Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube (catheter) is inserted into the blood vessels or heart to diagnose and treat various cardiovascular conditions. The catheter is typically introduced through a small incision in the groin, arm, or neck and guided to the heart under X-ray or echocardiogram guidance.
"Urinvägskateterisering" refererar till en medicinsk procedur där en tunn, flextibel tub känn som en kateter placeras in i urinblåsan genom urinröret (uretra) för att dränera urinen. Det används ofta när en patient har svårigheter med att urinera på egen hand, till exempel på grund av operationer, sjukdomar som multipel skleros eller stroke, eller efter en olycka som resulterat i skada på ryggraden. Kateteriseringen kan vara tillfällig eller permanent beroende på patientens behov och hälsotillstånd.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Insättande av kateter i en perifer artär eller ven eller luftväg fäör diagnostiska eller terapeutiska ändamål.
Insättande av intravenös kateter i subklavikulär- eller jugularvenen eller annan central ven för bestämning av ventrycket, för kemoterapi, hemodialys eller näringstillförsel.
Intermittent urethral catheterization (IUC) är en medicinsk procedur där en slang införs genom urinröret (uretra) för att avlägsna urin från urinblåsan (vesikulära). Denna procedure utförs vanligtvis med jämna mellanrum, istället för att ha en permanent kateterplacerad. IUC används ofta för olika kliniska syften, inklusive akut urinretention, urinvägsinfektion behandling eller diagnostisering, postoperativt blåsalvårme och vissa neurologiska tillstånd som kan påverka urinblåsan funktion.
Perifere nerver är nervtrådar som utgår från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och försörjer kroppens olika organ och muskler med nervimpulser. De perifera nerverna bildar ett komplext nätverk av sensorer och motoriska signaler som gör att vi kan uppfatta värme, kyla, smärta och tryck, samt kontrollera rörelse och koordination i kroppen.
Insättande av ballongkateter i lungartären via armbågsvenen, subklavikulärvenen (nyckelbensvenen) eller lårbensvenen. Tekniken används för att mäta lungartärtrycket och lungartärens inkilningstryck, v ilka motsvarar trycket i vänster förmak och diastoliska sluttrycket i vänster kammare. Katetern träs in i höger förmak, ballongen blåses upp, och sonden följer med blodflödet genom trikuspidalklaffen in i höger kammare och ut i lungartären.
"Urinstämma, eller urinblåsan, är ett höljesäcksliknande organ som fungerar som ett reservoar för urinen som produceras av kroppens två njurar."
"Nyckelbensven" (latin: "Vena subclavia") är en vene som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och passerar under nyckelbenet innan den mynnar i venerna i halsen (Vena brachiocephalica).
Det perifera nervsystemet (PNS) är ett delsystem inom nervsystemet som består av alla de nerver som ligger utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). PNS kan delas upp i två huvudgrupper: sensorynerver och motornerver. Sensorynerven transporterar känselimpulser från kroppens yta och inre organ till hjärnan, medan motornerven styr muskelaktiviteten och koordineringen av rörelser.
Peripheral nervous system disorders refer to conditions that affect the functioning of the nerves outside the brain and spinal cord, which are responsible for transmitting messages between the brain and the rest of the body. These disorders can result from trauma, infection, genetic factors, or degeneration, and may cause symptoms such as pain, numbness, tingling, weakness, or loss of reflexes. Examples of peripheral nervous system disorders include neuropathy, carpal tunnel syndrome, and Guillain-Barre syndrome.
Lunghypertoni, även känt som ökad intrathorakal lungtryck eller överinflation, är ett medicinskt tillstånd där det intrathorakala lungtrycket är förhöjt, vilket kan leda till besvär och komplikationer. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), astma eller restriktiv lungsjukdom. Lunghypertoni kan även förekomma under mekanisk ventilation i vården. I en mening kan man definiera lunghypertoni som "förhöjt intrathorakalt lungtryck orsakat av olika patologiska tillstånd eller behandlingar".
Perifera kärlsjukdomar (PKS) är en samlingsbegrepp för sjukdomar som primärt beror på skada eller funktionsnedsättning i de små och medelstora blodkärlen utanför hjärtat och hjärnan.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Katetrar avsedda att lämnas kvar i ett organ eller kärl för en längre tidsperiod.
Vener i hals och nacke som tömmer blod från hjärnan, ansiktet och nacken i brakiocefal- eller nyckelbensvenerna.
"Pulmonellt inkilningstryck (PIK) är det tryck som mäts vid slutet av inspiration och utgör ett direkt mått på den kraft som behövs för att öppna de alveolära kapillärerna, vilket beror på elastiska, resistiva och frictionskrafter i lungorna."
Bristande funktion hos urinblåsan pga sjukdomar i de delar av det centrala eller perifera nervsystemet som styr urintömningen. Denna störning har ofta samband med ryggmärgssjukdomar, hjärnsjukdomar el ler perifera nervsystemets sjukdomar.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Ofullkomligheter eller missbildningar hos hjärtat, vilka finns redan från födseln.
Olika sorters teknik för att reglera blödning.
Röntgenundersökning av hjärtmuskelns kärlsystem efter injicering av konstrastmedel.
En medicinsk definition av 'Punktion' är ett ingrepp där en tunn nål insätts genom huden och underliggande vävnad för att dränera vätska, tappa celler eller gaser, injicera läkemedel eller utföra vissa diagnostiska tester.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
En strahlbensartär, även kallad carotis interna arteria, är den del av halsartären som förser hjärnan med syresatt blod och går upp genom halsen på var sida av struphuvudet.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Mätning av blodflödet i hjärtat med samtidig registrering av magnetfälts- och/eller tvådimensionellt (2-D) ekokardiogram och ett spektrum av den hörbara Dopplersignalen (t ex flödeshastighet, riktning, amplitud, intensitet, intervalltider) från blodströmmen.
Peripheral nerve injuries refer to damage to the nerves outside of the brain and spinal cord, which are part of the peripheral nervous system. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, compression, or stretching, and can result in a range of symptoms including numbness, tingling, weakness, and pain in the affected area. The severity of the injury can vary from mild damage with partial loss of function to complete nerve severance leading to permanent disability. Treatment options may include medication, physical therapy, or surgery, depending on the nature and extent of the injury.
Peripheral Arterial Disease (PAD) är en medisk tillstånd där artärerna utanför hjärtat och hjärnan, oftast i benen, blir stela och förträngda på grund av atheroskleros. Detta orsakar sämre blodflöde till de drabbade områdena, vilket kan leda till smärta, svullnad och ulcerationer eller i värsta fall amputationer ifall det inte behandlas. PAD kan också vara ett tecken på att atherosklerosen finns även i andra artärer i kroppen, inklusive hjärtartärerna och karotisartärerna, vilket kan öka risken för hjärtinfarkt och stroke.
Coronary angioplasty with balloon is a minimally invasive medical procedure used to open up blocked or narrowed coronary arteries (the blood vessels that supply oxygen-rich blood to the heart muscle) and improve blood flow to the heart. This procedure involves inserting a thin, flexible catheter into an artery in the groin or arm, which is then threaded through the blood vessels to the affected coronary artery. A tiny balloon is attached to the tip of the catheter and is inflated once it reaches the narrowed section of the artery, pushing the plaque against the artery walls and widening the vessel. This allows for improved blood flow to the heart muscle, reducing symptoms such as chest pain (angina) and shortness of breath, and potentially preventing a heart attack. After the procedure, the balloon is deflated and removed, leaving the expanded artery open. A stent may also be placed in the artery during the procedure to help keep it open over time.
Svår nekros i hjärtmuskulaturen till följd av hämmat blodflöde till vävnaden.
Venen som åtföljer lårpulsådern i samma skida. Den utgör fortsättningen på knävecksvenen och övergår i den yttre höftvenen.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Bildframställning genom röntgenbestrålning av en fluorescerande skärm.
Radiografi av hjärtat och de stora blodkärlen efter tillförsel av kontrastmedel.
Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Den sjukhusavdelning som är ansvarig för omhändertagande, diagnos och behandling av hjärtpatienter.
Metod för filmning av ett kontrastmedels passage genom blodkärl.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Medfödda defekter i skiljeväggen mellan hjärtats kammare, oftast pga att bulbärskiljeväggen inte fullständigt sluter till foramen interventricularis.
Kirurgiskt anlagd öppning (stoma) för dränering av urinblåsan.
En grupp elakartade lymfom som antas uppstå från perifera T-lymfocyter i lymfknutor och andra, icke-lymfoida, ställen. De omfattar ett brett spektrum av lymfocytformer, men uttrycker alltid T-cellsmarkörer blandade med epiteloida histiocyter, plasmaceller och eosinofiler.
Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.
En pulmonalklafförträngning är ett hjärtklaffsjukdomstillstånd där pulmonalisklaffen, som förbinder högerkammaren med lungartärerna, inte öppnar sig normalt under systole, vilket resulterar i obstruerad blodflöde från hjärtats högra kammare till lungorna och ökar trycket i lungsystemet.
I en enkel medicinsk definition är en catheter ett slids- eller rörformigt medicintekniskt instrument som används för att dränera, införa mediciner eller utföra andra medicinska procedurer. Catheters kan vara flexibla eller styva och gjorda av material som silikon, latex eller plast. De kan vara kortvariga eller långvariga beroende på användningsområdet. Exempel på användningsområden inkluderar dränering av urin (urinkateter), administration av intravenös fluid (IV-kateter) och hjärtkirurgi (hörselkateter).
Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att radiologiska procedurer används för att behandla sjukdomar och skador i kroppen, istället för att endast göra diagnoser. Detta kan involvera att läkare injicerar kontrasteringsmedel eller läkemedel, placerar stents eller katetrar, eller använder termisk ablation (till exempel radiofrekvensablation) för att behandla patienter under fluoroskopi, CT eller MRI-guide. Syftet är att ge patienter minnläkarvård och förebygga, lindra eller bota sjukdomar och skador på ett säkert och effektivt sätt.
Det tunna membranet mellan hjärtats två förmak eller den tjockare skiljeväggen av muskelvävnad mellan hjärtats båda kammare.
Förtjockning och förstelning av hjärtats kransartärer.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Defekter i skiljeväggen mellan hjärtats förmak, pga ofullständig slutning mellan antingen septum secundum eller septum primum och endokardiekuddarna.
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Sviktande hjärtfunktion pga obalans mellan hjärtmuskelfunktion och kranskärlens förmåga att förse hjärtmuskeln med tillräckligt blodflöde för normal funktion. Det är en form av hjärtmuskelischemi (syrebrist i muskelvävnaden), orsakad av nedsatt kapacitet hos kranskärlen.
Blodets cirkulation genom lungorna.
Hjärtsäcksinflammation (perikardit) med förkalkning i perikardvätskan.
De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
Varje negativt tillstånd hos en patient till följd av behandling av läkare, kirurg eller annan sjukvårdspersonal, särskilt infektioner som patienten fått i samband med behandling.
Vänstra hjärtkammarens hemodynamiska och elektrofysiologiska verkan. Mätning av denna funktion är viktig vid den kliniska utvärderingen av patienter med hjärtsjukdom för bedömning av tillståndets effekter på hjärtkapaciteten.
Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.
Urinrörssjukdomar är en samlande benämning på olika sjukdomstillstånd som drabbar urinröret, vilket är den tub som leder urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Detta kan innefatta till exempel infektioner (urinvägsinfektion), inflammation, strukturförändringar eller cancersjukdomar i urinröret.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
I en enkel mening kan 'slagvolym' definieras som volymen av blod som pumpas ut från hjärtat under en enskild hjärtslagcykel. Det mäts vanligtvis i milliliter (ml) och ger en indikation på hjärtats pumpleistung. En normalt fungerande vuxen hjärta har vanligtvis ett slagvolym på ungefär 70-80 ml per slag.
Trycket i en hjärtkammare. Kammartryckvågor kan mätas i det slående hjärtat via kateterisering eller beräknas med hjälp av avbildningsteknik (t ex dopplerekokardiografi). Informationen är användbar för utvärdering av funktionerna hos hjärtmuskulaturen, klaffarna och perikardiet (hjärtsäcken), särskilt tillsammans med samtidig mätning av andra tryck (i t ex aorta eller förmak).
"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.
Hjärtsjukdomar är en samlande benämning på en grupp medicinska tillstånd som drabbar hjärtats struktur och funktion, inklusive ischemiska sjukdomar som angina pectoris och hjärtinfarkt, rytmdisturbanser såsom fibrillation och fladderhjärta, strukturella eller mekaniska abnormaliteter som hjärtsvikt, valvular problem och angeboreda missbildningar.
En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.
Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.
En urinary catheter är ett slids- eller rörformigt medicinskt instrument som används för att dränera urin från urinblåsan. Det kan vara indelat i två huvudkategorier: slitskateter och raketkateter. Slitskatetern har en liten diameter och är flexibel, vilket gör den lämplig för kortfristig användning, till exempel under operationer eller när patienten inte kan urinera själv. Raketkatetern har en större diameter och är styvare, vilket gör den lämplig för långvarig användning hos patienter som inte kan röra sig själva eller som har problem med att dränera sin egen urinblåsa. Urinary catheters bör hanteras med omsorg för att undvika infektioner och skador på urinvägarna.
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Läran om hjärtat, dess fysiologi och dess funktioner.
Kirurgisk behandling av ischemisk kranskärlssjukdom genom transplantation av ett stycke av vena saphena (rosenådern), arteria mammaria eller annat ersättningsmaterial mellan aortan och den täppta kransartären, bortom den sjukliga förändringen.
Specialkliniker inriktade på omhändertagande av patienter med hjärtsjukdomar.
"Kontrastmedel är ett preparat som ges under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT eller MRI, för att öka kontrasten och skärpan på strukturer inne i kroppen, vilket underlättar visualiseringen av specifika anatomiska detaljer eller patologiska förändringar."
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Ett aneurysm där hela kärlväggen är skadad och blödningen begränsas av omgivande vävnad, eventuellt med bildande av en säck som står i förbindelse med artär eller hjärta.
Myokardrevaskularisering refererar till den process där blodkärl, vanligtvis artärer, åter etableras i hjärtmuskulaturen (myokard) efter att ha varit blockerade eller skadade, ofta som ett resultat av en hjärtattack eller ateroskleros. Denna process kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp såsom angioplasti eller bypasskirurgi för att återställa blodflödet och förbättra hjärtfunktionen.
En medicinsk definition av "urinrör" (urethra) är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinarys blåsa (urinblåsan) till yttre könsorganen, där den utsöndras från kroppen.
Bruk av ballongkateter för vidgning av tilltäppt artär. Metoden används vid behandling av sjukdomstillstånd med arteriella ocklusioner, som t ex njurartärstenos eller blodpropp i benen. Speciell tekni k finns för ballongangioplastik i kranskärlen, perkutan transluminal koronarangioplastik (PTCA).
Röntgenbild av livmodern och äggledarna efter tillförsel av kontrastmedel.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
"Blodådror, eller venösa systemet, är ett nätverk av rörliga strukturer som transporterar blod till hjärtat från kroppens vävnader, oftast med lägre syre- och närings halter än arteriella systemet. De har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärer och innehåller valvular mekanismer för att förhindra återflödet av blod."
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.
Förminskning av passagen förbi mitralisklaffen pga fibros och kalcinos i flikarna och korda. Detta leder till förhöjt tryck i vänster förmak, som i sin tur höjer ven- och kapillärtrycket i lungorna och anfall av dyspné och takykardi vid fysisk ansträngning. Reumatisk feber är den främsta orsaken.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Läckage av blod från blodkärl.
Interventionell radiologi är ett medicinskt specialområde där radiodiagnostiska metoder används för att guided läkarassisterade ingrepp, ofta med hjälp av smala kanyler och bildguiding. Ingreppen kan vara invasiva eller minimalinvasiva och utförs vanligen för att behandla sjukdomar i kärlen, levern, lungorna, bukhinnan, njurarna, benen och andra delar av kroppen. Exempel på ingrepp är angioplasti, embolisering och biopsier.
Hjärtats vener och artärer.
Förmaksseptum är ett medicinskt begrepp som refererar till den vävnad som skiljer de två övre förmakena (atrierna) i hjärtat. Det kallas även mitralisklaffens anteriora läggplatta eller membran. Förmaksseptumet är en viktig struktur eftersom det hjälper till att kontrollera flödet av blod in och ut genom hjärtat. En defekt i förmaksseptumet kallas för en hjärtförsäkring och kan orsaka allvarliga hjärtproblem om den inte behandlas.
Övre hålven, eller superiora vena cava (SVC), är den stora ven som returnerar deoxygenerat blod från överkroppen till höger atrium i hjärtat.
Emboli orsakad av att fettrester från en trasig ateromatös ansamling sprids från en större artär till mindre artärförgreningar. Proppen är vanligtvis av ringa storlek och ger sällan upphov till infarkt.
En blödning i lungsäcken, också känd som hemotorax, är när blod samlas inom den potentiella rumsväten som omger lungorna inne i brösthålan, orsakat av skada eller sjukdom i lungan eller tillhörande blodkärl.
Avledning av blodflödet från höger förmaks ingång direkt till lungartärerna, varvid höger förmak och höger kammare förbigås. Detta är en permanent operativ åtgärd som ofta vidtas för att kringgå höger förmak eller höger kammare med medfödda missbildningar.
Blodflödet i hjärtats kranskärl.
De vener som leder tillbaka det syresatta blodet från lungorna till hjärtats vänstra förmak.
Beslut av myndighet, statlig eller kommunal, om rätt till särskilt stöd, särskilda tjänster eller förmåner till en enskild individ, familj eller annan grupp, baserat på bedömning av särskilt/särskilda stödbehov. Det kan gälla t ex äldre- eller handikappomsorg, sjukvård, boende, hemtjänst, studiestöd osv.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Sjukdomar i urinblåsan.
"Interventionell ultraljudsundersökning" refererar till användning av ultraljud (ekodoppler) som en del av en medicinsk procedur där målet är att behandla ett visst tillstånd eller sjukdom, istället för bara att diagnostisera det. Ultraljudsavbildningen används som riktnings- och vägvisningshjälpmedel under proceduren, exempelvis vid injektion av läkemedel eller andra substanser i en specifik position i kroppen, såsom att behandla en smärtsam leder med hjälp av ultraljud guided injection (UGI).
En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.
Onormal förbindelse mellan en artär och en ven.
Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.
Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
"Akut koronarsyndrom" (ACS) är ett samlingsbegrepp inom kardiologi som används för att beskriva omedelbara komplikationer orsakade av ischemisk hjärtsjukdom. Detta innefattar akuta former av koronar syndrom såsom:
I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.
Ett kirurgiskt ingrepp för omdirigering av förmaksblodflödet eller kavusflödet direkt till lungartären eller till en liten högerkammare, som tjänar som kanal. Operationsmetoden är ffa användbar vid medfödda missbildningar som trikuspidalatresi eller enkelkammare med pulmonalisstenos.
Perifera nervsystemets tumörer är neoplastiska tillväxtsprocesser som utvecklas från celler i det perifera nervsystemet, inklusive nerver, ganglier och kringliggande vävnader.
En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Vener som leder blod från levern.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
"Catheter-related infections" refer to infections that occur as a result of the use of medical devices known as catheters, which are inserted into the body to deliver medication, fluids, or to drain bodily fluids. These infections can occur when bacteria or other microorganisms enter the body through the catheter and cause an infection. Common types of catheter-related infections include urinary tract infections (UTIs) caused by catheters inserted into the bladder, and bloodstream infections (BSIs) caused by central venous catheters inserted into veins. Symptoms of catheter-related infections may include fever, redness or pain at the insertion site, and discharge from the catheter. Prevention measures include proper catheter placement and maintenance, as well as timely removal of the catheter when it is no longer needed.
Medfödd avsaknad av den normala klafföppningen till lungartären. Tillståndet kännetecknas av förstorat hjärta, minskad kärllförsörjning i lungorna och högersidig kammaratrofi.
Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Sammandragning eller åtsnörpning av kroppspulsådern mellan bågen och den nedstigande delen (descendens).
Defekter hos hjärtats kransartärer eller kransvener, beroende på missbildningar, arteriovenösa fistlar eller aneurysmer (bråck), överbryggning eller andra avvikelser i struktur eller utveckling.
"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Onormal, kvarstående öppning i ductus arteriosus efter födseln, vilket ger flöde från aortan till lungartären och därmed återcirkulering av artärblod i lungorna.
Perifer stem cell transplantation (PSCT) är en medicinsk behandlingsmetod där patienten ges en transplantation av stamceller som har hämtats från den patients eget kropp (autolog transplantation) eller från en kompatibel donator (allogen transplantation). Stamcellerna, vanligtvis benmärgsceller, hittas i patientens cirkulerande blod (perifer) efter att de stimulerats att föröka sig med hjälp av tillväxtfaktorer.
Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Onormal hopsnörning av en anatomisk struktur.
Radiation protection, also known as radiological protection, is the science and practice of protecting people and the environment from harmful ionizing radiation exposure while allowing for the beneficial uses of radiation in medicine, industry, and research.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
"Den nedre hålven, även kallad rectum, är den del av det stora intestinum som sträcker sig från sigmoideus till anus och är därmed den sista delen av kolon där fekalierna lagras innan elimination."
Vänsterkammardysfunktion (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av mekaniska eller elektriska hjärtfunktionsstörningar som påverkar vänster kammare, innefattande nedsatt kontraktilitet, relaxation och/eller sämre koordinering av muskulaturen i den vänstra hjärtkammaren, vilket kan leda till pumpfunktionsstörningar och sämre hjärtklappning.
Hjärtmuskelsjukdom med stela kammarväggar, vilket begränsar kamrarnas förmåga att fyllas. Tillståndet ger onormal diastolisk funktion, men normal eller nästan normal systolisk funktion.
En näthinneartärocklusion (corneal arcus) är en opak ringformig eller halvmåneformad inskärning i näthinnan, som orsakas av fettavlagringar i kollagenfibrerna i näthinnans bunden. Detta fenomen är vanligt hos äldre individer, men kan även förekomma hos yngre personer med höga nivåer av kolesterol eller andra lipidproblem.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Hjärtats, särskilt kamrarnas, postsystoliska vilofas (avslappnings- eller utvidgningsfas).
"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Urineringsstörningar är ett samlingsbegrepp för olika typer av besvär med urineringen, inklusive frekvens, mängd, tryck och timing, som kan orsakas av olika medicinska tillstånd eller strukturella skador på urinvägar eller nervsystemet.
Percutaneous Coronary Intervention (PCI) är en behandlingsmetod inom kardiologi som innebär att man med hjälp av kateterteknik rensar och/eller återställer tillflödet av syresättad blod till det belastade hjärtats muskulatur. Detta görs genom att en smal, böjlig tub (kateter) förs in i ett blodkärl i benet och leds upp till det trängda kranskärlet i hjärtat. Genom katetern kan man sedan expandera en liten ballong för att öppna upp kärlet eller placera en stent (en liten metalltrådsmesh) som håller kärlet öppet efter behandlingen. Syftet med PCI är att förbättra symtomen och/eller minska risken för allvarliga komplikationer, såsom hjärtinfarkt eller död, hos patienter med koronarvasörekcleros (hårt åderförkalkning i kr
Fortsättningen på axillarartären; den förgrenar sig i radialartären och ulnarartären.
En kombination av medfödda hjärtfel, bestående av 1) pulmonalstenos, 2) kammarskiljeväggsdefekter, 3) dextroposition (högersidig placering) av aortan, så att den åsidosätter kammarskiljeväggens funktion och tar in både ven- och artärblod, och 4) hypertrofi av höger kammare.
Blodcirkulation (eller blodomlopp) refererar till den process där det syre- och näringsrika blodet transporteras från hjärtat, genom artärerna till kroppens vävnader, för att sedan via venerna ledas tillbaka till hjärtat och lungorna för att åter fyllas på med syre. Detta upprepas kontinuerligt för att försörja alla delar av kroppen med de närings- och syremolekyler som behövs för cellandningen och andra livsviktiga processer.
Alberta. En av Kanadas västliga provinser, belägen mellan British Columbia och Saskatchewan, med ca 2,5 miljoner invånare och en yta av 661 185 kvadratkilometer. Huvudstad är Edmonton.
Aterotrombotisk mikroembolism i benen till följd av återkommande kolesterolemboli med smärtsam, blåaktig missfärgning av tårna och andra embolier som helt försvinner mellan attackerna. Trots de kallbrandliknande tecknen kan tillståndet med de blå tårna behandlas konservativt, t ex med aterektomi, utan amputation.
Schwann cells are a type of glial cell that wrap around and provide electrical insulation to nerve fibers in the peripheral nervous system, enabling the rapid transmission of nerve impulses. These cells play a crucial role in maintaining the structural integrity and function of the nerves, and are also involved in the regeneration and repair of damaged nerves.
Urodynamik är en undersökningsmetod inom medicinen som mäter hur urinvägens muskler och nerver fungerar när blåsan fylls och tömms. Den inkluderar ofta att man mäter trycket i blåsan och i urinröret samtidigt som patienten utför olika aktiviteter, till exempel svälja, hosta, pressa eller tömma blåsan. Syftet är att diagnostisera och behandla urinvägsrelaterade problem såsom inkontinens och överaktiva blåsor.
Nitrofurazon är ett antibiotikum som används för att behandla urinvägsinfektioner orsakade av sårbart blåbakterium och stafylokocker. Det verkar genom att stoppa tillväxten och multiplikationen av bakterier i urin tractus. Nitrofurazon är endast verksamt mot bakterier som finns i urinvägarna och inte effektivt mot systemiska infektioner. Det ges vanligtvis som orala tablettform, men kan också ges som en topisk behandling för vissa sorters sår och hudinfektioner.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Bristande funktionalitet hos en utrustning, antingen pga fel i utrustningen eller pga felaktigt handhavande.
Högra hjärtkammarens hemodymiska och elektrofysiologiska verkan.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Ultraljudsmätning av storlek, rörelse och sammansättning hos hjärtat och angränsande vävnader med hjälp av en transduktor i matstrupen.
"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
En hjärtmuskelsjukdom kännetecknad av hypertrofi, som huvudsakligen omfattar kamrarnas skiljevägg och som därmed hindrar tömning av den vänstra kammaren.
Rehabiliteringsplan med kortare sjukhusvistelse eller sängliggande eller snabbare återgång i rörelse än vad som är normal praktik.
Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en läkemedelslösning eller kontrastmedel injiceras direkt in i en artär med hjälp av en nål och en injektor. Detta görs vanligtvis under fluoroskopi eller datorstyrd tomografisk skanning (CT) för att garantera korrekt placering och för att övervaka läkemedelns spridning i kroppen. Intraarteriella injektioner används ofta inom områden som interventionsradiologi, neuroradiologi och onkologi för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, stroke eller inflammation.
Blålila missfärgning av huden och slemhinnorna till följd av ökad mängd syreberövat hemoglobin i blodet eller pga en strukturell defekt i hemoglobinmolekylen.
Sjukdomstillstånd orsakat av blodpropp i någon form som transporterats av blodströmmen från ett kärl på avstånd från den aktuella platsen.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.
I en medicinsk kontext kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt och ordnat register över viktig information, ofta relaterad till en specifik patient, forskningsstudie eller population. Exempel på medicinska register inkluderar:
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Tiden det tar för helblod att visa tecken på levring.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Radiologisk undersökning av kroppspulsådern och dess förgreningar med hjälp av kontrastmedel.
Den nyckelbenartären (latin: Arteria subclavia) är en stor blodkärl som försörjer huvud och övre extremiteter med syre- och näringsriktig blod från hjärtat.
Det viktigaste aktiva ämnet i blodiglars spottkörtelsekret. Det har koagulationshämmande effekt.
Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.
Icke-invasiv metod för kärlavbildning och bestämning av den inre anatomin utan bruk av kontrastmedel eller strålning. Tekniken används speciellt vid cerebral angiografi, och för studier av andra kärlstrukturer.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Den nedre extremiteten, ned till fotleden.
I en mening kan en pilotstudie definieras som en förstudie eller en preliminär undersökning som genomförs före en större klinisk prövning eller ett stort forskningsprojekt. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studien, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen och -analysen, för att identifiera och lösa eventuella problem eller svagheter innan den större studien genomförs. Pilotstudier ger också information om huruvida det är möjligt och praktiskt att genomföra en större studie med de angivna metoderna och om målgruppen reagerar som förväntat på interventionen eller behandlingen. Resultaten från pilotstudier används ofta för att beräkna effektstorlekar och kraft i den större studien, men de är inte sällan för små för att ge slutsatsen om effekten av en
Ventrycket mätt vid höger förmak med hjälp av en kateter genom armbågsvenen till den övre hålvenen och som är ansluten till en tryckmätare.
Vascular system injuries refer to damages or disruptions to the body's circulatory system, which includes the heart, arteries, veins, and capillaries. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, disease, or surgical complications. They may result in bleeding, blockage of blood flow, or damage to surrounding tissues and organs. Common types of vascular system injuries include vessel lacerations, thrombosis, embolism, aneurysm, and dissections. Immediate medical attention is required to prevent further complications and ensure proper treatment.
Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).
En vaginalfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan slidan (vagina) och antingen urinblåsan, tjocktarmen eller rectum. Denna förbindelse kan orsaka obehagliga symtom som urinsvårigheter, fekala utgjutningar eller lukt från slidan, samt infektioner. Vaginalfistlar är ofta komplikationer till en sjukdom eller skada, exempelvis kan de uppstå efter en svår förlossning, operation eller strålbehandling i pelvicområdet, eller orsakas av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga igen fisteln och återställa normal funktion.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Urininkontinens definieras som ofrivillig urinläckage, det vill säga att man inte kan hålla urinen kvar till rätt tillfälle för att tömma blåsan på normalt sätt. Detta är ett vanligt problem, särskilt bland äldre kvinnor, men det kan drabba män och kvinnor av alla åldrar. Urininkontinens kan vara kortvarigt eller varaktigt och klassificeras ofta som stressinkontinens, urginkontinens eller överaktiv blåsa beroende på orsaken till inkontinensen.
Den pulmonalvenerösa klaffen (Pulmonal Clark) är en hjärtklaff som förbinder höger kammare till lungartären i hjärtat. Den reglerar blodflödet från hjärtats högra kammare till lungorna, där syre fylls på i blodet.
Tryck är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som verkar på en viss yta, vanligtvis uttrycks som newton per kvadratmeter (N/m2 eller Pascal, Pa), och används för att beskriva olika fysiologiska fenomen såsom blodtryck, lufttryck och cerebrospinalvätskans tryck.
Stora vener på båda sidor av halsroten, bildade genom föreningen av de inre jugular- och subklavikulärvenerna. De för bort blod från huvud, hals och armar och löper samman i den övre hålvenen.
Transport av främmande material till hjärnan med blodströmmen genom artärerna. Emboli (kärlproppar) har oftast sitt ursprung i hjärtat och har samband med arytmi, murala blodproppar, subakut, bakteriell endokardit, hjärtklaffsjukdomar eller septumdefekter (defekter i hjärtkammarväggarna). Proppar av annat ursprung kan bero på skador på aortan, halsartärerna, ryggkoteartären eller artärerna i hjärnan. Propparna kan bestå av hopklumpade blodplättar, löst åderförkalkningsmaterial, fett, luft, tumörceller eller infektionsmaterial, och kan orsaka hjärninfarkt.
Ansamling av blod i huden, vilken visar sig som en mer eller mindre oregelbunden, ej upphöjd, blåaktig eller lilaaktig fläck.
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:

1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.

During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:

1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).

Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.

Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Perifer kateterisering är en medicinsk procedur där en smal, böjlig tub (kateter) införs in i en artär eller ven i ett extremitet (t.ex. arm eller ben), vanligtvis för att administrera läkemedel, fluider eller för att genomföra diagnostiska tester. Detta skiljer sig från central kateterisering, där katetern placeras in i en stor vena nära hjärtat, till exempel subklaviakateterisering eller jukstakanalerar kateterisering. Perifer kateterisering används ofta för kortvarig behandling och är vanligt förekommande inom både akut- och planerad vård.

Central venös kateterisering (CVC) är en invasiv medicinsk procedur där en tunn plastslang (kateter) införs in i en central ven i kroppen, oftast i halsen, bröstet eller högra övre extremitet. CVC används vanligen för att administrera läkemedel, närings- och vätskelösningar, att mäta centralt vens tryck eller för att ta blodprover. Det är viktigt att CVC placeras korrekt och hanteras steroilt för att undvika komplikationer som infektioner, blödningar eller skador på kärlväggen.

Intermittent urethral catheterization (IUC) är en medicinsk procedur där en slang införs genom urinröret (uretra) för att dränera blåsan (urinus). Denna procedure utförs vanligtvis med jämna mellanrum, till exempel flera gånger om dagen, istället för att ha en permanent kateter placerad. IUC används ofta för patienter som har svårigheter med urinering på grund av olika medicinska orsaker, såsom neurologiska skador eller svullnad i urinvägarna. Det är viktigt att IUC utförs korrekt för att undvika skador och infektioner.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

'Swan-Ganz kateterisering' är en medicinsk procedur där en speciell sorts kateter (Swan-Ganzkateter) införs in i hjärtats blodkärl via en ven i armvecket eller i nacken. Katetern leds genom vena cava superior till högeratrium, högerventrikel och slutligen pulmonaliskärlet (lungartären).

Syftet med Swan-Ganz kateterisering är att mäta olika hjärtfunktionsparametrar som syrgastryck, svårighetsgrad för blodflödet genom lungorna och hjärtdysfunktioner. Denna information kan användas för att diagnostisera och behandla diverse hjärtsjukdomar, till exempel hjärtinfarkt, lungemboli eller kardiogen chock.

Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av röntgenbilder för att guida katetern på rätt väg. Efteråt kan patienten behöva vila stilla i några timmar, men komplikationer är ovanliga om proceduren utförs korrekt.

'Urinstämma' är ett medicinskt begrepp som refererar till de bakterier eller andra mikroorganismer som förekommer i urinen hos en individ utan att orsaka någon sjukdom. Detta kallas också för asymptomatisk bakteriuri. I vissa fall kan dock urinstammar vara ett tecken på en underliggande infektion eller annan medicinsk störning, särskilt hos äldre personer, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar.

Det är viktigt att notera att när bakterierna i urinen ökar till ett visst stadium och orsakar symtom som smärta under urinering, frekvent behov av att urinera, stark lukt på urinen eller feber kan det vara tecken på en urinvägsinfektion (UVI). I sådana fall bör individen söka medicinsk vård för en korrekt diagnos och behandling.

'Nyckelbensven' (latin: Vena subclavia) är en viktig blodåder i kroppen som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och går under nyckelbenet (clavicula), därav namnet, innan den mynnar upp i venerna i halsen (Vena jugularis interna/externa) och bildar venerna brachiocephalica dextra och sinistra. Dessa två blodådror mynnar sedan samman och bildar Vena cava superior som transporterar blodet till höger atrium i hjärtat.

Perifert nervsystem (PNS) är det del av nervsystemet som ligger utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det består av sensoriska, automiska och motoriska nerver som förbinder kroppens muskler, organ och hud med centrala nervsystemet. PNS kan delas in i två delar: den som innehåller de sensoriska nerverna som tar emot information från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, och den som innehåller de motoriska nerverna som för befäl från centrala nervsystemet till musklerna och kroppens organ.

Perifera nervsystemets sjukdomar, även kända som periphera nervsjukdomar (PNS), är en grupp med medicinska tillstånd som orsakas av skador, funktionsnedsättning eller sjukdom i det perifera nervsystemet. Det perifera nervsystemet består av ett nätverk av nervceller och nerver som utgår från ryggmärgen och förgrenar sig till alla delar av kroppen, förutom hjärnan och ryggmärgen själva, som kallas det centrala nervsystemet.

Perifera nervsystemets sjukdomar kan vara uppdelade i olika kategorier baserat på orsaken till skadan eller funktionsnedsättningen. Dessa inkluderar:

1. Kompressionsskador: Nerven komprimeras eller kramas, vilket orsakar smärta, känselbortfall och muskelsvaghet. Exempel på kompressionsskador är karpaltunnelsyndrom (kompression av mediannerven i handleden) och lumbalplexusneuropati (kompression av nerverna i lårsidan).
2. Traumatiska skador: Nerven skadas direkt till följd av en trauma, såsom en fraktur eller en skada under en operation.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Charcot-Marie-Tooth-syndrom.
4. Infektionsrelaterade sjukdomar: Nerven infekteras av en patogen, såsom bakterier eller virus. Exempel på infektionsrelaterade sjukdomar är Guillain-Barré-syndrom och botulism.
5. Autoimmuna sjukdomar: Det immunförsvaret angriper och skadar nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på autoimmuna sjukdomar är kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) och multifokala motorneuronsjukdom (MMN).
6. Metaboliska sjukdomar: Nervceller skadas till följd av störningar i metabolsma processer, såsom diabetes och hypotyreos. Exempel på metaboliska sjukdomar är diabetisk neuropati och hypotyroid neuropati.
7. Toxinskador: Nervceller skadas till följd av exponering för toxiner, såsom tungmetaller eller läkemedel. Exempel på toxinskador är alkoholrelaterad neuropati och läkemedelsinducerad neuropati.

Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker en perifer nervskada, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

Perifer vaskulär sjukdom (PVD) eller perifera kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på ett spektrum av sjukdomar som beror på skada eller funktionsnedsättning i de blodkärl som försörjer kroppens extremiteter, vanligtvis benen. Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), entära blodproppar (tromboser) eller inflammation i kärlen.

PVD innefattar en rad olika tillstånd, däribland:

1. Sklerotiska rangliga artärsjukdom (SRA): En progressiv åderförkalkning som orsakar smalning och hårdnad av de stora benartärerna, vilket kan leda till klåfingrighet, smärta under vila och i vissa fall gangrän om inte behandling ges.

2. Sklerotiska artärsjukdom i mindre kärl (LSAS): En åderförkalkning som drabbar de mindre arteriolerna, vilket kan orsaka smärta under vila, sårbildning och i vissa fall ulcerationer.

3. Venös insufficiens: En funktionsnedsättning eller skada på de venösa kärlen som förhindrar att blodet returneras till hjärtat effektivt, vilket kan leda till symtom som svullnad, smärta och klåfingrighet i benen.

4. Raynauds fenomen: En vasospasm (konstriktion) av de små digitala artärerna i händer och fötter, ofta utlöst av kyla eller stress, vilket kan orsaka smärta, klåfingrighet och blekning följt av cyanos (blåfärgad eller lila nyans) i fingrar och tår.

5. Akrocyanos: En kronisk vasospasm av de små digitala artärerna som orsakar permanent blåfärgning, svullnad och sårbildning i fingrar och tår.

6. Livedo reticularis: En förändring i hudfärgen som visar sig som ett nätverk av röda eller blåa linjer på huden, ofta orsakat av en skada eller funktionsnedsättning i de små kärlen.

Behandling för dessa tillstånd kan innefatta medicinering, livsstilsförändringar, kompression och i vissa fall kirurgi. Det är viktigt att söka specialistvård om man upplever symtom som kan vara relaterade till dessa tillstånd.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

En kvarkatetran är en hypotetisk partikel som består av fyra kvarkar, bindibara subatomära partiklar. Det finns sex olika sorter av kvarkar, vanligtvis betecknade som upp (u), ned (d), charm (c), strange (s), top (t) och bottom (b). En kvarkatetran skulle kunna teoretiskt bestå av en kombination av dessa.

Emellertid har inga direkta observationer av kvarkatetrar gjorts hittills, och de existerande experimentella bevisen stöder inte deras existens som stabila partiklar under normala förhållanden. Därför är det fortfarande en öppen fråga inom fysiken om kvarkatetrar verkligen kan existera eller inte.

Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:

1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.

2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.

3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.

4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.

Pulmonellt inkilningstryck, också känt som pulmonal arteriellt tryck eller PAP (Pulmonary Artery Pressure), är ett mått på den kraft som behövs för att pumpa blod genom lungornas blodkärl. Det består av tre komponenter:

1. Systoliskt pulmonalt inkilningstryck (SPAP): Det högsta trycket i lungartären under hjärtats kontraktion, när blod pumpas ut från hjärtat till lungorna. Normalvärdet ligger mellan 15 och 30 mmHg.
2. Diastoliskt pulmonalt inkilningstryck (DPAP): Det lägsta trycket i lungartären under hjärtats avslappnade fas, när blod strömmar tillbaka till hjärtat. Normalvärdet ligger mellan 5 och 12 mmHg.
3. Pulmonal mittinkilningstryck (MPAP): Det genomsnittliga trycket i lungartären under en hel hjärtslagscykel. Det beräknas som (SPAP + 2 x DPAP) / 3. Normalvärdet ligger mellan 10 och 20 mmHg.

Ökat pulmonellt inkilningstryck kan vara ett tecken på olika hjärt- och lungrelaterade sjukdomar, till exempel lungsjukdomar, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), kärlinflammation eller hjärtsvikt.

Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.

Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

Hemostatiska tekniker är metoder och procedurer som används för att kontrollera och stoppa blödningar under kirurgiska ingrepp. Detta kan uppnås genom mekaniska, elektriska eller kemiska medel. Några exempel på hemostatiska tekniker inkluderar:

1. Kompression: Användning av tryck för att stoppa blödningen från en skadad blodkärl.
2. Ligatur: Användning av en speciell typ av tråd (ligatur) för att knyta av och stänga av ett blodkärl.
3. Elektrokauterisering: Användning av elektrisk ström för att bränna igen och stänga av ett blodkärl.
4. Hemostatiska klipp: Användning av en liten klammer (klipp) som trycker ihop ändarna på ett blodkärl för att stoppa blödningen.
5. Hematisk lim: Användning av speciella limmedel som hjälper till att stänga av blodkärlen.
6. Argon-plasma-koagulation (APC): En metod där argon gas leds genom en elektrisk spark för att koagulera (torka ut) blodet och stoppa blödningar.

Dessa tekniker används ofta under kirurgiska ingrepp för att minimera blodförlusten och förbättra patientens säkerhet och komfort.

Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.

