Karbamoylfosfatsyntas (Ammoniak)
Glutamin
Karbamoylfosfatsyntas (Glutaminhydrolyserande)
myo-inositol-1-fosfatsyntas
Ornitinkarbamoyltransferas
3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase
3-deoxy-7-fosfoheptulonatsyntas
Aspartatkarbamoyltransferas
Karbamater
Ornitin
Aldehydlyaser
Ammoniak
Glutamin-fruktos-6-fosfattransaminas
Transferaser
Kol-kväveligaser
Glutamatammoniakligas
Citrullin
Kolibakterie
Orotsyra
Azauridin
Alkyl- och aryltransferaser
Glukosyltransferaser
Sockerfosfater
Shikimisyra
Pigghajar
Glutaminas
Trehalos
Ligaser
Fosfonoacetat
Urinämne
Molekylsekvensdata
Dihydroorotas
Uridinmonofosfat
Aminosyrasekvens
Alloster reglering
Fosfotransferaser
Kolhydratepimeraser
Asparaginsyra
Oxamsyra
Bindningsplatser
Pyrococcus
Fosforibosylpyrofosfat
Kol-kväveligaser med glutamin som amid-N-givare
Adenosintrifosfat
Modeller, molekylära
Arginin
Glukos-6-fosfat
Ribulosfosfater
Purinnukleotider
Pentosfosfater
Uracilnukleotider
Levermitokondrier
Pyrimidinnukleotider
Fosfoenolpyruvat
Isoxazoler
Karboxyl- och karbamoyltransferaser
Ditioerytritol
Katalys
Azaserin
Aminooxyättiksyra
Inositol
Substratspecificitet
Mutation
Mutagenes, riktad
Proteinkonfiguration
Oxaloacetater
Argininsuccinatsyntas
Kloning, molekylär
Aminohydrolaser
Neurospora crassa
Kalciumfosfater
Erytritol
Glyceraldehyd-3-fosfatdehydrogenaser
Ribosmonofosfater
Neurospora
Sekvenshomologi, aminosyra
Arginas
Glycin
Bikarbonater
Citrat-(si)-syntas
Intramolekylära lyaser
Multienzymkomplex
Bassekvens
Magnesium
Glyceraldehyd-3-fosfat
Hemiterpener
Fruktosfosfater
Intramolekylära transferaser
Pyrimidiner
Acetylen
Succinater
Bärnstenssyra
Transaminaser
Proteinstruktur, tertiär
Växter
Oxo-syra-lyaser
Fosforsyror
Glykogensyntas
Karbamylfosfat är ett intermediärt steg i cellers metabolism, mer specifikt i citronsyracykeln och syntesen av aminosyror. Det är en fosforylerad form av karbamid, som är den funktionella gruppen i karbamoylierade föreningar. Karbamylfosfat har en viktig roll i att överföra aminogrupp (–NH2) till andra molekyler under syntesen av aminosyror, särskilt ornitin och citrullin. Dessutom är det ett väsentligt steg i nedbrytningen av aminosyran arginin i citronsyracykeln.
I kroppen produceras karbamylfosfat främst i levern, och dess syntes katalyseras av enzymet karbamoylfosfatsyntetas. Detta enzym kräver energiföreningen ATP (adenosintrifosfat) för att fosforylera karbamid till karbamylfosfat. Sjukdomar eller störningar i denna metaboliska vägen kan leda till ohälsa, exempelvis vid nedsatt funktion hos karbamoylfosfatsyntetas kan orsaka hyperamonemi (övermängd ammoniak i blodet), som kan leda till en metabol acidosis och neurologiska symtom.
Glutamin är en ämiljäsyra som är den vanligaste fritt förekommande aminosyran i kroppen. Det är en så kallad "konditionellt essentiell" aminosyra, vilket betyder att den normalt kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden, till exempel vid sjukdom eller stress, kan behövas tas in via kosten. Glutamin har flera funktioner, bland annat som en viktig källa till energi för enterocyterna (cellerna i tarmslemhinnan), och som en del av proteinsyntesen. Det är också involverat i ämnesomsättningen och har immunologiska funktioner. Glutamin kan påträffas i höga koncentrationer i muskelvävnad, lever, lungor och hjärnan.
Myo-inositol-1-fosfatsyntase, också känt som MIPS, är ett enzym involverat i fosfolipidmetabolism. Det katalyserar den första specifika reaktionen i biosyntesen av myo-inositol, vilket är en cyklohexanol som fungerar som strukturell komponent i många viktiga cellulära molekyler, inklusive fosfolipider och signalmolekyler.
Specifikt katalyserar MIPS konversionen av glukos-6-fosfat till myo-inositol-1-fosfat genom en serie reaktioner som involverar epimerisering, isomerisering och fosforilering. Myo-inositol-1-fosfat kan sedan omvandlas till andra viktiga molekyler, såsom inositoltrifosfat (IP3) och diacylglycerol (DAG), som är involverade i cellsignalering och homeostas.
MIPS har visat sig ha en viktig roll i cellulärt tillväxt, differentiering och överlevnad, och dess aktivitet kan vara relaterad till patologiska tillstånd som diabetes, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Ornithine carbamoyltransferase (OCT) er enzymet som spiller en viktig rolle i den kjemiske reaksjonen som omdanner ornityn til citrullin under ureasyntesen i leveren. Denne reaksjonen er en del av den metaboliske sirkelen som fjerner ammoniak, et giftig biprodukt fra nedbrytningen av proteiner og andre stoffer, fra kroppen. Ornithine carbamoyltransferase katalyserer overføringen av en carbamoylgruppe (CO-NH2) fra carbamoylfosfat til ornityn for å forme citrullin og fosfat. Dette er en viktig reaksjon i den ureasyringsveien, som foregår i leveren hos pattedyr og noen andre dyr.
Title: Definition of 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase in Medicine
3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase (PCT) is a vital enzyme in the biosynthetic pathway of aromatic amino acids, including phenylalanine, tyrosine, and tryptophan. These amino acids play crucial roles in various biological processes, such as protein synthesis, neurotransmitter production, and hormone synthesis. The enzyme PCT catalyzes the conversion of 3-phosphoshikimate (3PS) to 5-enolpyruvylshikimate-3-phosphate (EPSP), which is a key intermediate in this metabolic pathway, known as the shikimate pathway.
The reaction catalyzed by PCT can be described as follows:
3-Phosphoshikimate + Phosphoenolpyruvate → 5-Enolpyruvylshikimate-3-phosphate + Inorganic phosphate
Deficiency or impairment of the PCT enzyme can lead to disruptions in aromatic amino acid biosynthesis, which may result in various medical conditions and metabolic disorders. For instance, genetic mutations affecting the gene encoding PCT (aroA) have been linked to a rare autosomal recessive disorder called 3-phosphoshikimate 1-carboxyvinyltransferase deficiency or aromatic amino acid biosynthesis defect II. This condition is characterized by developmental delay, intellectual disability, seizures, and other neurological symptoms due to the impaired synthesis of aromatic amino acids and their downstream metabolites.
In summary, 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase is a crucial enzyme in the shikimate pathway responsible for the biosynthesis of aromatic amino acids. Genetic defects or impairments in PCT function can lead to metabolic disorders and medical conditions associated with disrupted aromatic amino acid synthesis.
"3-Deoxy-7-phosphoheptulonate synthase" er en betegnelse for et enzym, som spiller en viktig rolle i biosyntesen av aromatiske forbindelser, som finnes naturlig i mange planter og mikroorganismer.
Specifikt er dette enzym involvert i den tidlige fase av shikimate-biosyntesen, som er en metabolisk sti der 3-deoxy-D-arabino-heptulsonat (DAHP) konverteres til chorismat via flere intermedier, inkludert 3-deoxy-7-phosphoheptulonat (D7P). D7P syntasen katalyserer den første reaksjonen i denne delen av stien, hvor DAHP konverteres til D7P gjennom en ikke-enzymatisk ringsklosing og et enzymkatalysert eliminasjonssteg.
