En av virulensfaktorerna som produceras av Bordetella pertussis, kikhostebakterien. Det är ett multimerprotein, bestående av enheterna S1-S5. S1-enheten har mono-ADP-ribostransferasverkan.
En art av gramnegativa, aeroba bakterier som orsakar kikhosta. Bacillerna består av små stavar omgivna av ett slemskikt.
Ett antal adhesiner och toxiner, producerade av Bordetella-bakterier, som avgör sjukdomsalstringen vid bordetellainfektioner, som t ex kikhosta. De omfattar filamenthemagglutinin, fimbrieproteiner, pertaktin, pertussistoxin, adenylatcyklastoxin, dermonekrostoxin, trakealcelltoxin, bordetellalipopolysackarider och luftrörskoloniseringsfaktor.
En uppslamning av avdödade Bordetella pertussis-bakterier som används för immunisering mot kikhosta (helcellsvaccin). Ofta används suspensionen i blandning med difteri- och stelkrampstoxoid, s k DTP-vaccin. Det finns även ett acellulärt kikhostevaccin, framställt av renade antigena beståndsdelar av kikhostebakterien, vilket ger färre biverkningar än helcellsvaccinet; också det används i kombination med difteri- och stelkrampstoxoid.
Infektion i andningsvägarna orsakad av Bordetella pertussis och kännetecknad av återkommande hostattacker som slutar med en kippande andhämtning.
Adenylyl cyclase is an enzyme that catalyzes the conversion of adenosine triphosphate (ATP) to cyclic adenosine monophosphate (cAMP), which acts as a second messenger in various cellular signaling pathways. It plays a crucial role in regulating numerous physiological processes, including metabolism, gene expression, and cellular excitability. The activation of adenylate cyclase can occur through different G protein-coupled receptors (GPCRs) or other regulatory proteins, depending on the specific signaling pathway involved.
Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.
Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat),5´-5-ester med D-ribos. En ester som bildas mellan aldehydkolet i ribos och det terminala fosfatet i adenosindifosfat. Verkar som ribosbärare.
En familj alfaunderenheter till heterotrimert GTP-bindande protein som ursprungligen identifierades genom sin förmåga att blockera adenylatcyklas. Medlemmar i denna familj kan binda till beta- och gamma-G-proteinunderenheter som aktiverar kaliumkanaler. Gi-Go skrivs ibland även Gi/Go.
T-2-toksin är ett mycotoxin, eller svampgift, som produceras av vissa sorter av skimmelsvampar inom släktet Fusarium. Det kan förekomma i vissa grödor som vete, korn, råg och solrova under vissa väder- och förvaringsförhållanden. T-2-toksin är ett potentt neurotoxin och immunosuppressivt medel som kan orsaka allvarliga skador på djurs och människors hälsa. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på dosen och exponeringstiden, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, feber och i allvarliga fall kan det leda till döden.
Ett släkte av små och stavformade, gramnegativa, aeroba bakterier. Det omfattar både parasitära och patogena arter.
Kombinationsvacciner bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och en cellfri form av pertussisvaccin.
Stelkrampstoxin är ett neurotoxin som produceras av giftglanden hos svarta mamban, en art av giftsnok som finns i Afrika. Toxinet fungerar genom att störa normalt neurotransmission i muskulatur och kan leda till snabb och potentiellt dödlig muskelförlamning, vilket ger upphov till det medicinska tillståndet stelkramp.
"Acellular vaccines are types of vaccines that contain one or more purified components of a pathogen, such as proteins or sugars, instead of the whole killed or weakened form of the pathogen. These vaccines are designed to stimulate an immune response that is specific to the particular component(s) they contain, providing protection against disease caused by that pathogen."
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.
Guanosin-5'-(trivätedifosfat), monoanhydrid med tiofosforsyra, är en stabil GTP-analog med en rad fysiologiska verkningar, så som stimulering av guaninnukleotidbindande proteiner, hydrolys av fosfoinositid, ackumulering av cykliskt AMP och aktivering av specifika protoonkogener.
Ett vaccin bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och helcellspertussisvaccin. Det skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta. Syn. DTP-vaccin; difteri-tetanus-pertussisvaccin; difteri-stelkramp-kikhostevaccin.
Hemagglutininer är ett protein som förekommer på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har kapaciteten att fästa sig vid röda blodkroppar och orsaka deras klumpning eller agglutination. Detta är anledningen till att det heter just hemagglutinin. Detta protein spelar en viktig roll i virusets infektionsförmåga, eftersom det underlättar viruset att binde sig till celler i andningsvägarna och på så sätt invadera dem.
Botulinum Toxin Type A är ett neurotoxin producerat av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Det används inom medicinen som en muskelrelaxerande behandling under varunamn som Botox och Dysport. När toxinet injiceras i en muskel blockerar det signalsubstanser i nervsystemet, vilket orsakar att muskeln slappnar av. Det används vanligtvis för att behandla muskelspasmer, vissa typer av smärta och också kosmetiskt för att minska rynkor och andra skråmärken i ansiktet.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
Gifter som avges från marina växter eller djur. De omfattar specifika, definierade gifter som saknar egna termar, så som de från giftiga fiskar. Hit hör t ex clupeotoxin, pahutoxin, prymnesin och scombrotoxin.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Bordetella.
En medicinsk definition av "toxoid" är:
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Ett enzym som påträffats i alfatoxin från Clostridium welchii och andra klostridie- och bacillstammar. Det hydrolyserar glycerofosfatidater till 1,2-diacylglycerol och en fosforylerad kvävebas som kolin. EC 3.1.4.3.
Shigatoxiner, också känd som Shiga-toxin eller Verocytotoxin, är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bakterier, särskilt Shigella dysenteriae och vissa serotyper av Escherichia coli (E. coli). Det finns två typer av Shiga-toxiner, Stx1 och Stx2, som är mycket potenta toxiner som kan orsaka allvarlig skada på celler, särskilt i njurarna och centrala nervsystemet.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
"Tionukleotider är en typ av bioorganiska molekyler som består av en socker, en fosfatgrupp och en nukleotidbas. De spelar en central roll i lagringen, kopieringen och överföringen av genetisk information inom celler."
Guanosin 5'-(tetravätetrifosfat), en guaninnukleotid som innehåller tre fosfatgrupper, förestrade till sockerdelen.
Shiga toxin 2 är ett potent starkt giftigt protein som produceras av vissa stammar av Shigella dysenteriae, en bakterie som orsakar den allvarliga tarmsjukan shigellos. Detta toxin är mycket skadligt för celler och kan orsaka celldöd och svårartade sjukdomar i mag-tarmsystemet, inklusive blodiga diarréer och hemolytisk-uremisk syndrom (HUS), en komplikation som kan leda till njursvikt och skada på andra organ. Shiga toxin 2 är ett av två typer av Shiga toxiner, medan det andra är Shiga toxin 1. Båda dessa toxiner är mycket lika varandra i struktur och funktion, men Shiga toxin 2 anses vara mer giftigt än Shiga toxin 1.
"Bordetella parapertussis" är en gramnegativ bakterie som orsakar pertussis, även känd som coximaxvissling, en infektionssjukdom som främst drabbar luftvägarna. Bakterien smittar vanligtvis genom droppburen spridning och kan orsaka symptom som hackande hosta, andnöd och feber. Distinktion mellan "Bordetella parapertussis" och den nära besläktade arten "Bordetella pertussis" görs ofta genom molekylärbiologiska metoder, eftersom de båda orsakar liknande sjukdomsbilder men kan ha olika kliniska karakteristika och behandlingsbehov.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Renat antiserum från djur (oftast hästar) som immuniserats genom toxin- eller toxoidinjektioner. Antitoxinet ges för passiv immunisering mot specifika bakteriella toxiner, som t ex botulinum-, tetanus - eller difteritoxin.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Shiga toxin 1, också känt som Verocytotoxin 1 (VT-1), är ett potentt proteinaktivt ämne som produceras av vissa stammar av Escherichia coli bakterier, särskilt serotypen O157:H7. Detta toxin är skyddat inom en struktur som kallas för en proteinkapsel och kan orsaka allvarliga tarmsymptom, såsom blödande diarré och magont, samt systemiska komplikationer som hemolytisk-uremisk syndrom (HUS) och trubbigt njurfunktionssyndrom. Shiga toxin 1 är mycket giftigt och kan vara dödligt i vissa fall, särskilt bland barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Derivat av fosfatidsyror som saknar en fettacylkedja till följd av hydrolys.
Colforsin är ett medikament som verkar som ett så kallat fosfodiesteras-4 (PDE4) inhibitor. Det används för att relaxera musklerna i luftrören och öka luftflödet till lungorna. Colforsin kan användas för behandling av astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra andningsbesvär.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En art av Bordetella som är en parasit och patogen. Den förekommer i andningsvägarna hos däggdjur, såväl vilda som husdjur, och kan överföras till människa. Den är en vanlig orsak till bronkopneumoni hos lägrestående däggdjur.
Fosforsyraestrar av inositol. De omfattar både mono- och polyfosforsyraestrar, med undantag av inositolhexafosfat, som är av fytinsyra.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Gi2 är den alfa-underenheten hos de GTP-bindande proteiner som tillhör underfamiljen Gij/o. Dessa proteiner är involverade i intracellulära signaltransduktionsvägar och fungerar som inhibitorer av adenylatcyklasen, vilket leder till nedreglering av cAMP-syntesen inne i cellen. Gi2-proteinet består av ett GTP-bindande domän, en hälso-/sjukdomsregion (GHR) och en alfa-helix som interagerar med effektorproteiner. När Gi2 är aktiverat binder det till G-kopplade receptorer på cellmembranet, vilket leder till utbyte av GDP mot GTP och konformationsförändringar i proteinet. Dessa förändringar möjliggör interaktion med effektorproteiner och resulterar i signaltransduktion.
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin (fMLF) är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin, leucin och fenylalanin. Det är en kemisk signalmolekyl som utsöndras av bakterier och andra mikroorganismer, och som kan identifieras och bindas till receptorer på vissa vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter. När fMLF binder till sin respektive receptor aktiverar det en signaltransduktionsväg som leder till att neutrofilerna migrerar till inflammationsområdet och utövar sin mikrobicida funktion genom att producera syror, oxidativa ämnen och andra toxiska substanser.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
En icke-hydrolyserbar analog till GTP, hos vilken syreatomen som är brygga mellan beta- och gammafosfatet ersatts av en kväveatom. Den binder hårt till G-protein i närvaro av Mg2+. Nukleotiden stimulerar kraftigt adenylatcyklas.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Derivat av fosfatidsyror där fosforsyran har esterbindning till hexahydroxialkoholen myoinositol. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och myoinositol, och 2 mol fettsyror.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Enterotoxin är ett typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar skada på enterocyterna, de celler som lining epitel i tarmen. Detta kan leda till diarré och andra symtom relaterade till mag-tarmsjukdomar. Ett exempel på en bakterie som producerar ett enterotoxin är Staphylococcus aureus, som producerar toxinet stafylokockenterotoxin (SEB). Detta toxin verkar genom att aktivera G-proteinkopplade receptorer på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP och calciumjoner, vilket i sin tur orsakar sekretion av vatten och elektrolyter i tarmen. Andra exempel på bakterier som kan producera enterotoxiner inkluderar Vibrio cholerae, som producerar choleratoxin, och Escherichia coli, som kan producera ett fl
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
GTP-bindande proteiner som innehåller tre olika underenheter. De förekommer tillsammans med någon av de sju G-proteinbundna receptorerna i transmembrandomänsuperfamiljen. Vid aktivering frigörs alfa-underenheten från det GTP-bindnade proteinkomplexet, varvid återstår en dimer av beta-underenheten och gamma-underenheten.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Formylpeptide receptors (FPRs) are a type of G protein-coupled receptors that play a crucial role in the innate immune system. They are responsible for recognizing and responding to formylated peptides, which are produced by bacteria and mitochondria, as well as other danger signals. Upon activation, FPRs trigger a variety of cellular responses, including chemotaxis, phagocytosis, and release of inflammatory mediators, which help to protect the host from infection and injury. There are several subtypes of FPRs, each with distinct functions and ligand specificities, that contribute to the regulation of immune responses in health and disease.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Omättade derivat av estranerna, med metylgrupper vid kol 13, inget kol vid kol 10, och högst ett kol vid kol 17. De måste ha minst en dubbelbindning.
Föreningar av guanosin och fosfatgrupper. De vanligaste är GMP (guanosinmonofosfat), GDP (guanosindifosfat) och GTP (guanosintrifosfat).
G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner som spänner över cellytan och fungerar som sensorers för olika signalmolekyler, såsom hormoner, neurotransmittorer och luktämnen. När en signalmolekyl binder till GPCR aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen genom att interagera med ett G-protein, som består av tre underenheter: α, β och γ.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Gifter producerade av stickande insekter tillhörande getingfamiljen (Vespidae), inkl. bålgeting. Gifterna innehåller enzymer, biogena aminer, histaminutlösande faktorer, kinener, giftiga polypeptider osv. De liknar bigifter.
Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.
Nukleosiddifosfatsocker, även känt som nucleoside diphosphate sugars (NDPs), är en typ av organisk molekyl som består av en sockerdel (sugar) som är kovalent bundet till två fosfatgrupper och en nukleosid. Nukleosiden är i sin tur en basen (en kvävebas) som är kovalent bunden till en pentos, en fem carbongruppig sockertyp, ofta ribos eller deoxyribos.
Muskarinreceptorer är en typ av receptor som aktiveras av signalsubstansen acetylkolin och agonister till muskarinreceptorer, såsom muscarin. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer (M1-M5), vilka alla är G-proteinkopplade receptorer som utövar sin effekt genom att påverka andra proteiner i cellen. Muskarinreceptorer spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, såsom regleringen av hjärt- och andningsfunktioner, samt kognitiva funktioner som minne och lära. De är också viktiga mål för läkemedel, särskilt inom områdena neurologi och psykiatri.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
ADP-ribosyltransferaser (ADPRT) är ett enzym som överför en ADP-ribosylgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmolekyl, vanligtvis ett annat enzym. Denna posttranslatoriska modifiering kan påverka en mängd olika cellulära processer, inklusive DNA-reparation, epigenetisk reglering och apoptos (programmerad celldöd). Dysfunktion i ADPRT har visats vara involverat i flera sjukdomar, inklusive cancer och neurodegenerativa tillstånd.
Pyrrolidinon är en typ av organisk förening som innehåller en pyrrolidinonring, en fem-ledad ring med två kolatomer och tre syreatomer. Den kan ses som en cyklisk amidering av β-alanin. Pyrrolidinoner är vanliga i naturen och förekommer i flera biologiskt aktiva ämnen, inklusive vissa läkemedel och narkotika.
Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.
Protein Kinase C (PKC) är ett enzym som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar en rad cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och cellytiska respons på till exempel växt hormoner och tillväxthormon. PKC aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner (Ca2+) och får därigenom förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, specifika serin- eller treoninresidyer på målproteiner. Detta leder till en förändring av proteinet som kan leda till aktivering eller inaktivering av dess funktion. PKC finns i flera olika isoformer som varierar mellan olika celltyper och har olika substratspecifitet, reguleringsmekanismer och subcellulära lokaliseringsställen.
Sphingosin är ett lipidmolekyl som utgör en viktig del av cellmembranen hos eukaryota celler. Det är en sphingoidbas, vilket innebär att det har en bakbensliknande struktur med en aminogrupp och en hydroxylgrupp som är lokaliserade till varsin ända av molekylen. Sphingosin kan via ytterligare reaktioner konverteras till andra biologiskt aktiva lipider, såsom ceramid och sfingosin-1-fosfat, som är involverade i olika cellulära processer som celldelning, apoptos och immunresponser.
NAD+ nukleosid, även känt som nicotinamidadenindinucleotid, är en viktig molekyl i celler som involverad i energimetabolism och cellulär signalering. Det består av två delar: en vitaminliknande förening vid namn nicotinamid och en ribos (en sockerart) som är kovalent bundna tillsammans. NAD+ kan agera som en elektronacceptor i reaktioner som genererar energi, eller som en kofaktor för enzymer som reglerar olika cellulära processer, inklusive åldrande och celldöd. NAD+ nivåer minskar med åldrande och i samband med vissa sjukdomstillstånd, så att återförande av NAD+ har visat sig ha potential som en terapeutisk strategi för att behandla olika hälsoproblem.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
"Kombinerad vaccin är ett vaccine som innehåller två eller flera antigen från olika sjukdomar, och administreras i samma injektion för att skydda mot flera sjukdomar samtidigt."
Natriumfluorid är ett salt av natrium och fluor, med formeln NaF. Det används vanligtvis som en tillsats till tandkräm för att förebygga karies, eftersom fluoriden hjälper till att stärka tändernas emalj. Natriumfluorid kan också användas på recept i högre koncentrationer som ett desinfektionsmedel och för att behandla kronisk arsenikförgiftning.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
Enzymer som hydrolyserar GTP till GDP. EC 3.6.5.1.
Oorganiska föreningar med aluminium som en molekylbeståndsdel.
En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.
Somatostatin är ett hormon och neuropeptid som hämmar sekretion och motilitet i mag-tarmkanalen, samt har effekter på flera andra fysiologiska processer som glukosmetabolism, immunförsvar och nerveuppslagning. Det produceras naturligt i kroppen, främst i hypotalamus och tarmarna. Somatostatin binder till specifika receptorer och utövar sin verkan genom att hämma utsöndringen av andra hormoner som gastrin, sekretingranulocyt-hormon (GHRH), insulin, glukagon och samt neurotransmittorers frisättning.
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
Guanosin 5'-(trivätedifosfat). En guaninnukleotid med två fosfatgrupper som förestrats till sockerdelen. Synonymer är GRPP och guanosinpyrofosfat.
