Kemoautotrofi
Epsilonproteobakterier
Symbios
Bivalvia
Hydrothermal Vents
Polychaeta
Oceanografi
Ribulosdifosfatkarboxylas
Vulkanutbrott
Annelida
Gälar
Evolution, kemisk
Autotrofa processer
Sulfider
Mollusca
Biogenes
Carbon Cycle
Gammaproteobakterier
Heterotrofa processer
Cinanserin
Blodvolymsbestämning
Kol
RNA, ribosomalt, 16S
Bakterier
Koldioxid
Väte
Kemoautotrofi är en typ av närings- och energibehöv som förekommer hos vissa levande organismer. Det innebär att organismen kan använda kemiska reaktioner för att producera sin egen mat (autotrofi), istället för att få den från andra levande väsen eller döda organisk materia. I det här fallet sker det genom att organismen använder oorganiska ämnen som koldioxid och reducerar dem med hjälp av en elektrondonator, ofta i form av en kemisk förening som innehåller svavel eller kväve. Detta skapar organisk materia och ger organismen energi för tillväxt och reproduktion. Exempel på kemoautotrofa organismer är vissa bakterier som lever i extrema miljöer, såsom varma källor eller svavelkällor.
Epsilonproteobacteria är en klass av protebakterier som inkluderar en divers grupp av gramnegativa, stavformade bakterier. Dessa bakterier är vanligen motiliska med en eller flera flageller och kan vara kemoorganotrofa, aeroba eller anaeroba. De förekommer ofta i miljöer som är rika på svavel, såsom heta källor, djuphavsdistansgrovler och djurslemhinnor. Några exempel på släkten inom Epsilonproteobacteria är Campylobacter, Helicobacter och Arcobacter, som alla innehåller arter som kan orsaka sjukdomar hos människor och djur.
'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.
'Bivalvia' är en systematisk kategori inom zoologi och den omfattar tvåskaliga djur, även kallade tvåklaffiga eller skaldjur. Dessa djur har en kropp som är indelad i tre delar: fot, manteln och skalet. Skalet består av två halvor, eller klaffar, som är sammanlänkade med en flexibel suturmuskel.
Bivalvia innehåller många välbekanta arter, såsom musslor, humrar och ostron. Dessa djur lever ofta i vattenmiljöer och har en rad olika ekologiska nischer, från sandiga bottnar till klippiga kuster och djupt vatten. De flesta arter är filtrerare och livnär sig på plankton och andra små partiklar som de pumpar in i sin mantelkammare med hjälp av en siphon.
Bivalvia har en lång evolutionär historia och finns belagda i fossil från äldre paleozoikum för över 500 miljoner år sedan. De har spelat en viktig roll i människors liv, inte minst som föda, men också som råvara för verktyg och konsthantverk.
Hydrothermal vents are not a medical concept, but rather a geological phenomenon. They are cracks on the ocean floor where heated water rich in minerals from the Earth's crust is released. The high temperature and pressure cause the water to become acidic and react with the minerals in the surrounding rocks, leading to the formation of mineral-rich deposits. These vents support unique ecosystems that are able to thrive in extreme conditions, relying on chemosynthetic bacteria for energy instead of sunlight.
Polychaeta är en klass av marina, segmenterade, ryggradslösa djur som tillhör stammen ringmaskar (Annelida). Ordet Polychaeta kommer från grekiskan och betyder "flera hår", vilket refererar till de flera borstliknande utskotten (setae) som finns på deras kroppar. Dessa setae används för att röra sig, gräva eller försvara sig. Polychaeterna är vanligtvis mellan 1 och 50 cm långa, men några arter kan bli upp till 3 meter.
Polychaeterna lever i olika marina miljöer, från tidvattenzonerna till djupt vatten, och de kan vara fria levnadssätt eller bo inuti rör, skal eller andra strukturer som de bygger själva. De har en långsträckt, segmenterad kropp med pariga extremiteter (parapodier) på varje segment som används för att simma, kravla eller gräva. Många arter har också känsliga antenner och ögon för att uppfatta sin omgivning.
Polychaeterna har ett komplext näringsupptagningssystem med en muskulös farynx som kan dras tillbaka in i munnen, vilket gör det möjligt för dem att äta stora byten eller svälja sand och sediment för att filtrera ut föda. Deras blodväsessystem består av ett hjärta och en ådring som transporterar syre och näringsämnen till alla delar av kroppen.
Polychaeterna är hermafroditer, det vill säga de har både hanliga och honliga könsorgan. De flesta arterna befruktar äggen externt genom att släppa loss spermier i vattnet där de träffar på ägg som en annan individ har lagt. Larverna utvecklas sedan till små, simmande djur som senare metamorfoserar till den vuxna formen.
Oceanografi är ett multidisciplinärt forskningsområde som studerar alla aspekter av världshaven, inklusive deras fysiska och kemiska egenskaper, biologiska system och geologiska strukturer. Det innefattar discipliner som marina fysik, kemi, geologi och biologi. Oceanografi undersöker fenomen som havsströmmar, vågor, tsunamis, uppvärmning av haven, havsbottens geologi, marina ekosystem, havens roll i globala klimatsystemet och mänsklig påverkan på haven.
