Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.
Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på tilltäppta gallgångar i levern. Tillståndet kallas även hepatocellulär gulsot eller medicinsk gulsot.
Ductus hepaticus dexter och ductus hepaticus sinister (den högra resp. vänstra levergången).
Hämmat flöde av galla genom de olika gallgångarna eller Vaters ampull. Tillståndet kallas ibland för kirurgisk gulsot.
En portosystemisk shunt, transjugular intrahepatisk (TIPS) är ett interventionellt radiologiskt ingrepp där en stent placeras mellan leverns portalven och nedre vena cava för att skapa en alternativ blodflödesväg runt en obstruerad levervener. Det används för att behandla komplikationer av portalhypertension, såsom ascites eller varicerblödningar, som orsakas av levercirros.
En elakartad tumör som utgår från levergallgångens epitelvävnad. Den består av kanaler, klädda med kub- eller pelarceller utan innehåll av galla, och rikligt med bindväv.
Gastrointestinala preparat som stimulerar gallflödet till tolvfingertarmen (kolagogum) eller stimulerar levern att producera galla (koleretikum).
Cancersjukdom i gallgångarna.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.
Ursodeoxycholsäure ist ein gallentflussförderndes Medikament, das zur Behandlung von Gallensteinen und bestimmten Lebererkrankungen wie primär biliärer Cholangitis eingesetzt wird. Es ist ein natürlich vorkommender Gallensäuretyp, der in geringen Mengen im menschlichen Körper produziert wird, aber auch aus der Galle von Schweinen und Bären gewonnen werden kann. Ursodeoxycholsäure wirkt, indem es die Zusammensetzung der Gallenflüssigkeit verändert und so hilft, die Bildung von Gallensteinen zu reduzieren oder zu verhindern. Es schützt auch die Leberzellen vor Schäden durch andere Gallensäuren und unterstützt den Heilungsprozess bei Lebererkrankungen.
1-isotiocyanatonaftalen. Ett hjälpmedel för att studera leverskada som orsakar akut gallstopp och hyperbilirubinemi samt kronisk gallgångshyperplasi och gallcirros, med förändrad hepatocytfunktion. De t kan orsaka hud- och njurskada.
Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.
Frånvaro av öppning i gallgångarna, vanligen i gallgångarna utanför levern.
En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.
Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.
Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.
Sjukliga förändringar i levern.
Gallblåsan och dess gångar.
En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.
Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.
P-glykoproteiner, också kända som P-gp eller MDR1 (multidrug resistance protein 1), är ett typ av transmembrant transportprotein som hjälper till att pumpa ut främmande ämnen från celler. Detta inkluderar en rad olika typer av substanser, såsom läkemedel, toxiner och hormoner. P-glykoproteinet fungerar som ett slags barriär som hjälper till att skydda cellerna från skadliga ämnen och underlättar absorptionen, distributionen och exkreteringen av läkemedel i kroppen. Överexpression av P-glykoproteiner kan dock leda till multidrugresistens hos cancerceller, vilket gör att de blir mindre känsliga för olika typer av läkemedel.
En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.
Sjukdom i någon del av gallgångssystemet.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.
En övergående, icke-konjugerad hyperbilirubinemi som uppträder mellan andra och femte dagen av livet, pga brist på leverenzymet glukuronosyltransferas, som behövs för detoxifiering av bilirubin.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
En portåder är ett blodkärl eller ett system av blodkärl där blodflödet normalt flödar från en högre tryckregion till en lägre tryckregion, ofta refererande till den deoxigerade blodflödet från mag-tarmkanalen som passerar genom levern för att filtreras och näringsämnen absorberas.
En klinisk yttring av hyperbilirubinemi, bestående av lagring av gallpigment i huden, vilket ger hud och slemhinnor en gulaktig färgton.
Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.
Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).
Inflammation i gallgångarna, såväl de intrahepatiska som extrahepatiska, eller båda.
Gulsot, dvs gulfärgning av hud och slemhinnor, orsakad av försämrat flöde av galla i gallvägarna, som vid intrahepatisk kolestas eller gallgångshinder utanför levern.
Ductus hepaticus communis (den gemensamma levergången), ductus cysticus (gallblåsegången) och ductus choledochus (den gemensamma gallgången).
En sekundär gallsyra som bildas ur kenodeoxicholat genom bakteriell verkan och som vanligtvis är konjugerad med glycin eller taurin. Den har förmåga att lösa fetter för absorption och absorberas själv. Syran används som kolagogum och koleretikum.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
Samtidig graviditet och sjukdom. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.
En grupp sjukdomstillstånd som hänger samman med brist på enzymet argininosuccinatsyntas, vilken leder till förhöjd serumnivå av citrullin. Hos nyfödda är de kliniska yttringarna letargi, lågt blodtry ck och kramper. Lindrigare former förekommer också. Hos barn och vuxna kan tillståndet yttra sig som återkommande perioder av svaghet, leetargi, ataxi, beteendeförändringar och dysartri.
Taurochenodeoxycholsäure ist eine endogene Gallensäure, die im Biliärsystem gebildet wird und bei der Fettverdauung im Darm eine Rolle spielt. Sie entsteht durch Konjugation von Chenodeoxycholsäure mit Taurin.
En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.
Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.
Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).
Inflammation i levern och leversjukdom som innebär degenerativa eller nekrotiska förändringar av leverceller.
En primär gallsyra, producerad i levern och vanligtvis bunden till glycin eller taurin. Den möjliggör absorption av fett och utsöndring av kolesterol.
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
Hypoplasi i gallgångarna, medfödd pulmonalisstenos, ansiktsabnormaliteter och andra medfödda missbildningar, särskilt av skelettet. Detta är en autosomal recessiv sjukdom som ofta visar sig som gulsot hos nyfödda och som manifesterar sig under barndomen.
Levertransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller funktionsoduglig lever ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta förfarande utförs vanligtvis när all annan behandling har misslyckats och patienten riskerar att dö till följd av leverfailure. Levertransplantationen kan rädda livet på dem som lider av svåra leverrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever, levercirros eller levercancer. Efter operationen måste patienten ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya levern.
Vener som leder blod från levern.
En portosystemisk shunt, eller PSS, är en abnorm anastomos (förbindelse) mellan portalvenen och systemiska venerna, vilket orsakar en delvis eller fullständig avledning av blodflödet från portalen till systemkretsloppet. I en kirurgisk kontext kan en portosystemisk shunt skapas syntetiskt som ett behandlingsalternativ för vissa leverrelaterade sjukdomar, såsom portals hypertension eller levercirros. Kirurgiska portosystemiska shunts innebär att man skapar en anastomos mellan portalvenen och systemvenerna (till exempel cavena cava) för att avlasta den höga trycket i portalen och på så sätt reducera komplikationer som blödningar eller ascites. Detta kan vara en livräddande behandling för vissa patienter, men det finns också risker relaterade till proceduren, inklusive möjligheten för hepatiska encefalop
Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.
Kirurgiskt avlägsnande av hela eller delar av levern.
Ett halvsyntetiskt östrogen med god östrogen verkan per os. Det används ofta som den östrogena beståndsdelen i preventivmedel för oralt bruk.
Blodflöde genom levern.
Noretandrolone är ett anabolt steroidhormon som används inom medicinen, särskilt inom veterinärmedicinen, för att främja tillväxt och muskelmassa hos djur. Det är en syntetisk derivat av testosteron och har starkt androgeniska (manstliga) och anabola (muskelbyggande) effekter. Noretandrolone är inte vanligt förekommande inom den humanmedicinska praktiken på grund av sina potentiala biverkningar och risker för hälsa, såsom levertoxicitet, kardiovaskulära problem och hormonella störningar.
Primär cancer i levercellerna. Den varierar från väl differentierad tumör, svår att skilja från normala leverceller, till svagt differentierad neoplasm. Cellerna kan vara likartade eller olikformade, eller bilda jätteceller. Ett flertal förslag till klassifikationssystem föreligger.
"Portasystemet, även känt som portahypertensivt system eller portacaval system, är ett cirkulatoriskt system som inkluderar levern, vena cava inferior och de perifera venerna i bukhålan. Det består av portvenen, som transporterar blod från mag-tarmkanalen, mjölksäcken, pancreaset och milten till levern, där det processas innan det returneras till systemkretsloppet via vena cava inferior."
I medicinsk kontext, refererar 'Ccoleus' vanligtvis till växtarten Coleus forskohlii, som har använts inom traditionell medicin, särskilt i Indien. Den aktiva ingrediensen i roten av denna växt är forskolin, som har undersökts för sin potential att påverka olika fysiologiska processer, till exempel ökad hjärtfunktion och relaxering av musklerna runt luftvägarna. Det bör dock poängteras att dessa användningsområden inte är vetenskapligt styrda och att forskningen kring Coleus forskohlii och forskolin fortfarande pågår.
Tilltäppning av levervenerna pga av blodproppar eller fiberomvandling av venerna.
Organiska anjontransportörer är proteiner i cellmembranet som aktivt transporterar negativt laddade molekyler, så kallade anjoner, in eller ut ur cellen. Dessa transportörer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom elektrolytbalans, neurotransmission och några toxins eliminering.
Sjukligt tillstånd av onormal ökning av bilirubin i det cirkulerande blodet, vilket kan ge gulsot.
Taurocholsårs syndrome, eller primär skovsmuldssjukan, är en sällsynt genetisk leversjukdom orsakad av en mutation i TAT-genen, vilket leder till onormalt höga nivåer av taurocholsyra i gallan. Detta kan resultera i skovsmuldsliknande skador på levercellerna och eventuell progressiv leverinsufficiens.
Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.
Bristande förmåga hos levern att utföra sina normala ämnesomsättningsfunktioner, vilket visar sig som svår gulsot och onormala serumhalter av ammonium, bilrubin, alkalin fosfatas, aspartataminotransferas, laktatdehydrogenas och onormalt albumin/globulinförhållande.
Iminosyror är organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är konjugerad med en karboxylgrupp (–COOH). Detta ger iminosyrorna en struktur liknande aminosyror, men med en dubbelbindning mellan kväve- och kolatomen istället för en enkelbindning. Iminosyror har viktiga roller i biokemiska processer, till exempel som byggstenar i peptider och proteiner eller som intermediärer i metabolismen av aminosyror. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin (N-metylglycin).
Ett tillstånd som kännetecknas av att det bildas stenar och konkretioner i hålrum och kanaler i kroppens organ. Oftast sker det i gallblåsan, njurarna och de nedre urinvägarna.
Ett enzym, ibland benämnt GGT, som spelar en huvudroll vid syntes och nedbrytning av glutation, en tripeptid med skyddande effekt i cellerna. Det katalyserar omvandlingen av gammaglutamyldelen till en mottagaraminosyra.
Pregnanetriol är ett sterosidhormon som bildas när kroppen bryter ned gestagenet pregnenolon. Det kan mätas i urinen och används som markör för äggstockarnas funktion, särskilt vid undersökningar av polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och andra störningar i kvinnors hormonsystem.
Drug-Induced Liver Injury (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This condition can vary in severity, and it can be caused by both prescription and over-the-counter medications, as well as herbal and dietary supplements. DILI can present with a range of symptoms, including jaundice, fatigue, nausea, vomiting, abdominal pain, and elevated liver enzymes. The exact mechanism by which medications cause liver injury is not always fully understood, but it is thought to involve a combination of genetic, environmental, and pharmacological factors. In some cases, DILI may resolve once the offending medication is discontinued, while in other cases, it may lead to permanent liver damage or even liver failure.
Kronisk, icke-bakteriell, inflammatorisk tilltäppning av gallvägarna. Ungefär hälften av fall är associerade med ulcerös kolit. Tillståndet avhjälps med ballongutvidgning eller genom operation.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
"Leverförstoring" (Hepatomegali) är ett medicinskt tillstånd där levern känns förstorad under en fysisk undersökning, ofta orsakad av olika sjukdomar som infektioner, strukturella skador eller abnormaliteter i leverfunktionen.
Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.