'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:

* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Strålbensartären, även känd som koronarartären, är den artär som försörjer hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktig blod. Det finns vanligtvis två huvudsakliga strålbensartärer: den vänstra och den högra strålbensartären. Den vänstra strålbensartären delar sig ofta i två grenar, som förser den främre och bakre hälften av hjärtmuskulaturen med blod. Den högra strålbensartären förser den nedre delen av baksidan av hjärtmuskulaturen med blod. Ateroskleros kan leda till på narbensartärerna, vilket kan orsaka bröstsmärta eller andningssvårigheter och i värsta fall leda till ett hjärtinfarkt.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.

I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.

Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.

Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.

Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:

1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.

Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.

Peripheral Arterial Disease (PAD) är en medisk tillstånd där artärerna utanför hjärtat och hjärnan, oftast i benen, blir stela och förträngda på grund av atheroskleros. Atheroskleros är en process där fett, kolesterol och andra substanser ansamlas sig som plack på insidan av artärväggarna. Detta kan orsaka smalning och hårdning av artärerna, vilket kan leda till att blodflödet till benen minskar.

Symptomen på PAD kan inkludera smärta eller obehag i benen under vila eller aktivitet, särskilt vid gång eller stigning. Andra symtom kan vara kalla fötter eller händer, svullnad i benen eller fötterna, sår som läker långsamt eller inte alls, och förändringar i hudfärgen på benen. I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation.

För att diagnostisera PAD används ofta en kombination av fysiska undersökningar, anamnes, laboratorieprov och bilddiagnostik som ultraljud, magnetresonansangiografi (MRA) eller datortomografisk angiografi (CTA). Behandlingen av PAD kan innebära livsstilsförändringar som rökstopp, ökad motion och kostförändringar. Medicinering kan vara aktuellt för att lindra symtom och förebygga komplikationer. I vissa fall kan operation eller angioplasti behövas för att öppna upp förträngda artärer.

Coronary angioplasty with balloon is a minimally invasive procedure used to widen narrowed or obstructed coronary arteries (the blood vessels that supply oxygen-rich blood to the heart muscle) due to the buildup of fatty deposits called plaques. The procedure involves inserting a thin, flexible tube called a catheter into an artery, usually through an incision in the groin or arm. The catheter is then threaded up to the affected coronary artery.

Once the catheter reaches the narrowed section of the artery, a small balloon attached to the tip of the catheter is inflated. This helps to compress the plaque against the artery wall and widen the lumen (opening) of the artery, restoring blood flow to the heart muscle. The balloon is then deflated and removed, along with the catheter.

Coronary angioplasty with balloon can be performed alone or in combination with other procedures such as stenting, where a small metal mesh tube called a stent is placed in the artery to keep it open after the procedure. This helps prevent re-narrowing of the artery (restenosis) and reduces the risk of future heart attacks.

In summary, coronary angioplasty with balloon is a medical procedure that involves using a balloon catheter to widen narrowed or obstructed coronary arteries caused by plaque buildup, thereby restoring blood flow to the heart muscle.

En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).

När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.

Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.

Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.

'Lårbensven' er en anatomisk betegnelse for den firehovedede muskel, der findes i den forreste del af lårbenet hos mennesker. Den består af fire separate muskelhoveder, der hver især har sit oprindelse fra forskellige dele af bækkenet og lårbensbenet. Disse muskelhoveder går sammen i en fælles senevæv, der sidenhen insererer på underkanten af fødderne.

Lårbensvenens primære funktion er at fleksionere knæet og dreje det med udvendig rotation. Den hjælper også til med at stabilisere hoften og bibeholde balance under oprejst stilling. Lårbensvenen er en af de største og mest kraftige muskler i kroppen, og den spiller en vigtig rolle i mange hverdagsaktiviteter såvel som i sports- og træningsøvelser.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

"Angiokardiografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som brukes for å visualisere hjertekammerenes størrelse, pumpefunksjon og blodgjennomstrømming. Metoden innebærer å sette inn en tynd slange (sonde) i en armvein eller halsvene, som føres ned til hjertet. Gjennom sonden kan kontrastmidler injecteres for å kunne se hvordan blodet strømmer gjennom hjertets kamre og artirer (blodkar) på ultralydsbilder.

Angiokardiografien gir dermed informasjon om eventuelle skader eller fornedslinger i hjertet, som kan være skyld i hjerteklappesvikt, hjertekarsvikt eller andre hjertesykdommer.

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

En hjärtklinik är en specialiserad medicinsk klinik eller avdelning som erbjuder utvärdering, diagnos och behandling av olika hjärt- och kärlsjukdomar. Detta kan inkludera sjukdomar som angina pectoris, hjärtinfarkt, hjärtflimmer, kärlkramp (angina), högt blodtryck, hjärtsvikt, struphuvudsjukdomar och ärftliga hjärtsjukdomar.

Hjärtklinikerna leds ofta av specialistläkare som kardiologer eller hjärtkirurger, tillsammans med en team av andra medicinska specialister, såsom internmedicinare, radiologer, laboratoriemedicinare och sjukgymnaster. De erbjuder ofta avancerade diagnostiska tester som elektrokardiogram (EKG), echokardiografi, stressprovningar, magnetresonanstomografi (MRT) och koronarangiografi för att fastställa diagnosen.

Behandlingen kan omfatta medicinsk behandling med läkemedel, livsstilsförändringar som diet och ökad motion, eller invasiva procedurer som angioplasti eller hjärtklaffoperationer. Hjärtklinikerna kan också erbjuda rehabilitering och fortsatt stöd för att hjälpa patienter att hantera sina sjukdomar och förebygga komplikationer i framtiden.

Cineangiografi är en medicinsk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i blodkärlen och X-strålar används för att få skarpa bilder av hjärtats blodkärl och deras funktion. Proceduren kallas även koronarangiografi eller hjärtundersökning med kateter.

Under undersökningen får patienten lokalbedövning och en tunn, böjlig tub, kallad kateter, placeras i ett blodkärl i benet eller armarna. Katetern leds sedan genom kroppsvävnader till hjärtats kranskärl. När katetern är på rätt plats injiceras kontrastmedlet och en serie snabba bilder tas medan kontrastmedlet cirkulerar i hjärtats blodkärl.

Cineangiografi används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar som kranskärlsförträngning (koronarartérioskleros), hjärtklaffproblem och andra strukturella problem med hjärtat eller blodkärlen.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.

"Cystostomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där en öppning skapas mellan urinblåsan och bukhinnan, vanligtvis för att underlätta urindränage hos en patient. Detta kan vara tillfälligt eller permanent beroende på underliggande medicinska orsaker såsom neurologiska sjukdomar, skador eller avancerad cancer.

Den permanenta formen av cystostomi kallas även för suprapubisk cystostomi (SPC) och innebär att en kateter placeras genom huden ovanpå urinblåsan för att dränera urinen kontinuerligt. Den tillfälliga formen av cystostomi kan användas under akuta situationer, såsom efter en operation på urinvägar eller när patienten har svårigheter att urinera självständigt.

I allmänhet utförs cystostomi under narkos och kräver kompetens från en erfaren kirurg. Efter operationen måste patienten få vård för att förebygga infektioner och andra komplikationer, såsom skador på urinvägar eller blödningar.

T-cells lymfom, periferalt, är en typ av cancer som drabbar vissa vita blodkroppar (T-celler) i det immunförsvarssystemet. Periferalt betyder att sjukdomen primärt påverkar de T-celler som cirkulerar i kroppens perifera blodomlopp, till skillnad från T-celler i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.

T-cellslymfomen är en ovanlig form av cancer och kan vara svår att behandla beroende på vilken undertyp det rör sig om och hur utbrett sjukdomen är när den diagnostiseras. Symptomen kan inkludera trötthet, feber, viktminskning, nattsvett, svullnader i lymfknutor eller andra delar av kroppen samt symptom orsakade av att cancercellerna stör normal funktionen hos T-celler.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi och användandet av olika laboratorieprover, såsom immunfenotypning, cytogenetik och molekylär genetik. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

Pulmonal klafförträngning (Pulmonic valve stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där pulmonal klaffen, som förbinder högerkammaren med lungartären, inte öppnar sig normalt. Detta orsakar en obstruktion som gör det svårare för blodet att flöda från högerkammaren till lungorna för att få syre.

Den vanligaste orsaken till pulmonal klaffförträngning är en medfödd defekt, men den kan också uppstå senare i livet på grund av kalkavlagringar eller infektioner som endokardit. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker) och bröstsmärta beroende på svårighetsgraden av förträngningen. Behandlingen kan omfatta mediciner eller kirurgiska ingrepp som klaffrekonstruktion eller klaffersättning.

En medicinsk catheter är en slang eller rör som används för att dränera, infundera vätskor eller katalysatorer, eller utföra andra medicinska procedurer. Catheters kan vara tillverkade av olika material, såsom silikon, latex eller polyuretan, och de kan vara sterila eller icke-sterila beroende på användningsområdet.

Det finns olika typer av catheters som används i olika delar av kroppen, till exempel:

* Urinkateter (blåsa): Används för att dränera urin från urinusblåsan. De kan vara indrörda genom urinröret (urethra) eller placeras direkt i urinusblåsan via en liten incision (suprapubisk kateterisering).
* Hjärtcatheters: Används för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar. De inseras genom en blodkärl i benet eller armarna och leds till hjärtat.
* Centrala venkatheters: Används för att administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar direkt till stora vener i kroppen, ofta i halsen, bröstet eller låret.
* Arteriella katheters: Används för att mäta blodtryck och taga blodprover från artärer. De kan användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling.

Catheters bör placeras och hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner, skador på kroppsvävnader eller andra komplikationer.

Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.

Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:

* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.

Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.

Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.

Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.

I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.

Kransartärsjukdom, även känd som koronarartärsjukdom (CAD), är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där plack bildas i och blockerar eller stör blodflödet genom kranskärlen, de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Placken består av fett, kolesterol, calcium och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan de orsaka smala passager eller hål (aneurysm) i kranskärlen, vilket kan leda till bristfällig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen (ischemi). Ischemien kan orsaka symptom som angina pectoris (smärta eller obehag i bröstet), andningssvårigheter och yrsel. I vissa fall kan ischemien leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt, abnormella hjärtrytmor eller hjärtstillestånd. Faktorer som ökar risken för kransartärsjukdom inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

En förmaksseptumdefekt (ASD, Atrial Septal Defect) är en hjärtdefekt där det finns ett hål i mellangärdet (septum) mellan de två övre kammare (förmak) i hjärtat. Detta orsakar att syrerik blod blandas med syrefattigt blod inuti hjärtat, vilket kan leda till syrgasmangel i kroppen. Förmaksseptumdefekter kan vara av olika storlekar och kan vara associerade med andra hjärtmissbildningar. Symtom och behandling beror på storleken på defekten och hur mycket blod som blandas. I vissa fall kan en förmaksseptumdefekt stängas av chirurgiskt eller med en kateterbaserad procedur.

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Kranskärlssjukdom (Coronary Artery Disease, CAD) är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som beror på att kärlen som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen blir stela, förtjockade eller blockerade. Detta orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i och på insidan av artärernas väggar. Över tiden kan detta bilda plack som kan smala ned artärerna eller lossna och leda till blodproppar (tromboser).

CAD kan vara asymptomatisk under en längre tid, men om ett eller flera av de kranskärlen blir tillräckligt stela eller blockerade kan det leda till angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck), hjärtinfarkt (död av en del av hjärtmuskulaturen på grund av otillräcklig syre- och näringsämnesförsörjning) eller i värsta fall dödsfall. Andra komplikationer kan vara hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt.

Faktorer som ökar risken för CAD innefattar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt, brist på fysisk aktivitet och en ohälsosam kost.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

'Hjärtsäcksinflammation, konstriktiv' (i engelska: 'Constrictive pericarditis') är en medicinsk diagnos som innebär att hjärtsäcken (perikard) har blivit förtjockad och styv, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en minskad pumpfunktion och symtom som svullnad i benen, magsjuka och andnöd. Orsakerna till konstriktiv hjärtsäcksinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är infektioner, trauma, cancerbehandling eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta mediciner för att hantera symtomen och i vissa fall kirurgi för att avlägsna den förtjockade hjärtsäcken.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.

Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.

Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.

En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.

"Arbetsprov" er en medicinsk term som oftest brukes i forbindelse med arbeidsrelaterte skader eller sykdommer. Det refererer til en vurdering eller en rekke prøver som gjennomføres for å avklare om en person er i stand til å utføre bestemte arbeidsoppgaver etter å ha fått behandling for en skade eller sykdom.

Arbetsprovene kan involvere fysisk, psykisk og sensorisk evaluering av en persons evne til å fullføre arbeidsoppgavene i henhold til de fysiske, kognitive og psykososiale kravene til jobben. Dette kan inkludere ting som styrke, rørelseomfang, ulike bevegelsesmønstre, smerte toleranse, arbeidshastighet, koncentrasjon, minne, beslutningstagning og andre relevante ferdigheter.

Formålet med et arbetsprov er å hjelpe med å bestemme om en person er klar til å vende tilbake til arbeidet i sin gamle stilling eller om de trenger tilrettelegginger for å kunne utføre sine oppgaver på en trygg og effektiv måte. Det kan også hjelpe med å identifisere om en person trenger ytterligere behandling eller træning før de kan vende tilbake til arbeidet.

Urinrörssjukdomar, även kända som urinvägsinfektioner (UTI), är infektioner som drabbar antingen urinblåsan (cystit) eller urintraktens övre delar, inklusive nedre delen av uretär och njurarna (pyelonefrit). De flesta urinvägsinfektionerna orsakas av bakterier som kommer in i urinröret från tarmen.

Bakterien Escherichia coli (E. coli) är den vanligaste orsaken till obebydda urinvägsinfektioner, men andra bakterier, virus och svampar kan också vara orsaker. Infektionen kan uppstå när bakterierna färdas upp från yttre genitalien via urinröret in i blåsan eller vidare upp till njurarna.

Faktorer som ökar risken för utveckling av urinvägsinfektioner inkluderar:

* Kvinnlig könet (på grund av den kortare urinröret hos kvinnor)
* Diabetes
* Nedsatt immunförsvar
* Användning av katetrar för urindränage
* Aktivt sexualliv
* Menopaus

Symptomen på en urinvägsinfektion kan inkludera:

* Smärta eller brännande känsla vid urinering
* Frekvent behov av att urinera, även om det ofta endast är en liten mängd urin som tas ut
* Förändrad urinfärg (mörkare än vanligt eller blodig)
* Skarp smärta i underlivet eller ryggen
* Fuktighet, illaluktande doft eller irritation i genitalierna

Om läkaren misstänker en urinvägsinfektion kan de be om en urinprovsanalys för att fastställa diagnosen och avgöra vilken typ av bakterie som orsakar infektionen. Behandlingen består ofta av antibiotika, men det är viktigt att slutföra hela behandlingskursen för att undvika återfall.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.

Hjärtkammartrycket är det tryck som uppstår i hjärtats kamrar under kontraktionsfasen, när blod pumpas ut från hjärtat och in i kroppens blodkärl. Det normala systoliska trycket (dvs. trycket under kontraktion) i vänster hjärtkammare är ungefär 100-140 mmHg, medan det diastoliska trycket (dvs. trycket under relaxation) är ungefär 5-12 mmHg. I höger hjärtkammare är det normala systoliska trycket ungefär 15-30 mmHg och det diastoliska trycket är ungefär 0-8 mmHg.

Det centrala hjärtkammartrycket mäts vanligen med en kateter som placeras direkt i hjärtats kamrar, men det kan även uppskattas indirekt genom att mäta blodtrycket i armens artär. Abnorma värden på hjärtkammartrycket kan vara ett tecken på olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklapparsjukdom eller hjärtsvikt.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:

1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

En urinary catheter är ett medicinskt instrument som används för att dränera urin från urinblåsan. Det kan vara indikerat i olika situationer, till exempel vid svårigheter att tömma blåsan själv, under operationer eller vid långvarlig sängliggande.

Det finns två huvudsakliga typer av urinary catheters: Foley catheters och straight catheters. Foley cathetern är den mest vanliga typen och har en inflatable balloon på änden som håller katten inne i urinblåsan. Straight catheters saknar ballong och används oftast under kortare tidsperioder.

Urinary catheters bör hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner och skador på urinvägarna.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Kardiologi är en gren inom medicinen som fokuserar på hjärtats struktur, funktion och sjukdomar. En kardiolog är en läkare som har specialiserat sig inom detta område. Kardiologin omfattar diagnostisering, behandling och prevention av olika sorters hjärtsjukdomar, till exempel hjärtflimmer, hjärtinfarkt, högt blodtryck och strukturella hjärtsjukdomar som hjärtklaffsjukdomar. Kardiologer använder sig av olika typer av undersökningsmetoder såsom EKG, echokardiografi, stressprovning och koronarangiografi för att ställa en diagnos och planera behandlingen. Behandlingen kan bestå av mediciner, livsstilsförändringar, kateterbaserade procedurer eller kirurgiska ingrepp beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

'Hjärtkliniker' är ett samlingsbegrepp för olika former av sjukdomar och störningar som berör hjärtat och kärlsystemet. Det kan inkludera, men är inte begränsat till, följande:

1. Koronara hjärtbesvär (Coronary Artery Disease): Detta innebär sjukdomar i de kranskärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Kärlförträngning eller kärlklaffning kan leda till angina pectoris (smärtor i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtrytmrubbningar (Arrhythmier): Detta innebär avvikelser i hjärtats normala rytm, som kan vara för snabb (tachykardi), för långsam (bradykardi) eller oregelbunden. Exempel på hjärtrytmrubbningar är fladderhjärta (fibrillation av förmaket) och extrasystoler.

3. Hjärtsvikt (Heart Failure): Detta innebär att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till andfåddhet, trötthet och vätskeansamlingar i lungorna eller benen.

4. Hjärtklaffrubbningar (Valvular Heart Disease): Detta innebär att hjärtkvalffarna inte fungerar korrekt, vilket kan leda till problem med blodflödet genom hjärtat. Exempel på hjärtkvalffrubbningar är aortastenos (förträngning av aortaklaffen) och mitralisinsufficiens (tillbakabildning i mitralisklaffen).

5. Kärlkramp (Vasospasm): Detta innebär att kärlen kontraherar sig starkare än vanligt, vilket kan leda till smärta och skada på hjärtat eller andra organ.

6. Hjärtinfarkt (Myocardial Infarction): Detta innebär att en del av hjärtmuskeln dör på grund av brist på blodförsörjning, ofta orsakat av ett blodpropp i ett kärl som förser hjärtat med syre.

7. Rytmrubbningar (Arrhythmier): Detta innebär att hjärtats rytm är störd, vilket kan leda till symtom som yrsel, svimning och andfåddhet. Exempel på rythmrubbningar är fladderhjärta och extrasystoler.

8. Kardiomyopati: Detta innebär att hjärtmuskeln är skadad eller försvagad, vilket kan leda till problem med blodflödet genom hjärtat. Exempel på kardiomyopati är dilaterad kardiomyopati och hypertrofisk kardiomyopati.

9. Hjärtsvikt (Heart Failure): Detta innebär att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till symtom som andfåddhet, trötthet och vattenansamling i kroppen.

10. Hjärtklaffsjukdomar (Valvular Heart Disease): Detta innebär att hjärtkvalven är skadade eller deforma, vilket kan leda till problem med blodflödet genom hjärtat. Exempel på hjärtklaffsjukdomar är aortastenos och mitralisinsufficiens.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

Ett falskt aneurysm (även kallat en pseudoaneurysm) är en oregelbunden utbuktning av blodkärlsväggen, vanligtvis orsakad av en skada eller svaghet i arterialväggen. I kontrast till ett sann aneurysm, där alla lagren av kärlväggen är inblandade, består falskt aneurysm endast av ett lager av blodomslutet fibrin och blodceller som bildar en pseudo-kapsel runt den aktiva blödningen. Detta kan leda till en hög risk för ruptur och allvarliga komplikationer om det inte behandlas i tid. Falska aneurysm kan uppstå som en komplikation efter invasiva medicinska procedurer, trauma eller infektion.

Myokardrevaskularisering refererer til den proces, hvor de blodforsyningende kar (kar arterier og kapillærer) i hjertets muskulatur (myokard) fornyes eller erstattes. Dette sker som regel som en del af behandlingen af kronisk kranspulsåre, hvor indgrebene kan omfatte at åbne og stentere de partially- eller fuldstændigt blokerede kranspulsårer (koronararterier), der forsyner myokardet med ilt og næring. Myokardrevaskularisering kan også forekomme som en del af regenerative behandlinger, hvor stamceller eller andre cellulære vævskomponenter injiceres direkte i myokardet for at stimulere dannelse af nye blodkar og forbedre hjertets funktion.

'Urinrör' (eller 'urethra') är ett rör som transporterar urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Hos män leder urinröret även urinen ifrån prostata, sammanflödet av körtlarna runt penisroten och sädesblåsorna. Urinrörets öppning kallas för meatus. Hos kvinnor är urinröret mycket kortare än hos män och sträcker sig från urinblåsan till yttre könsorganen.

Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.

När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.

Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).

Hysterosalpingografi (HSG) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera livmodern (hysterus) och äggledarna (salpinges). Den innebär att ett kontrastmedel injiceras genom livmoderhalsen, varefter röntgenbilder tas med hjälp av en fluoroskop. Detta gör det möjligt för läkaren att undersöka om livmodern och äggledarna är normala i form och storlek, samt att kontrollera om det finns några strukturella avvikelser eller förträngningar, till exempel blockeringar orsakade av äggstockscystor, fibroma eller äggväxter. HSG används ofta som en del av fertilitetsutredningar för att utvärdera orsakerna till barnlöshet.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

Mitralklaffförträngning (Mitral stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralklaffen, som sitter mellan kammare och förmak i vänster sida av hjärtat, blir trång eller stelnad. Detta förhindrar att blodet flödar fritt från förmak till kammare under diastolen (hjärtats relaxationsfas).

Den vanligaste orsaken till mitralklaffförträngning är reumatisk hjärtsjukdom, som kan uppstå efter en streptokockeral infektion, såsom stelkramp. Andra orsaker kan vara kongenitala (medfödda) abnormaliteter, tumörer, blodproppar eller kalkavlagringar på klaffen.

Symptomen på mitralklaffförträngning inkluderar andnöd, trötthet, hosta, bröstsmärta och benödem. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppar i lungorna (pulmonell emboli). Diagnosen ställs vanligen genom hjärtultraljud, elektrokardiogram (ECG) och hjärtdopplersonografi. Behandlingen kan omfatta mediciner för att lindra symtom och symptomatisk behandling, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att ersätta eller reparera mitralklaffen.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

Interventionell radiologi är en subspecialitet inom radiodiagnostisk specialitet som innebär att använda medical imaging (som exempelvis röntgen, fluoroskopi, ultraljud, CT, MRI) för att guidera minimalinvasiva procedurer. Dessa procedurer kan vara diagnostiska eller terapeutiska till naturen och utförs ofta under lokalbedövning eller med mild bedövning.

Exempel på interventionell radiologi inkluderar:

* Angioplasti och stentning av blodkärl i hjärtat, lungorna, levern, buken eller extremiteterna
* Embolisering för att stoppa blödning eller blockera blodflödet till tumörer
* Biopsier och dräneringar av vätskor eller abscesser
* Radiofrekvensablation av tumörer
* Kyfo- och vertebroplasti för behandling av frakturer i ryggraden

Syftet med interventionell radiologi är att behandla sjukdomar och skador på ett säkert, effektivt och minimalinvasivt sätt, vilket kan minska komplikationerna, smärtan och återhämtningstiden jämfört med traditionell kirurgi.

'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Förmaksseptum är den vävnadsmassa som separerar de två övre kamrarna (förmak) i hjärtat. Det består av muskel- och bindväv och har till uppgift att förhindra att syrerikt blod från det ena förmaket blandas med syrefattigt blod i det andra förmaket. Ett hål i förmaksseptum kallas för atrial septaldefekt (ASD) och kan orsaka problem med hjärtfunktionen.

Den övre hålven (latin: foramen magnum) är ett stort hål i den bakre delen av kraniet där ryggmärgen passerar in i ryggraden. Det är en viktig passage för nervbanor och blodkärl som förbinder hjärnan med resten av kroppen.

Kolesterolemboli definieras som en komplikation till ateroskleros, där små klumpar av kolesterol (plack) lossnar från artärväggarna och blockerar mindre blodkärl någonstans i kroppen. Detta kan orsaka skada på de organ som försörjs av de blockerade blodkärlen, till exempel hjärtat, hjärnan eller levern. Kolesterolembolier är en allvarlig komplikation och kan leda till sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt eller levercirros.

En blöding i lungsäcken, även känd som hemot Thorax, är när det förekommer blödning i den håla runt lungorna (torakalhålan). Detta kan orsakas av skada till lungan, ett brustet blodkärl eller som komplikation till en sjukdom eller behandling. Symptomen på en blöding i lungsäcken kan inkludera plötslig andfåddhet, hosta upp blod, smärta i bröstet och svaghet. Behandlingen beror på orsaken till blödingen men kan innebära operation, läkemedel eller annan typ av medicinsk behandling.

En höger hjärt-bypass är en kirurgisk proceduren där ett syntetiskt eller biologiskt material, vanligtvis en blodkärlsgraft, används för att skapa en ny väg (bypass) för blodet att flyta runt ett blockerat eller skadat hjärtkärl på höger sida av hjärtat.

Denna procedure utförs vanligtvis när den normala blodflödesvägen till lungorna via högra pulmonalartären är blockerad eller för snäv, vilket kan orsaka syrebrist i kroppen. Genom att skapa en ny väg för blodet att nå lungorna kan operationen hjälpa till att förbättra syresättningen av blodet och lindra symtomen på sjukdomen.

Det är värt att notera att en höger hjärt-bypass är mindre vanlig än en vanlig (vänster) hjärt-bypass, eftersom det är ovanligt att blodflödesstörningar uppstår på höger sida av hjärtat.

Kranskärlscirkulation (koronarcirkulationen) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodflödet i de artärer som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Dessa artärer, koronarartärerna, delas upp i två huvudgrenar: den vänstra och den högra kranskärlsartären.

Den vänstra kranskärlsartären försörjer främst det främre septumet (skiljeväggen mellan kamrarna) och den vänstra hjärtkammaren, medan den högra kranskärlsartären försörjer det bakre septumet och den högra hjärtkammaren. Dessutom finns det små sidogrenar som förser de övriga delarna av hjärtmuskulaturen.

Kranskärlscirkulationen är av fundamental betydelse för hjärtats funktion, eftersom hjärtmuskulaturen har höga energibehov och behöver ständig tillförsel av syre och näringsämnen för att kunna arbeta effektivt. Förträngningar eller blockeringar i kranskärlsartärerna kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, som kan ge symptom som bröstsmärta (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt.

'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.

"Intyg, behovsprövning" refererar till en process där ett medicinskt intyg eller ett dokument som beskriver en persons medicinska tillstånd eller funktionsnedsättning granskas och verifieras för att fastställa om den behandling, vård eller service som begärts verkligen behövs.

Behovsprövningen kan utföras av en läkare, sjuksköterska eller annan medicinsk specialist, och innebär ofta en granskning av kliniska journaler, laboratorieresultat och andra relevanta information för att säkerställa att den begärda behandlingen eller tjänsten är lämplig och nödvändig.

Behovsprövningen kan också användas för att fastställa om en persons medicinska tillstånd uppfyller vissa kriterier eller krav, till exempel för att få tillgång till vissa typer av sociala förmåner eller försäkringsbelopp.

I allmänhet handlar behovsprövningen om att säkerställa att medicinska behandlingar och tjänster används på ett effektivt, nödvändigt och kostnadseffektivt sätt.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:

1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.

'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.

Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.

Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

En arteriovenös fistel (AV-fistel) är en abnorm connection mellan en artär och en ven. Denna anormala förbindelse orsakar blod att flöda direkt från artären till venen, istället för att gå genom kapillärsystemet som normalt. Detta kan leda till att hjärtats arbete ökar, blodtrycket stiger och blodflödet i de drabbade kroppsdelarna minskar.

AV-fistlar kan vara inneboende (kongenitala) eller aquired, och de kan uppstå som en komplikation till medicinska ingrepp, trauma eller som ett resultat av en sjukdom, såsom slagfall eller jämviktsrubbningar. I vissa fall kan AV-fistlar behöva behandlas med operation eller minimalinvasiva tekniker för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Akut koronarsyndrom (ACS) är en allmän medicinsk term som används för att beskriva en grupp symtom och tecken som orsakas av en plötslig nedsättning av blodflödet till hjärtmuskulaturen. Detta beror vanligtvis på en delvis eller fullständig obstruktion av ett eller flera av de koronarartärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod.

ACS delas ofta upp i tre undergrupper:

1. ST-segmentelevererat myokardinfarkt (STEMI): Detta innebär en total obstruktion av en koronarartär, vilket orsakar ett stort område med nekros (död) hjärtmuskulatur.
2. Non-ST-segmentelevererat myokardinfarkt (NSTEMI): Detta innebär en delvis obstruktion av en koronarartär, vilket orsakar mindre omfattande skador på hjärtmuskulaturen.
3. Instabil angina: Detta innebär plötsliga och allvarliga smärtor i bröstet orsakade av en temporär nedsättning av blodflödet till hjärtmuskulaturen, men utan tecken på nekros (död) av hjärtmuskulatur.

Symptomen på ACS kan variera, men de vanligaste inkluderar plötsliga och allvarliga smärtor i bröstet, andfåddhet, yrsel, svimning, illamående och svettningar. Behandlingen av ACS beror på undergruppen och kan omfatta mediciner, kateterbaserade procedurer som angioplasti eller koronarbypassoperation.

En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.

Fontanoperationen är en typ av hjärtkirurgi som används för att behandla en särskild form av hjärtfel vid vilken barnet föds med endast ett fungerande hjärtkammare istället för de två normalt förekommande. Detta tillstånd kallas ofta tricuspidalatresi.

Vid en Fontanoperation skapar kirurgen en ny väg för blodet att flöda genom hjärtat och lungorna, så att syrefattigt blod kan nå lungorna utan att behöva passera den funktionslösa kammaren. Detta uppnås genom att leda blodet direkt från den övre hjärtkammaren (sväljartakten) till lungarna, istället för att låta det flöda genom den nedre hjärtkammaren och lungartären som det gör under normalt tillstånd.

Fontanoperationen utförs vanligen i två steg. Den första operationen kallas ett Glenn- eller Hemi-Fontan-tillförande och sker vanligtvis när barnet är mellan 4 och 6 månader gammalt. Under denna operation leds blodet från den övre hälften av kroppen till lungorna. Den andra operationen, den egentliga Fontanoperationen, utförs sedan några år senare, ofta när barnet är mellan 18 och 36 månader gammalt. Under denna operation leds blodet från den nedre hälften av kroppen också till lungorna, vilket skapar en cirkulation där syrefattigt blod flödar direkt till lungorna utan att behöva passera en fungerande hjärtkammare.

Fontanoperationen kan förbättra barnets livskvalitet och öka dess överlevnadschans, men det finns också risker och komplikationer som kan uppstå efter operationen, såsom ökad trötthet, samt problem med leverfunktionen och lungfunktionen.

Perifera nervsystemets tumörer, även kallade nerveus tumörer, är en grupp av olika typer av godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer som utvecklas i det perifera nervsystemet (PNS), vilket är den del av nervsystemet som består av alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen.

Godartade perifera nervsystemstumörer växer långsamt och orsakar ofta endast milda symtom eller ingen symptom alls under en längre tid. De kan dock bli storleksmässigt stora och trycka på omgivande vävnader, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet eller andra neurologiska symtom beroende på var tumören är belägen. De vanligaste godartade nervsystemstumörerna inkluderar neurinom (akustisk neurinom), schwannom och neurofibrom.

Elakartade perifera nervsystemstumörer, även kända som maligna nerver tumörer eller neuroendokrina sarcom, växer snabbare än godartade tumörer och har en högre risk att sprida sig till andra delar av kroppen. De kan orsaka smärta, svullnad, rödahet och varma känslor i området där de växer, samt neurologiska symtom som bortfall av känsel, muskelsvaghet eller lammhet. De vanligaste elakartade nervsystemstumörerna inkluderar maligna schwannom, perifera neuroektodermala tumörer (PNET) och maligna nerver sheath tumörer.

Behandlingen för perifera nervsystemstumörer beror på flera faktorer som typ av tumör, storlek, läge, omfattning och om det har spridits till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.

Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.

Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.

En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.

'Levervener' er et medisinsk begrep som refererer til væske som accumulerer i leveren på grunn av en skade eller sykdom, der forstyrrer leverens funksjon og evne til å producere og sekretere normalt. Denne patologiske væskesamling kaldes også for ascites, og den kan være et tegn på en række forskellige leverlidelser, herunder levercirrose, hæpatitt, eller leverkræft.

Levervener dannes som følge af øget permeabilitet i leverens kapillærnet (sinusoide), hvilket resulterer i udtræden af plasma og proteiner fra blodbanen og ind i leveren. Denne væskeakkumulation kan forstyrre leverens struktur og funktion yderligere, og den kan også føre til opståen af infeksjoner og andre komplikationer.

Behandlingen af levervener vil typisk inkludere behandling af underliggende leverliden, samt tdr. for at reducere væskemængden i leveren gennem diuretika eller paracentese (aspiration af levervæske).

Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.

En kateterrelaterad infektion (CRI) är en infektion som uppstår när ett kateter placeras in i kroppen, oftast i en ven eller urinblåsan. Detta kan leda till att bakterier eller andra mikroorganismer får möjlighet att tränga in i kroppen och orsaka infektioner.

CRI delas vanligen upp i två kategorier: kateterrelaterad blodburna infektion (CRBI) och kateterrelaterad urinvägsinfektion (CRUI). CRBI kan orsakas av bakterier, svampar eller andra mikroorganismer som tränger in via katetern och sprider sig till blodomloppet. CRUI uppstår när bakterier eller andra mikroorganismer fäster sig vid katetern i urinblåsan och orsakar en infektion där.

CRI kan vara allvarliga och potentiellt livshotande, särskilt för personer med svaga immunsystem eller som har andra sjukdomar eller hälsoproblem. Symptomen på CRI kan inkludera feber, trötthet, ont i kroppen, röda eller små fläckar vid kateterns ingång, illamående och kräkningar, förvirring eller yrsel, behov av att urinera oftare än vanligt och smärta eller brännande känsla när man urinerar.

För att förebygga CRI kan det vara viktigt att följa goda hygieniska rutiner, att regelbundet kontrollera katetrarna och att ta bort dem så snart de inte längre behövs. Även korrekt placering och skött av katetrarna är viktiga för att minska risken för CRI.

Lungatresi (latin: atelectasis) är ett medicinskt tillstånd där en eller flera lungbläsor kollapsar och andningsluften inte kan cirkulera normalt in i eller ut från den drabbade lungan. Detta kan orsakas av olika faktorer, som exempelvis sänkt surfuktbalans i lungorna, kompression av lungblåsan, förträngning av de luftburna vägarna in i lungan eller avsaknad av andningsreflex. Symptomen på lungatresi kan variera beroende på graden och platsen på tillståndet, men kan inkludera andfåddhet, hosta, bröstsmärta och andningssvårigheter. Behandlingen av lungatresi kan bestå av olika metoder som syrgasbehandling, läkemedelsbehandling eller mekanisk ventilation.

'Kärlvidgande medel', även känt som vasodilatatorer, är en typ av läkemedel som verkar genom att relaxera och vidga blodkärlen. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och förbättrad blodflöde till hjärtat, hjärnan och andra kroppsdelar. Kärlvidgande medel används ofta för att behandla olika typer av hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och kärlkramp. De kan administreras via olika rutter, beroende på typen och svårighetsgraden av sjukdomstillståndet, exempelvis som tablett, intravenös injektion eller transdermalt plåster.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Aortakompression eller aortaförträngning (aortic compression/compression or aortic stenosis) är ett tillstånd där aortklaffen i hjärtat inte öppnas normalt, vilket resulterar i en förträngning som förhindrar att blod flödar ut från vänster ventrikel (kammaren i hjärtat) och till kroppen. Detta kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i allvarliga fall hjärtsvikt. Orsaken kan vara medfödd eller bero på åldersrelaterad slitage av aortaklaffen.

Kranskärlsanomalier (Cardiovascular Disease, CVD) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som påverkar hjärtats och kroppens blodkärl. Detta inkluderar men är inte begränsat till:

1. Koronara hjärtsjukdom (Coronary Artery Disease, CAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de kranskärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till angina pectoris (svår smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (myokardieinfarkt).

2. Hjärtsvikt (Heart Failure): En tillstånd då hjärtat inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till andningssvårigheter, ödem och andra symtom.

3. Hypertension (High Blood Pressure): En tillstånd där det perifera blodtrycket är förhöjt, vilket kan leda till skada på hjärtat, njurarna och andra organ.

4. Rytmstörningar (Arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm, inklusive för snabb (tachykardier) eller för långsam (bradykardier) puls.

5. Cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebrovascular Disease): Sjukdomar som beror på skada på hjärnans blodkärl, inklusive stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera artärsjukdom (Peripheral Artery Disease, PAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de perifera blodkärlen, vilket kan leda till smärta, svullnad och andra symtom.

7. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till skada på hjärtat, hjärnan och andra organ.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Patients with a persistently open ductus arteriosus (PDA) have a failure of this vessel to close after birth. The ductus arteriosus is a normal fetal blood vessel that connects the pulmonary artery and the aorta, allowing most of the blood from the right ventricle to bypass the lungs. In a full-term infant, the closure of the ductus arteriosus usually occurs within the first 48 hours after birth due to functional and anatomic changes.

If the ductus arteriosus remains open (patent), it can lead to several complications, including:

1. Shunting of blood: The oxygen-rich blood from the aorta mixes with the oxygen-poor blood from the pulmonary artery, causing increased pulmonary blood flow and workload for the heart. This can result in congestive heart failure symptoms such as shortness of breath, poor feeding, and sweating.

2. Pulmonary hypertension: Persistent high pulmonary blood flow may lead to elevated pressure in the lung vasculature (pulmonary hypertension), which can further compromise cardiac function and lead to right-sided heart failure.

3. Infection: The persistent communication between the systemic and pulmonary circulations increases the risk of bacterial endocarditis, a serious infection of the inner lining of the heart.

4. Growth and development issues: Infants with an open ductus arteriosus may experience growth failure due to increased metabolic demands and poor feeding.

Treatment for a persistently open ductus arteriosus depends on various factors, including the size of the PDA, symptoms, associated conditions, and patient age. Treatment options include medical management, indomethacin or ibuprofen to promote closure, and surgical or catheter-based interventions for those who fail medical therapy or have a large PDA with significant hemodynamic consequences.

Perifer stemcelltransplantation (PST) är en typ av stamcellstransplantation där stamceller hämtas från den patients egen kropp, ofta ur benmärg. Denna procedure innebär att patienten först ges en behandling som gör att deras benmärgsstamceller mobiliserar och cirkulerar i blodomloppet. Därefter tas cellerna ut genom en process som kallas apheres, varefter de behandlas och sedan återinförs till patienten efter att de receiving a high-dose chemotherapy or radiation therapy regimen to destroy any remaining cancer cells in the body.

The goal of PST is to restore the patient's blood-forming (hematopoietic) system, including white and red blood cells and platelets, which are often damaged or destroyed by high-dose chemotherapy or radiation therapy used to treat certain types of cancer. The transplanted stem cells then migrate to the bone marrow and begin to produce new, healthy blood cells over time.

It is important to note that PST carries risks, including graft-versus-host disease (GVHD), where the donor's immune cells attack the recipient's tissues, as well as infections and other complications related to the transplantation process. Therefore, careful monitoring and management of these potential side effects is necessary to ensure a successful outcome for the patient.

'Blodceller' er alle de levende celler i blodet og deles typisk inn i tre grupper: røde blodceller (erytrocyter), hvite blodceller (leukocytter) og blodplater (trombocytter).

1. Røde blodceller: Dette er de mest talrige cellene i blodet og deres hovedfunksjon er å transportere ilt fra lungene til kroppens celle og CO2 fra cellene tilbake til lungene. De inneholder også en jernholdig molekyl kalt hemoglobin som gir blodet sin røde farge.
2. Hvite blodceller: Disse er delt i flere undergrupper, nemlig granulocytter (neutrofile, eosinofile og basofile), monocyter og lymfocytter. De hvite blodcellene spiller en viktig rolle i kroppens forsvar mot infeksjoner og fremmede stoffer ved å angripe og destruere dem.
3. Blodplater: Disse er små, skiveformede celler som hjelper til med blodets koagulasjon (blødning stopp) ved å klumpes sammen og danne en blodprop når et blødende vaskuler skader.

Alle disse tre typer blodceller produseres i benmarrowet, som er det innenste del av mange av kroppens store knogler.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

Strålskydd är ett samlingsbegrepp för de metoder, processer och produkter som används för att reducera riskerna och skadorna som kan orsakas av strålning. Strålskyddet har till syfte att skydda människor, djur, växter och miljö från onödiga exponeringar av olika typer av strålning, inklusive joniserande strålning (som exempelvis röntgenstrålning och radioaktiv strålning) och icke-joniserande strålning (som exempelvis ultraljud, visuellt ljus och radiovågor).

Strålskyddsmetoder kan innefatta:

1. Fysiska barriärer: Användning av tunga material som betong, bly eller stål för att blockera eller absorbera strålningen.
2. Avstånd: Inom ramen för strålskyddet är det viktigt att hålla avstånd till källor för strålning så långt som möjligt, eftersom strålningsintensiteten minskar med kvadraten på avståndet.
3. Tid: Minimera exponeringstiden genom att begränsa tiden under vilken en person är utsatt för strålning.
4. Personlig skyddsutrustning (PPE): Användning av skyddsutrustning som plommonstoppar, blyglasögon, handskar och skyddsvästar för att minska direkt kontakt med strålkällor.
5. Utbildning och träning: Undervisning och övning av personal som arbetar med strålkällor för att säkerställa att de är medvetna om riskerna och vet hur man hanterar dem korrekt.
6. Rutiner och procedurer: Utveckla, implementera och följa rutiner och procedurer för att minimera exponering av personal och miljö för strålning.
7. Inspektioner och underhåll: Regelbundna inspektioner och underhåll av utrustning och anläggningar för att säkerställa att de är i goda skick och inte orsakar onödiga exponeringar.
8. Övervakning och registrering: Kontinuerlig övervakning och dokumentation av strålningsnivåer och personalexponering för att identifiera eventuella problem och vidta korrektiva åtgärder.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.