Ribulose-1,5-bisfosfatkarboxylas (RuBisCO) er et enzym som spiller en viktig rolle i fotosyntesen hos planter, alger og visse bakterier. Det katalyserer den karboxylasereaksjonen der kARBONDIOXID blir fiksert til ribulose-1,5-bisfosfat for å starte bildet av en ny organisk carbonforbindelse i Calvin-cykelen. RuBisCO er et av de mest abundante enzymer i naturen og er viktig for livet på jorda som vi kjenner det, siden det er involvert i assimilationen av kultveksleringsgasen kARBONDIOXID til organisk carbon.
Enligt Mayo Clinic definieras en vulkanutbrott som "när magma (smält jord) trycks upp genom jordskorpan och når ytan." Under ett utbrott kan det frigöras stora mängder av het gas, lava, pyroklastiska material (heta blandningar av gas, aska och fragment av lava), lavabomber (massiva klumpar glödande lava) och aska. Vulkanutbrott kan variera i storlek och intensitet, från små, explosiva utbrott till stora, flöden av lava som kan täcka stora områden.
Annelida är en phylum (stam) inom djurriket som innefattar segmenterade djur, ofta kända som ringmaskar. De har ett långsträckt, flexibelt kroppsformat med en serie av segment som löper längs deras kropp. Varje segment kan ha en uppsättning organ, inklusive cirkulations- och nervsystem. Annelider innefattar arter som jordwormar, marine borrmaskar och nässeldjurslevande polychaeter.
'Gälar' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan dock hänvisa till andningsorganen hos vissa djur, som fiskar och groddjur, som kallas gälar. Gälarna är vävnader som använder sig av diffusion för att ta upp syre från vattnet och avge kolmonoxid.
I medicinskt sammanhang kan 'gäle' även användas i överförd bemärkelse för att beskriva en persons andning eller andningsmönster, till exempel "den sjuke har ett djupt och jämnt gälande". Men detta är inte en officiell medicinsk term.
"Chemical evolution" is not a medical term per se, but it is a concept that is relevant to the origins of life and thus has implications for our understanding of biology, including medicine. Chemical evolution refers to the processes that led to the formation of complex organic molecules from simpler precursors, which eventually gave rise to the first living organisms on Earth. This occurred through a series of chemical reactions, both in the early Earth's atmosphere and in the primordial soup, a hypothetical nutrient-rich body of water where simple organic compounds could come together and form more complex ones.
The concept of chemical evolution is important for understanding the origins of life and how it evolved into the diverse array of species we see today. In medicine, this knowledge can help us understand the underlying biochemical processes that drive disease and develop new treatments based on a deeper understanding of these mechanisms. Additionally, insights gained from studying chemical evolution may also have implications for the search for extraterrestrial life and our ability to recognize the signs of life elsewhere in the universe.
Autotrofne prosesser er definert som biokjemiske prosesser hvor organismer frembringer organisk materiale fra anorganisk materiale ved bruk av energien fra solen, elektrisitet eller kjemiske reaksjoner. Dette inkluderer fotosyntese hos planter og visse bakterier, og kemosyntese hos visse arter av bakterier. Autotrofe organismer er i stand til å produsere deres eget organisk materiale fra simple building blocks, som kultiverer sin egen energiforsyning og er grunnlaget for livet som vi kjenner det.
Sulfider är en grupp mineral som innehåller svavel i sitt kompositionella schema. De flesta sulfidmineralen är opaka och har metallisk sken. Exempel på vanliga sulfidmineral är pyrit (FeS2), markasit (FeS2), galena (PbS), sphalerit (ZnS) och sfalerit (CuFeS2).
I medicinsk kontext kan sulfider referera till kemiska föreningar som innehåller svavel, men detta är inte specifikt relaterat till mineralen ovan. I själva verket kan vissa läkemedel innehålla svavel i sin kemi, såsom vissa antibiotika och antiinflammatoriska medel. Dessa läkemedel kallas ofta sulfonamider eller koximeter.
I allmänhet är termen «sulfider» inte en vanlig medicinsk term, men den kan förekomma i vissa specifika medicinska kontexter.
Mollusca är ett zoologiskt fylum, eller större grupp av djur, som innehåller bl.a. snäckor, blötdjur och bläckfiskar. Det medicinska intresset för mollusker handlar främst om att vissa arter kan vara vektorer för parasitiska sjukdomar som kan överföras till människor. Exempel på sådana sjukdomar är anisakiasis, som orsakas av roundworm-maskar som lever i bläckfiskar och blötdjur, och fascioliasis, som orsakas av leverflundror som kan påträffas i vissa sötvattenssnäckor.
"Biogenetisk" är ett begrepp inom biologi och medicin som refererar till något som har sin grund eller ursprung i levande organismers arvsmassa eller genetiska material. Det kan exempelvis handla om studiet av hur gener och arvsmassa styr organismers utveckling, funktion och egenskaper.
