera diarré, magkramper, illamående, feber och i allvarliga fall dödsfall på grund av uttorkning.

Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

Dibenzazepin är en typ av heterocyklisk organisk förening som består av två bensenringar som är fästade till varandra via en azepinring, vilket är en sex-ledad ring som innehåller en kväveatom. Denna struktur finns i flera olika typer av läkemedel, däribland vissa antidepressiva och antipsykotiska mediciner. Exempel på dibenzazepiner är clomipramin (en tricyklisk antidepressiv) och quetiapin (ett atypiskt antipsykotikum). Dessa läkemedel fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, såsom serotonin och dopamin.

Stevens-Johnson syndrom (SJS) är ett allvarligt hudutslag som kan bli livshotande. Det orsakas vanligen av en allergisk reaktion på vissa mediciner eller infektioner. SJS kännetecknas av att det bildas små blåsor och sår på huden och slemhinnor, som kan vara smärtsamma och leda till svullnad och andra komplikationer. I de allvarligaste fallen kan det rädda livet att sluta använda den medicin som orsakat reaktionen och söka akut vård på ett sjukhus.

Tonisk-klonisk epilepsi är en typ av generaliserad epilepsi som karaktäriseras av att hela kroppen stelnar upp (tonisk fas) och sedan skakar violentlyt (klonisk fas). Under toniska fasen andas personen sällan eller inte alls, och pupillerna är utvidgade. Under klonisk fas kan personen tappa medvetandet och slå i ansiktet mot hårda föremål, vilket kan leda till skador. Anfallen kan vara mycket skrämmande att uppleva för vittnen.

Tonisk-kloniska anfall kan uppstå utan varning eller som en del av en epilepsisepislasi, som exempelvis Lennox-Gastaut-syndrom eller Wests syndrom. Det är också möjligt att de orsakas av en skada på hjärnan, till exempel ett huvudtrauma eller en stroke. Behandlingen för tonisk-klonisk epilepsi innefattar ofta mediciner som kontrollerar anfallen och skyddar mot ytterligare skador. I vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ om medicinsk behandling inte fungerar tillräckligt bra.

Klonazepam är ett läkemedel som tillhör en grupp av preparat som kallas bensodiazepiner. Det används vanligen för att behandla ångeststörningar, sömnsvårigheter och epilepsi. Klonazepam verkar genom att påverka en viss typ av receptor i hjärnan, GABA-receptorn, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och en lugnande, muskelavslappnande och skälmande effekt.

Läkemedlet ges vanligen som tablett men kan även ges som intravenös injektion i vissa fall. Klonazepam har potentialen att orsaka beroende och tolerans, varför det rekommenderas att användas under kortast möjliga tid och vid lägsta effektiva dos. Vid långvarig användning bör patienten gradvis avsluta behandlingen för att undvika tillbakadragningssymptom.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Litiumcarbonat är ett salt av litium och kolsyra med formeln Li2CO3. Det används främst inom psykiatrin för behandling av bipolär sjukdom, eftersom litium har en stabiliserande effekt på humöret. Preparatet reglerar också sällsynta tillstånd där nivåerna av natrium i blodet är för låga (hyponatriemi).

Litiumkarbonat intas vanligtvis som tabletter eller kapslar, och behandlingen bör övervakas noga av en läkare eftersom överskott av litium kan leda till förgiftning. Nivåerna av litium i blodet måste regelbundet kontrolleras för att säkerställa att de hålls inom ett terapeutiskt intervall.

HLA-B15 är ett antigen som tillhör HLA (Human Leukocyte Antigen) systemet, som är en del av det genetiska komplexet känd som Major Histocompatibility Complex (MHC) hos människor. MHC-molekyler binder och presenterar peptider från intracellulära proteiner för T-celler, vilket är en central del av immunsvarsmekanismen.

