Karotissinus
Halsartärer
Tryckreceptorer
Halsartärförträngning
Halsartärsjukdomar
Karotiskörteln
Svimning
Endarterektomi, karotis
Halsartär, inre
Kemoreceptorceller
Massage
Halsartär, gemensam
Hjärnsinus
Käkhåla
Sinus aortae
Reflex
Sinus cavernosus
Bihålor
Halsartär, yttre
Hundar
Kilbenshåla
Bihålesjukdomar
Tippbrädetest
Vagotomi
Sjuka sinus-syndrom
Koronarsinus
Svimning, vasovagal
Vagusnerv
Halsartärtrombos
Sinustrombos, intrakraniell
Tung- och svalgnerv
Halsartärskador
Natriumcyanid
Katter
Karotiskörteltumör
Carotid Intima-Media Thickness
Andning
Nerver, utåtledande
Hjärtmassage
Sympatiska nervsystemet
Autonom denervation
Kärlmotstånd
Diafragmanerv
Bihåletumörer
Tunica intima
Endarterektomi
Tunica media
Reflex, onormal
Kloralos
Sinustakykardi
Hjärttoner
Pacemaker, konstgjord
Anestesi
Käkhåletumörer
Dissektion av inre halsartär
Svindel
Sympatektomi
Elektrokardiografi
Veratrin
Syndrom
Pilonidalcysta
Nacke
Koldioxid
Hemodynamik
Tidsfaktorer
Syrebrist
Elektrostimulering
Tryck
Tvärgående sinus
Prospektiva studier
Utåtledande nervbanor
Kaniner
Blodcirkulation
Hjärtstimulering, artificiell
Duplexultraljud
Förlängda märgen
Superior Sagittal Sinus
Behandlingsresultat
Vasomotoriska systemet
Stentar
Blodtrycksfall
Medvetslöshet
Hjärnischemi, övergående
Autonom nervblockad
Nerver, inåtledande
Hjärtminutvolym
Genomspolning
Datortomografi
Mekanoreceptorer
Hypotoni, ortostatisk
Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.
Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.
Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
'Tryckreceptorer' (eller 'pressoreceptorer') är nervceller som reagerar på mekanisk tryck eller spänning i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av tryckreceptorer:
1. **Baroreceptorer**: Dessa receptorer finns i blodkärl, särskilt i karotis sinusen (i halsartären) och aortabågen (i aortan). De registrerar förändringar i blodtrycket och sänder signaler till hjärnan som leder till reflexmässiga svar som reglerar hjärtats slagfrekvens, blodkärlsdiameter och andra fysiologiska processer.
2. **Proprioceptorer**: Dessa receptorer finns i skelettmuskulatur, ligament, senor och ledkapslar. De registrerar kroppens position och rörelser samt spänningarna (trycket) i musklerna och lederna.
Tryckreceptorer är viktiga för att hålla balansen mellan olika fysiologiska processer och upprätthålla homeostas i kroppen.
Halsartärförträngning, även känd som carotisstenos, är ett tillstånd där halsartären (carotis) delvis eller helt förträngs eller blockeras. Detta orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig på insidan av artärväggen och bildar plack.
En halsartärförträngning kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som svårigheter att andas, hosta, yrsel, synstörningar, svimningar eller stroke (hjärninfarkt). Symptomen uppstår ofta när placken lossnar och en blodpropp bildas, vilket kan leda till ett stopp i blodflödet till hjärnan.
Halsartärförträngning diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ultraljud, computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI). Behandlingen kan innebära livstilsförändringar, mediciner för att reducera risken för blodproppar och operationer som carotisendarteriektomi eller carotisstentning.
Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:
1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
Karotidkroppen (carotid body) är en liten körtel som finns vid bifurkationen (grenpunkten) av den gemensamma karoidartärsen (carotis communis), nämligen där den delas upp i den yttre och inre karoidartären. Karotidkroppen är en del av det autonoma nervsystemet och fungerar som ett kemoreceptororgan, vilket betyder att den kan uppfatta och reagera på förändringar i kemiska koncentrationer i blodet, särskilt syre- och kolsyrehalten.
När syre- eller kolsyrenivåerna i blodet avvikande från normalvärden aktiveras karotidkroppens receptorer och signalerar till hjärnan via det autonoma nervsystemet. Detta utlöser en reflexrespons som innebär en ökning av andningsfrekvensen, syrgasytta och i vissa fall en ökad hjärtslag frekvens för att återställa normala blodgasnivåer.
I vissa fall kan karotidkroppen bli överaktiv eller hypersensitiv, vilket kan leda till symtom som yrsel, svimningar (synkop) eller andningssvårigheter vid exertion eller rörelse. Dessa tillstånd kallas karotidsinus syndrome eller karotidkroppssyndrom och behandlas vanligtvis med kirurgisk avlägsnande av karotidkroppen (karotidkroppsresekton).
'Svimning' kan definieras som ett tillstånd där individen hastigt förlorar medvetandet, reflexerna och muskelkontrollen på grund av brist på syre i hjärnan. Detta orsakas vanligtvis av att andningen har störtats, vilket kan inträffa vid drunkning, strangulering, skalltrauma eller andra situationer där luftvägarna blockeras eller andningsmuskulaturen inte fungerar korrekt. I vissa fall kan svimning även orsakas av plötsliga medicinska tillstånd som exempelvis lågt blodtryck, hjärtproblem eller epilepsi.