"Biogenes" är inte en etablerad term inom medicinsk terminologi, men det engelska begreppet "biogenesis" refererar till processen där levande organismer uppstår från andra levande organismer genom reproduktion. Detta står i kontrast till abiogenes, som är en hypotetisk process där liv uppstår från icke-levande materia.
The carbon cycle is a biogeochemical cycle that describes the movement of carbon between the Earth's various reservoirs, including the atmosphere, oceans, biosphere, and lithosphere. Carbon is a fundamental element for life, and it moves continuously through these reservoirs in both short-term and long-term cycles.
In the short-term cycle, carbon is exchanged between the atmosphere and the biosphere through processes such as photosynthesis, respiration, and decomposition. Plants absorb carbon dioxide from the air during photosynthesis, converting it into organic compounds that are used for growth and development. When plants and animals respire, they release carbon dioxide back into the atmosphere. Decomposition of dead organisms also returns carbon to the atmosphere through the process of decay.
In the long-term cycle, carbon is stored in rocks and sediments for millions of years before being released back into the atmosphere through geological processes such as volcanic activity or tectonic plate movements. Carbon can also be stored in fossil fuels such as coal, oil, and natural gas, which are formed from the remains of ancient organisms that have been buried deep within the Earth's crust over millions of years.
Human activities, particularly the burning of fossil fuels for energy, have significantly disrupted the carbon cycle by releasing large amounts of carbon dioxide into the atmosphere. This has led to an increase in atmospheric concentrations of carbon dioxide and other greenhouse gases, contributing to global warming and climate change. Efforts to reduce greenhouse gas emissions and promote sustainable practices are essential for mitigating the impacts of climate change and restoring balance to the carbon cycle.
Gammaproteobacteria är en klass inom phylum Proteobacteria i taxonomin för bakterier. Denna grupp innehåller många välkända och viktiga bakteriesläkten, såsom Escherichia (exempelvis E. coli), Pseudomonas, Vibrio (exempelvis V. cholerae), och Salmonella. Gammaproteobacteria inkluderar ofta organismer som är kosmopolitiska, livsmedelsrelaterade, vatten- eller markburnande, patogena, fototrofa eller kemotrofa. Många av dessa bakterier är förmådna att bryta ned polyaromatiska kolväten (PAH) och andra organiska föroreningar i miljön.
I medicinsk kontekst, refererer "heterotrofiske processer" til stofskiftet hos organismer som ikke kan producere deres eget organisk materiale gennem fotosyntese og i stedet er afhængige af at indtage andre organismer for at få den nødvendige energi og kulstof. Dette inkluderer alle dyr, svampe, protister og mange bakterier. Disse organismer er ikke i stand til at omdanne solenergi direkte til kemisk energi gennem fotosyntese, så de må spise andre organismer for at få den nødvendige energi og byggeblokke til at vokse og opretholde deres liv. De heterotrofe processer involverer nedbrydningen af organisk materiale gennem en række kemiske reaktioner, herunder respiration, for at frigive den indlejrede energi.
Cinnarizine är ett läkemedel som tillhör gruppen antihistaminer och används vanligtvis för att behandla symptomen vid rörelsemotionssjuka, såsom sjösjukan. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i hjärnan och påverkar också calciumkanaler, vilket hjälper att reducera muskelspasmer och blodflödesstörningar i inner ORCID:
ears.
Cinnarizine har också visat sig ha en viss effekt vid behandling av throughbindning till serotoninreceptorer, men det används sällan som ett specifikt läkemedel för detta ändamål. I allmänhet förekommer biverkningar sällan, men kan inkludera trötthet, yrsel och mag-tarmbesvär.
"Blodvolymsbestämning" är en analysmetod som används för att bestämma mängden syretransporterande hemoglobin och antalet röda blodkroppar i ett given volym av helt blod. Detta ger en uppfattning om individens totala transportkapacitet av syre till kroppens vävnader. Enheten för blodvolym är vanligtvis given i milliliter (ml).
Medicinskt sett betyder "kol" ofta kolmonoxid (CO), ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Kolmonoxid orsakas vanligtvis av ofullständig förbränning av kolhaltiga material, till exempel i rök, träeld, fordon eller generatorer som används inomhus.
Kolmonoxid är mycket farligt eftersom det har en hög affinitet till hemoglobin, den protein i röda blodkroppar som transporterar syre till kroppens celler. När kolmonoxid binder till hemoglobin bildas karboxihemoglobin (COHb), vilket förhindrar att syre transporteras korrekt i kroppen. Detta kan leda till syrebrist, hypoxi och i allvarliga fall döden.
Andra medicinska användningar av "kol" inkluderar kolbehandling (till exempel aktiverat kol), som är ett sätt att behandla förgiftning genom att ge patienten en substans med kol som absorberar toxiner i mag-tarmsystemet.
RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.
Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.
16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.
Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.
Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.
Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.
Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.
'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.