'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.

'Klådstillande medel', även kallat 'antiprutotika', är en typ av läkemedel som används för att lindra och behandla klåda. De fungerar genom att minska irritationen i huden och på så sätt reducerar känslan av klåda. Det finns olika typer av klådstillande medel, inklusive receptbelagda och receptfria varianter. De kan användas topisk (på ytan) eller systemiskt (genom hela kroppen). Exempel på klådstillande medel är diphenhydramin, hydroxyzin och doxepin.

Pruritus ani, eller klåda i ändtarmsmynningen, är en medicinsk term som betecknar en irriterande känsla eller ett behov av att skrapa eller klia sig runt ändtarmsmyningen. Det kan vara obehagligt och störa vardagen för den drabbade personen. Orsakerna till pruritus ani kan variera, men de vanligaste orsakerna är hudirritation, svampinfektioner, bakterieinfektioner eller tarmproblem som diarré eller förstoppning. Andra möjliga orsaker kan inkludera diabetes, hepatit, njursjukdomar och hudåkommor som eksem eller psoriasis. I allmänhet behöver pruritus ani inte vara ett tecken på någon allvarlig sjukdom, men det är viktigt att söka medicinsk expertis om symptomen består eller förvärras, eftersom en korrekt diagnos och behandling kan hjälpa att lindra besvärerna.

'Klåda i vulvan' kan definieras som en kronisk, ofta rekurrerande, irriterande och/eller smärtsam hudåkomma i vulvan (kvinnans yttre genitalområde). Det kännetecknas av en kombination av klåda, rödhet, ödem, brännande eller stickande smärta, och möjligen även sårbarhet för mekanisk irritation. Klådan kan vara intensiv och leda till att personen skrapar eller kliar sig, vilket i sin tur kan orsaka ytterligare skada på huden och öka smärtan.

Det finns många möjliga orsaker till klåda i vulvan, inklusive infektioner (bakteriella, virala eller svampinfektioner), dermatologiska tillstånd (till exempel psoriasis, eksem, lichen sclerosus och lichen planus), hormonella förändringar, vissa mediciner och kemikalier, psykisk stress och i vissa fall oklar etiologi.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever klåda i vulvan som pågår längre än några dagar eller veckor, för att fastställa orsaken och få rätt behandling. Behandlingen kan variera beroende på orsak, men kan innefatta bland annat antibiotika, antimykotika, topiska kortikosteroider, immunmodulerande läkemedel eller smärtstillande medel.

En huduppmjukande salva eller creme är ett topisk preparat som innehåller ingredienser som verkar fuktätta, mildra torrhet och lindra irriterad hud. Dessa produkter är ofta baserade på vatten-i-olja-emulsioner eller olja-i-vatten-emulsioner och innehåller ingredienser som till exempel glycerin, lanolin, petrolatum, ceramider och olika typer av oljor (som jojobaolja eller mandelolja). Dessa ingredienser hjälper till att återställa hudens naturliga fuktbalans och skyddar den mot yttre påfrestningar. Huduppmjukande medel kan användas för att behandla torr, skör hud eller för att lindra irriterad hud som orsakats av dermatit, eksem eller andra hudåkommor.

Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriställa kroppen från avfallsprodukter och toxiner ordentligt. Detta leder till att blodet fylls med högre än normalt halter av dessa skadliga substanser, vilket kan orsaka en rad symtom som trötthet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett mer avancerat stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas. Behandlingen innefattar vanligen dialys eller en njurtransplantation.

En histaminblockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar verkan av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk substans som frisätts från vissa celler i samband med sjukdom eller allergi och orsakar symptom som rodnad, klåda, snuva, tårflöde och hosta.

Histaminblockerare delas in i två grupper: H1-antihistamin och H2-antihistamin. H1-antihistamin används främst för att lindra allergisymptom som snuva, klåda och rodnad, medan H2-antihistamin används för att behandla mag-tarmrubbningar orsakade av höga halter av histamin i magsäcken.

