Keratos, seborroisk (seboroisk keratose) är en vanlig hudtumör som ofta förekommer hos äldre vuxna. Den består av ett lager av döda hudceller och ökar i antal med åldern. Tumörerna kan vara runda, ovala eller oregelbundet formade och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. De är vanligen bruna, svarta eller gråaktiga, men kan även vara rosa eller hudfärgade.

Seboroisk keratose uppstår när hudcellerna i det översta lagret av huden (epidermis) börjar föröka sig snabbare än normalt. Orsaken till att detta sker är inte fullständigt klarlagd, men det finns vissa riskfaktorer som kan öka risken för att utveckla seboroisk keratose. Dessa inkluderar ålder, solexponering och genetiska faktorer.

Även om seboroisk keratose ofta ses som en kosmetisk besvärlighet är den i allmänhet ofarlig och behöver inte behandlas. Om tumörerna dock blir irriterande, blödar eller förändras på något sätt bör man kontakta en läkare för att utesluta andra möjliga orsaker till förändringarna. I vissa fall kan seboroisk keratose avlägsnas med metoder som kirurgi, laserbehandling eller kryofriktion (frysning).

"Seborrheic dermatitis" er en medisinsk betegnelse for en hudsykdom som oftest rammer ansigt, skægområdet hos mænd, ørerne og overliggerne. Den kendetegnes ved røde, lugtende, fugtige eller flagede områder med optræden af hvide eller gule fjalter. Desuden kan der være kløe og irritation. Sygdommen skyldes overaktivitet i de talgkirtler, som findes i huden, og den er ofte forbundet med svampepil (Malassezia furfur). Seborrheisk dermatitis kan forekomme ved alle aldre, men er særligt udbredt blandt spædbørn (som kaldes "krybperlekræft") og unge voksne. Den kan forværres af stress, forgældning, sygdom eller nedbrudt immunforsvar.

'Kerato-' är ett prefix med rötter i grekiskan och betyder "horn". I medicinska sammanhang används det ofta som en del av sammansatta termer för att hänvisa till hornhinnan i ögat, som är den transparenta ytan framför irisen. Exempel på sådana termer inkluderar "keratit" (inflammation av hornhinnan) och "keratokonus" (en progressiv avvikelse där hornhinnan blir tunnare och mer köttig, vilket kan leda till nejsightedness).

"Keratos, aktinisk" är en medicinsk term som refererar till abnorma förändringar i hornhinnan (kornea) orsakade av exponering för ultraviolett strålning, oftast från solen. Denna typ av skada kallas även "solblindhet" eller "aktinisk keratopati". Symptomen kan inkludera rodnad, irritation, känslighet för ljus, smärta och försämrad syn. I onika fall kan det leda till hornhinnesskador och till slut till blindhet om det inte behandlas. För att förebygga aktinisk keratopati bör du undvika direkt solljus, speciellt mellan 10-16 på eftermiddagen, och använd solskydd som solglasögon och bredbrättade hattar.

'Malassezia' är ett släkte svampar som tillhör klassen Microbotryomycetes. De lever som kommensaler (normala flora) på huden hos människor och djur, särskilt i områden som är rika på oljor, såsom ansikte, bröst, rygg och bakdel. Släktet innehåller över tjugo arter, men de två vanligaste arterna som förekommer på människors hud är Malassezia furfur och Malassezia globosa.

Vissa Malassezia-arter kan orsaka infektioner när de överväxlas eller om immunförsvaret är nedsatt. Dessa infektionser inkluderar pityriasis versicolor (en ytlig hudinfektion), seborroisk dermatit (en inflammatorisk hudsjukdom) och Malassezia-folliculit (en infektion av hårsäckarna).

Malassezia-svampar har en unik förmåga att bryta ned lipider i hudens yttre lagret, vilket gör att de kan leva på huden och utnyttja dess näringsriktiga miljö. Dessa svampar är också resistenta mot många vanliga desinfektionsmedel och behandlingar, vilket kan göra dem svåra att behandla när de orsakar infektioner.

'Ansiktsdermatoser' refererar till olika hudsjukdomar som primärt eller huvudsakligen drabbar ansiktet. Det finns många olika slags ansiktsdermatoser, och de kan variera mycket i symptom, orsaker och behandlingsmetoder.

Exempel på vanliga ansiktsdermatoser inkluderar:

1. Akne: En kronisk hudsjukdom som orsakas av ökad produktion av talg i hudens talgkörtlar och obstruktion av dessa körtlar. Det kan resultera i inflammation, rodnad, svullnad och utslag som pustlar eller vita huvuden (komedoner).

2. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktivitet hos blodkärlen i ansiktet, vilket resulterar i rodnad, varma känslor och inflammation. I vissa fall kan det leda till utslag som pustlar eller knölar.

3. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket resulterar i ökad celldelning och skalformning på huden. Det kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

4. Seborré: En hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i gråvita, skrynkliga skorpor eller fjäll på ansiktet.

5. Kontaktdermatit: En hudirritation eller allergisk reaktion som orsakas av direkt kontakt med ett irritativt eller allergeniskt ämne. Det kan leda till rodnad, klåda, svullnad och utslag på ansiktet.

6. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva blodkärl och inflammation, vilket resulterar i permanent rodnad, varma känslor, klåda och utslag på ansiktet.

7. Eksem: En grupp hudsjukdomar som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag på ansiktet.

8. Perioral dermatit: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag runt munnen och nästippen.

9. Lupus: En autoimmun sjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

10. Psoriasis: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till tjocka, rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

Hårbottenssjukdomar (prostatasjukdomar) är en samlande benämning på olika tillstånd som drabbar prostata, en körtel som sitter under urinblåsan hos mannen och har en viktig roll i reproduktionssystemet. Hårbottenssjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på deras orsaker och symptom. Några exempel är:

1. Prostatit - inflammation eller infektion av prostata, som kan vara akut eller kronisk.
2. Benign prostatic hyperplasia (BPH) - en icke-cancerous tillväxt av prostatan, ofta förknippad med åldrande.
3. Prostatacancer - ondartad tillväxt av celler i prostata som kan sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Prostatasyndrom (CP/CPPS) - en sammanfattande benämning på kroniska prostataproblem utan tydlig infektion eller inflammation.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever några av de typiska symtomen som kan vara relaterade till hårbottenssjukdomar, såsom besvär med urinering, smärta eller andra obekvämligheter. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och livskvaliteten betydligt.

Darier's disease, också känt som Darier-White disease eller keratosis follicularis, är en sällsynt genetisk hudsjukdom som orsakas av en mutation i ATP2A2-genen. Sjukdomen karaktäriseras av att huden bildar små, feta, grönaktiga eller bruna papler och plack på hela kroppen, särskilt på ansikte, baksidan av öronen, överarmarna, bröstet, ryggen och låren. Också känd som "fiskskalhud". Symptomen kan variera från milda till allvarliga och tenderar att förvärras vid hetta, fuktighet eller svettningar. Darier's disease är en livslång sjukdom utan bot, men symtomen kan behandlas med topiska läkemedel, ljusbehandling eller systemiska mediciner.

'Skin cream' er en bred betegnelse for en type hudpleieprodukt som appliceres på huden for å forbedre, beskytte eller pflege den. Skin creams kan inneholde en varierende sammensetning av ingredienser, herunder fedtstoffer, vann, emollienter, humektanter, konserveringsmidler, farvestoffer og parfymer. De kan være formulerte for å behandle forskjellige hudtilstander som tør hud, akne, fleskevær, rynker eller solskade.

Emollienter er ofte en viktig ingrediens i skin creams, fordi de hjelper til å gjøre huden blidere og mer behagelig ved at fylle ut og jevne ut fine rynker og revner i overflaten. Humektanter er også vanlige, fordi de tiltrer vann og holder huden fedtet og hydrert.

Skin creams kan være vannbaserte eller oljebaserte, og de kan være formulerte som lysere lotions eller tykkere salver eller paste. De kan også inneholde aktive ingredienser som vitaminer, antioxidanter, peptider og krefthemmer for å gi ekstra fordeler for huden.

Det er viktig å velge en skin cream som passer til din type hud og eventuelle hudtilstander for å få mest mulig fordel av produktet. Det kan også være viktig å teste skin creams på et lite område først for å sikre at du ikke har en allergisk reaksjon.

Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:

1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.

These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

Talg, också känd som sebum, är ett oljigt sekret som produceras i talgkörtlarna hos däggdjur. Denna blandning av fetter, vaxer och andra organiska substanser hjälper till att hålla huden och hårfransarna fuktiga, skyddar mot uttorkning och hjälper också till att försvara kroppen mot skadliga mikroorganismer. Överproduktion av talg kan leda till akne och andra hudproblem.

Keratolytiska medel är läkemedel eller skönhetsprodukter som verkar genom att bryta ned keratin, ett protein som finns i huden. Detta gör att de kan användas för att behandla olika hudåkommor, till exempel akne, eksem, psoriasis och cornies (hårda, grova hudområden).

När keratolytiska medel appliceras på huden bryter de ned det överflödiga keratin som orsakar skalighet och skörhet. Detta gör att huden kan regenerera sig normalt och förbättra sitt utseende och sin funktion.

Exempel på vanliga keratolytiska medel är salicylsyra, urea, lactic acid och glycolic acid. Dessa substanser kan finnas i olika koncentrationer beroende på användningsområdet och graden av allvarlighet hos åkomman.