Esophageal and gastric varices refer to abnormally dilated veins in the lower part of the esophagus (esophageal varices) and in the fundus of the stomach (gastric varices). These veins are typically enlarged due to increased pressure in the portal vein, which is the main vein that carries blood from the intestines to the liver. This condition is known as portal hypertension and can occur as a result of cirrhosis or other liver diseases. The dilated veins are prone to rupture, leading to potentially life-threatening bleeding in the gastrointestinal tract.
Cancersjukdom i gallvägarna, inklusive gallgångarna och gallblåsan.
Organiska anjontransportörer, natriumberoende, refererar till specifika proteiner i cellmembranet som aktivt transporterar organic anjoner (negativt laddade molekyler) in eller ut från cellen, driven av deras egen energiproduktion snarare än med hjälp av natriumgradienten över membranet.
Adenokarcinom i den gemensamma levergångsförgreningen. Dessa tumörer är i regel ganska små, skarpt avgränsade och bildar sällan metastaser. G. Klatskins originalrapport av 13 fall publicerades 1965. Från att till en början ha ansetts som ovanliga, tycks tumörer i gallgångsförgreningen nu utgöra mer än hälften av alla gallgångstumörer.
I medicinen refererar "portografi" till bilder eller andra data som visar blodflödet genom portsystemet, som är ett nätverk av blodkärl som förbinder levern med magsäcken och tarmarna. Portgrafi används ofta för att diagnostisera problem relaterade till portsystemet, såsom portåreterskleros eller portvenös trombos. Proceduren innebär vanligtvis en kontrastmedelsinjektion i mag-tarmkanalen, följt av en serie röntgenbilder som visar hur kontrastmedlet förs genom levern till hjärtat via portsystemet.
Ett onormalt lipoprotein som förekommer i stor mängd hos patienter med obstruktiv leversjukdom, som t ex intrahepatisk kolestas. LP-X kommer från återflödet av gallans lipoproteiner till blodcirkulationen. LP-X är ett lätt (LD) lipoprotein, rikt på kolesterol och fosfolipider, men fattigt på triglycerider, kolesterolestrar och protein.
En godartad tumör i de intrahepatiska gallgångarna.
Permanent fixering eller sammandragning (kontraktur) av en led.
Onormal förbindelse någonstans i gallvägarna.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
I en enkel medicinsk definition, betyder "portatryck" det tryck som mäts när ett blodtrycksmonitoreringverktyg placeras runt armbågen och infleras för att mäta blodflödet i en artär. Detta tryck kallas också systoliskt blodtryck och representerar den övre gränsen av blodtrycket i artärerna när hjärtat slår. När armbandsvätskan lossnas eller avflätas, minskar trycket och blodflödet kan uppfattas, vilket kallas diastoliskt blodtryck och representerar den nedre gränsen av blodtrycket.
En gallgång som huvudsakligen ligger utanför levern och som utgörs av förbindelsen mellan den högra och vänstra levergången, vilka ligger innanför levern och, i sin tur, förenar sig med gallblåsegången till att bilda den gemensamma gallgången.
Ett tricykliskt antidepressivt medel som har viss lugnande verkan.
Parenteral näring är en form av kosthalt som ges intravenöst, det vill säga direkt in i blodomloppet, istället för via magsystemet. Detta används ofta när någon inte kan äta eller dricka på det vanliga sättet, till exempel på grund av svårigheter att smälta eller absorbera näringsämnen i tarmen. Parenteral näring innehåller alla de nödvändiga näringsämnena som kroppen behöver för att fungera korrekt, såsom kolhydrater, fetter, proteiner, vitaminer och mineraler. Den administreras vanligen genom en intravenös kateter, som placeras i en ven i arm, ben eller bröstkorgen.
Sulfobromftalein (BSP) är ett syntetiskt, icke-radioaktivt färgämne som använts historiskt inom medicinen som en indikator av leverfunktion. Det absorberas i tarmen och excreteras nästan uteslutande via gallan. En långsam borttagning av BSP från blodbanan kan vara ett tecken på lever- eller gallvägssjukdom. Idag används dock andra, mer känsliga metoder för att bedöma leverfunktionen.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
En familj inom gallsyrorna hos människan, omfattande 3-alfa,7-alfa,12-alfa-trihydroxi-5-beta-kolansyrorna och vanligen bundna till glycin eller taurin. De verkar som lösningsmedel för fetter, så att d esa kan absorberas i tarmen. Cholsyrorna återabsorberas i tunntarmen, och de används som gallstimulerande medel.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).
Taurolyocholic acid is a bile acid that is formed in the liver as a conjugate of cholic acid with the amino acid taurine. It plays a role in the digestion and absorption of fats and fat-soluble vitamins in the small intestine.
Ett gallsalt som bildas i levern ur chenodeoxikolat och glycin, vanligen i form av ett natriumsalt. Det verkar som lösningsmedel för fetter så att dessa kan absorberas, och även syran själv absorberas.
"Teknetium Tc 99m-disofenin" är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka leverfunktion och gallgångssystemet. Det består av en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som kombinerats med disofenin, ett substans som absorberas av levern och gallgångarna. Genom att följa radiotracerns väg i kroppen kan man upptäcka eventuella skador eller abnormaliteter i levern och gallgångarna.
Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.
Parenteral näring, total (PN) är en form av medicinsk behandling som innebär att all näringsbehov tas om hand genom att direkt tillföra näringsämnen i blodomloppet, vanligtvis genom en intravenös kateter. Detta används när patienten inte kan få tillräcklig mängd näring via mag-tarmkanalen, till exempel på grund av obstruktion, enterit eller efter en bukomläggning. Total parenteral näring innefattar alla essentiella näringsämnen som kolhydrater, fetter, proteiner, vatten, mineraler och vitaminer.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.
I medicinen, refererer 'noxae' til en skadevoldende eller skadelig faktor, som kan forårsage sygdom, skade eller død hos et levende væsen. Dette kan omfatte fysiske, kemiske eller biologiske agens, såsom stoffer, stråling, infektioner eller traumer. I nogle tilfælde kan noxa også referere til en uhensigtsmæssig betingelse, som kan føre til skade, såsom hypoxia (syrebrist) eller iskæmi (mangel på ilt i væv).
Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).
Medfödd cystisk utvidgning av leverns gallgångar. Den består av två typer: enkel, med enbart gallgångsutvidgning eller ektasi, och komplex, med tillhörande utbredd fibros och portahypertension. Godart ad njurkanalsektasi hör samman med båda typer.
Fibros i leverns hinnor till följd av överdriven, kronisk alkoholkonsumtion.
Proteiner i cytoplasman eller cellkärnan som specifikt binder signalmolekyler och utlöser förändringar som påverkar hur celler beter sig. De största grupperna är steroidhormonreceptorerna, som normalt finns i cytoplasman, och sköldkörtelhormonreceptorerna, som normalt finns i cellkärnan. Receptorer, till skillnad från enzym, katalyserar vanligtvis inte kemiska förändringar i sina ligander.
En gallsyra som vanligen är konjugerad med glycin eller taurin. Det verkar som lösningsmedel på fetter, så att dessa kan absorberas av tarmarna, och tas upp igen i tunntarmen. Det används som gallstim ulerande medel, som koleretiskt laxermedel och till att förebygga eller lösa upp gallstenar.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Sjukdomar som uppträder vid födseln (medfödda) eller under den första levnadsmånaden. Hit räknas inte ärftliga sjukdomar som inte visar sig vid födseln eller inom de 30 första dagarna efter födseln, och heller inte medfödda ämnesomsättningssjukdomar. För dessa finns de särskilda termerna "ärftliga sjukdomar" och "medfödda ämnesomsättningsrubbningar".
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.
En klorerad epoxiförening som används som lösningsmedel inom industrin. Medlet har starkt irriterande verkan på hud och är cancerframkallande.
Ett växtsläkte av familjen Rubiaceae. Växterna innehåller indolalkaloider med antimalaria- och smärtstillande verkan.
Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Pregnandiol är ett steroidhormon som produceras under graviditeten och är en nedbrytningprodukt av progesteron. Det används som markör vid urinanalyser för att konfirmera en tidigare graviditet, eftersom det kan påträffas i urinen upp till cirka 80 dagar efter missad menstruation.
Gul missfärgning av levern pga fettnedbrytning av leverparenkymceller.
Emulsioner av fetter som främst används för parenteral näringstillförsel.
Glycinkonjugatet av cholsyra. Dess verkan är att lösa fetter för absorption, varvid även syran själv absorberas.
Fel i ämnesomsättningsprocesserna till följd av genetiska mutationer, nedärvda eller förvärvade i livmodern.
Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.
Intradermal injicering av en upphettad (pasteuriserad) saltsuspension av sarkoid vävnad från mjälte eller lymfknut. Hos patienter med aktiv sarkoidos utvecklas under de kommande veckorna en rödaktig knöl på injiceringsstället. Histologisk undersökning, som utgör en väsentlig del av hela testet, avslöjar sarkoidosvävnad.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.
En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel.
"Hepatitis hos djur" refererer til inflammation eller irritation av leveren hos dyrearter, inkludert men ikke begrenset til hunde, katter, kveg, fugler og gnavere. Den kan være infektiøs eller ikke-infektiøs og skyldes forskellige årsaker som infeksjoner med virus, bakterier, parasitter eller toksiner. Kliniske tegn inkluderer leverforstørrelse, gulsot, væskeansamling i bukhulen, øget leverenzymer i blodet og apati. Bestemmelse av årsaken er viktig for behandlingsvalg og prospektiv prognose.
En medicinsk definition av 'Steroid-12-monooxygenas' är ett enzym som katalyserar reaktionen där en syreatom adderas till position 12 i en steroidmolekyl, under konsumtion av ett molekül syre och två molekyler NADPH eller NADP+. Detta enzym är viktigt för syntesen av diverse steroidhormoner, inklusive cortisol och aldosteron, i människokroppen.
En akut eller kronisk, degenerativ och inflammatorisk leverförändring hos alkoholmissbrukare. Sjukdomstillståndet kan försämras, men ibland även gå tillbaka. Förändringen är inte nödvändigtvis förknippad med steatos, fibros eller cirros, men är det ofta. Typiskt är levercellsnekros, infiltration med polymorfonukleära leukocyter och lymfocyter, och Mallorykroppar. De morfologiska förändringarna vid kronisk alkoholhepatit kan knappast förväxlas med kronisk hepatit.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Sjukdomar i gallblåsan. Dessa är ofta förknippade med försämrat flöde, gallstensbildning, infektioner, tumörer eller andra sjukdomar.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
En portosystemic shunt, eller portokaval shunt, är en operationell procedure där man skapar en anastomos (anslutning) mellan portalvenen och systemiska vener (ofta den övre hallow venerna), vilket leder till att blodflödet från mag-tarmkanalen och levern bypassar levern. Detta kan användas som en behandlingsmetod för vissa leversjukdomar, där det primära målet är att reducera portalsystemtrycket och förebygga komplikationer såsom varicerblödningar och ascites.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Preparat, oftast för lokalt bruk, som lindrar klåda.
En godartad tumör som uppstår ur körtelepitelvävnad, i vilken ansamlingar av cystisk vätska bildas. I vissa fall kan stora delar av, eller till och med hela, tumören bestå av cystisk massa.
Viral hepatit hos människor.
Infektion i gallgångarna, orsakad av levermasken Clonorchis sinensis, även kallad Opisthorchis sinensis. Infektionen kan leda till inflammation i gallvägarna, tillväxt av gallvägsepitel, fortskridande portal fibros och ibland gallgångskarcinom. Spridning till levern kan ge fettvävnad och cirros (skrumplever).
En hepatisk portoenterostomi är ett kirurgiskt ingrepp där man skapar en anastomos (anslutning) mellan leverns bindevävnadsstruktur (porta hepatis) och tarmen, oftast tunntarmen, för att underlätta avflödet av levervätska (galan) då den naturliga utflödesvägen saknas eller är blockerad, vilket kan hjälpa till att förbättra leverfunktionen hos nyfödda med den ovanligt förekommande leverförändringen biliar atresi.
Viral hepatit hos djur.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera överföringen av aminosyror mellan olika molekyler i kroppen. De flesta transaminaserna finns i levern, men de kan även påträffas i andra delar av kroppen, såsom hjärtat, musklerna och njurarna. Ökade nivåer av transaminaser i blodet kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i levern eller andra organ.
17-Alfa-hydroxipregnenolon är ett steroidhormon som utgör en intermediär i syntesen av både kortisol och androgener i kroppen.
Specialiserade fagocytceller i det retikuloendoteliala systemet som finns på leversinusoidernas insida. De filtrerar ut bakterier och främmande proteiner ur blodet och tar hand om uttjänta röda blodkroppar.
Bredspektrumantibiotikum av cefalosporintyp, verksamt mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det är förstahandspreparatet vid infektion i gallvägarna och ett säkert val vid perinatal a infektioner.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."
Medfödd cystisk utvidgning av den gemensamma gallgången. Tillståndet kan vara asymtomatiskt eller orsaka kräkning, feber, gulsot eller smärta i den övre, högra kvadranten.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