Det är värt att notera att vissa äldre H1-antihistaminer kan orsaka sömnighet och försämrad koncentration som biverkningar, medan de nyare H1-antihistaminerna tenderar att ha mindre avsevärda biverkningar.

Intrahepatic cholestasis är ett medicinskt tillstånd där gallans flöde från levern till tarmarna blockeras på grund av ansamling av gallvätska i levercellerna (hepatocyterna). Detta orsakar en accumulering av kolesterol och andra ämnen i levern, vilket kan leda till gulsot (icterus), illamående, kräkningar och mjölkaktig urin. Intrahepatic cholestasis kan ha olika orsaker, inklusive vissa läkemedel, sjukdomar som infekterar levern eller ärftliga störningar i leverfunktionen. I vissa fall kan det vara ett tecken på en allvarligare leversjukdom och behöver därför utvärderas och behandlas av en läkare.

Atopisk hudinflammation, även känd som atopisk dermatitis eller eczema, är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som ofta förekommer hos personer med en förhöjd sannolikhet för allergier. Sjukdomen är vanligast hos barn men kan även drabba vuxna.

Atopisk hudinflammation kännetecknas av torr, rodnad och klådig hud som ofta visar sig i utslag som varierar från milda till allvarliga. Utslagen kan vara vattniga, skorpa eller krusiga och kan förekomma över hela kroppen, men vanligtvis på ansikte, hals, bakom knäna och insidan av armbågar.

Sjukdomen är ofta relaterad till andra atopiska sjukdomar som astma och rinit (allergisk rhinit), och kan vara förknippad med en överaktiv immunrespons till miljö- eller livsmedelsallergener. Den kan också orsakas av en brist på hudfettsbarriär, vilket gör att huden blir mer känslig för irritanter och allergier.

Atopisk hudinflammation kan vara svår att behandla och kräver ofta en kombination av god skötsel av huden, undvikande av irriterande substanser, mediciner som lindrar klådan och dämpar inflammationen samt eventuellt immunoterapi.

Epiduralt smärtlindring är en metod för smärtbehandling som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum. Detta ger en kraftig smärtreduktion och används ofta under och efter operationer samt vid vissa typer av smärtlindring behandlingar, till exempel vid förlossning.

Den vanligaste typen av läkemedel som används är opioider tillsammans med lokalbedövningsmedel som bupivacain eller ropivacain. Opioiderna verkar på smärtnerverna och minskar smärtan, medan lokalbedövningsmedlen orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga i det område där de injiceras.

Epiduralsmärtlindring är ofta en mycket effektiv metod för att kontrollera smärtan, men den kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom hudrodnad, lågt blodtryck, feber och i sällsynta fall infektion eller skada på ryggmärgen. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandlas vanligtvis effektivt om de uppstår.

'Mucuna' är ett släkte inom familjen ärtväxter och innehåller flera arter, men den mest kända arten är Mucuna pruriens. Denna art kallas även för buffelbönan och innehåller en rad aktiva ämnen, däribland det neuroaktiva ämnet L-dopa (levodopa), som används i behandlingen av Parkinson sjukdom.

L-dopa är en naturligt förekommande aminosyra som konverteras till dopamin, ett signalsubstans i hjärnan som reglerar rörelse och stämning. Många läkemedel mot Parkinson sjukdom innehåller syntetiskt framställd L-dopa, men buffelbönan har använts traditionellt inom ayurvedisk medicin för att behandla en rad olika tillstånd, däribland parkinsonism och neurologiska störningar.

Det är värt att notera att användning av buffelbönan i medicinskt syfte bör ske under kontroll av en kvalificerad hälsoexpert på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Smärtlindring vid förlossning, även känd som obstetrikal analgesi eller smärtbehandling under förlossning, är användandet av läkemedel, tekniker och strategier för att minska eller eliminera smärtan under arbetssömnen och förlossningen. Det vanligaste sättet att uppnå smärtlindring under förlossning är genom epiduralbedövning, där smärtstillande medel injiceras i ryggraden nära ryggmärgen. Andra metoder inkluderar spinalanestesi, paracervikalblock, LOR-block (lokal infiltration av läkemedel och sedering) och nitroglycerin. Smärtlindring vid förlossning används ofta för att hjälpa den födande kvinnan att känna mindre smärta under arbetssömnen och förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska stressnivåer, öka samarbete med personalen och förbättra den övergripande förlossningsupplevelsen.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

'Smärtstillande medel, opioider' refererar till en grupp av starka smärtstillande läkemedel som verkar genom att binde till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och hjärnan. Dessa receptorer är involverade i smärtkänslan, andning, humör, medvetandenivå och andra funktioner.