'Vänsterkammardysfunktion' (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av strukturella eller funktionella rubbningar i vänster kammare av hjärtat. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kardiomyopati, ischemisk hjärtsjukdom, vaskulär skleros, kärlinflammation eller andra sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen och/eller hjärtkärlen.

LVDF kan innebära en minskad pumpförmåga (systolisk dysfunktion) eller en försämrad förmåga att fyllas upp (diastolisk dysfunktion). I vissa fall kan båda aspekterna vara påverkade. Systolisk dysfunktion visar sig ofta i form av en minskad utéjektionsfraktion (EF), som är ett mått på hur stor del av blodvolymen som pumpas ut under varje hjärtslag. En EF under 50% anses generellt vara tecken på systolisk dysfunktion.

Diastolisk dysfunktion innebär att vänster kammare har försvårat tillflöde av blod under diastolen, vilket kan leda till en ökad ventrikulär preload och höjd intrakardial tryck. Detta kan vara orsaken till symtom som dyspni (andnöd), ben edem (vätskeansamling i benen) och trötthet.

I allmänhet används echokardiografi, kärlmagnetresonanstomografi (CMR) eller andra bilddiagnostiska metoder för att ställa diagnosen LVDF och bedöma dess svårighetsgrad. Behandlingen av LVDF beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, livsstilsförändringar eller till och med kirurgiska ingrepp i vissa fall.

Restriktiv kardiomyopati (RCM) är en sällsynt typ av sjukdom i hjärtmuskulaturen (kardiomyopati) som kännetecknas av ökat muskelmassa och förtjockning av hjärtats vävnad, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en restriktiv hjärtfunktion, där hjärtat har svårt att pumpa ut tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.

I allmänhet orsakas RCM av strukturella eller funktionella rubbningar i de celler som utgör hjärtmuskulaturen (kardiomyocyterna). Dessa rubbningar kan bero på genetiska faktorer, sjukdomar som angriper hjärtat direkt eller andra allvarliga sjukdomar. I vissa fall kan orsaken till RCM inte fastställas (idiopatisk restriktiv kardiomyopati).

Symptomen på RCM kan inkludera andfåddhet, trötthet, yrsel, benödem och synonymor. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt, och patienter med RCM kan kräva intensiv medicinsk vård, inklusive läkemedelsbehandling, mekanisk hjärtstöd eller hjärttransplantation.

"Näthinneartärocklusion" är en medicinsk term som refererar till när det förekommer ett eller flera fasta avlagringar (plack) av kolesterol och andra ämnen på insidan av näthinnan, den tunna membran som skiljer ögats främre delar från glaskroppen. Dessa avlagringar kan orsaka skador på näthinnan och leda till synförsämring. Näthinneartärocklusioner är vanliga hos äldre personer och kan vara ett tecken på åldersrelaterad artärskleros (arterioskleros). I allvarliga fall kan näthinneartärocklusion leda till sjukdomen tärningsögonsjuka (diabetesretinopati).

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

I'm happy to help you with that! In medical terms, "diastole" refers to the phase of the heart cycle when the heart muscle relaxes and the chambers of the heart fill with blood. This typically follows systole, which is the phase where the heart muscle contracts and pumps blood out to the body. Diastole is an important part of the cardiac cycle as it allows the heart to receive a fresh supply of oxygenated blood from the lungs and deoxygenated blood from the body to be pumped to the lungs for re-oxygenation. I hope that helps! Let me know if you have any other questions.

Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

'Urineringsstörningar' är ett samlingsbegrepp för olika typer av problem med urineringn, inklusive:

1. Anömska (olösliga) blåsa: När blåsan inte tömmer sig fullständigt under urinerandet, vilket kan leda till återkommande infektioner och skada på njurarna.
2. Dröjande miktion: När det tar lång tid att starta urinering eller när strömmen av urin är svag.
3. Enuresis (sängpipi): Oavsiktlig urinläckage under sömnen hos barn som har passerat toalettträningen.
4. Förhöjd frekvens: När en person behöver gå på toaletten oftare än vad som anses vara normalt.
5. Hesitans: När det är svårt att börja urinera eller när det finns en känsla av att inte kunna tömma blåsan fullständigt.
6. Inkontinens (urinläckage): Oavsiktlig urinläckage under vardagen. Det kan delas in i två typer: stressinkontinens och urgeinkontinens. Stressinkontinens orsakas av att det ökar trycket på blåsan, till exempel vid hostning eller skratt, medan urgeinkontinens orsakas av en plötslig känsla av behov att urinera.
7. Neurogen urineringsstörning: När nervsystemet inte fungerar korrekt och påverkar blåsan och urinoarsfunktionen. Det kan bero på skador på ryggraden eller neurologiska sjukdomar som multipel skleros.
8. Nyckfullt blåsa: När en person avsiktligt håller tillbaka urinen, vilket kan leda till infektioner och skada på njurarna.
9. Nocturi: När en person vaknar upp under natten för att urinera. Det kan bero på olika orsaker som diabetes, hjärtsvikt eller prostatabesvär.
10. Overaktiv blåsa: När blåsan kontraherar ofrivilligt och orsakar en plötslig känsla av behov att urinera. Det kan bero på infektioner, neurologiska sjukdomar eller åldrande.
11. Retentionsurineri: När det finns svårigheter att tömma blåsan fullständigt och det kan leda till infektioner och skada på njurarna. Det kan bero på neurologiska sjukdomar, prostatabesvär eller medicinering.
12. Svullen prostata: När prostatan sväller och pressar mot urinoaren, vilket kan leda till besvär med urinering. Det är vanligt hos män över 50 år.

Percutaneous Coronary Intervention (PCI), även känt som angioplasti med stent, är en behandlingsmetod inom kardiologi där en snävad eller blockerad koronarartär öppnas upp för att återställa blodflödet till hjärtmuskulaturen.

Under PCI-förfarandet görs ett litet snitt i patientens arm eller lår, och en kateter (en flexibel, tunn tub) införs in i artärsystemet och leds upp till koronarartären. På katetern sitter en mycket liten ballong, som vid rätt positionering i den snävda artären inflasseras för att pressa ut plack (fettdepositioner) och expandera artärens lumen (hålighet).

Efter detta kan en stent (ett metallnätverk) placeras i artären för att hålla den öppnad och förebygga ytterligare snörelse. Stenten kan vara med eller utan medicinska beläggningar som frisätter substanser som förhindrar nybildning av plack.

PCI är en etablerad behandlingsmetod för patienter med koronarartärsjukdom (KAS) och kan utföras som ett planerat ingrepp eller i akut läge, till exempel vid akut kranskärlsbesvär (AKSB).

"Radial bone" er en medisinsk betegnelse for den del av underarmen som kan kjennes ved å bøye inn håndflatet mot underarmen. Denne benet er en del av forearmen og starter i skulderen, går ned langs ytre siden av overarmen og ender i hånden. Radial bone er viktig for bevegelsen i hånden og armen, og det kan være smertefulle å ha problemer med denne benet.

Fallot's tetralogy is a congenital heart defect that consists of four cardiac anomalies:

1. Pulmonary stenosis (narrowing of the pulmonary valve and/or infundibular area)
2. Ventricular septal defect (a hole in the interventricular septum)
3. Overriding aorta (the aorta is positioned over both ventricles instead of just the left ventricle)
4. Right ventricular hypertrophy (thickening of the right ventricular muscle)

These abnormalities result in obstruction of blood flow from the right ventricle to the lungs and a mixing of oxygenated and deoxygenated blood within the heart. This can lead to cyanosis (bluish discoloration of the skin and mucous membranes), shortness of breath, fatigue, and poor growth and development in infants and children with this condition. Treatment typically involves surgical repair or replacement of the affected valves and closure of the ventricular septal defect.

'Blodcirkulation' refererer til den proces hvorved blodet pumpes rundt i kroppen gennem et system af artérier, kapillærer og vener, for at transportere ilt, næringssstoffer og andre nødvendige stoffer ud til cellerne, samtidig med at det fjerner affaldsstoffer og CO2 fra cellerne. Det er hjertet som driver denne proces ved at pumpe blodet gennem kroppen. Artériernaer transporterer ilt-rigigt blod væk fra hjertet, mens kapillærerne i alle væv former forbindelser mellem artérierne og ventilerne, således at der kan foregå udveksling af ilt, næringssstoffer og affaldsstoffer. Venenerne transporterer tilbage til hjertet det iltfattige blod, som er rig på affaldsstoffer.

I'm not aware of any specific medical condition or term related to "Alberta." Alberta is one of the provinces in Canada, located in western Canada. If you have more context about why you are looking for a medical definition for "Alberta," I may be able to provide more information.

'Blåtåsyndrom' er en dansk betegnelse for et medicinsk tilstand kendt som **Mond- og halsbetændelse med blå farve af fingrene og tæerne (Cyanotic fingers and toes in a patient with pharyngitis)**.

Det er en meget sjælden komplikation forbundet med infektioner i munden og svalget, hvor patientens finger- og tåled blev blåfarvet på grund af manglende iltforsyning (cyanose). Dette skyldes ofte en kombination af abnorme blodgennemstrømninger og forstyrret iltdiffusion over lungevæsken.

Det er vigtigt at notere, at denne tilstand er meget sjælden, og at der findes andre medicinske tilstande med lignende symptomer. Derfor bør en person altid søge professionel medicinsk vejledning, hvis de oplever uforklarlige forandringer i finger- eller tåfarven.

Schwann celler är typen av glialceller som finns i det perifera nervsystemet hos däggdjur. De omger och skyddar axonerna, de långa utskott som utgör en del av nervcellernas kommunikationssystem. Schwann celler har också en viktig roll i att underhålla och regenerera nervceller.

En speciell typ av Schwann cell, känd som en ensamstående Schwann cell, kan också bilda en myelinat skida runt axonen, vilket hjälper till att öka nervimpulsernas hastighet och effektivitet. Myelinat axoner omges av flera lager av Schwann celler som tillsammans bildar en myelinat fibrill. Mellan varje lager finns en liten lucka, känd som Node of Ranvier, där axonen är obeväpnade och impulser kan hoppa mellan noderna för att öka hastigheten på nervimpulserna.

'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.

Nitrofurazone är ett antibiotiskt läkemedel som används för att behandla infektioner orsakade av bakterier, särskilt i urinvägar och hud. Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att reproducera sig. Nitrofurazone är tillgängligt som topisk kräm, salva eller lösning.

Läkemedlet verkar genom att hindra bakterier från att syntetisera en viktig del av sin cellvägg, vilket resulterar i dödandet av bakterierna. Nitrofurazone är aktivt mot en bred spektrum av gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker och Escherichia coli (E. coli).

Nitrofurazone kan användas för att behandla en rad infektioner, såsom brännskador, sår, dermatit, impetigo och andra hudinfektioner. Det kan också användas för att behandla infektioner i urinvägar, såsom cystit (inflammation av blåsan) och pyelonefrit (inflammation av njurarna).

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder nitrofurazone eller någon annan medicin. Använd inte mer eller längre än vad som rekommenderats, eftersom detta kan öka risken för biverkningar och resistanser. Om du har frågor om din behandling eller om du upplever några besvär under din behandling ska du kontakta din läkare eller apotekare så snart som möjligt.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.

En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.

Hjärtkammaren är den muskulösa, underdelen av hjärtat som pumpar blodet ut från hjärtats lägre delar till lungorna. Den högra hjärtkammaren har till uppgift att pumpa deoxygenerat (syreutarmat) blod från kroppen till lungorna för att fyllas på med syre och avge koldioxid.

Höger hjärtkammarens funktion kan bedömas genom olika medicinska tester, såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller scintigrafi. Dessa tester mäter bland annat hur väl kammaren pumpar ut blodet med varje slag (ejektionsfraktion), och om det finns några strukturella skador eller avvikelser i kammarväggen eller hjärtklaffarna.

En nedsatt höger hjärtkammarens funktion kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, ödem och cyanos (blåfärgning av läppar och hud). Det kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom lungrörsjukdomar, lungemboli, högt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), kardiomyopati eller hjärtklaffssjukdomar.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Kardiomyopati, hypertrofisk (HCM) är en genetisk hjärtsjukdom som orsakas av en abnormalitet i proteinstrukturen hos hjärtmuskeln. Denna abnormalitet leder till att hjärtkammaren (ventrikelns) muskelväggar blir förtjockade och kärlet kan bli trångare, vilket kan störa blodflödet genom hjärtat.

Hos de flesta personer med HCM är det ventrikelns vänstra kammare som är drabbad, men ibland kan även höger kammare vara påverkad. Sjukdomen kan leda till olika symptom som andfåddhet, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall hjärtarytmier eller plötslig hjärtdöd.

Det är viktigt att notera att HCM kan variera mycket i allvarlighetsgrad mellan olika individer, och att det finns effektiva behandlingsalternativ som kan underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.

'Tidig mobilisering' är ett begrepp inom sjukvården som refererar till att patienter uppmuntras och hjälps att aktivera sig fysiskt så tidigt som möjligt under en behandling eller efter en operation. Detta kan innebära att patienten sätter sig upp i sängen, står upp, går eller utför övningar med hjälp av en terapeut eller annan vårdpersonal.

Den exakta definitionen och tillämpningen av tidig mobilisering kan variera beroende på patientens specifika diagnos, behandling och allmänna hälsotillstånd. Men syftet är att minska komplikationer som andningsproblem, blodproppar, muskelförtvining och förlängd vistelse på sjukhus. Tidig mobilisering kan också hjälpa patienten att återhämta sig snabbare och öka deras livskvalitet efter behandlingen.

Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en substans injiceras direkt in i en artär. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en infusionssett. Injektionen kan vara antingen diagnostisk eller terapeutisk.

Diagnostiska intraarteriella injektioner används ofta för att utföra angiografi, ett undersökningsmetod som ger en detaljerad bild av kärlens struktur och funktion. Kontrastmedel injiceras in i artären för att göra kärlen synliga på röntgenbilder.

Terapeutiska intraarteriella injektioner används ofta för att leverera höga koncentrationer av läkemedel direkt till en specifik del av kroppen. Detta kan vara användbart vid behandling av vissa cancerformer, där läkemedlen kan ges i högre doser än vid vanlig intravenös administration och med mindre biverkningar.

Intraarteriella injektioner bör endast utföras av skickliga och träna sjukvårdspersonal, eftersom det finns en risk för allvarliga komplikationer om injektionen utförs felaktigt. Dessa komplikationer kan inkludera bland annat blodproppar, infektioner och skador på nerver eller kärl.

'Cyanos' är ett medicinskt adjektiv som betyder blåaktig eller blåfärgad. Det används ofta för att beskriva en person som har cyanos, vilket innebär att deras hud, läppar eller naglar har blåaktiga eller gråblåaktiga nyanser. Denna företeelse kan vara ett tecken på syrebrist i kroppen, till exempel vid lung- eller hjärtsjukdomar som förhindrar att syret transporteras effektivt i blodet.

Den medicinska termen för "blodpropp, vandrande" är "emboli." Det är ett material, vanligtvis ett blodkoagel eller en luftbubbla, som färdas genom blodomloppet och kan blockera en artär eller en artärväg. Detta kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, beroende på var i kroppen embolin blockerar blodflödet.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

Heparin är ett starkt antikoagulant med naturligt occurence i människokroppen. Det produceras i kroppens mastceller och fungerar där som ett gerinningshämmande ämne. Heparin används terapeutiskt för att förhindra blodproppar och tromboser, genom att förhindra koagulation av blodet. Preparatet hämmar också aktiviteten hos flera enzymer som är involverade i koagulationskaskaden, däribland thrombin och faktor Xa. Heparin ges vanligen som injektion eller infusion.

I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:

1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.

I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Den medicinska termen "Helblodskoagulationstid" (engelska: "Prothrombin time", förkortat "PT") används för att mäta hur lång tid det tar för ett blodprov att koagulera, alltså omvandlas från flytande till fast form. PT är ett vanligt laboratorietest som mäter aktiviteten hos de enzymer som är involverade i koagulationsprocessen i kroppen.

Testet utförs genom att blodplasmatan blandas med en substans som saknas naturligt i blodet, tillsats av tromboplastin och calciumjoner. Tromboplastinet aktiverar protrombinkinasen, vilket leder till omvandlingen av protrombin till thrombin och bildandet av en koagel (blodkoagulering). PT mäts i sekunder och jämförs med ett standardvärde.

Ett förlängt PT kan indikera en koagulationsrubbning, som kan orsakas av leverfunktionsstörningar, vitamin K-brist, användning av antikoagulantia eller andra sjukdomstillstånd. PT används också för att övervaka effekten av behandling med oral antikoagulantia som warfarin.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

Den subklaviäre arterien (eller nyckelbensartären) är en av de stora artärerna som förser överkroppen med syre- och näringsriktig blod. Den avgår från den axillära artären (underaxillarartären) på nivå med nyckelbenets laterala utskjutning (processus coracoideus). Därefter fortsätter den genom nedre delen av nyckelbenet och delar sig vanligen i två grenar, som är thoracica interna arteria och thoracoacromialis arteria.

Den subklaviäre arterien kan variera mellan individer, men dess huvudfunktion är att förse blod till överkroppen, inklusive hjärtat, lungorna, halsen och övre extremiteterna.

Hirudin är ett naturligt förekommande antikoagulant protein som utvinns från blodlöss (Hirudo medicinalis). Det har stark inhibitorisk verkan på den aktiverade proteasen thrombin och förhindrar därmed blodets tendency att koagulera. Hirudin används inom medicinen för att behandla olika former av tromboemboliska tillstånd, såsom djup venös trombos och lungemboli.

Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

"Centralt ventrikelsystem" eller "centralt ventriculär system" refererar till de fluidfylda hålrummen inne i hjärnan. Det består av de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln, som är sammanbundna med varandra via smala kanaler. Den centrala ventriculära fluiden, kallad cerebrospinalvätska (CSF), produceras huvudsakligen i de tredje ventriklarna av ett par strukturer som kallas kloridproducerande celler eller "choroidea plexus". CSF cirkulerar sedan genom de olika ventriklarna och absorberas tillbaka in i blodomloppet via en struktur som kallas arachnoidalmembranet.

Centralt ventriculärt system har flera viktiga funktioner, bland annat att skydda hjärnan från mekanisk skada genom att amortera stötar och att transportera näringsämnen och avfallsprodukter till och från hjärnvävnaden.

Vascular system injuries refer to damages or disruptions to the body's circulatory system, which includes the heart, arteries, veins, and capillaries. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, disease, or surgical complications.

Traumatic injuries to the vascular system can result from penetrating wounds, blunt force trauma, or deceleration injuries. Such injuries can cause bleeding, blood clots, or damage to the vessel walls, leading to reduced blood flow to vital organs and tissues.

Diseases such as atherosclerosis, diabetes, and hypertension can also weaken the vascular system, making it more prone to injuries. Surgical complications, infections, or inflammatory processes can also lead to vascular system injuries.

The symptoms of vascular system injuries depend on the location and severity of the injury. They may include pain, swelling, bruising, numbness, weakness, coolness, or paleness in the affected area. In severe cases, vascular system injuries can lead to shock, organ failure, or even death.

Immediate medical attention is necessary for vascular system injuries to prevent further complications and ensure proper treatment. Treatment options may include medication, surgery, or other interventions to restore blood flow and repair the damaged vessels.

Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.

En vaginalfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan slidan (vagina) och antingen urinblåsan, tjocktarmen eller rectum. Denna förbindelse kan orsaka att urin, fekalier eller gas läcker ut genom slidan. Vaginalfistlar är ofta ett resultat av en komplikation efter en operation, men kan också uppstå till följd av infektioner, cancer eller trauma. Symptomen på en vaginalfistel innefattar ofta ilande lukt, irriterad hud kring slidan och smärta under samlag. Behandlingen av en vaginalfistel kan omfatta medicinsk behandling, terapi eller kirurgi beroende på storleken och platsen på fisteln.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Urininkontinens definieras som ofrivillig urinläckage, det vill säga att en person inte kan kontrollera när de urinerar. Det finns olika typer av urininkontinens, till exempel stressinkontinens (som orsakas av fysisk aktivitet som hosta, niac eller springa), urgeinkontinens (som orsakas av en stark och plötslig behov att urinera) och blandad inkontinens (som kombinerar båda typerna). Urininkontinens kan vara ett tecken på underliggande medicinska problem, så det är viktigt att söka vård om man upplever symptomen.

'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.

I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:

1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.

"Arm-huvudvener" refererar till de vener (blodkärl) som returnerar blod från armarna till hjärtat. De två huvudsakliga arm-huvudvenerna är axillaryvenen och subklaviavenen.

Axillaryvenen är en kontinuerlig fortsättning av de yttre bröstkörtelvenerna (mammalve) och passerar under axeln. Den blir till subklaviavenen när den passerar under clavicula (skulderbladets yttersta del).

Subklaviavenen fortsätter sedan som övergångsvenen (v. brachiocephalica) tillsammans med den motsvarande venen från den andra sidan, under clavicula och bildar där den stora halsvenen (v. cava superior), vilken returnerar blodet till höger atrium i hjärtat.

En hjärnemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodkärl i hjärnan blockeras, oftast på grund av en blodpropp (tromb). Detta kan leda till att syre- och näringsbrist når hjärnvävnaden, vilket kan orsaka cellskador och död. Hjärnemboli är en vanlig orsak till stroke och kan ge upphov till olika symtom beroende på var i hjärnan proppen sitter, såsom svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller synen. Behandlingen för hjärnemboli kan innefatta tromblysningsbehandling eller mekanisk trombframkallande behandling beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

"Blodutgjutning" er en direkte oversettelse av det engelske terminologien "blood loss". I medisinsk sammenheng refererer dette til forskjellige typer av blodforløp som kan oppstå som følge av skade, sykdom eller kirurgiske ingrep.

Det kan være liten blodutgjutning som forekommer ved en snittskade eller større blodforløp som kan oppstå under en operasjon eller som følge av en intern skade, for eksempel i hjertet eller lungene. Blodutgjutning kan også være synonymt med "blødning" og refererer til når kroppens blodvessler ikke lenger kan holde på blodet.

I tillegg kan blodutgjutning være klassifisert som "akutt" eller "kronisk", afhængig av om det oppstår pludselig eller over en lengre periode. Akutt blodforløp kan være livstruende og krever ofte akutt medisinsk behandling for å forebygge alvorlighetsgraden av blodtabet og mulige komplikasjoner.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Ett kommunikationssystem på sjukhus är ett sammanhang av teknik, procedurer och kultur som möjliggör effektiv och säker kommunikation mellan olika vårdpersonal, patienter och anhöriga inom sjukhusmiljön. Det kan omfatta både traditionella metoder som muntlig kommunikation och skriftliga dokumentationssystem, samt tekniska lösningar som elektroniska patientjournaler, datorbaserade orderingsystem, mobilkommunikation och videokonferens.

Ett effektivt kommunikationssystem på sjukhus underlättar informationsutbyte, minskar risken för kommunikationsrelaterade misstag och förbättrar samordningen av vården. Det stödjer också beslutsfattande, undervisning och forskning inom sjukvården.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Immunfenotypbestämning är en metod inom laboratoriemedicin som används för att identifiera och klassificera olika typer av vita blodceller, såsom leukocyter (granulocyter, lymfocyter, monocyter och eosinofiler), baserat på deras yta och de proteiner (antigen) de uttrycker. Detta görs genom att använda specifika antikroppar som binder till dessa proteiner och sedan detekteras med hjälp av metoder såsom flow cytometri eller immunfluorescens.

Denna analys kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar, såsom olika slag av leukemi och lymfom, samt för att övervaka effekten av behandlingar för dessa sjukdomar.

'Kärlkramp' är ett medicinskt begrepp som på engelska kallas "vasospasm". Det handlar om en plötslig och ofta smärtsam konstriktion (trångning) av musklerna i kärlen, vanligtvis i hjärnans blodkärl. Denna konstriktion kan leda till en minskad blodflöde till det drabbade området och orsaka symtom som svår huvudvärk, yrsel, förvirring, synförändringar eller i värsta fall stroke. Kärlkramp kan vara ett komplikation till subarachnoidalblödning (en typ av blödning i hjärnan).

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

"Högerkammardysfunktion" (RVD, Right Ventricular Dysfunction) är ett medicinskt tillstånd där höger kammare i hjärtat inte pumpar blod effektivt. Detta kan leda till att blodet backuppas i lungorna och kan orsaka andningssvårigheter, ödem och andra komplikationer. RVD kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom lungemboli, högt blodtryck i lungornas artärer (pulmonell hypertension), kardiomyopati och ischemisk hjärtsjukdom. Symptomen på RVD kan variera från milda till allvarliga beroende på graden av dysfunktion. Behandlingen beror på orsaken till RVD, men kan innefatta mediciner för att öka pumpförmågan hos hjärtat och reducera belastningen på det, samt livsstilsförändringar som exempelvis att sluta röka. I vissa fall kan operation eller andra invasiva behandlingsmetoder vara aktuella.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

'Urethral stricture' är en medicinsk term som refererar till en förträngning eller en försnörning i urinröret (uretra), vilket kan orsaka svårigheter vid urinering och i vissa fall även sexuella problem. Detta kan bero på olika orsaker, som exempelvis infektioner, skador eller inflammationer. Förträngningen kan vara av varierande allvarlighet och kan behandlas med metoder som inkluderar dilation (utvidgning), kirurgi eller andra medicinska ingrepp beroende på graden och platsen av förträngningen.

Epiduralbedövning, även känd som epiduralanalgesi eller endidymaal analgesi, är en typ av smärtlindring som används under sjukhusvård. Den innebär att en lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum, det vill säga utrymmet mellan den hårda yttre skalet och den mjuka inre kärnan av ryggraden.

Denna metod används ofta under förlossningar för att ge smärtlindring till den som föder barnet, men kan även användas under andra typer av operationer i mag-tarmsystemet, bröstkorgen eller nedre extremiteterna. Epiduralbedövningen fungerar genom att blockera nervimpulserna från de smärtsignaler som skickas till hjärnan, vilket gör att patienten upplever en minskad smärta i det berörda området.

Det är viktigt att notera att epiduralbedövning inte påverkar medvetandet eller andningen och att den kan ges som kontinuerlig infusion av läkemedel för att upprätthålla smärtlindringen under en längre period.

"Bakteriuri" är ett medicinskt begrepp som betyder att urinen innehåller bakterier i en koncentration som överstiger 100 000 koloniformande enheter per milliliter (cfu/ml). Detta fenomen kallas ofta för "bakteriuri" eller "asymptomatisk bakteriuri".

Det är värt att notera att när en person visar symtom på en urinvägsinfektion (UVI), såsom smärta vid urinering, frekvent behov av att urinera och smärta i underlivet, kan det finnas färre än 100 000 bakterier per milliliter i urinen. I sådana fall kan en läkare fortfarande ställa diagnosen UVI baserat på symtomen och andra tester, som ett positivt kulturresultat av urinen.

Asymptomatisk bakteriuri är vanligast hos äldre kvinnor, särskilt de som bor i vårdhem eller har katetrar i urinblåsan. Även om det ofta är obekvämt och kan öka risken för komplikationer, behöver inte alltid asymptomatisk bakteriuri behandlas med antibiotika. Läkaren kommer att bedöma om behandling behövs baserat på patientens symtom, allmänt hälsotillstånd och andra faktorer som kan påverka risken för komplikationer.

'Venösa okklusiva lungssjukan' (VTE eller venös tromboembolism) är en sammanfattande benämning på sjukdomstillstånd som orsakas av blodproppar i de stora venerna i bukregionen (djupa venerna) eller i lungorna (lungemboli).

En blodpropp i en djup ven kan leda till att delar av proppen lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där den kan orsaka skada på lungvävnaden. I allvarliga fall kan det leda till andningssvårigheter, sänkt syresättning i blodet och i värsta fall hjärtstillestånd eller död.

VTE är en allvarlig sjukdom som behöver snarast möjligt behandlas med blodtunnande läkemedel för att förhindra ytterligare proppbildning och för att försöka upplösa befintliga proppar. Fysisk aktivitet, kompressionstextilier och andra preventiva åtgärder kan också användas för att minska risken för nya blodproppar.

Termodilution är en metod för att mäta termisk förlust i blodomloppet och används ofta för att bestämma hjärtminutvolym (HMV) hos patienter som behöver intensiv vård. Den grundlägande principen bakom termodilution är att mäta den värmeförlust som uppstår när en liten volym av kyld vätska injiceras i blodet och sedan mäts temperaturen innan och efter injektionen.

I praktiken involverar metoden följande steg:

1. En liten, kyld sensorplatta förs in i en central ven via en kateter.
2. En liten volym (typ 5-10 ml) av kyld, isotonisk saltlösning injiceras genom samma kateter.
3. Temperatursensorer placerade nära injektionsplatsen mäter temperaturen innan och efter injektionen.
4. Genom att analysera skillnaden i temperatur och volymen av injicerad vätska kan HMV beräknas med hjälp av ett matematiskt modell.

Termodilution är en etablerad metod för att mäta HMV, men den kräver speciell utrustning och är mer invasiv än andra metoder som pulskontinuerlig termometri (PCT).

'Fetoskopi' är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett slags endoskop, en flexibel tunn tub med en lins och en ljuskälla, för att direkt kunna titta på fostret i livmodern genom moderkakan. Fetoskopi används bland annat för att diagnostisera och behandla vissa fosterrelaterade sjukdomar under graviditeten. Proceduren utförs vanligen under en kort narkos och innebär ett litet intrusion i moderkakan med hjälp av en tunn nål genom moderns bukvägg.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

Trombolysbehandling, även känd som trombolys eller tromblysning, är en behandlingsmetod inom medicinen som används för att bryta ned och upplösa blodproppar (tromboser) i kroppen. Behandlingen innebär att ge patienten ett läkemedel, oftast en trombolytisk agent som exempelvis streptokinase, urokinase eller alteplas, som verkar direkt på blodproppen och bryter ned den.

Den vanligaste användningen av trombolysbehandling är vid akut behandling av ischemisk stroke (hjärninfarkt), där en blodpropp i hjärnan orsakar syrebrist och skador på hjärnbarken. Andra tillstånd där trombolysbehandling kan användas innefattar lungemboli, djup ventrombos (DVT), akut mesenterialinfarkt och akut extremitetsinfarkt.

Trombolysbehandling bör ges så snart som möjligt efter att diagnosen ställts för att minska risken för fortsatt skada på de drabbade organen. Behandlingen kan dock öka risken för blödningar, och därför måste patientens allmänstatus, aktuella sjukdomstillstånd och potentiala riskfaktorer för blödning tas i beaktande innan behandlingen ges.

"Täckförband" är ett medicinskt begrepp som syftar på ett sterilt, non-absorberande material som används för att täcka och skydda en sår eller en infektionsrisk yta under en operation eller andra invasiva procedurer. Täckförbandet hjälper till att minska risken för infektion genom att hindra bakterier från att komma in i sårväven. Det används också för att hålla fuktigheten kring sårväven till ett optimalt nivå, vilket kan främja läkprocessen. Täckförbandet är ofta transparent så att sjukvårdspersonalen lätt kan övervaka sårområdet utan att behöva ta bort förbandet.

"Transposition of the great vessels" (TGV) är en medfödd hjärtsjukdom där de två huvudartärerna, aorta och pulmonalartären, är felplacerade vid födseln. Normalt sett förgrenar sig aortan från vänster kammare och pulmonalartären från höger kammare i hjärtat, men vid TGV har de bytt plats. Detta leder till att syrefattigt blod flödar ut via aortan istället för syresättat blod som det ska göra, vilket kan leda till allvarliga syrebristproblem i kroppen. Det finns två huvudtyper av TGV: den vanligaste formen är "transposition of the great arteries" och den mindre vanliga formen är "double outlet right ventricle". Båda typerna behöver medicinsk behandling, ofta kirurgi, för att korrigera problemet.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.

En blodtrycksmätning är en medicinsk undersökning där man mäter det tryck som blodet utövar på kärlväggarna i artärerna, vanligtvis i de stora blodkärlen i armarna. Detta ger två värden: systoliskt blodtryck (det högsta trycket under hjärtats slag) och diastoliskt blodtryck (det lägsta trycket mellan hjärtslag). Blodtrycksmätning används ofta som ett screeningverktyg för att upptäcka högt blodtryck, som kan leda till allvarliga hälsoproblem om det inte behandlas.

Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.

Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.

T-lymfocytsubset är ett samlingsbegrepp för de olika typerna av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till det thymusvävnad där de mognar och differensieras till olika funktionella undergrupper, även kallade subsets.

De två huvudsakliga T-lymfocytsubsetterna är CD4+ T-hjälparceller (eller T-helperceller) och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller aktiverar och reglerar andra immunceller, såsom B-celler, macrofager och cytotoxiska T-celler, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

Andra viktiga T-lymfocytsubsetter inkluderar regulatoriska T-celler (Tregs), som hjälper till att kontrollera immunresponsen och förhindra autoimmunitet, samt naturligt dödande T-celler (NKT-celler), som har både T-cells- och naturliga dödsceller (NK-cells) funktioner.

Varje T-lymfocytsubset har unika fenotyper, cytokinprofiler och funktionella egenskaper som gör dem viktiga för att bekämpa olika typer av patogener och att underhålla homeostas i det immuna systemet.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

'Ventrikulärt utflödeshinder' (i engelska ofta refererat till som 'ventricular outflow obstruction') är ett medicinskt begrepp som avser en förträngning eller hinder i det ventrikulära utflödet, vilket är den del av hjärtat där blodet pumpas ut från de kraftiga muskelförbeningscellerna (ventrikel) till stora kroppspulsådern (aortan) respektive lungpulsådern (pulmonalartären).

Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärtklaffmissbildningar, kärlförkalkning eller tumörer i hjärtat. Symptomen på ventrikulärt utflödeshinder kan innefatta trötthet, andnöd, bröstsmärta och synkop (medvetslöshet). Behandlingen beror på underliggande orsaken till hindret men kan omfatta mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp.

Fibrinolytika är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som verkar genom att bryta ner blodproppar (tromber) genom att omvandla fibrin till degraderade produkter. Fibrin är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess och bildandet av blodproppar.

Exempel på vanligt använda fibrinolytika inkluderar streptokinase, urokinase och alteplas (t-PA). Dessa läkemedel används ofta vid behandling av allvarliga tillstånd som akut myocardieinfarkt (hjärtattack), lungemboli och ischemisk stroke.

Fibrinolytika bör ges så snart som möjligt efter att diagnosen ställts för att uppnå optimal effekt, men de kan också vara associerade med en ökad risk för blödningar. Därför bör de användas med försiktighet och under övervakning av en läkare.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

'Luft i lungsäcken' (i medicinska sammanhang) är ett tillstånd där luft har accumulerat i pleuran, den yttre hinna som omger lungorna. Detta kallas ofta för en pneumothorax. Orsakerna kan variera, men det kan exempelvis bero på skada, sjukdom eller underlättas av vissa aktiviteter som dykning. Symptomen kan inkludera plötslig bröstsmärta, hosta, andnöd och i allvarliga fall hypoxi (syrgasbrist). Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, syreterapi, aspiration av luften eller kirurgiskt ingrepp.

Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:

1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.

3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.

4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.

5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.

6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.

7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.

I en medicinsk kontext refererar ‘systole’ till den fas i hjärtats slagcykel då kamrarna (ventriklerna) kontraherar och pumpar ut blodet från hjärtat till kroppens olika organ och vävnader. Detta sker under en tryckökning i de stora artärerna, som kallas för blodtrycksystolen. Systolen följs av diastole, då kamrarna relaxerar och fylls på med blod igen.

Epiduralrum (epidural space) är en definierad anatomisk rumslighet i människans ryggrad. Det är beläget utanför den yttre hinna (dura mater) som omsluter ryggmärgen och innehåller fett, blodkärl och nervrötter.

Epiduralrummet är en vanlig plats för smärtlindring vid förlossning och andra operationer i buken och nedre extremiteterna. Smärtlindring ges genom att en kateter placeras i rummet och läkemedel som lokalbedövningsmedel eller opiater injiceras. Detta orsakar en temporär nervblockad och minskar smärtan i området.

"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.

Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.

Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.

Ulnarartären är en av de två stora arterierna i underarmen (forearm) och hanterar blodflödet till lillfingret och ringfinger, samt delar av handflatan. Den bildas när arteria brachialis delar sig nära armbågen (elbow) och fortsätter som två separata artärer: ulnarartären och radialartären. Ulnarartären löper sedan nedför underarmen, tätt intill ulna benet, och går in i handen genom carpaltunneln. Dess främsta grenar innerverar musklerna i handflatan och fingerne.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Transductorer, tryck, är en apparat eller enhet som konverterar mekanisktryck till ett elektriskt signal. Det gör det möjligt för oss att mäta och registrera olika typer av tryck, till exempel blodtryck eller lufttryck. Transduceren består ofta av en sensor som reagerar på tryckförändringar och en elektronisk krets som omvandlar sensorns respons till ett elektriskt signal. Det elektriska signalet kan sedan visas på en display, lagras i en dator eller överföras till annan utrustning för vidare bearbetning och analys.

Nervskida tumörer, även kända som nerve sheath tumörer, är en typ av godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i de celler som bildar nervens skyddande hölje, så kallade Schwann cells och/eller perineural cells. De två vanligaste typerna av nervskida tumörer är schwannomor och neurofibromor.

Schwannomor utgör ungefär 5% av samtliga benigna intracraniella tumörer hos vuxna och bildas vanligen i de perifera nerverna, men kan också förekomma inuti kraniet eller ryggraden. De tenderar att växa långsamt och orsakar ofta symptom som är relaterade till närheten till den nerv som tumören trycker på.

Neurofibromor är också en benign tumör, men de kan vara mer komplexa än schwannomor eftersom de kan innehålla flera typer av celler och vävnader. De kan också utvecklas i nerverna själva, inte bara i deras skyddande hölje. Neurofibromor är ofta associerade med neurofibromatosis typ 1 (NF1), en ärftlig sjukdom som orsakar flera tumörer och andra hud- och skelettförändringar.

Maligna nervskida tumörer, även kända som maligna periphera nerverstamscellstumörer (MPNST), är ovanliga men aggressiva cancerformer som kan sprida sig till andra delar av kroppen. De kan utvecklas från en befintlig benign nervskida tumör eller uppstå spontant i en nerv.

Behandlingen för nervskida tumörer beror på flera faktorer, inklusive typen, storleken, belägenheten och om det finns någon cancercellsspridning. Konventionella behandlingsmetoder innefattar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. I vissa fall kan immunterapi och andra terapeutiska strategier vara tillgängliga som del av en klinisk prövning.

Hjärtfunktionstester är en samlande benämning på olika diagnostiska tester som används för att utvärdera hur väl ett hjärta fungerar. Det finns flera olika typer av hjärtfunktionstester, men några vanliga exempel är:

1. Elektrokardiogram (ECG): En non-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat. Den kan användas för att upptäcka hjärtklappning, hjärtsjukdomar och andra hjärtfel.

2. Echokardiogram (ekokardiografi): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger en realtidsbild av hjärtats rörelser och strukturer. Den kan användas för att upptäcka skador på hjärtmuskulaturen, felaktiga hjärtklaffar och andra strukturella problem.

3. Belastningstest: En tester som mäter hjärtats funktion under fysisk aktivitet, vanligtvis på en stationär cykel eller löpband. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar och andra problem med hjärtfunktionen under belastning.

4. Scintigrafi: En typ av medicinsk bildbehandling som använder små mängder radioaktiva ämnen för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

5. Magnetkameraundersökning (MRI): En typ av bildbehandling som använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka strukturella problem, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

Trombocytaggregeringshämmare, även kända som platelett inhibitorer, är en grupp av läkemedel som hämmar förmågan hos blodplättarna (trombocyter) att koagulera och bilda blodproppar. De används vanligen för att förebygga eller behandla sjukdomstillstånd som innebär ett ökat riskbeläggande av blodproppar, såsom hjärtinfarkt, stroke och djup venös trombos (DVT).

Det finns två huvudsakliga typer av trombocytaggregeringshämmare:

1. Reversibla trombocytaggregeringshämmare: Dessa läkemedel binder reversibelt till en receptor på ytan av blodplättarna, kallas P2Y12-receptorn. Detta förhindrar aktivering och aggregation av blodplättarna. Exempel på reversibla trombocytaggregeringshämmare inkluderar klopidogrel (Plavix), prasugrel (Effient) och ticagrelor (Brilique).
2. Irreversibla trombocytaggregeringshämmare: Dessa läkemedel binder irreversibelt till en annan receptor på ytan av blodplättarna, kallas GPIIb/IIIa-receptorn. Detta också förhindrar aggregation av blodplättarna. Exempel på irreversibla trombocytaggregeringshämmare inkluderar abciximab (ReoPro), eptifibatid (Integrilin) och tirofiban (Aggrastat).

Det är viktigt att notera att användning av trombocytaggregeringshämmare kan öka risken för blödningar, så deras användning måste vägas upp mot potentiala fördelar och risker.

Ergonovine är ett syntetiskt ämne som är relaterat till den aktiva substansen i kväveväxten, ådön. Det används vanligen som läkemedel efter förlossning för att hjälpa till att stänga upp moderkakan (placentan) och minska blödningar. Ergonovine är en typ av medicin som kallas oxytocinergic agonist, vilket betyder att det efterliknar effekterna av ett hormon som heter oxytocin i kroppen.

I medicinsk terminologi kan ergonovine definieras som följer:

Ergonovine (ergometrin) är en syntetisk ergolin-derivat och oxytocinergic agonist som används för att behandla postpartum blödningar genom att stimulera kontraktioner av livmodern. Det verkar genom att binda till oxytocinreceptorer i livmodern och utlösa en kontraktil respons, vilket hjälper till att stänga upp moderkakan och minska blödningar efter förlossning. Ergonovine kan ges som injektion eller oralt och bör användas under medicinsk övervakning på grund av potentialen för högt blodtryck och andra biverkningar.

