Tester avsedda för att experimentellt mäta ett ämnes tumörframkallande förmåga, genom att tillföra ämnet (t ex benzantracen) och mäta mängden tumörceller som utvecklas under ett givet tidsintervall. K arcinogenicitetsvärdet anges som regel med milligram per tillväxtmängd av tumör. Trots att denna metod skiljer sig från mutagenicitetstester, försöker forskare ofta att korrelera mätvärdena från karci nogenicitetstester med resultaten från mutagenicitetstester.
"Cancerframkallande ämnen, eller karcinogener, är substance som kan orsaka cancer genom att skada cellers DNA och störa celldelningen, vilket kan leda till ocontrollerad celldelning och tumörbildning."
'Experimentelle Tumoren' refererer til forskningsmodeller av voksende, abnormale celler, designet for å afterforske mekanismer og behandlingsmuligheter for kraftige, livstruende værtscellereguleringsovergrepene kreft. Disse modellene kan inkludere to-dimensjonale cellagre, tre-dimensjonale organoider eller levende dyr (f.eks. musmus) med inducerte tumorer.
Karcinogena ämnen som finns i omgivningen.
Test av kemiska eller fysikaliska medels mutagena förmåga. Hit hör bl a tester på mikroorganismer, insekter, djurceller och djur.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Kemiska ämnen som ökar antalet genetiska mutationer genom att störa nukleinsyrornas funktion. Ett klastogen är ett specifikt mutagen som åstadkommer kromosombrott.
Kronisk toxicitetstestning är en metod inom toxicologi för att undersöka potentialen hos en given substans eller miljöfaktor att orsaka skadliga hälsoutfall eller sjukdomar som följd av långvarig exponering, ofta över en tidsperiod på 100 dagar eller längre. Testning innebär vanligtvis att utsätta levande organismer, såsom djur eller cellkulturer, för kontinuerlig exponering och sedan observera effekterna på deras fysiologi, beteende och livslängd för att bedöma potentialen hos substansen att orsaka skada.
Toxikologi är läran om de giftiga effekterna som kemiska ämnen kan ha på levande organismer, inklusive människor. Det handlar om att studera hur dessa ämnen påverkar kroppen, vilka skador de kan orsaka och under vilka omständigheter de blir farliga. Toxikologi används också för att utveckla metoder för att skydda människor från skadliga kemiska ämnen, till exempel genom att fastställa säkra exponeringsgränser och att utforma effektiva behandlingsmetoder vid förgiftningar.

Karcinogenicitetstester är en typ av toxicologiska tester som används för att undersöka om en kemisk substans eller en viss exponering kan orsaka cancer hos djur eller celler. Detta görs vanligtvis genom att utsätta djur, ofta möss eller råttor, för höga koncentrationer av den undersökta substansen under en längre tidsperiod och sedan observera om de utvecklar cancer.

Det finns också alternativa karcinogenicitetstester som inte använder djur, till exempel in vitro-tester där celler från djur eller människor exponeras för substansen i en labbmiljö. Dessa tester kan vara mindre etiska och mer kostnadseffektiva än traditionella djurtester, men de kan också ha begränsningar när det gäller att förutsäga cancerutveckling hos hela organismen.

Det är värt att notera att resultat från karcinogenicitetstester inte alltid kan direkt överföras till människor, eftersom djur och människor kan reagera olika på samma substans. Därför används ofta data från flera olika typer av tester, inklusive epidemiologiska studier och mekanistiska studier, för att bedöma karcinogeniciteten hos en given substans hos människor.

Cancerframkallande ämnen, eller cancerogena substanser, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) substance som har förmågan att orsaka cancer hos människor. De kategoriseras baserat på den vetenskapliga bevisningen för deras cancerframkallande potential, från Grupp 1 (bevisat cancerogena) till Grupp 4 (troligen icke-cancerogena).

Exempel på cancerframkallande ämnen inkluderar vissa kemiska föreningar som asbest, bensen, benzidin och tjära, men även vissa virus som humant papillomavirus (HPV) och hepatit B-virus. Även tobaksrök är en starkt cancerframkallande faktor.