Dette enzym er også kjent som DAHP-syntas II, fordi det har en duplisert aktivitet med DAHP-syntas I, som katalyserer den første reaksjonen i shikimate-biosyntesen. D7P syntas er viktig for bakteriers og planters liv, og blir derfor betraktet som et mulig mål for utvikling av antibiotika og herbicider.
Aspartatkarbamoyltransferas är ett enzym som katalyserar en reaktion mellan aspartat och karbamoylfosfat för att producera N-karbamoylaspartat under bildandet av urea. Detta enzym spelar en viktig roll i ureacykeln, en metabolisk väg som hjälper levern att avlägsna ammoniak, en giftig biprodukt från proteinmetabolism, från kroppen.
I svenska: Aspartatkarbamoyltransferas är ett enzym som katalyserar en reaktion mellan aspartat och karbamoylfosfat för att producera N-karbamoylaspartat under bildandet av urea. Detta enzym spelar en viktig roll i ureacykeln, en metabolisk väg som hjälper levern att avlägsna ammoniak, en giftig biprodukt från proteinmetabolism, från kroppen.
'Carbamates' är en grupp kemiska föreningar som innehåller en karbamatfunktionell grupp, det vill säga en kolatom (C) som är bundet till en karbonixyldgrupp (-COO-) och en aminogrupp (-NH2). Karbamater är också en klasser av läkemedel som används för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom epilepsi, nervösa spasmer, glaukom och parasitiska infektioner. Dessa läkemedel fungerar genom att störa signaleringen mellan nervceller eller döda parasiter. Exempel på karbamatläkemedel inkluderar metakarbamat, pirikarbamat och neostigmin.
'Fosfater' är ett samlingsnamn för oorganiska salter och estrar av fosfor syra. De förekommer naturligt i kroppen och är viktiga komponenter i flera biologiska processer, till exempel i ben- och tandvävnad, energiproduktion och signalsubstanser i celler.
I medicinsk kontext kan höga nivåer av fosfat i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursjukdom eller avstängning av njurarna, medan låga nivåer (hypofosfatemia) kan ses vid malabsorption, överdriven urinering eller förlorande sjukdomar. Fosfatnivåer i kroppen måste hållas i balans eftersom för höga värden kan leda till utkristallisering av fosfat i blodet och leda till komplikationer som njursvikt och kalkavlagringar i kroppsvävnader.
Ornithine (C5H14N2O2) er en nichtsyntetisk, alfa-aminosyre som forekommer naturlig i kroppen og deltar i den normale stofskifteprosessen. Det produseres i leveren fra aminosyren arginin ved hjelp av et enzym kalt arginase. Ornithin er en viktig del av urea-sykletten, som er den metaboliske sti som fjerner ammoniak fra kroppen i form av urea, som så kan utscheles via urinen.
Ornithin er også involvert i produksjonen av andre aminosyrer og er en forstadie i syntesen av polyaminer og glutamin. Det kan også fungere som en neurotransmitter i hjernen. I tillegg har det vært visat å ha en rolle i reguleringen av insulinutsiktten og vært studert for sin mulige rolle i behandlingen av diabetes.
En aldehydlås (aldéhydes hydrolase eller form Aldehydreduktas) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av aldehyder till deras respektive alkoholer, genom en reduktionreaktion. Detta enzym finns naturligt i levande organismer och hjälper till att reglera nivåerna av aldehyder inne i celler. Aldehydlåsar är viktiga för att skydda celler från skadan orsakad av överaccumulering av aldehyder, som kan vara toxiska och skada DNA, proteiner och lipider.
Ammoniak, eller kemisk formel NH3, är ett enkelt amin med en frasformel som indikerar att det består av en atom kväve (N) och tre väteatomer (H). På medicinskt område kan ammoniak vara av intresse eftersom det produceras i kroppen som ett slutprodukt när proteiner baksönderställs. Normal koncentration av ammoniak i blodet är mycket låg, men förhöjda nivåer kan orsaka en allvarlig störning i centrala nervsystemet som kallas hyperammonemi. Hyperammonemi kan leda till en rad symtom, inklusive irritabilitet, kräkningar, tremor, förvirring och i värsta fall koma eller död.
Glutamin-fruktos-6-fosfattransaminas (GFAT) är ett enzym som katalyserar överföringen av aminogruppen från L-glutamin till fruktos-6-fosfat, vilket resulterar i bildandet av glukosaminsyra-6-fosfat. Detta är en nyckelreaktion i biosyntesen av glykosaminoglykaner (GAG), som är en viktig typ av komplex kolhydrater som finns i kroppen och har en rad funktioner, till exempel att stötta, skydda och ge struktur till celler och vävnader. GFAT spelar därför en viktig roll i regleringen av GAG-biosyntes och kan vara involverat i patologiska processer som diabetes och cancer.
Enligt IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) är en transferas ett enzym som katalyserar överföringen av en funktionell grupp (-X), till exempel en sockergrupp, från ett donormolekyl till ett acceptormolekyl i en kemisk reaktion. Transferaser kan delas in i olika klasser beroende på vilken typ av funktionell grupp som överförs. Exempel på transferaser är glycosyltransferaser (som överför sockergrupper), acetyltransferaser (som överför acetylgrupper) och metyltransferaser (som överför metylgrupper). Transferasers kodas ofta av gener som finns i kluster på kromosomen.
Carbon monoxide (CO) is a colorless, odorless, and tasteless gas that is slightly less dense than air. It is toxic to hemoglobic animals when encountered in concentrations above about 35 ppm. This gas is slightly soluble in water and is formed by the incomplete combustion of organic matter.
Carbon monoxide is a byproduct of combustion processes such as burning fossil fuels in vehicles, generators, and power plants. It is also produced by some industrial processes and natural sources like wildfires and volcanoes.
When CO is inhaled, it binds to hemoglobin in the blood much more strongly than oxygen does, forming carboxyhemoglobin (HbCO). This binding prevents the hemoglobin from carrying oxygen to the body's tissues and can lead to hypoxia, or lack of oxygen, in the body. At high levels of exposure, CO can cause death due to asphyxiation.
Nitrogen oxides (NOx) are a group of gases that include nitric oxide (NO) and nitrogen dioxide (NO2). They are produced by burning fossil fuels, especially at high temperatures, such as in vehicle engines and power plants. NOx can also be produced naturally by lightning strikes and biological processes.
Exposure to NOx can cause respiratory problems, including bronchitis, pneumonia, and emphysema. NO2 is particularly harmful and can irritate the eyes, nose, throat, and lungs, causing coughing, wheezing, and difficulty breathing. Long-term exposure to NOx has been linked to an increased risk of respiratory infections and asthma.
Together, CO and NOx are known as "carbon monoxide and nitrogen oxides" or "CO and NOx emissions." They are major contributors to air pollution and can have significant impacts on human health and the environment.
Glutamat-dehydrogenas (GLDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av glutamat till α-ketoglutarat i cellers energiproducerande processer. GLDH finns främst i mitokondrier i lever, njurar och hjärnan.
Glutamatammoniakligas (även känd som hyperammonemi) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av ammoniak (NH3) i blodet, vilket kan orsaka skada på hjärnan och centrala nervsystemet. Detta kan inträffa när GLDH-enzymet inte fungerar korrekt, vilket resulterar i en onormalt hög koncentration av glutamat och ammoniak i kroppen.
Glutamatammoniakligas kan vara medfött eller aquired, och kan orsakas av olika faktorer som genetiska mutationer, leverfailure, infektioner, eller vissa läkemedel. Symptomen på glutamatammoniakligas kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera irritabilitet, kräkningar, förvirring, tremor, till och med koma och död om det inte behandlas.
Indol-3-glycerolphosphatesyntase (EC 2.5.1.48) er en encym som katalyserer den siste steget i syntesen av auxin, et viktig plantehormon, i planter. Det konverterer indol-3-glyceraldehyd til indol-3-glycerolphosphat ved å bruke ATP og en fosfatgruppe fra ATP. Denne reaksjonen er en viktig del av auxinbiosyntesen i planter, og defekter i denne enzymet kan føre til abnorme vegetative vekst og utvikling hos planter.