Diabetes neuropathy, also known as diabetic neuropathy, is a type of nerve damage that can occur in people with diabetes. It most commonly affects the nerves in the legs and feet, but it can also affect nerves in other parts of the body. There are several different types of diabetes neuropathy, including:

1. Peripheral neuropathy: This is the most common form of diabetes neuropathy. It affects the nerves in the legs and feet, causing symptoms such as numbness, tingling, burning, or shooting pain. In severe cases, it can lead to foot ulcers, infections, and even amputations.
2. Autonomic neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves that control involuntary functions, such as heart rate, blood pressure, digestion, and sexual function. Symptoms may include dizziness, fainting, digestive problems, and sexual dysfunction.
3. Proximal neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves in the hips, thighs, or buttocks, causing weakness and pain. It is more common in people with type 2 diabetes and can be severe.
4. Focal neuropathy: This type of neuropathy affects a single nerve or group of nerves, causing sudden weakness or pain. It can occur in any part of the body, but it is most common in the face, head, or torso.

The exact cause of diabetes neuropathy is not fully understood, but high blood sugar levels are thought to play a role. Over time, high blood sugar can damage the nerves, leading to neuropathy. Other factors that may contribute to the development of diabetes neuropathy include genetics, age, and lifestyle factors such as smoking and alcohol consumption.

Preventing or delaying the onset of diabetes neuropathy involves good blood sugar control, regular exercise, a healthy diet, and avoiding tobacco and excessive alcohol use. If you have diabetes and are experiencing symptoms of neuropathy, it is important to speak with your healthcare provider for proper diagnosis and treatment.

Enoxaparin är ett lågmolekylärt heparin, som används som antikoagulans (blodförtunnande medel). Det verkar genom att hämma enzymet aktiverad partikelassocierad trombin (APC) och faktor Xa i koagulationskaskaden. Enoxaparin injiceras vanligen underhud (subkutant) och används för att förebygga blodproppar (tromboser) och lungemboli, samt behandla existerande proppar. Det kan också användas vid hjärtattack (akut koronart syndrom).

Läkemedelsnamnet Enoxaparin är generiskt och kan marknadsföras under olika varumärken, exempelvis Clexane och Lovenox.

'Learning curve' er en term som ofte brukes innen medisin for å beskrive den forbedring i yrkeskompetanse og prestanda som skjer over tid når en lærer seg å behandle et nytt, ukjent eller komplekst klientsammensetning, diagnose eller terapi. Det kan også avse den tid det tar før en medisinsk fagperson blir kompetent og effektiv i en bestemt procedur eller behandling.

Learning curve innebærer at jo mer praksis en lærer har, jo bedre de blir til å utføre en oppgave, og jo mindre tid det tar å gjøre det. Dette kan være særlig relevant i medisinske fag som kirurgi, anestesi, intensivvård og andre specialiteter der praktiske ferdigheter og klinisk domsfall er avgjørende for en vellykket behandling.

I tillegg kan learning curve også være relatert til teknologi og medisinsk utstyr, hvor det kan ta tid å bli kompetent og trygg i bruken av nye verktøy eller maskiner.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

'Ventryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till sjukdomen cystisk fibros (CF), som också kallas mukoviscidose på franska och andra romanska språk. CF är en arvsförändring som orsakas av mutationer i genen CFTR (Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator). Denna sjukdom påverkar exokrina körtlar i kroppen, vilket leder till produktion av stickigt och tjockt sekret som kan blockera luftvägarna, levern, bukhinnan och reproduktionssystemet.

CF är en allvarlig sjukdom som ofta förknippas med kronisk lungsjukdom, lunginfektioner, malabsorption och näringsbrist. Symptomen kan variera från milda till allvarliga beroende på typen av mutation och behandling. Behandling inkluderar ofta läkemedel som hjälper att lösa upp sekrten, antibiotika för att förebygga infektioner, andningsterapi och en hälsosam kostplan.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.

Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:

1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.

Medicinskt sett kan en "kramp" definieras som oväntat, ofrivilligt och plötsligt sammandragning eller kontraktion av en muskel eller en grupp av muskler. Krampar kan orsakas av ett brett spektrum av medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, skador och vissa läkemedel. De kan också uppstå som en reaktion på intensiv fysisk aktivitet eller utmattning. I vardagligt tal används termen "kramp" ofta för att beskriva en kraftig smärta eller spasmer i magmuskulaturen, men medicinskt sett är det inte samma sak som en muskelkramp.

Tallium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet tallium (elementnummer 81 på det periodiske systemet). Tallium har flere radioisotoper, deriblant nogle som kan anvendes i medicinsk kontekst.

Et eksempel er Tallium-201 (²⁰¹Tl), et gamma-emitterende radioisotop med en halveringstid på ca. 73 timer. Det anvendes ofte i nuklearmedicinske undersøgelser, som myokardscintigrafi, for at undersøge hjertets blodgennemstrømning og funktion. Tallium-201 absorberes aktivt i hjertets miokard (hjertemuskulatur), og dets fordeling kan derefter overvåges ved hjælp af en gammakamera.

Det er vigtigt at notere, at arbejdet med radioisotoper bør udføres under sikre og kontrollerede forhold for at minimere eksponeringen for stråling og beskytte patienter og personale.

'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.

Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.

Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:

1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).

Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Fytohemagglutininer (PHA) är ett protein som utvinns från röd bönsläktet (Phaseolus vulgaris). Det fungerar som ett lectin, vilket betyder att det kan binda till kolhydrater på cellytan hos olika celltyper. Fytohemagglutininer har specifika bindningsplatser för komplexa kolhydrater på ytan av vita blodkroppar (leukocyter), vilket får cellerna att aggregera och kan orsaka deras aktivering.

I laboratoriemiljö används PHA ofta som ett mitogen, det vill säga en substans som stimulerar celldelning, i assayar för att undersöka immunförsvarets funktion och vit blodkroppars förmåga till proliferation. När PHA exponeras för vita blodkroppar binder det till membranproteiner på deras yta, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar och slutligen celldelning. Detta gör PHA användbart inom forskning och diagnostisering av olika sjukdomstillstånd som beror på immunförsvarsfel.

Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.

DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.

Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).

Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.

'Hjärtskada' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar skada på hjärtmuskulaturen eller hjärtats andra strukturer. Det kan bero på olika orsaker, såsom hjärtinfarkt, högt blodtryck, infektion eller genetiska faktorer. Här är några exempel på specifika typer av hjärtskador:

1. Myokardieffekter (hjärtmuskelskador): Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom syrerikt blod (ischemi) eller direkt skada till hjärtmuskulaturen. Hjärtmuskeln kan bli permanent skadad och förtjockad (hypertrofi), vilket kan leda till hjärtsvikt.

2. Hjärtklaffskador: Hjärtkvalleflöjlarna kan skadas på grund av olika orsaker, såsom infektion (till exempel reumatisk feber), högt blodtryck eller åldersrelaterad nedbrytning. Skador på hjärtkvalven kan leda till läckage (regurgitation) eller stenos (nedsatt öppning).

3. Hjärtsäcksinflammation (perikardit): Detta är en inflammation av den membran som omsluter hjärtat (hjärtsäcken). Orsakerna kan vara infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.

4. Koronara artärsjukdom: Detta innebär att koronarartärerna, de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, är skadade eller blockerade. Det kan leda till små eller stora hjärtinfarkter (hjärtattacker).

5. Kardiomyopati: Detta är en allmän benämning på olika sjukdomar som drabbar hjärtmuskulaturen och kan orsaka strukturella och funktionella förändringar i hjärtat.

6. Hjärtklaffssjukdom: Detta innebär att en eller flera av hjärtkvalven är skadade, vilket kan leda till läckage eller stenos.

7. Endokardit: Detta är en infektion som drabbar det inre lagret av hjärtats väggar och hjärtkvalven (endokardet). Orsakerna kan vara bakterier, virus eller svampar.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

Perifer peripheral tolerance er en term in immunologi som refererer til den mekanisme hvorved et immunsystem lærer at tolerere og ikke reagere imod kroppens egne antigener, som findes på celler og molekyler i kroppen. Dette er vigtigt for at forebygge autoimmune sygdomme, hvor immunsystemet angriber kroppens egne strukturer. Perifer peripheral tolerance opnås gennem flere mekanismer, herunder apoptose (død) af autoreaktive T-celler i lymfoiden væv, differentiering af regulatoriske T-celler (Tregs), som dæmper immunresponset, og anergisk tilstand hos autoreaktive T-celler. Disse mekanismer sikrer at immunsystemet kun reagerer imod fremmede antigener, såsom infektioner og kræftceller, og ikke mod kroppens egne strukturer.

"Blodförtunningsmedel" er en overordnet betegnelse for lægemidler, der anvendes til at reducere eller forhindre dannelse af blodpropper (thrombus) i kroppen. Disse lægemidler kaldes også antikoagulantia eller blodtætningsmidler. Der er forskellige typer af blodförtunningsmedel, herunder:

1. Antikoagulanter: De forhindrer dannelse af blodpropper ved at hæmme Gerinningsfaktorer som thrombin eller faktor Xa. Eksempler på antikoagulanter inkluderer warfarin (Coumadin), heparin og nye orale antikoagulanter (NOAK) som apixaban (Eliquis), rivaroxaban (Xarelto) og dabigatran (Pradaxa).

2. Antiplatelet Agent: De forhindrer aggregation af blodplader, hvilket reducerer risikoen for at blodpropper dannes. Eksempler på antiplatelet agenter inkluderer acetylsalicylsyre (Aspirin), clopidogrel (Plavix) og dipyridamole (Persantine).

3. Trombolytiske Agenter: Disse lægemidler opløser eksisterende blodpropper ved at hjælpe med at omdanne fibrin, et protein der er en vigtig komponent i blodproppens struktur. Eksempler på trombolytiske agenter inkluderer alteplase (Activase) og streptokinase.

Det er vigtigt at notere, at brug af blodförtunningsmedel indebærer en øget risiko for indre blødninger, så det er vigtigt at veje potentialet for fordelen mod risikoen for hver individuel patient. Lægevidenskaben og farmakologien udvikler sig støt, så der kan opstå nye behandlingsmuligheder og metoder for at administrere disse lægemidler.

Högersidig hjärtkammarförstoring, eller "dilatatio cordis dexter" som det kallas på latin, är en medicinsk tillstånd där den högra hjärtkammaren har blivit utvidgad (dilaterad). Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomar eller skador som ökar trycket i lungkretsloppet, såsom lungsjukdom, lungemboli eller högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension).

När det högre trycket orsakas av en förträngning i utflödet från den högra hjärtkammaren till lungartärerna (pulmonalstenos), kallas tillståndet ofta "cor pulmonale". Det kan också vara ett tecken på allmän svaghet hos hjärtmuskulaturen, som i slutstadiet av hjärtsvikt.

En för stort utvidgad högerkammare kan leda till att den pumpar mindre effektivt och därmed orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och ödem i benen. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av echokardiografi eller andra bildgivande metoder såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen beror på underliggande orsaken till högersidig hjärtkammarförstoring.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Subvalvulär aortastenos refererar till en medicinsk tillstånd där det förekommer en förträngning (stenos) under aortaklaffsen i hjärtat. Aortaklaffsen är den klaff som kontrollerar utflödet av blod från vänster kammare i hjärtat till aortan, den stora kroppspulsådern.

Subvalvulär aortastenos innebär att det finns en förträngning nedanför aortaklaffsen, ofta orsakad av ett extra band eller skiva av hjärtmuskulatur eller annan vävnad som försnörar utflödet från hjärtat. Detta kan leda till att blodet har svårare att pumpas ut från hjärtat, vilket i sin tur kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i vissa fall hjärtsvikt. Behandlingen av subvalvulär aortastenos kan variera beroende på allvarlighetsgraden och symtomen, men kan innebära mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi.

En "cardiac catheterization" är en medicinsk procedur där en smal, böjlig rör (en kateter) införs in i hjärtats blodkärl via en blodkärle i benet eller armarna. Proceduren används vanligtvis för att diagnostisera och behandla olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffproblem, koronara artärsjukdom (kranskärlssjukdom), och andra hjärtfel.

Under en cardiac catheterization kan läkaren mäta blodtrycket i olika delar av hjärtat, insamla blodprover för att analysera syrehalten, och ta bilder av hjärtats strukturer med hjälp av röntgenstrålning (koronarangiografi). I vissa fall kan läkaren också behandla hjärtsjukdomar under samma procedur, till exempel expandera en förträngd artär med en ballong eller placera en stent.

Cardiac catheterization är en invasiv procedure som utförs i ett sjukhus och kräver lokalbedövning eller mild bedövning. Efter proceduren kan patienten behöva vila i några timmar innan de kan återgå till sin vanliga aktivitet.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.

Cine-magnetisk resonans (cine-MRI) är en typ av magnetresonanstomografi (MRT) som används för att studera rörelser i hjärtat. "Cine" refererar till den kontinuerliga upprepade bildsekvensen som skapas av MRT-maskinen under en hjärtslagscykel.

I en cine-MRI-undersökning placeras patienten in i en tunnelformad magnetresonansskanner och får instruktioner att hålla andan under korta perioder medan bilder tas. Kontrastmedel kan användas för att förbättra bildkvaliteten.

Cine-MRI ger läkaren detaljerade, stillbilder och videosekvenser av hjärtats strukturer och rörelser under olika faser av hjärtslagscykeln. Detta kan hjälpa till att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika hjärtsjukdomar, inklusive hjärtfel, hjärtklaffproblem och kardiovaskulära sjukdomar.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Spinal ganglie är en del av det perifera nervsystemet. De är samlingar av nervceller, också kända som neuron, som är belägna utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Spinala ganglier innehåller sensoriska nervceller som tar emot smärta, temperatur och känselimpulser från kroppen. Dessa impulser transmiteras sedan till ryggmärgen och vidare till hjärnan för bearbetning och respons.

Spinala ganglier är vanligtvis belägna i ryggraden, nära de ryggradsnervrötter som löper ut från ryggmärgen. Varje spinalt ganglion är associerat med en specifik ryggradsnervrot och innehåller sensoriska nervceller som tjänar den kroppsregion som innerveras av denna specifika nervrot.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

Interventionell Magnetresonanstomografi (iMRT) är en typ av medicinsk undersökningsmetod som kombinerar två tekniker: magnetresonansångringsskanning (MRI) och minimalinvasiva ingrepp. I kontrast till den traditionella MRT-skanningen, där endast bilder tas, görs under en iMRT-undersökning små interventioner, ofta under direkt visuell vägledning av realtidsbilder från MRI-skannern.

iMRT används ofta inom områden som neuroradiologi, radiologi och kardiologi för att utföra biopsier, termoablationsbehandlingar (för att förstöra abnormalt vävnad med värme eller kyla), dräneringar och andra minimalinvasiva procedurer. Denna metod ger läkaren möjlighet att se strukturen hos kroppsvävnader i hög detaljnivå under ingreppet, vilket kan leda till mer exakt diagnostisering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att interventionell MRT fortfarande är en relativt ny teknik och kräver speciell utbildning och kompetens från den som utför proceduren, samt specialdesignade instrument och utrustning för att garantera patientens säkerhet och effektivitet under undersökningen.

"Sjukhuslaboratorier" är specialiserade faciliteter inom ett sjukhus där diverse diagnostiska tester och analys av patienter genomförs. Laboratorierna leds vanligtvis av patologer eller klinisk biokemister och stöds av tekniker och andra specialistpersonal. De utför komplexa tester på blod, urin, vävnader och andra kroppsvätskor för att hjälpa läkare att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och bedöma patienternas hälsostatus.

Exempel på tester som utförs inom sjukhuslaboratorier är:

1. Klinisk kemi: Mäter nivåerna av olika substanser i blodet, till exempel glukos, kolesterol och elektrolyter.
2. Hematologi: Studerar blodceller, inklusive röda och vita blodkroppar, samt trombocyter (blodplättar).
3. Mikrobiologi: Identifierar och analyserar bakterier, virus, svampar och parasiter som kan orsaka infektioner.
4. Histopatologi: Studerar vävnader under mikroskop för att diagnosticera sjukdomar, inklusive cancer.
5. Molekylärpatologi: Använder tekniker som DNA-sekvensering och PCR (polymeraskedjereaktion) för att upptäcka genetiska mutationer och andra molekylära avvikelser.

Sjukhuslaboratorier är viktiga komponenter inom den medicinska vården, då de bidrar till snabbare och mer exakta diagnostiseringar, vilket i sin tur kan leda till bättre patientutgångar.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

I am not a medical expert, but I can tell you that the term "bräss" is not a standard medical term in English. However, I believe you may be asking for a medical definition of "breast."

In medical terms, a breast is a part of the female anatomy that contains the mammary glands and surrounding tissue. The primary function of the breast is to produce milk for feeding infants. It consists of lobules (glandular tissue), ducts (tubes that carry milk from the lobules to the nipple), fatty tissue, ligaments, blood vessels, nerves, and lymphatic tissue.

The breasts are located on the front of the chest wall, above the muscles and below the skin. They come in various shapes and sizes, and their development is influenced by factors such as genetics, hormonal changes, age, and weight. It's essential to have regular breast examinations and mammograms to ensure early detection of any abnormalities or potential health issues, such as breast cancer.

En hjärtintensivvårdsavdelning (Coronary Care Unit, CCU) är en specialiserad intensivvårdsavdelning på ett sjukhus som erbjuder speciell vård och observation av patienter med allvarliga hjärtsjukdomar eller som har drabbats av akuta hjärtrelaterade tillstånd, såsom hjärtinfarkt, allvarlig rytmrubbning (arrhytmi), eller efter en kirurgisk behandling av hjärtat.

På en CCU-avdelning finns speciellt utbildad personal, inklusive läkare och sjuksköterskor, som har specialiserad kompetens inom området hjärtsjukdomar. De kan erbjuda avancerad monitoring av patientens hjärtfunktion, including EKG-monitoring (elektrokardiografi), blodtrycksövervakning och laboratoriemässig analys av blodprover.

Patienter på en CCU-avdelning får ofta intensiv medicinsk behandling, inklusive läkemedel som kan hjälpa att förbättra hjärtfunktionen, reducera smärta och minimera skador på hjärtmuskulaturen. I vissa fall kan patienter behöva livsuppehållande behandlingar, såsom mekanisk ventilation eller hjärt-lungr-masugnsbehandling.

CCU-avdelningar är ofta en del av ett större hjärtkirurgiskt program och kan vara samlokaliserade med en hjärtkirurgisk intensivvårdsavdelning.

'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.

Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).

Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.

Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.

Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Fallopian tube diseases refer to conditions that affect the function and structure of the Fallopian tubes, which are a pair of narrow tubes that connect the ovaries to the uterus in females. These diseases can cause various symptoms, including pelvic pain, abnormal menstrual bleeding, and infertility. Some common types of Fallopian tube diseases include:

1. Salpingitis: This is an inflammation of the Fallopian tubes, usually caused by a bacterial infection. It can lead to scarring and blockage of the tubes, increasing the risk of infertility and ectopic pregnancy.
2. Hydrosalpinx: This occurs when the Fallopian tube becomes filled with fluid, leading to dilation and distortion of the tube's shape. It is often caused by a previous infection or inflammation and can also increase the risk of infertility and ectopic pregnancy.
3. Endometriosis: This is a condition where the tissue that lines the uterus grows outside of it, including on the Fallopian tubes. This can cause scarring, adhesions, and blockages in the tubes, leading to pain and infertility.
4. Ectopic pregnancy: This occurs when a fertilized egg implants outside of the uterus, often in the Fallopian tube. It is a medical emergency that can lead to severe bleeding and requires prompt treatment.
5. Tubal ligation: This is a surgical procedure used for permanent birth control, where the Fallopian tubes are cut, tied, or blocked to prevent pregnancy. In some cases, the tubes may grow back together (recanalization), leading to unintended pregnancies.

Overall, Fallopian tube diseases can have significant impacts on female reproductive health and require proper diagnosis and treatment by a healthcare professional.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.

Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.

Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.

Nitroglycerin, också känt som glyceryltrinitrat, är ett läkemedel som används för att behandla och förebygga angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck på grund av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat). Det verkar genom att dilatera (vidga) blodkärlen, särskilt de i hjärtats muskelväggar, vilket minskar hjärtats arbetsbelastning och ökar blodflödet till hjärtat. Nitroglycerin kan användas akut för att lindra en anginal episod eller som profylax (förebyggande behandling) före aktivitet som orsakar vanligtvis smärta.

Läkemedlet finns i olika formuleringar, såsom tabletter som dissolveras under tungan, spray till huden eller intravenös injektion. Nitroglycerin bör hanteras med försiktighet på grund av dess potential att orsaka lågt blodtryck och andra biverkningar om det används i för höga doser eller om det kombineras med vissa andra läkemedel.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.

Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.

SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.

Inälvscirkulation, även kallad pulmonell cirkulation eller lungscirkulation, är den del av hjärt- och circulationssystemet som pumpar blod genom lungorna för att oxygenera det. Detta sker genom att det vänstra hjärtkammaren pumpar syrefattigt blod ut genom aortan till kroppen, och när blodet når lungorna diffuseras syret in i blodet medan koldioxid avges. På så sätt oxygeneras blodet innan det pumpas tillbaka till vänster hjärtkammare via lungslingan (pulmonalvenen). Inälvscirkulationen är en livsnödvändig process för att försörja kroppens celler med syre och avlägsna koldioxid.

Lymfocytanttal (även kallat lymfocytcount) är ett mått på antalet vita blodkroppar, specifikt lymfocyter, i en viss volym blod. Lymfocyterna är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen.

En normal lymfocytanttal för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 1000 och 4000 lymfocyter per milliliter blod (mm3). Låga lymfocytantal kan indikera att individen har en svagare immunförsvar, medan höga lymfocytantal kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Det är värt att notera att lymfocytanttalet kan variera beroende på ålder, kön och andra faktorer. Därför bör det alltid tolkas i kombination med andra medicinska data och symtom.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.

Den Doppler-effekten är ett fenomen som uppstår när det observeras en våg, till exempel ljud eller ljus, som reflekterats från en rörlig källa. Effekten orsakar en förskjutning i frekvensen hos den reflekterade vågen beroende på observeratens hastighet och riktning i förhållande till källan.

I medicinska sammanhang används ofta Dopplereffekten inom ultraljudstekniken för att mäta hastigheten hos blodflöde i kroppen. Genom att sända en ultraljudsvåg genom huden och mäta frekvensförskjutningen av den reflekterade vågen kan man bestämma blodflödeshastigheten i olika artärer och vener. Detta används bland annat för att detektera och bedöma graden av sjukdomar som inkluderar förträngningar eller klaffmissbildningar i hjärtat.

'Njurkalkar' (medicinskt även kallat nefrokalcinose eller renalt kalkifikationssyndrom) är ett tillstånd där små kristaller av calcium, ofta i form av oxalat eller fosfat, sedimenterar och ackumulerar sig i njurarnas små blodkärl (kapillärer) och tubuli. Detta kan orsaka skada på njurtissuet och i vissa fall leda till njursvikt om det inte behandlas. Tillståndet kan vara asymptomatiskt eller orsaka symptom som smärta, blod i urinen (hämaturi) och återkommande urinvägsinfektioner. Njurkalkar kan ha olika orsaker, till exempel genetiska faktorer, förhöjda nivåer av kalcium eller oxalat i blodet, eller vissa mediciner och sjukdomstillstånd.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

"Akutsjukvård" refererer til den medisinske behandling og omsorg som en person får umiddelbart efter at have oplevet en pludselig sygdom eller skade, der truer livet, kan medføre varige skader eller medfører smerte og lidelse. Akutsjukvård omfatter ofte hurtig diagnosticering, stabilisering af patientens tilstand, behandling for at forebygge komplikationer og overførsel til yderligere specialiseret pleje, hvis nødvendigt.

Akutsjukvård kan findes på mange steder, herunder i akutmodtagelsen på et hospital, ambulancebiler, luftambulancer, ældreboliger, skoler og andre offentlige steder. De fleste lande har også et system til at sikre at patienter med livstruende tilstande hurtigt kan få den behandling de behøver, fx ved hjælp af et system med nødnummer og/eller akutlæger på kald.

Akutsjukvård er en vigtig del af det moderne sundhedsvæsen, da den kan redde livet og forebygge varige skader hos patienter med alvorlige sygdomme eller skader.

Propantelin är ett läkemedel som tillhör kategorin antikolinergika. Det används för att behandla olika typer av mag- och tarmproblem, såsom kramp i mag- tarmsystemet och illamående orsakat av irritabelt tarmsyndrom.

Propantelin fungerar genom att blockera muskarinreceptorerna i muskler och nerver i mag-tarmsystemet. Detta hjälper till att minska spasmer och kramp i musklerna, vilket kan leda till lindring av symtom som diarré, illamående och buksmärtor.

Det är viktigt att notera att Propantelin bör endast användas under medicinsk övervakning och enligt recept från en läkare. Läkaren kommer att besluta om detta läkemedel är lämpligt för dig baserat på dina specifika symtom, medicinska historik och andra faktorer.

Cell separation is a general term used to describe various methods for isolating specific cell types or populations from a heterogeneous mixture of cells. This process can be accomplished through physical or biological means and is often a crucial step in many laboratory and medical procedures, such as cell culture, diagnostic testing, and regenerative medicine. Some common techniques for cell separation include:

1. Density gradient centrifugation: In this method, a sample containing the mixture of cells is carefully layered onto a density gradient medium (such as Ficoll or Percoll) and then centrifuged at high speeds. The different cell types will separate based on their densities, with denser cells settling towards the bottom of the tube and less dense cells remaining near the top.
2. Flow cytometry and cell sorting: This technique uses fluorescently labeled antibodies to specifically bind to and tag target cells within a mixture. The sample is then passed through a flow cytometer, which detects and sorts the cells based on their fluorescence characteristics.
3. Magnetic-activated cell separation (MACS): In this method, magnetic beads coated with antibodies that recognize specific cell surface markers are added to a sample containing the mixture of cells. The cells are then passed through a magnetic field, causing the labeled target cells to be retained while the unlabeled cells flow through.
4. Immunomagnetic separation: Similar to MACS, this method uses antibody-coated magnetic beads to isolate specific cell types. However, instead of passing the sample through a magnetic field, the bead-bound cells are selectively captured using a magnet and then washed and eluted for further analysis or processing.
5. Microfluidic devices: These small, chip-based systems use various physical principles (such as size, deformability, or electrical properties) to separate cells within microchannels. They offer high throughput, gentle handling, and precise control over the separation process.

These are just a few examples of cell separation techniques used in research and medicine. The choice of method depends on factors such as the specific application, required purity and yield, and the complexity of the starting mixture.

Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.

"Bröstsmärta" är ett symtom som kan ha många olika orsaker, både kardiovaskulära, respiratoriska och muskuloskeletala. En medicinsk definition av bröstsmärta kan vara: "En obehaglig eller smärtsam känsla i bröstet, som kan variera från en lätt irriterande känsla till en intensiv, skarp smärta. Bröstsmärtan kan vara lokaliserad till en viss area i bröstet eller spridd över ett större område. Den kan också vara konstant eller komma och gå."

Det är viktigt att specificera och beskriva bröstsmärtan så noga som möjligt, eftersom det kan hjälpa till att fastställa dess orsak. Exempelvis kan smärtan vara kopplad till andning eller rörelse, vara tryck- eller klåpsmärta, beroende på position eller vara relaterad till matintag.

Även om bröstsmärtan ofta förknippas med hjärtinfarkt, så är det endast en av många möjliga orsaker. Andra vanliga orsaker kan vara muskuloskeletala smärtor, lunginflammation, lungsäcksinflammation, refluxsjukdom eller gallblåseinflammation. I alla fall bör man söka medicinsk hjälp om man upplever bröstsmärta, särskilt om den är intensiv, kraftig, känns ovanlig eller är kopplad till andning, svettningar eller yrsel.

Fractional Flow Reserve (FFR) is a clinical concept and measurement used in interventional cardiology to assess the severity of coronary artery stenosis (narrowing). Myocardial Fractional Flow Reserve (myFFR) is a similar concept, but it refers specifically to the assessment of the hemodynamic significance of a coronary microvascular dysfunction or resistance in the absence of obstructive coronary artery disease.

MyFFR is defined as the ratio of maximum blood flow in a distal coronary bed during hyperemia (induced by a vasodilator, such as adenosine) to the maximum blood flow that would be achieved if there were no stenosis or microvascular dysfunction. A myFFR value less than 0.75-0.80 is generally considered indicative of significant coronary microvascular dysfunction and may help guide treatment decisions, such as medical therapy versus revascularization.

It's important to note that the assessment of myFFR requires invasive coronary angiography and the measurement of pressure gradients using a pressure wire across the coronary bed of interest during hyperemia.

Diagnostiska tekniker för hjärt-kärlsjukdomar är metoder och tester som används för att ställa diagnoser och bedöma sjukdomar eller skador relaterade till hjärtat och kärlen. Några exempel på dessa tekniker inkluderar:

1. Elektrokardiogram (ECG): En icke-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat och kan upptäcka hjärtsjukdomar såsom hjärtinfarkt, aritmier och andra störningar.
2. Echokardiogram (Echo): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger information om hjärtmuskulaturen, hjärtklaffarna och hjärtfunktionen.
3. Koronarangiografi: En invasiv radiologisk undersökning där en kontrastvätska injiceras i kärlen för att visualisera koronarartärerna och upptäcka eventuella blockeringar eller skador.
4. Magnetkameraundersökning (MRI): Används för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att diagnostisera strukturella problem eller skador.
5. Positronemissionstomografi (PET): En typ av skanning som använder små mängder radioaktivt material för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att upptäcka koronarartäristenos eller andra problem.
6. Blodprov: Analysering av blodprover kan ge information om olika aspekter av hjärt-kärlsjukdomar, till exempel nivåer av kolesterol, glukos och troponin (ett protein som frisätts vid hjärtskada).
7. Elektrokardiogram (EKG): En non-invasiv metod för att mäta elektrisk aktivitet i hjärtat och upptäcka eventuella hjärtfel eller skador.

"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.

'Kateterablation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en speciell typ av kateter (en böjlig, smal tub) används för att leverera energi i form av värme (radiofrekvens ablation) eller kyla (kryoablation) till ett specificerat område i hjärtat. Detta görs vanligtvis med hjälp av realtidsbilddiagnostik som exempelvis eko eller magnetresonanstomografi (MRT).

Under proceduren leds katetern in i blodkärlen genom en ven i armarna eller benen, och guidas sedan till det specifika området i hjärtat där avvikande elektriska signaler orsakar ett abnormalt hjärtrytmrubbning (exempelvis förebyggande av flimmer/fibrillation). När katetern når den rätta platsen, tillförs energi för att skapa en liten ärrbildning på det berörda vävnadsområdet. Ärrbildningen stör sedan den abnormala elektriska signalens transmission och kan hjälpa till att återställa en normal hjärtrytmmönstring.

Kateterablation är ett etablerat behandlingsalternativ för vissa typer av hjärtrytmrubbningar, särskilt när de inte svarar på läkemedelsbehandling eller om patienten inte tål läkemedel.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

'Blodstamceller' (på engelsk: 'Hematopoietic stem cells') er stamceller, der findes i knoglevæv og blodet. De kan differentieres til forskellige typer blodceller, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Blodstamceller spiller en vigtig rolle i produktionen af nye, sunde blodceller, når de gamles blodceller ødelægges eller bortskaffes. Disse stamceller kan også anvendes til behandling af visse sygdomme, herunder kræft og immunologiske lidelser, ved hjælp af en procedure kaldet 'stamcelletransplantation'.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel refererar till ointentionala utsläpp eller spill av medicinska preparat som används för att ställa diagnoser, behandla sjukdomar eller lindra symtom. Detta kan inträffa under olika omständigheter, såsom felaktig administration, brister i utrustning eller dåligt lagring av mediciner.

Exempel på läckage av diagnostiska medel kan innefatta kontrastmedel som används under bilddiagnostiska tester, såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Om kontrastmedlet läcker ut kan det orsaka skada på huden, vävnaden eller andra organ.

Terapeutiska medel som kan läcka innefattar läkemedel som injiceras eller ges via en infusionslinje. Om en injektionsnål eller en infusionsslang är skadad eller om det finns en felaktig anslutning kan läkemedlet rinna ut och orsaka skada på patienten eller andra personer i omgivningen.

Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel kan vara farligt och orsaka allvarliga skador, så det är viktigt att ha rutiner och procedurer i place för att förebygga, upptäcka och hantera läckage så snart som möjligt.

'Ultraljudsdoppler, pulsad' (Pulsed Wave Doppler, PWD) är en ultraljudsundersökningsmetod som används för att bedöma hastigheten och riktningen på blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på effekten av dopplereffekten, där frekvensen av ultraljudsböljorna ändras när de reflekteras tillbaka från rörliga objekt, i det här fallet röda blodkroppar.

Vid pulsad ultraljudsdoppler skickas korta ultraljudspulser ut och mottas sedan när de reflekterats tillbaka från blodflödet. Genom att mäta tidsintervallet mellan avsändandet och mottagandet av pulsen kan man bestämma avståndet till det rörliga objektet, i det här fallet ett specifikt ställe i blodkärlet. Genom att sedan mäta frekvensförskjutningen av reflekterade ultraljudsböljor kan man beräkna hastigheten på blodflödet i det aktuella stället.

Pulsad ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka hjärtklaffar och deras funktion, samt för att bedöma blodflödeshastigheter i olika delar av kroppen, till exempel i artärer och vener. Denna metod ger mycket detaljerad information om blodflödet och är därför en viktig del i ultraljudsundersökningar inom kardiologi, angiologi och andra medicinska specialiteter.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Kranskärlsförträngning (angiokonstriktion) är ett medicinskt tillstånd där ett kranskärl, som försörjer blod till hjärtat eller andra organ, blir trångbott (stupe) eller delvis blockerad. Detta orsakas vanligtvis av åderförkalkning (ateroskleros), där fett, kolesterol och andra substanser ansamlas på insidan av kranskärlet och bildar en plack som stelnar och förtränger kärlets lumen.

Kranskärlsförträngning kan också orsakas av blodpropp (trombos) eller emboli, som rester av blodproppar från andra delar av kroppen eller förruttnelsematerial från hjärtat. I vissa fall kan det även bero på vasospasm, där musklerna i kranskärlets vägg kontraherar och orsakar en tillfällig förträngning.

Kranskärlsförträngning kan leda till syrebrist (ischemi) i det drabbade organet och ge upphov till symtom som bero på vilket organ som är drabbat. I hjärtats fall kan det leda till bröstsmärta (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. I hjärnan kan det orsaka stroke, och i lungorna kan det orsaka lungsäcksinflammation (emboli).

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

'Venae cavae' er en samlebetegnelse for de to store vener i menneskekroppen, der transporterer oxygenarmt blod til hjertet fra kroppens øvrige dele. 'Vena cava superior' (den øvre store vene) samler blod fra hoved og øvre del af kroppen, mens 'venae cava inferior' (den nedre store vene) transporterer blod fra nedre kropshalvdel og ben. Disse to vener leder til højre atrium i hjertet.

Interleukin-2 (IL-2) er ein cytokin, som spiller en viktig rolle i reguleringen av immunsystemet. Det produseres av T-lymphocytene, en type hvite blodcellar, og stimulerer aktiviteten til andre immunsystemetts celler, slik som deaktiverte T-lymphocytar, B-lymphocytar og naturlige drabbefanger. IL-2 er involvert i reguleringen av immunresponsens mot infeksjoner og tumorer, men det kan også være involvert i autoimmune sykdommer og transplantasjonsavvisning.

Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.

Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.

Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.

Impedansikardiografi, även känd som Bioimpedansanalyss (BIA), är en icke-invasiv metod för att uppskatta olika kroppsvätskor och kroppskomposition, inklusive volymen av kroppens vätskor, mängden fettvävnad och muskelmassa.

Den grundlägande principen bakom impedansikardiografi är att mäta den elektriska impedansen (ohm) i kroppen när en svag ström passerar genom vävnaden. Impedansen beror på resistansen och reaktansen hos vävnaderna, som i sin tur beror på deras vatteninnehåll och struktur.

I impedansikardiografi använder man vanligtvis fyra elektroder placerade på händer och fötter för att mäta impedansen vid olika frekvenser. Genom att analysera dessa data kan man uppskatta volymen av kroppens vätskor, som inkluderar både extracellulärt vatten (ECV) och intracellulärt vatten (ICV).

Impedansikardiografi används ofta i kliniska sammanhang för att bedöma hälsostatus, nutritionsstatus och hydratationsnivå hos patienter. Den kan också användas som ett komplement till andra metoder för att uppskatta kroppskomposition, såsom BMI (Body Mass Index) och midjebältemått.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Regressionsanalys är en statistisk metod som används för att undersöka och beskriva samband mellan variabler. Den huvudsakliga användningen av regressionsanalys är att studera hur en dependant variabel (beroende variabel) påverkas av en eller flera oberoende variabler. Metoden ger ett mått på styrkan och riktningen på detta samband, ofta uttryckt som en regressionskoefficient.

Den vanligaste formen av regressionsanalys är linjär regression, där man antar att sambandet mellan variablerna kan beskrivas med en rät linje. Andra former av regressionsanalys inkluderar polynomial regression, logistisk regression och log-log regression, som används när sambandet inte är linjärt.

Regressionsanalys används inom många olika områden, till exempel ekonomi, psykologi, sociologi, medicin och teknik, för att undersöka och förutsäga olika typer av fenomen.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

Stråldos definieras som mängden av joniserande strålning som absorberats av ett material och uttrycks i enheten Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. Detta är en fysikalisk storhet och mäter inte direkt skadan eller effekten på levande vävnad.

För att beskriva den biologiska effekten av en stråldos använder man sig istället av enheten Sievert (Sv), som tar hänsyn till hur känslig olika typer av celler är för joniserande strålning. En Sv är lika med 1 Gy multiplicerat med en kvalitetsfaktor (QF) som beräknas utifrån typen av strålning och energin hos denna. För exempelvis gammastrålning är QF = 1, medan QF för neutronstrålning kan variera mellan 2 och 20 beroende på neutronenergins storlek.

'Blodstamcellsmobilisering' är en process där hematopoetiska (blodbildande) stamceller som normalt finns i benmärgen frigörs och cirkulerar i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom att ge patienten medel som stimulerar produktionen av dessa celler och/eller får dem att släppas från benmärgen och in i blodet.

Denna procedure används ofta innan en stamcellstransplantation, där de mobiliserade cellerna hämtas från patientens eget kropp eller från en donator. Mobiliseringen kan ske på olika sätt, men ofta använder man sig av granulocyte-colony stimulating factor (G-CSF) som är ett tillväxtfaktorpreparat som stimulerar produktionen och frigörandet av hematopoetiska stamceller. I vissa fall kan även kemoterapi användas för att mobilisera celler, särskilt om patienten har en hög tumörlast eller cancer som inte svarat på andra behandlingar.

Blodstamcellsmobilisering är ett viktigt steg i behandlingsprocessen av vissa sjukdomar, exempelvis olika slag av cancer och blodsjukdomar, då det möjliggör för läkaren att få tag på en tillräcklig mängd hematopoetiska stamceller för att kunna återställa patientens blodbildande förmåga efter en stark behandling som exempelvis kemoterapi eller strålbehandling.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.

Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.

Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Enligt den medicinska ordboken definieras en "blodstamcellstransplantation" som en procedure där patienten får en transplantation av blodstamceller, vanligen från benmärgen. Dessa celler kan härstamma antingen från en donator (allogen transplantation) eller från själva patienten (autolog transplantation).

Blodstamcellstransplantation används ofta som behandling för olika former av blodcancer, såsom leukemi och lymfom, då den kan hjälpa till att bygga upp patientens immunsystem efter en kraftig behandling, såsom kemoterapi eller strålbehandling. Under proceduren tar man bort patientens eget immunsystem med hjälp av höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling, för att sedan ersätta det med de nya, friska blodstamcellerna.

Efter transplantationen kan patienten behöva vila och återhämta sig under en längre tid, då det tar tid för de nya cellerna att växa och utvecklas till fullt fungerande blodceller. Under denna tiden kan patienten vara känslig för infektioner och andra komplikationer, men med korrekt vård och övervakning kan de flesta patienter tillfriskna och leva ett normalt liv efter en lyckad transplantation.

Instabilt angina, även känd som crescendo angina eller preinfarktionell angina, är en typ av angina (bröstsmärta orsakad av hjärtsjukdom) som karaktäriseras av ökande frekvens, varaktighet och/eller svårighetsgrad av smärtor under en period på några veckor. Detta kan vara ett tecken på att en person är i hög risk för att drabbas av ett hjärtinfarkt (hjärtattack).

Instabil angina uppstår ofta som en följd av en plötslig försämring av blodflödet till hjärtat, till exempel på grund av en ny blodpropp eller en spasmer i kärlväggen. Den kan också orsakas av en ökad efterfrågan på syre i hjärtmuskulaturen, till exempel vid fysisk aktivitet eller psykisk stress.

Personer med instabil angina behöver ofta vård på sjukhus och kan behöva mediciner som lindrar smärtan och/eller förbättrar blodflödet till hjärtat, såsom nitroglycerin, betablockare eller kalciumantagonister. I vissa fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, som koronarangioplasti eller hjärtkirurgi.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Kardiogener chock" är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen, vilket orsakar syrebrist i olika delar av kroppen. Orsaken är ofta en allvarlig störning i hjärtfunktionen, som exempelvis ett mycket starkt och plötsligt förekommande kramp i hjärtmuskulaturen (ventrikulär fibrillation) eller ett allvarligt reducerat blodtryck i de stora kärlen (hypotension). Detta kan leda till att syrebrist uppstår i olika organ, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas akut.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

I en medicinsk kontext kan lineära modeller vara statistiska modeller som används för att analysera relationer mellan variabler. I en linear modell antas sambandet mellan variablerna vara linjär, det vill säga att förändringar i en variabel är proportionella med förändringar i en annan variabel.