Det är viktigt att använda keratolytiska medel enligt riktlinjerna och under läkares kontroll, eftersom de kan orsaka biverkningar som irriterad hud, rodnad eller sårbarhet om de används felaktigt.

Dermoskopi, även känt som dermatoskopi eller epiluminescensmikroskopi, är en icke-invasiv metod för att undersöka huden med hjälp av ett speciellt instrument som kallas dermatoskop. Dermatoskopet används för att klart se strukturer och mönster i huden, särskilt i hudvävnader som är svåra att uppskatta med blotta ögat, såsom pigmentmängd, blodkärl och andra strukturer i hudens översta lagret.

Den vanligaste användningen av dermoskopi är för att undersöka möjliga melanomer eller andra former av hudcancer. Genom att titta på de specifika mönstren och strukturerna i en hudmole kan en läkare få ett bättre förståelse för om den är cancerös eller inte, vilket kan underlätta tidig detektering och behandling av hudcancer.

Dermoskopi är en viktig del av dermatologisk undersökning och diagnostik och används ofta i kombination med andra metoder, såsom klinisk bedömning och histopatologi (mikroskopisk undersökning av vävnadsprover).

Enligt medicinskt perspektiv kan ett "hårvårdspreparat" definieras som ett produkt som används för att underhålla, behandla eller förbättra hårets utseende och hälsa. Detta kan inkludera produkter som shampoo, conditioner, hårserum, hårspray, gel, vax och andra liknande produkter. Dessa preparat kan innehålla en mängd olika ingredienser, beroende på deras syfte, inklusive rengörande, konditionerande, styrande, volymgivande, skönhetsförbättrande eller skyddande egenskaper. Det är viktigt att notera att vissa hårvårdspreparat kan ha potentiala risker eller biverkningar, särskilt om de används felaktigt eller i för lång tid.

Parakeratosis är ett medicinskt tillstånd där det förekommer atypiska, icke-fullständigt differensierade celler i den yttre skiktet (stratum corneum) av huden eller slemhinnor. Dessa celler bär kvar sin keratinocytkärna och är därför inte fullt utdifferentierade, till skillnad från vanliga döda celler i stratum corneum som normalt inte innehåller någon kärna. Parakeratosis kan ses vid olika hud- och slemhinneförändringar, såsom psoriasis, eksem, och vissa typer av cancer.

"Bindhinnesjukdomar" refererar till sjukdomar som drabbar bindhinnorna, de tunna membranen som täcker och skyddar de inre organen i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av bindhinnor: serösa bindhinnor och muskulösa bindhinnor. Serösa bindhinnor tapetserar ytan på de flesta av kroppens inre organ, medan muskulösa bindhinnor hittas i hjärtat och blodkärlen.

Exempel på sjukdomar som kan drabba serösa bindhinnor är:

* Pleurit (inflammation av lungornas bindhinna)
* Perikardit (inflammation av hjärtats bindhinna)
* Peritonit (inflammation av bukhinnan)
* Synovit (inflammation av ledbindhinnan)

Dessa sjukdomar kan orsakas av infektioner, autoimmuna störningar, skada eller cancer. Symptomen på bindhinnesjukdomar kan inkludera smärta, svullnad, rodnad och feber. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Bowen's disease, også kjent som squamous cell carcinoma in situ, er en pre-cancerous tilstand der det oppstår abnorme vurderinger i hudens ytre lag (epidermis). Disse abnormalitetene viser seg som røde, skorpeagtige plakser eller pletter på huden som vanligvis er mellom 1 og 3 cm stored. Bowen's sjukdom kan forekomme overalt på kroppen, men det er vanligst å finne det på ansiktet, halsen, armer og bena.

Det er viktig å merke seg at selv om Bowen's sjukdom ikke er en invasiv form for kraftkreft, kan den utvikle seg til en invasiv form av hudkraftkreft hvis den ikke behandles. Derfor bør det tas seriøst og behandles av en læge spesialist i hudsykdommer (dermatolog). Behandlingsalternativene inkluderer kirurgiske metoder, krem med kræftmedisin (topisk terapi), fotokoagulering, og elektrodesiksjon.

'Palmoplantar keratoderma' är ett samlingsbegrepp för en grupp med sällsynta hudsjukdomar som kännetecknas av överdriven tjockning och skrovlighet (keratosis) på handflatorna och plantorna. Detta beror på att huden i dessa områden bilder för mycket keratin, ett protein som finns naturligt i huden och hårsäckar.

Symtomen kan variera från mild till allvarlig, men ofta inkluderar de rödaktig eller gulbrun färgförändring, skorpor, små blåsor och eventuellt svullnad i handflatorna och plantorna. Sjukdomen kan vara ärftlig eller aquired (till exempel orsakad av en underliggande sjukdom eller medicinsk behandling).