N-isopropyl-N-fenyladenosin, ett medel mot blodfett. Syn. TH 162.
Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.
En cytotoxin är ett toxin som verkar skadligt eller dödligt på celler. Cytotoxiner produceras ofta av vissa mikroorganismer, såsom bakterier och virus, och kan orsaka celldöd eller celldamage genom att störa cellmembranet, inhibera protein syntes eller orsaka oxidativ stress. Exempel på cytotoxiner inkluderar botulinumtoxin från Clostridium botulinum och shiga toxin från certaina Escherichia coli-stammar.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En familj alfaunderenheter till heterotrimert GTP-bindande protein som aktiverar adenylatcyklas.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.
Muscarin M2-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstanser såsom acetylkolin. När acetylkolin binds till Muscarin M2-receptorn öppnas kaliumkanaler och potasiumjoner flyter ut från cellen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet. Detta minskar sannolikheten för att aktionspotentialer ska genereras, vilket i sin tur påverkar funktionen hos den cell Muscarin M2-receptorn befinner sig i. Muscarin M2-receptorer finns bland annat i hjärtat och blodkärlen och är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodtrycket.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Ett kombinationsvaccin mot difteri och stelkramp, bestående av difteri- och tetanustoxoid. Detta vaccin används istället för DTP-vaccin (difteri-tetanus-pertussis) när det t ex föreligger kontraindikation för kikhostevaccin. Syn. DT-vaccin; difteri-tetanusvaccin.
Purinergic receivers är en typ av receptor som binder signalmolekyler kända som puriner, inklusive adenosin och ATP (Adenosintrifosfat). Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer såsom excitation, transmission av nervimpulser, immunresponser och celldöd. Purinergic receivers delas in i två huvudgrupper: P1-receptorer som primarily binds adenosin och P2-receptorer som binder ATP och dess nedbrytningsprodukter.
Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.
NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.
"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Alpha-2-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that binds catecholamines, such as norepinephrine and epinephrine, to mediate various physiological responses in the body. These receptors are widely distributed throughout the nervous system and other organs, including the heart, blood vessels, lungs, and gastrointestinal tract. Activation of alpha-2-adrenergic receptors can lead to a decrease in heart rate and blood pressure, inhibition of neurotransmitter release, and smooth muscle contraction, among other effects. They play important roles in regulating various bodily functions, including blood flow, mood, and cognition.
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
Mykotoxiner är giftiga ämnen som produceras av vissa slags svampar, kända som mikroskopiska sklerotiocinmycelier (MSTs). Dessa toxiner kan bildas både före och efter skörden på grödor såsom spannmål, nötter och frukt. Mykotoxiner kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos människor och djur om de konsumerar kontaminerad mat eller dryck. De kan också påverka livsmedelskvaliteten genom att försämra smaken, lukt och utseendet hos livsmedel. Mykotoxiner är en allvarlig hälsorisk och kräver strikta regleringar och kontroller inom livsmedelsindustrin för att minimera exponeringen hos konsumenter.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Transducin är ett G-protein som spelar en viktig roll i den fototransduktiva signalvägen i retinalceller i ögat. När ljus absorberas av rodopsin i de yttre segmenten av tappceller aktiveras transducin, vilket orsakar en kaskad av händelser som slutligen leder till att jonkanaler blockeras och cellen depolariseras. Detta resulterar i en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan för bearbetning och seende. Transducin är alltså ett viktigt steg i processen som omvandlar ljusenergi till elektriska signaler i ögat.
En intracellulär budbärare som bildas genom verkan av fosfolipas C på fosfatidylinositol-4,5-bifosfat, en av de fosfolipider som bygger upp cellmembranet. Inositol-1,4,5-trifosfat frisätts i cytoplasman, där det frigör kalciumjoner som finns lagrade i cellens endoplasmatiska retikel. Dessa kalciumjoner stimulerar verkan av B-kinas eller kalmodulin.
Alpha-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind norepinephrine and epinephrine, leading to various physiological responses such as vasoconstriction, increased blood pressure, and smooth muscle contraction.
Tidsschema för optimala tidpunkter/intervall för primär och/eller sekundär immunisering.
Den genetiska massan hos bakterier.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Ett mycket lätt, vitt, skinande metalliskt grundämne, med atomnummer 13 och atomvikt 26,982. Aluminiumföreningar används huvudsakligen för sina antacida och kärlsammandragande egenskaper.
Sockerfosfater, eller sugarphosphates, är organiska molekyler som består av en sockergrupp (oftast en hexose) kopplad till en eller flera fosfatgrupper. De förekommer naturligt i levande celler och spelar viktiga roller inom celldelning, signaltransduktion och genreglering.
Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Oxotremorine hydrochloride är ett läkemedel som verkar som en agonist på muscarinacetylkolinreceptorerna, specifikt M1, M2 och M3-receptorerna. Det används i forskning för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptornas funktion. Oxotremorine kan orsaka ökad slemproduktion, ökat salivflöde, pupillkonstriktion och potential till ökad hjärtfrekvens. Det bör hanteras med omsorg på grund av dess potential att orsaka obehagliga biverkningar och ska endast användas under övervakning av en kvalificerad forskare.
Leukocyters rörelse som svar på en koncentrationsförhöjning av ett ämne eller immunologiska reaktionsprodukter.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
En familj alfaunderenheter till heterotrimert GTP-bindande protein som aktiverar fosfolipas C-beroende signalvägar. Gq-G11 kan även skrivas Gq/G11.
Lysofosfolipidreceptorer refererer til en gruppe av receptorproteiner som interagerer med og er aktivert av specielle klasser av lipider kalt lysofosfolipider. Lysofosfolipider dannes når fosfolipaser, en type enzym, degraderer fosfolipider i cellemembranen og frigir en fedtsyrekedja fra glycerolbackbone. Den resulterende lysofosfolipiden kan deretter interagere med specifiske receptorer for å aktivere intracellulære signalveier som regulerer en rekke cellulære funksjoner, inkludert inflammasjon, cellevækst og differentiering.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vanligtvis över 11 000 leukocyter per Mikroliter (µL) av blod. Normalvärdet för vuxna varierar mellan länder och laboratorier, men ofta anges gränsen för leukocytos på cirka 11 000-12 000 leukocyter/µL. Leukocytos kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, inflammation, cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är viktigt att utreda orsaken till leukocytos för att ge adekvat behandling.
Second messenger systems are signal transduction pathways that allow cells to respond to external signals, such as hormones and neurotransmitters, by producing intracellular responses. These systems involve the binding of an extracellular signaling molecule to a cell surface receptor, which activates a G protein that in turn activates a second messenger molecule inside the cell. The second messenger then triggers a cascade of intracellular events leading to changes in cell function, such as alterations in gene expression, metabolism, or ion channel activity. Examples of second messengers include cyclic AMP (cAMP), calcium ions (Ca2+), and diacylglycerol (DAG).
Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.
Etylen-bis(oxyetylen-nitrilo)-tetra-[ättiksyra]. Ett kelerande medel med förhållandevis högre kalciumspecificitet och lägre toxicitet än EDTA (etylendiamintetraättiksyra).
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Neuromuskulära medel är läkemedel som påverkar den neuromuskulära funktionen, det vill säga den kommunikation som sker mellan nervceller och muskelceller för att orkestrera rörelser. Dessa medel kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, till exempel muskelsmärtor, spasticitet, myasthenia gravis och ALS (amyotrofisk lateralskleros).
Uridintrifosfat (UTP) är ett nukleotid som består av en pentos sugar (ribos) kovalent bundet till en uracil bas och tre fosfatgrupper. Det är en viktig prekursor i celldelningen, cellandningen och syntesen av RNA. UTP kan också fungera som energibärare inom cellen.
Peptidreceptorer är proteiner på cellmembranet som binder specifika peptider (korta aminosyrekedjor) och aktiverar signaltransduktionsvägar som får cellen att reagera på olika sätt. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom smakupplevelse, smärta, hunger och homeostas.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
P1-receptorer är en typ av adenosinreceptorer, som är G-proteinkopplade receptorer som binder till neurotransmittorn adenosin i centrala nervsystemet och hjärtat. Dessa receptorer delas in i tre undergrupper: P1, P2X och P2Y. I detta fall refererar "P1" specifikt till de adenosinreceptorer som styrs av de subtyparna A1, A2A, A2B och A3. Dessa receptorer spelar en viktig roll i diverse fysiologiska processer, såsom sömnreglering, smärtkänslighet, hjärtfunktion och immunrespons.
En klass G-proteinbundna receptorer som är specifika för kannabinoider, som t ex dem från kannabis. De binder även till en strukturellt väldefinierad klass endogena faktorer kallade endokannabinoider. Denna receptorklass kan spela roll i regleringen av frisättande av signalmolekyler, såsom nervsignalsubstanser och cytokiner.
Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Lysofosfatidylsklorid (LPS) receptorer, också kända som G2A-receptorer, är en typ av membranreceptorer som aktiveras av lipidmolekylen lysofosfatidylsklorid och spelar en viktig roll i inflammation och immunresponser. De är expressade på olika celltyper, inklusive immunceller och endotelceller, och aktivering av LPS-receptorer kan leda till celldifferentiering, proliferation och cytokinuttryck.
Ett potent, kärlvidgande medel som ökar det perifera blodflödet. Det hindrar blodplättsanhopning och har många andra biologiska effekter, som t ex utvidgning av luftrören, mediering av inflammation os v.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Scorpions are a group of arachnids characterized by their distinct appearance, with a segmented body, four pairs of legs, and a narrow, tail-like structure known as the telson that ends in a venomous stinger.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmottagare, vilket resulterar i modifiering och påverkan av proteinets funktion.
"Inactivated poliovirus vaccine (IPV) is a dead-virus vaccine used to prevent polio infection."
Somatostatinreceptorer är proteiner som finns på cellytan och binder till hormonet somatostatin. När somatostatin binds till sina receptorer hämmar det frisättningen av andra hormoner, såsom gastrin, sekreтин, vasoaktivt intestinalt peptid (VIP) och insulin. Dessa receptorer är viktiga mål för behandling av vissa typer av cancer, som till exempel neuroendokrina tumörer, eftersom de ofta producerar stora mängder hormoner som kan orsaka symptom som diarré och smärta. Genom att blockera somatostatinreceptorerna med läkemedel kan man minska frisättningen av dessa hormoner och lindra symtomen.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Signal substance receptors, also known as ligand-gated ion channels or metabotropic receptors, are proteins located on the cell membrane that bind to specific signal molecules (neurotransmitters, hormones, or drugs) and trigger a series of intracellular events. These receptors play a crucial role in intercellular communication and regulation of various physiological processes.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Cellers eller organismers dragning till eller rörelse bort från en ökande koncentration av ett ämne.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Ett släkte av familjen Muridae omfattande elva arter. C. migratorius, grå hamster eller armensk hamster, och C. griseus, kinesisk hamster, är de två arter som används mest i biomedicinsk forskning.
3,7-dihydro-1-metyl-3-(2-metylpropyl)-1H-purin-2,6-dion. En kraftigt verkande cyklisk nukleotidfosfodiesterashämmare; pga denna verkan ökar substansen cykliskt AMP och cykliskt GMP i vävnad och aktive rar därmed cyklisk nukleotidberoende proteinkinaser.
En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.
"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.
En nukleosid bestående av adenin och d-ribos. Adenosin och dess derivat spelar många viktiga biologiska roller, förutom att ingå i DNA och RNA. Adenosin är en neurotransmittor.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa gurkbuskeväxter, särskilt ricinusveten (*Ricinus communis*). Giftet är ett protein som kan vara dödligt för människor och andra djur vid exponering. Ricin fungerar genom att störa ribosomerna i celler, vilket stoppar proteinsyntesen och orsakar celldöd. Det finns inget känt botemedel mot ricinförgiftning.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Ett icke-metalliskt, gasformigt grundämne i halogengruppen, tvåatomigt vid normal temperatur. Gasen är giftig och starkt reaktiv. Kemiskt tecken är F, atomnumret är 9, och den stabila isotopen har atommassa 19. Fluor används i fluoridform inom odontologin för att förebygga tandkaries.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Difenylättiksyror är en grupp organiska föreningar som består av en karboxylsyrafunktion (–COOH) med två fenylgrupper (–C6H5) bundna till samma kolatom.
Den bakterie som orsakar botulism i människor, vildänder och andra vattenlevande fåglar. Den är även ansvarig för vissa typer av foderförgiftning hos hästar och kor. Bakterien producerar ett starkt ex otoxin, som är motståndskraftigt mot proteolytisk nedbrytning.
En överordnad familj av protein-serin-treoninkinaser som aktiveras av olika stimuli via proteinkinaskaskader. De utgör slutprodukterna i kaskaderna, som utlöses av fosforylering genom mitogenaktiverade proteinkinaskinaser, vilka i sin tur aktiveras av mitogenaktiverade proteinkinaskinaskinaser. EC 2.7.11.24.
"Näsa-svalg, även känt som nasofarynx, är den övre delen av svalget (farynx) där det ansluter till näsan via högt belägna rör (näsöppningarna eller choanae). Detta område utgör en viktig del av andnings- och sväljsystemet, då luft och mat/drikka passerar här under vanliga förhållanden."
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
En disulfid-opioidpentapeptid som selektivt binder till delta-opioidreceptorn. Den har antinociceptiva egenskaper.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Toxiner som är starkt förknippade med den levande cytoplasman eller cellväggen hos vissa mikroorganismer, och som inte lätt tränger ut i odlingsmedium, men frigörs vid cellupplösning.
En bakterie som orsakar mjältbrand hos människor och djur.
Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.
En grampositiv bakterie som kan vara patogen för vissa insekter. Den används för biologisk bekämpning av malen lövskogsnunna.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Spindelgifter är giftiga ämnen som produceras av spindlar och används för att fånga byten eller för försvar.
En stabil, syntetisk analog till metioninenkefalin, med verkningsmekanism liknande den hos metioninenkefalin. Dess verkan kan upphävas med narkotiska antagonister som t ex naloxon.
Ett prolinstyrt serin/treoninproteinkinas som förmedlar signalöverföring från cellytan till kärnan. Aktivering av enzymet genom fosforylering medför att det förflyttas till cellkärnan, där det utövar verkan på specifika transkriptionsfaktorer. p40 MAPK och p41 MAPK är isoforma enzym. EC 2.7.11.24.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
En trombocytaktiveringsfaktor, också känd som thrombopoietin (TPO), är ett glykoprotein som produceras av levern och styr produktionen och aktiveringen av trombocyter (blodplättar) i benmärgen. Det hjälper till att underhålla en normal trombocytnivå i kroppen genom att stimulera multipla steg i trombocytbildningsprocessen, inklusive proliferation, differentiering och aktivering av megakaryocyter, de celler som mognar till trombocyter. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocyterna och trombocyterna för att utöva dess effekter.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Gifter från maneter, koraller, havsanemoner, nematocyster osv. De innehåller blod-, hjärt-, hud- och nervgifter och sannolikt enzymer, och de omfattar palytoxin, sarkofin och antopleurin.
Beta-2-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor found in the cell membrane, primarily in the smooth muscle tissue of the airways, blood vessels, and other organs. They bind to catecholamines such as epinephrine (adrenaline) and norepinephrine (noradrenaline), activating a signaling pathway that leads to relaxation of smooth muscle and vasodilation. This results in bronchodilation, increased heart rate and force of contraction, and increased metabolic rate. Beta-2 agonists are commonly used as medications for the treatment of asthma and other respiratory conditions due to their ability to relax airway smooth muscle and improve breathing.
Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, såsom adrenalin och noradrenalin. När ett katekolamin binder till en beta-adrenergg receptor utlöses en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar som exempelvis ökad hjärtfrekvens, bronkiodilation och glukosutilisering. Det finns tre huvudsakliga undertyper av beta-adrenerga receptorer: beta-1, beta-2 och beta-3, vilka varierar i distributionsmönster och funktion i kroppen.
In biokemi, betyder "kompetitiv binding" att två eller fler molekyler tävlar om att binda till samma aktivt site på ett enzym eller receptor. Den kompetitiva inhibitorn är en typ av enzyminhibitor som liknar substratet i sin struktur och konkurrerar med substratet om att binda till aktivt sidan, vilket resulterar i minskat enzymaktivitet. Ju högre affiniteten kompetitiva inhibitorn har för aktivt sidan, desto mer effektiv är den som inhibitor. Värt att notera är att kompetitiv inhibition kan reversibilis vara, vilket innebär att effekten avger när koncentrationen av inhibitorn minskar eller när substratkoncentrationen ökar.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.
En deltaselektiv opioid (opioidanalgetika). Den kan ge övergående sänkning av artärblodtrycket och hjärtfrekvensen.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Den övre halsnervknutan, den största och översta av de paravertebrala sympatiska ganglierna.
Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Kikhostetoxin är ett exotoxin som produceras av bakterien Streptococcus pyogenes, också känd som grupp A-streptokocker. Detta toxin orsakar den inflammatoriska reaktionen och symptomen som är associerade med kikhosta, såsom feber, halsont, svullnad i halsen och lymfknutor samt små, roda prickar på huden (petechier). Kikhostetoxinet kan också vara involverat i komplikationer till kikhosta som rheumatisk fever och glomerulonefrit.