Intrahepatic cholestasis är ett medicinskt tillstånd där gallans flöde från levern till tarmarna blockeras på grund av ansamling av gallvätska i levercellerna (hepatocyterna). Detta orsakar en accumulering av kolesterol och andra ämnen i levern, vilket kan leda till gulsot (icterus), illamående, kräkningar och mjölkaktig urin. Intrahepatic cholestasis kan ha olika orsaker, inklusive vissa läkemedel, sjukdomar som infekterar levern eller ärftliga störningar i leverfunktionen. I vissa fall kan det vara ett tecken på en allvarligare leversjukdom och behöver därför utvärderas och behandlas av en läkare.

"Gallgångar i levern" refererar till abnorma förbindelser (dvs. fistlar) mellan leverns inre struktur (hepatocyterna och dess kanaliculi) och gallgångarna. Dessa förbindelser orsakas vanligtvis av en skada eller sjukdom som påverkar levern, såsom cancer, inflammation eller trauma.

Gallgångarna i levern kan leda till att gallan (galla) läcker in i levervävnaden och orsaka skada, infektion och potentialen för malignt tillväxt. Detta tillstånd kallas ofta cholangiocellulär carcinom eller gallgroddcellscancer.

I vissa fall kan gallgångarna i levern vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinundersökning eller vid en operation. I andra fall kan symptomen inkludera smärta i överkroppen, gulsot (icterus), mörk urin och ljusa avföring, förlorad aptit, viktminskning och trötthet.

'Extrahepatisk kolestas' refererer til en form for kolestase (minsket eller forstyrret galledyssel) som opstår udenfor leveren. Kolestase betyder at galla ikke kan transporteres fra leveren og ud i tarmene som det normalt sker, hvilket kan føre til en opbygning af galasyrer i leveren og muligvis skade levercellerne.

Ved extrahepatisk kolestase er årsagen til problemet placeret udenfor leveren, typisk som følge af en obstruktion (forsnævring eller sammenpressning) i galdeleddene, der forhindrer gallafluidens passage. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande såsom gallesten, tumorer, cyster eller entzündelser i bughulen, der presser på galdeleddene og forstyrrer gallaudfloden.

Symptomerne på extrahepatisk kolestase kan inkludere mørke urin, lysstole, opkast med en gul-grøn farve, pruritus (kronisk og intensivt kvalme), fedtet ophobning i huden og muligvis galasten (påvirkning af blodets kolesterolmængde). Diagnosen stilles typisk ved hjælp af ultralyd, CT-scanning, MRI eller ERCP (endoskopisk retrograd kholecystopankreaticografi) til at undersøge galdevejen og identificere årsagen til obstruktionen. Behandlingen vil typisk fokusere på at fjerne årsagen til obstruktionen, hvilket kan kræve kirurgiske indgreb i visse tilfælde.

En portosystemisk shunt, transjugular intrahepatisk (TIPS) är en invasiv interventionell radiologiprocedur som skapar en artificiell anastomos (anslutning) mellan portalvenen och leverns venösa system. Det görs genom att placera en expanderbar metallstent i levern, vanligtvis från venerna i halsen (jugularvenerna).

Denna procedure används primärt för att behandla portosystemiska encefalopati (PSE), som orsakas av höga ammoniaknivåer i blodet till följd av en backflöde av leverns blod via andrasystemet istället för att gå genom levern först. Detta kan leda till hepatiska coma och andra neurologiska symtom.

TIPS-proceduren minskar trycket i portosystemiska kretsloppet och ökar blodflödet genom levern, vilket hjälper till att kontrollera de höga ammoniaknivåerna och förbättra neurologiska symtom. Det kan också användas för att behandla andra komplikationer relaterade till portalhypertension, såsom varicerblödningar och ascites (ödem i bukhålan).

Kolangiokarcinom är en ovanlig form av levercancer som utgår från de små gångar (galblåsor och gallgångar) som transporterar gallflöde från levern till tarmen. Detta cancertyp kan vara mycket aggressiv och svår att behandla. Symptomen på kolangiokarcinom kan variera, men de vanligaste inkluderar gulsot (icterus), viktminskning, smärta i magen eller höger över del av ryggen, mörk urin och ljusa avföring. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.

"Gallbladder stimulant" är ingen etablerad medicinsk term, men det kan du referera till ett ämne som frambringar kontraktioner eller ökar tonen i gallblåsan. Ett exempel på ett sådant ämne är cholecystokinin (CCK), ett hormon och neurotransmittor som frisätts efter att gallan har stötts på fet mat i tarmen. CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan och slappning av musklerna i sphincter of Oddi, en muskel som kontrollerar utflödet från både gallgångarna och bukspottkörtelns utförsgång. Detta leder till att gallan töms i tolvfingertarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Ämnen som efterliknar CCK:s effekter kan kallas gallbladsstimulerande medel, men det finns inga etablerade läkemedel som marknadsförs specifikt för denna indikation.

En gallgångstumör är en ovanlig sorts tumör som utvecklas i gallgångarna, de smala rörleden som för bilevätska från levern till tarmen. Gallgångstumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga gallgångstumörer är cancer och de flesta fall av gallgångstumörer är av den maliga typen.

Gallgångscancer, även känd som kloridkarzinom eller gallgångscelligcancer, är den vanligaste formen av elakartig gallgångstumör. Den utvecklas oftast i de små grenarna av gallgångarna och kan vara svår att upptäcka på tidigt stadium eftersom den sällan orsakar några symtom. När tumören växer kan den blockera gallgångarna, vilket kan leda till gulsot (icterus), smärta i överkroppen och mag-tarmsymtom som illamående och kräkningar.

Andra typer av elakartiga gallgångstumörer inkluderar adenocarcinom, sarcom och lymfom. Godartade gallgångstumörer är ovanliga, men kan innefatta papillä cystadenom och mukösa cystadenom.

Behandlingen för gallgångstumörer beror på typen av tumör, dess storlek och om det har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

"Gallgångar" (bilaräducter) är rörliga, tunna tuber av gallblåsa och levern som transporterar gallflüssan. Gallflüssan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Det finns två typer av gallgångar: intrahepatiska (i levern) och extrahepatiska (utanför levern). De extrahepatiska gallgångarna inkluderar den gemensamma gallgången, som förbinder gallblåsan med tolvfingertarmen. Gallgångarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som galstenssjukdom och kirurgiska ingrepp som gall stones removal eller cholecystectomy.

Ursodeoxycholsäure (UDCA) är ett biletsyrepreparat som används inom medicinen. Den är en sekundär biletsyra som bildas i levern och utsöndras via gallan. När UDCA intas som läkemedel har den visat sig ha en skyddande effekt på leverceller och används bland annat vid behandling av primär skleroserande kolangit (PSC) och primär biliary cirros (PBC). Dessa är två ovanliga chroniska leversjukdomar där gallgångarna i levern skadas.

UDCA fungerar genom att minska den skadliga effekten av andra biletsyror, så kallade primära biletsyror, som kan ansamlas i levern och orsaka cellskador. Genom att öka andelen UDCA i gallan kan koncentrationen av de skadliga biletsyrena minskas, vilket leder till en minskad skada på levercellerna.

I Sverige finns UDCA som läkemedel under varunamnen Ursosan och Ursofalk, och används ofta i kombination med andra behandlingsmetoder såsom immunsuppressiva läkemedel eller livsstilsförändringar.

1-Naphthylisothiocyanat (1-NIT) er ein organisk forbindelse som brukes som ein pesticid og som har blir brukt i medisinforskninga. Det er en isotiocyanat, der ein niftilgrupp er koblet til ein benzenring med ein ekstra kol-atom (en naftalenring).

Denne forbindelsen har vært brukt som ein bakteriestatisk medisin i behandlinga av infeksjoner i øyene, men det er i dag ikke lenger i bruk på grunn av mer sikre alternativar. 1-NIT kan også ha en virkning som en irritant og ein sensitiseringsagent for huden og de øvre luftveiene.

I medisinsk sammenheng kan 1-naftylisotiocyanat definerast som: "En isotiocyanatforbindelse der ein niftilgrupp er koblet til en naftalenring, som har vært brukt som ein bakteriestatisk medisin i behandlinga av øyeinfeksjoner, men som ikke lenger er i bruk."

'Gallsyror' och 'gallsalter' är två typer av ämnen som förekommer i galan, en vätska som produceras i levern. Gallsyror är organiska syror med en hydroxylgrupp (-OH) och en karboxylgrupp (-COOH), medan gallsalter är salt av gallsyror.

Gallsyran kolsyradeoxycholat (CDCA) är den mest aktiva gallsyran i galan och har visat sig ha effekt mot höga kolesterolvärden, non-alcoholisk fetma och vissa typer av leverinflammation. Andra exempel på gallsyror inkluderar chenodeoxycholat (CDC), cholsylglycin och deoxycholat.

Gallsalter bildas när en gallsyra reagerar med en bas, vilket resulterar i att hydroxylgruppen (-OH) ersätts av en grupp med positiv laddning (kation). Gallsalter är viktiga för att underlätta fettabsorptionen i tarmarna genom att sänka fetternas löslighet och underlätta deras upptagande i blodomloppet.

I allmänhet är gallsyror och gallsalter viktiga för leverns funktion och hälsa, men höga nivåer av dem kan leda till problem som gallsten eller andra leverrelaterade sjukdomar.

"Gallgångsatresi" refererar till en medicinsk tillstånd där det bildas en sten i gallgångarna, de smala rörleder som för bärer gallan från levern till tarmen. Gallsten kan vara orsaken till en del problem, inklusive smärta, inflammation och infektion av gallblåsan (cholecystit), levern (hepatit) eller gallgångarna själva (kolesterolit). I vissa fall kan obehandlad gallgångsatresi leda till allvarliga komplikationer, såsom infektion av blodet (sepsis) eller skada på levern. Behandlingen för gallgångsatresi kan innebära mediciner, litotripsi (en metod för att krossa stenarna), gallblåseoperation eller annan kirurgi.