Palmoplantar keratoderma kan vara isolerad eller förekomma som en del av en mer omfattande hud- eller systemisk sjukdom. Det finns flera olika subtyper av palmoplantar keratoderma, och diagnosen ställs vanligtvis genom klinisk undersökning och ibland med hjälp av genetiska tester eller hudbiopsi. Behandlingen kan innefatta emollienter, keratolytika, topiska retinoider och eventuellt systemiska mediciner beroende på sjukdomens svårighetsgrad och subtyp.

Tinea versicolor är en hudinfektion orsakad av en typ av jästsvamp som heter Malassezia. Denna sjukdom karaktäriseras vanligtvis av vita, bruna eller rosa fläckar på huden, ofta på ryggen, bröstet, axlarna och armarnas insidor. Fläckarna kan vara oregelbundet formade och kan bli mer synliga när man bränner sig i solen, eftersom jästsvampen påverkar hudens pigmentering. Tinea versicolor är vanligare bland unga vuxna och äldre personer, särskilt under varma och fuktiga förhållanden. Den kan behandlas med speciella sköljmedel, creams eller tabletter som dödar jästsvampen och hjälper till att återställa hudens normala färg.

Keratoakantom är en benign (godartad) hudtumör som karakteriseras av en välvd, kuddformad vävnadsväxt med en central nekros (död vävnad). Den har ofta en diameter på 1-3 cm och kan vara vitaktig till gulbrun i färgen. Keratoakantomet förekommer vanligtvis på ansiktet, ögonlocken eller extremiteterna hos äldre individer med solskador. I vissa fall kan det orsaka en irritation eller klåda, men ofta upptäcks de av en slump under en rutinmässig hudundersökning. De flesta keratoakantomet försvinner av sig själva inom några månader, men i vissa fall kan det behövas kirurgiskt avlägsnas om det orsakar besvär eller riskerar att sprida sig till omgivande vävnad.

Ljusöverkänslighet, även känd som fotofobi, är ett tillstånd där individen upplever obehag eller smärta i ögonen eller huvudet när de exponeras för starkt ljus. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ögoninflammation, hjärnskador, migrän, vissa mediciner och sjukdomar som exempelvis meningit. I vissa fall kan ljusöverkänslighet vara en livslång åkomma, medan det i andra fall kan vara tillfälligt eller relaterat till en specifik sjukdom eller skada.

Det är värt att notera att ljusöverkänslighet inte bör förväxlas med ljuskänslighet, som är ett normalt synfenomen där individen har svårt att se klart i mörker efter att ha varit utsatt för starkt ljus. Ljusöverkänslighet är istället en reaktion på ljuset som orsakar obehag eller smärta.

Eyebrows are defined in medical terminology as the distinct, hair-covered arch located above each eye. They play a crucial role in non-verbal communication and facial expressions by helping to convey emotions such as surprise, anger, or happiness. Eyebrows also serve as protection for the eyes by preventing sweat, water, and other debris from falling into them.

Anatomically, eyebrow hair originates from the superciliary ridges of the frontal bone, which are located just above the orbit of each eye. The muscles responsible for moving the eyebrows are part of the musculature of the face and are innervated by the facial nerve (cranial nerve VII).

In addition to their functional importance, well-groomed eyebrows can contribute significantly to an individual's overall appearance and self-confidence. Various cosmetic procedures and treatments are available for those who wish to enhance or modify the shape, thickness, or color of their eyebrows.

Medicinskt sett definieras "vårtor" som små, upphöjda vävnadsbristningar eller utväxter på huden eller slemhinnan. De flesta vårtor är ofarliga och orsakas av en infektion med humant papillomavirus (HPV). När HPV-viruset infekterar huden eller slemhinnan kan det leda till ökad celldelning och celltillväxt, vilket resulterar i formationen av en vårta.

Det finns olika typer av vårtor, men de vanligaste är gemene vårtor och plantara vårtor. Gemene vårtor är ofta runda eller ovala, grova till känslan och har en tydlig, svart punktskarpnad i mitten som orsakas av ett blodkärl. De kan vara vita, rosa, bruna eller gråa och kan förekomma ensamma eller i grupper. Plantara vårtor är platta och smala med en grov yta och de tenderar att bildas på hudens under sida, ofta på händer och fötter.

Vårtor kan vara obehagliga eller till och med smärtsamma om de utsätts för fysisk påfrestning, som när de skrubbas mot kläder eller skor. I vissa fall kan vårtor också vara ett tecken på en underliggande medicinsk sjukdom, såsom diabetes eller immunbrist.

I allmänhet behövs inga speciella behandlingar för att ta bort vårtor eftersom de tenderar att försvinna av sig själva över tiden. Om en vårta är smärtsam, störande eller orsakar kosmetisk oro kan dock en läkare rekommendera behandling med kirurgiska metoder som ångning, laserbehandling, kryoterapi eller excision.