'Bordetella pertussis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen difteri, även känd som vårdskötebarnssjuka. Bakterien koloniserar slemhinnan i övre luftvägarna och producerar toxiner som orsakar typiska symtom som ständig hosta, stickande andning och ibland även aptitlöshet och irriterbarhet. Sjukdomen sprids främst via droppbredning när en smittad person hostar eller nyser. Vaccination är tillgänglig och rekommenderas för att förebygga sjukdomen.

Kikhostetoxiner är ett exotoxin som produceras av bakterien Streptococcus pyogenes, också känd som grupp A-streptokocker. Detta toxin orsakar de systemiska symptomen som kan uppstå vid en kikhostinfektion, såsom feber, muskelvärk och illamående. Kikhostetoxiner har också visat sig ha en negativ effekt på hjärtfunktionen och kan orsaka skador på hjärtmuskulaturen. Dessutom kan det leda till ett sällsynt, men allvarligt tillstånd som kallas rheumatisk fever.

Enligt den svenska Folkhälsomyndigheten definieras kikhostevaccin som "ett vaccin som ger skydd mot kikhoste, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes. Vaccinet innehåller vanligen ett preparat av dödade bakterier eller delar av dem."

Och enligt den amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är kikhostevaccin "en typ av vaccin som ger immunitet mot kikhoste, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes. Det finns två typer av kikhostevaccin: en konjugatvaccin och en polyosidvaccin. Båda vaccinen ger skydd genom att stimulera produktionen av antikroppar mot kikhostebakterier."

Kikhosta är ett smittsamt sjukdomstillstånd orsakat av olika typer av virus som tillhör familjen *Parapoxvirus*. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av utslag med blåsor eller blåsbildningar på huden, ofta kring munnen och näsan. Kikhosta är inte allvarligt sjukdomstillstånd men kan vara smittsamt under en period av upp till tre veckor. Smitta sker vanligen genom direkt kontakt med infekterad person eller indirekt via kontaminerade föremål som t.ex. kläder, handdukar eller leksaker.

Det är värt att notera att termen "kikhosta" kan även användas för att beskriva ett annat sjukdomstillstånd orsakat av bakterien *Streptococcus pyogenes*, som kallas streptokockkikhosta. Dessa två tillstånd är dock olika och orsakas av olika typer av patogener.

Adenylatocyclase (AC) är ett enzym som katalyserar bildandet av cykliskt AMP (cAMP) från ATP. Adenylatcyklastoxin är ett exotoxin som produceras av bacterien Bordetella pertussis, orsaken till coxsackiefeber och vissa former av lunginflammation. När adenylatcyklastoxinet binder till cellmembranet aktiverar det adenylatocyclasen, vilket leder till en ökning av intracellulär cAMP. Detta kan i sin tur leda till celldöd och störningar i cellfunktioner som exocytose, sekretion och cellsignalering.

Koleratoxin är ett protein som produceras av vissa stammar av bacterien Vibrio cholerae, orsaken till kolera. Proteinet fungerar som en enterotoxin, vilket betyder att det påverkar celler i tarmarna (enterocyter) och orsakar diarré.

Coleratoxin består av två delar: A-delen och B-delen. A-delen är den giftiga delen som aktiverar en G-proteinkopplad receptor i cellmembranet på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP (cykliskt adenosinmonofosfat). Detta orsakar en förändring av jontransporten över cellmembranet, vilket leder till en ökad sekretion av vatten och elektrolyter i tarmarna. B-delen fungerar som en bindande del som hjälper till att fästa koleratoxinet till enterocyterna.

Sammantaget orsakar koleratoxin en kraftig ökning av vattnet och elektrolyternas utflöde från tarmarna, vilket kan leda till livshotande dehydrering om det inte behandlas i tid.

GTP (Guanosintrifosfat) är ett nukleotid som deltar i cellers energimetabolism och signaltransduktion. GTP-bindande proteiner är proteiner som kan binda till och hydrolysera GTP till GDP (Guanosindifosfat) och en fri fosfatgrupp.

Denna process används ofta som ett on/off-switchn för att reglera proteinaktiviteten inom celler. När GTP är bundet till proteinet är det aktiverat, medan när GTP hydrolyseras till GDP så inaktiveras proteinet igen.

Exempel på viktiga GTP-bindande proteiner inkluderar Ras-proteiner, som spelar en central roll i cellsignalering och kan vara muterade i cancer, samt G-proteiner, som är involverade i signalsystemet för många hormoner och neurotransmittorer.

Adenosine diphosphate ribose (ADP-ribose) är en molekyl som spelar en viktig roll i cellulär reglering, särskilt inom celldelning och DNA-reparation. Det bildas genom överföring av en ADP-ribosyleringsenhet från NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid) till ett protein eller en annan molekyl, under katalys av en ADP-ribosyltransferas.

I medicinsk kontext kan förändringar i ADP-ribosylering vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Forskning pågår för att utveckla terapeutiska strategier som modulerer ADP-ribosyleringen för behandling av dessa sjukdomar.

'GTP-bindande proteiners alfaunderenheter, Gi-Go' är benämningar på två olika G-proteiner som binder till och aktiveras av GTP (guanosintrifosfat) och som i sin aktiverade form reglerar vissa cellulära signaltransduktionsvägar.

Gi-proteiner är en del av den signalsystem som kallas för "inhibitörer av adenylatcyklas" (AHC, Adenylyl Cyclase Inhibitors). När Gi-proteinet aktiveras hämmar det enzymet adenylatcyklas från att producera cAMP (cykliskt AMP), vilket i sin tur påverkar andra cellulära processer som exempelvis cellytan, celldelning och celldöd.

Go-proteiner är en del av den signalsystem som kallas för "stimulerande G-proteiner" (GPCR, G Protein Coupled Receptors). När Go-proteinet aktiveras stimulerar det enzymet adenylatcyklas att producera cAMP, vilket påverkar andra cellulära processer som exempelvis cellytan, celldelning och celldöd.

Båda Gi-Go proteinerna är viktiga för att reglera olika cellulära processer och deras felreglering kan leda till sjukdomar som cancer, diabetes och neurologiska störningar.

T-2 toxin är ett typ av mycotoxin, som produceras av vissa slags mögel (svampar) av släktet Fusarium. Det kan förekomma i vissa livsmedel och fodermedel, särskilt under fuktiga och varma förhållanden. T-2 toxin är ett potentielt giftigt ämne som kan orsaka allvarliga skador på djurs och människors hälsor om det intas i stora mängder.

T-2 toxin verkar genom att störa proteinsyntesen och cellcykeln, vilket kan leda till celldöd och skada olika organ och system i kroppen. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på dosen och exponeringstiden, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, feber, svullnad, blåsor och nekros i mun och svalg, och i allvarliga fall kan det orsaka dödsfall.

Det finns inget behandlingsalternativ för T-2 toxinförgiftning annat än att avbryta exponeringen och ge stödjande vård för att lindra symtomen. För att förebygga exponering rekommenderas god hygien och lagring av livsmedel och fodermedel, särskilt under fuktiga och varma förhållanden.

'Bordetella' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människor och djur. Den mest kända arten inom släktet är Bordetella pertussis, som är orsaken till difteri, även känt som stelkrampssjuka. Andra arter inkluderar Bordetella parapertussis, som kan orsaka en mildare form av stelkramp, och Bordetella bronchiseptica, som kan orsaka lunginflammation hos både människor och djur.

Bordetella-bakterier producerar ofta ett toxin som orsakar den typiska stelkrampssymtomen, såsom hosta, andnöd och svårigheter att andas. De sprids vanligtvis via droppinfektion från en sjuksjuk persons andedräkt eller sekret. Vaccinering finns tillgänglig för att förebygga difteri och vissa andra Bordetella-infektioner, men inte alla arter har effektiva vacciner ännu. Behandling av Bordetella-infektioner innefattar ofta antibiotika för att döda bakterierna och lindra symtomen.

"Diphtheria-tetanus-acellular pertussis vaccines" er en type av vaccine som anvendes til å forhindre infeksjoner orsaket av bakteriene *Corynebacterium diphtheriae* (difteri), *Clostridium tetani* (stelkramp) og *Bordetella pertussis* (kikhoste). Disse vaccinene inneholder ingen levende bakterier, men i stedet dele av disse bakteriene som har blitt modifisert på en sådan måte at de ikke kan forårsake sykdom. Vaccinen stimulerer kroppens immunforsvar til å produsere antistoffer og T-celler mot disse inaktive bakteriedelene, som vil være klare til å beskytte mod en egentlig infeksjon hvis den oppstår.

Dette type vaccin er vanligvis administrert i form av tre doser i tidlig barnealder (f.eks. 2, 4 og 6 måneder etter fødsel), fulgt av en bønnedosis (eller "booster") som gir forstærket beskyttelse når barnet er om lag 15-18 måneder gammel. Andre boosterdoser kan være nødvendig i skolealderen og/eller i voksenalderen for å sikre vedlikehold av immuniteten over tid.

Diphtheri-tetanus-acellular pertussis vaccines har vist seg å være effektive og trygg til å forebygge disse alvorlige infeksjonslidelser, og de er en del av standardimmunisasjonsprogrammer i mange land.

Stelkrampstoxin är ett neurotoxin som produceras av giftgadden hos den afrikanska spindeln *Phoneutria nigriventer*, även känd som "bananspindel". Toxinet är ett av de starkaste muskelrelaxerande agenter som finns och fungerar genom att binda till receptorerna för acetylkolin i nervcellerna, vilket orsakar fullständig muskelslappnad. Namnet "stelkrampstoxin" kommer från en av de vanligaste symptomen hos människor som blir bitna av spindeln – stelkramp eller förlamning av skelettmusklerna, vilket kan vara livshotande om inte behandlas omedelbart.

Acellular vaccines, också kända som subunit vaccines, är en typ av vaccine som innehåller delar av ett patogen (sjukdomsalstrande organism) snarare än hela organismer. I acellular vaccines kan detta vara enbart en specifik protein eller en kombination av olika antigeniska komponenter från patogenet som har isolerats och purifierats i laboratoriet.

Vacciner av denna typ utvecklas ofta för att mildra biverkningar och risker som kan vara associerade med levande, attenuerade vaccines (där patogenet är svagt och inte orsakar sjukdom). Acellular vaccines stimulerar fortfarande en immunrespons hos den vaccinerade individen, men eftersom de saknar hela patogener tenderar de att vara mindre reaktogena och kan ge en mer specificerad skyddsreaktion.

Ett exempel på ett acellulärt vaccine är den dTP-vaccin som används för att skydda mot difteri, stelkrampsjuka (pertussis) och tetanus. I detta fallet innehåller vaccinet renade, purificerade proteiner från de tre patogenerna istället för levande eller döda bakterier.

Adenylatcyclase (AC) er ein enzym som spiller en viktig rolle i intracellulære signalveier i mange typer av celler. Det konverterer adenosinmonofosfat (AMP) til cyclisk adenosinmonofosfat (cAMP), som er ein sekondær signalmessenger som kan aktivere eller inaktivere andre enzymkompleksar og på den måten endre cellens funksjon. Adenylatcyclase finnes i cellmembranen og aktiveres av G-protein-koblede reseptorer, hormoner og neurotransmittere. Der er seks forskjellige typer av adenylatcyclaser hos mennesker, som kan reguleres på ulike måter og har forskjellige funksjoner i kroppen.

Ett trippelvaccin är en typ av kombinerad vaccin som erbjuder skydd mot tre olika infektionssjukdomar. Det är ett av de många sätten vi kan ge immunförsvar mot flera sjukdomar samtidigt, vilket underlättar vaccinationsprocessen och ökar vaccineringsh Rate.

Ett exempel på ett vanligt trippelvaccin är det som används för att förebygga diphteri, stelkrampsframsjuka och kikhosta (dTaP-vaccinet). Andra exempel inkluderar MMR-vaccinet som ger immunitet mot mässling, masern och röda hund samt IPV-vaccinet som skyddar mot polio.

Det är värt att notera att olika länder kan ha olika typer av trippelvaccin baserat på deras nationella immunisationsprogram och rekommendationer.

'Hemagglutininer' är ett proteinkomplex som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Det har förmågan att fästa sig vid specifika sockerstrukturer (glykoproteiner) på cellernas yta och orsaka sammanflätning (agglutination) av röda blodkroppar, varav begreppet 'hemagglutinin' härstammar.

Dessa hemagglutininer är viktiga för virusets infektionsförmåga eftersom de möjliggör viruset att binda till och tränga in i värdcellen, vilket leder till infektion och replikation av viruset.

Det finns 18 olika typer av hemagglutininer (H1-H18) som har identifierats hos olika influensavirusstammar, och de är ett viktigt antigen som används för att kategorisera dessa virus. Vidareutveckling av immunitet mot hemagglutininer är en viktig del i skyddet mot infektioner orsakade av influensavirus.

'Botulinum Toxin Type A' (BoNT-A) refererar till ett neurotoxin som produceras av den anaeroba bakterien *Clostridium botulinum* och relaterade arter. Detta toxin är orsaken till sjukdomen botulism, som kännetecknas av muskelsvaghet eller andningssvårigheter på grund av att nervimpulser inte kan överföras korrekt till musklerna.

I medicinsk kontext används dock ofta rena former av BoNT-A, som marknadsförs under varumärken som Botox, Dysport och Xeomin, för behandling av olika neuromuskulära störningar. Dessa tillämpningar inkluderar bland annat behandling av spasticitet, dystoni, migrän och vissa typer av ögonläkning (bland annat brynställning). BoNT-A fungerar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet som orsakar muskelkontraktioner. På så sätt kan överdriven muskelaktivitet minskas och symtom lindras.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

"Gifter från havsorganismer" refererar till naturligt förekommande toxiner som produceras av vissa marina djur, växter eller alger. Dessa gifter kan vara mycket potenta och orsaka allvarliga symptom hos människor och andra djur som exponeras för dem.

Exempel på havsorganismer som producerar gifter inkluderar blåsa fiskar, kubakräftor, konusmusslor, blåringade barracudor och vissa arter av röda växter som till exempel släktet Palythoa.

Gifterna från havsorganismer kan vara neurotoxiner, hemotoxiner eller cytotoxiner och kan orsaka en rad olika symptom, beroende på vilket gift det är och hur mycket som har absorberats. Symptomen kan variera från lindriga till livshotande och kan inkludera bland annat svår andningsbesvär, muskelkramp, yrsel, höjd blodtryck, hjärtklappning, hallucinationer, paralys och i värsta fall död.

Det är viktigt att notera att många havsorganismer inte producerar gift som en del av sin normala funktion, utan istället producerar det som ett försvar mot predatorer. Dessa organismer kan vara ofarliga om de hanteras korrekt och respekterar deras naturliga försvarsmekanismer.

En Bordetella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av bakterier av släktet Bordetella. De två vanligaste arterna som orsakar mänskliga sjukdomar är Bordetella pertussis och Bordetella parapertussis, som orsakar difteri-katarer och stel kikhosta (känd som "kikhosta" eller "stel kikhosta"). Dessa bakterier infekterar vanligtvis de övre luftvägarna och orsakar inflammation och irritation.

Bordetella-infektioner sprids ofta genom droppburen smitta, vilket betyder att små droppar av slem eller spott från en infekterad persons andning kan inandas av en frisk person och orsaka en infektion. Symptomen på en Bordetella-infektion kan variera beroende på vilken art av Bordetella som orsakar sjukdomen, men de vanligaste symptomen på stel kikhosta inkluderar hosta, andnöd och ibland feber.

För att diagnostisera en Bordetella-infektion kan läkare använda olika metoder, till exempel bakterieodling eller PCR-tester (polymeraskedjereaktion). Behandlingen av en Bordetella-infektion består ofta av antibiotika för att döda de infekterande bakterierna och hjälpa till att förhindra spridning av sjukdomen till andra. Prevention är också viktig och innefattar ofta vaccinationer som skyddar mot Bordetella-infektioner, särskilt stel kikhosta.

'Toxoid' är en benämning på en modifierad toxin som används i vissa vacciner. Genom att behandla en toxin, till exempel från bakterien difteri eller tetanus, med formellsyra kan man reducera dess toxicitet och samtidigt behålla dess immunogenicitet, dvs förmågan att stimulera ett immunsvar. När en individ vaccineras med toxoider utvecklar de immunförsvaret antikroppar som ger skydd mot den ursprungliga toxinen om personen utsätts för den naturliga infektionen.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Fosfolipasa C är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är viktiga beståndsdelar i celldelar och membran. Fosfolipas C hydrolyserar specifikt en fosfatestrad bindning i fosfolipiden, vilket resulterar i att två produkter bildas: diacylglycerol (DAG) och inositoltrisfosfat (IP3).

Dessa två molekyler har viktiga funktioner i cellen. DAG aktiverar proteinkinase C, som är involverad i celldelning, differentiering och signaltransduktion. IP3 frisätts in i cytoplasman och binder till IP3-receptorer på endoplasmatisk retikulum (ER), vilket orsakar calciumjoner att släppas ut från ER till cytoplasman. Denna ökning av intracellulärt calcium är en viktig signal i cellen och kan leda till olika respons, beroende på celltyp och situation.

Fosfolipasa C finns i flera former i kroppen, och varierar i sin specifika substratspecificitet och regulering. Exempel på fosfolipas C-enzym är PLCβ, PLCγ och PLCδ, som alla har olika regleringsmekanismer och aktiveras av olika signalsubstanser.

'Shigatoxiner' er en type bakterieltilverpet toksin som kan skade vesikelmembranene i celler i tarmen og føre til kraftig diarre, bukkramp, feber og andre symptomer relatert til en infeksjon av shiga-like bakterier, for eksempel bestemte typer av E. coli-bakterier. Disse toksinene heter også verocytotoxiner (VTX) eller Shiga-toxin-lignende toksiner (Stx), og de kan være særdeles skadelige for celler i tarmen og andre organer, inklusiv nyrerne. Infeksjon med bakterier som producerer shigatoxiner kan føre til en alvorlig sykdom kalt hemolytisk uræmi syndrom (HUS), som kan være livstruende.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

Tionukleotider är en typ av bio molekyler som består av en socker, en fosfatgrupp och en nukleotidbas. De förekommer naturligt i levande organismer och spelar en viktig roll inom genetiken och cellens funktioner. Tionukleotider är de grundläggande byggstenarna i DNA (DNA) och RNA (RNA), som lagrar, kopierar och translaterar genetisk information. Varje tionukleotid innehåller en av fyra olika nukleotidbaser: adenin (A), tymin (T)/uracil (U), guanin (G) eller cytosin (C). I DNA är A parat med T och G parat med C genom specifika vätebindningar, medan i RNA är A parat med U istället för T.

Guanosintrifosfat (GTP) är ett cellulärt energibärande molekylliknande ATP, men med guanosin istället för adenosin som bas. Det spelar en viktig roll inom signalsubstanser och proteiner som är involverade i celldelning och reglering av genuttryck. GTP hydrolyseras ofta till GDP (guanosindifosfat) för att frisätta energi till cellens processer.