Exempel på vanligt använda opioider inkluderar morfin, hydromorfon, oxycodon, hydrokodon och fentanyl. Dessa läkemedel kan vara mycket effektiva för att lindra stark smärta, men de kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, förstoppning och fysisisk beroende. Opioider kan också leda till en ökad tolerans, vilket betyder att patienten behöver högre doser för att uppnå samma smärtlindringseffekt över tiden.

Opioiderna kan delas upp i naturliga, semisyntetiska och syntetiska opioider beroende på hur de är framställda. Naturliga opioider utvinns från opiumväxter, medan semisyntetiska och syntetiska opioider skapas i laboratoriet.

En histamin H1-blockerare, icke-sederande, är ett läkemedel som blockerar histaminreceptorn H1. Histamin är en kemisk signalsubstans som frisätts från vissa celler i samband med exempelvis allergiska reaktioner och irritationer. När histaminet binder till sin målcell via H1-receptorn utlöses en kaskad av händelser som leder till symtom som rodnad, ökad genomblödning, nästäppa, klåda och hosta.

En icke-sederande histamin H1-blockerare har effekt på de ovan nämnda symptomen men saknar eller har en minimal sedativ effekt jämfört med äldre generationens preparat. Detta gör att de är mindre benägna att orsaka sömnsjukdomar och kognitiva rubbningar som kan förekomma vid användning av sedativa läkemedel. Exempel på icke-sederande histamin H1-blockerare innefattar loratadin, cetirizin och desloratadin.

Ljusterapi, även känd som ljusterapi eller fototerapi, är en behandlingsmetod där patienten exponeras för speciella typer av ljus för att behandla olika medicinska tillstånd. Det vanligaste sättet att leverera ljuset är genom en ljuslampa som efterbildar naturligt dagsljus, ofta med en intensitet på 10 000 lux.

Den vanligaste användningen av ljusterapi är för att behandla säsongsbunden depression (SAD), även känd som vinterdepression. Andra tillstånd som kan behandlas med ljusterapi inkluderar sömnstörningar, jetlag, hjärnskador och olika hudsjukdomar som psoriasis och eksem.

Ljusterapi verkar genom att påverka kroppens biologiska urklocka (cirkadian rytm) och öka produktionen av serotonin, ett signalsubstans i hjärnan som är involverat i stämningsreglering. Vid behandling av säsongsbunden depression rekommenderas ofta att patienten sitter eller arbetar nära en ljuslampa under morgontimmarna under en period på 20 till 60 minuter varje dag, under flera veckor eller månader.

Det är viktigt att notera att ljusterapi bör användas under medicinsk övervakning eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.

Prurigo är en hudsjukdom som kännetecknas av att personen får upprepade utslag av små, intensivt kliande knölar eller blåsor på huden. Dessa utslag kan vara röda, inflammerade och kan leda till nässlor när de skrubbas eller skrapas. Prurigo kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergiska reaktioner, infektioner, hudirritationer eller som en biverkning till vissa mediciner. Ibland kan orsaken till prurigo vara okänd.

Det finns två huvudtyper av prurigo: akut prurigo och kronisk prurigo. Akut prurigo tenderar att vara ett tillfälligt tillstånd som kan lösas upp efter några veckor eller månader, medan kronisk prurigo kan pågå i åratal.

Läkemedelsbehandling för prurigo kan innebära användning av antihistamin, kortikosteroider, immunmodulerande läkemedel eller andra behandlingsmetoder beroende på sjukdomens svårighetsgrad och orsak.