Ett exempel på en enkel lineär modell är regressionsanalys, där man undersöker sambandet mellan en dependent variabel (den variabel som ska förutsägas) och en eller flera independent variabler (de variabler som används för att förutspå den dependenta variabeln). I regressionsanalysen beräknas en linjär funktion som beskriver sambandet mellan de olika variablerna, och denna funktion kan sedan användas för att göra förutsägelser om värdet på den dependenta variabeln baserat på värdena på de independenta variablerna.

Lineära modeller används inom många olika områden inom medicinen, till exempel för att analysera effekterna av olika behandlingsalternativ, för att undersöka riskfaktorer för sjukdomar eller för att utvärdera kvaliteten på diagnostiska tester.

Trombocytglykoprotein GPIIb-IIIa-komplex, även känt som integrin αIIbβ3 eller CD41/CD61, är ett transmembrant protein på trombocyternas yta. Det består av två subenheter, GPIIb och IIIa (eller αIIb och β3), som bildar en heterodimer. GPIIb-IIIa-komplexet fungerar som en receptor för fibrinogena och von Willebrandfaktorn, vilket möjliggör aggregation av trombocyter vid blodkoagulationen. När GPIIb-IIIa-komplexet aktiveras genom intracellulära signalsubstanser kan det binda till fibrinogena och von Willebrandfaktorn, vilket leder till att trombocyterna kan klistra ihop sig med varandra och bilda en blodplättsaggregat.

CD34 är ett protein som fungerar som en transmembranös tyrosinkinase receptor och är associerat med hematopoetiska stamceller. CD34-antigenet används som en markör för att identifiera och isolera hematopoetiska stamceller, som har potentialen att differensiera till olika blodcellstyper.

CD34-positiva celler kan hittas i benmärgen, blodet och i vissa typer av tumörer. Dessa celler är viktiga inom medicinen då de används vid stamcellstransplantationer för att behandla olika sjukdomar som leukemi, lymfom och andra blodrelaterade sjukdomar.

CD34-antigenet är ett glykoprotein som finns på cellmembranet hos hematopoetiska stamceller och endotelceller i blodkärl. Det är en del av en grupp av molekyler som kallas för selektiner, vilka är involverade i celldifferentiering, celldelning och celladhesion. CD34-antigenet är ett viktigt mål inom immunologi och cancerforskning, då det kan användas som en markör för att studera hematopoetisk differentiering och tumörutveckling.

En hjärtaneurysm, även kallat kardiovaskulärt aneurysm, är en ovanlig medicinsk tillstånd där det uppstår en utbulning eller en svullnad i väggen på ett hjärtkamra eller en blodkärl som förser hjärtat med blod. Detta kan orsakas av svaghet eller skada i kärlväggen.

Hjärtaneurysmen kan vara asymptomatisk, men om den ökar i storlek eller spricker, kan det leda till allvarliga komplikationer som blodproppar, stroke eller hjärtinfarkt. Behandlingen för hjärtaneurysm beror på dess storlek, lokalisering och symtom, men den kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra invasiva procedurer.

Cardiac imaging techniques are diagnostic methods used to visualize and assess the structure and function of the heart. These techniques can be non-invasive or invasive, and they use various forms of energy such as sound waves, radiation, and magnetic fields to produce detailed images of the heart. Here are some common cardiac imaging techniques:

1. Echocardiography: This is a non-invasive technique that uses ultrasound waves to create images of the heart's structure and function. It can provide information about the size and shape of the heart chambers, thickness of the heart walls, valve function, and blood flow.
2. Cardiac Magnetic Resonance Imaging (MRI): This is a non-invasive technique that uses magnetic fields and radio waves to create detailed images of the heart's structure and function. It can provide information about the size and shape of the heart chambers, thickness of the heart walls, valve function, blood flow, and scar tissue in the heart muscle.
3. Computed Tomography (CT) Angiography: This is a non-invasive technique that uses X-rays to create detailed images of the heart's blood vessels. It can provide information about the presence and extent of coronary artery disease, including blockages and narrowing of the blood vessels.
4. Nuclear Cardiac Imaging: This is a non-invasive technique that uses small amounts of radioactive material to create images of the heart's blood flow and function. It can provide information about the presence and extent of coronary artery disease, including areas of reduced blood flow and damaged heart muscle.
5. Cardiac Catheterization: This is an invasive technique that involves inserting a thin tube called a catheter into a blood vessel in the arm or leg and guiding it to the heart. It can provide information about the heart's structure and function, including the pressure and flow of blood through the heart chambers and blood vessels.

Overall, cardiac imaging techniques play an essential role in the diagnosis, treatment, and management of various heart conditions, including coronary artery disease, heart failure, valve disorders, and congenital heart defects.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

The American Heart Association (AHA) är en ideell, icke-vinstdrivande organisation i USA som grundades 1924. Deras huvudsakliga mål är att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar samt stroke genom forskning, upplysning och stöd till offentlig policy. De arbetar också för att främja hälsa och livsföring som kan minska risken för dessa sjukdomar.

AHA publicerar riktlinjer och rekommendationer för vården av patienter med hjärt- och kärlsjukdomar, och de erbjuder också utbildning och certifiering till hälsovårdspersonal. De finansierar forskning om hjärt- och kärlsjukdomar genom insamlade medel och ger ut flera medicinska facktidskrifter, inklusive Journal of the American Heart Association och Circulation.

I'm sorry for the confusion, but "Nova Scotia" is not a medical term or concept. It is actually the name of a province in eastern Canada, known for its scenic beauty and cultural heritage. If you have any questions about medical terminology or concepts, I would be happy to help with those instead!

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

Strålningsskada är skada på levande vävnad orsakad av ioniserande strålning, såsom röntgenstrålning eller radioaktivt sönderfall. Skadan uppstår när strålningen bryter kemiska bindningar inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd, mutationer och onormal celltillväxt. Symptomen på strålningsskador varierar beroende på dosen strålning och området som har utsatts för strålningen, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, svaghet, blödningar och infektioner. Höga doser av strålning kan också orsaka död.

'Nyckelben' (latin: clavicula) är ett parigt, S-formad ben i skuldergördeln som förbinder bröstkorgen med överarmsbenet. Det fungerar som en bärarm för att öka räckvidden och rörelsefrittområdet hos överarmen. Nyckelbenet är också involverat i skyddandet av de stora blodkärlen och nervbanor som går från huvud till övre extremiteten.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

'Antiseptik' är en term inom medicinen som refererar till ett ämne eller metod som används för att reducera antalet mikroorganismer (bakterier, svampar och virus) på levande vävnad, såsom huden eller slemhinnor. Det gör detsamma som desinfektion, men används specifikt för kroppsvävnader snarare än oorganiska ytor.

Exempel på vanliga antiseptiska medel inkluderar alkohol (etanol), jodförbindelser (t.ex. povidon-jod), hydrogenperoxid och klorglycerin. Dessa ämnen fungerar genom att skada eller störa strukturen hos mikroorganismerna, vilket förhindrar deras förmåga att reproducera sig och orsaka infektioner.

Antiseptika kan användas i en rad olika sammanhang, till exempel före injektioner eller kirurgiska ingrepp för att sterilisera huden, efter toalettbesök för att reducera antalet bakterier på anus och genitalier, eller vid behandling av sår och skador för att förhindra infektioner.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

'Myelinskidan' är ett lagertunge material som omger och skyddar nervcellers axoner i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) samt i det perifera nervsystemet. Den består huvudsakligen av fett och protein och har en vitaktig färg, varav den vita substansen i hjärnan och ryggmärgen utgörs till stor del av myelinskidor.

Myelinskidan har till uppgift att öka nervimpulsernas hastighet och skydda axonen från skada. Den bildas av en typ av glialceller som kallas oligodendrocyter i centrala nervsystemet och av Schwannceller i det perifera nervsystemet. Myelinskador, såsom multipel skleros (MS), kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, förlamningar, känselbortfall och smärta.

'Fönstertittarsjuka' är ett informellt eller folkligt uttryck för en benskada som kallas "benfraktur i metacarpal II". Detta innebär en fraktur (ett benbrott) i den andra lillfingerbenet, närmast handloven. Namnet 'fönstertittarsjuka' kommer från att personer med denna skada tenderar att hålla handen på ett sätt som påminner om någon som tittar igenom ett fönster när de vilar armen på en yta.

Det är värt att notera att det inte finns någon officiell medicinsk diagnos med namnet 'fönstertittarsjuka', och detta är bara ett vanligt namn för en specifik typ av fraktur.

Patientomflyttning (även känd som patienttransporter) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen av att flytta en patient från ett sängplats till ett annat, vanligtvis inom samma vårdinrättning eller mellan olika vårdinrättningar. Detta kan ske för att ge patienten bättre vård och behandling, antingen genom att flytta dem till en mer specialiserad avdelning eller till en annan facilitet som har mer resurser tillgängliga. Patientomflyttning kan också vara nödvändig för att ge patienten bättre tillgång till familjemedlemmar och vänner, eller för att frigöra vårdresurser på en överbelastad avdelning.

Det är viktigt att notera att patientomflyttningar kan vara känsliga och stressfulla händelser för patienter, särskilt för de som har allvarliga sjukdomar eller skador. Därför är det viktigt att planera och genomföra patientomflyttningarna på ett säkert och smidigt sätt, med hänsyn till patientens behov och preferenser. Detta kan innebära att samarbeta med andra vårdpersonal, såsom sjuksköterskor, läkare och terapeuter, för att säkerställa en kontinuerlig och koordinerad vård under hela processen.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

En luftemboli är ett medicinskt tillstånd som inträffar när luft eller gas bubblor kommer in i blodomloppet, ofta som en komplikation till skada eller sjukdom i lungorna eller hjärtat. Det kan leda till allvarliga hälsoproblem, inklusive andningsstörningar, hjärtklappning och i värsta fall död om det inte behandlas omedelbart.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

'Skadeklassificering' er en måde til at rangere og kategorisere skader baseret på deres alvorlighed og/eller art. Denne klassificering kan hjælpe med at bestemme behandlingsbehov, prognose, kompensation og forebyggelse af fremtidige lignende skader.

Der findes forskellige typer skadeklassificering indenfor forskellige medicinske områder. Nogle eksempler er:

1. Traumatisk hjerneskade (TBI) klassificeres ofte baseret på Glasgow Coma Scale (GCS), som vurderer patientens bevidsthedsniveau, øjeåbning og respons på smertestimuli. TBI kan også klassificeres som mild, moderat eller svær, baseret på neurologiske symptomer og længde af bevidstløshed.
2. Skeletmuskulatur trauma (SMT) inddeles ofte i tre kategorier: mild (I°), moderat (II°) og svær (III°). Hver kategori har sine egne kriterier, fx er en I° skade en mindre revne i musklen eller senen, mens en III° skade omfatter en komplet afskæring af musklen eller senen.
3. Forbrændinger klassificeres ofte efter deres dybde (første grad, anden grad og tredje grad) og udstrækning (procent af kroppen). Denne klassificering hjælper med at bestemme behandlingsbehov og forventet helingsforløb.
4. Hjerte-karakter skader, såsom infarkter, kan klassificeres efter størrelse, beliggenhed og årsag (f.eks., arteriel trombus eller embolus).

Skadeklassificering er vigtigt for at koordinere behandling, dokumentation, kommunikation mellem sundhedspersoner, forskning og overvågning af sygdomsbilledet.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

Toraxröntgen är ett röntgenundersök av det thorakala området, inklusive lungorna, mediastinet (det mellersta delarna av thoraxen), hjärtat och ryggkotorna. Det används vanligen för att undersöka symtom som andningssvårigheter, bröstsmärta eller hosta. Toraxröntgen kan visa på olika tillstånd såsom lunginflammation, lungemboli, pneumoni, cancer, hjärtfel och ryggkotskador. Undersökningen tar vanligen endast några minuter att utföra och är relativt smärtlindrig.

Medicinskt talat är navelartärer (latin: Arteriae umbilicales) två artärer som förser blod till fostret under graviditeten. De går från moderkakan till fosterhjärtat och transporterar syre-fattigt, koldioxidrikt blod från fostrets eget cirkulationssystem till moderns. Efter födseln avslutas deras funktion och de försvinner vanligtvis inom några veckor efter att barnet är fött.

"Truncus arteriosus, persisterande" är en medfödd hjärtsjukdom där det inte bildas två separata stora artärer (aorta och pulmonalartär) från hjärtats lägre vänstra kammare (ventrikel). I stället kommer både aorta och pulmonalartär att dela på ett gemensamt blodkärl, kallat truncus arteriosus. Detta leder till att syrerika och syrefattiga blodet blandas, vilket kan orsaka cyanos (blåfärgad hud eller slemhinnor) och hjärt-lungsvikt om det inte behandlas. Det är en ovanlig hjärtsjukdom som ofta upptäcks under fostertiden eller inom de första levnadsveckorna. Behandlingen består vanligtvis av kirurgisk korrektur.

'Valsalva manöver' är en medicinsk term som refererar till en specifik andnings- och tryckförändring i kroppen. Det innebär att man tar ett djupt andetag, stänger näsan och munnen och försöker sedan tvinga ut luften genom att pressa mot det slutna rummet. Detta orsakar en ökning av intrathorakal tryck, vilket kan ha olika effekter på kroppen.

Den vanligaste anledningen till att man utför ett Valsalva manöver är för att rensa öronen från överskott av vätska eller luft när trycket skiljer sig åt, till exempel vid en flygning eller dykning. Men det kan också användas i medicinska sammanhang för att undersöka hjärtat och blodcirkulationssystemet.

Valsalva manöver kan delas in i fyra faser:
1. Den initiala fasen, där intrathorakalt tryck stiger och minskar blodflödet till hjärtat.
2. En kompensatorisk fas, där hjärtat ökar sin kontraktion för att motverka den minskade blodförsörjningen.
3. En reflexmässig tidsbegränsad paus i hjärtats kontraktion.
4. Ett återställande till det normala tillståndet när trycket minskar och blodflödet återgår till det normala.

Perikardektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort det fibrosa höljet som omger och skyddar hjärtat, kallat perikard. Orsaken till en perikardektomi kan vara att patienten har ett förkalkat eller inflammerat perikard som orsakar smärta eller andra besvär.

Denna procedure utförs vanligen under allmänbedövning och kräver öppna hjärtkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva inta vila och följa en rehabiliteringsplan för att återhämta sig fullständigt.

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

CD3-antigener är en typ av proteiner som finns på ytan av T-celler, en viktig typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunförsvaret i kroppen. CD3-antigenen består av flera olika underenheter (CD3γ, CD3δ, CD3ε och CD3ζ) som tillsammans bildar en komplex struktur på T-cellernas yta. När en T-cell aktiveras genom att binda till ett antigenpresenterande celler (APC), sker en serie signaltransduktion via CD3-komplexet, vilket leder till aktivering av T-cellen och initieringen av en immunrespons. CD3-antigener är därför viktiga markörer för att identifiera och studera T-celler in vitro och in vivo.

'Gråt' er en fysiologisk respons som involverer tårer som produceres og stilles ut fra øynene. Det kan være utløst av en bred vifte av faktorer, inkludert smerte, sorg, lykke, ilskje eller andre intense følelser.

I medicinsk kontekst, kan gråting være forbundet med visse sykdommer og tilstander. For eksempel, tårer som resultat av en skade eller infeksjon i øyet er kjent som 'refleksgråting'. På den andre siden, kan gråting være forbundet med psykiatriske tilstander som depression og angst. I disse tilfellene, kan gråting være en del av en bredere symptombild og kan behandles sammen med andre symptomer.

Medicinskt talat betyder "vätska i lungsäcken" (pleuravätska) vanligtvis att det har accumulerats excesiv vätska mellan lungan och bröstkorgens inre yta, där lungsäckarna (pleurorna) normalt glider fritt fram och tillbaka under andning. Denna ödematösa vätska kan accumuleras som en följd av olika sjukdomar eller tillstånd, t.ex. hjärtsvikt, levercirros, lunginflammation, cancer eller trauma. Ökad tryck i bröstkorgen eller nedsatt lymfatisk cirkulation kan också leda till accumulering av vätska i lungsäcken. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk pleuravätska). Symtomen på pleuravätska kan variera beroende på mängden vätska och underliggande sjukdom, men de vanligaste symptomen är andnöd, hosta och bröstsmärta. Behandlingen avhänger av orsaken till pleuravätskan och kan innebära att man tappar bort vätskan med hjälp av en nål (torakocentes) eller dränerar den med hjälp av ett tunn rör (tunneldrenage). I vissa fall kan läkemedel ges för att minska produktionen av vätska.

Radionuklidangiografi, även känt som scintigrafi, är en diagnosmetod inom medicinen som använder små mängder radioaktiva ämnen (radionuklider) för att producera bilder av olika organ och system i kroppen.

Under proceduren får patienten intravenöst eller oral administeras en liten mängd radionuklid, som accumulerar i specifika organ eller vävnader. Detta gör att de kan detekteras med hjälp av en gammakamera, som registrerar emissionsstrålningen från radionukliden.

Radionuklidangiografi används ofta för att undersöka olika funktioner i kroppen, såsom blodflöde, hjärtfunktion, skelettintegritet och njurfunktion. Det är en icke-invasiv metod som sällan orsakar några allvarliga biverkningar, eftersom de använda radionuklidmängderna är mycket små.

'Underarm' refererar till den regionen under armhålan i människokroppen. Det är också känt som axillan och denna region innehåller axillarlökarna, svettkörtlar, lymfknutor och cirkulationssystemet. Det är också en vanlig plats för att ta temperaturmätningar och provtagningar för diagnostiska tester.

'Kollateral cirkulation' refererer til det som skjer når blod kan flomme gjennom andre blodkar enn de normale, for eksempel hvis det primære blodkar systemet er blokkeret eller stengt. Dette kollateralt blodkar system er ofte dannet over tid som en naturlig adaptasjon til langsiktig forsnøring eller skade på de primære blodkarne. Kollateral cirkulation kan også utvikle seg med behandling, som f.eks. angioplasti eller kirurgiske inngrepsmetoder, der åpnes nye veier for blodet til å komme rundt i kroppen. Dette kan hjelpe til å forbedre blodforsyningen og forebygge skader på viktige organer som hjertet og hjernen.

In the context of healthcare, "low-volume hospitals" is a term used to describe hospitals that treat a relatively small number of patients or perform a low volume of certain procedures on a regular basis. While there is no universally accepted definition of what constitutes a "low-volume" hospital, some studies have defined them as hospitals that treat fewer than 100 to 200 patients per year for specific conditions or procedures.

The concept of low-volume hospitals has gained attention in recent years due to research suggesting that patients who receive care at low-volume hospitals may have worse outcomes compared to those treated at high-volume hospitals. For example, studies have found that patients undergoing complex surgeries, such as pancreatic resection or esophagectomy, have lower mortality rates when they are treated at high-volume hospitals rather than low-volume hospitals.

The reasons for this association between hospital volume and patient outcomes are not fully understood, but several factors have been proposed. These include the presence of specialized teams and resources, greater experience and expertise, and a higher likelihood of adherence to evidence-based guidelines at high-volume hospitals.

In response to these findings, some healthcare systems have implemented policies aimed at concentrating certain procedures or treatments at high-volume centers in order to improve patient outcomes. However, other factors such as patient preferences, transportation logistics, and access to care must also be taken into account when making decisions about where to seek treatment.

'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.

Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.

Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.

Mikrocirkulation definieras som den del av cirkulationssystemet i kroppen som förser de små kapillärerna med blod. Det är den sista fasen av systemisk cirkulation och innebär små artärer, kapillärer och små venösa kärl. Mikrocirkulationen är ansvarig för utbyte av syre, näringsämnen, hormoner och avfall mellan blodet och cellerna i olika vävnader. Den styr även immunförsvaret, inflammation och värmereglering. Problemet med mikrocirkulation kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.

"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.

Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.

Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Parenteral näring' är en form av künstlig näring som ges intravenöst, det vill säga direkt in i blodbanan. Detta skiljer sig från enteral näring, där näring givs via mag-tarmkanalen. Parenteral näring används ofta när patienten inte kan få tillräcklig mängd näring oralt eller enteralt, till exempel vid svårigheter med att äta, dricka eller absorbera näringsämnen genom mag-tarmkanalen.

Parenteral näring innehåller vanligtvis en blandning av kolhydrater, proteinhydrolysat, lipider, elektrolyter, vitaminer och mineraler, anpassad efter patientens behov. Den administreras ofta kontinuerligt via en infusionspump under flera timmar eller dagar.

Det är viktigt att parenteral näring ges under medicinsk övervakning, eftersom det kan öka risken för komplikationer såsom infektioner, elektrolytbrist och leverfunktionsstörningar.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Natural killer (NK) cells are a type of white blood cell in the human body that play a crucial role in the immune system's response to viral infections and cancer. They are called "natural killers" because they have the ability to recognize and destroy abnormal cells, such as infected or cancerous cells, without the need for prior activation or sensitization.

NK cells are part of the innate immune system, which means they provide a rapid but nonspecific response to threats. They can identify abnormal cells through the recognition of specific markers on their surface that indicate cellular stress or transformation. Once NK cells recognize an abnormal cell, they release cytotoxic granules containing proteins like perforin and granzymes, which create pores in the target cell's membrane and induce apoptosis (programmed cell death).

NK cells also secrete cytokines, such as interferon-gamma (IFN-γ), that help coordinate the immune response by recruiting other immune cells to the site of infection or inflammation. Overall, natural killer cells are an essential component of the human immune system, providing a critical defense mechanism against various diseases and disorders.

Clinical practice guidelines, or principles, är systematiska riktlinjer som utformats för att underlätta beslut om patientvård genom att integrera de bästa tillgängliga forskningsbeviset med klinisk erfarenhet och patientens preferenser och värden. De är avsedda att stödja hälsovårdspersonal i att erbjuda högkvalitativ, säker och effektiv vård. Clinical practice guidelines kan omfatta rekommendationer kring diagnostiska eller terapeutiska procedurer, screening, prevention och annan patientvård. De utvecklas ofta av experter inom ett visst område och granskas vanligen av oberoende experter innan de publiceras.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.

Regulatoriska T-lymfocyter (Tregs) är en typ av vit blodcell (leukcyt) som hör till undergruppen av CD4+ T-celler och har en viktig roll i att modulera immunresponsen. De hjälper till att kontrollera aktivering och differentiering av andra immunceller för att förhindra överdriven immunreaktivitet och autoimmunitet.

Tregs producerar typ 1-tillväxtfaktor (TGF-β) och interleukin-10 (IL-10), som hjälper till att dämpa aktivering av andra immunceller, samtidigt som de kan direkt inhibera aktiviteten hos andra T-celler genom kontaktmediatorer. Dessa celler är viktiga för att upprätthålla homeostas i det immuna systemet och förhindra autoimmuna sjukdomar, men de kan också undertrycka effektiv antitumörimmunitet.

I medicinska sammanhang studeras regulatoriska T-lymfocyter intensivt för att utveckla nya terapeutiska strategier för att behandla autoimmuna sjukdomar, transplantationsrejektion och cancer.

Urinrörsförträngning (urethral stricture) är en medicinsk term som refererar till en förträngning eller en försnävning i urinröret (uretra), den tub som transporterar urin från urinblåsan och ut genom penis hos män eller urinrörsöppningen (meatus) hos kvinnor.

Denna förträngning orsakas vanligtvis av ärrbildning efter en infektion, inflammation, skada eller kirurgisk procedur. Symptomen på urinrörsförträngning kan inkludera svårigheter att urinera, smärta under urineringen, blod i urinen och oförmåga att tömma urinblåsan fullständigt. I allvarliga fall kan urinrörsförträngning leda till infektioner eller skada på nedre urinvägar och njurar. Behandlingen för urinrörsförträngning kan innebära mediciner, slitlösning av förträngningen eller i vissa fall kirurgi.

'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

'Blodcellsantal' refererer til antallet af forskellige typer celler i blodet, inklusive røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Antallet af hver type celler kan være vigtigt at kende for diagnosticering og overvågning af forskellige sygdomme og tilstande. Normalværdierne for blodcellsantal varierer alt efter individets alder, køn, sundhedstilstand og andre faktorer.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

ROC-kurvanalys, eller Receiver Operating Characteristic Curve-analys, är en statistisk metod som används för att utvärdera prestandan hos en binär klassificerare (ett system som avgör om ett objekt tillhör en viss kategori eller inte) genom att jämföra sannolikheten för att korrekt klassificera positiva och negativa exempel. Kurvan visar sambandet mellan sensitiviteten (den sanna positutiva andelen, även kallat recall) och specificiteten (den sanna negativa andelen) för olika tröskelvärden på klassificerarens utdata. Genom att analysera ROC-kurvan kan man avgöra optimala tröskelvärden och jämföra prestandan hos olika klassificerare.

Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Granulocyte Colony-Stimulating Factor (G-CSF) är ett tillväxtfaktorprotein som stimulerar produktionen och differensieringen av granulocytceller, en typ av vita blodkroppar. Det gör detta genom att binde till specifika receptorer på mognande hematopoetiska stamceller i benmärgen, vilket leder till ökat celldelning och differentiering till granulocyter, särskilt neutrofila granulocyter.

G-CSF används kliniskt som läkemedel för att behandla patienter med neutropeni (låga nivåer av neutrofiler) orsakade av olika tillstånd, såsom cancerbehandlingar som kemoterapi och strålterapi. Det hjälper till att minska risken för infektioner genom att öka antalet neutrofila granulocyter i blodet.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

'Livmoderframfall' (latin: Prolapsus uteri) är ett tillstånd där livmodern delvis eller helt sjunker ner från sin normala position i bukhålan. Detta kan orsakas av att stödjande bäckenstrukturer som ligament och muskler blir svaga eller skadade, vilket gör att livmodern inte hålls på plats som den ska. Livmoderframfall kan vara associerat med andra former av bäckenbottenprolaps, såsom framtunga (cystocele), bakre slidprolaps (rektocele) och/eller perineal prolaps. Symptomen på livmoderframfall kan inkludera tryck eller tunga känslor i underlivet, smärta under samlag, svårigheter att urinera eller stora avföringar, och en utbuktning eller klump som kan ses eller kännas vid undersökning. Behandlingen för livmoderframfall kan innebära konserverande behandlingsmetoder såsom viktminskning, övningar för att stärka bäckenbottenmusklerna och användning av pessarier (en sorts inkapslade enheter som placeras i slidan för att hålla livmodern på plats). I mer allvarliga fall kan kirurgi vara aktuell.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Autotransplantation är en medicinsk procedur där man flyttar celler, vävnader eller organ från en del av kroppen till en annan del hos samma individ. Detta görs ofta för att ersätta skadad, sjuk eller funktionsoduglig vävnad med frisk vävnad från samma person. Exempel på autotransplantation inkluderar till exempel transplantation av benmärg, hud, tänder och leverceller.

Johexol är ett kontrastmedel som används vid olika slags bilddiagnostiska undersökningar, till exempel datortomografi (CT) och angiografi. Det består av en lösning med jod som absorberas av kroppen och gör blodet synligt på röntgenbilder, vilket underlättar att urskilja olika strukturer i kroppen. Johexol är ett icke-ioniskt kontrastmedel, vilket innebär att det inte deltar i kemiska reaktioner i kroppen och därför anses vara mindre irriterande för blodkärlen än vissa andra typer av kontrastmedel.

'Hyperalgesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet för smärta i samband med skada eller sjukdom. Det innebär att en person upplever en överdrivet stark smärtreaktion på en stimulus som normalt inte skulle vara speciellt smärtsam.

Det kan uppstå till följd av olika orsaker, såsom skador, sjukdomar eller läkemedelsbehandlingar. Exempelvis kan opioidbehandling leda till en ökad hyperalgesi som kan vara svår att hantera.

Hyperalgesin kan delas in i två typer: primär och sekundär. Primär hyperalgesi uppstår när smärtreceptorerna i det skadade området blir överaktiva, medan sekundär hyperalgesi uppstår när nervsystemet också blir känsligare för smärta i omgivande områden.

Behandlingen av hyperalgesi kan variera beroende på orsaken och kan innefatta smärtbehandling, fysisk terapi eller ändringar i läkemedelsbehandling.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

I'm happy to help! However, I noticed that your question is in Swedish and asks for a medical definition of "oddsquot." To provide an accurate answer, I want to confirm that you are asking for the definition of "odds ratio," which is a term commonly used in medical research and epidemiology.

An odds ratio (OR) is a statistical measure used to compare the strength of association or relative risk between two groups for a specific outcome or event. It represents the ratio of the odds of an event occurring in one group to the odds of the same event occurring in another group, while controlling for other variables that could affect the outcome.

For example, if we want to investigate the relationship between smoking and lung cancer, we can compare the odds of developing lung cancer among smokers to those who have never smoked. If the OR is 5, it means that smokers are five times more likely to develop lung cancer than non-smokers, after controlling for other factors such as age, gender, and family history.

It's important to note that an odds ratio is not the same as a relative risk or risk ratio, although they are sometimes used interchangeably in popular media. While both measures estimate the strength of association between two variables, they differ in their calculation and interpretation. Therefore, it's crucial to understand the specific statistical methods used in medical research to accurately interpret the results.

I medicinsk kontext, betyder "tänjbarhet" (engelska: "compliance") ett mått på hur mycket en organ, struktur eller hålighet i kroppen kan ändra sin volym i samband med tryckförändringar. Det är ett uttryck för elasticiteten hos det aktuella området. Tänjbarheten mäts ofta i enheten milliliter per centimeter kvadrat (ml/cm2) eller som ett förhållande. En hög tänjbarhet innebär att strukturen är mycket deformerbar och kan expandera betydligt vid ökat tryck, medan en låg tänjbarhet istället anger att strukturen är mindre deformerbar och endast expanderar marginellt under motsvarande förhållanden.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

'Time-to-Treatment' er en medisinsk terminologi som refererer til den tid det tager fra en pasient får en diagnose eller identifiseres med en behandlingsbehov, før behandlingen effektivt starts. Dette inkluderer ofte de skridt som må tas for å evaluere og forberede en pasient til en bestemt behandling, såsom gjennomgå testing, avvente resultater, planlegge behandlingen, og ta hensyn til pasientens preferanser og suiteness.

I noen tilfeller kan 'Time-to-Treatment' være livreddende for pasienter som lider av akutte eller livstruende tilstander, for eksempel hjertestop, stroke eller sepsis. I disse situasjonene er det viktig å starte behandlingen så snart som mulig for å redusere skaden og forbedre pasientens utsikter for et gunstig utfall.

I tillegg kan 'Time-to-Treatment' også være viktig i situasjoner der forsinkelse i behandling kan føre til dårligere behandlingsresultater, mer komplikasjoner og høyere behandlingsomkostninger. For eksempel kan forsinket behandling av cancer øke risikoen for at pasienten utvikler lokale eller avanserte stadier av sykdommen, som kan være vanskeligere å behandle og kan føre til dårligere overlevelsesprognoser.

Sammalt sett er 'Time-to-Treatment' en viktig medisinsk måling som hjelper helsepersonell til å forstå hvor lange pasienter må vente før de får behandling, og hvordan dette kan påvirke deres sykdomsutfall.

Fallopian tube patency tests are medical procedures used to determine if the fallopian tubes, which are a pair of narrow tubes that connect the ovaries to the uterus in females, are open and functioning properly. The tests are often performed as part of an infertility evaluation to help identify any potential causes of difficulty conceiving.

There are several different types of fallopian tube patency tests, including:

1. Hysterosalpingogram (HSG): This is a radiologic procedure in which a special dye is injected through the cervix into the uterus and fallopian tubes. X-ray images are then taken to visualize the flow of the dye and determine if the tubes are open and patent.
2. Sonohysterography (SHG): This is an ultrasound procedure in which a small amount of sterile saline solution is injected through the cervix into the uterus. The sonographer then uses ultrasound to visualize the flow of the fluid and assess the patency of the fallopian tubes.
3. Transvaginal hydro laparoscopy (THL): This is a surgical procedure in which a laparoscope, a thin tube with a camera on the end, is inserted through the vagina and into the abdominal cavity. A special dye is then injected through the cervix into the uterus and fallopian tubes, allowing the surgeon to directly visualize any blockages or abnormalities in the tubes.
4. Selective salpingography: This is a radiologic procedure in which a catheter is inserted through the cervix and into the fallopian tube. A special dye is then injected through the catheter to visualize the patency of the tube using fluoroscopy.

It's important to note that these tests may carry some risks, such as infection, bleeding, or allergic reactions to the contrast material used in the procedure. Therefore, it's essential to discuss the benefits and risks with your healthcare provider before undergoing any fallopian tube patency test.

"Akutomvårdnad" refererar till den typen av vård och behandling som ges till patienter med akuta medicinska problem, som behöver omedelbar uppmärksamhet och vård. Detta innebär vanligtvis en snabb bedömning, diagnostisering och behandling av patientens symptom och sjukdom, för att förhindra komplikationer och minska risken för allvarliga skador eller död. Akutomsorg kan ges på olika platser, såsom akutsjukhus, akutmottagningar, vårdambulanser och specialistkliniker.

Exempel på tillstånd som kan behandlas inom ramen för akutomsorg är hjärtinfarkt, stroke, lungemboli, svår smärta, allvarlig infektion, skador orsakade av olyckor eller våld, och psykiska kriser. Akutomsorgen kan omfatta både medicinska behandlingar såsom läkemedel, operationer och livsuppehållande åtgärder, samt sociala och psykologiska stöd till patienten och deras anhöriga.

Det är viktigt att patienter som behöver akutomsorg får den omedelbara uppmärksamhet de behöver, för att säkerställa bästa möjliga utgång och minska risken för komplikationer.

Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.

Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:

1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.

Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

"Blåsljud" er en medisinsk betegnelse for et lydfænomen, der kan høres under auskultation (med brug af stetoskop) af lunnen. Det opstår, når luft passrer gennem de delte membraner (vallader) i lungernes luftveje, oftest som følge af en infektion eller anden skade, der har resulteret i et hul eller en forbindelse mellem to separate luftvejsgrene. Blåsljud kan også kaldes "subkutant emissionsluft" eller "subkutant crepitation".

Det er vigtigt at bemærke, at blåsljud ikke skal forveksles med andre lydfænomener, der kan høres under auskultation af lunnen, såsom krepitationer (tynde, knasende eller pibende lyde), rhonchi (brummende eller hvæsende lyde) eller wheezing (strygende eller siselende lyde). Disse andre lyde kan have andre årsager og behandles på forskellig vis.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Leukämier är en allvarlig grupp blodcancer som karaktäriseras av onormala och ofta oönskad förökning av vita blodkroppar (leukocyter) i benmärgen. Detta leder till att det produceras alltför många immature vita blodkroppar, som kan spridas ut i kroppen och störa normal funktion hos andra organ.

Det finns fyra huvudtyper av leukemi:

1. Akut lymfatisk leukemi (ALL): Den vanligaste typen av leukemi hos barn, men den kan också drabba vuxna. ALL utvecklas snabbt och behandling bör påbörjas så snart som möjligt.

2. Akut myeloisk leukemi (AML): Den vanligaste typen av akut leukemi hos vuxna, men den kan också drabba barn. AML utvecklas snabbt och behandling bör påbörjas så snart som möjligt.

3. Kronisk lymfatisk leukemi (CLL): Den vanligaste typen av kronisk leukemi hos vuxna, men den är också en av de vanligare typerna av leukemi överlag. CLL utvecklas långsamt och kan vara asymptomatisk under en längre tid.

4. Kronisk myeloisk leukemi (CML): En sällsynt typ av leukemi som främst drabbar vuxna. CML utvecklas långsamt, men om den inte behandlas kan den bli allvarligare och leda till komplikationer.

Symptomen på leukemi kan variera beroende på typen och graden av sjukdomen, men de vanligaste symptomen inkluderar trötthet, utmattning, feber, infektioner som inte vill gå över, blödningar, blåmärken och svullnader. Om du misstänker att du har leukemi eller någon av de ovannämnda symptomen bör du kontakta din läkare omedelbart för att få en korrekt diagnos och behandling.

Hjärnhinneartärerna, även kända som cerebrala meningeala artärer, är blodkärl som förser hjärnbarken och hjärnhinnorna (meningerna) med blod. De kan grovt delas in i två grupper: de yttre hjärnhinneartärerna och de inre hjärnhinneartärerna.

De yttre hjärnhinneartärerna är grenar från de arterier som förser ansiktet och skallbenet, och de innerverar huvudsakligen den yttre hjärnhinnan (pia mater). De inre hjärnhinneartärerna kommer istället från de stora halspulsåderna (carotis interna och vertebralis) och förser huvudsakligen den del av hjärnbarken som är närmast hjärnhinnorna, samt den inre hjärnhinnan (arachnoidea mater).

Hjärnhinneartärerna kan drabbas av olika slags sjukdomar och skador, till exempel blodproppar eller blödningar, vilket kan leda till allvarliga neurologiska symtom som stroke eller subarachnoidblödning.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Angioplasti är en medicinsk procedur där en smal eller bortsprängd artär eller ven vidgars med hjälp av ett kateter och ofta även en liten ballong. Proceduren kallas också perkutan transluminal angioplastik (PTA).

Under angioplastikledning inser läkaren en tunn, böjlig rörformad tub som kallas kateter i blodkärlen genom ett blodkärlsystem, ofta i armen eller låret. Katetern leds sedan genom kroppen till det trånga eller blockerade blodkärlet. När katetern når den trånga eller blockerade delen av blodkärlet inflateras en liten ballong på katetern, vilket pressar plack eller annan vävnad som orsakar stenos (trängsel) utåt mot kärlväggarna och vidgar artären eller venen.

Efter angioplastiken kan en liten metallnät, kallat en stent, placeras i det vidgade området för att hålla blodkärlet öppet och förebygga ytterligare sammandragning eller återblockering.

Angioplastik används ofta för att behandla aterosklerotiska förträngningar i koronarartärerna (de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre), men den kan också användas för att behandla andra typer av blodkärlsförträngningar i kroppen, till exempel i benen eller hjärnan.

Hjärtkammarfunktion (ventrikulär funktion) refererar till hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Det inkluderar kontraktionsförmågan hos de två undre, stora kamrarna i hjärtat (ventriklarna), som pumpar syresatt blod till kroppens organ och muskler via aortan och lungartärerna. En viktig mätvariabel för hjärtkammarfunktionen är ejektionsfraktionen, vilket är förhållandet mellan kamrans volym före kontraktion (slagvolym) och kamrans volym efter kontraktion (slutvolym). Ejektionsfraktionen kan beräknas genom ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi) och används för att bedöma hjärtats funktion och det eventuella behovet av behandling. En normal ejektionsfraktion är vanligtvis mellan 55 och 70 procent.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:

"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."

Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Pulsdopplerekokardiografi (PDE) är en icke-invasiv ultraljudsmetod som används för att undersöka hjärtats funktion och blodflöde. Den bygger på principen att man kan mäta hastigheten på blodflödet genom att analysera hur ultraljudsböljorna reflekteras av rörelser i blodet.

Vid PDE använder man en ultraljudssond som placeras på bröstet (i det främre, substernala facket) för att skicka ut ultraljudsvågor som reflekteras av blodet i hjärtats kamrar och blodkärl. Genom att mäta tidsintervallet mellan när ultraljudsvågen sänds ut och när den reflekterade signalen återkommer kan man beräkna avståndet till det reflekterande objektet, i det här fallet rörelser i blodet.

Genom att använda pulsdopplersonografin kan läkare och andra vårdpersonal bedöma riktning, hastighet och volym på blodflödet genom olika delar av hjärtat och dess blodkärl. Detta är särskilt användbart för att detektera och diagnostisera olika former av hjärtsjukdomar, som exempelvis sjukdomar i hjärtklaffarna eller nedsatt pumpfunktion hos hjärtat.

I korthet kan man säga att pulsdopplerekokardiografi är en ultraljudsmetod som används för att undersöka blodflödet i hjärtat och dess blodkärl, vilket kan vara till hjälp vid diagnostisering av olika former av hjärtsjukdomar.

Neuroektodermala tumörer, primitiva, perifera (Peripheral primitive neuroectodermal tumors, PNET) är en ovanlig typ av cancer som utgår från neurala stamceller i det perifera nervsystemet. Dessa tumörer karakteriseras av att de består av små, rundliga celler med högt mitotiskt index och ofta infiltrerar omgivande vävnader aggressivt.

PNET-tumörer kan uppstå var som helst i kroppen, men de är vanligast i lungorna, bukhinnan, levern och benen. Symptomen varierar beroende på var tumören finns och kan inkludera smärta, svullnad, trötthet och viktminskning.

Diagnosen ställs vanligen genom biopsi och histopatologisk undersökning av tumörcellerna, som visar typiska morfologiska och immunhistokemiska drag för PNET-tumörer. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

Det är värt att notera att termen "PNET" har ifrågasatts som en separat entitet och det finns debatt om omfattningen och definitionen av denna diagnos. I vissa fall kan tumörer som tidigare diagnosticerats som PNET nu istället klassificeras som Ewing sarkom, ett annat slags neuroektodermal tumör.

Ischiatic neuropathy, även känt som ischiaticusnerveinflammation eller ischiaticusneuropati, är en nervskada eller irritation av den ischiatiska nerven. Den ischiatiska nerven är en stor nerver som förgrenar sig från ryggraden i ländryggen och innerverar musklerna i bakdelen, låren och benen, samt känseln i delar av skinnet på baksidan av benet.

Ischiatic neuropathy kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kompression eller skada av nerven, sjukdomar som diabetes, tumörer, infektioner eller trauma till ländryggen eller höftområdet. Symptomen på ischiatic neuropathy kan variera beroende på graden och platsen på skadan, men de kan inkludera smärta, kramper, svaghet eller förlorad känsel i låren och benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och avbildningsstudier som magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innebära mediciner för smärtlindring, fysisk terapi, operation eller kombinationer av dessa.

'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.