'Hårbotten' refererar till den del av huvudet där håret utgår ifrån. Den medicinska termen för hårbotten är "vertex" eller "scalp vertex". Det kan också användas för att beskriva det område på en kroppsdel, som i fallet med en man, ofta är det första området där mönsterbart skäggväxt minskar eller upphör. Vidare kan termen 'hårbotten' användas för att beskriva den punkt på huvudet som har lägst höjd och som ligger närmast nacken.

Blepharitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation av ögonlocken. Det kan drabba både ögonlockens insida (interior) och utsida (exterior). Ofta beror det på ett felaktigt oljeproducerande gland i ögonlocken som orsakar en övervuxning av bakterier. Det kan också bero på andra faktorer, såsom rosacea eller psoriasis. Symptomen inkluderar rödhet, klåda, iritation, känsla av sand i ögat och ibland även sår på ögonlocken. Blepharitis kan vara ett kroniskt tillstånd som behöver regelbunden vård och behandling för att lindra symtomen.

Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.

BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:

* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden

Riskfaktorer för BCC inkluderar:

* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy

Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.

Liknoida utslag, även känt som lichenoid dermatit eller lichen planus-liknande utslag, är en hudreaktion som liknar den som ses vid en hudsjukdom kallad lichen planus. Detta kan orsakas av olika faktorer, inklusive läkemedel, sjukdomar eller exponering för kemikalier.

Likenoida utslag visar sig ofta som små, flatiga, purpurröda prickar eller papeler på huden, särskilt på armar, ben och rygg. De kan också vara klumpiga och skala. Ofta är de mycket pruritiska (kliande). I många fall kan de vara smärtsamma eller ömma.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om du anar att du har liknoida utslag, eftersom orsaken bör fastställas och behandlas korrekt. Behandlingen kan variera beroende på orsaken till utslagen, men kan inkludera kortikosteroider, antihistamin, fotoprotektion eller avbrytande av den orsakande substansen.

"Leverfläck" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanlig pigmentering eller fläck på huden som har en brunaktig färg och kan variera i storlek. Denna fläck kan vara present från födseln eller utvecklas under livet. Leverfläckar kallas även "kaffebruna fläckar" eller "lentigo". De uppstår ofta på solexponerade områden, men kan också förekomma på andra ställen på kroppen.

Leverfläckar är i allmänhet ofarliga och behöver inte behandlas, men det är viktigt att besöka en läkare om man upptäcker några förändringar i storlek, form eller färg på en leverfläck. Det kan vara tecken på en ondartad hudförändring som behöver undersökas och behandlas.

Lichen planus är en relativt vanlig hud- och slemhinnesjukdom som orsakas av ett överreagerande immunsystem. Det bildas små, flatiga, ofta intensivt röda eller purpurfärgade prickar eller blåsor på huden, särskilt på insidorna av armar och ben, handleder, lår, handleder och under brösten. Även naglar, munhåla och genitalier kan vara drabbade. Symptomen kan inkludera klåda, smärta eller sveda.

Sjukdomen kan vara akut och kortvarig eller kronisk och kan påverka enskilda områden eller vara mer utbredd. Den orsakas av okända faktorer, men det finns vissa kända utlösande faktorer som mediciner (t.ex. betablockerare, ACE-hämmare och goldpreparat), infektioner (t.ex. hepatit C) och stress.

Behandlingen av lichen planus beror på svårighetsgraden och omfattningen av sjukdomen. För lindring av symptomen kan rekommenderas emollienter, kortikosteroidkrämer eller tabletter, antihistaminer för klåda och smärta, och i vissa fall fotografisk behandling eller systemiska mediciner som t.ex. acitretin eller methotrexat.

Fibroblast Growth Factor Receptor 3 (FGFR3) är ett protein som fungerar som en receptor för specifika tillväxtfaktorer, kallade fibroblast växthormoner (FGF). FGFR3 är en typ av tyrosinkinashydrolysreceptor och ingår i en familj av receptorer som deltar i celltillväxt, celldifferentiering, cellrörelser och angiogenes.

FGFR3 har en specifik affinitet för FGF ligander som binder till dess extracellulära domän, vilket leder till receptordimerisering och autofosforylering av intracellulära tyrosinkinaser. Detta aktiverar en signalkaskad som involverar flera signaltransduktionsvägar, inklusive RAS/MAPK, PI3K/AKT och PLCγ-signalering.

Mutationer i FGFR3 har visats korrelera med olika sjukdomstillstånd, till exempel skelettdysplasier som thanatophorisk dysplasi och achondroplasi, samt vissa typer av cancer, såsom multipelt myelom och glioblastom. Dessa mutationer kan leda till en förändring i receptorns funktion och påverka cellproliferation, celldifferentiering och apoptos.