Shiga toxin 2 är ett typ av Shiga-like toxin (SLT-2) som produceras av vissa stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli), särskilt serotypen O157:H7, men också andra serotyper. Detta toxin är en proteinmolekyl som kan orsaka allvarliga skador på celler i tarmsystemet och leda till sjukdomen kolera-like syndrom (CLS) eller hemolytisk-uremisk syndrom (HUS). Shiga toxin 2 är strukturellt och funktionellt relaterat till Shiga toxin 1, men det kan vara mer neurotoxiskt och orsaka allvarligare sjukdomsförlopp jämfört med Shiga toxin 1.

'Bordetella parapertussis' är en bakterie som orsakar sjukdomen coqueluche, även känd som pertussis eller kikhosta. Bakterien infekterar vanligen de övre luftvägarna och kan orsaka en varaktig hosta som kan vara speciellt allvarlig hos spädbarn och äldre personer med nedsatt immunförsvar. Symptomen på 'Bordetella parapertussis'-infektion kan likna de hos vanlig coqueluche, men är ofta mildare.

Det är värt att notera att det finns också en annan bakterie som orsakar coqueluche, nämligen 'Bordetella pertussis'. De två bakterierna kan vara svåra att skilja åt baserat på sjukdomstecken ensam, men det finns möjligheter att diagnostisera dem med hjälp av speciella laboratorietester.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

"Antitoxin" er en betegnelse for et protein, der dannes i organismen som en del af immunforsvaret. Antitoxiner produceres som respons på en infektion med toksinerudsømmende mikroorganismer, såsom bakterier. De er specifikt rettet mod disse toksiner og fungerer ved at neutralisere eller ophæve deres skadelige effekter på kroppen.

Antitoxiner produceres enten naturligt i organismen som en del af immunforsvaret, når den udsættes for en infektion, eller de kan syntetiseres laboratoriemæssigt til medicinsk brug. I det senere tilfælde kaldes de også "antitoxinserum" og gives som injektion for at behandle visse typer infektioner, der frigiver skadelige toksiner i kroppen, såsom difteri og botulisme.

Samtidig med at antitoxiner neutraliserer toksinerne, stimulerer de også produktionen af antistoffer, der forbedrer organismens evne til at bekæmpe infektionen og forhindre fremtidige infektioner med samme mikroorganisme.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Shiga toxin 1, också känt som Verocytotoxin 1 (VT-1), är ett typ av proteinproducerat av vissa stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli). Detta toxin är namngivet efter staden Shiga, Japan, där det först identifierades.

Shiga toxin 1 består av två delar: A-delen och B-delen. B-delen binder till specifika sockerstrukturer på cellmembranet hos värdceller, medan A-delen är den aktiva delen som inaktiverar ribosomen i cellen. Detta leder till att proteinsyntesen störs och kan orsaka celldöd.

Bakterier som producerar Shiga toxin 1 kan orsaka allvarliga infektioner hos människor, såsom blodförgiftning (sepsis) och njurskada (hemolytisk-uremisk syndrom). Dessa infektioner kan vara livshotande, särskilt för barn, äldre personer och individer med nedsatt immunförsvar.

Shiga toxin 1 är en viktig patogenetisk faktor som bidrar till sjukdomen hos dem som drabbas av infektioner orsakade av E. coli-stammar som producerar detta toxin, såsom E. coli O157:H7.

Lysofosfolipider är en typ av lipider som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer. De bildas när ett enzym klyver huvudgruppen av ett fosfolipidmolekyl, vilket resulterar i att en fettsyra separeras och efterlämnar en hydrofil lysofosfolipidrest.

Den vanligaste typen av lysofosfolipid är lysolecithin (även känd som lysofosfatidylkolin), som bildas när fosfolipaset 2 klyver lecitin (fosfatidylkolin). Lysofosfolipider har en amfifil struktur, med en hydrofilt huvud och en hydrofob svans. Denna amfifila egenskap gör att de kan bilda miceller eller inkorporeras i cellmembran, vilket kan påverka deras funktion och integritet.

I medicinsk kontext kan lysofosfolipider ha både positiva och negativa effekter. De har visat sig ha antibakteriella och antivirala egenskaper, och används därför som aktiva ingredienser i vissa läkemedel och desinfektionsmedel. Däremot kan höga koncentrationer av lysofosfolipider vara skadliga för cellmembranen och orsaka celldöd, vilket kan bidra till sjukdom eller skada i vissa fall.

Colforsin är ett medel som används inom medicinen, framförallt inom området kardiologi. Det är en typ av läkemedel som kallas för en fosfodiesteras-4-hämmare (PDE4-hämmare).

Colforsin verkar genom att öka mängden cAMP (cykliskt AMP) i celler, särskilt i hjärtmuskelceller. Detta leder till en relaxering av glatt muskulatur och en ökad blodflödesvolym till hjärtat.

Colforsin används ofta som ett diagnostiskt verktyg för att undersöka hjärtfunktionen, men kan även användas som behandling vid vissa former av hjärtsjukdomar, såsom kardiomyopati och hjärtfel hos spädbarn.

Det är viktigt att notera att colforsin ska endast användas under läkarövervakning och enligt dennes rekommendationer, på grund av potentialen för allvarliga biverkningar vid felanvändning.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Bordetella bronchiseptica' är en gramnegativ bakterie som orsakar respiratoriska infektioner hos djur, framförallt hundar och grisar, men kan även infektera människor, särskilt personer med nedsatt immunförsvar. Bakterien koloniserar de övre luftvägarna och orsakar ofta en kronisk bronkit eller pneumoni. Infektionen sprids vanligen via droppar i luften när en infekterad individ hostar eller nyser. Vid människor som smittats av B. bronchiseptica kan symtomen vara milda och likna en vanlig förkylning, men i vissa fall kan det leda till allvarliga lunginflammationer.

Inositol fosfater, även kända som inositolphospholipider (IPL), är en grupp av lipider som innehåller en inositolring som är fosforylerad på ett eller flera kolatompositioner. De är viktiga komponenter i cellytan och är involverade i cellsignalering, membrantrafik och homeostas. Inositol fosfater delas vanligtvis upp i sju huvudgrupper baserat på hur många fosfatgrupper de innehåller: monofosfater (IP1), bisfosfater (IP2), trifosfater (IP3), tetrafosfater (IP4), pentafosfater (IP5) och hexafosfater (IP6), även känd som inositolhexakisfosfat (IHP). IP3 är välkänt för sin roll i intracellulär signalering, där den frisätts från fosfolipider i cellytan vid aktivering av receptorer som kopplas till G-proteiner och fungerar sedan som sekundär budbärare för att utlösa ökad cytoplasmatisk calciumkoncentration.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'GTP-bindande proteiners alfaunderenhet, Gi2', är en typ av G-protein som aktiveras av signaler från olika hormoner och neurotransmittorer i kroppen. När ett sådant signalsubstanser binds till sin respektive receptor på cellens yta, aktiveras Gi2-proteinet genom att byta ut ett GDP (guanosindifosfat) molekyl för ett GTP (guanosintrifosfat) molekyl. Det aktiverade Gi2-proteinet kan sedan interagera med och reglera andra proteiner i cellen, vilket leder till en biologisk respons såsom att öka eller minska en signals effekt. Efter att ha utfört sin funktion hydrolyserar Gi2-proteinet tillbaka GTP till GDP och inaktiveras igen.

N-formylmetioninleucyl-fenylalanin, ofta förkortat till fMLF eller fMet-Leu-Phe, är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin (fMet), leucin (Leu) och fenylalanin (Phe). Detta molekyll spelar en viktig roll inom immunologin, eftersom det är ett kemotaktiskt peptid som attraherar specifika vita blodkroppar, så kallade neutrofila granulocyter, till platsen där det bildas.

fMLF produceras av bakterier och andra mikroorganismer under deras celldelning och kan orsaka inflammation när det upptäcks av värdkroppen. Neutrofila granulocyter reagerar på fMLF genom att migrera till platsen där det har bildats, vilket är en del av den immunologiska responsen för att bekämpa infektioner. Detta molekyll används också inom forskning för att studera neutrofilernas funktion och migration.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Guanylylimidodifosfat (GITP) är ett syntetiskt nukleotidmolekyl som används inom forskning för att studera celldelning och signaltransduktion. Det fungerar som en analog av GTP (guanosintrifosfat), ett viktigt molekyll i cellulär signalsystem.

GITP är strukturellt sett mycket likt GTP, men har en extra imidodifosfatgrupp bunden till guaninringen. Denna modifiering gör att GITP kan användas som ett inhibitor av vissa enzymer som normalt behöver GTP för sin funktion.

I medicinsk kontext är GITP inte direkt använt som en läkemedel, men det kan användas inom forskning för att undersöka olika cellulära processer och möjligen hitta nya terapeutiska mål.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Fosfatidylinositol (PI) är en typ av fosfolipid som är vanligt förekommande i cellmembranet hos eukaryota celler. PI-molekyler består av två fettsyresyrad glycerolmolekyler, där en av fettsyrorna är satt på snabbkopplingsstället (sn-1) och den andra fettsyran är satt på långsamt kopplingsställe (sn-2). På tredje kolatomen (sn-3) sitter en fosfatgrupp som i sin tur är bundet till en inositolring.

Inositolringen kan modifieras genom att den fosforyleras på olika positioner, vilket ger upphov till olika former av fosfatidylinositolderivat. Dessa derivat har viktiga funktioner inom cellen, bland annat som signalmolekyler i intracellulära signalsystem. Exempel på sådana signalsystem är de som reglerar celldelning, cellyta, celldifferentiering och celldöd.

Förkortningen PI kan även stå för fosfoinositider, vilket är en övergripande term för alla fosfatidylinositolderivat.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Enterotoxin är en typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar intoxikation i mag-tarmkanalen. Enterotoxiner verkar direkt på celler i tarmen, framförallt enterocyterna i tarmslemhinnan, och orsakar sekretion av vätska och elektrolyter till tarmens lumen. Detta leder till diarré och eventuellt även illamående och kräkningar.

Enterotoxiner delas ofta in i två kategorier: A och B. Enterotoxin typ A produceras av vissa stammar av Staphylococcus aureus och orsakar matförgiftning. Det är en termostabilt toxin, vilket betyder att den inte inaktiveras vid kokning. Enterotoxin typ B produceras istället av vissa stammar av Clostridium perfringens och kan orsaka både matförgiftning och tarmsjukdom.

Enterotoxiner är en viktig orsak till diarré, särskilt i länder med dålig sanitär standard och förekomst av förorenat vatten. Även i industrialiserade länder kan enterotoxiner vara en viktig orsak till matförgiftning, framförallt vid felaktig hantering och lagring av livsmedel.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Heterotrimera GTP-bindande proteiner är en typ av proteinkomplex som består av tre underenheter (alfa, beta och gamma), vilka var och en har en bindningsplats för GTP (guanosintrifosfat). Dessa proteiner deltar i intracellulära signaltransduktionsvägar och är involverade i regleringen av cellcykeln, celldelning och cellmotilitet.

De tre underenheterna i ett heterotrimert GTP-bindande protein har olika funktioner. Alfaunderenheten kan binda både GDP och GTP, medan betaunderenheten enbart kan binda GDP. Gammainunderenheten är konstant bundet till nucleotiden GDP. När ett signalmolekyl binder till receptorn aktiveras alfaunderenheten, vilket leder till utbytet av GDP till GTP och en konformationsändring hos alfaunderenheten. Detta resulterar i att alfaunderenheten separeras från betaunderenheten och gammainunderenheten, och kan nu interagera med andra proteiner för att utöva sin funktion. När GTP hydrolyseras tillbaka till GDP inaktiveras alfaunderenheten igen och den kan återförenas med betaunderenheten och gammainunderenheten.

Ett exempel på ett heterotrimert GTP-bindande protein är G-proteinet, vilket deltar i signaltransduktionen från receptorer till effektorproteiner.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Formylpeptidreceptorer (FPR) är en typ av proteiner som fungerar som receptorers på cellmembranet hos vissa typer av celler, särskilt vita blodkroppar (leukocyter). Dessa receptorer binder specifika formylated peptider och derivat av batterier och svampar, vilket leder till aktivering av cellen och initiering av immunresponsen. FPR spelar därför en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner.

CHO (Chinese Hamster Ovary) cells are a type of immortalized cell line that are commonly used in scientific research, including biochemistry, molecular biology, and pharmacology. These cells were originally derived from the ovaries of a Chinese hamster and have been adapted to grow indefinitely in culture.

CHO cells are particularly useful for studying protein expression and post-translational modifications because they can be easily manipulated genetically and produce large amounts of recombinant proteins. They are also widely used in the production of therapeutic monoclonal antibodies, vaccines, and other biopharmaceuticals.

In addition to their use in protein expression studies, CHO cells are also used as a model system for studying cellular processes such as signal transduction, gene regulation, and cell cycle control. They have been used to study the effects of various drugs, toxins, and environmental stressors on cell behavior, and to investigate the mechanisms of disease, including cancer and neurodegeneration.

Overall, CHO cells are a versatile and valuable tool in biomedical research, with numerous applications in both basic science and translational medicine.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

I'm happy to help you with that! However, I noticed that you used the term "estrener" in your question, which is not a medical term in English. If you meant to ask for the definition of "debut" or "present" a new medical treatment, drug, or device, then here it is:

To introduce or launch a new medical treatment, drug, or device is called "introduce," "launch," or "unveil" in medical terminology. This process involves conducting clinical trials and studies to prove the safety and efficacy of the new treatment, drug, or device before it can be made available to the public. Once approved by regulatory authorities such as the Food and Drug Administration (FDA) in the United States, the new treatment, drug, or device can be marketed and prescribed to patients.

If you meant something else by "estrener," please let me know, and I will do my best to provide a correct and helpful answer!

'Guaninnukleotider' är en typ av kemiska föreningar som innehåller en guaninbas, en sockergrupp (ribos eller deoxyribos) och en eller flera fosfatgrupper. De spelar en viktig roll inom cellernas signalsystem och är också en del av strukturen hos vissa biologiskt aktiva molekyler, till exempel G-proteiner och sekretionsvésikeln. Guaninnukleotiderna kan fungera som energibärare och vara involverade i regleringen av en rad cellulära processer, såsom celldelning, signaltransduktion och proteinsyntes. De två viktigaste guaninnukleotiderna är GTP (guanosintrifosfat) och GDP (guanosindisfosfat).

G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner i cellmembranet hos eukaryota celler som spelar en viktig roll i signalsignaltransduktion. De tillhör den största familjerna transmembrana receptorer och utgör målet för uppemot 30-50% av alla läkemedel på marknaden idag.

GPCR består av en enkel polypeptidkedja som sträcker sig genom cellmembranet sju gånger, med ett extracellulärt bindningsområde för ligander (signalerande molekyler) och ett intracellulärt område som interagerar med G-proteiner. När en ligand binder till det extracellulära bindningsområdet induceras en konformationsförändring i receptorn, vilket aktiverar dess förmåga att interagera med G-proteinet.

G-proteinet består av tre underenheter: α, β och γ. När G-proteinet är inaktivt är guanosindifosfat (GDP) bundet till α-underenheten. När GPCR aktiveras fungerar den som en GTP-växel, vilket leder till att GDP ersätts av guanosintrifosfat (GTP) på α-underenheten och att underenheterna skiljs från varandra. Den aktiverade α-underenheten interagerar sedan med effektorproteiner som utlöser en intracellulär signalsignal, medan β- och γ-underenheterna stannar kvar i membranet och kan aktivera andra signaltransduktionsvägar.

Efter att signalsignalen har utlöst returnerar α-underenheten till sin inaktiva form genom hydrolys av GTP till GDP, vilket leder till att den återförenas med β- och γ-underenheterna och signaltransduktionsvägen avslutas.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

"Getinggifter" är ett samlingsbegrepp för ämnen som används för att behandla eller förebygga stick av getingar, humlor och bin. De aktiva ingredienserna i getinggift kan variera, men de vanligaste inkluderar lokalbedövande medel såsom lidokain, prilocain och benzokain, samt kortikosteroider som hydrokortison för att minska inflammation och irritation.

Getinggifter kan antingen vara i form av en salva, spray eller cream som appliceras direkt på huden efter ett getingstick. De fungerar genom att neutralisera giftet och lindra smärtan, svullnaden och rodnaden som orsakas av getingsticket. Vissa getinggifter kan också innehålla antiseptiska medel för att förebygga infektioner.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp omedelbart om man har ett allvarligt allergiskt svar på ett getingstick, såsom andnöd, yrsel eller svimning, som kan vara tecken på en livshotande anafylaktisk reaktion.

Bakteriegifter, också kända som bakterietoxiner, är skadliga substanser som produceras och utsöndras av bakterier. De kan orsaka sjukdomar och skador på celler och vävnader hos människor och djur. Bakteriegifter kan vara exotoxiner eller endotoxiner. Exotoxiner är proteiner som produceras av bakterier och kan diffundera ut från bakteriecellen och orsaka skada på näraliggande celler. Endotoxiner däremot är en del av bakteriens yttre membran och frisätts när bakterien dör eller delas.

Exotoxiner kan delas in i olika kategorier baserat på deras mekanism av verkan, till exempel neurotoxiner som skadar nervceller, cytotoxiner som skadar cellmembranet och enterotoxiner som orsakar mag-tarmsymptom.

Bakteriegifter kan leda till allvarliga sjukdomar som botulism, difteri, stelkramp, matförgiftning och andra infektionssjukdomar. Vissa bakteriegifter kan också orsaka autoimmuna reaktioner och allergier hos människor.

Nucleoside diphosphate sugars (NDP-sugars) är en typ av organiska molekyler som spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt inom biosyntesen av kolhydrater och glykoproteiner.

En NDP-socker består av en sockermolekyl som är kovalent bundet till två fosfatgrupper via en nucleosid. Nucleosiden är i sin tur bildad av en pentos, ofta ribosa eller deoxyribosa, som är kovalent bunden till en nitrogenbas (purin eller pyrimidin).