Det är viktigt att notera att exponering för höga nivåer av dessa ämnen under lång tid kan öka risken för cancer, men det finns ofta andra faktor som också kan spela in i cancerutvecklingen, såsom genetiska faktorer och livsstilsval.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

Cancerframkallande ämnen i miljön, även kända som cancerogena ämnen eller karcinogener, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definierade som agenter som under normala förhållanden kan orsaka cancer hos människor. Dessa agenter kan vara kemiska substanser, biologiska ämnen, fysiska fenomen eller komplexa mixturer av dessa.

De kemiska cancerogena ämnena i miljön inkluderar en rad olika substanser som kan förekomma naturligt eller produceras syntetiskt. Exempel på sådana substancer är asbest, bensen, benzidin, kadmium, kloroform, DDT, nickel, polyaromatiska kolväten (PAH) och vinylklorid.

Biologiska cancerogena ämnen kan vara virus, bakterier eller parasiter som kan orsaka cancer hos människor. Exempel på sådana agenter är humant papillomavirus (HPV), hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV).

Fysiska fenomen som kan orsaka cancer inkluderar ioniserande strålning, ultraviolett strålning (UV) och höga temperaturer.

Miljöfaktorer som kan påverka risken för cancer inkluderar exponering för cancerogena ämnen i luft, vatten, mat eller andra miljömedier, livsstilsfaktorer som rökning och alkoholkonsumtion samt individuella faktorer som ärftliga faktorer och ålder.

Det är viktigt att notera att cancerframkallande ämnen i miljön ofta orsakar cancer först efter långvarig exponering, men att risken kan variera beroende på dos, tid och individuella sårbarheter.

Mutagenicity tests are a type of scientific test used in the field of genetics and toxicology to identify whether a chemical or physical agent has the ability to cause mutations in the DNA of an organism. Mutations are changes in the genetic material that can lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

Mutagenicity tests typically involve exposing cells or whole organisms to varying doses of a test substance and then analyzing their genetic material for any signs of mutation. Commonly used assays include the Ames test, which uses bacteria to detect mutations in their genes; the mouse lymphoma assay, which looks for mutations in mammalian cells; and the fruit fly (Drosophila melanogaster) assay, which examines mutations in whole organisms.

The results of these tests can help researchers and regulatory agencies assess the potential health risks associated with exposure to a particular substance and determine whether it should be classified as a mutagen or not. This information is critical for ensuring the safety of chemicals used in various industries, including pharmaceuticals, agriculture, and consumer products.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

En medicinsk definition är "mutagen" någonting som orsakar genetisk mutation, det vill säga en permanent förändring i DNA-sekvensen hos celler. Mutationer kan resultera i celldöd, cancer eller andra skadliga effekter på en organisms hälsa. Mutagener kan vara kemiska ämnen, joniserande strålning eller andra faktorer som interagerar med DNA och orsakar dessa permanenta förändringar.

Chronic toxicity tests are a type of scientific experiment conducted to evaluate the potential harmful effects of long-term exposure to a chemical or substance on living organisms. These tests are designed to assess the risk of exposures that may occur over a significant period, such as months or even years. The goal is to determine whether a substance can cause toxicity after repeated or prolonged exposure and to identify any adverse health effects that may result from this exposure.

Chronic toxicity tests typically involve exposing laboratory animals, such as rats or mice, to the chemical or substance at various doses for an extended period, often for the entire lifespan of the animal. The test animals are closely monitored for signs of toxicity, including changes in body weight, behavior, and organ function. At the end of the study, a thorough necropsy is performed to examine the internal organs for any signs of damage or disease.

The data collected from chronic toxicity tests are used by regulatory agencies, such as the Environmental Protection Agency (EPA) and the Food and Drug Administration (FDA), to establish safe exposure levels for chemicals and substances. These tests play a critical role in protecting public health by helping to identify potential hazards and informing decisions about the safe use of chemicals and substances in various applications, including consumer products, food additives, and industrial processes.

Toxikologi definieras som ett forskningsfält och en vetenskap som handlar om de giftiga effekterna av kemiska ämnen på levande organismer, inklusive människor. Toxikologin undersöker hur dessa kemikalier absorberas, distribueras, metaboliseras och elimineras i kroppen, samt deras mekanismer för skada på celler och vävnader. Denna information används ofta för att bedöma riskerna med olika kemikalier och utforma säkerhetsrekommendationer och regleringar för att skydda människor och miljön.

AcuteKarcinogenicitetstesterOrganstorlekLäkemedelsadministrationssystemInandningskapacitetAnestesi i slutet systemIntubering, ...