Endarterektomi av karotis är en medicinsk procedur där plack (fettsubstanser, kolesterol och calcifiering) som har byggt upp sig på insidan av karotidartären (en artär i halsen som förser hjärnan med blod) tas bort. Proceduren utförs vanligtvis för att förebygga transitoriska ischemiska attacker (TIA) eller stroke, eftersom placken kan lossna och orsaka en emboli som blockerar blodflödet till hjärnan.
Under proceduren görs ett snitt i halsen för att exponera karotidartären. Därefter kyls artären ned med iskall lösning för att reducera risken för skada på hjärnan under operationen. En sond placeras också inuti artären för att öka blodflödet till hjärnan under proceduren. Placken skärs sedan bort från insidan av artären och tas bort. Slutligen kontrolleras artären för att se till att den är sluten och inte läcker, och snittet i halsen sygs igen.
Endarterektomi av karotis är en effektiv metod för att förebygga TIA och stroke, men det finns vissa risker som är associerade med proceduren, inklusive blödning, infektion, skada på nerver i halsen och ytterligare risk för stroke. Därför måste patientens allmänna hälsotillstånd och risken för komplikationer vägas upp mot potentiala fördelar med proceduren.
Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.
Kemoreceptorceller är speciella celler som kan detektera kemiska signaler i kroppen, särskilt i blodomloppet. Dessa celler är mycket känsliga för små variationer i koncentrationen av olika kemiska substanser, till exempel syre, kolmonoxid och natriumjoner (Na+). De kan på så sätt hjälpa till att reglera andnings- och hjärtats funktion genom att sända information till hjärnan om kroppens inre miljö. Kemoreceptorceller finns i bland annat carotisblodkärlen i halsen och aortabågen nära hjärtat.
Medicinskt sett kan massage definieras som manipulation av mjuk vävnad, till exempel musklerytm, hud och bindväv, med händerna eller med hjälp av mekaniska enheter. Massage används ofta för att lindra smärta, främja rörelsefrihet, minska stress och öka blodflödet till musklerna och andra kroppsdelar. Det finns också olika slags medicinska massage som är specialiserade för att behandla specifika medicinska tillstånd, såsom sportmassage, svullnadsreducerande massage och neurologisk massage.
Medicinskt talat, refererar "halsartär, gemensam" till den stora blodkärlen i halsen som förser huvudet och halsen med syre- och näringsriktad blodflöde. Den gemensamma halsartären (latin: Arteria carotis communis) är en fortsättning av aortabågen och delar sig sedan i två grenar: den yttre halsartären (Arteria carotis externa) och den inre halsartären (Arteria carotis interna). Den gemensamma halsartären förser därmed både det yttre och inre huvudet med blod.
En hjärnsinus är ett slags utvidgning i skallbenen där det förekommer luftfyllda rum, kallade paranasala sinus. Dessa strukturer innehåller vanligtvis luft och hjälper till att fuktighet och varme regleras i näsa och svalg. Ordet "hjärnsinus" används ofta för att referera till de paranasala sinusen som är nära hjärnan, däribland frontova, etmoidala, sphenoidala och maxillära sinusen. Infektioner eller andra sjukdomar i dessa områden kan leda till komplikationer eftersom de gränsar till hjärnan och kranialnerverna.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.
En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.
Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.
Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.
Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.
'Bihålor' er en del av kroppen som oftest refererer til de to huler, der ligger på hver side av nesa og munden. Den medicinske betegnelse for bihålerne er 'paranasal sinus' (på latin). Bihålene består af fire par:
1. Frontalsinus: De to forreste bihålere, der ligger i pandebenet og er de største bihålere.
2. Maxillarsinus: De to sidebihålere, der ligger i kindbenet og er de mindst komplekse bihålere.
3. Ethmoidalsinus: Det mellemste par bihålere, der ligger mellem øjenhulerne og består af flere små luftfyldte kamre.
4. Sphenoidsalsinus: Den bageste par bihålere, der ligger i pandebenet og er den mest komplekse bihålere.
Bihålene hjælper med at varme, fugtiggøre og filtrere indåndingsluften. De kan blive inficerede eller koloniseret af bakterier, jungeres eller udvikle polypper, hvilket kan resultere i forskellige sygdomstilstande som f.eks. bihulebetændelse (sinusitis).
Den yttre halsartären (latin: arteria carotis externa) är en blodkärl som förser huvudet och halsen med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma halsartären (arteria carotis communis) på nivå av struphuvudet (larynx). Därefter går den uppåt i halsen, passerar förbi skulderbladet (scapula) och går in i huvudet genom tinningbenets (os temporale) öppning (foramen supratrochleare).
I huvudet delar den sig sedan i två grenar: den yttre halspulsådern (arteria maxillaris) och den främre tungpulsådern (arteria lingualis). Dessa grenar förser olika delar av ansiktet, hjärnan och svalget med syresatt blod.
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.
Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.
Baroreceptorreflex, eller barorensk respons, är ett reflexmekanism som hjälper till att reglera blodtrycket. Det aktiveras när blodtrycket i kroppen varierar, särskilt när det stiger snabbt. Baroreceptorer, som är speciella nervceller som reagerar på tryckförändringar, finns i halsartärerna och aortan, de huvuda stora blodkärlen som leder ut från hjärtat.