NDP-sockrar är viktiga intermediärer inom cellens sockermetabolism och används som substrat i reaktioner där sockermolekyler kopplas till andra molekyler, såsom proteiner eller andra kolhydrater. Exempel på NDP-sockrar är UDP-glukos (uridin difosfat glukos) och GDP-mannos (guanosin difosfat mannos).

I summa, Nucleoside diphosphate sugars är viktiga biomolekyler som består av en sockermolekyl kovalent bundet till två fosfatgrupper via en nucleosid. De spelar en central roll inom cellens metabolism och används som substrat i reaktioner där sockermolekyler kopplas till andra molekyler.

Muskarinreceptorer är en typ av receptor som binder acetylkolin, en signalsubstans i nervsystemet hos djur. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer, betecknade M1 till M5. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som hjärt- och andningsfunktion, smärta, minnesbildning, samt kognitiva och emotionella funktioner.

Muskarinreceptorerna är metabotropa receptorer, vilket betyder att de verkar genom att aktivera signalsubstanser som modulerar andra proteiner i cellen istället för att direkt öppna eller stänga jonkanaler. När acetylkolin binder till muskarinreceptorerna utlöses en kaskad av intracellulära händelser som leder till aktivering eller inaktivering av olika enzymer och andra proteiner, vilket i sin tur påverkar cellens funktion.

M1-receptorer finns främst i centrala nervsystemet och är involverade i kognitiva processer som minnesbildning och inlärning. M2-receptorer återfinns huvudsakligen i hjärtat och andningssystemet, där de reglerar hjärtats frekvens och styr andningen. M3-receptorer finns i bland annat glatt muskulatur, slemhinnor och blodkärl, och är involverade i kontraktion av muskler, sekretion av vätskor och reglering av blodflödet. M4- och M5-receptorer återfinns huvudsakligen i centrala nervsystemet, där de deltar i reguleringen av dopaminutsläpp och andra neurotransmittorprocesser.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

ADP-ribosyltransferas (ADP-rtfase) är ett enzym som överför en ADP-ribosylgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmolekyl. Detta process kallas ADP-ribosylering och kan påverka proteinet på olika sätt, beroende på var den sker. ADP-rtfaser delas vanligen in i två klasser: de som överför en enkel ADP-ribosylgrupp (mono-ADP-ribosyltransferaser) och de som överför längre kedjor av ADP-ribosylerade enheter (poly-ADP-ribosyltransferaser).

Denna typ av modifiering spelar en viktig roll i cellulära processer som DNA-skador, epigenetiska regleringar och celldöd. Dysfunktionella ADP-rtfaser har också visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa tillstånd.

Pyrrolidinon är en organisk förening som består av en femledad ring med fyra kolatomer och ett syreatom. Den kallas även för gamma-butyrolakton (GBL) eller 1,4-butanolide. Pyrrolidinoner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller denna struktur, antingen som en del av en större molekyl eller som en separat enhet.

Inom medicinen kan pyrrolidinoner ingå i läkemedel och andra terapeutiska preparat. De kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på deras specifika kemiska struktur och egenskaper. Vissa pyrrolidinonder används som muskelrelaxerande medel, neuroprotektiva läkemedel eller för att behandla olika neurologiska tillstånd.

Det är viktigt att notera att några illegala droger och partydrog kan innehålla pyrrolidinonder som aktiv ingrediens, exempelvis ketaminanaloger såsom 3-HO-PCP och 4-HO-PCP. Dessa substanser är olagliga och kan vara farliga för hälsa och säkerhet.

Hemolysinproteiner är proteiner som orsakar hemolys, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar. Detta sker genom att hemolysinproteinet får membranen hos röda blodkroppar att bli permeabel för joner och andra små molekyler, vilket leder till att cellen spricker. Hemolysiner produceras av vissa bakterier, svampar och djur som ett försvar mot konkurrerande mikroorganismer eller som en del i sitt angrepp på värden. Exempel på hemolysinproteiner är staphylococcal alpha-hemolysin från Staphylococcus aureus och komplementkomponenten C9.

Protein Kinase C (PKC) er en type enzym, mer specifikt et serin/treonin-protein kinase, som spiller en viktig rolle i signaltransduksjonen i celler. PKC-enzymene aktiveres ofte av sekundære budbringere som diacylglycerol (DAG) og calciumioner (Ca2+), som oppstår som reaksjonsprodukter etter aktivering av reseptorer for diverse hormoner, voktselvaktivatorer og andre signalmolekyler.

PKC-enzymene kan fosforylere (legg til en fosfatgruppe på) andre proteiner, som ofte fører til endringer i proteinaktiviteten og/eller lokalisasjonen. Dette er en viktig mekanisme for regulering av cellulære prosesser som cellevel, differentiering, apoptose (programmert celledød) og cellcyklus.

Der er flere isoformer av PKC-enzymene, som kan deles inn i tre klasser basert på deres aktiveringsmekanisme: konventionelle (cPKC), noveller (nPKC) og atypiske (aPKC). Disse forskjellige isoformene har forskjellige cellulære lokalisasjoner og funksjoner, noe som bidrar til deres specifike roller i cellens signaltransduksjonsnettverk.

Sphingosine är ett lipidmolekyl som är en viktig komponent i cellmembranet hos djurceller. Det är en typ av sphingolipid och har en sphinformad struktur, därav namnet. Sphingosin består av en lång, opolär kolvätekedja med en aminogrupp (-NH2) och en hydroxylgrupp (-OH) på varsin ända.

Sphingosin är involverat i flera cellulära processer, bland annat som en prekursor för andra sphingolipider såsom ceramid och sfingosinfosfat. Dessa lipider har viktiga signalfunktioner inom cellen och är involverade i regleringen av celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och immunresponser. Sphingosin kan också ha en direkt roll som signalmolekyl genom att interagera med specifika receptorer på cellmembranet.

Abnormala nivåer av sphingosin och dess derivat har visats vara relaterade till flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

NAD+ nukleosid, också känt som nicotinamidadenindin nuclesid (NMN), är en organisk molekyl som förekommer naturligt i levande celler. Det är en direkt prekursor till NAD+ (nikotinamidadenindin dinukleotid), en viktig kofaktor som deltar i en mängd biologiska processer, inklusive energiproduktion och celldelning.

NAD+ nukleosid är ett derivat av vitamin B3 (niacin) och består av en nicotinamidadenin-grupp som är kovalent bunden till en ribos-sockergrupp. Det produceras i celler genom enzymatisk reaktion mellan nicotinamid och en ribos-5'-fosfatmolekyl, under medverkan av enzymet NMNAT (nicotinamidadenindin mononukleotid adenyltransferas).

NAD+ nukleosid har blivit ett intressant forskningsområde på senare år, eftersom studier har visat att nivåerna av NAD+ minskar med åldrande och flera sjukdomstillstånd. Genom att supplera celler med NAD+ nukleosid kan man öka nivåerna av NAD+ i cellen, vilket kan ha potentiala att förbättra hälsa och livslängd.

Cell surface receptors, också kända som celllytereceptorer, är proteiner som spänner över cellytan och fungerar som kommunikationskanaler mellan cellen och dess omgivning. De möjliggör celldelningen av signalsubstanser såsom hormoner, neurotransmittorer, cytokiner och tillväxtfaktorer. När en signalmolekyl binder till sin specifika receptor aktiveras denna och utlöser en intracellulär signaltransduktionskaskad som kan leda till olika cellulära svar, såsom genuttryck, cellproliferation, differentiering eller apoptos.

Det finns två huvudsakliga typer av celllytereceptorer: metabotropa receptorer och ionotropa receptorer. Metabotropa receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar en signalsubstansspecific intracellulär signalväg via en sekundär budbärare, medan ionotropa receptorer är direkt kopplade till jonkanaler och förändrar membranpotentialen när de aktiveras.

"Kombinerade vaccin" är en typ av vaccine som innehåller två eller flera olika antigen från olika sjukdomar. Detta möjliggör att en individ kan immuniseras mot flera sjukdomar samtidigt med endast en injektion, vilket kan spara tid, pengar och minska smärtan och obehaget som är associerat med flera injektioner. Kombinerade vaccin används ofta i preventiv medicin för att skydda barn mot vanliga barnsjukdomar såsom difteri, stelkramp, trötthet, halsfluss, mässling, röda hund och hjärnhinneinflammation. Exempel på kombinerade vaccin inkluderar Pentacel (difteri, stelkramp, tetanus, polio och hälsofluss) och ProQuad (mässling, röda hund, hjärnhinneinflammation och mässlingsherpes zoster).

Natriumfluorid är ett salt av natrium och fluor, med den kemiska formeln NaF. Det används vanligtvis som en tillsats till tandkräm och vattenförsörjning för att förebygga karies, eftersom fluorid hjälper till att stärka tänder och göra dem mer motståndskraftiga mot syrorna som produceras av munnens bakterier. Natriumfluorid kan också användas i vissa mediciner för behandling av hypokalcemi (låg kalciumnivå i blodet) och för att behandla hyperkalemi (hög kaliumnivå i blodet).

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

GTP-fosfohydrolas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen (hydrolys) av GTP (guanosintrifosfat) till GDP (guanosindifosfat) och en fri fosfatgrupp. Detta enzym spelar en viktig roll inom cellulär signalering, där GTP används som energirik källa för att driva olika cellulära processer, till exempel proteinsyntes och celldelning. När GTP-fosfohydrolasen aktiveras bryts GTP ner till GDP, vilket leder till att signaltransduktionen avbryts eller modifieras på något sätt. Detta hjälper till att reglera cellulära processer på ett kontrollerat sätt.

Aluminiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller aluminium i en positiv jonform, ofta i formen Al3+. Aluminium förekommer naturligt i jordskorpan och finns i många olika mineraler. När aluminium reagerar med andra kemiska substance bildas aluminiumföreningar.

Det finns många olika slags aluminiumföreningar, beroende på vilka andra grundämnen som är inblandade i reaktionen. Några exempel på aluminiumföreningar är aluminiumoxid (Al2O3), aluminiumklorid (AlCl3) och aluminiumsulfat (Al2(SO4)3).

Aluminiumföreningar används inom en mängd olika industrier, till exempel som katalysatorer, för att behandla dricksvatten, i produktionen av papper, glas och keramik, samt inom medicinen.

Det är värt att notera att aluminium kan vara skadligt för hälsan vid höga exponeringar, särskilt för personer med nedsatt njurfunktion.

Isoproterenol är ett syntetiskt läkemedel som tillhör kategorin beta-2-adrenergika. Det verkar genom att aktivera beta-2-adrenerga receptorer, vilket orsakar en ökning av intracellulärt cyklisk AMP (cAMP) och i sin tur leder till en relaxering av glatt muskulatur och en ökad kronisk hjärtfrekvens.

Isoproterenol används vanligtvis för att behandla bradykardi (långsam hjärtslag), bronkiell astma och andra lungsjukdomar som orsakas av bronkiell spasm. Det kan också användas för att diagnostisera och behandla certaina typer av hjärtblock.

Sidan effekterna av isoproterenol är starka, bör det endast användas under kontrollerade medicinska omständigheter och under nära övervakning av en läkare.

Somatostatin är ett hormon och neurotransmittor som produceras naturligt i kroppen. Det utsöndras bland annat från hypofysen, tarmarna och bukhinnan (perifera nerver). Somatostatin har en inhibiterande effekt på flera kroppsliga processer, till exempel insulin- och glukagonutsöndring i buken samt mag-tarmsystemets motorik. Det används även som läkemedel vid behandling av vissa typer av tumörer, då det kan minska eller stoppa celldelningen hos dessa tumörer.

Diftirtoxoid är en bakterietoxoid som används som vaccin mot difteri. Det är en behandlad form av difteritoxinet, ett toxin som produceras av den bakterie som orsakar difteri, Corynebacterium diphtheriae. Genom att modifiera toxinet så att det inte längre är toxiskt, men fortfarande kan stimulera immunförsvaret, kan man ge en skyddande effekt mot sjukdomen utan att riskera de allvarliga biverkningarna som kan uppstå om den levande toxinet introduceras i kroppen.

Diftirtoxoid ges vanligen i kombination med andra vacciner, till exempel tetanus- och pertussisvaccin (tillsammans känt som DTP-vaccinet), för att ge bredare skydd mot olika infektionssjukdomar. Vaccinet ges vanligen i form av tre doser under barnets första levnadsår, följt av en boosterdos när barnet är omkring 12 år gammalt.

Guanosindifosfat (GDP) är ett nukleotidtriphosphat som består av en guanosinbase, en pentos (ribos) och tre fosfatgrupper. Det bildas när en fosfatgrupp tas bort från guanosintrifosfat (GTP) under en reaktion katalyserad av ett enzym. GDP är en viktig molekyl inom cellens energihushållning och signaltransduktion.

Fenylisopropyladenosin, ofta förkortat som PIFA, är ett slags kemisk substans som tillhör gruppen adenosinerreceptoragonister. Det är en syntetisk analog av naturligt förekommande adenosin, en signalsubstans i kroppen som bland annat har en roll i regleringen av immunförsvaret och hjärtverksamheten.

PIFA verkar genom att aktivera specifika receptorer, A1-adenosinreceptorerna, på cellmembranet. Detta leder till en rad fysiologiska effekter, såsom nedsatt hjärtfrekvens och minskat blodtryck. PIFA används därför som ett forskningsverktyg inom bland annat kardiologi för att studera A1-adenosinreceptorernas funktioner.

Bakterielle Adhäsiner är proteiner eller komplexer av protein och kolhydrater på bakteriens cellyta som tillåter bakterien att binda till specifika receptorer på värdcellens yta. Detta är en viktig första steg i bakteriens infektionsprocess, eftersom det möjliggör för bakterien att kolonisera och invadera värden. Adhäsiner kan variera mellan olika bakteriestammar och kan ha olika specifikaheter för olika värdceller. Genom att förstå hur bakterier använder sig av adhäsiner för att binda till värdar kan forskare utveckla nya strategier för att förhindra eller behandla bakteriella infektioner.

"Cytotoxin" er en betegnelse for et stof som beskadiger eller ødelægger celler i organismen. Cytotoxiner produceres ofte af bakterier og andre mikroorganismer, men de kan også opstå på andre måder, fx som resultat af skade på cellerne. Når cytotoxinerne kommer i kontakt med celler, kan de forårsage en række forskellige effekter, herunder indirekte skader på DNA og proteiner, opbrud af cellemembranen og aktivering af apoptose (programmeret celledød). Cytotoxiner har potentiale til at være meget skadelige for levende organismer, herunder mennesker, og de spiller derfor en vigtig rolle i patogenesen af mange infektionssygdomme.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'GTP-bindande proteiners alfa-underenheter, Gs', är proteiner som aktiveras genom att binda till ett signalsubstanser såsom en hormon eller neurotransmittor. Dessa proteiner är en del av en större signaltransduktionsväg och består av två underenheter, alfa (Gs-alfa) och beta-gamma (Gs-beta/gamma). När signalsubstanser binds till receptorn på cellmembranet aktiveras G-proteinet, vilket orsakar en dissociation av Gs-alfa från Gs-beta/gamma. Aktiverad Gs-alfa kan sedan aktivera andra effektorproteiner i signaltransduktionsvägen genom att interagera med dem, ofta via att byta ut ett bundet GDP (guanosindifosfat) mot GTP (guanosintrifosfat). Detta leder till en kaskad av händelser inne i cellen som till slut resulterar i en cellrespons såsom en förändring i cellens metabolism, ökad proteinproduktion eller reglering av jonkanaler. När GTP-hydrolysen sedan sker på Gs-alfa-underenheten inaktiveras den och dissocierar från effektorproteinet och kan sedan åter associera med Gs-beta/gamma-underenheten för att bilda ett inaktivt G-protein till nästa signalsubstans kommer.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Carbachol är ett läkemedel som tillhör gruppen parasympatomimetika, vilka aktiverar muskarinreceptorerna i parasympatiska nervsystemet. Det används för att behandla glaukom och utgör en form av kolinerg agonist. Carbachol orsakar kontraktion av muskler i ögat, vilket leder till minskad intraokulär tryck.

Läkemedlet fungerar genom att imitera acetylkolin, en signalsubstans som överför impulser mellan nervceller och från nervceller till muskler och andra typer av celler. Carbachol binder till muskarinreceptorerna på ögonmusklerna och utlöser en kontraktion av musklerna, vilket i sin tur leder till att pupillen minskar (mios) och ögats främre kammare töjs ut. Detta medför en ökad ackommodationsförmåga och minskat intraokulärt tryck.

Carbachol kan ges som ögon drops eller injiceras direkt i ögat beroende på behandlingsindikationen.

Medicinsk definieras Muscarin M2-receptorn som en typ av muskarinreceptor, ett proteinet som är beläget i cellmembranet och binder till signalsubstansen acetylkolin. När acetylkolin binds till M2-receptorn öppnas kaliumkanaler i cellmembranet, vilket leder till en hyperpolarisering av cellen och dämpning av dess aktivitet.

M2-receptorerna är vanliga i det autonoma nervsystemet (ANS) och hittas bland annat i hjärtat, lungorna och urinblåsan. I hjärtat fungerar de som negativa kronotropa receptorer, vilket innebär att de sänker hjärtfrekvensen när de aktiveras. I lungorna reglerar de bronkiens konstriktion och i urinblåsan styr de avsvalningen.

M2-receptorerna är viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel bradykardi (låg hjärtfrekvens), astma och överaktiv blasan.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Diftieri-stelkrampsvaccin, även känt som Diftieri-tetanus-vaccin (DT-vaccin), är ett typ av vaccin som ger immunitet mot difteri och stelkramp. Det innehåller vanligtvis antingen dödade toxiner från bakterierna som orsakar dessa sjukdomar, eller delar av de bakterier som har förlorat sin förmåga att producera toxiner.

Diftieri-stelkrampsvaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot difteri- och stelkrampstoxiner. När en person som har blivit vaccinerad sedan exponeras för bakterierna som orsakar dessa sjukdomar, kommer deras immunförsvar att kunna snabbt identifiera och neutralisera toxinerna innan de kan orsaka allvarlig skada.