HLA-B15 är specifikt ett serologiskt definierat antigen som tillhör HLA-B serien av MHC-klasse I-molekyler. Detta betyder att det är en molekyl som uttrycks på ytan av celler och presenterar peptider för CD8+ T-celler (cytotoxiska T-celler). HLA-B15 har olika varianter, inklusive HLA-B*1501, HLA-B*1502, HLA-B*1503 och så vidare. Dessa varianter kan ha olika peptidbindningsspecifikheter och är kliniskt relevanta för transplantationsmatchning och sjukdomar som är associerade med specifika HLA-antigener, till exempel vissa autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar.

"Anfall" er en overførbar betegnelse som kan referere til forskjellige medisinske tilstander. En av de mest kjente er epilepsianfall, som karakteriseres av pludselige, ukontrollert og gentagende aktivitet i hjernen som fører til fysiske konvulsjoner eller absense (tab av bevissthet). Andre typer medisinske anfaller kan inkludere:

* Astmaanfall: en plutselig forværring av åndedrettet svikt som kan føre til hoste, trang til å få ilt og i værste fall, lete seg i lavt iltnivå.
* Hjertanfall: plutselig stopp i hjertets funksjon eller rytme, som kan føre til bevisstløshet og død hvis ikke behandlet straks.
* Angstanfall: en plutselig overvældende känsla av angst eller rædsel, som kan være forbundet med hyperventilering, svimmelhed og hjertebanken.
* Synsanfall: en plutselig størrelsesendring i synsfeltet, ofte forårsaket av en migræne eller en anden type hjerneskade.

Denne listen er ikke uttømmende, og det kan være andre typer medisinske tilstander som også kan beskrives som "anfaller". Hvis du lurer på en spesifikk type anfall, kan jeg prøve å gi deg mer informasjon om den.

Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.

Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.

Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.

Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.

Epilepsi, generaliserad, är en form av epilepsi där sjukdomen karaktäriseras av att epileptiska aktivitetspattern sker i båda hälfterna av hjärnan från början. Det innebär att hela kroppen kan vara involverad under ett epileptiskt anfall, och symtomen kan omfatta stelahet, ryckningar, krampanfall, förlust av medvetande eller andra abnorma beteenden.

Det finns olika typer av generaliserade epilepsi, till exempel absensepilepsi (petit mal), myoklonisk epilepsi och tonisk-klonisk (grand mal) epilepsi. Orsakerna till generaliserad epilepsi kan variera, men de kan bero på genetiska faktorer, strukturella skador i hjärnan eller andra sjukdomsförlopp som exempelvis en infektion eller ett trauma.

För att ställa diagnosen generaliserad epilepsi behöver man vanligtvis göra en neurologisk undersökning, elektroencefalografi (EEG) och ibland också avbildande undersökningar som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen av generaliserad epilepsi består ofta av medicinsk behandling med antiepileptika, men i vissa fall kan operation eller andra behandlingsmetoder vara aktuella.

En alkoholabstinensanfall, även känd som alkoholentreaktion eller alkoholkopavstandsanfall, är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av alkohol plötsligt slutar dricka eller drastiskt minskar sitt alkoholkonsumtion. Symptomen påträffas vanligen within 6-48 timmar efter det senaste intaget och inkluderar ofta:

* Autonoma symptom som svettningar, pulsökning, blodtryckshöjning, feber, rastlöshet, yrsel, illamående, kräkningar och pupillförstoring.
* Psykiatriska symptom som irritabilitet, rastlöshet, oro, agitation, förvirring, hallucinationer (vanligtvis synhallucinationer) och i vissa fall seizurer eller delirium tremens.

Alkoholabstinensanfall kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är därför viktigt att en person med alkoholberoende som planerar att sluta dricka ska få professionell medicinsk hjälp för att hantera abstinensen. Behandlingen kan omfatta både farmakologisk behandling och psykosocialt stöd.

Fenyletylmalonamid, även känt som PEMA eller N- Fenyl-2-piperidinmetanamin, är ett kemiskt förening som tillhör klassen av feniletilaminer. Det är en syntetisk amin som används som ett stimulerande preparat i vissa länder, men som inte har någon godkänd medicinsk användning i många andra länder, inklusive USA och Sverige.