När baroreceptorerna uppfattar en ökning av blodtrycket sänder de signaler till hjärnan (specifikt till medulla oblongata i hjärnstammen). Dessa signaler får nervsystemet att svara genom att minska pulsen och vidga blodkärlen, vilket sänker blodtrycket. Om blodtrycket istället sjunker kommer baroreceptorerna att registrera detta och sända signaler till hjärnan för att öka pulsen och kontrahera blodkärlen, vilket i sin tur får blodtrycket att stiga.
Baroreflexen är en viktig mekanism för att hålla homeostasen i kroppen och förhindra alltför stor variation i blodtryck.
'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
'Kilbenshåla' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som kan relateras till symptomen som ofta förknippas med detta uttryck, nämligen bukgirigt (akut magsäcksdilatation). Bukgirigt är ett tillstånd där magsäcken är utvidgad och fylld med gas eller vätska, vilket kan orsaka smärta, illamående och kräkningar. Detta kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom mag-tarm-obstruktioner, gastroenterit, överätning eller neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.
"Bihålesjukdomar" (tidigare kallat "tuberkulos i bihålorna") är en infektionssjukdom som primärt orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar ofta luftvägarna, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive bihålorna (öron).
Infektionen i bihålorna uppstår vanligtvis som en komplikation av en tidigare tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen. Bakterierna kan spridas via blodomloppet eller lymfvätskan till bihålorna, där de kan orsaka inflammation och skada.
Symptomen på bihålesjukdomar inkluder bland annat smärta i örat, hörselnedsättning, utflöde från örat som kan vara klart, blodigt eller gulsiktigt, och svullnad i området runt örat. I vissa fall kan även feber, trötthet och viktminskning förekomma.
Diagnosen ställs vanligtvis genom att taga ett prov från örat och analysera det för närvaro av bakterier eller andra tecken på infektion. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en längre period, ofta i sex månader eller mer. I vissa fall kan även kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad eller dränera abscesser.
Den motsvarande medicinska termen för "Tippbrädetest" är "Brush-Test" eller "Dry Swab Test". Det är en metod för att diagnostisera laktosintolerans genom att undersöka individens förmåga att bryta ned laktosen (milkssocker) i mag-tarmkanalen.
Under Brush-Testet får patienten svälja en speciell tampong eller stång som är imbevad med laktoslösning. Efter en viss väntetid, ofta mellan 30 minuter och två timmar, tas prob från munhålan (med hjälp av en vanlig tandborst, därav namnet "Tippbrädetest") eller från mag-tarmkanalen (genom en magnetresonanstomografi, MRT, eller en gaschromatografi-masspektrometri, GC-MS) för att mäta halten av hydrogen och metan i andningen.
Om patienten har en laktosintolerans kommer de uppmätta värdena att vara högre än normalt, vilket indikerar att deras kropp inte kan bryta ned laktosen korrekt. Detta test är ett enkelt och icke-invasivt sätt att ställa diagnos på laktosintolerans och hjälper läkaren att fastställa behandlingsmetoder för patienten.
'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.
Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.
Sjuka sinussyndrom, även känt som sinusit eller rhinosinusitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera av de paranasala sinusen - framsinus, baksinus, mellanhus och pannasinus. Detta kan orsakas av en viral, bakteriell eller sällsynt en svampinfektion.
Symptomen på sjuka sinussyndrom inkluderar:
1. Nasal congestion eller en stoppad näsa
2. Näsflöde, som kan vara klart eller grönaktigt/gulaktigt
3. Tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa
4. Huvudvärk eller panna
5. Försämrad lukt- och smakförmåga
6. Hosta, halsont och/eller feber (i vissa fall)
Sjukdomen kan vara akut (varar under fyra veckor eller mindre) eller kronisk (varar längre än tolv veckor), beroende på dess varaktighet. Akuta fallen tenderar att vara virala, medan kroniska fallen ofta är orsakade av en bakteriell infektion eller ett underliggande strukturellt problem i sinusen.
"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.
Vasovagal svimning, även känt som neurokardiogen synkope, är en form av medvetandeförlust orsakad av ett plötsligt och tillfälligt fall i hjärtslaget (hjärtrytm) och/eller blodtrycket. Detta sker vanligtvis som en reaktion på en utlösande händelse, såsom att se blod, få injektioner eller underga en obekväm procedur.
När du utsätts för denna utlösande händelse aktiveras det autonoma nervsystemet, vilket styr dina kroppsliga reaktioner på stress och emotionella tillstånd. Detta orsakar en överdriven parasympatisk respons, som sänker din hjärtslag och blodtryck. Som ett resultat får din hjärna för lite syre, vilket kan leda till medvetandeförlust och svimning.