Det är värt att notera att difteri-stelkrampsvaccinet också kan innehålla en komponent mot kikhosta, vilket ger upphov till beteckningen DTaP eller TdaP (diftieri-tetanus-kikhostevaccin). Dessa vaccin ger skydd mot alla tre sjukdomarna och rekommenderas vanligtvis för barn under 7 år.

Purinergic Receptors are a type of cell surface receptors that bind to and are activated by purines and pyrimidines, which are nucleotides and nucleosides. These receptors play important roles in various physiological processes, including neurotransmission, cardiovascular function, immune response, and inflammation. There are two main families of purinergic receptors: P1 and P2.

The P1 receptors are further divided into four subtypes (A1, A2A, A2B, and A3) and are selectively activated by adenosine. The activation of these receptors can have various effects on the body, such as modulating neurotransmitter release, regulating blood flow, and reducing inflammation.

The P2 receptors are divided into two subfamilies: P2X and P2Y. The P2X receptors are ionotropic receptors that form cation channels when activated, allowing the flow of ions such as calcium and sodium across the cell membrane. These receptors can be further divided into seven subtypes (P2X1-7).

The P2Y receptors are metabotropic receptors that activate intracellular signaling pathways when activated. They are further divided into eight subtypes (P2Y1, P2Y2, P2Y4, P2Y6, P2Y11, P2Y12, P2Y13, and P2Y14). These receptors can be activated by a variety of purines and pyrimidines, including ATP, ADP, UTP, and UDP.

Overall, purinergic receptors are important regulators of various physiological processes in the body, and their dysregulation has been implicated in several diseases, such as neurological disorders, cardiovascular disease, and cancer.

'Makromolekylära substanser' är ett samlingsbegrepp inom kemin och biologin som avser stora, komplexa molekyler med en hög molmassa. Dessa substanser byggs upp av mindre enheter, kallade monomerer, som repetitivt binds samman genom kemiska reaktioner.

I biologin är de makromolekylära substanserna av central betydelse för livets funktioner och inkluderar:

1. Proteiner (eller peptider): består av aminosyror som binds samman i en polymerkedja genom peptidbindningar. Proteiner har en mångfald av funktioner, till exempel som enzymer, strukturproteiner, transportproteiner och signalsubstanser.

2. Nukleinsyror: DNA och RNA är polymers bestående av nukleotider. De lagrar genetisk information (DNA) och fungerar som mall för proteinsyntesen (RNA).

3. Polysackarider (eller kolhydrater): består av monosackarider, till exempel glukos, som binds samman i långa kedjor genom glykosidbindningar. De har strukturella funktioner och kan även lagras som energireserv (som i stärkelse).

4. Lipider: består av fettsyror och alkoholer, ofta bundna till varandra genom esterbindningar. Lipider inkluderar bland annat triglycerider (fett), fosfolipider (cellmembran) och steroider (hormoner).

I kemin kan makromolekylära substanser även innefatta syntetiska polymerer, som till exempel plaster och fibrer. Dessa är ofta byggda av en enda typ av monomer och har varierande egenskaper beroende på vilken monomertyp som används och hur lång kedjan är.

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

'Skorpiongifter' refererer til de giftstoffer som findes i skorpions svans. Skorpiongift består af et kompleks cocktail af forskellige neurotoxiner, der primært påvirker nervesystemet hos ofrene. Disse toksiner kan føre til en række symptomer, herunder lokal smerte, hvor giftet er injiceret, kramper, spasmer, salivation, svimmelhed, yderligere smerter i brystet og maven, højt blodtryk, akut hjertefremgangsmåde, og i sjældne tilfælde kan det føre til døden.

Skorpiongifters effekt på mennesker varierer alt efter arten af skorpionen. Der er over 1.500 kendte skorpionarter, hvoraf omkring 25-30 anses for at være farlige for mennesker. De mest giftige skorpioner tilhører familien Buthidae, herunder arter som den afrikanske fat-tailed skorpion og den brasilianske yellow scorpion.

Skorpiongifters neurotoxiner fungerer ved at forstyrre ionbalancen i nervecellerne, hvilket fører til de symptomsmerker, der er beskrevet ovenfor. Nogle skorpiongifte indeholder også enzyme, der kan forårsage lokal vævsskade og inflammation.

Det er vigtigt at søge øjeblikkelig medicinsk behandling, hvis man bliver stukket af en skorpion, da de fleste dødsfald skyldes forsinket behandling. Behandlingen består typisk af smertestillende midler, muskelrelaxanter, respiratorisk assistance og antitoxiner, der er specifikt designet til at neutralisere skorpiongiften.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Clostridium difficile' är en gram-positiv, sporbildande, anaerob bakterie som kan orsaka diarré och kolit (tarmsjukdom) hos människor, särskilt hos äldre patienter och personer som har varit utsatta för antibiotikabehandling. När C. difficile-bakterierna koloniserar tarmen kan de producera toxiner som orsakar skada på tarmslemhinnan, vilket leder till diarré och andra symtom som buksmärta, feber och viktminskning. I allvarliga fall kan C. difficile-infektion leda till komplikationer som tarmperforation och död.

"Adrenergic α-stimulant" er en medisinsk betegnelse for stoffer som stimulerer adrenerge receptorer av typen α (alfa). Disse receptorerne finnes i blodkar og andre typer celler i kroppen, og deres aktivering fører til konstriksjon (snæring) av blodkar og økt svangerskapshjertefrekvens. Adrenergiske α-stimulanter kan brukes som lægemidler for å behandle hypotensjon (lavt blodtrykk), og inkluderer stoffer som fenylefrin, metoxamin og noradrenalin.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Alpha-2-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av noradrenalin och adrenalin. När dessa hormoner binder till alpha-2-adrenergiska receptorer i cellytan, ledde detta till en inhibition av adenylatcyklasaktiviteten och minskning av intracellulära cAMP-nivåer. Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken typ av cell alpha-2-adrenergiska receptorer finns på, men kan innebära vasokonstriktion, minskad neurotransmission och nedsatt insulinsekretion.

I medicinskt hänseende är alpha-2-adrenerga receptorer viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomar, till exempel blodtryckssänkande medel och smärtstillande medel.

"Sekundær immunisering", även känt som "anamnestisk respons" eller "bilstämpelsereaktion", är ett ökat svar på en ytterligare exponering för ett antigen hos en individ som redan har utvecklat primär immunitet mot det aktiva antigenet genom en tidigare exponering eller vaccination.

Vid den sekundära immuniseringen produceras en starkare och snabbare immunologisk respons, vilket innebär att kroppen kan bekämpa infektionen mycket effektivare än vid den första exponeringen. Detta beror på att B-lymfocyter och T-lymfocyter som överlevt från den primära immunresponsen snabbt aktiveras och differensieras till antikroppsproducerande plasmaceller och effektiva cytotoxiska T-celler.

Sekundär immunisering är en viktig del av vaccinationsprogram, eftersom det möjliggör långvarig immunitet mot specifika sjukdomar genom att ge skydd under en längre tidsperiod än vad som kan uppnås med en enda dos av ett vaccine.

Mykotoxiner är giftiga ämnen som produceras av vissa slags svampar. Ordet "mykotoxin" kommer från grekiskans "mykes", som betyder "svamp", och toxikon, som betyder "gift". Mykotoxiner kan förekomma i vissa livsmedel och förgifta dem, vilket kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos människor och djur om de konsumeras. Exempel på mykotoxiner inkluderar aflatoxin, och mycotoxin som produceras av Aspergillus-svampar, och ochratoxin A, ett mycotoxin som produceras av svamparna Aspergillus och Penicillium.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Transducin är ett G-protein som spelar en viktig roll i den fototransduktiva signalvägen i retinalceller i ögat. När ljus absorberas av rhodopsin, en ljuskänslig protein i det yttre segmentet av retinalcellen, aktiveras transducin, vilket orsakar en kaskad av händelser som slutligen leder till en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan.

Specifikt är transducin komponerat av tre underenheter: α, β och γ. När rhodopsin aktiveras av ljus, binder det till transducins α-enhet och orsakar en konformationsförändring som får α-enheten att separera sig från β- och γ-enheterna. Den frisatta α-enheten kan sedan aktivera ett enzym kallat cGMP-fosfodiesteras, vilket sänker nivåerna av cGMP i cellen och orsakar en stängning av jonkanaler i cellmembranet. Detta leder till en depolarisering av retinalcellen och en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan.

Transducin är därför ett centralt protein i synprocessen och har blivit intensivt studerat för att förstå mekanismerna bakom ljusresponsen i ögat.

Inositol-1,4,5-trisfosfat (IP3) är ett signalsubstanstans som spelar en viktig roll inom cellens signaltransduktionsvägar. Det bildas när ett signalsubstanstans, till exempel hormon eller neurotransmittor, binder till sin receptor på cellmembranet. Denna binding aktiverar enzymet fosfolipase C, som i sin tur splitter ett annat signalsubstanstans, PIP2 (fosfoinositid-4,5-bisfosfat), till IP3 och diacylglycerol (DAG).

IP3 är vattenlösligt och kan diffundera genom cellen till endoplasmatiska retikulums (ER) membran där det binder till IP3-receptorer. Detta leder till ökad permeabilitet för calciumjoner i ER-membranet, vilket orsakar frisättning av calciumjoner in i cytoplasman. Denna ökade koncentration av calciumjoner aktiverar andra enzymer och signalvägar som reglerar cellens funktioner, såsom celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I medicinsk kontext kan störningar i IP3-signalvägen vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Alpha-adrenergic receptors are a type of adrenergic receptor that bind to the neurotransmitter noradrenaline (norepinephrine) and the hormone adrenaline (epinephrine). These receptors are found in the nervous system and other tissues throughout the body. There are two main subtypes of alpha-adrenergic receptors, known as alpha-1 and alpha-2.

Alpha-1 adrenergic receptors are found in various tissues, including blood vessels, the heart, the liver, and the genitourinary system. When activated, they cause vasoconstriction (the narrowing of blood vessels), an increase in heart rate and contractility, and relaxation of the detrusor muscle in the bladder.

Alpha-2 adrenergic receptors are found in the brain, the heart, and the sympathetic nervous system. When activated, they cause vasoconstriction, inhibition of insulin secretion, and decreased release of norepinephrine from nerve terminals. They also play a role in regulating the release of certain hormones and neurotransmitters.

Both alpha-1 and alpha-2 adrenergic receptors are important targets for the treatment of various medical conditions, including hypertension, benign prostatic hyperplasia, and anxiety disorders.

Immunisering schema (eller vaccinationsschema) refererer til en planlagt rækkefølge af doser af en vaccine, der gives til en person eller dyr med et bestemt mål at opnå immunitet mod en specifik infektion eller sygdom.

Typisk indeholder et immuniseringsschema flere doser af en vaccine, som gives over en periode på måneder eller år. For eksempel kan en person have brug for tre doser af en hepatitis B-vaccine for at opnå fuld immunitet mod denne sygdom.

Immuniseringsskemaer er baseret på omfattende forskning og overvågning, der viser, hvilken type vaccine og hvor mange doser, der skal gives for at opnå den bedste mulige immunitet mod en given sygdom. Det er vigtigt at følge et immuniseringsschema korrekt for at sikre den mest effektive beskyttelse mod sygdomme.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).

Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.

Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.

Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

Aluminium är ett silvervitt, mjukt, icke-magnetiskt, metalliskt grundämne. Det har atomnummer 13 och kemisk beteckning Al på det periodiska systemet. Aluminium är efter syre och silicium det tredje vanligaste elementet i jordskorpan och förekommer naturligt i flera mineral, till exempel bauxit.

I medicinsk kontext kan aluminium användas i vissa mediciner, som motgift vid förgiftning av fosfater eller som ett adjuvans i vissa vaccin för att stärka immunresponsen. Långvarig exponering för höga nivåer av aluminium kan dock vara skadligt och har kopplats till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

Sockerfosfater (engelska: Sugar phosphates) är inom biokemi en grupp organiska föreningar som består av en sockermolekyl (såsom glukos eller fruktos) som är kovalent bundet till en fosfatgrupp. Dessa molekyler spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt inom ämnesomsättningen och energiproduktionen. De kan fungera som byggstenar vid syntesen av nukleotider (delar av DNA och RNA) och andra biologiskt aktiva föreningar. I vissa fall kan sockerfosfater även verka som signalsubstanser inom cellen.

Tetradekanoylforbolacetat, ofta förkortat till PMA (Phorbol Myristate Acetat), är ett kemiskt förening som används inom forskning som en aktivator av protein kinas C (PKC). Det är en syntetisk derivat av forbol, som finns naturligt i crotonolja. PMA binder till och aktiverar PKC-enzymet, vilket leder till en mängd cellulära respons, inklusive celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

På grund av dess starka biologiska verkan används PMA ofta som ett verktyg inom forskning för att studera PKC-relaterade signaltransduktionsvägar. Det kan också användas som en positiv kontroll i cellresponsassayer. Emellertid bör det hanteras med försiktighet på grund av sina potentiala onkogena effekter och skall endast användas under kontrollerade laboratorieförhållanden.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Oxotremorine är ett läkemedel som verkar som en agonist, det vill säga binder till och aktiverar, muskarina acetylkolinreceptorer i centrala nervsystemet. Det används främst för forskningsändamål för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptorernas funktion. Oxotremorine kan orsaka muskelsammenträngning, sveda i ögonen, ökat salivflöde och andra karaktäristiska symtom av muskarinreceptorsstimulering. Det bör inte användas som medicinskt terapeutiskt preparat hos människor på grund av sina kraftfulla biverkningar.

Kemotaxis är en process där celler, inklusive vita blodkroppar (leukocyter), rör sig i respons på kemiska signaler. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret, där olika typer av vita blodkroppar attraheras till olika kemiska signalsubstanser (kemotaxiner) för att bekämpa infektioner och skador. Leukocytär kemotaxi refererar specifikt till denna process när det gäller vita blodkroppar.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

'GTP-bindande proteiners alfa-underenheter, Gq-G11', är en grupp relaterade proteiner som binder till och hydrolyserar guanosintrifosfat (GTP) till geranyldisfosfat (GDP). Dessa proteiner är en del av G-protein-kopplade receptor (GPCR) signaltransduktionsvägar. När en ligand binder till en GPCR induceras en konformationsförändring i alfa-underenheten, vilket låter den aktivera diverse intracellulära effektorproteiner, såsom adenylatcyklas, fosfolipas C och ionkanaler.

Gq-G11-alfa-underenheterna består av fyra olika isoformer: Gαq, Gα11, Gα14 och Gα15/Gα16 i människor. Dessa proteiner delar en gemensam struktur med ett GTP-bindande domäner och en Ras-like GTPase-aktiverande domän (RhoGEF). När de aktiveras genom att binda till en ligand-bundna GPCR, interagerar de med olika effektorproteiner för att initiera signaltransduktionsvägar som involverar intracellulära signalsubstanser såsom inositoltrifosfat (IP3), diacylglycerol (DAG) och kalciumjoner.

Gq-G11-alfa-underenheterna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smakupplevelser, blodtryckreglering, immunresponser och cellproliferation. Dysfunktion i dessa proteiner har också visats vara associerade med flera sjukdomar, såsom hypertension, cancer och neurodegenerativa störningar.

Lysofosfolipidreceptorer är en grupp av receptorer som binder till och aktiveras av specifika typer av lipider kända som lysofosfolipider. Lysofosfolipider är fettsyror som har en fosfatgrupp fäst vid deras glycerolbakre del. De kan ha olika typer av fettsyror bundna till dem, vilket ger upphov till olika arter av lysofosfolipider.

En välkänd typ av lysofosfolipid är Lysophosphatidic acid (LPA), som binder till och aktiverar G-proteinkopplade receptorer, kända som LPAR1-6. Dessa receptorer är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, celldifferentiering, cellyttvitalitet och celldöd.

LPA-receptorerna har också visat sig vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, inflammation, smärta och fibros. Därför kan blockering eller modulering av dessa receptorer vara en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Leukocytosis är ett tillstånd där det uppmätts ett ökat antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Normalvärdet för vuxna ligger vanligtvis mellan 4 000 och 11 000 leukocyter per Mikroliter (μL). Om det uppmätts mer än 11 000 leukocyter per μL talar man om leukocytos. Leukocytos kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel infektioner, inflammation eller cancer.

'Second messenger systems' er en biokjemisk betegnelse for en signaltransduktionsmekanisme, hvor et intracellulært signalsubstans (den anden budbringer) aktiverer en kaskade af reaktioner inde i cellen. Disse systemer er essentielle for cellers evne til at modtage, tolke og svare på signaler fra deres omgivelser, herunder hormoner, neurotransmittere og andre signalsubstanser.

Når en signalsubstans binder til sin specifikke receptor på cellemembranen, aktiveres en G-protein-koblede receptor (GPCR), der stimulerer enten en accelererende (stimulativ) eller hæmmende (inhibitorisk) anden budbringer-kaskade. Denne kaskade involverer typisk aktivering af enzymet adenylatcyklase, hvilket fører til produktionen af cyklisk AMP (cAMP) som den anden budbringer. cAMP kan derefter aktivere en række effektorproteiner, herunder kinaser og fosfataser, der regulerer celleværkningerne, herunder cellers respons på de ydre signaler.

Andre eksempler på anden budbringere inkluderer diacylglycerol (DAG) og calciumioner (Ca2+), som aktiverer proteinkinase C (PKC), og nitrogenmonoxid (NO), som aktiverer guanylatcyklase, hvilket fører til produktionen af cyklisk GMP (cGMP).

Således er 'second messenger systems' en mekanisme, der tillader celler at forstærke, modulere og integrere signaler fra deres omgivelser, hvilket er essentielt for reguleringen af en række cellulære processer, herunder differentiering, proliferation, apoptose og homeostase.

"Stelkrampstoxoid" är ett begrepp inom toxikologi och farmakologi, men det verkar som det inte finns någon etablerad medicinsk definition eller allmänt accepterat användande av termen i den medicinska litteraturen. Ordet "stelkramp" är en översättning av det engelska begreppet "tetanus", som refererar till en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Clostridium tetani.