'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.

I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.

"Gallkapillärer", även kända som bilekapillärer, är små blodkärl i levern där gallan från gallaflüssighetsproducerande celler (hepatocyter) transporteras in i. Gallkapillärerna är en del av den hepatopancreatiska exokrina sekretdifferentialvägen, där de utgör den slutliga delen innan gallan når tolvfingertarmen via gallgångarna.

Det är viktigt att notera att termen "Gallkapillärer" inte används i den medicinska litteraturen så ofta som andra termer relaterade till lever och gallvägar.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

"Gallvägar" refererar till de små rör som transporterar gallan från levern till tarmen. Gallan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmsystemet och innehåller bland annat kolesterol, salter och gallasyror. Det finns två typer av gallvägar: de inre (intrahepatiska) och de yttre (extraintestinala). De inre gallvägarna är delar av leverns canaler som förbinder levercellerna med varandra, medan de yttre gallvärgen fortsätter från levern till tarmen via gallblåsan. Gallvägarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som gallsten eller hepatit.

'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.

Biliär levercirros (eller biliar cirros) är en specifik typ av levercirros där det primära skadan orsakas av skador på de små gallgångarna (kanaliculer) i levern som transporterar gallflüssiga från levercellerna till gallblåsan. Detta leder till att gallflüssiga ansamlas i levern, vilket kan orsaka skada på levercellerna och leda till fibros och eventuellt cirros.

Det finns två huvudtyper av biliär levercirros: primär biliär cirros (PBC) och sekundär biliär cirros. PBC är en autoimmun sjukdom där kroppen attackerar de små gallgångarna i levern, medan sekundär biliär cirros orsakas av andra sjukdomar eller skador som skadar gallgångarna, till exempel infektion, alkoholmissbruk eller vissa mediciner.

Symptomen på biliär levercirros kan variera, men kan inkludera trötthet, mjölksyrlig urin, ljust gulbrun avföring, pruritus (kronisk klining), ödem och ascites (fluidansamling i buken). Behandlingen av biliär levercirros beror på sjukdomens orsak och kan inkludera mediciner för att lindra symptomen, behandlingar för att reducera skadan på levern och eventuellt levertransplantation.

P-glykoprotein (P-gp) är ett transmembrant protein som fungerar som aktiv transportprotein och pumpar ut främmande substanser, till exempel vissa läkemedel, från celler. Det förekommer naturligt i kroppen och hjälper till att skydda oss mot skadliga ämnen. P-gp kan påverka hur väl olika läkemedel fungerar eftersom det kan minska koncentrationen av läkemedlet i celler där det behövs för att verka. Det kallas också för MDR1 (multidrug resistance protein 1) och är en del av familjen ABC-transporter (ATP-bindande casette-transporter).

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

Gallgångssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i gallgångarnas funktion, vilket leder till att gallan inte kan rinna fritt ut från levern. Detta orsakar en ansamling av gallvätskan (cholestas) i levercellerna, som kan skada levern och leda till leverinflammation och skada. Gallgångssjukdomar kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska defekter, infektioner, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och vissa mediciner. Exempel på gallgångssjukdomar är primär skleroserande kolangit (PSC), primär biliär cirros (PBC) och sekundär skleroserande kolangit (SSC).

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

'Gulsot hos nyfödda', även känt som neonatal jaundice, är en tillstånd där ett nyfött barn har för höga nivåer av bilirubin i blodet. Bilirubin är en gulaktig substans som bildas när den röda färgen i de äldre röda blodkropparna bryts ned. Under graviditeten producerar fostret en speciell typ av röd blodkroppar, kallade fetala hemoglobin, som har en längre livslängd än de vuxna röda blodkropparna. Efter födseln bryts dessa fetala hemoglobin ned och ersätts av vuxna hemoglobin, vilket orsakar en ökning av bilirubin i blodet.

Vid normala förhållanden kan levern i det nyfödda barnets kropp bearbeta och utsöndra den extra bilirubinen. Men hos vissa nyfödda kan levern vara ofullständigt utvecklad eller överbelastad, vilket gör att den har svårt att hantera den höga koncentrationen av bilirubin. Detta leder till en akkumulering av bilirubin i kroppen, som orsakar gulsot hos barnet.

Gulsot hos nyfödda kan vara mild och försvinna inom några dagar, men i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärnskador, om den inte behandlas tillräckligt snart. Därför är det viktigt att upptäcka och behandla gulsot hos nyfödda i tid. De flesta fallen av gulsot hos nyfödda kan behandlas med fototerapi, där barnet exponeras för blått ljus, som hjälper levern att bryta ned bilirubinen till en form som kan utsöndras från kroppen. I allvarligare fall kan behandlingen innebära byte av blod eller intravenös administration av immunoglobulin.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

'Gulsot' er en medisinsk betegnelse for en patologisk tilstand der karakteriseres ved opståen af blødninger i mavesækkens slimhinde, ofte fremkaldt af forstyrrelser i mavesækkens blodkar. Denne tilstand kan være forbundet med en række forskellige sygdomme eller forhold, herunder infektioner (f.eks. med bakterien Helicobacter pylori), brugen af visse lægemidler (f.eks. ikke-steroidale antiinflammatoriske lægemidler - NSAID'er), alkoholmisbrug, stress og andre faktorer.

Gulsot kan være associeret med symptomer som opkast, mavesmerter, svimmelhed og i mere alvorlige tilfælde anemiske symptomer pga. blodtab. Hvis gulsot forbliver ubehandlet, kan det føre til alvorlig blodmangel og i værste fald endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk behandling hvis man oplever tegn på gulsot.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

"Gallvägsinflammation", även känd som "cholangit", är en medicinsk term som refererar till en inflammation i gallgångarna. Gallgångarna är små rör som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Denna inflammation kan orsakas av en infektion, ett blockage i gallgångarna eller andra sjukdomar som påverkar levern och gallan. Symptomen på gallvägsinflammation kan inkludera smärta i överkroppen, feber, gulsot (icterus), illamående och kräkningar. Behandlingen av gallvägsinflammation beror på orsaken till inflammationen och kan innebära antibiotika för infektioner, behandling för att öppna upp blockage i gallgångarna eller kirurgi om det finns en gallsten eller annan strukturell anledning till problemet.

Obstruktiv lungemfysem, også kjent som "obstruktiv bronkikterus", er en tilstand der luftveiene i lungene blir restriktive eller obstruerte, fremfor all av utskillelse av slimet fra lungene. Dette kan føre til at luften ikke kan komme ut av lungene effektivt når du sykter ut, noe som kan føre til å ha vanskelighet med å inntekte nok ilt og kan forårsake hoste og trangst.

Den vanligste årsaken til obstruktiv lungemfysem er kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), som inkluderer både høyt blodtrykk i lungene (pulmonale hypertoni) og emfysem. Andre mulige årsaker kan være astma, bronkitis, lungefibrose, lungekreft eller andre former for luftveisforstyrrelser. Behandlingen av obstruktiv lungemfysem vil typisk inkludere å behandle den underliggende årsaken, samt å bruke medisiner som hjelper til å åpne luftveiene og fjerne slimet fra lungene. I værste fall kan en lungsjurggen være nødvendig for å fjerne det obstruktive materialet fra lungene.

I medicinen, refererar "gallgångar utanför levern" till abnorma strukturer som liknar naturliga gallgångar (tubulara vätskefyllda ledningar) men bildas utanför leverns normala placering. Dessa strukturer kan vara både benigne och maligna, och de kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och om de är inflammerade eller inte.

Ett exempel på en benig gallgång utanför levern är en choledochal cyst. Detta är en sällsynt medfödd avvikelse där gallgångarna i levern är utvidgade och kan sträcka sig utanför levern. I vissa fall kan en choledochal cyst vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter eller ökad risk för gallstenar, infektioner och cancer.

Maligna former av gallgångar utanför levern inkluderar gallblås- eller levercancer som har spridit sig och bildat sekundära tumörer i andra delar av kroppen, till exempel i lymfknutor eller andra organ. Dessa strukturer kan orsaka symtom som smärta, viktminskning, aptitlöshet och gulsot (icterus).

Diagnos av gallgångar utanför levern ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan variera beroende på typen och graden av sjukdomen, men den kan innefatta kirurgisk behandling, strålbehandling eller medicinsk behandling.

Litocholsyra (eller cholsysterol) är en naturligt förekommande gallsyra i kroppen. Den bildas när levern bryter ner det kolesterol som du får via maten eller producerar själv. Gallsyran hjälper till att sönderdela fetter och fettlösliga vitaminer så att de kan tas upp i kroppen. Litecholsyra är också ett av de ämnen som gör gallan i gallblåsan lättflytande, så att den kan transporteras ut i tarmen och hjälpa till med fettsönderdelningen där.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:

1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.

Citrullinemia is a rare inherited metabolic disorder that affects the breakdown of amino acids, specifically the amino acid called L-citrulline. There are two types of citrullinemia: type I (also known as classic citrullinemia or citrullinemia type II) and type II (also known as citrullinemia type II or adult-onset citrullinemia).

Type I citrullinemia is caused by a deficiency of the enzyme argininosuccinate synthetase, which is needed for the conversion of L-citrulline to L-argininosuccinate in the urea cycle. This leads to an accumulation of ammonia and other toxic substances in the body, which can cause serious health problems such as intellectual disability, seizures, and coma.

Type II citrullinemia is caused by a deficiency of the enzyme argininosuccinate lyase, which is needed for the conversion of L-argininosuccinate to L-arginine in the urea cycle. This also leads to an accumulation of ammonia and other toxic substances in the body, but it typically presents later in life (usually in adulthood) and may be less severe than type I citrullinemia.

Both types of citrullinemia can be diagnosed through blood or urine tests that measure levels of L-citrulline and other substances in the body. Treatment typically involves a low-protein diet, medications to control ammonia levels, and in some cases, liver transplantation.

Taurochenodeoxycholic acid (TCDCA) är en sekundär bile saltsubstans som bildas i levern när gallvätskan omvandlas från primära till sekundära bilsalter. Det bildas genom konjugering av khenodeoxycholsyra med taurin. TCDCA hjälper till att sönderdela fett och neutralisera fetthaltig mat i tunntarmen, så att den kan absorberas av kroppen. Det är också involverat i regleringen av kolesterolnivåer i kroppen.

Medicinskt talat är leverartären (arteria hepatica) en större blodkärl som försörjer levern med syresatt och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster leverartär, som sedan delar sig flera gånger innan de når levercellerna (hepatocyterna). Leverartären är en av de tre stora blodkärlen som förser levern med blod, tillsammans med levervenen (vena portae) och den så kallade magartären (arteria gastroomentalis).

En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.

Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.

Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.

Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.

En leverinflammation, också känd som hepatit, är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i levern. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner (till exempel virala hepatit A, B, C, D och E), autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk, läkemedelsbiverkningar och toxicitet från kemiska ämnen.

Vid leverinflammation kan levern bli svullen, ömmad och skadad, vilket kan leda till funktionsnedsättning eller permanent skada ifall det inte behandlas. Symptomen på leverinflammation kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, mörk urin, ljusstolle, aptitförlust, viktminskning, illamående, kräkningar, smärta i magen (övre högra delen) och gulsot (icke-alkoholisk fettsjukdom eller gallgångsförstoppning). I allvarliga fall kan leverinflammation leda till leversvikt, levercancer eller död.