PEMA är strukturellt relaterat till amfetamin och kan ha liknande effekter på centralnervsystemet som ökat humör, ökat fysiskt och mentalt energileverans, och förbättrad koncentration. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer dess säkerhet eller effektivitet som ett medicinskt läkemedel.

Det är viktigt att notera att användning av PEMA eller andra olagliga stimulansmedel kan vara farlig och kan leda till allvarliga hälsoproblem, beroende och lagliga konsekvenser.

"Electric shock" er en medisinsk betegnelse for at blive udsat for en strøm, der går gennem kroppen. Det kan skade kroppens væv og organer, afhængig af styrken og varigheden af strømmen. Elektrisk chok kan også forstyrre hjertets rytme og i værste fald forårsage død.

Forebyggelse af elektriske stød omfatter at overholde sikkerhedsreglerne ved brug af elektrisk udstyr, undgå kontakt med ledninger under højspænding og søge umiddelbart lægehjælp efter en elektrisk chok.

Piracetam är ett smart drug eller nootropiskt preparat, som tillhör raskefamiljen. Det är en cyklisk derivat av den naturliga aminosyran gamma-aminobutyrisyra (GABA). Piracetam anses förbättra kognitiva funktioner, inklusive minne, koncentration och lärande.

Det är inte officiellt godkänt som ett läkemedel i vissa länder, men det används ofta som en kosttillskott för att förbättra minnesprestationer och för att behandla neuropsykiatriska tillstånd som exempelvis alzheimers sjukdom, demens och ADHD.

Piracetam fungerar genom att påverka olika aspekter av hjärnans funktion, inklusive ökad blodflöde i hjärnan, förbättrat signalsubväxling mellan neuroner och skydd mot exciterande neurotransmittorer.

Det är viktigt att notera att användning av piracetam och andra smart drugs bör diskuteras med en läkare eller legitim hälsoprovidor, eftersom det kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel.

Cytochrome P-450 CYP3A är ett enzymkomplex som utgör en betydande del av det så kallade P450-systemet, som består av en grupp enzymer som är involverade i oxidativ metabolism av både endogena och exogena ämnen i kroppen.

CYP3A är ett av de största subfamiljerna inom P450-systemet och återfinns framförallt i lever, tarmslemhinnan och huden. Detta enzymkomplex har en bred substratspecificitet och kan metabolisera en mångfald av olika läkemedel, toxiner och hormoner.

CYP3A är ansvarigt för nedbrytningen av upp till 50% av alla läkemedel som används idag, inklusive vissa antiarytmika, antiepileptika, benzodiazepiner, opioider och kolesterolsenlowerande mediciner. Dessutom kan CYP3A påverka metabolismen av vissa naturligt förekommande ämnen som steroidhormoner och vitamin D.

CYP3A-aktiviteten kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effektiviteten och säkerheten av vissa läkemedel. Faktorer som kan påverka CYP3A-aktiviteten inkluderar genetiska faktorer, ålder, kön, leverfunktion och interaktioner med andra läkemedel eller naturliga ämnen.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Tricyclic antidepressants (TCAs) are a class of medications that were initially developed in the 1950s for the treatment of depression. The name "tricyclic" refers to the chemical structure of these drugs, which contains three rings of atoms. TCAs work by increasing the levels of certain neurotransmitters, such as serotonin and norepinephrine, in the brain.

TCAs are effective in treating depression, but they have a number of side effects that can be unpleasant or even dangerous. For this reason, they have largely been replaced by newer classes of antidepressants, such as selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs) and serotonin-norepinephrine reuptake inhibitors (SNRIs), which have fewer side effects.

TCAs are still sometimes used to treat depression that has not responded to other treatments, or in the treatment of certain other conditions such as chronic pain or migraine headaches. Some examples of tricyclic antidepressants include amitriptyline, imipramine, and nortriptyline.