Akustisk mikroskopi är en typ av mikroskopi som använder sig av ultraljud för att generera skarpa, högupplösta bilder av ett objekt på cell- eller subcellulär nivå. Denna metod gör det möjligt att undersöka struktur och funktion hos levande celler utan att skada dem, eftersom ultraljuden är icke-invasiva och penetrerar lätt genom biologiska vävnader.

I akustisk mikroskopi använder man sig av piezoelektriska kristaller för att generera högfrekventa ultraljudsvågor, vanligtvis med en frekvens på 100 MHz till 1 GHz. Dessa vågor fokuseras genom ett objektiv och reflekteras tillbaka av objektet, vilket gör att de kan detekteras och tolkas av en mottagare. Genom att analysera skillnaden i fas och amplitud hos de reflekterade ultraljudsvågorna kan man skapa en högupplöst bild av objektet.

Det finns två huvudsakliga typer av akustisk mikroskopi: kontakt- och flytande cell-akustisk mikroskopi. Kontakt-akustisk mikroskopi använder en fast, piezoelektrisk transducer för att generera ultraljudsvågor och fokusera dem genom ett objektiv direkt på det undersökta objektet. Flytande cell-akustisk mikroskopi placerar objektet i en ultrafink vätska, vilket gör att ultraljudsvågorna kan penetrera lättare och ge bättre upplösning.

Akustisk mikroskopi har flera tillämpningar inom biologin och medicinen, bland annat för att studera cellytor, membranstrukturer, intracellulära processer och cell-cellinteraktioner. Den kan också användas för att undersöka materialegenskaper och struktur hos syntetiska material.

Cytoplasm är det inre av eukaryota celler som omger cellkärnan och innehåller en rad strukturer, också kända som organeller. Cytoplasmastrukturer kan definieras som de olika organellerna och stora molekyler som finns i cytoplasman och har specifika funktioner för cellens överlevnad och homeostas. Några exempel på cytoplasmastrukturer inkluderar mitokondrier, ribosomer, endoplasmisk retikulum (ER), Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelett och vesiklar. Dessa strukturer arbetar tillsammans för att underhålla cellens funktioner, såsom energiomsättning, proteintransport, cellytiska processer och celldelning.

Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.

Pityriasis är ett samlingsnamn för olika hudsjukdomar som kännetecknas av fjällande hudskorpor. Det kan finnas olika typer av pityriasis, men två vanliga former är pityriasis capitis (torr skalle) och pityriasis rosea.

Pityriasis capitis orsakar ofta fläckvis fjällning i hårsulan, framför allt på toppen av huvudet. Detta kallas också för torr skalle eller gullig skorpa och är vanligt förekommande.

Pityriasis rosea är en annan form av pityriasis som orsakas av ett virus. Den karaktäriseras av att flera stora, röda, ovala fläckar med fjäll på kroppen uppstår. Dessa fläckar kan vara irriterande eller kliande, och de tenderar att dyka upp först på bröstet eller ryggen innan de sprider sig till andra delar av kroppen. Pityriasis rosea är vanligare hos unga vuxna och tenderar att försvinna efter några veckor eller månader utan behandling.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av pityriasis, såsom pityriasis alba och pityriasis versicolor, som kan ha andra orsaker och symtom. Om du tror att du har någon form av pityriasis bör du kontakta din läkare för en korrekt diagnos och behandling.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Läkemedelsdefinitionen av 'Salvbaser' är ett basiskt (alkalint) läkemedel som används för att behandla syra-basrubbningar i kroppen, till exempel när blodets pH-värde är för lågt (acidos). Salvbasers kan neutralisera överskottet av syra och hjälpa till att återställa ett normalt pH-värde. De kan ges oralt (per oral) eller intravenöst (via en infusion) beroende på typen och allvarligheten av acidosen. Exempel på salvbaser inkluderar natriumhydroxid, kaliumhydroxid och natriumkarbonat.

Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.

Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:

1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.

Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.

Leukoplaki är en vit eller grå, lokaliserad, icke-härmande och ofta asymptomatisk skleros (förtjockning) av oral mukosan (munhålaslemhinnan). Det är ett förhöjd riskområde för att utveckla oral cancer, så det bör övervakas regelbundet och behandlas om det inte försvinner.

Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").

Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.

Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.

'Solsken' eller 'solljus' är ett begrepp som ofta används i en mer vardaglig kontext än inom medicinen, men det kan ändå ha relevans inom vissa medicinska sammanhang. I allmänhet avser solsken det ljus som strålar fram från solen och reflekteras av jordens atmosfär.

Inom en medicinsk kontext kan solsken ha en positiv effekt på vår psyke och välbefinnande, och kan hjälpa till att förbättra sömnen och stära upp kroppens inre klocka (cirkadiska rytmer). Solsken är också den naturliga källan till ultraviolett strålning (UV-strålning), som leder till produktionen av vitamin D i huden. Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskelfunktion och immunsystemet.