Citrulline er en ikke-essensiell aminosyre som finnes naturlig i kroppen. Det produseres naturlig i kroppen som en del av den uavsluttede L-arginin-L-ornitin-cyklen, også kalt the urea cycle. Citrulline hjelper til å fjerne ammoniak fra kroppen og konverteres deretter til arginin i nyrerne. Arginin er en forforer til en annen aminosyre kalt nitric oxid, som spiller en viktig rolle i blodfluksreguleringen og immunsystemfunksjonen. Citrulline kan også finnes i visse matvarer som f.eks. frukt og grønnsaker, men i mindre mengder enn noen essensielle aminosyrer.
En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Orotsyra, eller pyridoxin, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i ämnesomsättningen. Det är speciellt involverat i proteinmetabolismen och produktionen av neurotransmittorer i hjärnan. Vitamin B6 hjälper också till att reglera blodsockernivåer, stödjer immunförsvaret och underhåller hud, hår och naglar. Orotsyra förekommer naturligt i en mängd livsmedel, däribland fisk, kött, ägg, grönsaker och frukt.
Azacitidine är ett läkemedel som används i behandlingen av vissa former av cancer, till exempel myelodysplastiskt syndrom och akut myeloisk leukemi. Det är en cytidinanalog, vilket betyder att det liknar en naturlig kemisk komponent i DNA och RNA, cytidin. Azacitidine agerar genom att integrera sig in i DNA och RNA under celldelning och på så sätt stör cellcykeln och förhindrar celldelning och tillväxt hos cancerceller.
Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion eller subkutan injektion och behandlingen kan vara kombinerad med andra cancerläkemedel beroende på typ av cancer och patientens hälsotillstånd. Några vanliga biverkningar av azacitidine inkluderar illamående, kräkningar, diarré, trötthet och minskad blodbild.
Alkyl- and aryltransferases are a group of enzymes that facilitate the transfer of alkyl or aryl groups from one molecule to another. These enzymes play a crucial role in various biological processes, including detoxification and the metabolism of xenobiotics (foreign substances) in the body.
In the medical field, these enzymes are often studied in the context of drug metabolism and toxicology. For example, certain drugs may be metabolized by alkyl- or aryltransferases, which can affect their efficacy and safety. Similarly, exposure to environmental toxins that are metabolized by these enzymes can lead to the production of harmful metabolites, which may contribute to the development of various diseases.
Understanding the function and regulation of alkyl- and aryltransferases is therefore important for developing strategies to enhance drug efficacy, reduce toxicity, and prevent or treat environmental toxicant-induced diseases.
Glukosyltransferaser är ett enzym som katalyserar överföringen av en glukosmolekyl från en donator till en acceptormolekyl, ofta en polysackarid. Detta enzym spelar en viktig roll i bildandet av strukturella socker som glykogen och cellulosa hos växter. I bakterier kan glukosyltransferaser också vara involverade i bildandet av kapsel och andra ytstrukturer som bidrar till patogenes.
Sockerfosfater (engelska: Sugar phosphates) är inom biokemi en grupp organiska föreningar som består av en sockermolekyl (såsom glukos eller fruktos) som är kovalent bundet till en fosfatgrupp. Dessa molekyler spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt inom ämnesomsättningen och energiproduktionen. De kan fungera som byggstenar vid syntesen av nukleotider (delar av DNA och RNA) och andra biologiskt aktiva föreningar. I vissa fall kan sockerfosfater även verka som signalsubstanser inom cellen.
Shikimisyra (3,4,5-trihydroxi-1,2,3-cyklohexen-1-karboxylsyra) är en aromatisk organisk syra som förekommer naturligt i vissa växter och mikroorganismer. Den spelar en viktig roll i biosyntesen av aromatiska aminosyror (till exempel fenylalanin, tyrosin och tryptofan) samt andra sekundära metaboliter som flavonoider och alkaloider. Shikimisyra är också en viktig byggsten i syntesen av flera läkemedel och kemiska produkter.
I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "porcupines," here it is:
A porcupine is not a medical term, but rather a name given to a group of rodents that have sharp quills or spines on their bodies as a defense mechanism. There is no direct connection between porcupines and human medicine. However, there are some rare cases where people have been accidentally injured by porcupines, such as when they come into contact with the animal's quills, which can cause pain, infection, or other complications if not properly treated.
If you meant to ask for a medical definition of a different term, please let me know and I will do my best to provide an accurate answer!
Glutamin är en ämilsa som finns naturligt i kroppen och är den mest förekommande aminosyran i muskelvävnad. Det betraktas vanligtvis som en icke-essentiell aminosyra, vilket betyder att kroppen kan producera det självt under normala förhållanden. Glutamin är en viktig källa av näringsenergi för enterocyter (tarmceller) och lymfocyter (en typ av vita blodkroppar). Det kan också hjälpa till att stödja immunfunktion, skydda cellmembran, och underlätta ämnesomsättningen. Glutamin kan komma från kosten eller produceras i kroppen genom nedbrytning av proteiner. Födoämnen som är rika på glutamin inkluderar animaliska proteinrik kost, såsom kött, fisk, ägg och grönsaker som spenat, broccoli och bönor.
Trehalos är ett naturligt förekommande sockerartat kolhydrat som består av två glukoseenheter. Det finns i många levande organismer, inklusive bakterier, svampar, växter och djur, och används som ett skyddsmotstånd mot torka och andra stressfaktorer. Trehalos är också känt för att ha en stabiliserande effekt på proteiner och cellmembran under extrema förhållanden. Det har visat sig vara säker och effektiv i vissa medicinska tillämpningar, såsom som ett konserveringsmedel för läkemedelsverksamma proteinpreparat och som en möjlig behandling för neurodegenerativa sjukdomar.
Ligase er et enzym som katalyserer dannelsen av en kovalent binding mellom to komplementære nukleotider i en DNA-molekyle. Dette er en viktig reaksjon i DNA-reparasjon og -replikasjon, og ligase-enzymene spiller en sentral rolle i mange biologiske prosesser som eksempelvis genert transskripsjon og RNA-prosessering. Der er forskjellige typer av ligase-enzyme, og de har forskjellige substratspecifitet og funksjon i levende organismer.
Fosfonoacetat är ett salt eller estrar av fosfonsyra, med formeln PO3H2−. Det används som ett läkemedel för att behandla högkalciumnivåer i blodet (hyperkalcemi) orsakad av cancer. Fosfonoacetat fungerar genom att sänka nivåerna av calcium i blodet genom att binda till calciumjoner och förhindra deras absorption i kroppen. Det kan också hjälpa till att öka nivåerna av fosfat i blodet.
Läkemedlet ges vanligtvis som en intravenös infusion under övervakning av en läkare, eftersom det kan orsaka biverkningar såsom diarré, illamående och muskelkramp. Även om fosfonoacetat är ett effektivt läkemedel för att behandla hyperkalcemi, kan det också leda till en sänkning av serumnivåerna av calcium, vilket kan orsaka symtom såsom svaghet, yrsel och i värsta fall krampanfall. Därför bör patienter som tar fosfonoacetat övervakas noga för att se till att de inte får för låga nivåer av calcium i blodet.
Urinämne, även kallat urin, är ett medicinskt begrepp som refererar till den vätska som produceras och utsöndras av nefron i kroppen. Urinen innehåller olika substanser, såsom salt, urea, kreatinin, hormoner och annat avfall som filtreras bort från blodet. Den vanliga användningen av urinämne är att mäta koncentrationen av specifika substanser för att diagnostisera olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Dihydroorotate er en organisk forbindelse som spiller en viktig rolle i cellens stoffskifte, særlig i syntesen av nukleotider, de building blokker som brukes til å bygge DNA og RNA. Dihydroorotat er et intermediate i syntesen av uridinmonofosfat (UMP), en type nukleotid.
I medisinsk sammenheng kan forstyrrelser i dihydroorotatdehydrogenasen, et enzym som katalyserer reaksjonen fra dihydroorotat til orotat, være forbundet med bestemte sykdommer. For eksempel kan nedsatt funksjon av dette enzyme føre til en type av innesluttet arvinflammasjon kalt CADASIL-sykdommen (Cerebral Autosomisk Dominant Arteriopati med Subkortikal Infarkter og Leukoencefalopati).