In a medical context, "high-volume hospitals" often refers to healthcare facilities that treat a large number of patients for a specific procedure or condition on an annual basis. These hospitals typically have more experience and greater resources to handle complex cases, which can lead to better patient outcomes and lower complication rates compared to low-volume hospitals. The volume threshold for defining a high-volume hospital may vary depending on the procedure or condition in question and can be established based on research and clinical evidence.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

Sjukhuskostnader är de totala utgifterna eller utlägg som en sjukhusbehandling orsakar. Dessa kostnader kan innefatta allt från läkarbesök, operationer, medicinska behandlingar och diagnostiska tester till vårdpersonal, sjukhusinredning och underhåll.

Sjukhuskostnaderna kan också delas upp i direkta kostnader som är relaterade till specifika patienter eller behandlingar, såsom läkemedelskostnader och operationskostnader, samt indirekta kostnader som inte är direkt relaterade till en viss patient eller behandling, såsom personal- och infrastrukturkostnader.

Det är värt att notera att sjukhuskostnaderna kan variera mycket beroende på faktorer som sjukhusets storlek, lokalisering, typ av behandlingar som erbjuds och hur komplexa patienternas tillstånd är.

Hjärtauskultation är en medicinsk undersökningsmetod där läkare eller annan vårdpersonal lyssnar på hjärtats ljud med hjälp av ett stetoskop. Metoden används för att upptäcka ovanliga eller abnorma hjärtljud som kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

Under en hjärtauskultation placeras stetoskopet vanligen på olika ställen på den undersöktes bröstkorg, beroende på vad som ska lyssnas efter. Exempelvis kan stetoskopet placeras längst ned till vänster på bröstkorgen för att lyssna på det tidiga hjärtats slag (apsidljudet), eller högre upp och lite till vänster för att lyssna på det senare hjärtats slag (basal ljudet).

Genom att analysera olika aspekter av hjärtljudet, såsom dess intensitet, tonhöjd, timing, och karaktär, kan vårdpersonal dra slutsatser om den undersöktes hjärtats hälsotillstånd. Vissa abnormiteter i hjärtljudet kan indikera problem som hjärtsvikt, hjärtmuskelsjukdom, hjärtfel eller andra sjukdomar som påverkar hjärtat.

'Single-blind method' (engelska: 'single-blind study') är en term inom klinisk forskning och betecknar en studie där den ena parten, oftast deltagaren, inte vet om vilken grupp i studien de tillhör. Den andra parten, ofta forskaren eller behandlanden, känner till vem som tillhör vilken grupp.

Denna metod används för att minska risken för subjektiva effekter och förvrängningar i resultaten, eftersom deltagaren inte är medveten om om de får en verksam behandling eller en placebo (en inaktiv substans eller procedure). Detta kan vara särskilt viktigt inom områden som är känsliga för förväntningar och subjektiva bedömningar, till exempel inom psykologi och medicin.

Det är dock viktigt att notera att 'single-blind method' inte eliminerar all risk för förvrängningar, eftersom forskaren ändå kan vara medveten om vilken grupp deltagaren tillhör. För att minska risken för sådana förvrängningar kan en 'double-blind method' användas, där både deltagaren och forskaren är outbildade om vilken grupp deltagaren tillhör.

I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

'Miljöbelastning' refererer til påvirkningen af miljøet som følge af forurening og andre former for menneskeskapet induceret ændring. Det kan omfatte luft, vand eller jordforurening, akustisk eller lysbelastning, samt eksponering for giftige kemikalier eller stråling. Miljøbelastningen kan have negativ effekt på økosystemer, dyr, planter og menneskers sundhed.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Dobutamin är ett syntetiskt katekolaminpreparat som används inom medicinen. Det fungerar som en agonist vid beta-1 adrenerga receptorerna, vilket ökar hjärtats kontraktilitet och slagvolym samtidigt som det sänker systemvaskulär resistans. Dobutamin används vanligen för att behandla kronisk hjärtsvikt, akut hjärtsvikt och skrovlig hjärtmuskelinflammation (kardiomyopati). Det kan också användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling av patienter med nedsatt hjärtfunktion.

Den vanliga dosen för dobutamin är 2,5-10 mcg/kg/min, och den ges som intravenös infusion. Dobutaminet börjar verka inom en till två minuter efter att det ges, och dess effekt varar i ungefär tio minuter efter att infusionen stoppas.

Som med alla läkemedel kan dobutamin ha biverkningar, som bland annat kan innefatta ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck, huvudvärk, rödflammighet och svettningar. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som allergiska reaktioner, arrhythmier eller hypotension.

'Sulfoner' är ett medialt begrepp som refererar till kemiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-). Sulfongrupper består av en syreatom bundet till två syreatomer, och de kan förekomma i olika slags organiska molekyler. Exempel på substanser som innehåller sulfoner är vissa läkemedel, färgämnen och rengöringsmedel.

I medicinskt sammanhang kan sulfoner ha farmakologisk aktivitet och användas som läkemedel för att behandla olika sjukdomar. Exempel på sådana läkemedel är diuretika (vattentagande medel) som furosemid, torasemid och bumetanid, som alla har en sulfonerad struktur. Dessa läkemedel fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt hjälpa till att reducera vattenansamling i kroppen.

Det är värt att notera att begreppet 'sulfoner' kan även användas för att beskriva en specifik klass av enzymer som katalyserar reaktioner involverande svavel, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen som ges ovan.

"Högkostnadsteknologi" är ett begrepp inom hälso- och sjukvården som refererar till medicinska behandlingar, terapier eller tekniker som är särskilt dyra att utveckla, tillhandahålla eller använda. Det finns dock ingen universell definition av vad som precis utgör en högkostnadsteknologi, och gränsen för när ett ingrepp betraktas som högkostnad kan variera mellan olika sammanhang och länder.

I allmänhet kan man säga att högkostnadsteknologier tenderar att ha en av de följande kännetecknen:

1. De är dyra att utveckla: Exempelvis kan det ta många år och miljoner dollar att forska fram och få godkänt en ny läkemedelsbehandling eller medicinsk enhet.
2. De är dyra att tillverka: Vissa behandlingsmetoder, som till exempel genteknik eller protonterapi för cancerbehandling, kan kräva mycket dyr utrustning och specialiserade resurser.
3. De är dyra att använda: Behandlingar som kräver långvarig intensiv vård, frekventa kontroller eller efterföljande behandlingar kan vara mycket kostsamma över tid.
4. De har en osäker kostnad/effekt-balans: Ibland är det oklart om de förväntade fördelarna med en viss högkostnadsteknologi verkligen motiverar den höga kostnaden, och det kan vara svårt att bedöma dess relativa värde jämfört med andra behandlingsalternativ.

Det är viktigt att notera att en högkostnadsteknologi inte nödvändigtvis innebär att den är bättre än lägre kostnadsteknologier, och beslut om användning av högkostnadsteknologier bör grundas på en välgrundad bedömning av deras relativa kliniska effektivitet, säkerhet, patientens preferenser och ekonomiska konsekvenser.

"Kärlmissbildningar" (vaskuläre missformningar eller vaskulopati) är en övergripande beteckning på abnormiteter och sjukdomar i kroppens blodkärl. Det kan vara medfödda eller aquired, lokaliserade till specifika områden eller systemiska. Kärlmissbildningar kan vara strukturella, funktionella eller både och röra sig om förändringar i kärlväggarnas uppbyggnad, kärlens diameter, blodflödeshastighet eller blodgenomströmning. Exempel på kärlmissbildningar inkluderar aneurysm (en utbulning av en artär), arterioskleros (förtjockning och hårdnad av artärväggarna), cerebral vaskulär sjukdom (blodkärlsjukdom i hjärnan) och Raynauds fenomen (en förträngning av små kärl som orsakar svalt, blekt eller blått finger/tå).

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.

Benmärgsceller, även kallade hematopoetiska stamceller, är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av blodceller. De kan delas in i två grunder: myeloida och lymfatiska benmärgsceller. Myeloida benmärgsceller kan utvecklas till röda blodceller, vita blodceller som granulocyter, monocyter och makrofager samt blodplättar. Lymfatiska benmärgsceller kan utvecklas till olika sorters vita blodceller som lymfocyter, B-celler, T-celler och naturliga killer (NK-celler). Benmärgscellerna återfinns i ryggradens mjukvävnad och är viktiga för att producera de celler som utgör blodet.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Immunotolerance, eller immunologisk tolerans, är ett tillstånd där det immunsystemet inte reagerar på en specifik substans eller celltyp, trots att den kan vara främmande för kroppen. Detta är en nödvändig mekanism för att undvika autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler och vävnader. Immunotolerans kan uppnås genom flera olika mekanismer, inklusive deletion av autoreaktiva T-celler under utvecklingen i thymus, anergisk tillstånd hos aktiverade autoreaktiva T-celler och suppression av immunresponsen av regulatoriska T-celler.

Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar olika former av yttre- eller inre stimuli, såsom ljus, ljud, smak, lukt, temperatur och beröring. De omvandlar dessa stimuli till nervsignaler, som sedan transmiteras till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar fotoreceptorer i ögat som reagerar på ljus, hårceller i innerörat som reagerar på rörelse och läge, smakceller på tungan som uppfattar de fem grundsmakerna, och känselreceptorceller i huden som registrerar tryck, smärta och värme.

"Use case" är ett begrepp inom systemutveckling och beskriver en specifik situation där ett system, en tjänst eller en produkt används. En användningsgenomgång (use case) innehåller ofta en beskrivning av aktörernas (användares) mål och handlingar, systemets respons och de oväntade händelser som kan inträffa.

En medicinsk användningsgenomgång skulle därför vara en beskrivning av hur ett medicinskt system, en tjänst eller en produkt används inom en specifik medicinsk situation eller kontext. Detta kan exempelvis vara en beskrivning av hur en läkare använder ett elektroniskt patientjournal för att dokumentera en patients behandling, eller hur en pacemaker fungerar i samband med olika former av fysisk aktivitet.

Med andra ord, en medicinsk användningsgenomgång är en detaljerad beskrivning av hur ett medicinskt system, tjänst eller produkt används för att uppnå specifika medicinska mål och behandlingsresultat.

Spinal dysrahism är ett samlingsbegrepp för en grupp med medfötta missbildningar av ryggmärgen och ryggraden. Det kan variera från milda till allvarliga fall, beroende på hur mycket strukturer kring ryggmärgen påverkas.

Vid spinal dysrahism är den skyddande vävnaden runt ryggmärgen ofullständigt formad eller saknas helt, vilket kan leda till att nervbanorna i ryggmärgen skadas eller exponeras. Detta kan orsaka en rad symtom, beroende på vilka nerver som är drabbade och hur allvarligt skadan är.

Symptomen på spinal dysrahism kan inkludera muskelsvaghet, förlamning, smärta, känselbortfall, problem med tarm- och urinvägsfunktioner samt skelettförändringar i ryggen. Behandlingen beror på symtomen och allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan innefatta operation, fysioterapi, medicinsk behandling och rehabilitering.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

Intraarteriell infusion är en medicinsk proceduren där en substans, till exempel läkemedel eller kontrastmedel, ges direkt in i en artär genom ett kateter. Detta görs vanligtvis med hjälp av en infusionspump som kontrollerar hastigheten och mängden som infuseras.

Den intraarteriella infusionen används ofta när det behövs en snabb och effektiv påverkan på ett specifikt område i kroppen, till exempel vid smärtlindring eller under operationer. Det kan också användas för att ge högkoncentrerade läkemedelsdoser till en specifik del av kroppen som inte kan uppnås med vanliga infusionsmetoder.

Det är viktigt att intraarteriella infusioner sköts korrekt eftersom det finns risk för komplikationer, såsom blodproppar eller skador på artärväggen.

'Vena azygos' är en bred, icke-parad sympatisk vener i bröstet och översta delen av magen hos människor. Den bildar en kontinuerlig blodkärlslinje från nedre delen av torax till övre delen av buken.

Vena azygos börjar som en liten gren vid högra sidan av ryggraden i ländryggen, och den samlar upp blod från de bakre delarna av kroppen. Den stiger sedan uppåt genom bröstkorgen och passerar bakom hjärtat, där den ansluter till högra lungans ven.

Vena azygos har en viktig funktion i att dränera blod från de övre delarna av kroppen när höger hjärtkammare inte fungerar korrekt, vilket kan hända vid hjärtsvikt eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion. I sådana fall kan vena azygos hjälpa till att lindra ökad tryck i de venösa blodkärlen och förhindra utvecklingen av ödem i lungorna.

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Pulmonal Klaffinsufficiens (PAP) är ett tillstånd där pulmonalklaffen, som är belägen mellan höger kammare i hjärtat och lungartärerna, inte sluter korrekt under varje hjärtslag. Detta leder till en reversiv flöde av blod från lungorna tillbaka till hjärtat under systole (hjärtats slag).

Det finns olika grader av pulmonal klaffinsufficiens, och symptomen kan variera beroende på allvarlighetsgraden. I milda fall kan det inte finnas några symtom alls, medan allvarliga fall kan leda till högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension), hjärtsvikt och andningssvårigheter.

Pulmonal klaffinsufficiens kan vara inneboende (konstriktiv) eller akvired (funktionell). Den konstriktiva formen beror på en strukturell skada till pulmonalklaffen, medan den funktionella formen orsakas av ett felaktigt fungerande hjärta.

Behandlingen för pulmonal klaffinsufficiens kan variera beroende på allvarlighetsgraden och orsaken till tillståndet. I milda fall kan det inte behövas någon behandling alls, medan allvarliga fall kan kräva mediciner, operationer eller andra ingrepp.

'Flebografi' är ett medicinskt undersökningsförfarande där kontrasterande medel injiceras i blodkärlen (venorna) för att skapa tydliga bilder som kan användas för att utvärdera blodkärlsystemet. Detta görs vanligtvis för att undersöka problem relaterade till venerna, såsom blodproppar eller skador på venväggarna.

Under en flebografi placeras ett smalt rör (kateter) in i en ven, oftast i armen eller handen. Kontrasteringsmedlet injiceras sedan genom katetern och färdas genom blodkärlen till de delar av kroppen som ska undersökas. X-strålar används sedan för att ta bilder av venorna medan kontrasteringsmedlet färdas genom dem.

Flebografi är ett invasivt ingrepp och innebär vissa risker, såsom allergiska reaktioner på kontrasteringsmedlet eller skador på blodkärlen under injektionen. Dessa risker är dock sällsynta och vanligen lindriga.

Perikardiocentes är en medicinsk procedur där ett nyckelhålsliknande hål skapas i patientens bröstkorg för att tappa vätska som har accumulerat i det perikardiella utrymmet, det vill säga det rum som omger och skyddar hjärtat. Denna procedure utförs vanligtvis med hjälp av en tunn, böjlig tunnel som kallas en nål eller kateter.

Perikardiocentes kan vara livräddande när patienten har en akut accumulering av perikardvätska, till exempel vid ett mMAG- (myocardialt markörantigen) eller ett trauma som orsakar en ödematös accumulering i det perikardiella utrymmet. Det kan också användas för att underlätta diagnosen av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som kan ha resulterat i en onormal accumulering av vätska runt hjärtat.

'Medicare' är ett federalt finansierat sjukvårdsprogram i USA som erbjuder läkarvård, sjukhusvård och andra hälsorelaterade tjänster till personer som är 65 år eller äldre, vissa yngre personer med funktionsnedsättningar och personer av alla åldrar med slutlig njurssvikt som behöver dialys eller en njuretransplantation. Medicare består av flera delar: Del A (hospitalstanna), Del B (optionell kompletterande försäkring), Del C (privat förvaltad alternativ plan) och Del D (försäkring för läkemedel).

Impedanspletysmografi är en icke-invasiv metod för att undersöka funktionen i de djupa venerna i benen. Den mäter impedansen (ohm), ett mått på motståndet, hos blodet som flyter genom venorna när musklerna i benet kontraherar och relaxerar.

Under en impedanspletysmografi placeras elektroder runt benet och patienten får instruktioner att dra ihop och slappna av muskler i foten och underbenet. Detta görs medan impedansmätningarna tas.

Resultatet av undersökningen visar hur väl venorna fungerar när blodet pumpas tillbaka till hjärtat, och kan användas för att diagnostisera kärlrelaterade sjukdomar som djup ventromyalgi (DVT) eller kronisk venös insufficiens.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.

'Hjärttamponad' är ett medicinskt tillstånd där fluida eller gaser ansamlas utanför hjärtkammare, vilket förhindrar att kamrarna fylls normalt under diastolen. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och på sikt leda till organsvikt om det inte behandlas. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är hjärtsvikt, lungemboli eller trauma. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, hosta, svullnad i benen och bröstsmärta. Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av att behandla underliggande orsaken samt att avlasta hjärtat med mediciner, såsom diuretika och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna ansamlad fluid eller reparera skada på hjärtkammaren.

En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.

Termoluminiscensdosimetri (TLD) är en metod för dosimetrisk mätning, det vill säga mätning av stråldoser. Den bygger på fenomenet termoluminiscens hos vissa material, vilket innebär att de kan absorbera energi från joniserande strålning och sedan återge den i form av ljus när de värmes upp.

I en TLD-dosimeter används ett speciellt material som har kända termoluminiscenta egenskaper, till exempel lithiumfluorid (LiF) eller kalciumsulfat (CaSO4). När detta material utsätts för joniserande strålning absorberas en del av den energin och lagras som defekter i dess kristallstruktur. Genom att värma upp materialet kontrollerat kan de lagrade energierna frigöras och ge upphov till ljus, vars intensitet är proportionell mot den insläppta stråldosen.

TLD-dosimeter används ofta för persondosimetri, det vill säga att mäta de stråldoser som en individ utsätts för under sin yrkesverksamhet eller i andra miljöer med hög strålningsnivå. De är populära på grund av deras långa hållbarhet, låg kostnad och god noggrannhet.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

Toraxkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på operationer och behandlingar av strukturer i thorax, eller bröstkorgen. Detta inkluderar lungorna, mediastinet (det område mellan lungorna), brösten, hjärtat och de stora blodkärlen som går genom bröstkorgen. Toraxkirurger utför ofta operationer såsom lobektomi (borttagande av en lob av en lunga), pneumonektomi (borttagande av en hel lunga), esofagektomi (borttagande av en del av matstrupen) och reparation eller ersättning av hjärtklaffar.

Receptorer: Inom medicinen refererar receptorer till speciella proteiner på cellens yta eller inne i cellen som är involverade i cellernas kommunikation och signalering. De kan aktiveras av olika signalsubstanser, såsom hormoner, neurotransmittorers eller till exempel signalsubstanser från immunsystemet. När en signalsubstans binder till receptorn utlöses en kaskad av intracellulära händelser som kan leda till att cellen startar en viss funktion eller process.

Antigen: Ett antigen är ett ämne, oftast ett protein eller kolhydrat, som kan identifieras och binder till specifika immunceller i kroppen, såsom T-celler och B-celler. Antigener kan vara främmande substanser, till exempel virus, bakterier eller parasiter, men de kan också vara delar av vår egen kropp, som i fall av autoimmuna sjukdomar. När ett antigen binds till en T-cell eller B-cell aktiveras den och startar en immunrespons mot det aktiva antiginet.

T-celler: T-celler är en typ av vita blodkroppar som utgör en viktig del av vårt immunsystem. De produceras i röda benmärgen och mognar i tarmens lymfatvävnad. När de aktiverats kan T-celler direkt attackera och döda virus-infekterade celler eller hjälpa till att aktivera andra immunceller, såsom B-celler, för att producera antikroppar mot främmande ämnen. T-celler har receptorer på sin yta som kan känna igen och binda till specifika antigener. När en T-cell binds till sitt specifika antigen aktiveras den och börjar att producera cytokiner, proteiner som koordinerar immunresponsen.

Kemoreceptorceller är speciella celler som kan detektera kemiska signaler i kroppen, särskilt i blodomloppet. Dessa celler är mycket känsliga för små variationer i koncentrationen av olika kemiska substanser, till exempel syre, kolmonoxid och natriumjoner (Na+). De kan på så sätt hjälpa till att reglera andnings- och hjärtats funktion genom att sända information till hjärnan om kroppens inre miljö. Kemoreceptorceller finns i bland annat carotisblodkärlen i halsen och aortabågen nära hjärtat.

I'm sorry for any confusion, but "North Carolina" is a place, specifically a state in the United States. It is not a medical term or concept. If you have any questions related to medicine or health, I would be happy to try and help answer those for you!

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

En lungemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodbräck (trombus) lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där det blockerar en eller flera artärer. Detta kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärtor, hosta och i värsta fall lungo dysfunktion eller hjärtstopp. Faktorer som ökar risken för lungemboli innefattar rökning, cancer, kirurgi, graviditet, förlossning, långvarig sängliggande och sjukdomar som får blodet att koagulera lättare än normalt. Behandlingen av lungemboli består ofta av antikoagulerande läkemedel (blodtunnande medel) för att förhindra ytterligare blodproppar och trombektomi eller trombolys vid allvarliga fall.

"Cystotomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där urinblåsan öppnas upp för att undersöka, behandla eller korrigera olika medicinska tillstånd. Det kan användas för att ta prover, avlägsna stenar, reparera skador eller korrigera birthdefekter relaterade till urinblåsan. Efter operationen syms såreskanterna vanligtvis till igen med absorbabla/icke-absorbabla suturer eller klips.

Smärtreceptorer, också kända som nociceptorer, är speciella nervceller (neuron) som reagerar på skadliga stimuli och sänder signaler till hjärnan för att uppfatta smärta. De finns i hela kroppen, inklusive huden, musklerna, organen och benen. Smärtreceptorer kan aktiveras av olika former av skada, som hetta, kyla, tryck, sträckning eller kemiska substanser relaterade till inflammation eller skada. När smärtreceptorerna aktiveras skickar de elektriska impulser genom det perifera nervsystemet till ryggraden och slutligen till hjärnan, där smärtan upplevs och tolkas.

Immunologisk cytotoxicitet refererer til den skade eller destruksjon som oppstår når immunsystemet angriper og ødelegger kroppens egen celler. Dette skjer normalt ikke under vanlige forhold, men kan forekomme ved feilaktig regulering av immunsystemet eller som en bivirkning av bestemte terapeutiske behandlinger, så som immunterapien ved kraftfull behandling av kræft.

Immunologisk cytotoxicitet involverer typisk aktivering av naturlige drabssystemer, som naturlige drabssaker (NK-celler) og T-lymphocytter, som identifiserer og angriper kroppens egen celler som er merket av bestemte molekyler på overflaten, så som antigener. Når disse immuncellene blir aktivert, friset de toksiner og andre substanser som fører til apoptose (programmert celledød) eller nekrose (en type av celldød som resulterer fra skade på cellestrukturen) i målcellene.

Immunologisk cytotoxicitet kan også forekomme ved autoimmune sykdommer, hvor immunsystemet forvirres og angriper kroppens egen vesentligge strukturer som leddannelser, huden eller organer. Dette kan føre til en rekke symptomer og komplikasjoner, afhengig av hvilken del av kroppen som blir angripen.

'Belastningstolerans' er en medicinsk term som refererer til den maksimale belastning en individ kan tåle før uønskede symptomer eller skader oppstår. Dette kan relateres til fysisk aktivitet, psykisk stress, miljøpåvirkninger eller andre faktorer som kan påvirke en persons helbred. Belastningstoleransen varierer mellom individene og kan endres over tid basert på alder, helsestatus, trening og andre faktorer.

I en fysisk kontekst kan belastningstoleranssevne være evnen til å klare et bestemt antall gentakninger av en øvelse før muskulatur eller leddsmo hurtigere bliver trætte eller skader. I en psykisk kontekst kan belastningstoleransen være evnen til å håndtere stressfulle situasjoner uten at udvikle symptomer som angst, depressjon eller søvnløshet.

Det er viktig å ha en forståelse av sin egen belastningstolerans for å forebygge skader og forbedre helbredet. Dette kan oppnås gjennom regulært trening, god søvn, en balanseert kosthold og stressreduksjonsteknikker.

"Pulsatilt flöde" är ett medicinskt begrepp som refererar till den periodiska volymökningen och minskningen av blodflödet i artärer under en hjärtslagscykel. Detta fenomen orsakas av hjärtats kontraktioner och relaxeringar, vilket får blodet att pulsera genom kroppens artärsystem. Under systolen, när hjärtat kontraherar, ökar trycket i artärerna och flödet av blod blir mer intensivt. Under diastolen, när hjärtat relaxerar, minskar trycket i artärerna och flödet av blod blir mindre intensivt. Den pulsatila karaktären av detta flöde kan kännas som en puls i olika delar av kroppen, till exempel i halsen eller i handleden.

Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.

Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.

Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.

Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.

En hjärtseptumdefekt är ett hjärtfel som orsakas av ett structural defect i hjärtats septum, det vill säga den vävnad som delar hjärtat i höger och vänster sida. Detta resulterar i en öppen förbindelse mellan de två hjärtkamrarna på samma sida av hjärtat.

Det finns tre typer av hjärtseptumdefekter:

1. Atrial septal defect (ASD): Defekt i det övre hjärtseptumet, atriet septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två överkamrarna, höger och vänster atrium.
2. Ventricular septal defect (VSD): Defekt i det undre hjärtseptumet, ventrikel septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två underkamrarna, höger och vänster ventrikel.
3. Atrioventricular septal defect (AVSD): Detta är ett mer komplext fel som innebär att det finns en defekt i både atriet- och ventrikelseptumet, samt en defekt i atrioventrikulär klaffen (tricuspidal eller mitral).

Hjärtseptumdefekter kan vara kongenitala, det vill säga att de är närvarande vid födelsen, och orsakas av felaktig utveckling under fostertiden. I vissa fall kan dessa defekter vara relaterade till genetiska eller kromosomala abnormaliteter. I andra fall kan orsaken vara okänd.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Ankle-brachial index (ABI) är ett viktigt screeningverktyg inom medicinen, som används för att upptäcka perifer arteriell sjukdom (PERipheral Arterial Disease, PAD). Det är ett enkelt sätt att mäta blodflödet i benens artärer och jämföra det med blodtrycket i armarna.

ABI-värdet beräknas genom att dividera systoliskt ankelblodtryck (den lägsta värdet av trycket i båda underbenen) med systoliskt bruksblodtryck i den ena överarmen. Normalt ABI-värde ligger mellan 0,9 och 1,3.

En ABI-värde under 0,9 kan indikera närvaro av PAD, medan värden under 0,5 kan vara ett tecken på allvarlig sjukdom. Vidare undersökningar och behandling rekommenderas vanligen för personer med lägre ABI-värden.

Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:

1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).

Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

I medicinsk kontext är antigent ytliga strukturer på cellytan eller på mikroorganismer som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Antigen kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som binder till specifika receptorer på immunceller, såsom B-celler och T-celler. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras cellen för att initiera en immunrespons mot den främmande strukturen. Ytantigener kan också användas i diagnostiska tester för att identifiera specifika sjukdomar eller tillstånd genom att upptäcka närvaron av specifika antikroppar som binder till dem.

'Arterial pressure' refererar till det tryck som blodet utövar på arteriens väggar under olika omständigheter. Det består av två komponenter: systoliskt och diastoliskt tryck. Systoliskt tryck är det högsta trycket uppnås under hjärtats slagfas, medan diastoliskt tryck är det lägsta trycket under hjärtats avslappnade fas.

Normalvärden för arteriell blodtryck i vila för en vuxen person är vanligtvis mellan 90/60 mmHg och 120/80 mmHg, där det översta värdet representerar systoliskt tryck och det nedre värdet representerar diastoliskt tryck. Vidare, mmHg står för millimeter kvicksilver, vilket är en enhet som används för att mäta blodtryck.

Det arteriella trycket påverkas av flera faktorer, inklusive hjärtats funktion, blodvolymen, resistansen i de små artärerna och perifera vaskulära systemet samt kroppens position och aktivitetsnivå. Även ålder, kön, genetik och hälsostatus kan spela en roll för arteriella tryckvärden hos en individ.

Kranskärlskramp, även känt som angina pectoris, är ett tecken på att hjärtat inte får tillräckligt med syre. Det orsakas vanligtvis av en förträngning eller åderförkalkning (ateroskleros) i de artärer som förser hjärtmuskulaturen med blod. När hjärtat arbetar hårt under ansträngning, upphettning eller emotionell stress kan det leda till smärta eller obehag i bröstet, vanligtvis bakom sternum (bröstbenet). Kranskärlskramp kan också orsaka andningssvårigheter, svimning, yrsel, illamående och svettningar. I allvarliga fall kan det leda till hjärtinfarkt eller hjärtstillestånd.

'Andnöd' kan definieras som en situation där ett individuellt eller gemensamt andningssystem inte orkar möta kroppens behov av syre, vilket kan leda till hypoxi och i slutändan till döden om det inte behandlas. Detta kan bero på olika orsaker, som till exempel skador, sjukdomar eller utomkontrollfaktorer som kvävning eller drunkning. Andnöd är en medicinsk nödsituation och kräver genast vård.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

Hjärt-kärlkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under operationer och ingrepp på hjärtat och kärlen. Dessa tekniker utförs vanligtvis av speciellt utbildade kirurger inom området, hjärt-kärlkirurger.

Exempel på hjärt-kärlkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Koronar bypass: En operation där en ny blodflödesväg skapas till ett hjärta som har förträngda eller skadade kärl (koronarartärer). Det kan göras med hjälp av en egen blodkärl från patienten eller med en syntetisk graft.
2. Aortakorrektur: En operation där defekter i aortan, den huvudsakliga artären som leder utblottat blod ifrån hjärtat, korrigeras. Det kan handla om att reparera eller ersätta en skadad aortavägg eller att reparera en aortaklaff som inte fungerar korrekt.
3. Hjärtklaffreparation eller -ersättning: En operation där en defekt eller skada i hjärtklaffarna (mitralisklaffen, tricuspidalklaffen, pulmonalisklaffen och aortaklaffen) korrigeras. Det kan göras genom att reparera den befintliga klaffen eller genom att ersätta den med en konstgjord klaff eller en klaff från ett djur eller människa.
4. Hjärttransplantation: En operation där ett skadat eller sjukligt hjärta ersätts med ett friskt och fungerande hjärta från en givare.
5. Ventrikulär assistansdevice (VAD) implantering: En operation där en mekanisk pump implanteras för att stödja hjärtats funktion, ofta vid svår hjärtsvikt när andra behandlingar har misslyckats.
6. Endovaskulära procedurer: Minimalt invasiva procedurer som utförs genom små snitt i kroppen och innebär att katetrar placeras in i kärlen för att korrigera problem med hjärtklaffar, blodkärl eller andra strukturer i hjärtat.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla möjliga operationer och procedurer som utförs på hjärtat. Behandlingsalternativet beror på patientens specifika tillstånd, allvarlighetsgrad och andra faktorer.

'Blodprovstagning' er en medisinsk procedur der innebærer å ta et blodprøve fra en person for å analysere det for medisinske eller biokjemiske egenskaper, slik som blodceller, kolesterol, sukker, elektrolyttar, syre/base-balanse, hormonnivåer, alkohol, narkotiske stoffer og andre substance eller infeksjonsagens spor. Blodprovstagning kan også brukes til å overvåke virkningen av medisinsk behandling eller for å foreta transfusjoner. Prosedyren utförs vanligvis ved å stikke en nål inn i en vene, oftest i armsvenen, og lating blodet flyte inn i et prøvetub.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

"Lokal sjukhus" är ett begrepp som ofta används för att beskriva ett mindre akutsjukhus eller distriktssjukhus som erbjuder grundläggande medicinska specialiteter och vårdtjänster till en lokalbefolkning. Det kan vara en del av ett större sjukvårdsystem, men har ofta en mer inriktad och community-baserad roll jämfört med större akutsjukhus eller universitetssjukhus.

Typiska specialiteter som erbjuds på lokala sjukhus kan inkludera allmänmedicin, kirurgi, gynekologi, obstetrik, pediatrik och psykiatri. Dessa sjukhus har ofta en något begränsad intensivvårds- och operationskapacitet jämfört med större akutsjukhus, men de kan fortfarande erbjuda avancerade vårdenheter såsom röntgenavdelningar, laboratorier och rehabiliteringsenheter.

Lokala sjukhus tenderar att ha kortare vänte- och behandlingstider än större akutsjukhus, eftersom de har en mindre patientvolym och kan erbjuda mer personlig vård. Dessa sjukhus är ofta väl integrerade i den lokala gemenskapen och arbetar tätt med primärvården för att erbjuda samordnad och kontinuerlig vård till patienterna.

"Klinisk läkarpraxis" refererer til den praktiske, hverdagslige omgang med pasienter i en klinisk setting. Denne inkluderer undersøgelse, diagnostisering, behandling og forfølgelse av pasienter med fysisk eller psykisk sykdom eller skade. Klinisk läkarpraxis kræver en dyb forståelse av medicinsk videnskap, etik, kommunikasjon og pasienthensyn. Den omfatter også samarbeid med andre helseprofesjoner for å sikre koordinert, helhetlig pasientomsorg.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Natriuretiskt peptid från hjärnan, även känt som BNP (Brain Natriuretic Peptide), är ett hormon som produceras huvudsakligen i hjärtmuskulaturen, särskilt i ventrikelväggen. Trots dess namn produceras det inte i huvudsak i hjärnan, utan det namnet kommer ifrån att peptiden först isolerades från hjärnbarken hos oxar.

BNP verkar som en endogen reglerande faktor för blodvolym och blodtryck. Det frisätts i samband med ökat tryck inne i de kammare i hjärtat som pumpar blodet ut (ventriklarna), till exempel vid hjärtsvikt eller andra former av hjärtbelastning. När BNP frisätts stimulerar det diures och vasodilatation, vilket leder till minskad vätskeinnehåll i kroppen och sänkt blodtryck.

BNP-nivåer kan mätas i blodet för att diagnostisera och övervaka hjärtsvikt och andra tillstånd som påverkar hjärtfunktionen.

Hyperemia är ett medicinskt begrepp som refererar till ett ökat blodflöde i en viss del av kroppen eller i en organs vasculatur. Det kan vara primärt eller sekundärt till olika sjukdomstillstånd eller fysiologiska processer.

Primär hyperemia orsakas av aktiv dilation av kapillärerna och är ofta ett resultat av lokala kroppsliga reaktioner på irritation, inflammation eller ökad syrebehov i en viss del av kroppen.

Sekundär hyperemia orsakas istället av en allmän ökning av blodtrycket i kroppens blodkärl, till exempel vid fysisk aktivitet eller emotionell stress. Det kan också vara ett resultat av patologiska tillstånd som hjärtsvikt, lungemboli eller andra sjukdomar som påverkar cirkulationssystemet.

Hyperemia kan vara antingen aktiv eller passiv. Aktiv hyperemia orsakas av aktiv kontraktion av musklerna i kärlväggarna, medan passiv hyperemia orsakas av en ökad tryckgradient över kärlväggen.

'Venös friläggning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en behandlingsmetod där benets yttre lagret av hud och bindväv (som normalt täcker venorna) temporärt tas bort, för att exponera den underliggande venen. Detta görs vanligtvis genom att använda ett slags kompressionsstrumpa eller bandage som håller huden bort från venen.

Syftet med venös friläggning är att minska påtryckningen på venerna och underlätta avflödet av blod från benet, vilket kan vara användbart vid behandling av vissa former av venöst sjukdom, till exempel kronisk venös insufficiens eller djup ventromyalji. Genom att minska påtryckningen och underlätta blodflödet kan smärta, svullnad och andra symtom förbättras.

Det är viktigt att notera att venös friläggning bör utföras av en certifierad medicinsk specialist, som en läkare eller sjuksköterska, eftersom det finns risker relaterade till behandlingen om den utförs felaktigt. Risken inkluderar infektion, blödning och skada på nerver eller blodkärl.

CD45-antigen, även känt som leukocyte common antigen (LCA), är ett transmembrant protein som uttrycks på alla hälsa vit blodceller (leukocyter) med undantag för de äldsta typen av röda blodceller (erytrocyter). Proteinet är involverat i signaltransduktion och aktivering av cellerna. CD45-antigenet har olika isoformer beroende på cellypen, och dess uttryck kan användas för att identifiera och klassificera olika typer av leukocyter.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

En divertikel är en liten, utbuktning i tarmens vägg, vanligtvis bildad där blodkärl tränger genom muskelvävnaden. De flesta människor har några divertiklar i sin underkäke (colon), och de tenderar att öka i antal med åldern. Divertiklar är oftast små och orsakar inga problem, men ibland kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till divertikulit. I allvarliga fall kan detta orsaka komplikationer som tarmblödning, ämnesomsättningsrubbningar och hål i tarmen (perforation).

Hjärtvolymen är ett mått på hur mycket blod som hjärtat kan pumpa per slag. Den totala hjärtvolymen delas in i två olika volymer: slagvolym och minutvolym.

Slagvolymen (SV) definieras som den mängd blod som pumpas ut från vänster ventrikel varje gång det contracterar, alltså varje hjärtslag. Den normala slagvolymen för en vuxen person ligger mellan 70 och 120 milliliter (ml).

Minutvolymen (MV) är summan av alla slagvolymer under ett minut, och beräknas genom att multiplicera slagvolymen med hjärtfrekvensen. En normal minutvolym ligger mellan 4,2 och 8,4 liter per minut.

Det är viktigt att ha en tillräckligt stor hjärtvolym för att möjliggöra en god genomblödning av kroppen, särskilt under fysisk aktivitet. Vid sjukdom eller skada kan hjärtvolymen minska, vilket kan leda till symtom som andfåddhet, trötthet och i värsta fall hjärtsvikt.

'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.

Lymfvävnad (eller lymfatisk vävnad) är en typ av vävnad som främst består av speciella celler som kallas lymfocyter, som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och sjukdom. Lymfvävnaden inkluderar också blodkärl, små strukturer som kallas lymfnoder (eller lymfknutor) och andra celler som hjälper till att transportera och filtrera lymfafluiden. Lymfanoden finns över hela kroppen, men de flesta av dem finns i armhålor, lårbenshålor och halsen.

Lymfanöden innehåller också speciella celler som heter fagocyter, vilka kan ta upp och förstöra främmande partiklar och bakterier som kommer in i kroppen. Lymfvävnaden hjälper också till att transportera näringsämnen, hormoner och avfall från celler tillbaka till blodomloppet.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Arteriitis eller artärinflammation är en benämning på inflammatoriska tillstånd i arterioväggarna, vilket kan orsakas av olika sjukdomar. Det finns olika typer av arteriiter, beroende på vilka delar av kroppen som är drabbade och vilka orsaker som ligger bakom. Några exempel på arteriiter inkluderar temporala artärinflammation (GCA), Takayasus arteriit, polyarteritis nodosa och Wegenerers granulomatos. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan inkludera smärta, svullnad och rödning i drabbade områden, feber, trötthet och viktminskning. Behandlingen beror också på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan innebära medicinering med kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel.

T-cell differentiation antigens are cell surface proteins that expressed during the development and activation of T-cells, a type of white blood cells that plays a central role in cell-mediated immunity. These antigens help to identify the stage and function of a T-cell at various points in its life cycle.

Differentiation antigens are markers that indicate the maturation and differentiation status of a cell, they are useful in identifying and tracking specific subsets of cells during development, activation and differentiation. In the case of T-cells, these antigens are expressed as the T-cell precursors develop into mature T-cells and become activated to perform effector functions.

Some examples of T-cell differentiation antigens include:

* CD4 and CD8: These co-receptors are expressed on the surface of T-cells and help to determine the T-cell's role in the immune response. CD4+ T-cells, also known as helper T-cells, assist in activating other immune cells, while CD8+ T-cells, also known as cytotoxic T-cells, directly kill infected cells.
* CD25: This antigen is expressed on the surface of activated T-cells and is a marker for recent activation.
* CD62L: Also known as L-selectin, this antigen is expressed on naive T-cells and helps them to migrate to lymph nodes where they can encounter antigens. After activation, the expression of CD62L is downregulated, which prevents the activated T-cell from recirculating through the lymph nodes.
* CD45RA and CD45RO: These isoforms of the protein tyrosine phosphatase CD45 are differentially expressed on T-cells. CD45RA is found on naive T-cells, while CD45RO is found on memory and activated T-cells.

These antigens can be used in research, clinical diagnostics and therapy as markers to identify and isolate specific subsets of T-cells for study or therapeutic purposes.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

'Retreatment' er en medicinsk betegnelse for en gentaget behandling af en sygdom eller et lægemiddelreaktion, typisk efter at den oprindelige behandling har vist sig at være utilstrækkelig eller mislykkedes. Dette kan eksempelvis forekomme ved gentagne forsøg på at kontrollere en infektion, der er blevet resistent overfor det oprindelige antibiotikum, eller ved yderligere behandling af en kræfttype efter en initial behandlingsperiode. Retreatment kan involvere brug af alternative lægemidler, ændring af dosis, frekvens eller rute af administration, eller andre terapeutiske strategier alt efter den specifikke medicinske situation.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Radiometri är en teknik och vetenskap som handlar om att mäta kvantiteten och karaktären på strålning, oftast elektromagnetisk strålning, över ett stort frekvensområde, inklusive synligt ljus, ultraviolett, infraröd, röntgen- och gammastrålning. Radiometri används ofta inom områden som astronomi, medicin, fjärranalys, miljöövervakning och kärnteknik. En enhet för radiometrisk strålningsmätning är exempelvis watt per kvadratmeter per steradian (W/m2sr).

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Myoglobinuri är ett medicinskt tillstånd där myoglobin, ett protein som förekommer i skelettmuskler och hjärtmuskulatur, avsöndras i urinen. Detta kan inträffa när musklerna skadas eller påverkas på något sätt, till exempel vid extrema ansträngningar, skador eller sjukdomar som kan orsaka muskelnekros (muskeldöd).

Myoglobin är ett litet protein som hjälper till att transportera syre inom musklerna. När muskler skadas eller nekrosiseras kan myoglobin frisättas i blodbanan och filtreras sedan bort genom njurarna, vilket resulterar i myoglobinuri. Det är viktigt att notera att när myoglobin spjälkas ned i urinen kan det orsaka skada på njurarna, eftersom myoglobin har en tendens att oxidera och denna oxidation kan leda till att proteinet koagulerar och bildar nefropati (skador på njurarna).