Cholsýra, även känt som gallsyra, är en typ av fettsyra som produceras i levern och transporteras i gallan till tarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Det finns två huvudtyper av cholsýror: primära cholsýror (som exempelvis kolesterol) och sekundära cholsýror (som bildas när bakterier i tarmen bryter ned primära cholsýror). För höga nivåer av cholsýror kan leda till gallstenar eller andra gallvägsproblem.

"ABC-bärare" är ett medicinskt begrepp som står för "Acetylgrupp-bindande proteiner", även kända som "Acetyltransferaser". Dessa enzymer har förmågan att överföra en acetylgrupp från en donator, ofta en acetyl-koenzym A (acetyl-CoA), till ett acceptorprotein eller en annan biomolekyl.

Acetyltransferaser spelar en viktig roll i olika cellulära processer, såsom reglering av genuttryck, metabolism och cellsignalering. I synnerhet, histonacetyltransferas (HAT) är en undergrupp av ABC-bärare som specifikt överför acetylgrupper till histonproteiner i kromatin, vilket leder till förändringar i kromatinstrukturen och genuttryck. Dysfunktion eller oreglerad aktivitet hos ABC-bärare har visats vara involverade i patofysiologiska processer som relateras till många sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och metaboliska störningar.

Alagille syndrom är ett genetiskt tillstånd som drabbar flera olika kroppsliga system, inklusive lever, hjärta, ansikte, ögon, skelett och kognitiva funktioner. Det orsakas vanligtvis av mutationer i genen JAG1 eller NOTCH2.

Typiska symtom på Alagille syndrom innefattar:

* Leverskador, som kan vara milda till allvarliga och kan leda till levercirros
* Hjärtfelet med trånga blodkärl i lungorna (perifer pulmonisk stenos)
* Ansiktsdrag som hög panna, smal näsa och breda läppar
* Ögonproblem som gulaktiga fläckar på gula fläcken (kallas också Todds fläckar) eller grumlighet i ögonvitan
* Skelettförändringar som ryggkotorskleros och benskörheter
* Utvecklingsstörning, inlärningssvårigheter eller andra kognitiva problem

Det är viktigt att notera att inte alla personer med Alagille syndrom kommer att ha alla dessa symtom. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av genetisk tester, medicinsk historik och fysiska undersökningar.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

'Levervener' er et medisinsk begrep som refererer til væske som accumulerer i leveren på grunn av en skade eller sykdom, der forstyrrer leverens funksjon og evne til å producere og sekretere normalt. Denne patologiske væskesamling kaldes også for ascites, og den kan være et tegn på en række forskellige leverlidelser, herunder levercirrose, hæpatitt, eller leverkræft.

Levervener dannes som følge af øget permeabilitet i leverens kapillærnet (sinusoide), hvilket resulterer i udtræden af plasma og proteiner fra blodbanen og ind i leveren. Denne væskeakkumulation kan forstyrre leverens struktur og funktion yderligere, og den kan også føre til opståen af infeksjoner og andre komplikationer.

Behandlingen af levervener vil typisk inkludere behandling af underliggende leverliden, samt tdr. for at reducere væskemængden i leveren gennem diuretika eller paracentese (aspiration af levervæske).

En portosystemisk shunt, eller portacaval anastomose, är en kirurgisk procedure där blodkärlen i levern (portvenen) direkt kopplas till de stora venorna (nerven caval). Detta görs vanligtvis för att minska trycket i portalvenen hos personer med svår levercirros.

Vid en portosystemisk shunt bypassar blodet från mag-tarmkanalen direkt till systemiska kretsloppet, istället för att gå genom levern först. Detta kan leda till en minskad klarning av toxiner och ämnen som normalt tas bort av levern, vilket kan orsaka symtom som mentala störningar, rörelsemässiga störningar och komplikationer relaterade till njurfunktionen.

Det är viktigt att notera att det finns också naturliga (konstitutionella) portosystemiska shuntar hos vissa individer, särskilt hos barn, som inte behöver någon kirurgisk behandling.

Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.

Hepatektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela levern tas bort. Det kan vara delad i olika typer baserat på hur mycket levern som tas bort, till exempel partial hepatektomi (borttagning av en del av levern) och total hepatektomi (borttagning av hela levern).

Denna procedure används ofta för att behandla levercancer eller andra sjukdomar som påverkar levern, såsom kolestatisk fibros eller cystisk fibros. I vissa fall kan en del av levern också transplanteras tillbaka i kroppen efter operationen, ett så kallat leverlobtransplantat, för att hjälpa patienten att fortfarande ha leverfunktion.

Etinylestradiol är ett syntetiskt östrogen som används i många olika typer av mediciner, främst hormonella preventivmedel (p-piller) och hormonersättningsbehandling. Det verksamma ämnet i p-pillret är ofta en kombination av etinylestradiol och ett gestagen (progestogen).

Etinylestradiol fungerar genom att efterahmna den naturliga hormonverkan som östrogen har i kroppen. Det hjälper till att reglera menstruationscykeln, förhindra ägglossning och göra slidans slemvävnad tjockare så att spermier har svårare att nå ägget.

Precis som med alla läkemedel kan etinylestradiol ha biverkningar och risker, till exempel ökat blödningsriskt, ökad risk för blodproppar och vissa typer av cancer. Därför bör det endast användas under kontroll av en läkare och efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och behov.

Levercirkulation refererer til den blodkredsløb, der forsyner leveren med ilt og næringsstoffer samt fjerner affaldsstoffer. Det består af to hoveddele: den indvendige levercirkulation og den ydre levercirkulation.

Den indvendige levercirkulation involverer arterier, som bringer ilt-rigeligt blod direkte fra lungearterien til leveren via leverartériet (hepatiskt arterie). Dette blod indeholder ilt og næringsstoffer, men også affaldsstoffer som kuldioxid.

Den ydre levercirkulation involverer vener, der bringer ilt-fattigt blod fra leveren til hjertet via levervenen (vena portae). Dette blod indeholder næringsstoffer, som er blevet absorberet i tarmene, men også affaldsstoffer fra leverens metaboliske processer.

I liveren modtager de to blodstrømme (arteriel og venøs) kapillærnetværk kendt som sinusoidele. Her foregår udvekslingen af næringsstoffer, ilt, affaldsstoffer og andre stofskifteprodukter mellem blodet og levercellerne (hepatocyttene). Derefter løber det iltfattige blod fra sinusoidele sammen i centralvenen, som dræner tilbage til hjertet via levervenen.

Således er levercirkulation en vigtig del af kroppens kredsløb og spiller en central rolle i næringsstofoptagelse, affaldsstoffoprensning og andre metaboliske processer.

Noretandrolone är ett anabolt steroidhormon som tillhör klassen av 19-nortestosteron derivat. Det har kemisk formel C18H26O2 och ett molekylärt vikt på 270,4 g/mol. Noretandrolone är inte vanligt förekommande inom den medicinska vården, men har använts tidigare i vissa länder som en del av behandlingar för muskelsvaghet och osteoporos.

Liksom andra anabola steroider kan noretandrolone orsaka en rad biverkningar, inklusive akne, håravfall, leverfunktionsstörningar, och förändringar i kolesterolnivåer. Det kan också leda till onormala hormonnivåer och kannibalism av benvävnad, särskilt vid långvarig användning.

Användningen av noretandrolone utan ett preskription från en läkare är olagligt i många länder och kan leda till allvarliga hälsorisker.

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

'Portasystemet', også kendt som det venøse portalsystem, er en del af det lymfatiske system og det venøse system i kroppen. Det består af en række blodkar der transporterer blod fra maven, leveren, milten og bugspytkirtlen til leveren.

Det portale vene er den største del af portalsystemet og modtager blod fra maven, leveren og milten via fire mindre vener: magenvenen, levervenen, mavesækkens vene og bugspytkirtlens vene. Disse vener konvergerer til den ene store ven, portalen vene, som derefter ledes ind i leveren gennem portalen stammen.

I leveren når blodet portalsystemet først modtager næringsrigt og nedsat ilttilført blod fra maven og tarmsystemet. Leveren filtrerer herefter dette blod, omdanner næringsstofferne og fjerner skadelige stoffer, før det ledes videre til hjertets venstre side via den store vene (vena cava inferior) og derfra distribueres det ud i kroppen.

Portalsystemet er en vigtig del af kroppens metabolisme og immunforsvar, da leveren her har mulighed for at behandle næringsstoffer og skadelige stoffer inden de spredes til resten af kroppen.

I'm sorry for any confusion, but "Coleus" is not a medical term or a specific medical condition. It is actually a genus of flowering plants in the mint family, Lamiaceae. The most commonly known species is Coleus forskohlii, which has been used in traditional medicine for various purposes, such as treating heart conditions and asthma. However, it's essential to consult with a healthcare professional before starting any new treatment or using herbal supplements for medical purposes.

Budd-Chiari syndrom är en sällsynt sjukdom som orsakas av ett tillstopp eller förträngning (obstruktion) i de stora venösa blodkärlen (venorna) som leder blodet från levern och ut i kroppen. Detta kan leda till en påverkan på leverfunktionen och ödem (svullnad) i buken.

Orsakerna till Budd-Chiari syndrom kan variera, men oftast beror det på blodproppar (tromboser) eller kompression av venerna av till exempel tumörer eller cystor. I vissa fall kan orsaken också vara okänd.

Symptomen på Budd-Chiari syndrom kan inkludera buksmärta, svullnad i buken, benen eller magen, gulsiktighet (ikterus), trötthet och illamående. Behandlingen av sjukdomen kan variera beroende på orsaken och allvarlighetsgraden, men kan innefatta mediciner för att lösa upp blodproppar eller minska blodkoagulering, operationer för att återställa blodflödet till levern eller en levertransplantation i allvarliga fall.

Organiska anjontransportörer (OAT) är en typ av proteiner som hjälper till att transportera organiska anjoner, det vill säga negativt laddade molekyler, över cellmembranen i kroppen. Dessa transportörer finns främst i njurarna och levern och har en viktig roll i att reglera koncentrationerna av olika substanser i kroppen, såsom läkemedel, toxiner och hormoner.

OAT-proteinerna är exempel på aktiva transportörer, vilket betyder att de använder energi för att transportera molekyler mot ett koncentrationsgradient. De flesta OAT-proteinerna transporterar en rad olika substanser och kan ha olika substratspecificiteter beroende på vilket protein som är inblandat.

Exempel på substanser som kan transporteras av OAT-proteiner inkluderar läkemedel som probenecid, penicillin och frusemide, toxiner som paraquat och uratsalter, samt hormoner som estradiol och testosteron. Dysfunktion i OAT-proteinerna kan leda till förändringar i farmakokinetiken hos läkemedel och ökat utsatthet för toxiner, vilket kan ha kliniska konsekvenser.

Hyperbilirubinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av bilirubin i blodet. Bilirubin är en gul-grön pigment som produceras när hemoglobin, det protein som transporterar syre i röda blodkroppar, bryts ned. Normalvärdet för bilirubin i blodet är vanligtvis under 1 mg/dL (milligram per deciliter). Nivåer över 2-3 mg/dL kan orsaka gulaktiga skinnfärg och ögonvitor, ett tillstånd som kallas gulsot eller icterus.

Hyperbilirubinemia kan delas in i två typer beroende på dess orsak:

1. Konjugerad hyperbilirubinemi: Detta inträffar när bilirubinet inte kan transporteras till levern eller när levern inte kan konjugera (förändra) bilirubinet korrekt. Konjugerad bilirubin är vattenlöslig och kan utsöndras via gallan till tarmen. Orsaker till konjugerad hyperbilirubinemi kan inkludera leverinflammation, hepatit, levercirros eller obstruktion av gallgångarna.
2. Okonjugerad hyperbilirubinemi: Detta inträffar när för mycket icke-konjugerad bilirubin produceras eller när levern inte kan ta upp icke-konjugerad bilirubin korrekt från blodet. Icke-konjugerad bilirubin är olöslig i vatten och kan orsaka problem när den ackumulerar sig i kroppen, särskilt i hjärnan. Orsaker till okonjugerad hyperbilirubinemi kan inkludera hemolys, en förhöjd nedbrytning av röda blodkroppar, eller genetiska störningar som Gilbert-syndrom eller Dubin-Johnson-syndrom.