Emellertid kan alltför mycket UV-strålning också vara skadligt och leda till hudcancer och ögonproblem som grå starr (katarakt) och solskador på näthinnan (retinapati). Därför är det viktigt att skydda huden och ögonen när man utsätts för direkt solljus, särskilt under de tider på dagen då UV-strålningen är som starkast.

Petrolatum, även känt som petroleumjelly eller Vaseline, är ett halvfast, vitt till gulaktigt substance som utvinns från raffinerad råolja. Det används ofta inom medicinen som en skyddande och smidig salva för huden. Petrolatum bildar en barriär på huden som hjälper till att minska förlusten av vatten och förebygger inträngande av smuts, bakterier och andra skadliga substanser. Det är relativt kemiskt inert och orsakar sällan allergiska reaktioner. Petrolatum används också som en bas för många topiska läkemedel och hudvårdsprodukter.

'Leukoplakia, oral' är en medicinsk term som används för att beskriva vita, plackliknande förändringar i munhålan. Detta är en vanlig benign (ickecancerös) mukos membranös vävnadsläsion orsakad av lokal irritation eller skada. Leukoplaki kan vara asymptomatisk eller ge upphov till obehag i munhålan, som klåda eller smärta.

Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.

Pulstjänare, eller "pulsedelivered medication," är ett sätt att leverera läkemedel till patienten genom att använda en apparat som skapar en kort, högtrycksdos av gas som trycks genom en applicator och in i huden. Denna metod används ofta för att leverera läkemedel transdermalt (genom huden), men kan också användas för att leverera läkemedel till andra delar av kroppen, beroende på applikatortypen.

Den vanligaste användningen av pulstjänare är för smärtlindring och behandling av muskelspasmer, men det kan också användas för att leverera andra läkemedel som antiinflammatoriska medel, lokalbedövningar och hormoner.

Det är viktigt att notera att pulstjänare inte ska förväxlas med transdermala öronsnäckemedicineringsenheter (TDOEs), som också använder gas för att leverera läkemedel, men gör det genom öronen istället för huden.

Arsenikförgiftning definieras som en exponering för höga nivåer arsenik, vilket kan orsaka skada på kroppens celler och organ. Arsenik är ett naturligt förekommande grundämne som kan hittas i vatten, jord, luft och livsmedel. Arsenikförgiftning kan inträffa om en person exponeras för höga nivåer arsenik under en längre tid, till exempel genom att dricka vatten med höga halter av arsenik eller genom att äta livsmedel som har odlats i jord med höga halter av arsenik.

Symptomen på arsenikförgiftning kan variera beroende på graden och längden av exponeringen, men de kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, svaghet, rödaktiga eller mörka läppar, andnöd, hudförändringar och nervskador. Långvarig exponering för arsenik kan också öka risken för cancer i lungor, hud, lever, njurar och blodkärl.

Om en person tror att de har exponerats för arsenik bör de söka medicinsk vård omedelbart. Behandlingen av arsenikförgiftning kan innebära att avlägsna källan till exponering, stödja andnings- och cirkulationssystemet och behandla symtomen. I vissa fall kan läkemedel som binder arsenik i mag-tarmkanalen ges för att minska absorptionen av toxinet.

Acitretin är ett läkemedel som tillhör gruppen retinoider och används huvudsakligen för behandling av allvarlig akne samt olika former av psoriasis. Det verkar genom att påverka cellernas tillväxt och differentiering, och är ett derivat av vitamin A. Acitretin intas peroral (i tablettform) en gång dagligen.

Viktiga saker att notera när det gäller acitretin:

* Det kan orsaka missbildningar under graviditet, varför användning av effektiv preventivmedel är nödvändigt under behandlingen och under minst två år efter avslutad behandling.
* Kvinnor som ammar bör inte använda acitretin.
* Alkoholintag under behandlingen kan leda till att ett giftigt metabolit, etylacitretin, bildas och förlänga läkemedelets halveringstid i kroppen.
* Acitretin kan påverka leverfunktionen och därför bör leverfunktionsnivåer kontrolleras regelbundet under behandlingen.
* Försiktighet bör vidtas när acitretin används tillsammans med andra läkemedel, eftersom det kan förekomma interaktioner.

Samtliga mediciner ska användas enligt recept och under kontroll av en läkare. Läs alltid instruktionerna i farmaceutisk information (FI) innan du börjar ta ett nytt läkemedel.

Genetic skin disorders refer to a group of conditions that affect the skin and are caused by changes or mutations in an individual's genes. These mutations can be inherited from parents or can occur spontaneously during an individual's lifetime. Genetic skin disorders can affect any part of the skin, including its structure, function, and appearance.