Vasovagal svimning är vanligt förekommande och tenderar att drabba människor i alla åldrar. Det är oftast inte allvarligt, men det kan vara skrämmande och ibland leda till skador om det sker i otrygga situationer, såsom under bad eller körning. Om du upplever vasovagal svimning rekommenderas du att söka medicinsk vård för att utesluta andra allvarliga orsaker till medvetandeförlust och få råd om hur du undviker framtida svimningsattacker.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
En halsartärtrombos är ett blodpropp (tromb) som bildas i karotisartären, en artär i halsen som förser hjärnan med syrerik blod. Trombosen kan orsaka olika symptom beroende på dess storlek och varaktighet, inklusive svårigheter att svälja, smärta eller obehag i halsen, svaghet eller förlust av känsel i ansiktet eller extremiteterna, och i värsta fall en stroke om blodflödet till hjärnan inte kan upprätthållas. Faktorer som ökar risken för att utveckla en halsartärtrombos inkluderar rökning, hög ålder, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden och övervikt. Behandlingen kan omfatta mediciner som löser upp blodproppen eller surgery för att ta bort den.
Intrakraniell sinus trombos (CVT) refererer til en blodprop i en af de venøse sinus i hjernen. Disse sinus er blodkar som dræner blodet væk fra hjernen og indeholder ofte langsomt flydende blod, hvilket gør dem modtagelige for at danne blodproppers.
CVT kan have mange årsager, herunder infektioner, betændelsestilstande, krampesygdomme, hormonbehandling og andre faktorer, der gør blodet mere tykt eller tilbøjeligt til at koagulere. Symptomer på CVT kan variere meget, afhængig af hvilken sinus der er berørt og hvor stor en del af denne der er blokeret.
Symptomer på intrakraniell sinus trombose kan omfatte hovedpine, synsforstyrrelser, svimmelhed, epileptiske anfald, forvirring, taleproblemer, bevægelsesproblemer eller andre neurologiske symptomer. Hvis CVT ikke behandles hurtigt, kan det medføre alvorlige komplikationer som blodprop i hjernen (apopleksi), endelig hjerne skade eller død. Behandling omfatter ofte antikoagulant medicin, såsom warfarin eller heparin, for at forhindre yderligere koagulation og muligvis trombektomi (en operation, der fjerner blodproppen).
Den tung- och svalgnerven, även känd som den tolfte kranskärlen (latin: nervus glossopharyngeus), är en hos däggdjur förekommande nerv som har sin ursprungliga kärna i hjärnbryggan. Den innerverar bland annat muskulatur i svalget och tungan, samt deltar i smakupplevelser på baksidan av tungan. Dessutom innehåller den sensoriska fibrer som ger information om blodtrycket i aortan till hjärnan.
Halsartärskador, även kända som halskärlsskador, är skador på de stora artärerna i halsen, vanligtvis karotisartärerna. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom åldrande, ateroskleros, högt blodtryck och diabetes. Halsartärskador kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som svaghet, sluddrighet eller förlust av känsel i ansiktet, extremiteterna eller tungan, svårigheter att svälja, yrsel, huvudvärk och synproblem. I allvarliga fall kan en halsartärskada leda till stroke. Behandlingen för halsartärskador kan innebära mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
'Natriumcyanid' är ett salt av vätecyanid (HCN) och kallas vanligen för 'natriumblandat blåsyra'. Det har den kemiska formeln NaCN. Natriumcyanid används inom flera industrier, till exempel för gulddesorption i gruvdrift och som reagens i vissa kemiska synteser. Ämnet är mycket giftigt och kan orsaka död vid akut exponering, då det frisätter vätecyanid i kroppen.
Etmoidalsinus er en del av kraniets suturalsystem og betegner et par luftfylt huler i ethmoidet ben, som er plassert mellom øynene og foran hjernen. Disse luftfylt hulrummet er en del av p Nasalske Hule og hjelper til å varme, fuktifisere og filtrere luften vi inhales. Etmoidalsinus har også noen fine skilleribben som dele hulrummet opp i flere små rum, kalleres celler. Infeksjoner eller inflammasjon i etmoidalsinus kan føre til en type infeksjon kalt sinusitt.
'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:
1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.
2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.
3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.
4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.
5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.
I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.
En karotidkörteltumör är en ovanlig sorts cancer som utgår från kärlceller i karotidkörteln, en små glandulära struktur i halsen som hjälper till att reglera blodtrycket. Tumören kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De flesta karotidkörteltumörer är godartade och växer långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att pressa på omgivande strukturer i halsen. Elakartade karotidkörteltumörer är mycket ovanligare än godartade, och de tenderar att växa snabbare och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på en karotidkörteltumör kan inkludera svullnad eller smärta i halsen, problem med sväljning, hosta, andningssvårigheter eller rörelseförlust i ansiktet. Behandlingen av en karotidkörteltumör beror på typen och storleken på tumören, men den kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
'Bradykardi' är en medicinsk term som definieras som en saktad hjärtslagsfrekvens. Det exakta värdet på den sänkta frekvensen kan variera något, men oftast används tröskeln 60 slag per minut som gräns för att definiera bradykardi hos en vuxen person. Vidare kan bradykardi delas in i olika typer beroende på orsaken till den sänkta frekvensen, exempelvis sinusbradykardi eller atrioventrikulär block.
Carotid Intima-Media Thickness (CIMT) är en ultraljudsbaserad metod för att mäta tjockleken på innersta lagren av karotisartärerna, som förser hjärnan med blod. Den yttre tunngrunda skiktet kallas intima och den inre tunnare skiktet media.