Symptomen på hyperbilirubinemi kan variera beroende på orsaken och allvarlighetsgraden. Lätta fall av hyperbilirubinemi kan vara asymptomatiska, medan allvarliga fall kan leda till gulaktig hud och ögonvitor (icterus), mörk urin och ljus stol. Andra symtom kan inkludera trötthet, illamående, kräkningar, smärta i magen och förändringar i mentala funktioner. Behandlingen av hyperbilirubinemi beror på orsaken och allvarlighetsgraden.

Taurocholsårs syndrome, eller einfach sagt "Taurocholsyre", er en type av gallesykel som kan oppstå i leveren. Det er en art av sykdom som kjennetegnes av akkumulering (oppkumulering) av taurocholsyrer i levercellene, som kan skade leveren og forårsake skader på andre organer også.

Taurocholsyren er en slags gallesyre som produseres i leveren og hjelper til å bryte ned fedtstoffer i kroppen. Når det akkumulerer seg i levercellene, kan det forstyrre den normale funksjonen av leveren og føre til skader på andre organer som lever, hjerte, lunger og hjernen.

Taurocholsårs syndrome kan være assosiert med annen leversykdom, som galstenssjukdom, hepatitis og levercirrhose. Symptomene på Taurocholsårs syndrome kan variere fra milde til alvorlige, og inkluderer trøbbel med matspisning, mage- eller bakenpine, gulsikte, været trøtt og utmattet, forvirring og desorientering.

Behandlingen av Taurocholsårs syndrome kan variere alt etter sværhetsgraden av sykdommen og andre faktorer som tilstede leversykdommer. Behandlingen kan inneholde ændringer i kosthold, medisinsk behandling for å reducere mengden taurocholsyrer i leveren, og i værste fall, levertransplantasjon.

Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.

Liversvikt, eller hepatisk insufficiens, är ett allvarligt tillstånd där levern inte kan fullgöra sina funktioner normalt. Detta kan orsakas av skada eller sjukdom i levern, såsom leverinflammation (hepatit), levercirros (cirros), fettsjuklever (steatohepatit) eller levercancer.

Vid leverinsufficiens kan kroppen ha problem med att renhålla blodet, producera proteiner och andra substanser som behövs för koagulering, immunförsvar och metabolism av näringsämnen. Symptomen på leverinsufficiens kan inkludera trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, viktminskning, gulsot (icterus), ödem och ascites (fluidansamling i buken).

Liverinsufficiens kan vara akut eller kronisk. Akut leverinsufficiens kan utvecklas plötsligt och kan vara livshotande, medan kronisk leverinsufficiens utvecklas långsamt över tid och kan leda till komplikationer som blödning, infektion, förvirring och njurskada. Behandlingen av leverinsufficiens beror på orsaken och kan innefatta mediciner, dieter, livsstilsförändringar eller i vissa fall levertransplantation.

Iminosyror är en typ av organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är bundet till en kolatom. De är relaterade till aminosyror, som också innehåller en aminogrupp (-NH2), men skiljer sig genom att ha en iminogrupp istället. Iminosyror förekommer naturligt i levande organismer och har viktiga funktioner inom cellens metabolism, såsom rollen som byggsteniar i syntesen av aminosyror och andra biologiskt aktiva ämnen. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin.

Medicinskt sett betyder "stensjukdom" vanligen att en person har en eller flera stenar i urinvägar som orsakar symptom. Detta kan innebära smärta, blod i urinen, frekventa och plötsliga behov av att urinera, illamående och kramp i buken. Stenarna bildas oftast när mineralsalter i urinen kristalliserar och klumpar samman. De kan vara små som en sandkorn eller stora som en bönoströmma. Obehandlade stenar kan leda till allvarliga komplikationer såsom infektion, njurskada eller nedsatt njurfunktion. Behandlingen beror på storleken och läge av stenen, men den kan innefatta smärtstillande medel, ökad vattenintag, mediciner som hjälper till att släppa loss stenen eller i vissa fall kirurgi.

Gammaglutamyltransferas (GGT) er ein enzym som spesielt finnes i lever, galde og bærne. Det er involvert i overføringen av gamma-glutamylgruppa fra glutathion til andre aminosyrer. GGT er ofte brukt som ein indikator for skada eller sykdom i lever, gallenveien eller bæra. Høye verdi på GGT kan vise på alkoholmisbruk, leversykdom, gallestas, vesikelinflammasjon og noen typer av medikamentforgiftning.

Pregnanetriol är ett stoff som bildas när kroppen bryter ned ett steroidhormon kallat pregnenolon. Det förekommer naturligt i urinen hos människor och kan användas som en biomarkör för ämnesomsättningen av olika steroidhormoner.

I klinisk kontext, speciellt under follow-up av patienter med adrenogenitala sjukdomar (AGS), är mätning av pregnanetriol i urinen viktig för att övervaka behandlingen och kontrollera om patienten producerar för mycket eller för lite av vissa steroidhormoner. AGS är en grupp med ärftliga störningar i ämnesomsättningen av steroidhormoner som produceras i binjurarna.

"Drug-Induced Liver Injury" (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This can include both prescription and over-the-counter drugs, as well as herbal and dietary supplements. The injury can range from mild abnormalities in liver function tests to severe liver failure, which may require a liver transplant. DILI is considered a significant medical problem because it is a common cause of acute liver failure and is responsible for a substantial number of cases of liver injury each year.

The exact mechanism by which drugs induce liver injury is not fully understood, but it is thought to involve a combination of factors such as the drug's chemical structure, dose, duration of use, and individual patient characteristics. Some drugs are more likely to cause liver injury than others, and certain populations, such as those with underlying liver disease or who are taking multiple medications, may be at increased risk.

Symptoms of DILI can include jaundice (yellowing of the skin and eyes), fatigue, abdominal pain, nausea, vomiting, and dark urine. Diagnosis is typically made based on a combination of clinical symptoms, laboratory test results, and imaging studies. In some cases, a liver biopsy may be necessary to confirm the diagnosis.

Treatment for DILI generally involves discontinuing the offending medication and providing supportive care, such as addressing any underlying medical conditions and managing symptoms. In severe cases, hospitalization and intensive care may be required. Recovery from DILI is often complete, but in some cases, liver damage may be permanent or lead to chronic liver disease.

Kolangit är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation i gallgångarna. "Skleroserande kolangit" är en speciell form av kolangit där det sker en progressiv förtjockning och hårdning (skleros) av gallgångarnas väggar. Detta kan orsaka en obstruktion i gallgångarna, vilket kan leda till komplikationer som leverinflammation, gulsot och skada på levercellerna. Skleroserande kolangit är ofta förknippad med andra sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar eller infektioner.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Liver enlargement' eller 'Lebervergrößerung' är ett medicinskt tillstånd där levern blir förstorad i storlek. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel fettsjukan (steatosis hepatis), leverinflammation (hepatit), cancer eller andra skada på levercellerna. I vissa fall kan leverförstoring även vara symptomfri och upptäckas först vid en rutinmässig undersökning. För att diagnostisera leverförstoring används ofta ultraljud, CT-scan eller MRI. Behandlingen beror på orsaken till leverförstoring.

Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.

Alanintransaminas, även känt som Alanin aminotransferas (ALT), är ett enzym som normalt förekommer i lever, hjärta, skelettmuskler och leverceller (hepatocyter). Nivåerna av ALT kan mätas i blodet genom en laboratorietest.

ALT-nivåer ökar vanligtvis som ett resultat av skada eller sjukdom i leverceller, såsom vid leverinflammation, levercirros eller levercancer. Andra orsaker till höga ALT-värden kan vara hjärtsjukdomar, muskelskador och vissa mediciner.

Det är viktigt att tolka ett ökat ALT-värde i kombination med andra laboratorie- och kliniska data samt patientens symptom och sjukhistoria.

Esophageal varices and gastric varices are abnormal, enlarged veins in the esophagus (the tube that connects the throat to the stomach) and the stomach, respectively. They occur as a result of increased pressure in the portal vein, which is the large vein that carries blood from the digestive organs to the liver. This condition is known as portal hypertension.

Esophageal varices are more common than gastric varices and tend to be more symptomatic. They can cause bleeding, which can be life-threatening if not treated promptly. Gastric varices also have the potential to bleed, but they are often asymptomatic until they rupture.

The development of esophageal and gastric varices is associated with liver cirrhosis, a chronic liver disease characterized by scarring and loss of functional liver tissue. Other conditions that can cause portal hypertension and lead to the formation of varices include blood clots in the portal vein, parasitic infections, and certain genetic disorders.

Treatment for esophageal and gastric varices may involve medications to reduce bleeding, endoscopic procedures to band or inject the varices, or surgical shunts to reroute blood flow around the liver. Preventing the development of cirrhosis in the first place is the best way to avoid the formation of esophageal and gastric varices.

"Gallvägstumörer" är en allmän term för olika typer av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i gallgångarna, både inuti levern (intrahepatiska) och utanför levern (extrahepatiska). De kan vara bensinnedbildande (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på gallvägstumörer är:

1. Gallblåsacancer (cholangiocarcinom) - en elakartad tumör som utvecklas i gallblåsan eller i de inre gallgångarna (intrahepatiska körtelcellscancer).
2. Härvätsgångscancer (extrahepatisk körtelcellscancer) - en elakartad tumör som utvecklas i de stora gallgångarna utanför levern.
3. Adenom - en godartad tumör som bildas av glandulära celler i gallgångarna.
4. Karzinoid - en sällsynt, elakartad tumör som ofta utvecklas från neuroendokrina celler i tarmen, men kan spridas till gallgångarna.

Symptomen på gallvägstumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i överdelen av magen, gulsot (ikterus), onormalt hög feber, viktminskning och magsmärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på tumörtyp och omfattning av cancern.

Organiska anjontransportörer, natriumberoende, refererar till specifika proteiner i cellmembranet som transporterar organic anjoner (negativt laddade molekyler) genom att använda sig av natriumjonsgradienten över membranet. Dessa transportörer är viktiga för att underhålla homeostasen inom celler och hjälper till att reglera olika fysiologiska processer, såsom neurotransmission, excitation-kontraktion-koppling i muskelceller och eliminering av xenobiotika (främmande ämnen) från kroppen. Ett exempel på en natriumberoende organic anjontransportör är den natrium-vitamin C-cotransportören, som transporterar ascorbat (vitamin C) in i celler genom att utnyttja den natriumjonsgradient som finns över cellmembranet.

Klatskin's tumör, även känd som en hälsoövergripande tumör (HCCA) eller en perihilär cholangiocellulär carcinom, är en sällsynt cancerform som utvecklas i gallgångarna i närheten av leverns leverartärians insmältning med gallgångarna. Tumören kan blockera gallgångarna och orsaka symptom som gulhet (ikterus), smärta i överkroppen, förlorad aptit och viktminskning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa. Prognosen är ofta dålig eftersom tumören ofta upptäcks sent och sprider sig snabbt.

I medical terms, a "portography" refers to an X-ray examination of the portal vein and its tributaries after injection of a contrast medium. The portal vein is a large blood vessel that carries blood from the gastrointestinal tract, liver, spleen, and pancreas to the liver. This procedure is used to diagnose conditions affecting the portal vein and liver, such as cirrhosis, tumors, or blood clots. It provides detailed images of the blood vessels in and around the liver, helping doctors plan treatment for various medical conditions.