'Glutamater' refererar till det glutamatbaserade signalsystemet i centrala nervsystemet hos däggdjur. Glutamat är en aminosyra som fungerar som den primära excitatoriska neurotransmittorn i hjärnan och ryggmärgen. Det glutamaterga signalsystemet är involverat i en rad viktiga nervösa processer, inklusive inlärning, minne och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i det glutamaterga systemet har också visats vara relaterat till flera neurologiska störningar, såsom epilepsi, smärta, skador på hjärnan och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.
Uridinmonofosfat (UMP) är ett nukleotid som består av en pentos sugar (ribos) kopplad till en heterocyklisk bas (uracil) och en fosfatgrupp. Det är en building block i RNA-molekyler och har en viktig roll i cellens energimetabolism och syntes av andra nukleotider. UMP kan bildas från uridin genom hydrolys av dess glykosidasbindning, eller direkt syntetiseras inuti cellen.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
"Allosterisk regulering" refererer til en biokemisk mekanisme hvorved en molekyl (såsom et protein eller en enzym) kan have sin funktion ændret ved binding af en anden molekyl på en anden del af samme molekyl end den aktive site, som kaldes for den allosteriske site. Denne form for regulering kan enten hæve (aktivere) eller sænke (hæmme) den katalytiske aktivitet af et enzym, afhængigt af typen af molekyle der binder til den allosteriske site.
I praksis betyder det at en allosterisk reguleret enzym kan have sin funktion ændret af forskellige signaler indenfor cellen, såsom koncentrationen af bestemte metabolitter eller andre molekyler. Dette gør at cellen kan justere sin aktivitet i forhold til de krav der stilles til den på et givent tidspunkt, og er en vigtig del af mange biologiske processer.
Fosfotransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av en fosfatgrupp från en donatormolekyl till en acceptormolekyl. Denna reaktion kallas för fosforylering och är en central mekanism i cellens energihushållning, signaltransduktion och näringsmetabolism.
Det finns olika typer av fosfotransferaser beroende på vilken donator- och acceptormolekyl som är inblandad i reaktionen. Exempel på fosfotransferaser inkluderar:
1. Kinaser: överför fosfatgruppen från ATP till en protein- eller kolhydratmolekyl.
2. Fosfatas: avlägsnar en fosfatgrupp från en molekyl, ofta för att aktivera eller inaktivera en biologisk funktion.
3. Fosfotransferaser som överför fosfatgrupper mellan kolhydrater, lipider och nukleotider.
Fosfotransferasreaktioner är viktiga för cellens homeostas och reglering av olika cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, ämnesomsättning och energiproduktion.
Kolhydratpimeraser är ett enzym som kan katalysera omvandlingen av en kolhydrat till en annan form genom att byta ut en sockergrupp (en monosackarid) med en annan. Detta sker genom en process som kallas pimerisering.
Det finns olika typer av kolhydratpimeraser, men de flesta av dem kräver energi i form av en fosfatgrupp för att kunna katalysera reaktionen. Kolhydratpimeraser är viktiga enzymer inom cellmetabolismen och kan påverka strukturen och funktionen hos olika kolhydrater, till exempel glykoproteiner och glykolipider.
Ett exempel på ett vanligt använt kolhydratpimeras är galaktosyltransferas, som kan katalysera överföringen av en galaktosgrupp från en donator till en acceptor. Detta enzym spelar en viktig roll inom mjölksyrkeproteinernas syntes och kan påverka deras struktur och funktion.
Asparaginsyra (Aspartic acid) är en av de 20 standardaminosyror som finns i proteiner. Det är en karboxylsyra och har en negativt laddad sidokedja vid fysiologisk pH. Asparaginsyra spelar en viktig roll i metabolismen, speciellt inom energiproduktion och neurotransmission.
Oxamsyra är en organisk syra med formeln (HOOC)–CO–NH–CO–COOH. Det är en diamid och en dikarboxylsyra, vilket innebär att den har två karboxylgruppor och två aminosyragrupper. Oxamsyra är en vit kristallin substans som är löslig i vatten och etanol.
I medicinsk kontext används oxamsyra ofta som ett starkt urinespårande medel, vilket innebär att det ökar mängden av syra i patientens urin. Detta kan hjälpa till att behandla vissa former av metabolisk acidos eller andra störningar i kroppens syre-basbalans. Oxamsyra kan också användas som ett diagnostiskt verktyg för att undersöka njurfunktionen, eftersom den utsöndras nästan helt ur kroppen genom njurarna.
"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.
I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.
Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.
'Pyrococcus' är ett släkte av encelliga archaea (en domän av liv som är evolutionärt skild från både eukaryoter och bakterier) som lever under extremt höga temperaturer, upp till 105°C. De flesta arterna i släktet 'Pyrococcus' lever nämligen i heta hydrotermiska källor med hög aktivitet av svavelkomponenter. Dessa archaea är kända för sin termofila natur (d.v.s. förmåga att växa och reproducera sig vid höga temperaturer) och har potential att producera enzymer som kan användas inom industriella processer under höga temperaturer. Släktet 'Pyrococcus' tillhör den övergripande gruppen extremofila archaea, vilka lever under extrema förhållanden av temperatur, pH, saltkoncentration eller tryck.
Fosforiбос Pyrophosphate (PRPP) er ein molekyл som spiller en viktig rolle i nucleotid-syntesen i kroppa vår. Det er ein aktivert form av fosforibosyl, der den er syntetisert fra ribose-5-fosfat og ATP ved hjelp av enzymet PRPP-syntase.
PRPP fungerer som en donor av fosfoрибоsylgruppen i syntesen av nykleotider, som er nødvendig for DNA-replikasjon og -reparasjon, samt RNA-syntese. Dessutert er PRPP involvert i syntesen av puriner og pyrimidiner, som er de building blocks i DNA og RNA.
Atinger PRPP nivåene i kroppen er for low eller for high kan ha negative konsekvenser for helse og kan føre til medisinske tilstander som gout og scurvy.
'Col-kväveligaser med glutamin som amid-N-givare' refererar till en grupp av enzymer (nitrogenas) som katalyserar den första och ratebestämmande reaktionen i processen att fixa kväve till organisk form, vilket är en nödvändig process för alla levande organismer. Glutamin används som donator av amiddonor (NH+3) under denna process.
Den specifika reaktionen katalyserad av dessa enzymer involverar överföringen av en ammoniumgrupp från glutamin till kolsyreanhydras, vilket resulterar i formationen av glutamat och karbamat. Karbamat kan sedan konverteras till koldioxid och ammoniak, som sedan reduceras till glutamin syntetas för att bilda glutamin igen.
Detta är en cyklisk process som kallas kol-kvävecykeln eller Krebs-Henseleit-cykeln, och det spelar en viktig roll i regleringen av kvävefixering och metabolismen av kväve i celler.
Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.
Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.
En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.
Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.
Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.
Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.
Glukos-6-fosfat (G6P) är ett intermediärt steg i flera cellulära energiproducerande processer, såsom glykolys, glukoneogenes och pentosefosfatvägen. Det är en ester av fosforsyra och glukos, där fosfatgruppen är kovalent bundet till kolatom nummer 6 i glukosenmolekylen.
I glykolysen är G6P det första fosforylerade steget av glukosen och är en viktig kontrollpunkt i metabolismen, eftersom två olika enzymer kan agera på G6P: hexokinash/glukokinash (HK/GK) och glukos-6-fosfatas (G6Pase). HK/GK katalyserar fosforyleringen av glukosen till G6P, medan G6Pase katalyserar dephosphoryleringen av G6P tillbaka till glukos. Genom att kontrollera aktiviteten hos dessa två enzymer kan cellen reglera omvandlingen av glukos till pyruvat och därmed energiproduktionen.
I glukoneogenesen är G6P ett viktigt mellansteg i syntesen av ny glukos från icke-kolhydratkällor, såsom laktat, pyruvat eller aminosyror. I pentosefosfatvägen är G6P det första substratet och omvandlas till 6-fosfo-D-glucono-1,5-lakton (6PG) av glukos-6-fosfatdehydrogenas (G6PDH). Denna reaktion är också en kontrollpunkt i pentosefosfatvägen och är kopplad till produktionen av NADPH, som används i biosyntetiska processer.