Myoglobinuri är därför ett allvarligt tecken som kan indikera en underliggande muskelsjukdom eller skada, och det behöver undersökas omedelbart av en läkare.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

"Vaskulära hudsjukdomar" är en övergripande benämning på sjukdomar som primärt berör kroppens blodkärl i huden. Detta kan innebära både artärer (som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppen) och vener (som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat).

Exempel på vaskulära hudsjukdomar inkluderar:

1. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktiv blodgenomföring i ansiktet, vilket leder till rödhet, inflammation och i vissa fall akneartade utslag.

2. Koppelta: En sjukdom där små blodkärl under huden expanderar och orsakar röda, svullna prickar eller linjer på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller reaktion på en utlösande faktor, såsom hetta, alkohol eller stress.

3. Livkärlsinflammation (Angiit): En grupp av sjukdomar som orsakas av inflammation i kroppens små och medelstora blodkärl. Detta kan leda till symtom som svullnad, smärta, rödness eller ulcerationer (sår) på huden.

4. Visceralkramp: En sjukdom där blodkärlen i fingrar och tår kontraherar (tränger samman) under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, vitt utseende och känslomässig förändring i de drabbade extremiteterna.

5. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där plack (fettsubstanser, kolesterol och andra ämnen) ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till hårdnaden och förträngning av artärerna. Detta kan orsaka symtom som smärta i bröstet (angina), klumpighet i benen eller neurologiska symptom som svårigheter att tala eller gå.

6. Purpura: En grupp sjukdomar som kännetecknas av blödning under huden eller inuti organen, vilket orsakar blåmärken, röda prickar eller svullnader på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom blodbrist (anemi), infektion eller autoimmun sjukdom.

7. Raynauds fenomen: En sjukdom där fingrarna och tårna blir vitaktiga, blåaktiga eller rödaktiga under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, känslomässig förändring och svullnad. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom autoimmun sjukdom eller skada på artärerna.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.

Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.

I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.

I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.

Penetrating wound, på svenska "penetrerande sår", är en medicinsk term som refererar till en typ av skada orsakad av ett trauma där ett objekt tränger igenom huden och djupare vävnader. Detta kan inträffa när någonting skär, sticker eller skjuter igenom kroppen, vilket orsakar en ingående väg av skada.

Penetrerande sår kan variera i djup och svårighetsgrad beroende på vad som orsakat skadan och hur djupt objektet tränger in. De kan potentiellt skada vitala strukturer såsom blodkärl, nerver, muskler, ben, eller inre organ, beroende på var skadan inträffar.

Vård av penetrerande sår kan kräva akut medicinsk behandling, inklusive rengöring, stängning och eventuell operation för att reparera skadade vävnader eller organ. Prognosen för en persons hälsotillstånd efter en penetrerande skada kan variera mycket beroende på typen av skada, platsen där den uppstod och omfattningen av skadan.

En propensity score är ett statistiskt koncept som används inom epidemiologi och klinisk forskning. Det kan definieras som den predicted probability, alltså sannolikheten, att en individ tillhör en viss behandlingsgrupp baserat på en uppsättning bekanta konfounders eller störvariabler.

Matematiskt kan propensity score beräknas med hjälp av logistisk regression eller annan sannolikhetsmodell, där behandlingsgrupp är den binära responsvariabeln och konfounders är prediktorer. Syftet med att använda propensity score-metoder är att matcha, stratifiera eller vika på individuella observationer baserat på deras propensity scores för att reducera bias orsakad av konfounding i observationala studier. På så sätt kan man uppnå en jämförelse mellan behandlingsgrupper som är jämnare vad gäller bekanta konfounders, och därmed öka kausala slutsatser om effekterna av en interventionsverkan.

'Puriner' är ett samlingsbegrepp för en grupp organiska föreningar som innehåller en purinring, vilket är en sex-ledad heterocyklisk aromatisk kolvätemolekyl. Puriner innefattar bland annat de två nukleotidbaserna adenin och guanin, som förekommer i DNA och RNA. Andra exempel på puriner är ATP (adenosintrifosfat), ADP (adenosindifosfat) och AMP (adenosinmonofosfat), vilka är viktiga kemiska komponenter inom cellens energimetabolism. Puriner har också en betydande roll som signalsubstanser i cellkommunikationen, bland annat genom att fungera som neurotransmittorer och modulerare av immunresponsen.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

Dendritiska celler (DCs) är en typ av immunceller som spelar en central roll i att initiera och reglera immunsvar. De är en del av vår kropps försvarssystem och hjälper till att identifiera och svara på främmande ämnen, såsom virus, bakterier och tumörceller.

DCs har fått sitt namn efter sin unika morfologi, med långa utskott (dendriter) som de använder sig av för att fånga upp och analysera material från omgivningen. När en DC fångar upp ett främmande ämne börjar den bearbeta det och presentera dess beståndsdelar på sin yta, så kallade antigener, tillsammans med olika signaler som aktiverar andra immunceller.

Det finns två huvudtyper av DCs: konventionella dendritiska celler (cDCs) och plasmacytoid dendritiska celler (pDCs). cDCs är specialiserade i att presentera antigen till T-celler, en typ av immuncell som hjälper till att koordinera immunsvaret. pDCs däremot producerar stora mängder interferon när de aktiveras, ett ämne som hjälper till att skydda kroppen mot virusinfektioner.

I sin helhet är DCs viktiga regulatorer av immunsvaret och har potentialen att användas inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, såsom cancer och autoimmuna sjukdomar.

Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.

'Skenbensnerv' (latin: Nervus peroneus) är en nerv som innerverar musklerna i underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala (yttre) skenbensnerven och den deepa (djupa) skenbensnerven.

Den superficiala skenbensnerven innerverar huden på ytan av underbenet och foten, samt muskeln peroneus brevis. Den deepa skenbensnerven innerverar musklerna peroneus longus och tibialis anterior, samt senorna i foten.

Skador på skenbensnerven kan orsaka sårbarhet för skada, smärta, kraft- och/eller känselbortfall i underbenet och foten.

Epiduralt smärtlindring är en metod för smärtbehandling som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum. Detta ger en kraftig smärtreduktion och används ofta under och efter operationer samt vid vissa typer av smärtlindring behandlingar, till exempel vid förlossning.

Den vanligaste typen av läkemedel som används är opioider tillsammans med lokalbedövningsmedel som bupivacain eller ropivacain. Opioiderna verkar på smärtnerverna och minskar smärtan, medan lokalbedövningsmedlen orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga i det område där de injiceras.

Epiduralsmärtlindring är ofta en mycket effektiv metod för att kontrollera smärtan, men den kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom hudrodnad, lågt blodtryck, feber och i sällsynta fall infektion eller skada på ryggmärgen. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandlas vanligtvis effektivt om de uppstår.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.

Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.

Eisenmenger's komplex är en allvarlig komplikation till anatomiskt korrekt kongenitalt heart defect, vanligtvis en stor ventrikulär septaldefekt (VSD), atrioventricular septaldefekt (AVSD) eller persistens av ductus arteriosus (PDA). Det karaktäriseras av en reverser eller bidirektionell skleros (trängsel) i de stora artärerna, vilket orsakar högt tryck i lungsartärerna och cyanos (blåfärgad hud på grund av syrebrist). Detta inträffar på grund av en obalans mellan det höga blodflödet till lungorna och den skadade lungartärväggen som orsakar förträngning. Symptomen inkluderar andnöd, trötthet, synnedsättning, sömnsjuka, synbar puls i bröstet eller halsen, benstorhet och i vissa fall medvetslöshet. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi och hjärt-lungsymtom. Behandlingen är ofta symtomatisk och inkluderar syrgas, mediciner för att reducera ökat blodflöde till lungorna och eventuellt lungtransplantation eller hjärt-lungtransplantation.

En kärlfistel är en abnorm förbindelse (fistel) mellan två blodkärl. Den kan uppstå som komplikation till olika sjukdomar eller behandlingar, exempelvis efter operationer eller vid allvarlig infektion i området. Fistlar orsakar ofta besvär som svullnad, smärta och inflammation. I vissa fall kan de vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen av kärlfistlar kan bestå av mediciner, dränering eller ytterligare operationer för att stänga av fisteln.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

I medicinen kan 'sannolikhet' definieras som graden av överensstämmelse mellan ett visst antal observationer och det förväntade resultatet baserat på en hypotes eller teori. Sannolikheten uttrycks ofta som ett värde mellan 0 och 1, där 0 betyder att det är osannolikt och 1 betyder att det är säkert.

Sannolikheter används ofta i medicinska studier för att bedöma huruvida ett visst resultat är kausalt relaterat till en viss behandling eller exponering, och kan hjälpa till att uppskatta risker och fördelar med olika behandlingsalternativ.

Exempel: Om en studie visar att 50 av 100 personer som använder en viss medicin får en biverkning, så är sannolikheten för att få denna biverkning 0,5 eller 50%.

Ryggmärgsbråck (även kallat spinalkanalbråck) är en medicinsk term som refererar till när ryggradens nervrötter i ryggmärgen sticker ut genom ett sönderfallen eller skadat ledband (ligamentum flavum) i ryggkotorna. Detta kan resultera i smärta, krypningar, domningar och förlust av känsel och rörelseförmåga i benen. Ryggmärgsbråck kan vara congenitalt (medfött) eller aquired (förvärvat). De akvireda ryggmärgsbräckena är ofta relaterade till åldrande, degenerativa förändringar i ryggraden eller trauma.

Hypoplastisk vänsterkammare är ett medfött hjärtfel där den vänstra kammaren i hjärtat är underutvecklad (hypoplasia). Denna tillståndet påverkar blodflödet genom hjärtat och kan orsaka syrebrist i kroppen. Det är ofta associerat med andra strukturella missbildningar i hjärtat, såsom mitralisklaffminskning eller aortaklaffstenos. Hypoplastisk vänsterkammare kan vara ett allvarligt tillstånd som ofta kräver kirurgiskt ingrepp under de första dagarna eller veckorna efter födseln.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

'Acute Kidney Injury' (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodcirkulation, skada på njurtubuli, obstruktion i urinvägarna eller exotoxiner. AKI definieras vanligtvis som en plötslig (inom 48 timmar) och kraftig (minst 0,3 mg/dL eller 26,5 μmol/L över basvärdet) ökning av kvoten för kreatinin i serum, en minskad urinproduktion (

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Synkroniserad blodpoolskintigrafi är en diagnosmetod inom kärnmedicin som används för att undersöka hjärtats funktion och cirkulation. Metoden bygger på att man injicerar ett litet mängd radioaktivt ämne, ofta teknetium-99m, i blodomloppet. Därefter följer man med en gammakamera hur detta ämne distribueras och accumuleras i olika delar av kroppen under en viss tidsperiod.

Vid en synkroniserad blodpoolskintigrafi registrerar man simultant hjärtats kontraktionscykel med elektrokardiografi (ECG) och dess accumulering av radioaktiviteten i hjärtmuskulaturen. Detta görs genom att man tar snabba sekvenser av bilder under flera hjärtslag, vilket möjliggör en noggrann analys av hur mycket blod som pumpas ut och in i hjärtats vänstra kammare under varje slag.

Den synkroniserade blodpoolskintigrafin används ofta för att bedöma hjärtfunktionen vid olika former av hjärtsjukdomar, till exempel hjärtfel, kärlkramp (angina pectoris) och efter hjärtinfarkt. Den kan även användas för att övervaka effekterna av medicinsk behandling eller andra terapeutiska åtgärder.

"Circulating tumor cells" (CTCs) refer to cancer cells that have shed from a solid tumor and are found circulating in the peripheral blood of cancer patients. These cells can provide valuable information about the presence, type, and characteristics of the original tumor and any metastases, as well as insight into the patient's prognosis and response to treatment. The detection and analysis of CTCs is an active area of research in oncology, with potential applications in personalized medicine and cancer diagnostics.

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

CD4-antigen, även känd som CD4-receptor eller T4-receptorn, är ett protein som finns på ytan av vissa vita blodcellar, såsom hjälparceller (T-hjälpceller) och monocyter/makrofager. Det fungerar som en ko-receptor tillsammans med T-cellens receptor (TCR) för att binda till MHC klass II-komplexet på antigenpresenterande celler, vilket aktiverar T-cellen och initierar den immuna responsen. HIV använder sig av CD4-receptorn som en ingång till T-cellen och infekterar därmed huvudsakligen hjälparcellerna, vilket leder till ett nedsatt immunförsvar och progressivt sjukdomstillstånd.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.

'Livedo reticularis' är ett hudfenomen som kännetecknas av ett mönster av blåa eller lila, nätformade fläckar på huden. Detta beror på sämre cirkulation i de små blodkärlen under huden. Livedo reticularis kan vara en biverkan till vissa läkemedel eller vara associerad med olika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och blodsjukdomar. Ibland kan det också förekomma utan någon känd orsak (idiopatisk livedo reticularis). Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever livedo reticularis, särskilt om det är sammanflätat med andra symtom, för att fastställa en eventuell underliggande orsak och behandla den ifall möjligt.

I medically, ‘Mellangård’ är inte en etablerad term. Det kan vara en förväxlingsrisk med begrepp som ‘melkgång’, ‘mellanrum’ eller ‘Mittelgänge’ inom medicinska sammanhang, men dessa refererar till specifika platser eller strukturer i antingen kroppen eller medicinska institutioner.

Om du avser att fråga om någon annan term eller koncept, vänligen ge oss mer information så kan vi hjälpa dig att besvara din fråga korrekt.

Rosettbildning är ett begrepp inom patologi och histopathologi, som används för att beskriva en viss typ av cellstruktur som kan ses under mikroskopi. Det är inte en specifik medicinsk diagnos, utan snarare en observation av cellförhållanden som kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd.

En rosettformering uppstår när tumörceller eller andra typer av celler omger ett centralt objekt, ofta ett kapillärblodkärl eller en nervfiber. Cellerna bildar då en cirkel- eller halvcirkelstruktur runt det centrala objektet, vilket liknar en blomma eller rosett, därav namnet.

Rosettbildningar kan ses i olika typer av tumörer, såsom hjärntumörer och neuroendokrina tumörer. I vissa fall kan rosettbildningar vara ett tecken på en specifik subtyp av tumör, till exempel i medulloblastom, en typ av hjärntumör som ofta drabbar barn. I andra fall kan rosettbildningar vara en del av den normala strukturen hos vissa typer av celler, såsom i retina i ögat.

Det är viktigt att tolka rosettbildningar i klinisk kontext och tillsammans med andra histopatologiska och kliniska fynd, för att ställa en korrekt diagnos och ge den relevanta behandlingen.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

"Hemostas, kirurgisk" refererar till den aktiva processen att kontrollera och stoppa blödning under eller efter ett kirurgiskt ingrepp. Det innebär att använda sig av olika tekniker och metoder för att mekaniskt stänga av blodkärlen, såsom att använda klipp, knopar, ligaturer eller elektrisk ström (elektrokauterisering), för att stoppa blodflödet.

Ibland kan läkemedel som verkar hemostatiska användas för att underlätta blodstillningen, till exempel med hjälp av trombin, absorbabla hemostatiska material eller andra hemostatiska preparat.

Således är syftet med kirurgisk hemostas att minimera blodförlusten under och efter operationer, förhindra komplikationer som blödningar och underlätta patientens återhämtning.

Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.

'Utrustningssäkerhet' (engelska: equipment safety) är ett begrepp inom medicinsk teknik som handlar om att säkerställa att medicinsk utrustning används på ett sätt som minimerar riskerna för patienter, personal och användare. Det innefattar att utforma, tillverka, testa, installera, underhålla och använda utrustningen på ett säkert sätt, samt att informera användarna om risker och hur de ska användas korrekt.

En central del av utrustningssäkerheten är att följa relevanta nationella och internationella standarder och lagar, till exempel EU:s medicinteknikdirektiv och maskin direktiv. Dessutom bör en riskanalys genomföras för att identifiera, bedöma och hantera eventuella risker som kan uppstå under användningen av utrustningen.

Utrustningssäkerheten är viktig för att förhindra skador, sjukdomar och dödsfall som orsakas av felaktig användning eller felkonstruktion av medicinsk utrustning.

Hjärttoner är ljud som kan höras när man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. De bildas när hjärtklaffarna öppnas och stängs under varje hjärtslag. Normalt sett ska man kunna höra två toner, en hög ton (den första tonen) som kallas aortastoton och en lägre ton (den andra tonen) som kallas pulmonalstoton.

Den första tonen bildas när mitral- och tricuspidalklaffarna sluts under systolen, det vill säga när hjärtats venösa kammare töms på blod till de arteriella kambrarna. Den andra tonen bildas när aorta- och pulmonalisklaffarna stängs under diastolen, det vill säga när blodet strömmar tillbaka från aortan och lungartärerna till hjärtats venösa kammare.

Abnormala hjärttoner kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar och bör undersökas av en läkare.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

Kermesbärmitogener är ett samlingsnamn för en grupp bakterier som tillhör familjen Bartonellaceae. Dessa bakterier kan orsaka olika sjukdomar hos människor och djur, bland annat kattklössjuka (Bartonella henselae) och Oroyafeber (Bartonella bacilliformis). Namnet kommer från det spanska ordet "kermes" som betyder röd färg, vilket refererar till den röda färgen som produceras av vissa arter i släktet.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

En nervinflammation, även kallad neurit, är en inflammatorisk reaktion som sker i eller runt en nerv. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller giftig påverkan. Symptomen på en nervinflammation kan variera beroende på vilken nerv som är drabbad och hur allvarlig inflammationen är. Vanliga symtom inkluderar smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och förlorad reflexer. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, symptomhistoria, elektromyografi (EMG) och ibland med hjälp av bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRI). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel, smärtstillande medel, immunmodulerande behandling eller i vissa fall kirurgi.

Teknetium-99m aggregert albumin är en radiologisk kontrastmedel som används vid diagnostiska medicinska undersökningar, särskilt scintigrafi. Teknetium-99m är en radionuklid som har en kort halveringstid på ungefär 6 timmar och emitterar gamma-strålar. När det kombineras med aggregert albumin, som är ett proteinpreparat, skapas en radiokontrastagent som används för att visualisera olika delar av kroppen, till exempel hjärtat, levern, lungorna och benen.

Under scintigrafiproceduren injiceras denna radionuklid via en intravenös kateter in i blodomloppet. Därefter absorberas det av olika vävnader i kroppen och kan detekteras med en gammakamera, vilket ger en bild av struktur och funktion hos de organ som undersöks.

Teknetium-99m aggregert albumin används ofta för att utvärdera blodflödet till olika delar av kroppen, särskilt hjärtat, och kan hjälpa läkare att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika sjukdomar som hjärtsvikt, lungemboli och benbrott.

Proteus-infektioner är en typ av infektion som orsakas av bakterier i släktet Proteus. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord, men kan också kolonisera människors hud och slemhinnor utan att orsaka några symptom.

Proteus-infektioner kan drabba olika delar av kroppen, men de är vanligast i urinvägar, huden och sår. Infektionerna kan vara lokaliserade eller spridda i kroppen. Symptomen på en Proteus-infektion varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera feber, trötthet, smärta, svullnad och rodnad på den drabbade ytan.

Proteus-infektioner kan vara särskilt farliga för personer med nedsatt immunförsvar, som till exempel patienter med HIV/AIDS eller cancer, samt för äldre och barn. Dessa infektioner kan också orsaka allvarliga komplikationer hos patienter med urinvägsinfektioner (UTI), såsom pyelonefrit eller blodförgiftning (sepsis).

Proteus-infektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av Proteus kan vara resistenta mot vissa typer av antibiotika. Därför är det viktigt att identifiera specifika bakteriestammar och fastställa deras antibiotikaresistens för att välja rätt behandling.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

"Anesthetic adjuvants" refer to medications that are added to anesthetics to enhance the effects of the primary anesthetic agent, improve the quality of anesthesia, and reduce the required dosage of the main anesthetic. These adjuvants do not have significant analgesic or anesthetic properties on their own but can augment the effects of other anesthetic agents. They are often used in multimodal analgesia and anesthesia techniques to optimize perioperative pain management, reduce side effects, and improve patient outcomes. Examples of anesthetic adjuvants include ketamine, dexmedetomidine, clonidine, lidocaine, and magnesium sulfate.

'Njurartärhinder' (renal artery stenosis) är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning eller blockering i den artäriella blodflödet till en eller båda njurarna. Detta orsakas oftast av åderförkalkning (ateroskleros) eller fibromuskulär dysplasi, en bindvävsväxt som kan påverka det glatta muskelvävnätet i artären.

Njurartärhinder kan leda till högt blodtryck (hypertension), njursvikt och underlivsinfarkt. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta svårigheter att kontrollera blodtrycket, återkommande besvär med huvudvärk, yrsel eller andningssvårigheter samt edem i benen och annan vätskaansamling i kroppen.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och kan bekräftas med en angiografisk undersökning av njurartären. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kolesterolet, men i vissa fall kan en operation eller en mindre invasiv procedur som ballongdilatation eller stentplacering behövas för att öppna upp den förträngda artären.

'Kreatinin' är ett slags ämne som bildas i kroppen när musklerna bryter ner det aminosyra som heter kreatin. Det filtreras bort från blodet genom njurarna och tas sedan bort från kroppen via urinen. Nivåerna av kreatinin i blodet kan användas som ett mått på njurens funktion, eftersom en nedsatt njurfunktion kan leda till högre nivåer av kreatinin i blodet.

'Akuta situationer' kan definieras som medicinska tillstånd eller händelser som kräver omedelbar utvärdering, behandling och/eller övervakning för att undvika allvarliga skador eller dödsfall. Dessa situationer kan vara livshotande eller inte, men de kräver i alla fall snabb medicinsk respons på grund av deras potential att orsaka fortsatt skada om de inte behandlas omedelbart.

Exempel på akuta situationer inkluderar, men är inte begränsade till:

* Akut coronarsyndrom (ACS), inklusive hjärtinfarkt och instabil angina pectoris
* Akut respiratorisk distress (ARDS)
* Sepsis och septisk chock
* Anafylaxi
* Krampanfall
* Höga blodtryckskriser
* Diabeteskriser, inklusive hypoglykemi och hyperglykemi
* Akut njursvikt
* Hjärnblödningar och subaraknoidalblödningar
* Trauma, inklusive skalltrauma och andra allvarliga skador

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av 'akuta situationer' kan variera beroende på kontext och specialitet inom medicinen.

"Ambulance" er en medisk betegnelse for et køretøj, der anvendes til transportering af syge eller tilskadekomne personer. Ambulancer er typisk udstyret med medicinsk udstyr og medicinsk personale, såsom ambulancepersonale, sygeplejersker eller læger, der kan yde førstehjælp og anden akut medicinsk behandling under transporten.

Der findes forskellige typer af ambulancer, herunder grundambulancer, luftambulancer (helikoptere eller fly) og særligt udstyrede ambulancer til transportering af patienter med specielle behov, f.eks. intensivpatientambulancer.

Ambulancer spiller en vigtig rolle i nødsygehjælp og akut medicinsk bistand, især når det gælder at transportere patienter hurtigt og sikkert til et hospital eller andet behandlingssted.

Acetylsalicylsyra är en läkemedelssubstans som tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Den är kemiskt sett en acetylsubstituerad salicylsyra och är den aktiva substansen i läkemedlet Aspirin. Acetylsalicylsyra har flera farmakologiska effekter, bland annat febernedsättande, smärtstillande och antiinflammatorisk verkan. Den har också en blodplättsenhämmande effekt som gör att den används i förebyggande behandling av hjärt-kärlsjukdomar.

'Utrustning och tillbehör' är ett bredare begrepp inom medicinsk kontext som kan omfatta olika typer av produkter och enheter som används under diagnostiska, terapeutiska eller preventiva syften. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, medicintekniska enheter, instrument, apparater, maskiner, hjälpmedel och andra relaterade produkter som används för att underlätta vården av patienter eller för att stödja medicinska undersökningar och behandlingar.

Exempel på utrustning och tillbehör inom en medicinsk kontext kan vara:

* Medicintekniska enheter som exempelvis pacemakers, defibrillatorer, artificiella lungor, insulinpumpar och dialysmaskiner.
* Diagnostiska instrument som röntgenmaskiner, ultraljudsapparater, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT) skannrar.
* Terapeutiska enheter som exempelvis laservapen för kirurgi, strålbehandlingsutrustning för cancerbehandling och hyperbarkammare för dykarsjuka.
* Hjälpmedel som exempelvis rullstolar, proteser, hörapparater, synhjälpmedel och andningshjälpmedel.
* Skyddsutrustning som ansiktsmasker, skyddshandskar, skyddsoveraller och skyddsglasögon.
* Olika typer av slangar, slangar, kanyler, injektionsnålar, katetrar och andra kirurgiska instrument.

Det är viktigt att notera att det kan finnas strikta regler och lagar som gäller för certifiering, användning och underhåll av olika typer av medicinska enheter och hjälpmedel för att säkerställa patienternas säkerhet och effektivitet.

I medically, a thrombin time (TT) is a laboratory test used to measure the time it takes for blood to clot. Thrombin is a protein that plays a crucial role in the coagulation cascade, which is a series of chemical reactions that lead to the formation of a blood clot.

The TT test measures the activity of thrombin in a sample of plasma (the liquid portion of blood). The test involves adding a known amount of thrombin to a sample of plasma and measuring the time it takes for a clot to form. A prolonged thrombin time may indicate the presence of an inhibitor or deficiency of one or more factors involved in the coagulation cascade, such as fibrinogen or thrombin itself.

Abnormal TT results can be seen in various medical conditions, including disseminated intravascular coagulation (DIC), liver disease, and the use of certain medications that affect blood clotting, such as heparin. It is important to note that the TT test should not be used as a standalone test to diagnose these conditions, but rather as part of a comprehensive evaluation of a patient's coagulation status.

Cystoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett cystoskop, ett slankt rör med en lins och en ljuskälla, för att titta in i urinblåsan. Cystoskopet införs genom urinröret och möjliggör direkt seende av blåsans inre yta. Denna undersökning används vanligen för att diagnostisera eller övervaka behandlingar av olika urinvägsrelaterade sjukdomar, såsom till exempel cancer, cystit (urinfluss), stenar i urinvägarna eller skador på urinblåsan.

Energiförbrukning (energy expenditure) är inom medicinen ett mått på den mängd energi (vanligtvis uttryckt i kcal eller Joule) som organismen använder under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som behövs för att underhålla grundfunktioner såsom andning, hjärtslag och ämnesomsättning (rekommenderad daglig energibehov, RDA), samt den extra energi som används vid fysisk aktivitet.

Energiförbrukningen kan delas upp i tre huvudkomponenter:

1. Grundenergiförbrukning (Resting Energy Expenditure, REE): Den energimängd som organismen förbrukar under vila för att underhålla grundfunktionerna. Detta motsvarar ungefär 60-75% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

2. Termogenes: Den energiförbrukning som sker vid fördigandet och absorptionen av näringsämnen från maten. Detta motsvarar ungefär 10% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

3. Fysisk aktivitet: Den energiförbrukning som sker under fysisk aktivitet, inklusive rörelser som går, springa, lyfta och träna. Detta kan variera mycket beroende på personens livsstil och grad av fysisk aktivitet.

Det är viktigt att notera att olika metoder används för att mäta energiomsättning, inklusive direkta och indirekta kalorimetrimetoder, och att resultaten kan variera beroende på vilken metod som används.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

CD4-CD8-kvot är ett laboratoriemedicinskt mått som används för att hjälpa till att bedöma graden och typen av immunsvaghet hos en individ, särskilt vid HIV/AIDS. CD4 (eller T-hjälpcellar) och CD8 (eller T-suppressorceller) är två typer av vita blodkroppar som spelar viktiga roller i immunförsvaret.

CD4-celler hjälper till att koordinera immunsvar, medan CD8-celler hjälper till att dämpa immunsvar och eliminera virusinfekterade celler. Normala värden för CD4-CD8-kvoten är mellan 1 och 3. En låg kvot (3) kan också vara avvikande och kan indikera andra sjukdomar som påverkar immunförsvaret, såsom autoimmuna sjukdomar eller cancer.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

Karcinoid hjärtsjukdom, även känd som karcinoid cardiopati, är ett tillstånd där karcinoid tumörer producerar hormonliknande substanser som orsakar skada på hjärtat. Karcinoid tumörer är sällsynta neuroendokrina cancerformer som oftast uppstår i mag- och tarmkanalen, men kan även förekomma i lungorna och andra organ.

När karcinoid tumörer producerar serotonin och andra hormonliknande substanser, kan de orsaka att blodkärlen i hjärtat expanderar och att hjärtmuskulaturen blir thickened. Detta kan leda till hjärtklaffar som inte fungerar korrekt, samt högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension).

Symptomen på karcinoid hjärtsjukdom inkluderar andnöd, trötthet, yrsel, svaghet och synproblem. Behandlingen av karcinoid hjärtsjukdom kan omfatta mediciner som minskar produktionen av serotonin och andra hormonliknande substanser, samt operationer för att reparera eller ersätta skadade hjärtkärl och hjärtmuskulatur.

'Wrist’ er en del av armen som forbinder hånden med underarmen. På medisinsk språk, refererer vi ofte til det som ‘carpus’ eller ‘wrist joint’. Wristen består av 8 små ben (os carpi) staplet på hverandre og en runde ledkapsel som tillater bevegelse mellom disse bena og underarmen (forearm). Den primære funksjonen til wristen er å gi oss muligheten for å bevege vår hånd i mange retninger, inkludert op-og-ned-bevegelse, sidelong bevegelse og rotasjon.

Enligt medicinskt perspektiv är ett "blodstillande medel" (eller hemostatisk medel) ett preparat som används för att stävja eller förhindra blödningar. Det kan vara ett läkemedel som intas oralt, injiceras eller appliceras lokalt på sårytan. Blodstillande medel fungerar genom att på olika sätt påverka blodets koaguleringssystem, komprimerar blodkärlen eller stödjer bildandet av blodproppar (tromboser). Exempel på blodstillande medel inkluderar vitamin K-antagonister, trombocytaggregationshämmare och direkta orala antikoagulanter.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

I medicinsk kontext kan "onödigt ingrepp" (engelska: "unnecessary intervention") definieras som en behandling, undersökning eller annan form av vård som inte är stödd av tillräckliga kliniska belägg och som inte tros ge någon netto nytta för patienten, med hänsyn till potentiala risker, biverkningar, kostnader och andra faktorer. Det kan också handla om vården som inte är i enlighet med god medicinsk praxis eller nationella/internationella riktlinjer för vård och behandling.

Det är viktigt att poängtera att bedömningen av vad som är ett onödigt ingrepp kan variera beroende på individuell patient situation, preferenser och samtycke, samt lokala resurser och riktlinjer.

Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.

Epoprostenol är ett syntetiskt analog av prostacyclin, ett naturligt förekommande prostaglandin i kroppen. Det används som läkemedel för behandling av pulmonell arteriell hypertoni (PAH), en allvarlig lungsjukdom som orsakar högt blodtryck i lungartärerna.

Epoprostenol verkar som ett starkt vasodilatator, vilket betyder att det vidgar blodkärlen och sänker därmed blodtrycket. Detta hjälper till att minska den extra belastning som PAH orsakar på hjärtat och förbättra symtomen såsom andfåddhet, trötthet och bröstsmärtor.

Läkemedlet ges vanligen som en kontinuerlig infusion genom en smal kanyel under huden eller direkt in i ett centralt venerikt kateter. Det måste förvaras i en iskall låda och ska ges till patienten så snart som möjligt efter att det har tappats upp, eftersom det har en mycket kort halveringstid på endast några minuter.

Epoprostenol är ett effektivt läkemedel för behandling av PAH, men det kan också orsaka biverkningar som huvudvärk, flimmer, svettningar, diarré och lågt blodtryck. Dessa biverkningar tenderar att vara reversibla och kan hanteras genom justering av dosen eller behandling av symtomen.

Streptokinase är ett enzym som produceras av beta-hemolytiska streptokocker, särskilt Streptococcus pyogenes. Det fungerar som ett trombolytiskt medel, vilket betyder att det bryter ner blodproppar genom aktivering av plasminogen till plasmin. Plasmin är ett enzym som normalt finns i kroppen och bryter ner fibrin, ett protein som ingår i blodproppar.

Streptokinas används inom medicinen för att behandla akut lungemboli, djup venös trombos och myocardieinfarkt (hjärtattack). Behandlingen med streptokinas ska ske under övervakning i en sjukhusmiljö på grund av potentiala biverkningar som blödning.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpar ut från hjärtat under en minut. Det beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag).

En låg hjärtminutvolym, även känd som lägre gränsen av normalt HMV, definieras som mindre än 50 milliliter per slag. Detta kan vara ett tecken på att hjärtat inte pumpar tillräckligt mycket blod för att möta kroppens behov, vilket kan orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och yrsel. Lågt HMV kan bero på olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom hjärtsvikt, hjärtklaffssjukdomar eller hjärtskada efter ett hjärtattack.

Ioxaglat är ett jodbaserat, lågosmolalt, icke-ioniskt kontrastmedel som används vid angiografi och andra radiodiagnostiska undersökningar för att förbättra synligheten av blodkärl och andra strukturer. Det är en typ av gadoliniumförening som verkar genom att kortvarigt påverka T1-relaxationstiden i vävnader, vilket resulterar i ett ökat signalintensitet på T1-viktade magnetresonansavbildningar. Ioxaglat elimineras främst via njurarna och bör inte användas hos patienter med nedsatt njurfunktion eftersom det kan leda till kontrastmedelsnefropati.

"Akutmottagning" är en benämning inom sjukvården som refererar till en vårdmiljö där patienter med akuta problem eller skador kan få snabb och kompetent medicinsk behandling. Ofta är akutmottagningen den första kontaktpunkten mellan patienten och sjukvården när en akut sjukdom eller skada har uppstått.

Den exakta definitionen av "akutmottagning" kan variera beroende på land, region och lokal regleringar. Men i allmänhet innebär det att patienter med allvarliga eller livshotande tillstånd prioriteras först, följt av patienter med mindre allvarliga men fortfarande akuta behov.

Exempel på tillstånd som kan behandlas i en akutmottagning inkluderar stroke, hjärtinfarkt, svår andningsbesvär, blodförgiftning, skador från olyckor och andra allvarliga eller livshotande tillstånd.

Akutmottagningen är ofta öppen dygnet runt och har personal som är utbildade i akutsjukvård, inklusive läkare, sjuksköterskor, specialistsköterskor och andra vårdpersonal. De arbetar tillsammans för att snabbt diagnostisera och behandla patienter med akuta medicinska problem.

Phosphodiesterase 5 (PDE5) inhibitors are a class of medications that block the action of the phosphodiesterase 5 enzyme. This enzyme is responsible for breaking down cyclic guanosine monophosphate (cGMP), a molecule that plays a role in relaxing smooth muscle tissue and increasing blood flow.

PDE5 inhibitors are primarily used to treat erectile dysfunction, as they help increase blood flow to the penis, making it easier to achieve and maintain an erection. Examples of PDE5 inhibitors include sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis), and vardenafil (Levitra).

In addition to their use in treating erectile dysfunction, PDE5 inhibitors have also been studied for their potential benefits in treating other conditions, such as pulmonary arterial hypertension and benign prostatic hyperplasia. However, it is important to note that these medications should only be used under the guidance of a healthcare professional, as they can interact with other medications and may not be suitable for everyone.

Perioperativt omhändertagande är den medicinska vården som en patient får innan, under och efter en operation. Det inkluderar utvärdering av patients status och risker före operationen, anestesiplanering, övervakning under operationen, smärtlindring och postoperativ vård för att främja patientens snabbare återhämtning och minska komplikationer. Perioperativt omhändertagande är ett samarbete mellan olika medicinska specialiteter, inklusive kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och andra vårdpersonal.

Allotransplantation är en medicinsk term som refererar till en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från autotransplantation, där material transplanteras från en del av kroppen till en annan del hos samma individ, och xenotransplantation, där material transplanteras från ett djur till en människa.

Allotransplantationer kan vara livräddande eller förbättra livskvaliteten för mottagaren, men de medför också risker som är relaterade till kompatibiliteten mellan donatorn och mottagaren. För att minska risken för avstötning av transplantatet används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar.

Exempel på allotransplantationer inkluderar lever-, njure- och hjärttransplantationer, men också mindre invasiva procedurer såsom benmärgstransplantation.

'Blodsocker' er en medisinsk betegnelse for sukkerkoncentrasjonen i blodet, og måles typisk i millimol pr. liter (mmol/L) eller milligram pr. déciliter (mg/dL). Det er også kjent som blodglukosen. Normal verdier for blodsocker ligger vanligvis mellom 4,0 og 5,5 mmol/L etter en 8-timers fasten, men variasjoner kan forekomme alt etter individet og alderen. Høye blodsockerverdi kan være ein indikator for diabetes eller andre medisinske tilstander.

'Armhåleven' refererer til den hule, trekanterede formede rum under skulderen, hvor overarmen (humernes) overflade møder de to forreste muskler i overarmsregionen (biceps brachii og coracobrachialis). Dette område indeholder også lymfeknuder, som er en del af kroppens immunforsvar. På engelsk kaldes det 'axilla' eller 'armpit'.

En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:

1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.

2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.

3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.

Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga

Elektrofysiologiska tekniker (EPS) för hjärtat är metoder som används för att undersöka och behandla hjärtats elektriska aktivitet. Detta görs genom att placera fina elektroder i olika delar av hjärtat via en kateter som införs genom en ven i arm eller lår.

EPS kan användas för att:

* Diagnostisera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmi
* Lokalisera och kartlägga abnorma elektriska banor i hjärtat som orsakar oregelbundna hjärtslag
* Testa effekten av olika behandlingar, till exempel mediciner eller ablation
* Genomföra en ablation, vilket innebär att försöka eliminera eller isolera abnorma elektriska banor i hjärtat med hjälp av värme, kyla eller annan energi.

EPS är en specialiserad procedur som utförs av en elektrofysiolog, en läkare med specialistutbildning inom området. Proceduren kräver speciell utrustning och används ofta för att diagnostisera och behandla komplexa hjärtrytmstörningar som inte svarar på andra behandlingsmetoder.

Förmaksfunktion, vänster, är ett medicinskt begrepp som refererar till den funktion som vänster förmak har i hjärtat. Vänster förmak är en av de fyra hjärtkamrarna och fungerar som en slags ventil som kontrollerar flödet av syresatt blod från lungorna in i vänster kammar. När vänster förmak kontraherar (sammandraget sig), pressas blodet genom mitralisklaffen och in i vänster kammare, varpå det pumpas ut till kroppen genom aortaklaffen och aortan. Förmaksfunktionen, vänster, kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom mitralisklaffsstenos (trångning av mitralisklaffen) eller mitralisklaffsregurgitation (slapphälle på mitralisklaffen), vilket kan leda till ökad tryck i vänster förmak och symtom som andnöd, trötthet och vatteningress i lungorna.

En hjärtstopp är ett tillstånd då hjärtat slutar att pumpa blod effektivt genom kroppen. Detta orsakas vanligtvis av ett avbrott i den elektriska signaleringen som koordinerar hjärtmuskulaturens kontraheringar.

Det finns två huvudtyper av hjärtstopp:

1. Asystoli: Detta innebär att det saknas alla elektriska aktiviteter i hjärtat, och hjärtat slutar att pumpa blod.
2. Ventrikulär fibrillation (VF): Detta är en allvarlig rytmrubbing i de undre kammarena (ventriklarna) av hjärtat, vilket gör att de inte kan pumpa blod effektivt. I stället skakar kamrarna snabbt och oordnat.

Båda typerna av hjärtstopp är livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta genom att ge elektriska stötar med ett defibrillator för att återställa normal hjärtrytm.

Ett konfidensintervall är ett statistiskt intervalle som används för att uppskatta sannolikheten för att en okänd populationparameter faller inom ett visst intervall. Det är ett sätt att ange osäkerheten i en uppskattning av en parameter, såsom medelvärde eller procentandel. Konfidensintervallet beräknas från data i en stichprobef och är beroende av större eller mindre incertitud om stichproben representerar populationen korrekt.

Ett (1 - α) konfidensintervall för en parameter betyder att om vi upprepar ett experiment med samma storlek på stichproben och beräknar ett konfidensintervall för varje experiment, så kommer (1 - α) % av dessa intervall att innehålla den verkliga populationparametern. Till exempel om vi väljer ett 95% konfidensintervall, kommer 95 av 100 konfidensintervall att innehålla den verkliga populationparametern.

Konfidensintervallet består ofta av två delar: en punktuppskattning (till exempel ett medelvärde) och ett intervall som anger intervallets bredd (till exempel ett intervall på +/- 2 standardavvikelser från medelvärdet). Det är viktigt att notera att konfidensintervallet inte ger en sannolikhetsförklaring för var den verkliga populationparametern befinner sig, utan anger snarare ett intervall där vi kan ha förvänta oss att finna den verkliga populationparametern med en given sannolikhet.

En hjärttumör är en ovanlig form av cancer som utvecklas inne i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat. Det finns två huvudtyper av hjärttumörer: primära och sekundära.

Primära hjärttumörer är tumörer som har sitt ursprung i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat, såsom serösa membran, klaffar eller kärl. De flesta primära hjärttumörer är godartade (benigna), men vissa kan vara elakartade (maligna) och aggressiva. De vanligaste typerna av godartade hjärttumörer inkluderar myxom, papillärfibroelastom och rhabdomyom. De vanligaste typerna av elakartade hjärttumörer inkluderar angiosarkom, rhabdomyosarkom och fibrosarkom.

Sekundära hjärttumörer är tumörer som har spridit sig (metastaserat) till hjärtat från andra delar av kroppen. De är mycket vanligare än primära hjärttumörer och kan uppstå från en mängd olika typer av cancer, såsom lungcancer, bröstcancer, levercancer och melanom.