Lipoprotein-X (Lp-X) är ett typ av lipoprotein som kan förekomma hos personer med svår leverfunktionsnedsättning eller gallgångsobstruktion. Det saknar vanligtvis proteinet apolipoprotein och innehåller istället höga nivåer av fria fettsyror och kolesterol. Lp-X kan ses i blodprover som en oorganisk, opigmenterad, lätt lösning med ett gulbrunt skimmer. Det är inte vanligt att se Lp-X hos friska individer eller sådana utan lever- eller gallgångsproblem.

Ett gallgångsadenom är en typ av godartad (benign) tumör som utvecklas i gallgångarna. Tumören består av cystor, små vätskefyllda säckar, och kallas därför även cystisk gallgångstumör. Gallgångsadenom är relativt ovanligt och drabbar ofta äldre kvinnor. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till smärta, illamående och gulsot (icterus) om tumören blockerar gallgångarna. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande av tumören eller, i vissa fall, endoskopisk gallgångsdräning.

Medicinskt sätts "stelning av led" ofta som en benämning på en form av ledskada där leden blir stifer, smärtsam och svår att röra. Detta kan orsakas av olika skäl, men oftast är det en följd av en kronisk inflammation i leden eller förändringar i ledkapseln eller ledytan. I vissa fall kan även ben- eller broskbristens sjukdom (osteoartrit) vara orsaken till att leden stelnar upp.

Vid en kronisk inflammation i leden, såsom vid reumatoid artrit, kommer det att bildas ett ömsesidigt ämne som skadar ledkapseln och ledyta, vilket leder till smärta och stelhet. Om ledskadan orsakats av en skada eller överbelastning kan ben- eller broskbristens sjukdom vara den underliggande orsaken till att leden stelnar upp. Detta beror på att benet i leden börjar förlora sin hälsa och slits sönder, vilket gör att leden blir mindre rörlig och smärtsam.

I allmänhet kan behandlingen av stelnad led innefatta vila, motion, fysioterapi, smärtstillande medel, antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi beroende på orsaken till skadan. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever tecken på en stelnad led för att undvika ytterligare skada och för att få rätt behandling så snart som möjligt.

En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Portatryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den mängd syre som en persons blod kan transportera per varje pumpcykel av hjärtat, vanligtvis uttrycks som ett tryck. Det är ett sätt att mäta hur väl lungorna fungerar och hur bra de kan förse kroppen med syre. Ett normalt portatryck ligger vanligen mellan 80 och 100 mmHg (millimeter kvicksilver). Lågt portatryck kan vara ett tecken på andningssvikt eller andra lungrelaterade problem, medan högt portatryck kan indikera hjärtsjukdomar eller andra allvarliga hälsoproblem.

"Levergång, gemensam" refererar till en medicinsk term som används för att beskriva en abnormal rörelse eller positionering av levern i kroppen. Levern är normalt belägen under de nedre ryggkotorna och skyddas av revbenen och andra muskler. I vissa fall kan levern röra sig från sin normala position, vilket kan bero på olika medicinska tillstånd eller sjukdomar som påverkar leverns funktion eller stödjande strukturer.

Gemensam levergång kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive:

* Leversvullnad (hepatomegali) orsakad av sjukdomar som leverinflammation (hepatit), levercancer eller fettsjuklever (steatosis hepatis).
* Svällning eller skada på de muskler och bindväv som håller levern på plats, till exempel vid muskelskador, muskeldystrofi eller tumörer.
* Förändringar i intraabdominaltrycket, såsom vid svårare fall av ascites (fluidansamling i bukhålan) eller graviditet.
* Anatomiska variationer som förekommer hos vissa individer, till exempel en extra leverlob eller en förändrad placering av levern i kroppen.

Det är viktigt att undersöka orsaken till gemensam levergång, eftersom det kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar som behandlas medicinskt. Behandlingen av gemensam levergång beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

Dotiepin är ett typiskt tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som används för att behandla klinisk depression. Det fungerar genom att blockera återupptaget av neurotransmittorer, till exempel serotonin och noradrenalin, i hjärnan vilket leder till en ökning av deras koncentration i synapsen och därmed förbättrar humöret.

Dotiepin har också en stark sedativ effekt och kan användas som sömnmiddel i lägre doser. Preparatet är dock inte lika vanligt förekommande som andra TCA:er på grund av sin bredare farmakologiska profil och högre toxicitet vid överdosering.

Varning! Innehållet i denna respons är enkelt, medicinskt information och bör inte användas som ett ersättande råd för dina medicinska behov. Kontakta din läkare eller apotekare om du har frågor om din hälsotillstånd eller medicinering.

'Parenteral näring' är en form av künstlig näring som ges intravenöst, det vill säga direkt in i blodbanan. Detta skiljer sig från enteral näring, där näring givs via mag-tarmkanalen. Parenteral näring används ofta när patienten inte kan få tillräcklig mängd näring oralt eller enteralt, till exempel vid svårigheter med att äta, dricka eller absorbera näringsämnen genom mag-tarmkanalen.

Parenteral näring innehåller vanligtvis en blandning av kolhydrater, proteinhydrolysat, lipider, elektrolyter, vitaminer och mineraler, anpassad efter patientens behov. Den administreras ofta kontinuerligt via en infusionspump under flera timmar eller dagar.

Det är viktigt att parenteral näring ges under medicinsk övervakning, eftersom det kan öka risken för komplikationer såsom infektioner, elektrolytbrist och leverfunktionsstörningar.

Sulfobromftalein (SPF) är ett diagnostiskt medel som använts vid undersökningar av leverfunktionen. Det är ett syntetiskt förening som, när det ges intravenöst, normalt bör tas upp av levern och elimineras från kroppen via gallan.

En fördröjd elimination av SPF kan vara ett tecken på leverfunktionsstörningar, såsom levercirros eller leverinsufficiens. Emellertid används SPF inte längre i klinisk praktik på grund av sina biverkningar och den utvecklingen av mer säkra och effektiva diagnostiska metoder.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

Cholsympatetika, också kända som bile salts eller gallvägs salter, är naturligt förekommande substanser i kroppen som hjälper till att fördela fettlösliga vitaminer och näringsämnen från levern till tarmarna. De bildas när gallan, som produceras i levern, blandas med saltsyra i magsäcken. Cholsympatetika kan också användas som läkemedel för att behandla obstruktioner i gallgångarna och vissa former av diarré.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Medicinskt talat betyder "vätska i buken" vanligtvis att det finns en abnormt större mängd flytande vätska i bukhålan, oavsett om den är steril eller inte. Den medicinska termen för vätska i buken är ascites. Ascites kan ha många orsaker, till exempel levercirros, cancer, hjärtsvikt och njursjukdomar. Vätskan kan vara klar och gulaktig eller blodstänkt beroende på orsaken. Behandlingen av ascites beror på orsaken, men kan innebära mediciner, dietaändringar, dränering av vätska eller operation.

Taurolithocholic acid (TLCA) är ett sekundärt biliärt steroid som bildas i kroppen som en slutprodukt när bakterier bryter ned gallvätskan. Det är ett av de så kallade "barnsteroiderna" och förekommer naturligt i vissa djurs lever och gallblåsa. TLCA har tidigare använts som ett läkemedel för att behandla gall- och leverproblem, men idag används det inte längre på grund av sina biverkningar.

I medicinska sammanhang kan TLCA användas som en markör för gallvägsfunktionen och för att diagnostisera vissa lever- och gallrelaterade sjukdomar, såsom primär skleroserande kolangit (PSC) och andra kroniska kirrusbildningar i gallgångarna.

Glykochenodeoxicholsyra (GCDCA) är en sekundär bilesyra som bildas i levern som en del av kolesterolomsättningen. Den bildas genom konjugering av den primära bilesyran Chenodeoxycholsyra med glykursyra. GCDCA har surfaktant-egenskaper och hjälper till att solubilisera lipider i tarmen så att de kan absorberas. Dessutom har GCDCA visat sig ha antiinflammatoriska, immunmodulerande och antiproliferativa effekter.

Teknetium Tc 99m-disofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom nuclearmedicin. Preparatet består av den radioaktiva isotopen teknetium-99m (halveringstid: 6 timmar) kopplad till disofenin, en icke-ioniskt surfactant som är i position att binda till leverspecifika proteiner.

Efter intravenös injicering av Teknetium Tc 99m-disofenin ackumuleras preparatet huvudsakligen i gallgångarna och levern, där det binder till leverspecifika proteiner som är involverade i kolesteroltransport. Detta gör att man kan använda det för att undersöka leverfunktionen, gallvägsfunktionen och eventuell skada på lever eller gallgångar.

I en sådan undersökning, även kallad hepatobilär scintigrafi, följer man den radiaktiva signalen från teknetium-99m med hjälp av en gammakamera för att skapa bilder som visar hur preparatet distribueras i kroppen över tid. Dessa bilder kan användas för att diagnostisera och bedöma allvarligheten på olika lever- och gallvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom levercancer, gallgångsinflammation eller skada efter trauma.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

Parenteral näring, total (PNT) är en form av medicinsk behandling där all näringsbehov tas in via en injektion i blodbanan, istället för via munnen. Detta görs vanligtvis genom en central venkateter, som placeras i en stor vena i bröstet eller halsen. PNT används ofta när någon inte kan få tillräcklig näring oralt eller enteralt (dvs. via mag-tarmkanalen) på grund av sjukdom, skada eller operation.

PNT innehåller alla de nödvändiga näringsämnen som kroppen behöver för att fungera korrekt, inklusive kolhydrater, protein, lipider, vitaminer och mineraler. Lösningarna är speciellt formulerade för att matcha patientens individuella behov och kan variera över tid beroende på deras hälsotillstånd och behandling.

PNT kräver noggrann övervakning av patienten och deras laboratorievärden för att säkerställa att de får rätt mängd näring och att deras kroppar hanterar det på rätt sätt. Det kan också öka risken för komplikationer såsom infektion, blodproppar och lever- eller njurskador, om det inte administreras korrekt.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Aspartataminotransferase (AST) er einzym i leveren og hjertet som spiller en rolle i metabolismen av aminosyrer. AST er en del av en gruppe enzymer kalt transaminaser eller aminotransferaser. Denne enzymet er særlig viktig for metabolismen av essensielle aminosyrer som aspartat og glutamat.

Høye nivåer av AST i blodet kan indikere skade på leveren eller hjertet, fordi dette enzym friset fra disse organisene når de er skadet. Lesninger av AST-nivåer sammen med andre laboratorietester og kliniske data kan hjelpe legear til å diagnostisere og overvåke forskjellige medisinske tilstander, som leverinflamasjon, levercirrhose, hjerteanfall og andre.

Det er viktig å understreke at en enkelt test for AST-nivå ikke kan diagnostisere en sykdom alene; det bør sammenlignes med andre tester og kliniske data for å gi en mer nøyaktig bildet av pasientens tilstand.

'Noxae' är ett begrepp inom medicin och toxicologi som refererar till skadliga eller skadeverkande agenter, faktorer eller processer. Dessa kan vara externt uppkomna såsom kemiska ämnen, fysisk strålning eller mekanisk trauma, men de kan också vara internt uppkomna som i fallen av autoimmuna sjukdomar eller genetiskt styrda metaboliska störningar.

I allmänhet avser noxa en påverkan som orsakar skada eller störning i den normala fysiologiska funktionen hos ett levande väsen, vilket kan leda till sjukdom eller skada.