CIMT används som en icke-invasiv metod för att uppskatta risken för aterosklerotiska sjukdomar, såsom hjärtinfarkt och stroke. Ökad CIMT har visats korrelera med ökad risk för dessa tillstånd. Vidare kan mätning av CIMT användas som ett sätt att övervaka effekterna av behandlingar som riktas mot ateroskleros.
In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.
Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.
En medicinsk definition av "Nerver, utåtledande" (engelska: "Peripheral nerves") är de nervbanor som bildar det perifera nervsystemet och transporter nervimpulser till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver är spridda över kroppen och innerverar muskler, hud och andra vävnader, vilket gör att de kan uppfatta smärta, temperatur, tryck och vibrationer samt styr muskelrörelser och automatiska kroppsfunktioner.
Hjärtmassage, även känt som cardiopulmonary resuscitation (CPR) eller hjärt-lungräddning, är en akut livräddande behandling som utförs när någons hjärta har slutat slå eller slår mycket irreguljärt och saknar effektivt blodflöde. Det innebär att man genom att trycka på mitten av bröstkorgen pressar ner det till en viss djup och hastighet för att hjälpa till att pumpa blod runt kroppen. Mellan varje tryck andas man också in luft i personens lungor genom att blåsa upp deras lungor med mun-mot-mun-metoden eller med ett andningshjälpmedel.
Hjärtmassage kan rädda livet genom att hjälpa till att behandla andningsstillestånd och hjärtstopp, två allvarliga tillstånd som kan leda till döden om de inte behandlas omedelbart. Det är viktigt att få rätt utbildning och träning i hur man utför en hjärtmassage korrekt, eftersom det kan vara livshotande att utföra den felaktigt.
'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.
Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.
Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.
"Autonom denervation" refers to the interruption or removal of autonomic nerve supply to a specific organ or area in the body. The autonomic nervous system is the part of the nervous system that controls involuntary actions, such as heart rate, digestion, and pupil dilation. Denervation means the loss of nerve supply.
Autonom denervation can be achieved through surgical procedures, such as thoracic sympathectomy for hyperhidrosis (excessive sweating), or through medical treatments, such as the use of botulinum toxin injections to treat conditions like migraines or muscle spasticity. The specific goals and methods of autonom denervation will depend on the individual case and the condition being treated.
"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:
Kärlmotstånd = MAP / CO
Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.
Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).
'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.
Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Fludrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som läkemedel. Det har primarily mineralocorticoid-aktivitet, vilket betyder att det hjälper till reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att påverka njurarnas funktion.
Fludrokortison efterliknar naturliga hormonet aldosteron, som produceras av binjuremärgen. Det används ofta för att behandla lägre än normalt nivåer av aldosteron, ett tillstånd som kallas primärt eller sekundärt hypoaldosteronism.
Ibland kan fludrokortison också användas för att behandla vissa former av svår hjärtsvikt, då det kan hjälpa till att minska symtomen genom att hjälpa kroppen att hålla kvar mer vätska.
Samtidigt bör man vara medveten om att långvarig användning av fludrokortison kan leda till biverkningar som ökat blodtryck, söta matlängtan, ansiktsutvidgning och försämrad immunförsvar. Därför bör läkemedlet endast användas under övervakning av en läkare och i de fall där potentiala fördelar överväger riskerna.
Tunica intima är den innersta lagret av de tre huvudsakliga lager som utgör en blodkärls vägg. Den består av en endotelcellslager, som är i direkt kontakt med blodet, och en underliggande basal membran. Tunica intima har till uppgift att underlätta glidning av blodceller och förebygga blodplattors aggregation och inflammation. Den hjälper också till att reglera blodflödet genom att kontrollera diameteren på blodkärlen genom vasokonstriktion och vasodilatation.
Endarterektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en aterosklerotisk plack (avsättning av fett, kolesterol och calcifiering) som blockerar eller stör blodflödet i en artär tas bort. Proceduren innebär att en snitt görs i artären, placken lossnar och dras ut, och sedan stängs artären igen med en patch eller sydd igen.
Denna procedure används vanligtvis för att behandla karotisartärerna (halsartärer) som förser hjärnan med blod, men kan också användas för andra artärer i kroppen. Detta är en invasiv procedur och bör endast utföras av erfarna kirurger. Efter operationen behöver patienten vanligtvis stanna på sjukhus under några dagar för observation och rehabilitering.
Tunica media är en del av en blodkärls vägg och består av glatt muskulatur och elastisk bindväv. Den ligger mellan den inre, tunica intima, och den yttre, tunica adventitia, som tillsammans utgör blodkärlets väggar. Tunica media ger blodkärlet styrka och flexibilitet, vilket möjliggör för blodkärlet att expandera och kontrahera i samband med hjärtats slag. Den glatta muskulaturen i tunica media kan också kontrollera blodflödet genom att justera kärlets diameter.
Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), definieras en "abnormal reflex" som:
"Repetitive or sustained contraction of a group of muscles after a quick stretch (e.g., deep tendon reflex) or after the cutaneous stimulation of a nerve (e.g., abdominal reflex) due to an underlying disorder of the nervous system."
Också känt som patologiska reflexer, är detta en indikation på skada eller sjukdom i centrala nervsystemet eller perifera nerver. Exempel på ovanliga reflexer inkluderar:
* Klonus: en repetitiv och okontrollerad muskelkontraktion orsakad av en snabb stretch.