It is important to note that TCAs can be dangerous in overdose, and they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Allelsisk imbalance, också känt som kopiatalletalvi eller copy number variation (CNV), är en genetisk förändring där ett individuellt genoms område innehåller fler eller färre repetitiva sekvenser än normalt. Detta orsakas av att en del av kromosomen, inklusive antingen en, två eller flera gener, har duplicerats eller raderats.

Allelsisk imbalance kan vara ärftlig eller spontan och kan ha olika effekter beroende på storleken och positionen av förändringen. I vissa fall kan allelsisk imbalance leda till genetiska sjukdomar, medan det i andra fall kan vara asymptomatiskt.

Ett exempel på en genetisk sjukdom orsakad av allelsisk imbalance är DiGeorge-syndromet, som orsakas av en mikrodeletion på kromosom 22 och karakteriseras av hjärtfel, palatalspalt, låg muskeltonus och utvecklingsstörning.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).

Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.

Det finns olika typer av kromosomavvikelser:

1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.

2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.

Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.

Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.

Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.

"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.

Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.

'Säkerhetsåtgärder' refererar till de procedurer, policyer och tekniska metoder som används för att minimera riskerna och förebygga skador, sjukdomar eller olyckor inom ett medicinskt sammanhang. Detta kan omfatta:

1. Personlig skyddutrustning (PPE) som ansiktsmasker, handskar och ögonskydd för att förhindra smittspridning.
2. Rutiner och policyer för handhygien, såsom regelbunden handtvätt och användande av handsanitizer.
3. Säker hantering och disposering av skarp medicinsk utrustning som injicionsnålar och skalpeller.
4. Rutiner för säker lagring och administration av läkemedel och vaccin.
5. Användande av barrier-metoder som exempelvis slöjor under operationsförfaranden för att minimera infektionsrisker.
6. Utbildning och träning av personal för att säkerställa att de är kompetenta och informerade om de senaste säkerhetsriktlinjerna.
7. Regelbundna inspektioner och underhåll av medicinsk utrustning och faciliteter för att undvika fel eller störningar.
8. Evakuering- och krisplaneringspolicyer för att hantera nödsituationer som exempelvis brand, jordbävning eller aktiva skyddsåtgärder.
9. Policyer för informationssäkerhet för att skydda patientdata och personlig information.

Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.

Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.

Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.

Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.

Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.

Metylprednisolon är ett syntetiskt glukokortikoidmedel som används för att behandla inflammatoriska tillstånd och autoimmuna sjukdomar. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar svullnad och smärta.

Medicinskt sett är metylprednisolon en typ av kortikosteroid som har starka antiinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. Det används ofta för att behandla allvarliga tillstånd som exacerberingar av multipel skleros, lunginflammation, allergisk alveolit, svår astma, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.

Liksom andra kortikosteroider kan metylprednisolon orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, svaghet, förändringar i humör och störningar i menstruationscykeln. Långvarigt bruk kan också leda till allvarliga biverkningar som ökad risken för infektioner, benbrott, högt blodtryck, diabetes och mag-tarmrubbningar.