Ribulosa-1,5-bisfosfat (RuBP) er en viktig organisk forbindelse i fotosyntesen hos planter og mange bakterier. Det er ein karbonhydrat som inneholder fem kullstoffatoms og har to fosfatgrupper bundet til det syvende kullstoffatomet. RuBP spiller en sentral rolle i Calvins cyklus, også kalt den kjemiske fotosyntese-cyklen, der det fungerer som akseptor for kolsyragass under karbonfikseringen. I denne reaksjonen blir RuBP karbonhydratet som legges til bak grønnsaken i fotosyntesen.
Så, en medicinsk definisjon av 'Ribulosfosfater' vil være: Ribulosa-1,5-bisfosfat (RuBP) er ein viktig organisk forbindelse i fotosyntesen hos planter og mange bakterier. Det er en karbonhydrat som inneholder fem kullstoffatoms og har to fosfatgrupper bundet til det syvende kullstoffatomet, og spiller en sentral rolle i Calvins cyklus ved å fungere som akseptor for kolsyragass under karbonfikseringen.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
Purinnukleotider är en typ av kemiska föreningar som spelar en viktig roll inom cellernas ämnesomsättning, särskilt beträffande energiförvaring och överföring. De består av en purinbas (antingen adenin eller guanin), en sockerdel (ribos eller deoxyribos) och en fosfatgrupp. Exempel på purinnukleotider är ATP (adenosintrifosfat), ADP (adenosindifosfat), AMP (adenosinmonofosfat), GTP (guanosintrifosfat) och GDP (guanosindifosfat). Purinnukleotiderna är viktiga som energibärare, signalsubstanser och byggstenar inom celldelningen.
'Pentosfosfat' är ett organofosfater med kemisk formel C5H11O9P. Det är en ester av pentos, en monosackarid med fem kolatomer, och fosforsyra. Pentosfosfat förekommer naturligt i levande organismer och spelar en viktig roll i celldes metabolism, särskilt inom glukosmetabolismen där det är ett intermediärt steg i pentosfosfatvägen.
Pentosfosfatvägen är en metabolic väg som involverar nedbrytning av pentoser och glukos till pyruvat, ATP och reducerade koenzergeringsmedel som NADPH. NADPH används sedan i andra biokemiska reaktioner såsom fettsyrasyntes och antioxidativ försvar.
I klinisk medicin kan pentosfosfatnivåerna mätas för att undersöka funktionen hos pentosfosfatvägen, särskilt i sjukdomar som berör röda blodkroppars metabolism såsom glykolytiska enzymdefekter och några former av anemi.
'Uracilnukleotider' är en typ av nukleotider som innehåller den nucleobasen uracil. Nukleotider är byggstenarna i DNA och RNA, där varje nukleotid består av en nucleobas (uracil, adenin, timin, guanin eller cytosin), en sockerdel (ribosa eller deoxyribosa) och en fosfatgrupp. I DNA-molekyler är uracil inte en vanlig förekommande nucleobas, utan det är thymin som istället ingår i par med adenin. Emellertid spelar uracil en viktig roll i RNA, där det istället är i par med adenin.
Uracilnukleotider kan också ingå i andra biomolekyler och ha olika funktioner inom cellen. Till exempel spelar de en viktig roll i DNA-reparationsprocesser, där uracilnukleotider som har bildats genom spontan eller skadad desaminering av cytosin kan leda till att felaktiga basparningar uppstår. Dessa felaktiga basparningar kan sedan korrigeras genom processen som kallas för basexcisionsreparation.
Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.
Pyrimidinnukleotider är en typ av nukleotider som innehåller en pyrimidinbas. Pyrimidiner är en klass av aromatiska organiska föreningar som består av två kolatomringar som är kondenserade med varandra och innehåller tre kväveatomer. De tre typerna av pyrimidinnukleotider som finns i DNA och RNA är cytidin (C), timidin (T eller U) och tymin (T). Dessa nukleotider spelar en viktig roll i cellers replikation, transkription och translation.
Fosfoenolpyruvat (PEP) är ett viktigt intermediärt compound i cellens energiproducerande process, glykolys. Det bildas genom att en fosfatgrupp adderas till en pyruvatmolekyl med hjälp av enzymet fosfoenolpyruvatkinas under användning av en ATP-molekyl som energikälla. Fosfoenolpyruvat kan sedan omvandlas till andra komponenter i cellens metabolism, inklusive syra-bas-buffring och glukoneogenes (sockerbildning).
Isoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en isoxazolring, en fem-ledd aromatisk heterocyklisk ring bestående av en kväveatom och en syreatom. Isoxazolder används som läkemedel, särskilt som antiinflammatoriska medel och som antiepileptika. Exempel på isoxazolbaserade läkemedel inkluderar isoxicam (ett antiinflammatoriskt medel) och isovaleramsyra (ett antiepileptikum).
Karboxyl- och carbamoyltransferaser är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av karboxyl- eller carbamoylgrupper (−COOH eller −CONH2) från en donordonator till en acceptor. Dessa enzym är viktiga i olika metaboliska vägar, inklusive syntesen och nedbrytningen av aminosyror, nucleotider och andra biologiskt aktiva molekyler.
Exempel på karboxyl- och carbamoyltransferaser inkluderar:
1. Aspartatkarbamoyltransferas (ATCase): Dennazym katalyserar överföringen av en carbamoylgrupp från carbamoylfosfat till aspartat under syntesen av pyrimidinbaser i nucleotidsyntes.
2. Glutamatdecarboxylas (GAD): Dennazym katalyserar borttagningen av en karboxylgrupp från glutaminsyra för att producera GABA (gamma-aminobutyrsyra), en viktig inhibitorisk neurotransmittor i centrala nervsystemet.
3. Argininosuccinatlyas: Dennazym katalyserar borttagningen av en karboxylgrupp från argininosuccinat för att producera arginin och fumarat under ureacykeln.
4. Ornitinacetyltransferas (OAT): Dennazym katalyserar överföringen av en acetylgrupp från acetyl-CoA till ornitin för att producera N-acetylornitin under biosyntesen av citrullin i ureacykeln.
Dessa enzymer är viktiga regulatörer av olika metaboliska processer och deras aktivitet är noga kontrollerad för att säkerställa korrekt cellulär funktion.
'Växtgift' är ett samlingsbegrepp för olika typer av skadliga ämnen som kan produceras av växter. Dessa giftiga ämnen kan vara toxiner, alkaloider, glykosider eller fenoler och de kan finnas i alla delar av växten, inklusive bladen, stjälken, rötterna och frukterna. Vissa växter producerar giftiga ämnen som en försvarsmekanism mot rovdjur och andra skadedjur, medan andra kan innehålla giftiga ämnen som en del av deras normala metabolism.
Många växtgifter kan vara farliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på vilket gift det är och hur mycket som har intagits. Vissa vanliga symptom på växtgifte kan vara illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, andningssvårigheter och i värsta fall till och med dödsfall.
Exempel på vanligt förekommande växter som kan innehålla giftiga ämnen är potatis, belladonna, flitiga blåbär, vinruteväxten och många arter av gullvivan. Det är viktigt att vara medveten om vilka växter som kan vara farliga och att undvika att äta eller hantera dem på ett otillräckligt sätt.
Ditioerythritol är ett kolväte med två thiolgrupper (-SH) och en molmassa på 154,25 g/mol. Det används som reduktionsmedel inom biokemi och kan också ha potential som antioxidativt medel. Det är inte vanligt att användas inom medicinen självt, men det kan ingå i vissa läkemedelsformuleringar.
Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.
I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.
Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.
En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.
Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.
En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.
I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.
Azaserin är ett syntetiskt aminosyra derivat som har använts i forskning för att hämma enzymaktivitet och proteinproduktion in vitro. Den kan även ha potential som ett kemoterapeutikum mot cancer, eftersom den verkar hämmas tumörcellers tillväxt och överlevnad. Azaserin inhibiterar en specifik typ av enzymer, så kallade aminosyra racemaser, vilket påverkar cellers förmåga att syntetisera vissa aminosyror som behövs för att bygga upp proteiner och underhålla celldelning.