* Babinski-reflexen: en uppojkningsrörelse av stortån vid beröring på plantarfascians undersida hos vuxna, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.
* Olli-Tromsés reflex: en patologisk reflex där en snabb rotation av foten orsakar en kontraktion av muskler som flexer knäskålarna och dorsiflexerar foten, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.
Det är viktigt att notera att vissa abnorma reflexer kan vara normalt hos barn under en viss ålder och att tolkningen av reflexer bör göras i kontext med den individuella patientens historia, fysiska status och andra undersökningsresultat.
Cloralos är ett äldre, sedvanligt inte längre använt lugnande och sömngivande preparat. Det är en ester av trichloracetonsyra och 2-aminoetanol med formeln C5H9Cl3NO2. Cloralos verkar genom att störa GABA-receptorernas funktion i hjärnan, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och sömnsvårigheter. Preparatet var vanligt förekommande under 1900-talets början och mitten, men används inte längre på grund av sin toxicitet och biverkningar som kan vara allvarliga.
Sinustakykardi är ett tillstånd där hjärtats sinusknut, som är den normala elektriska ledningen i hjärtat som sätter igång varje hjärtslag, genererar en hastigare än normalt antal slag per minut. Detta kan orsaka en ökad puls- och hjärtfrekvens över 100 slag per minut vid vila. Orsaken till sinustakykardi kan variera, men det kan ibland förekomma som ett symtom på olika hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som påverkar autonoma nervsystemet. I vissa fall kan sinustakykardi behöva behandlas med mediciner eller andra terapeutiska åtgärder för att förebygga komplikationer och undvika skada på hjärtat.
Hjärttoner är ljud som kan höras när man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. De bildas när hjärtklaffarna öppnas och stängs under varje hjärtslag. Normalt sett ska man kunna höra två toner, en hög ton (den första tonen) som kallas aortastoton och en lägre ton (den andra tonen) som kallas pulmonalstoton.
Den första tonen bildas när mitral- och tricuspidalklaffarna sluts under systolen, det vill säga när hjärtats venösa kammare töms på blod till de arteriella kambrarna. Den andra tonen bildas när aorta- och pulmonalisklaffarna stängs under diastolen, det vill säga när blodet strömmar tillbaka från aortan och lungartärerna till hjärtats venösa kammare.
Abnormala hjärttoner kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar och bör undersökas av en läkare.
"Fallolyckor" är ett medicinskt begrepp som refererar till olycksfall eller skador som orsakas av en patient som faller ner under vårdens gång. Det kan inträffa på grund av många olika faktorer, såsom mediciner som påverkar balansen och koordinationen, svaghet i benen, förändrade mentala tillstånd eller felaktigheter i miljön. Fallolyckor kan leda till allvarliga skador, som frakturer och hjärnskador, särskilt hos äldre patienter. Prevention är därför en viktig del av vården av patienter som anses vara i riskzonen för fallolyckor.
En konstgjord pacemaker är ett medelelsesystem som används för att behandla abnormt långsamt hjärtslag (bradykardi) orsakat av en störd naturlig hjärtrytm. Pacemakern består av en liten batteridriven generator som är kopplad till elektroder som placeras i specifika delar av hjärtat. När pacemakern detekterar ett för långsamt hjärtslag skickar den en elektrisk impuls genom elektroderna till hjärtat, vilket orsakar en kontraktion och hjärtats slag frekvens ökar. På så sätt hjälper pacemakern till att upprätthålla en normal och effektiv hjärtrytm.
Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.
'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).
De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.
I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.
En dissection av den inre halsartären (internal carotid artery) är när det sker en skada eller en separation av lagren i väggen på artären, vilket kan orsaka blödning och potentialen för att bilda en blodpropp. Detta kan vara congenitalt (medfött), traumatiskt orsakat (exempelvis vid trauma under halsoperationer eller bilolyckor) eller spontant (utan uppenbar orsak). En dissection av den inre halsartären kan leda till ett ökat risk för stroke.
'Svindel' kan definieras som ett kortvarigt tillstånd av illamående, yrsel och svaghet, ofta följt av medvetslöshet. Orsaken kan vara olika, exempelvis en plötslig minskning av blodtrycket, hjärtproblem, diabetes, eller som en biverkan till vissa mediciner. Ibland kan även rökning, alkohol och droger vara orsaken. Symptomen kan uppstå plötsligt och vara av kortvarig natur, men i vissa fall kan de också vara ett tecken på en allvarligare sjukdom. Om svindel upplevs regelbundet rekommenderas det att söka medicinsk hjälp för att utreda orsaken och få rätt behandling.
En sympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar av det autonoma nervsystemet, mer specifikt delar av den sympatetiska nervernervsystemet, adreresektioner eller ganglion blockeras eller avlägsnas. Detta görs för att behandla vissa medicinska tillstånd som kan orsakas av överaktivitet i det sympatetiska nervsystemet, såsom svettningar (hyperhidros), smärtsyndrom och blodtrycksförhöjningar. Det finns olika typer av sympatektomier beroende på vilken del av nervsystemet som påverkas.