'Fiskfjällshud' (Ichthyosis) är ett samlingsnamn för en grupp genetiska hudsjukdomar som kännetecknas av torr, fjällig och skalig hud. Ordet 'ichthyosis' kommer från det grekiska ordet 'ichthys', som betyder fisk, och refererar till den fjälliga utseendet på huden som påminner om en fisk.

Det finns många olika typer av ichthyosis, men de flesta är medfödda och kan variera i allvarlighetsgrad från mild till svår. De flesta formerna av ichthyosis beror på genetiska mutationer som påverkar hudens förmåga att bilda och slita av sig döda hudceller på ett normalt sätt. Detta leder till en ansamling av döda hudceller på ytan av huden, vilket ger upphov till den fjälliga texturen.

Ichthyosis kan också orsaka andra symtom som rödhet, inflammation, kliningar och hudinfektioner. I vissa fall kan sjukdomen även påverka ögon, öron, näsa och svalg (ENT). Behandlingen av ichthyosis beror på typen och allvarlighetsgraden av sjukdomen och kan innefatta topiska behandlingar som kräm, lotion eller salva, samt systemiska behandlingar som tabletter eller injektioner.

Neurodermatitis, också känt som atopisk eksem eller lichen simplex chronicus, är en hudsjukdom som karaktäriseras av områden med tjock, torr, skrynklig och irriterad hud. Det tenderar att drabba armar, ben, ansikte, baksidan av händerna eller nacken. Sjukdomen orsakas vanligtvis av en kombination av miljöfaktorer och ärftliga faktorer.

Neurodermatit uppstår ofta som ett resultat av ständigt krämiga, skrubba eller klia i samma hudområde, vilket orsakar en cykel av irriterad hud och juckande. Det kan vara besvärligt att sluta klia, men det är viktigt att undvika det eftersom det kan förvärras sjukdomen.

Symptomen på neurodermatit inkluderar:

* Kliande, irriterad hud
* Hud som känns varm och svullen
* Rödaktig eller brunaktig, skrynklig hud
* Överdrivet tjock, torr hud i det drabbade området
* Svullna lymfknutar nära det drabbade området
* Infektioner som orsakas av ständigt krämiga eller skrubba

Om du tror att du har neurodermatit bör du konsultera en läkare för en korrekt diagnos och behandling. Behandlingen kan innefatta topiska steroider, antihistaminer, immunmodulerande läkemedel eller fototerapi. Det är också viktigt att undvika irritanter som kan utlösa eller förvärras sjukdomen.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

I'm sorry for any confusion, but "anjonbyteshartser" doesn't appear to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a typo or misunderstanding in the term you are looking for. If you have more information about what you are looking for, I would be happy to help you try to find the correct medical definition.

"Gallbladder stimulant" är ingen etablerad medicinsk term, men det kan du referera till ett ämne som frambringar kontraktioner eller ökar tonen i gallblåsan. Ett exempel på ett sådant ämne är cholecystokinin (CCK), ett hormon och neurotransmittor som frisätts efter att gallan har stötts på fet mat i tarmen. CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan och slappning av musklerna i sphincter of Oddi, en muskel som kontrollerar utflödet från både gallgångarna och bukspottkörtelns utförsgång. Detta leder till att gallan töms i tolvfingertarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Ämnen som efterliknar CCK:s effekter kan kallas gallbladsstimulerande medel, men det finns inga etablerade läkemedel som marknadsförs specifikt för denna indikation.

Psykosomatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar där det finns en tydlig inverkan mellan psykiska faktorer, som stress, trauma eller personlighetsdrag, och kroppsliga symptom. Det vill säga, att dessa sjukdomar orsakas eller underhålls av en kombination av psykiska och sociala faktorer snarare än enbart biologiska faktorer. Symptomen kan variera mycket, men de inkluderar ofta smärtor, trötthet, mag-tarmproblem, hudutslag eller andningssvårigheter, som inte har någon klar organisk orsak. Behandlingen av psykosomatiska sjukdomar kan innebära både medicinska behandlingar för att lindra de kroppsliga symptomen och psykoterapi för att adressera de underliggande psykiska faktorerna.