Examples of genetic skin disorders include:

1. Epidermolysis Bullosa (EB): A group of rare inherited skin conditions that cause the skin to blister and tear easily, leading to painful sores and wounds.
2. Ichthyosis: A family of genetic skin disorders characterized by dry, thickened, scaly skin that can be present at birth or develop in childhood.
3. Neurofibromatosis: A genetic disorder that causes tumors to grow on nerve tissue, leading to various symptoms such as skin spots and freckles, bone deformities, and learning disabilities.
4. Tuberous Sclerosis Complex (TSC): A genetic disorder that causes non-cancerous tumors to grow in many parts of the body, including the skin, brain, kidneys, and heart.
5. Xeroderma Pigmentosum (XP): A rare inherited skin disorder that makes the skin extremely sensitive to UV radiation from the sun, leading to an increased risk of skin cancer.
6. Albinism: A genetic condition characterized by a lack of pigment in the skin, hair, and eyes, making them more susceptible to sun damage and skin cancer.
7. Porphyria: A group of rare inherited disorders that affect the production of heme, a component of hemoglobin found in red blood cells. Symptoms can include skin blisters, sensitivity to sunlight, and neurological problems.

These are just a few examples of genetic skin disorders, and there are many others with varying symptoms and severity. Treatment for these conditions varies depending on the specific diagnosis and may involve medications, topical treatments, surgery, or lifestyle changes.

'Fiskfjällssjuka' (psoriasis) är en kronisk hudsjukdom som karaktäriseras av rödvioletta, upphöjda utslag (skorpor) som ofta har silvervita fjäll på toppen. De flesta utslagen förekommer i samlad grupp eller i enstaka större plack över hela kroppen, särskilt på armbågar, knän, ländrygg och skalvfoten.

Sjukdomen orsakas av en överdriven immunrespons hos kroppen som leder till att hudceller växer och ersätts för snabbt. Detta resulterar i de typiska symptomen på fiskfjällssjuka, såsom rödvioletta utslag, skorpor och fjäll.

Fiskfjällssjuka kan variera från mild till allvarlig och kan påverka enbart huden eller också vara associerad med andra sjukdomar som ledinflammation (psoriatisk artrit). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns vissa faktorer som kan utlösa eller förvärrasymptomen, till exempel stress, infektioner, klimatförändringar och vissa mediciner.

Det finns inget botemedel för fiskfjällssjuka, men det finns behandlingar som kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen kan variera beroende på sjukdomens svårighetsgrad och individuella behov.

Hyperpigmentering är ett medicinskt tillstånd där huden blir övermättad med melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Detta resulterar i att en del eller all hud ser mörkare ut än normalt. Orsakerna till hyperpigmentering kan vara många, inklusive solskador, hormonella förändringar (som under graviditet eller vid användning av vissa mediciner), akne, eksem och andra hudinflammationer, ärr efter sår eller operationer, eller som en följd av vissa sjukdomar eller behandlingar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk hyperpigmentering). Behandlingen beror på orsaken till hyperpigmenteringen och kan innefatta användning av skinnblekande preparat, kemisk peeling, laservätskor eller mekaniska metoder som mikrodermabrasion.

Aminolevulinsyra (ALA) är en organisk komponent i kroppen som spelar en viktig roll i produktionen av hemoglobin, ett protein som hjälper till att transportera syre i blodet. Det är den första intermediära substance som bildas under syntesen av porfyriner, som är pigment som ingår i hemoglobinet och andra proteiner.

ALA produceras naturligt i kroppen genom en process som kallas hemglobinsyntes. Denna process börjar med aminosyran glycin och suksinat, som kombineras för att bilda ALA. Därefter undergår ALA en serie av kemiska reaktioner för att bilda porfyriner, vilka sedan används för att producera hemoglobin.

Abnormiteter i hemglobin- och porfyrinsyntesen kan leda till olika sjukdomar, såsom porfyri och sämre syresättning av blodet. I vissa fall kan läkemedel eller andra faktorer störa denna process, vilket kan leda till en ökad produktion av ALA och andra intermediära substance, vilket i sin tur kan orsaka symtom som yrsel, illamående, muskelvärk och neurologiska problem.

Tiofen är en organisk förening som består av ett fyratomigt ringstruktur med två kolatomer och två svavelatomer. Den har den kemiska formeln C4H4S2. Tiofen är en aromatisk förening, vilket betyder att den har stabiliseras av delokaliserade elektroner i ringen.

Tiofener är relaterade till tiofen och innebär en funktionell grupp som består av en tiofenring kopplad till en eller flera substituenter. Tiofenersyra, tiofeneter och tiofenoner är exempel på tiofener med karboxyl-, eten- och fenylsubstituenter respektive.

Tiofener har potentialen att användas inom farmaceutisk forskning för att utveckla nya läkemedel, eftersom deras aromatiska struktur kan ge upphov till speciella interaktioner med biologiska system.