'Korscirkulation' er en betegnelse som ofte brukes innen kardiologi (hjertesykdommer) for å beskrive en bestemt type abnormalitet i hjertets blodkretsløp. Det skjer når det finnes en feilruttet forbindelse mellom de to store venerne som returnerer oxygenert (syrerik) blod til hjertet, og dette resulterer i at oxygenert blod forbliver i lungebassenen i stedet for å cirkulerer videre ut til kroppen.
Det er vanligst to typer korscirkulasjoner som kan forekomme:
1. **Persistente duktus arteriosus (PDA):** Dette skjer når det ikke fullstendig lukkes av for en blodåre (duktus arteriosus) mellom lungearterien og aorta etter fødselen. Dette resulterer i at oxygenert blod fra aorta kan strømme over til lungeartieren, hvor det fordeles ut i lungebassenen i stedet for å gå videre ut i kroppen.
2. **Forventret venetrorførsel (SVC-AVM):** Dette skjer når det finnes en abnormal forbindelse (arteriovenøs shunt) mellom den store veneren som returnerer oxygenert blod fra øvre kroppen til hjertet (svens vein) og lungearterien. Dette resulterer i at oxygenert blod fra svens vein kan strømme over til lungearterien, hvor det fordeles ut i lungebassenen i stedet for å gå videre til hjertets venøse side og deretter pumpes ut i kroppen.
Begge typer av korscirkulasjoner kan føre til at hjertet må arbeide hardere enn normalt for å pumpe nok blod rundt i kroppen, noe som kan føre til hjerteinsufficiens og andre komplikasjoner. Derfor er det viktig å identifisere og behandle disse tilstandene tidlig. Behandlingen kan innebære operasjon eller andre terapeutiske tiltak for å lukke av den abnormale forbindelsen og redusere strømmen av oxygenert blod i lungebassenen.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
Veratrin är ett giftigt alkaloid sammansatt av två stereoisomerer, alpha-veratrin och beta-veratrin. Det förekommer naturligt i växter från släktet Physalis, som räknas till potatisväxterna, däribland gullig potatissläktning (*Physalis alkekengi*) och jordgubbsörtssläktet (*Physalis philadelphica*).
Veratrin är irriterande för huden och slemhinnor. Om det intas orsakar det illamående, kräkningar, diarré, magont, yrsel, svimning och i extrema fall till och med dödsfall. Det används inte som läkemedel utan har istället historiskt sett använts som irritationsmedel vid till exempel behandling av hudproblem.
Det är viktigt att notera att veratrin och andra alkaloider från potatisväxter kan vara farliga om de intas i stora mängder, så det rekommenderas att undvika kontakt med dessa växter eller deras delar.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
En pilonidalcysta är en typ av cysta (en sluten, fickformig vätskefylld säck) som oftast bildas i pilonidaldelen (den lilla dimpfven som finns mellan de två kindbenen nära stjärten) och innehåller hår, hud, smuts och bakterier. Den kan bli inflammerad eller infekterad och bilda en abscess (en samling av från kroppen separerad vätska som orsakas av infektion). Symptomen på en pilonidalcysta innefattar smärta, rodnad, svullnad och varbildning i området. Den kan behandlas med antibiotika, dränering eller kirurgiskt avlägsnande.
I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.
En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.
Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.
Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.
Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.
Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.
Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:
1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.
2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.
3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.
4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.
5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.
6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.
I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.
Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.
ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:
1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.
Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.
I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:
1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.
"Transverse sinus" refererar till de två venösa blodkärlen i hjärnan som tillsammans med de andra sinusvenerna hjälper till att dra ut avloppsvätskan från hjärnan. Transversensinusen är belägna nära bakhuvudet och löper horisontellt över varsin sida av hjärnan. De tar emot blod från de olika venorna i hjärnbarken och leder det till sigmoidsinusen, som sedan fortsätter ned i venerna i halsen.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
'Blodcirkulation' refererer til den proces hvorved blodet pumpes rundt i kroppen gennem et system af artérier, kapillærer og vener, for at transportere ilt, næringssstoffer og andre nødvendige stoffer ud til cellerne, samtidig med at det fjerner affaldsstoffer og CO2 fra cellerne. Det er hjertet som driver denne proces ved at pumpe blodet gennem kroppen. Artériernaer transporterer ilt-rigigt blod væk fra hjertet, mens kapillærerne i alle væv former forbindelser mellem artérierne og ventilerne, således at der kan foregå udveksling af ilt, næringssstoffer og affaldsstoffer. Venenerne transporterer tilbage til hjertet det iltfattige blod, som er rig på affaldsstoffer.
Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.
Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.
Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.
Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.
"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.
Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.
Duplexultraljud, även kallat duplexsonografi, är en typ av ultraljudsundersökning som kombinerar två olika tekniker för att producera detaljerade bilder av blodflödet och strukturen hos ett specifikt område i kroppen.
Den första tekniken är den vanliga ultraljudsmetoden, där högfrekventa ljudvågor reflekteras av vävnader och tolkas som bilder på en skärm. Den andra tekniken är dopplersonografi, vilket innebär att man mäter hastigheten och riktningen av blodflödet genom att analysera hur ljudvågor förändras när de passerar genom rörliga partiklar i blodet.