... är en kemisk förening med formeln C15H12N2O. Ämnet mildrar elektriska signalers utbredning i hjärnan. Karbamazepin ... Karbamazepin tillgängligt bland annat under varumärkena Tegretol, Trimonil och Hermolepsin. Biotillgängligheten är 80%. InChI 1 ... Ämnet kan också användas mot vissa former av ADHD och så kallad temporallobsdysfunktion[förtydliga]. Karbamazepin har kemiska ...
karbamazepin, skulle haft något att göra med hennes död. Karbamazepin kan enligt FASS visserligen i sällsynta fall leda till ... Anneliese tog karbamazepin ofta, tills kort före sin död, då hon inte var kapabel till att svälja någonting. I september 1975 ... I november 1973 startade Anneliese en behandling med ett annat läkemedel, karbamazepin (Tegretol). Detta är ett vanligt ...
Rekommenderade mediciner: Karbamazepin (Trimonil, Tegretol, Hermolepsin) är den vanligaste medicinen, men den är inte effektiv ... Oxkarbazepin (Trileptal) är närbesläktat med karbamazepin men ger ofta mindre biverkningar. Valproat (Ergenyl, Absenor, Orfiril ...
... bland annat karbamazepin. Sjukdomen kan även behandlas med kirurgi. ^ "Internetmedicin - Trigeminusneuralgi". Arkiverad från - ...
Karbamazepin har svagt antidepressiv effekt och anses lämpligt på bipolära patienter med snabba växlingar mellan maniska och ... är den antiepileptiska medicinen karbamazepin (Tegretol, Hermolepsin) också tricyklisk, men brukar inte räknas till denna grupp ... trots att medlet blockerar både dopaminerga och noradrenerga receptorer Karbamazepin (Tegretol, Hermolepsin) Ett ...
Karbamazepin, en natriumkanalblockerare, dämpar neuronal avfyrning vilket leder till minskad aktivitet i deras innerverande ... Flera läkemedel har enligt uppgift använts för mellanöremyoklonus med tveksam effekt, inklusive bensodiazepiner, karbamazepin, ...
Karbamazepin hämmar IMPas, likaså litium, som inaktiverar enzymet genom att byta plats med två magnesiumjoner som annars utgör ...
Karbamazepin är ett viktigt antiepileptiskt läkemedel som varit känt i decennier. Det uppvisar trots sin enkla struktur ett ...
Klorpromazin Flufenazin Haloperidol Risperidon Klozapin Amitriptylin Fluoxetin Karbamazepin Litium Valproinsyra ( ... Berlinerblått Natriumnitrit Natriumtiosulfat Deferoxamin Dimercaprol Fomepizol Natriumkalciumedetat Succimer Karbamazepin ...
... kombinationer N03AE01 Klonazepam N03AF01 Karbamazepin N03AF02 Oxkarbazepin N03AF03 Rufinamid N03AG01 Valproinsyra N03AG02 ...
Karbamazepin (Hermolepsin, Tegretol, Trimonil) Oxkarbazepin (Trileptal) Valproinsyra (Absenor, Ergenyl, Orfiril) Vigabatrin ( ...
... till exempel Karbamazepin) dessa metabola enzymer och kan därmed öka eller minska plasmakoncentrationerna av Aripiprazol. ...
Cancer Lungcancer Infektioner Hjärnabscesser Lunginflammation Lungabscesser Läkemedel Tioridazin Cyklofosfamid Karbamazepin ...
Karbamazepin är en kemisk förening med formeln C15H12N2O. Ämnet mildrar elektriska signalers utbredning i hjärnan. Karbamazepin ... Karbamazepin tillgängligt bland annat under varumärkena Tegretol, Trimonil och Hermolepsin. Biotillgängligheten är 80%. InChI 1 ... Ämnet kan också användas mot vissa former av ADHD och så kallad temporallobsdysfunktion[förtydliga]. Karbamazepin har kemiska ...
Provröret vänds minst 5 ggr (fram och åter) efter provtagning. Centrifugeras i 10 minuter efter att provet koagulerat. g-tal enligt rörleverantörens specifikation. Se provtagning & centrifugering av serumrör på www.kliniskkemi.se "Provtagning allmän information" mikrorör centrifugeras vid 6000 g i 3 min förvaras i förvaras i ...