Aminooxyacetic acid, även känt som glycinamide eller glycinamidhydroklorid, är en organisk syra med den kemiska formeln C2H5NO2. Det är en derivat av aminosyran glycin, med en väteatom ersatt av en hydroxylgrupp och en karboxylgrupp ersatt av en amidgrupp.
Aminooxyacetic acid används inom forskning som en inhibitor av enzymer som katalyserar transaminering, ett enzymatisk process där en aminosyra konverteras till en annan genom överföringen av en aminogrupp. Det har också visat sig ha neuroprotektiva egenskaper och används som ett verktyg inom neurovetenskap för att undersöka exciterande aminosyrors roll i neurologiska sjukdomar.
Inositol är ett organiskt compound som tillhör en grupp av kolhydrater som kallas cykliska sockeralkoholer. Det förekommer naturligt i naturen och finns i många livsmedel, såsom baljväxter, frukt och grönsaker. Inositol har också visat sig spela viktiga roller inom cellmetabolismen och signaltransduktionen i djur- och växtceller.
I medicinsk kontext kan inositol användas som en komplementär behandling för vissa hälsoproblem, till exempel polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), depression och panikstörningar. Det finns också forskning pågående kring inositols potentiala roll i att förbättra insulinresistens och hjärt-kärlsjukdomar.
Det är viktigt att notera att det inte finns någon allmänt accepterad medicinsk användning av inositol och att du bör prata med din läkare innan du börjar ta något tillskott eller supplement.
Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.
Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.
Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Medicinsk definition: Mutagen, targeted
A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.
A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.
Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.
In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.
Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.
'Oxaloacetat' är ett intracellulärt, karbonylbaserat, organisk molekyll i citronsyracykeln (även känd som Krebs-cykeln eller tricarboxylsyracykeln). Det spelar en central roll i cellens metabolism och är en viktig mellanhand i glukos-, aminosyra- och lipidmetabolismen.
Oxaloacetat kan syntetiseras från flera olika prekursorer, inklusive pyruvat (från glukos), L-aspartat (från aminosyror) och acetyl-CoA (från lipider). Det är en reversibel reaktion katalyserad av två olika enzymer: pyruvatcarboxylas eller fosfoenolpyruvatkarboxykinas.
Under citronsyracykeln agerar oxaloacetat som acceptor för acetyl-CoA, vilket resulterar i bildandet av citrat. Detta är den första reaktionen i citronsyracykeln och initierar en serie av reaktioner som genererar ATP, NADH och FADH2, som alla är viktiga energibärare inom cellen.
I slutändan kan oxaloacetat omvandlas tillbaka till pyruvat eller användas för att syntetisera glukos via glukoneogenes i levern. Det kan också konverteras till aspartat och sedan användas för att syntetisera andra aminosyror.
Argininosuccinatsyntase (EC 6.3.4.5) er enzym i leveren som spiller en viktig rolle i den endelige steget i uremisk acidets syntese under cellens citronsyrecyklus, også kalt Krebs-sykelen eller citratcyklen.
Argininosuccinatsyntase katalyserer en kondensasjonsreaksjon mellom L-citrullin og aspartat for å danne argininosuccinat, som er et intermediat i syntesen av L-arginin. Dette stoffet er nødvendig for produksjonen av NO (kviktsuppreter) og kreatin.
Defekter i genetisk koding for argininosuccinatsyntase kan føre til en medfødt metabol sykdom kalt Argininosuccinatlysasyndrom (ASLS), som er karakterisert av ernæringsmangler, opptatthet, muskelspasmer og uviklingshinder.
"Cyanate" er en biokjemisk forbindelse som inneholder en cylgrupp og en syre gruppe. Den har den kjemiske formel OCN-. I medisinen kan "cyanat" referere til et av flere ting:
1. Cyanat ionen (OCN-): Dette er den biokjemiske forbindelsen som nevnes ovenfor. Den kan forekomme naturlig i kroppen i lite mengde, og er også en del av noen medisinske behandlinger.
2. Cyanat-fri: Dette er en betegnelse for noe som ikke inneholder noen cyanat ioner eller forbindelser. I medisinen kan det være relevant i forbindelse med dialysbehandling, hvor det er ønskelig å fjerne alle slags giftstoffer fra kroppen, inkludert eventuelle cyanat forbindelser.
3. Cyanat-forgiftning: Dette er en sjeldent forekommende type forgiftning som kan oppstå ved eksposisisjon for høye koncentrasjoner av cyanat ioner eller forbindelser. Symptomene inkluderer blant annet åpne øyne, hvitme skinn på tunga og hals, hodepine, svimmelhet, trang til å hoste, og i værste fall, død.
Jeg håper dette kan hjelpe! Laten meg vite om du har andre spørsmål.
Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.
Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.
Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.
"Aminohydrolase" er en generell betegnelse for en gruppe enzymer som katalyserer hydrolyse (splitting med vann) av amider og peptidbindinger, der frigør en aminogruppe. De inkluderer enzymer som trypsin, chymotrypsin, pepsin, karboxypeptidaser og aminopeptidaser. Disse enzymer spiller en viktig rolle i fordøyelsen av proteiner og er også involvert i mange andre biokjemiske prosesser i kroppen.
Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.
Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.
Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.
Calciumfosfater är ett samlingsnamn för oorganiska salter som bildas när calciumjoner (Ca2+) kombineras med fosfatjoner (PO43-). Det finns flera olika typer av calciumfosfater, men de två vanligaste är hydroxiapatit (Ca10(PO4)6(OH)2) och brushit (CaHPO4·2H2O).
Hydroxiapatit är den huvudsakliga komponenten i människans tänder och ben, där det utgör upp till 70% av deras mineralmassa. Det är ett mycket hårt material med en hög buffertkapacitet, vilket gör att det kan hjälpa att reglera kroppens pH-värde.
Brushit däremot förekommer ofta i patologiska sammanhang, såsom vid njursten eller urinsyrabildning i lederna (gikt). Det är ett mindre stabilt mineral som kan bildas när urinen har ett för högt pH-värde och/eller när koncentrationen av calcium och fosfat är för hög.
I medicinsk kontext kan calciumfosfater vara intressanta i samband med till exempel ben- och mineralstoffmetabolism, njursjukdomar och läkemedelsbehandlingar som påverkar dessa processer.
Ammoniakföreningar, även kända som ammoniumsalter, är komplexer mellan ammoniak (NH3) och syror. Ammoniak kan agera som en base och reagera med en syra för att bilda ett ammoniakförening. I vattenlösningar existerar ammoniakföreningen ofta i jämviktsförhållande med den fritt syrade formen. Ett exempel på en ammoniakförening är ammoniumklorid (NH4Cl), som bildas när ammoniak reagerar med saltsyra.
Den medicinska betydelsen av ammoniakföreningar är främst relaterad till deras förekomst i kroppen och deras potential att påverka hälsa och sjukdom. Ammoniakföreningar kan bildas som ett resultat av normal metabolism, särskilt vid nedbrytningen av aminosyror i levern. Normala värden för ammoniak i blodet är mycket låga, men högre nivåer kan vara skadliga och orsaka en neurologisk störning som kallas hepatisk encefalopati. Detta kan inträffa vid levercirros eller andra leverrelaterade sjukdomar, då levern inte kan bryta ner ammoniak till en icke-skadlig form så effektivt.
Erythritol är ett sockeralfabet som tillhör gruppen polyoler, även kända som sötningsmedel på sockersyra-bas. Det är en kolhydrat som naturligt förekommer i vissa frukter och fermenterade livsmedel, men den flesta erytritolsuppléments tillverkas kommersiellt genom en fermentationsprocess.
Erythritol är unikt bland polyoler eftersom det nästan fullständigt absorberas i tjockt tarmsystemet och utsöndras också nästan oförändrat via urinen. Detta betyder att det inte orsakar någon signifikant ökning av blodsockernivåer eller kaloriintag, eftersom det vanligtvis inte metaboliseras som en energikälla i människokroppen.