Det kan vara så att "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", som är den beteckningen på det vaccine preparat som används för att immunisera mot stelkramp. Tetanus toxoid är en behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, och används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Så om "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", så skulle den korrekta medicinska definitionen vara:

Tetanus toxoid (Stelkrampstoxoid): En behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, som används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Medicinskt kan man definiera "muskarinautestimulerande läkemedel" eller "muskarinreceptorstimulerande läkemedel" som substanser som aktiverar muskarinreceptorer, en typ av acetylkolinreceptor. Acetylkolin är en signalsubstans i nervsystemet och muskarinreceptorerna finns bland annat i hjärtat, lungorna, urinvägar och ögonen.

Muskarinstimulerande läkemedel används till exempel för att minska produktionen av saliv och svett, sänka hjärtslaget och dämpa tarmsammandragningar. De kan också användas som mittagent i behandlingen av Parkinson sjukdom. Exempel på muskarinstimulerande läkemedel är pilocarpin, bensotropin och muscarin.

EGTA står för Ethylenglycol-bis(2-aminoethylether)-N,N,N',N'-tetraessäure. Det är ett ämne som används inom biologisk forskning, särskilt inom områdena som handlar om cellulär signalering och calciumhomeostas.

EGTA är en karboxylatförening med fyra karboxylgrupper och två aminogrupper som kan bilda koordinationsbindningar med metalljoner, såsom calciumjoner (Ca2+). När EGTA binder till calciumjoner bildas en komplex som är mycket stabil och som har låg affinitet till andra joner. Därför används EGTA ofta som ett verktyg för att kontrollera intracellulära calciumnivåer i experimentella studier.

I medicinsk kontext kan EGTA användas inom forskning för att undersöka hur calciumreglering påverkar cellulär funktion och dysfunktion, särskilt i sammanhang relaterade till sjukdomar som involverar störda calciumhomöostas, såsom neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

Neuromuskulära medel är en kategori av läkemedel som påverkar nervsystemet och muskelsystemet. Dessa medel används ofta för att behandla neurologiska sjukdomar och skador, till exempel muskelrelaxerande medel som används under operationer för att lindra muskelspasmer och kramp. Andra exempel på neuromuskulära medel är läkemedel som används för behandling av multipla skleros, myasthenia gravis och ALS (amyotrofisk lateralskleros). Dessa medel kan verka genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet eller minska inflammationen i musklerna.

Uridintrifosfat (UTP) är ett av nukleotiderna, som består av en pentos sugar (ribosa), en pyrimidinbas (uracil) och tre fosfatgrupper. Det är en ester av tripolyfosforsyra med pentos sugar-1-fosfat av ribos. UTP är involverad i många biokemiska reaktioner inom cellen, särskilt som en building block i syntesen av RNA och som en energikälla för olika cellulära processer.

Peptidreceptorer är en typ av receptor i cellmembranet som binder specifika peptider, vilka är korta aminosyrekedjor. När ett peptidhormon eller neuropeptid binder till sin respektive receptor aktiveras den och sänder signaler in i cellen, vilket leder till en biologisk respons. Peptidreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som smärta, hunger, sömn, immunförsvar och homeostas. De kan delas in i två grupper: G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och icke-G-proteinkopplade receptorer. Exempel på peptidreceptorer inkluderar opioidreceptorer, insulinreceptorer och angiotensinreceptorer.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Kalciumkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och reglerar flödet av calciumjoner (Ca²+) in och ut från cellens cytosol till endoplasmatiska nätverket (ER/SR) eller till extracellulärt vätska. Kalciumkanaler är viktiga för en rad fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, neurotransmission, excitation-contraction-koppling, hormonutsöndring och cellsignalering.

Det finns olika typer av kalciumkanaler, inklusive:

1. Voltage-gated calcium channels (VGCCs): Dessa aktiveras av spänningsförändringar över celldelarna och finns i flera olika subtyper som inkluderar L-, N-, P/Q- och R-typkanaler.
2. Receptoropererade calciumkanaler (ROCCs): Dessa aktiveras av specifika ligander, till exempel neurotransmittorer eller hormoner, som binder till receptorer på cellytan. Exempel på ROCCs är de som hittas i presynaptiska terminals och som spelar en viktig roll i neurotransmissionen.
3. Store-operated calcium channels (SOCCs): Dessa aktiveras av förändringar i ER/SRs calciumnivåer och är involverade i cellsignalering, celldifferentiering och cellcykeln.

Dysfunktion eller störningar i kalciumkanaler kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska, kardiovaskulära och muskuloskeletala störningar.

P1-receptorer, även kända som adenosinreceptorer, är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till signalmolekylen adenosin. Det finns flera olika typer av P1-receptorer, inklusive A1, A2A, A2B och A3, och de aktiveras av olika koncentrationer av adenosin i kroppen.

P1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom reglering av hjärtats frekvens och blodflöde, neuroprotektion, inflammation och smärtlindring. Adenosin binder till P1-receptorer på cellmembranet och aktiverar en kaskad av intracellulära signaler som leder till olika cellulära svar.

För exempel:

* A1-receptorerna är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodflöde, samt i neuroprotektion.
* A2A-receptorerna är involverade i regleringen av immunresponsen och inflammationen.
* A2B-receptorerna är involverade i regleringen av celldelning och celldifferentiering.
* A3-receptorerna är involverade i regleringen av smärta, inflammation och celldöd.

P1-receptorerna kan vara ett intressant mål för läkemedelsutveckling, eftersom de är involverade i en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar, cancer och smärta.

Cannabinoidreceptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i andra delar av kroppen som aktiveras av cannabinoider, som är kemiska ämnen som finns naturligt i cannabisplantan. Det finns två huvudtyper av cannabinoidreceptorer: CB1-receptorer och CB2-receptorer.

CB1-receptorerna finns främst i hjärnan och nervsystemet och är involverade i ett antal olika funktioner, inklusive smärta, minnesförmåga, humör, aptit och rörelsekoordination. CB2-receptorerna finns främst i immunsystemet och andra icke-nervceller och är involverade i inflammation och immunförsvar.

Cannabinoidreceptorer kan aktiveras av endocannabinoider, som är kroppens egna cannabinoider, exocannabinoider, som finns i cannabisplantan, och syntetiska cannabinoider, som skapats i laboratorier. När cannabinoidreceptorerna aktiveras, kan de påverka cellers signalsubstanser och därmed påverka en rad fysiologiska processer i kroppen.

Kemotaxi är ett fenomen där celler, som exempelvis vita blodkroppar eller cancerceller, navigierar och rör sig inom ett biologiskt system i respons till koncentrationsgradienten av kemiska signalmolekyler, kallade kemotaxiska faktorer. Dessa molekyler binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till ändringar i cellens cytoskelett och rörelsemönster.

Kemotaxiska faktorer kan vara attractanter eller repeller beroende på om de attraherar eller avskräcker cellrörelsen. Exempel på kemotaxiska faktorer inkluderar cytokiner, chemokiner och tillväxtfaktorer som spelar viktiga roller i immunförsvaret, inflammation, angiogenes och cancermetastaser.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Lysophosphatidic acid (LPA) receptors are a group of G protein-coupled receptors that bind to and are activated by the lipid mediator LPA. In humans, there are at least six different subtypes of LPA receptors, known as LPA1-6, which are encoded by separate genes. These receptors are widely expressed in various tissues and play important roles in many physiological and pathological processes, including cell proliferation, survival, migration, and cytoskeletal organization.

LPA is a small signaling lipid that is produced from membrane phospholipids by the enzyme autotaxin. It acts as an extracellular messenger and binds to LPA receptors on the cell surface, leading to the activation of various downstream signaling pathways. The different subtypes of LPA receptors have distinct expression patterns and may mediate specific physiological functions.

Abnormalities in LPA signaling have been implicated in a variety of diseases, including cancer, fibrosis, inflammation, and neurological disorders. Therefore, LPA receptors are considered promising targets for the development of new therapeutic strategies for these conditions.

Alprostadil är en syntetisk form av prostaglandin E1, som är en naturlig substans i kroppen. Det används vanligtvis som läkemedel för att behandla erektil dysfunktion (ED) och för att behandla och förebygga closed duct syndrome hos nyfödda med utvecklingsstörning av testiklarna.

Som behandling för ED kan Alprostadil ges som en injektion direkt in i penis, som en smälta under huden på penis eller som en uretralt inserterad stav (Caverject Impulse). Den huvudsakliga mekanismen av verkan är relaxation av glatta muskler i blodkärlen till penis, vilket ökar blodflödet och hjälper till att uppnå och underhålla en erektion.

Alprostadil kan också användas för att behandla closed duct syndrome hos nyfödda med utvecklingsstörning av testiklarna, vilket orsakar ökad intratesticulär tryck och skador på testikelvävnaden. Genom att ge Alprostadil som en injektion direkt in i testikeln kan man minska det intratesticulära trycket och förhindra skador på vävnaden.

Det är viktigt att notera att användning av Alprostadil bör övervakas av en läkare, eftersom det kan ha biverkningar som bland annat penisblödning, smärta och sårbarhet, samt i sällsynta fall långvariga erektioner (priapism).

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Skorpioner' er en betegnelse for en gruppe af leddyr med stærkt giftige giftene i deres svans. De tilhører klassen Arachnida, som også inkluderer spindlere og demande. Skorpioner findes over hele verden, men de fleste arter lever i varme klimazoner, særligt i ørkenområder. De kan variere meget i størrelse, fra mindre end en centimeter til over 20 cm.

Skorpionernes gifte består af en blanding af forskellige proteiner og andre molekyler, som kan have en række forskellige virkninger på det menneskelige eller dyriske organisme. Nogle skorpioners gifte kan føre til lokal irritation, svelling, smerter og rødme i området ved stiket, mens andres gifte kan have mere alvorlige virkninger som muskelspasmer, hjerteproblemer, respirationssvækkele og i sjældne tilfælde endda døden.

De fleste skorpionarter er ikke aggressivt indstillede over for mennesker, og de vil normalt kun stikke som selvforsvar, hvis de føler truet eller forsvarer deres unger. Der findes dog nogle få arter, der kan være mere aggressive og som kan opfatte mennesker som en trussel.

Skorpiongift anvendes også i medicinsk sammenhæng, hvor det især bruges til at behandle visse typer kræft og andre alvorlige sygdomme. Det skyldes, at nogle skorpioners gifte kan påvirke cellernes vækst- og delingsmønster på en måde, der gør dem sårbare over for behandling med kemoterapi og andre typer kræftbehandling.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid) till ett proteinmottagare. Detta process kallas ADP-ribosylering och är en posttranslatorisk modifikation som kan påverka proteinet på olika sätt, såsom förändringar i dess funktion, lokalisation eller interaktion med andra molekyler. NAD+ ADP-ribosyltransferas har visat sig spela en viktig roll i flera cellulära processer, inklusive DNA-skador och reparation, celldöd, inflammation och åldrande.

'Poliovaccin, avdödat' refererar till en specifik typ av poliovaccin som inte längre används på grund av säkerhetsrelaterade skäl. Det kallas också för det inaktiverade poliovaccinet (IPV) och utvecklades av Dr. Jonas Salk på 1950-talet.

Poliovaccinet avdödat är gjort av dödade polioviruspartiklar som injiceras i muskler för att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset, utan risk för sjukdom. Detta kontrasterar med det levande oralpoliovaccinet (OPV), som innehåller svagt virus och ges oralt (via munnen).

Trots att avdödat poliovaccin är mycket säkert, har det visat sig i mycket sällsyna fall orsaka en neurologisk sjukdom kallad vaccinassocierad poliomyelit (VAPP) hos den vaccinerade personen. Detta sker när den dödade viruset muterar till en form som kan orsaka sjukdom. Som ett resultat av det låga, men ändå existerande riskerna för VAPP och andra säkerhetsbekymmer har de flesta länder övergått till att använda det levande oralpoliovaccinet eller en kombination av båda typerna av vaccin.

I dagsläget är avdödat poliovaccin inte längre i bruk i större delen av världen, men det kan fortfarande användas i speciella situationer eller länder där tillgång till levande oralpoliovaccinet är begränsad.

Somatostatinreceptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som binder till peptidhormonet somatostatin. Det finns fem olika subtyper av somatostatinreceptorer, betecknade sst1 till sst5, och de är distribuerade i olika typer av celler i kroppen, inklusive nervceller och hormonproducerande celler.

När somatostatin binder till sina receptorer hämmar det frisättningen av andra hormoner och neuropeptider, vilket gör att de har en dämpande effekt på olika fysiologiska processer som till exempel mag-tarmfunktion, glukosmetabolism och immunförsvar.

Somatostatinreceptorer är också viktiga mål för behandling av vissa typer av cancer, eftersom vissa tumörer kan överproduceras somatostatinreceptorer. Sådana tumörer kan behandlas med läkemedel som binder till och blockerar dessa receptorer, vilket kan minska tumörens storlek och lindra symtom relaterade till överproduktion av hormoner.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Signal substance receptors, også kendt som signalmolekyler receptorer eller ligander, er proteiner på cellemembranen eller i cytoplasmaet, der binder specifikt til en given signalkomponent (ligand), såsom et hormon, neurotransmitter, vækstfaktor eller lignende. Disse receptorer aktiveres, når de binder til deres respektive ligander, hvilket fører til en kaskade af intracellulære signalveje, som kan regulere en række cellulære processer, herunder cellevækst, differentiering, apoptose (programmeret celldød) og andre funktioner.

Signal substance receptorer kan inddeles i to hovedgrupper: metabotiske og ionotriske receptorer. Metabotiske receptorer er proteiner, der aktiverer intracellulære signalveje via G-proteiner eller andre intracellulære sekundærmessenger-systemer. Ionotriske receptorer, også kendt som ionkanalreceptorer, er proteiner, der fungerer som ionkanaler og ændrer deres konformation, når de binder til deres ligander, hvilket resulterer i en direkte passage af ioner gennem cellemembranen.

Et eksempel på en signalkomponent og dens respektive receptor er insulin og insulinreceptoren. Insulin er et hormon, der produceres i bugspytkirtlen og spiller en vigtig rolle i reguleringen af blodsukkeret. Når insulin binder til insulinreceptoren på cellemembranen, aktiveres en intracellulær signalvej, der fører til øget glukoseoptagelse i cellerne og regulering af andre metaboliske processer.

I medicinsk sammenhæng er forståelsen af signalkomponenter og deres respektive receptorer vigtig for udviklingen af nye lægemidler og behandlingsmetoder. Lægemidler kan enten virke ved at efterligne en naturlig signalkomponent (agonister) eller blokere en given signalvej (antagonister).

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Kemotaxi är ett fenomen där celler, ofta vita blodcellar som neutrofila granulocyter eller dendritiska celler, rör sig i respons på kemiska signaler i sin omgivning. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret då cellerna kan flytta sig till olika delar av kroppen för att bekämpa infektioner eller reparera skador. Kemotaxi kan också spela en roll inom cancerutvecklingen, där cancerceller kan använda sig av denna process för att sprida sig till andra delar av kroppen under metastasprocessen.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Cricetulus" er en slags gnaeger (rodent) som tilhører familien Cricetidae. Denne gruppen inkluderer forskjellige arter som lever i Asien, herunder den mongolske gnaegeren ("Cricetulus griseus") og den kinesiske hamster ("Cricetulus barabensis"). Disse gnaegerne er generelt små, med en kroppslengde på 8-12 cm og et vekt på 20-50 gram. De lever i underjordiske boner og har en diett som består av frø, urter og insekter.

1-Methyl-3-isobutylxanthine (MIX) er en type purinalkaloid som naturlig forekommer i visse planter, og det er også en syntetisk kjemisk forbindelse. MIX er en stimulerende substans som hører til gruppen av metylxantiner, der også inkluderer koffein og teobromin.

MIX har blitt brukt i medisinsk forskning for å undersøke hvordan det påvirker kroppens fysiologi og patofysiologi, spesielt med hensyn til å regulere lipidmetabolisme og adipocytodifferensiasjon. Det har også vist potentiale som en mulig behandling for overvikt og type 2 diabetes mellitus.

I tillegg kan MIX bli brukt som et forskningsverktoy i studier av signalveier involverte i reguleringen av cellulær homeostasisme og apoptose.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is found naturally in the body and in certain foods. It plays an essential role in the structure and function of cell membranes, particularly in the brain and immune system.

When the body is injured or infected, arachidonic acid is released from the cell membrane and metabolized into various compounds called eicosanoids, which include prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating inflammation, blood clotting, and other physiological processes.

However, excessive production of arachidonic acid-derived eicosanoids can contribute to the development of various diseases, including cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balance of arachidonic acid in the body is important for overall health and wellbeing.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa arter inom släktet Ricinus, särskilt den vanligaste arten Ricinus communis, även känd som castorolja eller ricinfrö. Giftet utvinns ofta genom att pressa och bearbeta frön för att producera olja, varefter en restprodukt kvarstår – ricinmjöl – som innehåller giftet.

Ricin är ett protein som består av två delar: A-kedjan och B-kedjan. När ricin kommer in i en levande cell binder B-kedjan till membranen på cellens yta, vilket möjliggör att A-kedjan tränger in i cellen. Där utövar A-kedjan sin giftverkan genom att störa och stoppa proteinsyntesen, en process som är livsviktig för cellerna. Detta leder till celldöd och kan orsaka allvarliga skador på olika organ och system i kroppen beroende på dosen och rutinmässiga faktorer hos den exponerade individen.

Det finns inget specifikt motgift till ricins förgiftning, och behandlingen är därför stödkarande och syftar till att lindra symtomen och underlätta cellreparation och återhämtning.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Fluor (F) er ein element i grunnstofftabellen med atomnummer 9. Fluoren er ein gasformig, reaktiv grundstoff som er farveløs i ren form. Den er den minst teiktlige av alle grundstoffene og har det sterkaste elektronegativa talet i periodesystemet.

I medicinen brukes fluor ofte som ein del av tannlegeprodukter, for eksempel i form av fluorid, for å forebygge emne tiltaking og å styrke tanneners motstandskraft mot karies. Fluorid er også vanlig i vannfluorering-programmer for å redusere sannsynligheten for karies hos befolkninger som har vekslefull tilgang til tannlegehjelp.