Symptomen på hjärttumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vissa personer med små eller långsamt växande tumörer kan inte ha några symptom alls, medan andra med större eller snabbväxande tumörer kan ha symtom som andnöd, trötthet, synpunkter, yrsel, svimningar och smärtor i bröstet eller armarna. Behandlingen för hjärttumörer beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, plats och om patienten har några andra sjukdomar eller hälsoproblem. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi och målinriktad terapi.

Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.

CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.

Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Kontinenta urinreservoarer' är en typ av urinereservoar som används inom urologi och ger patienten möjlighet att kontrollera urinläckage och tömma reservoaren självständigt. Denna typ av reservoar konstrueras ofta med hjälp av patientens eget vävnadsmaterial, exempelvis tunntarm, som formas till en behållare och ansluts till urinledarna (uretrarna).

Det viktigaste målet med kontinenta urinreservoarer är att uppnå acceptabel blasvolym och kontinens, så att patienten kan känna tryck i reservoaren när den är full och tömma den självständigt genom att antingen hosta, pressa eller använda en muskelkontraktion (Valsalva manöver).

Det finns olika typer av kontinenta urinreservoarer, men de två vanligaste teknikerna är:

1. Hohlångsreservoaren: Denna typ av reservoar skapas genom att forma en tunnel av tunntarm (typiska 40-50 cm) till en S-formad behållare med två ändar. Ena änden är stängd och den andra ansluts till urinledaren. Reservoaren placeras vanligtvis under muskulaturen i buken och täcks av tarmludd (serosan) för att minska risken för komplikationer som fistelbildningar eller infektioner.
2. Studerande reservoaren: Denna typ av reservoar skapas genom att forma en kortare tunnel av tunntarm (typiska 15-20 cm) till en sfärisk behållare med en enda ända som är stängd. Reservoaren placeras vanligtvis under muskulaturen i buken och fylls med ett speciellt material, exempelvis Teflon eller silikon, för att öka dess volym och styrka.

Båda teknikerna har sina fördelar och nackdelar, men det är viktigt att diskutera dessa alternativ med en erfaren kirurg för att avgöra vilken metod som passar bäst i varje individuell situation.

"Ett distriktssjukhus är en typ av sjukhus som är ansvarigt för att erbjuda primär- och specialistvård till en viss geografisk region eller distrikt. Det innebär att de tar hand om akuta fall, planerade behandlingar och rehabilitering samt förebyggande åtgärder för den lokalbefolkningen. De erbjuder ofta en viss nivå av specialistvård, men kan även ha samarbete med större universitetssjukhus för mer komplexa fall."

Översättning: "Ett distriktssjukhus är en typ av sjukhus som ansvarar för att erbjuda primär- och specialistvård till en viss geografisk region eller distrikt. Det innebär att de tar hand om akuta fall, planerade behandlingar och rehabilitering samt förebyggande åtgärder för den lokalbefolkningen. De erbjuder ofta en viss nivå av specialistvård, men kan även ha samarbete med större universitetssjukhus för mer komplexa fall."

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.

CD8-antigen är ett proteinkomplex som finns på ytan av vissa typer av vita blodceller, så kallade T-lymfocyter. CD8-proteinet hjälper till att identifiera och binder till specifika proteinmolekyler, antigener, på ytan av infekterade celler eller cancerceller. När en CD8+ T-lymfocyt binder till en sådan cel via sitt CD8-antigen, kan den aktiveras och därefter producera cytokiner som hjälper till att koordinera ett immunsvar mot den infekterade eller cancercellen. CD8-antigen är därför viktigt för cellmedierad immunitet och skyddar kroppen mot infektioner och cancer.

Polyvinylchlorid (PVC) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används i en mängd olika produkter, inklusive rör, kablage, fönstergera och skivor för grammofonplattor. Det tillverkas genom polymerisation av vinylklorid (C2H3Cl), en klorgaserad vätekarbon-derivat.

PVC är ett av de mest använda plasterna i världen, tack vare dess låga kostnad, lättformbarhet och goda elektriska isoleringsförmågor. Det kan dock vara svår att bearbeta på grund av sin höga smältpunkt och tendensen att frigöra giftiga klorgas under förbränning. För att mildra dessa nackdelar tillsätts ofta till exempel fyllnadsmedel, stabilisatorer och plastificeringsmedel under tillverkningsprocessen.

En miniatyrsvin är ett begrepp som saknar en entydig och vedertagen medicinsk definition. Termen används ofta i veterinärmedicinen för att beskriva små grisar som avlas för sällskaps- eller dekorativa syften, istället för för kommersiella ändamål som köttproduktion. Dessa små grisar kan ha en mindre storlek jämfört med vanliga grisar på grund av genetiska faktorer eller speciell uppfödning. Det är viktigt att notera att det finns ingen standardiserad storleksgräns eller specifikationer för vad som kan definieras som ett miniatyrsvin.

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Charcot-Marie-Tooth (CMT) sjukdom, även känd som peroneal muskelatrofi, är en grupp av arvtagna neurologiska störningar som orsakas av skador på det perifera nervsystemet. Detta leder till svaghet och atrofi (förtvining) av muskler i benen och i vissa fall även i armarna.

CMT är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av skador på myelinlager som omger nervcellernas utskott, kallade axoner, samt på axonerna själva. Detta leder till att nervimpulserna inte kan ledas korrekt, vilket orsakar muskelsvaghet och sensorisk förlorad känsla i extremiteterna.

CMT är en autosomalt dominant genetisk störning, vilket betyder att en enda kopia av den skadliga genen räcker för att orsaka sjukdomen. Det finns flera olika gener som kan vara associerade med CMT, och sjukdomens symtom och svårighetsgrad kan variera beroende på vilken gen som är skadad.

CMT är en progressiv sjukdom, men den tenderar att utvecklas långsamt över tid. Symptomen kan börja uppvisas under barndomen eller tidiga vuxenlivet och kan inkludera:

* Förlust av muskelstyrka i fot- och vristmuskler, vilket kan leda till att fötterna pekar nedåt (pes cavus) eller att personen går på tåspetsarna.
* Atrofi (förtvining) av musklerna i underbenen och i vissa fall även i överarmarna.
* Sensorisk förlorad känsla i händer och fötter.
* Svårigheter med balans och koordination.
* Krampanelekser (fasciculationer) i benen och armarna.

Det finns inget botemedel för CMT, men behandling kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra kvaliteten på livet. Behandling kan inkludera fysioterapi, ortopedisk skoingjning, användande av assistiva enheter och mediciner för smärta och spasticitet.

A "nerve crush" injury är ett traumatisk skada till en nerv som orsakas av kompression eller tryck på nerven under en längre period. Detta kan leda till skador på myelinhöljet som omger nerven och kan orsaka problem med nervens funktion, inklusive sänkt känsel, smärta, svaghet eller muskelsammamnande i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan en nerve crush-skada leda till permanent nerve skada om den inte behandlas snabbt och effektivt.

Patienttransporter (eller patienttransportör) är en individ eller en tjänst som hjälper till att transportera patienter från ett ställe till ett annat, ofta mellan olika vårdmiljöer såsom sjukhus, kliniker, äldreboenden eller hem. Det kan handla om att använda sig av bårbilar, ambulansfordon eller andra specialutrustade fordon för att transportera patienter som behöver särskild vård under transporten.

Patienttransporter kan också involvera att hjälpa patienter att gå eller röra sig inom och mellan byggnader, såsom från en avdelning till en annan inom ett sjukhus. Patienttransporterna utförs ofta av välutbildad personal som har utbildats i säkerhetsaspekter, manuell hantering och patientomsorg under transporten.

Adrenerga betablockerare är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på beta-receptorerna i kroppen. Dessa receptorer finns bland annat i hjärtat, lungorna, levern och blodkärlen.

När betablockerare binder till beta-receptorerna förhindrar de att adrenalin och noradrenalin stimulerar dem, vilket sänker pulsens hastighet, minskar blodtrycket och reducerar arbetet som hjärtat behöver göra. Betablockerare används ofta för att behandla olika typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, kärlkramp (angina pectoris) och hjärtsvikt. De kan också användas för att behandla rytmstörningar i hjärtat, migrän och vissa former av skakningar.

Det finns två typer av beta-receptorer i kroppen: beta-1 och beta-2. Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och kontrollerar dess frekvens och kontraktionsstyrka, medan beta-2-receptorerna finns i bland annat lungorna, levern och blodkärlen och reglerar andningen, glukosomsättning och vasodilatation. Betablockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast blockerar beta-1-receptorerna (selektiva) eller också blockerar både beta-1- och beta-2-receptorerna (icke-selektiva).

Exempel på vanligt använda betablockerare inkluderar atenolol, metoprolol, bisoprolol och propranolol.

Cellulär immunitet, även känt som cellmedierad immunitet, är en form av immunitet som involverar celler som kan identifiera och förstöra infektiösa agenter eller cancerceller. Detta sker genom att speciella immunceller, såsom T-lymfocyter (eller T-celler), aktiveras för att direkt attackera och eliminera de främmande cellerna eller ämnena som orsakar sjukdomen.

Cellulär immunitet är en viktig del av vår immunförsvarsmekanism, särskilt när det gäller att bekämpa intracellulära patogener, som virus och bakterier som lever inne i våra celler. Denna form av immunitet är också viktig för att eliminera cancerceller, eftersom de ofta undgår upptäckt av andra delar av det immunologiska systemet.

Cellulär immunitet skiljer sig från humoral immunitet, som istället involverar produktionen av antikroppar av B-lymfocyter (eller B-celler) för att bekämpa extracellulära patogener. Båda formerna av immunitet arbetar tillsammans för att skydda kroppen mot infektion och sjukdom.

Interleukin-10 (IL-10) är ett cytokin som produceras av flera olika celltyper, inklusive T-celler, B-celler och makrofager. IL-10 har en immunosuppressiv effekt och fungerar som en antiinflammatorisk signalmolekyl i kroppen. Den hämmar aktiveringen av immunförsvaret genom att hämma produktionen av proinflammatoriska cytokiner, såsom IL-1, IL-6, TNF-alpha och interferon-gamma. IL-10 bidrar också till att hämma antigenpresenterande cellers förmåga att aktivera T-celler. Dessutom har IL-10 en skyddande effekt på epitelceller i tarmen och är involverat i regleringen av autoimmuna reaktioner.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter – båda armarna och benen. Orsaken till tetraplegin kan vara en skada orsakad av trauma, som i fall av allvarliga bilolyckor eller falls skador, eller sjukdomar som cancer, ryggradscancer eller infektioner.

Nivån och svårighetsgraden av tetraplegi kan variera beroende på var skadan har inträffat i ryggmärgen. I allmänhet, ju högre upp på ryggraden skadan är placerad, desto mer omfattande blir symtomen och funktionsnedsättningen. Tetraplegi kan också orsaka andra komplikationer, såsom andningssvårigheter, sänkt blodtryck, sväljningssvårigheter och förhöjd risk för lunginfektioner.

Behandlingen av tetraplegi består ofta av kombinationen av medicinsk behandling, rehabilitering och livslånga vårdprogram, med syfte att underlätta aktiviteter i vardagslivet, förbättra kvaliteten på livet och förebygga komplikationer.

Konjac glycan eller Konjakglukan är ett polysackarid som utvinns från rotstockarna av den asiatiska växten Amorphophallus konjac. Konkanavalin A (ConA) är ett protein som isoleras från bönor av släktet Canavalia, till exempel svartböna eller jackböna. ConA har förmåga att binda till specifika sockerstrukturer på ytan av celler och kan användas inom forskning för att undersöka cellytor och deras interaktioner.

I medicinsk kontext har ConA använts som ett laboratoriemedel vid diagnostisering av olika sjukdomar, eftersom det kan binda till specifika sockerstrukturer på ytan av infektiösa mikroorganismer eller virus. Detta kan hjälpa till att identifiera och karaktärisera patogener i patientprover.

Emellertid bör nämnas att användningen av ConA inom klinisk medicin är begränsad, eftersom det inte används som en direkt behandlingsmetod för någon specifik sjukdom. Det är istället ett forskningsverktyg och diagnostiskt redskap som kan hjälpa till att förstå och undersöka olika medicinska tillstånd på cell- och molekylär nivå.

Interleukin-2-receptor (IL-2R) er ein type av reseptorer som finns på overflata av mange slags immuns cells, bl.a. T-celler og NK-celler. IL-2R består av tre forskjellige underenheter: alpha (CD25), beta (CD122) og gamma (CD132). Disse underenhetene kan forekomme i ulike kombinasjoner, noh vil IL-2R oftest referere til den komplekse bestående av både alpha- og betaenheten samt gammaenheten.

IL-2 er ein cytokin som spiller en viktig rolle i aktivering og proliferasjon av T-celler. Når IL-2 binder til IL-2R, fører dette til intrasellulær signaloverføring som leder til aktivering av forskjellige cellulære prosesser, bl.a. cellveskelvokst og produksjon av andre cytokiner. Dermed er IL-2R ein viktig regulerende faktor i immunsresponset.

Abnorme nivåer av IL-2R kan være forbundet med ulike sykdommer, bl.a. autoimmune sjukdomar og kræft. For eksempel er høye nivåer av IL-2R i blodet ein indikator på aktiviteten til mange slags kræftceller, og det kan være brukt som ein markeringsfaktor for diagnose og overvaking av kræft.

'Höftven' är en benämning inom ortopedi och kirurgi som refererar till en fraktur eller skada på höftleden, det vill säga den led som sitter mellan höftbenet (os coxae) och lårbenet (femur). Det kan handla om allt ifrån mindre skador och smärtor till allvarliga frakturer eller displasieringar.

En vanlig typ av höftskada är bensulkeshöft, där sulken på baksidan av lårbenet (trochanter major) lossnar från resten av benet. Detta kan inträffa till exempel vid en fallolycka eller vid våldsam behandling under en operation. Andra typer av höftskador inkluderar dislokationer (ledkapselns avlossning från ledpannan), subluxationer (delvis avlossning) och frakturer av höftbenet eller lårbenet.

Höftskador kan vara mycket smärtsamma och kunna ställa till betydande problem med rörelseförmågan. Behandlingen beror på typ och svårighetsgrad av skadan, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi, användning av stödjande hjälpmedel som käppar eller korsett samt i vissa fall operation.

Scimitarsyndrom, även känt som "halvmånesyndrom", är ett sällsynt medfött syndrom där det förekommer abnormaliteter i lungornas blodkärl och hjärtkammare. Det huvudsakliga kännetecknet är en anomal blodkärlsformation i lungan som ser ut som en halvmåne (scimitar) på röntgenbilder.

Den abnorma blodkärlen dränerar vanligtvis till vänster hjärtkammare istället för de normala lungartärerna, och det kan förekomma andra kardiovaskulära avvikelser också. Syndromet kan variera i allvarlighetsgrad, från milda symptom som hosta och andfåddhet till allvarliga komplikationer som lunginfektioner och hjärtfel. Behandlingen kan innebära kirurgi eller andra terapeutiska metoder beroende på symtomens allvarlighetsgrad och individuella behov.

Interleukin-4 (IL-4) er ein cytokine som spiller en viktig rolle innenfor immunsystemet og inflammasjonen. Det produseres av flere forskjellige typer av celler, blant annet T-hjelperceller, mastceller og basofile celler. IL-4 har mange funksjoner, men er særlig kjent for sin rolle i stimuleringen av B-cellers differensiasjon og antibassekretorisk aktivitet, samt for sin inngang i differentieringen av T-hjelperceller til en type kalt TH2-celler. Disse cellene er viktige for å regulere immunresponsen mot parasittiske organismer og allergiske reaksjoner. IL-4 kan også ha anti-inflammatoriske effekter og spille en rolle i heileprosessen.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

Puls definieras inom medicinen som den kraftiga, rytmiska expansionsrörelsen hos artärerna i samband med varje hjärtslag. Den orsakas av att blod pressas ut från vänster ventrikel under slagfasen och fyller artärerna, vilket leder till en ökning av trycket och en efterföljande expansion av artärväggarna. Pulsen kan kännas som en taktfast vibration eller knackning i olika delar av kroppen, ofta i halsen (karotispulsen) eller vid handledens insida.

Pulsen mäts vanligtvis i antal slag per minut och kan ge värdefull information om en persons hjärtfunktion, blodtryck och allmänt hälsotillstånd. Normalpulsen varierar beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer, men för en vuxen person vid vila ligger den ofta mellan 60 och 100 slag per minut.

Receptorer: Proteiner på cellytan som kan binde specifika molekyler, till exempel hormoner, neurotransmittorers eller andra signalsubstanser. Dessa receptorer utlöser en biokemisk respons inne i cellen när de aktiveras av sina respektive ligander (de molekyler de binder till).

Antigen: En substans som kan identifieras och inducera en immunrespons hos ett immunsystem. Antigener kan vara proteiner, polysackarider, glykoproteiner eller andra molekyler som finns på ytan av celler eller fritt i kroppen. De kan vara både exogena (främmande) och endogena (egen). Exogena antigener kommer från utomstället, till exempel virus, bakterier eller parasiter, medan endogena antigener produceras inne i kroppen, som till exempel cancerceller.

T-celler alfa-beta: En undergrupp av T-celler, som är en typ av vita blodkroppar som spiller en central roll i cellmedierad immunitet. T-celler alfa-beta har receptorer som består av två typer av proteinkedjor, alfa- och betakedjorna, som tillsammans bildar ett komplex som kan binda specifikt till en viss kombination av antigen och MHC-molekyler (major histocompatibility complex) på ytan av andra celler. När T-cellen alfa-beta binder till sin målcell aktiveras den och kan sedan initiera en immunrespons, till exempel att producera cytokiner eller döda målcellen.

En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.

'Klinisk kompetens' refererer til en individ's evne til at anvende sine kundskaber, færdigheder og attitude i praktisk, realverdenskontekst for at levere effektiv, sikker og passende medicinsk varetægt for patienter. Det inkluderer evnen til at tage en patients historie, udføre fysiske eksaminationer, analysere laboratorie- og diagnostiske data, stille en diagnose, udvikle og implementere en behandlingsplan, evaluere effekten af behandlingen og forbedre kommunikation med patienter, deres familier og andre sundhedspersonale. Klinisk kompetens kræver også evnen til at vurdere et patients helbred i bredere perspektiv, tage hensyn til de sociale, kulturelle og emotionelle aspekter af deres liv og have respekt for deres selvbestemmelse og præferencer.

Fallopian tubes, på svenska även kända som eileiter, är en del av det kvinnliga reproduktionssystemet. De två fallopiska tuberna sträcker sig från äggstockarna och mynnar ut i livmoderns (matris) slemhinna. Deras främsta funktion är att transportera den befruktade ägcellen, det vill säga befruktat ägg, till livmodern där den kan utvecklas till ett foster. Fallopian tuberna innehåller cilier och muskulatur som hjälper till att transportera ägcellen genom rörelser och luftströmmer.

En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.

Takykardi supraventrikulär (SV-takykardi) är en hjärtslagfrekvensacceleration orsakad av en överaktiv supraventrikulär nod eller ett annat supraventrikulärt focus. Det innebär att hjärtat slår fortare än normalt, ofta mer än 100 slag per minut i vila. SV-takykardi är en form av tachykardi som skiljer sig från ventrikulär tachykardi (VT), där hjärtats undera kammare är ansvarig för den ökade frekvensen.

SV-tachykardi kan orsaka symtom som palpitationer, yrsel, svimningar, andfåddhet eller bröstsmärta. I vissa fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas av en slump under en rutinmässig hjärtundersökning. SV-tachykardi kan bero på olika orsaker, inklusive strukturella hjärtsjukdomar, elektrolytrubbningar, stimulansmedel eller andra läkemedel, eller det kan vara idiopatisk (inga kända orsaker). Behandlingen beror på symtomen och underliggande orsaken. I vissa fall behövs inget specifikt behandlingsåtgärd, medan andra fall kan kräva medicinsk behandling, ablation eller andra terapeutiska åtgärder.

Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).

En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.

Lymfopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har en lägre än normalt antal lymfocyter i cirkulation i blodet. Lymfocyter är en typ av vit blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. Nivån på lymfocyter kan mätas genom en blodprovsanalys och normvärdena kan variera beroende på ålder, kön och andra faktorer. Låga nivåer av lymfocyter kan orsakas av olika sjukdomar eller behandlingar, till exempel HIV/AIDS, cancerbehandlingar som kemoterapi och strålbehandling, autoimmuna sjukdomar och vissa infektioner.

Myelin P0-protein, även känt som MPZ (myelin protein zero), är ett strukturellt proteín som hjälper till att bilda myelinscheman runt nervceller i centrala och perifera nervsystemet. Myelin är en fettrik substans som omger axonet, eller den långa utskjutningen, på en nervcell, och fungerar som en isolerande skida som ökar hastigheten för nervimpulser (action potentials) genom att minska elektrisk ledningsförluster.

P0-proteinet är ett transmembrant protein som utgör en viktig del av myelinschemat. Det är det mest abundanta proteinet i perifera nervsystemets myelin och utgör upp till 50% av dess proteiner. P0-proteinet bildar homofila dimerer, vilket betyder att två identiska monomerer av protein sammanfogas för att bilda en dimer. Dessa dimerer är sedan ordnade i parallella rader och bildar tillsammans med andra lipider och proteiner den multilaminära strukturen hos myelinschemat.

P0-proteinet har också visat sig spela en viktig roll för stabiliteten och integriteten av myelinschemat, samt i underhållet och återuppbyggnaden av myelin efter skada. Mutationer i MPZ-genen kan leda till flera olika perifera neuropatier, som exempelvis Charcot-Marie-Tooth sjukdomstyp 1B (CMT1B), en ärftlig neurologisk störning som kännetecknas av progressiv muskelsvaghet och sensorisk neuropati i benen och ibland även armarna.

Parenteral näring, total (PNT) är en form av medicinsk behandling där all näringsbehov tas in via en injektion i blodbanan, istället för via munnen. Detta görs vanligtvis genom en central venkateter, som placeras i en stor vena i bröstet eller halsen. PNT används ofta när någon inte kan få tillräcklig näring oralt eller enteralt (dvs. via mag-tarmkanalen) på grund av sjukdom, skada eller operation.

PNT innehåller alla de nödvändiga näringsämnen som kroppen behöver för att fungera korrekt, inklusive kolhydrater, protein, lipider, vitaminer och mineraler. Lösningarna är speciellt formulerade för att matcha patientens individuella behov och kan variera över tid beroende på deras hälsotillstånd och behandling.

PNT kräver noggrann övervakning av patienten och deras laboratorievärden för att säkerställa att de får rätt mängd näring och att deras kroppar hanterar det på rätt sätt. Det kan också öka risken för komplikationer såsom infektion, blodproppar och lever- eller njurskador, om det inte administreras korrekt.

"Akut omhändertagande" är en medicinsk term som refererar till den initiala, nöjefallna vården och behandlingen av en patient med akut sjukdom eller skada. Syftet är att snabbt bedöma, stabilisera och behandla patienten för att förhindra komplikationer och minska risken för permanent skada eller död.

Den akuta omhändertagningen inkluderar vanligen följande steg:

1. **Triage:** En snabb bedömning av patientens allmänna tillstånd och prioritering av vården baserat på behov och allvarlighetsgraden av sjukdomen eller skadan.
2. **Luftvägs-, andnings- och cirkulationsstöd (LAR):** Snabb insats för att säkerställa patientens andning och cirkulation, inklusive syrgastillförsel, hjärt-lungräddning och blodtryckskontroll.
3. **Behandling av livshotande skador eller sjukdom:** Snabb behandling för att korrigera livshotande tillstånd, såsom blödningar, chock, hjärtstopp eller andningssvårigheter.
4. **Diagnostik:** Snabb och effektiv diagnostik med hjälp av klinisk bedömning, laboratoriemässiga tester och bilddiagnostik för att fastställa underliggande orsak till patientens tillstånd.
5. **Planering av fortsatt vård:** Beslut om fortsatt vård, inklusive eventuell överflyttning till en specialistklinik eller operationssal, och kommunikation av information till andra vårdpersonal som kommer att vara involverad i patientens vård.

Den akuta omhändertagningen är en kritisk del av den medicinska vården och kräver snabb bedömning, beslutsfattande och handling för att rädda liv och minska skador.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Hjärt-kärlmedel, även kallat cardiovaskulära medel, är en kategori av läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa mediciner påverkar hjärtats och kärlsystemets funktion på olika sätt och kan användas för att behandla, förebygga eller lindra symtom relaterade till dessa sjukdomar.

Exempel på olika typer av hjärt-kärlmedel inkluderar:

1. Antiarytmika: Används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtrytmen och förebygga allvarliga hjärtarytmier.
2. ACE-hämmare/ARA II: Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
3. Kalciumantagonister: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning) och vissa typer av hjärtarytmier genom att lindra spasmer i kärlväggarna.
4. Betablockerare: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris, hjärtarytmier och efter hjärtattacker genom att sakta ner hjärtslaget och minska stressen på hjärtat.
5. Diuretika: Används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt genom att öka urinproduktionen och avlägsna ödem (överflödig vätska) i kroppen.
6. Blodfettsmedel: Används för att sänka onormala nivåer av kolesterol och triglycerider i blodet, vilket kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
7. Vasodilatatorer: Används för att behandla högt blodtryck genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
8. ACE-hämmare (angiotensinomvandlande enzym-hämmare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
9. ARB (angiotensinreceptorblockerare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
10. Blodtunningsmedel: Används för att förebygga blodproppar och minska risken för stroke, hjärtinfarkt och dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.

Den medicinska termen för "Ballongvidgning av kärl, laser" är "Endovaskulär laserbehandling (ELV)". Detta innebär användning av en laser under endoskopisk väg för att behandla abnormiteter i kärlen, exempelvis vid behandling av blodproppar orsakade av ateroskleros. Lasern används för att värma upp och därmed smälta bort proppen, vilket sedan möjliggör ballongvidgning (angioplasti) av kärlet för att återställa blodflödet.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.

PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.

PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.

Trombektomi är en medicinsk procedur där ett blodpropp (tromb) extraheras eller avlägsnas från ett kärl i kroppen. Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell kateter som innehåller en liten skära eller nätverk för att fånga upp proppen. Trombektomin används ofta för att behandla allvarliga komplikationer orsakade av blodproppar, såsom stroke eller lungemboli. Proceduren utförs vanligtvis under kontroll av en röntgenapparat (angiografi) och är en interventionell radiologisk behandling.

Polyneuropathier är en neurologisk term som betecknar en skada eller rubbning på två eller fler av kroppens perifera nerver, vilket kan leda till diverse symtom beroende på vilka nerver och områden i kroppen som är drabbade. Polyneuropatier kan ha många olika orsaker, exempelvis diabetes, alkoholmissbruk, vissa giftigheter eller arvsmassabaserade störningar.

Symtomen på en polyneuropati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men de vanligaste symtomen inkluderar känselbortfall (särskilt i händer och fötter), smärta, sveda, störningar i balansen och koordinationen samt muskelsvaghet. I vissa fall kan även autonoma nerver vara drabbade, vilket kan leda till symtom som exempelvis hjärtklappning, svettningar eller tarm- och urinvägsproblem.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en polyneuropati, eftersom tidig diagnos och behandling kan minska risken för komplikationer och försämringar av symtomen. Behandlingen av en polyneuropati beror på vilken underliggande orsak som finns bakom, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi eller ändringar i livsföringen.

Flödesmätning med spårfärg, även känd som kontrastagentmängdsmätning, är en diagnosmetod inom radiologi där ett kontrastmedel (spårfärg) införs i kroppen för att underlätta visualisering av olika strukturer och funktioner. Kontrastmedlet absorberas eller färgar av de vävnader eller organ det passerar genom, vilket gör att blodflödet kan mätas och studeras med hjälp av medicinska bilder.

Under en flödesmätning med spårfärg använder man ofta datortomografi (CT) eller magnetresonans (MR) som teknik för att fånga bilderna. Kontrastmedlet injiceras vanligtvis i ett blodkärl, till exempel i en armvein, och passerar sedan genom kroppen till det organ eller område som ska undersökas. Genom att mäta tiden för kontrastmedlets framryckande och dess intensitet på de bilderna som tas kan läkaren beräkna blodflödet i det aktuella området.

Denna metod används ofta för att undersöka olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, tumörer eller andra abnormaliteter som kan påverka blodflödet. Flödesmätning med spårfärg är en viktig diagnosmetod inom radiologi och kan bidra till att fastställa en korrekt diagnos och behandlingsplan för patienten.

Iloprost är ett läkemedel som tillhör en grupp av substanser kallas prostacycliner. Det används främst för behandling av blodkärlsjukdomar, såsom pulmonell arteriell hypertension (PAH) och Raynauds fenomen. Iloprost verkar vidga blodkärlen och minska blodets tendency att koagulera, vilket förbättrar blodflödet och syresättningen i kroppen. Preparatet ges vanligen som intravenös infusion eller inandningsgas.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, som består av stamceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta en skadad eller sjuk benmärg, till exempel vid behandling av cancerformen leukemi.

Den nya benmärgen kan komma från en donator (allogen transplantation) eller från patienten själv (autolog transplantation). Innan transplantationen måste patienten ofta genomgå kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sina egna skadade stamceller och förbereda kroppen för den nya benmärgen.

Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där donatorns immunsystem attackerar mottagarens kropp. Även infektioner är vanliga efter benmärgstransplantation, på grund av den nedsatta immunförsvar som följer proceduren.

'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.

Hjärtstimulerande medel, också kända som kardiovaskulära stimulantia eller positiva inotropa läkemedel, är en grupp mediciner som används för att behandla hjärtfel där hjärtat slår för långsamt, saknar regelbundenhet eller inte pumpar tillräckligt mycket blod. Dessa läkemedel fungerar genom att öka styrkan och effektiviteten hos hjärtats kontraktioner, vilket i sin tur förbättrar blodflödet och syresättningen till kroppen.

Det finns olika typer av hjärtstimulerande medel, inklusive:

1. Digitalisglykosider (till exempel digitalis): De verkar genom att öka mängden calciumjoner i hjärtmuskelcellerna, vilket stärker kontraktionerna. Digitalis används sällan idag på grund av sina smala terapeutiska index och potentialen för toxiska biverkningar.
2. Adrenergika agonister (till exempel dobutamin och dopamin): De aktiverar adrenerga receptorer i hjärtmuskelcellerna, vilket ökar frekvensen och styrkan på hjärtslaget. Dessa läkemedel används ofta akut för att behandla sårbarhet inför livshotande hjärtfel, såsom chock.
3. Fosfodiesteras-4-hämmare (till exempel ivabradin): De verkar genom att öka den elektriska ledningshastigheten i pacemakerceller i hjärtat, vilket resulterar i en högre hjärtfrekvens och bättre blodpumpning.

Det är viktigt att använda hjärtstimulerande medel under rätt omständigheter och under övervakning av en läkare, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar vid felaktig användning.

'Vena cava superior-syndrom' är ett sjukdomstillstånd där det uppstår obstruktion eller kompression i venerna som returning till hjärtat från överkroppen, främst vena cava superior. Detta kan orsaka svullnad i ansikte, hals och övre extremiteter, samt symtom som andningssvårigheter, hosta och yrsel på grund av minskat blodflöde till hjärnan. Orsakerna kan variera från tumörer, cystor, blodproppar eller strukturella deformationer i angränsande vävnader.

En kranskärlsaneurysm är en utbuktning eller en svag punkt i en av de stora artärerna som förser hjärtat med syrerik blod. Detta orsakas vanligtvis av slitage och åldrande i kärlet, men kan även bero på högt blodtryck, rökning eller genetiska faktorer. Om aneurysmen blir för stor eller spricker kan det leda till allvarliga komplikationer som stroke eller inre blödningar.

'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).

Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.

Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.

För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).

Piperaziner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperazinring, ett heterocykliskt komplex med två kolatomar och två kväveatomer i en sluten ringstruktur. Piperazin är en basisk förening och kan agera som en protonacceptor.

Inom medicinen används piperaziner ofta som en del av strukturen hos läkemedel, där de kan fungera som en del av en receptorbindningsplats eller på annat sätt påverka farmakologisk aktivitet. Exempel på läkemedel som innehåller piperazinringar är antihistaminet cyproheptadin, neuroleptika som flufenazin och muskelrelaxanten pipecuronium.

Det är värt att notera att piperaziner också kan användas inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier och läkemedel.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

HLA-DR-antigener är en typ av human leukocyte antigen (HLA) klasse II-antigener som spelar en central roll i immunförsvaret hos människor. De presenterar peptider från inre och yttre källor, såsom infektionsagenter och cancerceller, för CD4+ T-celler (hjälparceller), vilket initierar specifika immuna svar. HLA-DR-antigener är genetiskt mycket varierande mellan individer, vilket kan påverka individens sårbarhet för vissa sjukdomar och deras respons på olika behandlingsformer.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Ticlopidine är ett läkemedel som används för att förebygga blodproppar (tromboser). Det fungerar genom att hämja aggregationen av trombocyter, blodplättarna som spelar en viktig roll i blodets koaguleringsprocess.

Ticlopidine är ett derivat av thienopyridin och verkar genom att hämma enzymet P2Y12-receptor på trombocyterna, vilket minskar deras förmåga att aggregera och bilda blodproppar. Det används ofta som ett alternativ till acetylsalicylsyra (Aspirin) eller i kombination med aspirin vid behandling av patienter med högt risk för hjärt-kärlsjukdomar, såsom stroke eller myokardieinfarkt.

Läkemedlet tas vanligtvis som en tablett, två gånger per dag, och börjar verka efter några dagars användning. Till följd av sina potentiala biverkningar, såsom neutropeni (förlust av vita blodkroppar) och trombocytopeni (förlust av blodplättar), rekommenderas ofta andra läkemedel före ticlopidine.

Hjärtkammardysfunktion, även känt som hjärtsvikt, är ett tillstånd där hjärtkammarnas förmåga att pumpa blod effektivt och jämnt reducerats. Detta kan orsakas av skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtat eller förändringar i hjärtats elektriska system. Symptomen på hjärtkammardysfunktion kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem och minskad uthållighet. Behandlingen av hjärtkammardysfunktion kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, mekaniska hjälpmedel eller till och med transplantation beroende på allvarlighetsgraden och typen av tillstånd.

Radionuklidventrikulografi (RVG) är en diagnostisk undersökningsmetod inom kardiologi som används för att undersöka hjärtats funktion, särskilt hur väl det pumpar blod. Metoden bygger på att man inför en liten mängd radioaktivt marknadsföringsmärke (radionuklid) i blodomloppet, vanligtvis genom en injektion i en armven.

Radionukliden accumulerar i hjärtmuskulaturen och kan sedan detekteras med en gammakamera som registrerar de gammastrålar som avges från radionuklidet. Genom att ta bildserier över tid kan man följa hur mycket radioaktiviteten ökar och minskar i olika delar av hjärtat, vilket ger information om hjärtats kontraktionsförmåga och eventuella pumpstörningar.

RVG är en icke-invasiv undersökningsmetod som inte kräver någon ingrepp i kroppen, till skillnad från exempelvis hjärtkateterisering. Den används ofta när man vill utvärdera hur väl patienten svarar på behandling eller för att planera eventuell ytterligare behandling av hjärtsjukdomar som hjärtfel, hjärtinfarkt eller kardiomyopati.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Takykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtat slår i en hastighet över 100 slag per minut. Ektopisk atriell takykardi innebär att det förekommer extra, oregelbundna impulser som utlöses från de övre kammarens (atrien) vävnad istället för den normalt placerade impulsverksamheten i sin särskilda nod, så kallade senusnoden. Detta kan orsaka en oregelbunden hjärtrytm och i vissa fall kännetecken som snabb puls, yriga känslor eller andningssvårigheter. Orsakerna till ektopisk atriell takykardi kan variera från obetydliga faktorer som stress, alkohol och kaffe till allvarligare sjukdomar som struphuvudskancer, hjärtsjukdom eller elektrolytbrist.

Färgultraljud, även känt som dopplersonografi eller färgdopplar, är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflödet i kroppens artärer och vener. Denna metod kombinerar traditionell gråskaleultraljud med färgkodad dopplersonografi, vilket gör det möjligt att se hur blodet rör sig genom de undersökta blodkärlen i realtid.

Färgen visar riktningen och hastigheten av blodflödet: rött representerar flöde mot ultraljudskällan, medan blått representerar flöde bort från ultraljudskällan. Detta hjälper läkaren att identifiera eventuella problem med blodflödet, som exempelvis förträngningar (stenoser), klaff- eller ventilproblem, blodkoagulationer eller andra patologiska tillstånd. Färgultraljud är en icke-invasiv och smärtfritt metod, och det finns minimala risker relaterade till undersökningen.

"Blodtryckssänkande medel" är en benämning på läkemedel som används för att sänka ett patient's blodtryck. Detta görs vanligtvis genom att vidga blodkärlen, minska hjärtans arbetsbelastning eller påverka salt- och vattenbalansen i kroppen. Exempel på sådana läkemedel inkluderar ACE-hämmare, ARB:s, kalciumkanalblockerare, diuretika och betablockare. Genom att sänka blodtrycket kan dessa mediciner hjälpa till att förebygga eller behandla sjukdomar som hypertension (högt blodtryck), hjärtinfarkt, stroke och njurförsämring.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.

'Ultraljudsdoppler' är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på Dopplereffekten, vilket innebär att man kan mäta hastigheten och riktningen av rörliga objekt, i det här fallet röda och vita blodkroppar.

Under en ultraljudsdopplerundersökning placeras en liten sensor på huden över det område som ska undersökas. Sensorn avger höga frekvensljudvågor som reflekteras tillbaka när de träffar rörelseändrade partiklar i blodet, såsom röda och vita blodkroppar. Genom att mäta skillnaden i frekvens mellan det utsända ljudet och det reflekterade ljudet kan man beräkna hastigheten och riktningen på blodflödet.

Ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka blodflöde i hjärtat, karotisartärerna, benen, levern och andra organ. Den kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar och störningar i blodkärlen, såsom blodproppar, artärskleros, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

Myelinproteiner är proteiner som är belägna i den fettrika myelinscheidan som omger och skyddar axoner (nervtrådar) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. Myelinproteinerna hjälper till att accelerera nervimpulserna genom att underlätta saltatorisk konduktion, vilket är en hoppande form av ledning som gör att impulsen kan färdas snabbare än om den skulle behöva färdas kontinuerligt längs axonen.

Det finns olika typer av myelinproteiner, men två viktiga proteiner är:

1. P0 (eller PO) protein: Detta är ett stort transmembrant protein som utgör en betydande del av den yttre layern av myelinscheidan i perifera nervsystemet.
2. Myelin basic protein (MBP): Detta är ett hydrofilt proteiner som finns i den innersta lagret av myelinscheidan, både i centrala och perifera nervsystemet. MBP är involverat i stabiliseringen och underhållet av myelinscheidan.

Abnormaliteter eller skador på myelinproteinerna kan leda till neurologiska sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), där immunförsvaret attackerar myelinskidan och orsakar demyelinering, vilket leder till diverse neurologiska symtom.

Den vanligaste venkatetern kallas perifer venkateter (PVK). Perifer långtidskateter (Midline) är en cirka 10 cm lång perifer ... Detta kallas intermittent kateterisering, eftersom man inte låter katetern sitta kvar. Tappningkatetrarna är av engångsmodell ... Ryggmärgsbråck är en skada som inte sällan medför livslång kateterisering. En kateter som får sitta kvar kallas för ... En tappningskateter används vid RIK- Ren Intermittent Kateterisering (tömning av urinblåsan) och är av plast eller hydrofil ...
Den vanligaste venkatetern kallas perifer venkateter (PVK). Perifer långtidskateter (Midline) är en cirka 10 cm lång perifer ... Detta kallas intermittent kateterisering, eftersom man inte låter katetern sitta kvar. Tappningkatetrarna är av engångsmodell ... Ryggmärgsbråck är en skada som inte sällan medför livslång kateterisering. En kateter som får sitta kvar kallas för ... En tappningskateter används vid RIK- Ren Intermittent Kateterisering (tömning av urinblåsan) och är av plast eller hydrofil ...
Den vanligaste venkatetern kallas perifer venkateter (PVK). Perifer långtidskateter (Midline) är en cirka 10 cm lång perifer ... Detta kallas intermittent kateterisering, eftersom man inte låter katetern sitta kvar. Tappningkatetrarna är av engångsmodell ... Ryggmärgsbråck är en skada som inte sällan medför livslång kateterisering. En kateter som får sitta kvar kallas för ... En tappningskateter används vid RIK- Ren Intermittent Kateterisering (tömning av urinblåsan) och är av plast eller hydrofil ...
SP010 Punktion av perifer ven för blodprovstagning PJ000 Utredning av lärande och tillämpning av kunskap ...
  • Den vanligaste venkatetern kallas perifer venkateter (PVK). (wikipedia.org)
  • Perifer långtidskateter (Midline) är en cirka 10 cm lång perifer venkateter som förs in med hjälp av ultraljud, vanligen i ett kärl på överarmen, för en behandlingstid upp till 30 dagar. (wikipedia.org)
  • Du har bland annat möjlighet att träna på specifika medicintekniska moment såsom omläggning av PICC-line kateter, kateterisering av urinblåsa och insättning av perifer venkateter. (mau.se)
  • Lipidinfusion: Provtagning för alla analyser undviks minst 5 helst 8 tim efter avslutad infusion 2019-04-02 Blodprovstagning ur en perifer venkateter (PVK) kan utföras i enstaka fall när katetern är nyinlagd, men medför högre risk för hemolys än blodprovstagning via Vacutainerkanyl. (netlify.app)
  • S Anestesi SP010 Punktion av perifer ven för blodprovstagning SP021 Inläggning av perifer venkateter SP031 Friläggning och kateterisering av perifer ven SP096 Annan mindre operation för kateterisering av perifer ven SP105 Inläggning av perifert insatt central kateter (PICC) SP111 Inläggning av central venkateter, enlumen, i vena jugularis interna, icke tunnelerad SP112 Inläggning av Observationerna följde ett observationsschema som utgick från Vårdhandbokens riktlinjer för venös blodprovstagning. (netlify.app)
  • Detta kallas intermittent kateterisering, eftersom man inte låter katetern sitta kvar. (wikipedia.org)