Erythritol används ofta som sockersubstitut i lågkaloris- och diabetessmärre livsmedel på grund av dess söta smak och låga kaloriinnehåll. Det är cirka 70% så sött som vanligt socker (sackaros), men har noll kalorier per gram. Dessutom har erytritol visat sig ha en mindre påverkan på blodsockernivåerna jämfört med andra sockeralfabet, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för personer med diabetes eller som försöker begränsa sitt kaloriintag.
I allmänhet anses erytritol vara säkert att konsumera i rimliga mängder, men överkonsumtion kan orsaka mag-tarmsymtom som diarré och flatulens hos vissa individer.
Glyceraldehyde-3-phosphate dehydrogenase (GAPDH) er ein enzym som spiller en viktig rolle i celleenergiomandslaget, glykolysen. Det katalyserer den andre steget i glykolysen, hvor glukose omdannes til pyruvat for å produsere energi i form av ATP (adenosintrifosfat) og NADH (nikotinamidadensin dinucleotid).
Specifikt katalyserer GAPDH oxidasjonen av glyceraldehyd-3-fosfat til 1,3-bisfosfo-glycerat under samtidig reduksjon av NAD+ til NADH. Dette steget er viktig for celler fordi det genererer en høy energienivå forbindelse, 1,3-bisfosfo-glycerat, som kan brukes i neste steget i glykolysen for å produsere ATP.
GAPDH er også kjent for å spille en rolle i andre cellulære prosesser enn glykolysen, inkludert DNA-reparasjon og apoptose (programmert celledød).
Ribosomonofosfat (RIP, Ribosomal Monophosphate) er ikke direkte en medisinsk definert terminologi, men det refererer til en type molekyl som spiller en viktig rolle i biokjemisk syntese av proteiner.
RIB-en er et produkt av en reaksjon kalt "ribosomalt RNA (rRNA) degradering", der rRNA-molekyler i cellen brytes ned til mindre enheter for å regulere cellulær homeostasisme og beskyttelse mot infeksjonsagenter. Disse mindre enhetene inkluderer også ribosomonofosfater, som kan være betydningsfulle i forståelsen av cellefunksjon og -regulering.
I denne sammenhengen er ribosomonofosfat et fosforylert nukleotid som inneholder en ribose-søtetilsørjing, men det er ikke direkte relatert til medisinsk behandling eller diagnostisk testing.
Neurospora är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. En medicinsk betydelse av Neurospora saknas, eftersom den inte orsakar några kända sjukdomar hos människor. Däremot används Neurospora ofta som ett modellorganismer inom forskning, särskilt inom genetiken och molekylärbiologin, på grund av dess enkla genetiska struktur och snabba tillväxt.
Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.
Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.
Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.
Aldos-ketoisomerase är ett enzym som katalyserar omvandlingen av aldos till ketos eller tvärt om, beroende på vilken sockerart det verkar på. Detta innebär att en aldose (en sockerart med en aldehydgrupp) konverteras till en ketose (en sockerart med en keton).
Ett exempel på ett sådant enzym är trios-fosfat-isomeras, som katalyserar omvandlingen av dihydroxiacetonfosfat (ett ketos) till glyceraldehyd-3-fosfat (en aldos). Detta enzym spelar en viktig roll i glukosmetabolismen, där det hjälper till att producera energibärande molekyler i form av ATP och NADH.
Det är värt att notera att aldos-ketoisomeraser inte ska förväxlas med aldos-reduktaser, som katalyserar omvandlingen av aldoser till ketoser genom en reduktion av en aldehydgrupp till en primär alkoholgrupp.
Arginine er en essensiell aminosyre, betydningfuld for menneskelig helbred. Det er involveret i mange vigtige kropslige funktioner, herunder:
1. Proteinsyntese: Arginin er en building block i proteiner og er nødvendig for at producere muskler og andre proteiner i kroppen.
2. Immunsystemet styrke: Arginin hjælper med at regulere immunforsvaret og kan bidrage til at reducere infektioner og sygdomme.
3. Hjerte-karsundhed: Arginin er involveret i produktionen af kvælstofmonoxid, en kemisk forbindelse, der hjælper med at vasodilater blodkarrene, forbedrer cirkulationen og reducerer blodtrykket.
4. Hormonproduktion: Arginin er involveret i produktionen af vigtige hormoner som insulin, vækst hormon og kønshormoner.
5. Vækst og udvikling: Arginin er særlig vigtig for vækst og udvikling hos børn og unge mennesker.
En medicinsk definition af 'argininas' vil typisk inkludere en beskrivelse af dets kemiske struktur, fysiologiske rolle i kroppen, eventuelle terapeutiske anvendelser eller bivirkninger ved overdosis.
Glycin är en äkta aminosyra, betecknad med koden Gly eller G, och är den enklaste av alla aminosyror. Den har en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2) som direkt är bundna till samma kolatom, vilket ger den en molekylär formel på C2H5NO2. Glycin är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner och är också en viktig neurotransmittor i centrala nervsystemet.
Bikarbonater är en grupp joner som inkluderar bikarbonatjonen (HCO3-). Bikarbonater är viktiga i kroppen eftersom de hjälper till att reglera kroppens surhetsgrad (pH), särskilt i blodet. De fungerar som buffertsystem genom att neutralisera syra eller bas i kroppen och hålla pH-värdet inom ett normalt intervall. Bikarbonater produceras naturligt i kroppen av en reaktion mellan kolsyra (H2CO3) och bikarbonatjoner.
"Intramolekylär" betyder "inom samma molekyl". "Lyas" är ett enzym som bryter ned (hydrolyserar) en bindning i ett substrat genom att addera vatten. Därför kan "intramolekylära lyaser" definieras som enzymer som katalyserar reaktioner där de bryter ned en bindning inom samma molekyl, utan att addera vatten. Detta kallas en intramolekylär kondensationsreaktion.
Exempel på intramolekylära lyaser inkluderar enzymer som katalyserar avspjälkning av kolmonoxid från hemgrupp i hemoglobin (ett protein i röda blodkroppar) och avspjälkning av vatten från urea till karbamoylfosfat under urinsyrecykeln.
En medicinsk definition av 'Multienzymkomplex' är ett sammanlänkat komplex av två eller fler enzymer som tillsammans katalyserar en serie biokemiska reaktioner. Varje enzym i komplexet utför en specifik reaktion i serien, och de samverkar för att effektivt omvandla ett substrat till sitt slutgiltiga produkt.
Ett exempel på ett multienzymkomplex är pyruvatdehydrogenaskomplexet (PDC), som katalyserar tre steg i oxidationen av pyruvat till acetyl-CoA, en viktig reaktion i cellandningen. PDC består av tre olika enzymer: pyruvatdehydrogenas (E1), dihydrolipoyltransacylas (E2) och dihydrolipoyldehydrogenas (E3). Dessa enzymer är organiserade i ett komplex där de kan dela på elektroner och protoner under reaktionsprocessen.
Multienzymkomplex är viktiga för att effektivt styra och reglera biokemiska processer inom celler, eftersom de kan samordna och kontrollera flera steg i en kaskad av reaktioner. De kan också underlätta substrattransport och förhindra bortglidande av intermediära produkter genom att hålla dem inom komplexet tills de är färdigbearbetade.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Magnesium är ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, såsom hjärt- och muskelaktivitet, nervfunktion, immunförsvar, och energiproduktion. Det förekommer naturligt i flera livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön, havserter, torkade frukter och vattenrika fiskar. Magnesium är också tillgängligt som kosttillskott och kan användas som läkemedel för att behandla eller förebygga magnesiumbrist. Normal spann för serum-magnesiumnivåer ligger vanligtvis mellan 1,7 och 2,5 millimol per liter (mmol/L).
Glyceraldehyde-3-phosphate (GAP) är ett mellansteg i glykolysen, en metabolisk väg som bryter ner glukos till pyruvat för att generera energi i form av ATP. GAP är ett triosafosfat, vilket betyder att det består av tre kolatomer, en aldehydgrupp och tre fosfatgrupper. Det bildas genom oxidation av glyceraldehyd till en aldehydgrupp och fosforylering med en fosfatgrupp från 1,3-bisfosfoglycerat under glykolysen. GAP är också ett viktigt byggsten i andra metaboliska vägar som pentosfosfatvägen.