Fluoren kan også brukes i medisinske behandlingar, for eksempel i form av fluorouracil, som er ein slags kjemoterapi-medisin som brukes til å behandle visse typer av kræft. Fluorouracil virker ved å hindre celler i å dele seg og kan være spesielt effektivt mot raskt voksende kræftceller.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is essential for the human body. It is a 20-carbon fatty acid with four double bonds, and its chemical formula is C20H32O2. Arachidonic acid is an important precursor in the biosynthesis of various eicosanoids, which are signaling molecules that play crucial roles in inflammation, immune response, and other physiological processes.

Arachidonic acid is not produced by the human body and must be obtained through diet. It is found in high concentrations in animal products such as meat, eggs, and dairy products. Once ingested, arachidonic acid is stored in cell membranes, particularly in phospholipids.

When the body needs to produce eicosanoids, enzymes called cyclooxygenases (COX) and lipoxygenases (LOX) break down arachidonic acid into various metabolites, including prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating blood pressure, modulating immune responses, and mediating pain and inflammation. However, excessive production of eicosanoids can contribute to the development of various diseases, such as cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balanced intake of arachidonic acid is important for overall health.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Difenylättiksyror är en grupp organiska föreningar som består av en karboxylsyrafunktion (–COOH) och två fenylgrupper (–C6H5). Den enklaste representanten för denna grupp är difenylättiksyra, C6H5-CO-CO-C6H5. Dessa föreningar har en syrafunktion och kan bilda salter och estrar. De är vanligen olösliga i vatten men lösliga i organiska lösningsmedel.

'Clostridium botulinum' är en gram-positiv, sporedbildande, strikt anaerob bakterie som producerar det starkt neurotoxiska ämnet botulinumtoxin. Bakterien förekommer naturligt i mark, vatten och vegetation, och kan bilda sporer som är resistenta mot höga temperaturer och desinfektionsmedel.

Botulinumtoxinet orsakar den livshotande sjukdomen botulism, som kännetecknas av muskelsvaghet, dubbelseende, andningssvårigheter och i värsta fall död. Sjukdomen kan drabba både människor och djur, och sprids vanligen via föda som är kontaminerad med bakteriens sporer eller toxin.

Det finns sju olika typer av botulinumtoxin (A-G), varav typ A och B används terapeutiskt för behandling av muskelspasmer, migrän och vissa ögonläkemedel. Dessa behandlingar kallas ofta för botoxbehandlingar.

Mitogen-activated protein kinases (MAPK) är en familj av serin/treonin-proteinkinaser som spela en viktig roll i signaltransduktionen av cellyta och celldelning. De aktiveras av mitogener, till exempel tillväxtfaktorer och cytokiner, och är involverade i en rad cellulära processer som differentiering, apoptos och stressrespons. MAPK-systemet består av tre huvudkomponenter: MAP kinase kinase kinase (MAP3K), MAP kinase kinase (MAP2K) och MAPK. Varje komponent aktiverar den nästa i kedjan genom fosforylering, vilket resulterar i aktivering av MAPK. Aktiverade MAPK kan fosphorylera och på så sätt reglera olika transkriptionsfaktorer och andra proteiner som är involverade i cellcykeln och cellytans respons på stimuli.

'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Endotoxiner är en typ av toxin som frigörs från bakteriens cellvägg när den dör eller delas. De är specifika för gramnegativa bakterier och består av lipopolysackarider (LPS) som är en viktig komponent i deras yttre membran. Endotoxiner stimulerar immunsystemet och kan orsaka inflammation, feber och svar på infektioner. De kan också vara dödliga vid höga doser och bidra till sjukdomar som sepsis och septisk chock.

'Bacillus anthracis' är en bakterie som orsakar sjukdomen anthrax, även känd som mjältbrandsjuka. Bakterien är strikt aerob, asporbildande och Gram-positiv. Den förekommer naturligt i jordmånen och kan infektera djur, särskilt herbivorer som nötkreatur, får och hästar. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djur eller deras produkter, såsom ull eller hud. Anthrax kan vara dödlig om det inte behandlas i tid, men antibiotika och andra behandlingar är effektiva om de ges tidigt. Bioterrorism har använts för att sprida anthrax till människor genom post, vilket orsakade en allvarlig hälsokris i USA år 2001.

Kaliumkanaler är proteiner som spänner över cellytan och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet. De är involverade i viktiga fysiologiska processer såsom aktionspotentialen i nerv- och muskelceller, cellytiska signaltransduktion och cellvolymreglering.

Kaliumkanaler kan delas in i olika kategorier baserat på deras struktur, funktion och aktiveringsmekanismer. Till exempel finns det voltage-gated kaliumkanaler (Kv-kanaler), som öppnas eller stängs beroende på membranpotentialen, ligand-gated kaliumkanaler, som aktiveras av specifika molekylära ligander, och mekaniskt-gated kaliumkanaler, som öppnas eller stängs i respons på mekaniska stimuli.

I allmänhet består kaliumkanaler av en transmembranproteinstruktur med flera domäner, inklusive en pore-region som tillåter passage av K+ och en aktiveringsdomän som reglerar kanalöppningen eller -stängningen. Dessa proteiner är viktiga mål för läkemedel och har potential att användas i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

'Bacillus thuringiensis' är en gram-positiv, sporsäckbildande bakterie som producerar kristallproteiner som är giftiga för vissa insekter. Den används ofta som biologisk bekämpningsmedel mot skadeinsekter inom jordbruk och skogsodling. Varje stam av Bacillus thuringiensis producerar unika kristallproteiner, vilket gör att vissa stammar är mer effektiva än andra beroende på vilken art av skadeinsekt man vill bekämpa. När insekten äter bakterien eller de giftiga proteinerna dör den vanligtvis inom några dagar. Detta gör Bacillus thuringiensis till ett säkert och miljövänligt alternativ till kemiska bekämpningsmedel.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Spindelgifter är en typ av neurotoxiner som produceras av vissa arter av spindlar. Dessa gifter fungerar genom att störa signalsubstanser i det nervösa systemet hos ett offer, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, andningsproblem och i värsta fall död. Spindelgiftet verkar genom att bryta ned acetylkolinreceptorerna på neuronernas synaps, vilket stör nervimpulsernas överföring och kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter. De flesta spindlar producerar gifter som inte är tillräckligt starka för att döda en människa, men vissa arter, särskilt bland giftsnokspindlarna (latin: *Latrodectus*), kan producera mycket potenta gifter.

FK 33-824, også kjent som N-methyl-N-(1-phenethylpiperidin-4-yl)benzamide, er en syntetisk oppioid lægemiddel som tidligere ble undersøkt for sine eventuelle virkninger som smmerestillende middel. Men på grunn av sine høye abusive potentiale og risiko for bivirkninger som respirasjonsdepressjon, komatose tilstand og død, ble utviklingen av FK 33-824 aldri fullført og det er ikke godkjent som lægemiddel i noen land. Derfor finnes det heller ingen medicinske definisjoner eller offisielle bruksområder for dette stoffet.

P42 MAP-kinas, også kjent som Mitogen-aktiveret protein kinase 1 (MAPK1), er en type serin/treonin-spetsifikk kinase som spiller en viktig rolle i intracellulære signalveier. Denne kinasen er involvert i reguleringen av cellers vekst, differentiering, apoptose og respons på stressorer. P42 MAP-kinas aktiveres ved phosphorylering av en rekke upstream kinaser, som p44 MAP-kinas (MAPK3), og er involvert i en kaskade av signaltransduksjon som resulterer i endelig aktivering av transskripsjonsfaktorer og andre effektorproteiner. Dette bidrar til reguleringen av diverse cellulære funksjoner, inkludert cellecyklus, cytoskeletal dynamikk, metabolisme og inflammatorisk respons.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Cnidaria är ett fylum av marina djur som inkluderar maneter, koraller, sjöanemoner och hydroida. De flesta arter inom Cnidaria har nässelceller, som används för att fånga byten eller för försvar. Nässelcellerna innehåller en giftig kapsel som exploderar vid kontakt, vilket skadar eller dödar bytet.

Cnidariagifter är därför definierade som de toxiner som produceras och lagras i nässelcellerna hos Cnidaria-djuren. Dessa gifter kan variera mycket mellan olika arter, men de flesta innehåller proteiner och peptider som påverkar cellmembranet eller nervsystemet hos offret. Vissa cnidariagifter kan orsaka smärta, svullnad, rodnad och andningssvårigheter hos människor, medan andra kan vara mer allvarliga eller till och med dödliga. Behandlingen av cnidariagifter beror på artens identifiering och symtomen, men den kan inkludera avlägsnande av tentaklerna, rengöring av sårplatsen, smärtlindring och andningsstöd om det behövs.

Beta-2-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, framför allt adrenalin och noradrenalin. När agonist (till exempel adrenalin) binds till beta-2-adrenerga receptorer aktiveras en signalkaskad som leder till ökad intracellulär cAMP, vilket i sin tur aktiverar proteinkinas A, som får effekter på celldelen.

Beta-2-adrenerga receptorer finns främst i muskelceller (bronkioler, hjärta och blodkärl), lever, bukspottkörtel, och fettvävnad. De är involverade i en rad fysiologiska processer som bronkiodilatation, ökat myokardkontraktilitet, ökad hjärtfrekvens, lipolys, glukoneogenes och glykogenolyse.

Dessa receptorer är också målet för flera läkemedel som används för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), hjärt-lungsjukdom och andra medicinska tillstånd. Exempel på sådana läkemedel är salbutamol, terbutalin, formoterol och indacaterol.

Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, neurotransmittorer och hormoner såsom adrenalin och noradrenalin. Dessa receptorer delas in i tre huvudgrupper: beta-1, beta-2 och beta-3.

Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och stimulering av dessa receptorer ökar hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. Beta-2-receptorerna återfinns huvudsakligen i lungorna, musklerna, levern och blodkärlen och deras aktivering orsakar relaxation av glatt muskulatur och ökat bronkiodilatation. Beta-3-receptorerna finns främst i fettvävnad och stimulering av dessa receptorer ökar lipolysen, vilket leder till att kroppen bryter ner fett för energi.

Beta-adrenerga receptorer är viktiga mål för läkemedel som används för behandling av olika sjukdomar såsom astma, hjärt failure och övervikt.

"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.

Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.

Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.

I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

"Virulensfaktorer" er biokemiske stoffer eller mekanismer som bakterier, svamp eller andre mikroorganismer bruker for å skade værtscellen eller værtens fysiologi, og på den måten fremme sykdomsprosessen. Disse faktorene kan være egne proteiner, toksiner, enzymer eller andre molekyler som ødelegger værttissuer, evner å klare værtsforsvarsmekanismer eller å forstyrre værtsfunksjoner. Virulensfaktorer kan hjelpe mikroorganismene til å spreide seg i kroppen og overleve i værtmiljøet.

Enkephalin er en type endogen peptid hormon som fungerer som neuropeptider i centraln nervsystemet hos mennesker og andre dyr. Den specifikke peptiden "enkefalin, leucin-2-alanin" refererer til en variant av enkephalin der inneholder to aminosyrer, leucin og alanin, i posisjon 5 og 6 i peptidkjeden. Denne varianten har særlig betydning for smertestopp og regulering av humør og adfard.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Trombin' er ein koagulasjonsfaktor, entfallt under faktorn 2a i koagulasjonskjedjen. Det er ein enzym som omdannar fibrinogen til fibrin under blodets koagulasjon, og det spiller dermed en viktig rolle i hemostasen og blodstillingsprosessen. Trombin dannes fra protrombin under innvirkning av andre koagulasjonsfaktorar som aktiveres i kjekkenet på et intrínskt eller eksintrínkt sätt.

"Hydrolys" är ett medicinskt eller kemiskt begrepp som refererar till nedbrytning av en molekyl med hjälp av vatten. Detta sker ofta när en kemisk bindning mellan två substanser (som vanligtvis är proteiner, kolhydrater eller ester) bryts ner i två delar med hjälp av en vattenmolekyl. Denna reaktion resulterar i att den ena delen av molekylen får en extra hydroxylgrupp (-OH) och den andra delen får en extra väteatom (H+).

Processen kallas för "hydrolys" eftersom den innebär att en molekyl splittras upp ("lysis") med hjälp av vatten ("hydro"). Hydrolys kan ske spontant under specifika förhållanden, men kan också katalyseras med hjälp av enzym eller starka syror/baser.

'Ganglion cervicale superius' är en anatomisk term som refererar till det översta sympatiska ganglet i halsen. Det är en del av det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och svettning. Ganglion cervicale superius innehåller cellkroppar för de neuron som skickar signaler till huvudet och halsen. Det ligger nära nacken, precis ovanför den övre gränsen av halskotorna (C3-C4).

Immunreceptorer är proteiner på eller i cellmembranet hos immunceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), som aktiveras när de binder till specifika antigener, molekyler på ytan av främmande ämnen som kan vara patogena, till exempel virus eller bakterier. Detta bindande initierar en signaltransduktionskaskad som leder till aktivering av immuncellen och startar ett svar för att bekämpa den främmande invaderaren. Exempel på immunreceptorer är T-cell receptorer (TCR) och B-cell receptorer (BCR) på T- och B-celler respektive, samt receptorer för komplementproteinet C3b och Fc-delen av antikroppar.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Cyclic AMP (cAMP)-dependent protein kinases, även kända som PKA (Protein Kinase A), är en typ av enzymer som katalyserar fosforylering av serin- och/eller threoninresidyer på proteiner. Dessa kinaser aktiveras av cyklisk AMP, ett signalsubstrat som bildas inom cellen i respons till hormoner som exempelvis glukagon och adrenalin. När cAMP binder till regulatoriska underenheterna hos PKA leder detta till en konformationsförändring som frigör katalytiska underenheter, vilka kan fosforylera och på så sätt aktivera eller inaktivera målproteiner. Dessa proteinkinaser spelar därmed en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer som exempelvis glukosmetabolism, lipidmetabolism och celldelning.

Opioidreceptorer är en typ av neuroreceptor i det centrala nervösa systemet och i enteriska systemet (tarmarna) hos däggdjur. De är viktiga proteiner som påverkas av opioider, vilket inkluderar både naturligt förekommande opioidpeptider som endorfiner och enkefaliner samt syntetiska eller halvsyntetiska läkemedel som morfin och heroin.

Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: μ (mu), δ (delta) och κ (kappa). Dessa receptorundertyper har olika effekter på kroppen när de aktiveras. Till exempel kan aktivering av μ-opioidreceptorer leda till smärtlindring, andningsdepression och eufori, medan aktivering av κ-opioidreceptorer kan orsaka dysfori, hallucinationer och smärtlindring.

Opioidreceptorerna fungerar genom att binda till specifika ligander (molekyler som binder till receptorer), vilket leder till en konformationsförändring av receptorn och aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta kan leda till en mängd olika biologiska effekter, inklusive smärtlindring, andningsdepression, förstoppning, illamående och beroendeproducerande effekter.

Opioidreceptorerna är viktiga mål för smärtlindrande läkemedel, men deras användning kan vara begränsad på grund av biverkningar som andningsdepression och beroende. Därför fortsätter forskningen att undersöka möjliga nya behandlingsmetoder för smärta som inte involverar opioider eller som kan minska deras biverkningar.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

'Lymfocytos' betyder att det förekommer ett ökat antal lymfocyter i ett vävnadssystem eller i en fluid, som till exempel blodet. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som är viktiga för kroppens immunförsvar. En ökning av lymfocytantalet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel infektioner eller autoimmuna sjukdomar. För att diagnostisera och fastställa orsaken till en lymfocytos behövs ofta ytterligare undersökningar, som blodprov och ibland även biopsier.

Mitogen-activated protein kinase 3 (MAPK3) är ett enzym som tillhör familjen mitogen-aktiverade protein kinaser (MAPK). Detta enzym spelar en viktig roll i cellers signalsystem och är involverat i reguleringen av celldelning, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och cellcykeln. MAPK3 aktiveras som svar på olika signalsubstanser, så kallade mitogener, som binder till receptorer på cellens yta och utlöser en kaskad av reaktioner inne i cellen. Aktiveringen av MAPK3 leder till att specifika proteiner fosforyleras (får en fosfatgrupp tillagd), vilket kan leda till att de ändrar sin funktion och/eller aktivitet.

Exotoxiner är en typ av toxin som produceras och utsöndras av bakterier och kan skada eller döda celler i den organism de infekterar. Exotoxiner består av två huvuddelar: A-delen, som är den aktiva toxiciteten, och B-delen, som binder till specifika receptorer på målcellernas yta och hjälper till att transportera A-delen in i cellen. Exotoxiner kan orsaka en rad symtom och sjukdomar beroende på vilka celler de infekterar och vilken typ av skada de orsakar.

8-Bromo cyclic adenosine monophosphate (8-bromo cAMP) är en syntetisk analog av den naturliga signalsubstansen cyklisk adenosinmonofosfat (cAMP). Det används som forskningsverktyg inom molekylärbiologi och cellfysiologi för att studera cAMP-beroende signaltransduktionsvägar.

8-Bromo cAMP är ett stabilare derivat av cAMP, eftersom bromatomet skyddar mot dehydrogenasreaktioner som kan ske på den 8-positionen hos cAMP. Detta gör att 8-bromo cAMP har en längre halveringstid i celler jämfört med cAMP, vilket underlättar studier av långsiktiga effekter av cAMP-aktivering.

I kroppen spelar cAMP en viktig roll som second messenger i många cellulära processer, såsom celldelning, differentiering och metabolism. När cAMP binder till sina målproteiner, aktiveras en kaskad av intracellulära händelser som leder till specifika biologiska responsen. Genom att använda 8-bromo cAMP som analog kan forskare påskynda och underlätta denna process i sina experiment.

... budbärarIsoenzymerVirusproteinerAminosyrorKikhostetoxinProteinerKikhostetoxinerDNASvampproteinerArkeproteinerDisulfiderPeptider ...