Toxicitet. Karbamazepin har hög kronisk toxicitet.. Risk. Användningen av karbamazepin (försäljningsdata Sverige 2018) har ... Finns om att karbamazepin detekterades i dricksvattnet i Umeå i IVL:s rapport 2010. Finns med i IVL:s rapport från 2014. ... Karbamazepin är mycket svårnedbrytbart i miljön men har låg potential att bioackumuleras. Mycket god kunskap finns om förekomst ... Karbamazepin är persistent. Se kommentar om potentiellt persistens som anges i Fass under rubriken Detaljerad information ...
Karbamazepin: Karbamazepin inducerar metabolismen av koffein på barn. Klozapin: Plasmakoncentrationerna av klozapin påverkas av ...
Karbamazepin, fenobarbital, fenytoin (medel mot epilepsi).. * Erytromycin, itrakonazol, rifampicin, linezolid (medel mot ...
Läkemedel som innehåller något av de verksamma ämnena litium, karbamazepin eller interferon kan sänka halterna. Du bör lämna ...
Nesatt konsentrasjon av vinkaalkaloidet (kanskje ned til halvparten basert på data med de kraftige enzyminduktorne karbamazepin ... Nedsatt konsentrasjon av mianserin (50-90 % basert på data med den kraftige enzyminduktoren karbamazepin). ... Nedsatt konsentrasjon av brivaracetam (20-30 % basert på data med enzyminduktorene fenytoin og karbamazepin). ... Eksempler på induktorer av CYP3A4: Aprepitant, bosentan, barbiturater (fenobarbital), fenytoin, karbamazepin, rifampicin, ...
karbamazepin (Trimonil Retard, Hermolepsin Retard, Tegretol Retard). Pga. ogynnsam biverkningsprofil och att det numera finns ... Inget av de nyare antiepileptiska läkemedlen har visats ha generellt bättre effekt än karbamazepin vid partiell epilepsi eller ... kostnadseffektiva alternativ rekommenderas inte längre natriumvalproat eller karbamazepin som förstahandsval vid nyinsättning. ...
beslag läkemedel såsom karbamazepin (Carbatrol, Tegretol). Denna förteckning är inte komplett och det kan finnas andra ...
fenytoin, karbamazepin. *levaxin. *Johannesört.. Samsjuklighet. Vid autoimmun adrenalit föreligger risk för annan autoimmun ...
Karbamazepin: T Hermolepsin Retard. Oral susp/T Tegretol. T Tegretol Retard.. T Trimonil Retard. ... Alternativt eller tilläggsbehandling är atypiska neuroleptika, valproat, karbamazepin eller lamotrigin. Ev antidepressiva som ...
Karbamazepin och lamotrigin i dygnsdoser under 400 resp. 300 mg innebär knappast någon riskökning för fostermissbildningar men ... Karbamazepin (Tegretol) supp. 200 mg, upprepas vid behov i samma eller dubbel dos ... Kan höja koncentrationen av speciellt Lamotrigin men även karbamazepin m.fl.. * Antiepileptika. Ingen påverkan på leveranzymer ... Diagnosen kan därmed ställas direkt och förebyggande behandling inledas (tex karbamazepin). Åb hos neurolog om 12 månader. ...
Karbamazepin. Inga kliniskt relevanta minskningar av effekt observerades i subgruppsanalyser av patienter som samtidigt tog ...
fenytoin, karbamazepin. * läkemedel mot hjärtkärlsjukdom, t.ex. kinidin, betablockerare (propranolol, atenolol). * ...
På den här webbplatsen använder vi cookies (kakor) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att klicka vidare eller på "Jag förstår" godkänner du att vi använder cookies. ...
En Cochrane-review fann ingen skillnad i effekt eller biverkningar mellan karbamazepin och oxkarbazepin. Karbamazepin är ... En Cochrane-review fann ingen skillnad i effekt eller biverkningar mellan karbamazepin och oxkarbazepin. Karbamazepin är ... Karbamazepin ökar nedbrytningen av östrogen och progesteron vilket kan ge försämrad effekt av p‑piller/stav/plåster. Annan ... Karbamazepin ökar nedbrytningen av östrogen och progesteron vilket kan ge försämrad effekt av p‑piller/stav/plåster. Annan ...
Fenobarbital, fenytoin, karbamazepin: Fenobarbital (som även är metabolit till primidon), fenytoin och karbamazepin var för sig ...
karbamazepin (mot epilepsi);. *. ondansetron (mot illamående).. Din läkare bedömer om du kan använda Nobligan retard och med ...
Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):Magbesvär, såsom sura uppstötningar, halsbränna och illamående. Ökad benägenhet för blödningar.. Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare): Trötthet, svettning, yrsel och öronsusningar. Överkänslighetsreaktioner såsom nässelutslag, hösnuva eller andnöd. Magsår och magblödning.. Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):Minskning av antal blodplättar (trombocytopeni), upplösning av de röda blodkropparna (hemolys) hos dem som har ärftlig brist på ämnesomsättningsenzymet glukos-6-fosfatdehydrogenas, svår blödning från magtarmkanalen, svåra hudreaktioner, leverpåverkan, njurpåverkan.. ...
fenytoin, karbamazepin, fenobarbital). * johannesört, ett växtbaserat läkemedel som används mot ångest och lindrig depression ...
Fenytoin, karbamazepin och rifampicin: Hos patienter som behandlas med potenta CYP3A4-inducerare (t ex fenytoin, karbamazepin ...
fenytoin, rifampicin och karbamazepin) bör undvikas. Samtidig användning av Osimertinib med måttliga CYP3A4-inducerare (t.ex. ...
Bensodiazepiner, karbamazepin, valproinsyra och klonidin med flera anses ha begränsat värde och otillräcklig/låg evidens som ...
anfallsmedicin - karbamazepin, felbamat, lamotrigin, oxkarbazepin, fenobarbital, fenytoin, rufinamid, topiramat.. Denna lista ...
Andra alternativ, vid specifika neuropatiska smärttillstånd är lokalanestetika som lidokain, kapsaicin, karbamazepin och ... Andra alternativ, vid specifika neuropatiska smärttillstånd är lokalanestetika som lidokain, kapsaicin, karbamazepin och ...
Verkar efter 20 minuter efter intag och verkar upp till 5 timmar, förlängda och karbamazepin. Råder dig att lära dig att han ...
behandling med antikonvulsiva medel, karbamazepin ®, konjugerade östrogener, digoxin ®, orala preventivmedel, pravastatin ®, ... karbamazepin, tamoxifen, somatotropiskt hormon, valproinsyra och gonadotrophin rindonidotin gonadotin,. ...
Interagerar med valproat (som höjer s-lamotrigin 3-4 ggr) och karbamazepin (sänker s-lamotri-gin). S-lamotrigin sänks av p- ...
Vi kan tyvärr inte svara på frågor via detta formulär. Beskriv gärna vilken information du tycker fattas eller vad vi kan göra bättre. Du vet väl att 1177.se är vår webbplats för patientinformation. Där hittar du kontaktuppgifter till vården, våra e-tjänster och information om sjukdomar och besvär. ...
  • Effekten av nya l kemedel r generellt inte b ttre n ldre som fenytoin, valproat och karbamazepin, men ger f rre biverkningar/mindre risk f r fosterskador/l kemedelsinteraktioner. (flashback.org)
  • fenytoin, rifampicin och karbamazepin) bör undvikas. (cancercentrum.se)
  • Karbamazepin tillgängligt bland annat under varumärkena Tegretol, Trimonil och Hermolepsin. (wikipedia.org)
  • Exempelvis är erytromycin en stark hämmare av CYP3A4 (påverkar bland annat metabolismen av simvastatin, karbamazepin och ciklosporin) och fluoxetin en stark hämmare av CYP2D6 (påverkar bland annat metabolismen av kodein, metoprolol och många antidepressiva). (regionuppsala.se)
  • Den felaktiga påsen innehöll 400 mg Tegretol retard (karbamazepin) mot kramper och 100 Clozapin (klozapin) mot schizofreni. (lakemedelsvarlden.se)
  • Karbamazepin har kemiska likheter med tricykliska antidepressiva (TCA) och anses ha en svag antidepressiv effekt. (wikipedia.org)
  • Karbamazepin är en kemisk förening med formeln C15H12N2O. (wikipedia.org)
  • En enkel försäljningsbaserad modell för prediktering av kemisk belastning av individuella läkemedel till specifika reningsverk - en empirisk studie exemplifierad med karbamazepin och validerad med kemisk analys. (svensktvatten.se)
  • De två vanligaste substanserna för förebyggande heter karbamazepin (för lokala anfall) och valproat (när hela hjärnan påverkas). (alltomcbd.se)
  • P- Lamotrigin, levetiracetam och karbamazepin är förstahandsmedel. (netlify.app)