In medicinal chemistry, "hemi terpenes" are not a widely used or recognized term. However, in the context of organic and natural products chemistry, a hemi terpene is a chemical compound that contains a monoterpene unit (a 10-carbon skeleton) that is linked to another molecule.
Monoterpenes themselves are a class of naturally occurring compounds that are synthesized in plants and some animals through the biosynthetic pathway known as the mevalonate pathway. Monoterpenes have various biological activities, including antimicrobial, anti-inflammatory, and antioxidant properties.
A hemi terpene is formed when a monoterpene unit undergoes chemical reactions with other molecules, resulting in the formation of a new compound that contains the 10-carbon skeleton of the monoterpene. These compounds can have diverse structures and biological activities, depending on the nature of the reaction and the molecule to which the monoterpene is linked.
It's worth noting that the term "hemi terpene" is not commonly used in the medical literature or in clinical practice, and its meaning may vary depending on the context in which it is used.
Fruktosfosfat är ett samlingsnamn för en grupp organiska föreningar som består av fruktosa (en söt monosackarid) kopplad till en fosfatgrupp. Det finns olika typer av fruktosfosfater, men de flesta är involverade i cellens metabolism och ger energi till celler genom att deltas upp i glukos-6-fosfat, som sedan kan omvandlas till ATP (adenosintrifosfat), en direkt källa till cellenergi. Fruktosfosfater spelar också en viktig roll i andra metaboliska processer, såsom glykolys och glukoneogenes.
Intramolekylära transferaser är en typ av enzymatiska reaktioner där en funktionell grupp överförs från en del av ett molekyl till en annan del av samma molekyl. Detta sker genom en kemisk process som innebär att en bindning brutits och en ny bindning formas, vilket resulterar i en strukturell förändring av det ursprungliga molekylet. Intramolekylära transferaser spelar en viktig roll inom cellens metabolism, särskilt vid syntesen och nedbrytningen av komplexa biomolekyler som proteiner, kolhydrater och lipider.
'Pyrimidiner' är en klass av kemiska föreningar som innehåller en sex-atomig aromatisk ring med två kväveatomer. De är en del av de två huvudsakliga klasserna av nukleotider, tillsammans med 'Puriner', som bygger upp DNA och RNA. De tre naturligt förekommande pyrimidinbaserna är cytosin (C), timin (T) och uracil (U). Cytosin och timin finns i DNA, medan uracil istället för timin återfinns i RNA. Dessa baser bildar par med varandra genom vätebindningar i dubbelsträngat DNA eller RNA: cytosin parar sig alltid med guanin (G), och timin respektive uracil parar sig med adenin (A). Pyrimidiner har också en viktig roll inom farmakologi, där flera läkemedel som används för att behandla cancer och infektioner är designade för att störa deras syntes eller funktion.
'Acetylen' (etan, C2H2) er en einfach chemisk forbindelse bestående av KARBON og Wasserstoff. Det er en uunsaturert kolvatensidtype med en trippelbinding mellom de to KARBON-atomene. Acetylen er en gas under normale temperatur- og trykkforhold, men kan komprimeres eller lette for å bli en likvid. Det er ugiftig og har en brannpunkt på -20°C (−4°F).
I medisinsk sammenheng er acetylen ikke vanligvis i bruk. Men det kan være skadelig hvis man blir utsatt for høye koncentrasjoner av gassen, som kan føre til sirkulasjons- og åndedrettsproblemer.
'Succinater' är inget medicinskt begrepp eller diagnos, utan istället ett verb som betyder "att producera eller innehålla succinat". Succinat är en organisk syra som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll i cellandningen.
Det finns dock ett medicinskt relaterat begrepp, nämligen "succinerad formylglycinamid ribotid" (SFGAR), som är en intermediär molekyl i den biokemiska reaktionen som leder till syntesen av aminosyran glycin. SFGAR är ett viktigt ämne inom forskning omcellers proteinsyntes och kan ha potential som terapeutiskt mål vid behandling av olika sjukdomar, såsom cancer.
Glukosfosfat (Glucose-1-phosphate eller Glucose-6-phosphate) är ett organiskt molekylärt compounds som spelar en viktig roll i cellens metabolism. Det består av en glukosmolekyl som är kovalent bundet till en fosfatgrupp via en fosfoestrarbindning. Glukosfosfater deltar bland annat i glykolysen, en metabolic process där glukos omvandlas till pyruvat för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat).
Glucose-1-phosphate är ett mellansteg i några metaboliska vägar, inklusive glykogenolysen, där det bildas från glykogen och sedan konverteras till glukosa-6-fosfat som fortsätter till nästa steg i glykolysen.
Glukose-6-phosphat är ett viktigt mellansteg i glukosmetabolismen, eftersom det förhindrar att glukosen lämnar cellen och därmed säkerställer tillgången på glukos som energikälla inom cellen. Det kan också omvandlas till andra kolhydrater eller lipider beroende på cellens behov.
Bärnstenssyra, även känd som Succinisk acid, är en organisk syra med den kemiska formeln C6H8O4. Den förekommer naturligt i bärnsten och kan extraheras genom destillation. Bärnstenssyra används inom medicinen som en ingrediens i vissa preparat för behandling av muskelsmärtor, artrit och andra smärttillstånd. Den verkar genom att öka blodets syreupptagning och minska muskelspasmer.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).
Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.
I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).
Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.
Enligt IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) definieras en oxo-syra-lyas som:
"En enzym som katalyserar reaktionen där en oxo-syra avspjälas från en substratmolekyl genom att bryta en kol-kol-bindning."
Oxo-syror är organiska syror som innehåller en karboxylgrupp (-COOH) och en keton- eller aldehydgrupp (-C=O). Exempel på oxo-syror är pyroventsyra (PVA, C5H4O3) och α-ketoglutarsyra (AKG, C5H6O5).
En oxo-syra-lyas bryter därför en kol-kol-bindning i substratet och avlägsnar en oxo-syregrupp som produkt. Detta är viktigt inom cellens metabolism, till exempel vid nedbrytningen av aminosyror i citronsyracykeln.
'Fosforsyra' (H3PO4) är ett mineral som spelar en viktig roll i kroppens biokemi. Det är en av de viktigaste näringsämnena och ingår i benvävnad, tänder och cellmembran. Fosforsyra deltar också i energiproduktionen i kroppen genom att ingå i ATP (Adenosintrifosfat), som är kroppens energibärare.
Fosforsyror är en grupp av mineraler som inkluderar flera former av fosfater, inklusive natriumfosfat, kalciumfosfat och magnesiumfosfat. Dessa förekommer naturligt i livsmedel som mjölk, fisk, ägg och nötter.
I en medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av fosfater i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursvikt eller andra sjukdomar. Lägre än normala nivåer av fosfater (hypofosfatemi) kan också förekomma vid vissa sjukdomar, till exempel vitamin D-brist eller överaktivt paratiroidkörtel.
Glykogensyntas är ett enzymkomplex som katalyserar syntesen av glykogen, ett polymer av glukosmolekyler, i kroppen. Det sker genom att en glukosmolekyl efter en speciell reaktionsväg adderas till en redan existerande glykogenkedja. Denna process är viktig för att organismer ska kunna lagra energiresurser i form av kolhydrater.
I'm happy to help you with a medical definition of an "allosteric site"!
An allosteric site is a distinct and separate binding site on a protein, typically an enzyme or a receptor, that is different from the active site where the substrate or ligand normally binds. When a molecule, known as an allosteric modulator, binds to this site, it can cause a conformational change in the protein's structure, which in turn affects the protein's function.
Allosteric regulation is an important mechanism for controlling many biological processes, such as enzyme activity and signal transduction. Allosteric modulators can either enhance (allosteric activator or agonist) or inhibit (allosteric inhibitor or antagonist) the protein's function, depending on the nature of the conformational change they induce.
Overall, allosteric sites play a crucial role in regulating various physiological processes and are important targets for drug discovery and development.