Genom att kombinera dessa två tekniker kan duplexultraljud ge en visuell representation av strukturen och funktionen hos ett område, till exempel en artär eller en vena. Detta gör det möjligt för läkare att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador, såsom blodproppar, artärskleros, inflammationer och cancersjukdomar.
"Förlängd märg" (latin: Medulla spinalis elongata) är en benämning på den del av märgen som når ner längre än vanligt i ryggraden. Detta kan orsaka olika symptom beroende på var den förlängda märgen pressar på ryggmärgsbanorna, till exempel känsel- och smärtförluster, muskelsvaghet eller koordinationssvårigheter. Förlängd märg kan vara inneboende orsakat av genetiska faktorer eller utvecklas sekundärt till andra sjukdomar som exempelvis cancer, vissa infektioner eller trauma.
Den superiora sagittala sinussen är en venös sinus i hjärnan som tar emot blod från båda hemisfärerna i storhjärnan. Den löper mid longitudinellt längs med den coronala planen, från den occipitala polen till den frontala polen, och ligger ovanpå den superiora falx cerebri. Superior sagittal sinus dränerar blod från de övre och laterala delarna av hjärnan och kommunicerar med andra venösa sinus i huvudet, inklusive det transversa sinuset och konfluens av sinuserna.
"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.
Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
'Vasomotoriskt system' är ett begrepp inom fysiologi och neurologi som refererar till de nervsystemet som kontrollerar blodkärlens diameter och därmed blodflödet i olika kroppsdelar. Det består av både sympatiska och parasympatiska delar av det autonoma nervsystemet, som arbetar tillsammans för att reglera blodtryck och perfusion till olika organ och vävnader i kroppen.
Den sympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar konstriktion (smalning) av blodkärlen, vilket leder till en ökning av det periphera motståndet och en ökning av blodtrycket. Den parasympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar däremot dilatation (vidgning) av blodkärlen, vilket leder till en minskning av det periphera motståndet och en sänkning av blodtrycket.
Vasomotoriska systemet spelar också en viktig roll i regleringen av kroppstemperatur, genom att kontrollera blodflödet till huden och därmed värmeförlusten från kroppen. Vid varmt väder eller fysisk aktivitet ökar vasomotoriska systemet blodflödet till huden för att kyla ner kroppen, medan det minskar blodflödet vid kallt väder eller i vila för att bevara värme.
En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.
'Hypesthesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedsatt känsel i huden eller i andra delar av kroppen. Det kan orsakas av en skada på de nerver som förmedlar känselimpulser till hjärnan, eller på själva hjärnan eller ryggmärgen. Symtomen på hypestesi kan variera från lätt nedsatt känslighet till fullständig känselbortfall i de drabbade områdena. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med hypestesi inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Orsakerna till hypestesi kan variera från relativt enkla skador på nerverna, såsom tryckskador eller skador som orsakas av diabetes, till allvarligare sjukdomar som stroke, multipel skleros och cancer. Behandlingen av hypestesi beror på dess orsak och kan innefatta smärtstillande medel, fysisk terapi eller kirurgi.
'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.
Medvetslöshet är ett medicinskt tillstånd där en person är vid medvetande, men inte kan kommunicera eller reagera på anvisningar eller smärta på ett normalt sätt. Det kan orsakas av olika faktorer, som skador på hjärnan eller nervesystemet, vissa sjukdomar, intoxikation eller läkemedelsverkan.
Medvetslösa personer kan ha öppna ögon och se ut att vara vakena, men de svarar inte på stimuli som rörelser, ljud eller smärta. Ibland kan de även ha nedsatt muskelkontroll och rörelseförmåga. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker medvetslöshet, eftersom det kan vara ett tecken på allvarliga komplikationer eller sjukdomar som behöver behandlas akut.
Övergående hjärnischemi (TIA eller transitori ischemisk attack) är en plötslig, tillfällig och oftast reversibel störning av cerebral cirkulation som orsakas av ett blodflödesrubbning i hjärnan. Detta resulterar i en brist på syre- och näringsämnen till en del av hjärnbarken, vilket kan leda till neurologiska symtom som varar från några minuter till upp till 24 timmar.
Symptomen på övergående hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men de kan inkludera:
* Svårigheter att tala eller förstå språk
* Förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen
Övergående hjärnischemi är ett allvarligt varningsläte för en potential snart kommande hjärninfarkt (slaganfall) och kräver omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.
En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.
Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.
En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.
Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).
HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.
Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.
'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.
"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Mekanoreceptorer är en typ av sensorreceptor som reagerar på mekaniska stimuli, såsom tryck, vibrationer och rörelse. De finns i olika delar av kroppen, till exempel huden, musklerna och lederna. Mekanoreceptorerna transducerar mekaniska signaler till elektriska impulser, som sedan kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på mekanoreceptorer inkluderar Pacini-kroppar, Ruffini-ändarna och Merkel-celler.
Ortostatisk hypotoni är ett tillstånd där blodtrycket sjunker när individen står eller reser sig upp från en liggande position. Detta orsakas av att blodkärlen i de lägre extremiteterna, som benen, inte kan kompensera för den hastiga blodflödesförändringen genom att kontrahera tillräckligt snabbt. Orsaken kan vara medicinska tillstånd, sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Symptomen på ortostatisk hypotoni kan inkludera yrsel, svimma, trötthet, synförändringar och medvetslöshet.
"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.