Experimentell levercirros är en försökssjukdom orsakad av exponering för skada på levern i kontrollerade studier med syfte att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsmetoder. Det kan simuleras genom kemiska toxiner, virusinfektioner eller genetiska modifieringar hos djurmodeller, såsom möss eller råttor.

Levercirros är en progressiv skada på levern som orsakas av fortsatt exponering för skadliga faktorer och kan leda till leverinflammation, fibros, cystbildning och eventuellt levercancer. Den experimentella levercirrosen används ofta för att studera de molekylära mekanismer som styr levercellers svar på skada och hur dessa processer kan modifieras för att skydda levern eller bromsa sjukdomsutvecklingen.

Caroli's sjukdom, även känd som Caroli's syndrom eller konjunktivitellära ektasi, är en sällsynt medfödd gallgångssjukdom. Den orsakas av en abnormal utveckling av gallgångarna under fostertiden, vilket leder till att de har en tunn och säckliknande form istället för den normalt tubulära formen.

Sjukdomen är uppkallad efter den italienska patologen Jacopo Carlo Giuseppe Carlohi (1854-1926), som först beskrev den 1908.

Caroli's sjukdom kan vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter, särskilt i levern och bukspottkörteln. Den kan också förekomma tillsammans med polycystisk njursjukdom.

Symptomen på Caroli's sjukdom kan variera från milda till allvarliga och inkluderar smärta i överdelen av magen, gulsot (ikterus), feber, viktminskning och symptom relaterade till infektioner i gallgångarna. Diagnosen ställs vanligtvis genom hjälp av bilddiagnostiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Behandlingen av Caroli's sjukdom kan variera beroende på svårighetsgraden och symtomen. I milda fall kan patienter behöva endast övervakas regelbundet, medan allvarligare fall kan kräva operationell behandling för att avlägsna eller dränera gallgångarna.

Alkoholcirros är en allvarlig skada på levern som orsaks av kronisk alkoholkonsumtion. Den inträffar när levercellerna har skadats och ersatts av ärrvävnad, vilket förändrar leverns normala funktion och struktur.

I medicinska termer definieras alkoholcirros som: "En diffus fibros och nodulär distorsion av leverarkitekturen till följd av kronisk skada, ofta orsakad av alkoholmissbruk."

För att diagnosticeras med alkoholcirros behöver en person ha en långvarig historia av tung alkoholkonsumtion och typiska tecken på leverskada. Dessa tecken kan inkludera:

* Förstorad lever (hepatomegali)
* Geléartad ascites (fluid i bukhålan)
* Gulsot (ikterus)
* Spider nevi (blodkärl med utstickande ben)
* Förändringar i huden och naglarna
* En förhöjd nivå av leverenzym i blodet
* En minskad funktion hos levern

Det är viktigt att notera att alkoholcirros inte kan repareras, men vid tidig behandling kan skadan begränsas och komplikationer förhindras. Behandlingen innefattar ofta avslutande av alkoholkonsumtionen, en balanserad diet, vila och ibland mediciner för att behandla leverfunktionsnedsättning eller komplikationer. I vissa fall kan en levertransplantation vara ett alternativ för dem som har mycket allvarlig skada på levern.

Kärnreceptorer, även kända som nukleära receptorer, är en typ av proteiner som fungerar som transkriptionsfaktorer och binder till specifika sekvenser av DNA i cellkärnan. När ett ligand, ofta en hormon eller en signalsubstans, binds till kärnreceptorn, kommer det att leda till en konformationsändring hos receptorn som får honom att interagera med andra proteiner och på så sätt modifiera genuttrycket.

Det finns många olika typer av kärnreceptorer, inklusive steroidreceptorer, thyreoideahormonreceptorer, retinoidreceptorer och androgens receptorer. Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellulär signalering och homeostas, och deras felreglering kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Kenodeoxycholsyra (CDCA,chenodeoxycholic acid) är en sekundär bilevätskesyra som bildas i kroppen när den bakteriella floran omvandlar primära bilevätskersyror. Det är ett vanligt förekommande beståndsdel i gallblåsan och tjänar som en viktig roll i fettdigeringsprocessen genom att hjälpa till att sönderdela fett i maten så att det kan absorberas av kroppen. Kenodeoxycholsyra har också visat sig ha potentialen som ett terapeutiskt medel för vissa lever- och gallvägsrelaterade sjukdomar, såsom gallsten och primär skleroserande kolangit (PSC).

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Sjukdomar hos nyfödda, även kända som neonatala sjukdomar, är tillstånd eller störningar som uppstår hos barn under de första 28 dagarna efter födseln. Dessa sjukdomar kan vara medfötta eller aquired, och kan variera från milda till livshotande.

Exempel på vanliga sjukdomar hos nyfödda innefattar:

1. Atresier och stenoser (till exempel ductus arteriosus atresia och coarctation av aortan)
2. Respirationsdistresssyndrom (RDS)
3. Infektioner (till exempel sepsis, pneumonia och meningit)
4. Hjärtsjukdomar (till exempel hjärtfel och kardiomyopati)
5. För tidig nedbrytning av blodkroppar (till exempel anemi)
6. Gastrointestinala sjukdomar (till exempel nekrotiserande enterokolit, mekoniumileus och gastroschisis)
7. Förhöjda nivåer av bilirubin (hyperbilirubinemi) som kan leda till kronisk bilirubin-inducerad neurologisk skada (BIND)
8. Infektion med herpes simplex virus
9. Njursjukdomar (till exempel nefropati och urinvägsinfektion)
10. Centrala nervsystemsstörningar (till exempel cerebral pares, epilepsi och hydrocephalus)

Behandlingen av sjukdomar hos nyfödda kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta observation, medicinsk behandling, kirurgi eller intensivvård.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.

Epiklorhydrin (IUPAC-namn: 1-chlor-2,3-epoxypropan) är en kemisk förening med formeln C3H5ClO. Det är en färglös, flytande, reaktiv organisk chemical som används kommersiellt för att producera epoxidhartser och andra kemikalier. Epiklorhydrin är ett starkt irriterande ämne som kan orsaka skada på hud, ögon och andningsvägar. Det är också misstänkt vara cancerogent för människor.

'Mitragyna' är ett släkte inom familjen Rubiaceae, som också inkluderar växter som kaffe och gurkmeja. Det mest kända arten inom släktet Mitragyna är kanske 'Mitragyna speciosa', även känt som kratom. Kratom är en trädart som växer naturligt i sydostasien, och har traditionellt använts som ett medicinalväxt av lokala folk i regionen. Det finns olika alkaloider i kratom, däribland mitragynin och 7-hydroximitragynin, som båda kan ha effekter på opioidreceptorer i hjärnan och har använts för smärtlindring, stimmulationsändamål och behandling av abstinensbesvär vid opioidavvänjning.

Det är viktigt att notera att användningen av kratom är kontroversiell och inte är lagligt i alla länder. Forskning pågår fortfarande för att undersöka både potentialen och riskerna med användandet av kratom som ett medicinskt behandlingsalternativ.

Leverencefalopati (HE) är ett samlingsnamn för en grupp neurologiska symtom och tecken som orsakas av skada på levern och/eller den resulterande sjukdomen i levern. HE kan vara ett tecken på att leverfunktionen har blivit allvarligt störd. Symptomen på HE kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar förvirring, rörlighetsstörningar, yrsel, humörsvängningar, samt i värsta fall koma eller död. HE behandlas vanligen genom att behandla den underliggande leveråkomman och att stödja leverfunktionen.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Pregnandiol är ett steroidhormon som produceras i äggstockarna och placentan under graviditet. Det är ett metaboliskt avfallsprodukt av progesteron, som är ett viktigt hormon för underhåll och stödjande av graviditeten. Nivåerna av pregnandiol ökar i urinen under senare skeden av graviditet och kan användas som en indikator på graviditet eller för att följa graviditetens gång. Efter förlossningen minskar nivåerna av pregnandiol snabbt.

Fettlever, også kjent som nonalcoholisk fettsykelhepatitt (NAFLD), er en tilstand der fedt akkumulerer i leveren i fravær av alkoholmisbruk. NAFLD omfatter en bred spektrum av skader på leveren, fra en simplere fedtføyning i leveren (hepatosteatose) til skade som fører til leverinflammasjon og skarrelever (nonalcoholisk steatohepatitt eller NASH), og kan enda føre til levercirrhose og leverfungsiell insuffisiens. Dette skjer på grunn av en ubalanse mellom fedtinnslag og fedtavlaging i leveren, som kan være forårsaket av mange faktorer, inkludert overvikt/fetme, metabolisk sykdom, type 2-diabetes, høyt kolesterol, hjerte-kar-lidelser og genetiske faktorer.

Intravenösa fettemulsioner är en typ av parenteral nutrition (PN), som innebär att näringsämnen ges direkt in i blodomloppet. Fettemulsioner används ofta tillsammans med kolhydrat- och proteinlösningar för att ge patienter en komplett näringsuppe when de inte kan få tillräcklig nutrition via magsystemet.

En fettemulsion är en emulsion av lipider, som består av triglycerider, fosolipider och vätehaltiga steroler som är omgivna av ett tunt skikt av fosfolipider och proteiner. När fettemulsionerna ges intravenöst bildas små droppar av lipiderna som transporteras i blodet till celler över hela kroppen, där de används som energikälla eller för att syntetisera nya lipider.

Intravenösa fettemulsioner används ofta vid långvarig svår sjukdom, trauma, cancerbehandling, kirurgi och andra tillstånd där patienten har problem med att äta eller absorbera näringsämnen via magsystemet. De kan också användas för att ge extra energi till undernärda patienter.

Det är viktigt att notera att intravenösa fettemulsioner bör ges under läkarövervakning, eftersom de kan orsaka komplikationer som pankreatit, hyperlipidemi och lungemboli om de används felaktigt.

Glykocholsyra är en typ av sockeracid som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom frukt och grönsaker. Den består av en molekyl socker (vanligtvis glukos eller galaktos) som är kovalent bundet till en fettsyra. Glykocholsyror har potentialen att fungera som prebiotika, vilket betyder att de kan underlätta tillväxten av vissa bakterier i tarmen som är fördelaktiga för vår hälsa. De kan också ha andra potentiala hälsoeffekter, men forskningen pågår fortfarande inom detta område.

Inborn errors of metabolism (IEM) refer to a group of genetic disorders caused by defects in the body's metabolic processes. Metabolism is the set of chemical reactions that occur within cells to maintain life and growth. It involves the breakdown of nutrients such as carbohydrates, fats, and proteins to produce energy and the synthesis of essential molecules required for various cellular functions.

In IEM, there is a deficiency or absence of an enzyme or protein that is necessary for a specific metabolic pathway. This results in the accumulation of toxic intermediates or a lack of essential products, leading to cellular dysfunction and disease. Symptoms of IEM can vary widely depending on the specific disorder and the severity of the enzyme deficiency.

Examples of IEM include phenylketonuria (PKU), maple syrup urine disease (MSUD), galactosemia, and glycogen storage diseases. These disorders are typically inherited in an autosomal recessive manner, meaning that an individual must inherit two copies of the mutated gene (one from each parent) to develop the disease.

Early diagnosis and treatment of IEM are crucial to prevent or minimize complications and improve outcomes. Treatment may involve dietary restrictions, supplementation with essential molecules, enzyme replacement therapy, or other specific interventions depending on the disorder.

"Gallvägskirurgiska tekniker" refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under gallblås- eller bilstasoperationer. Detta kan inkludera:

1. Laparoskopisk kirurgi: En minimal-invasiv teknik där små snitt görs i buken och en kamera och specialdesignade instrument används för att operera. Denna metod används ofta vid gallblåse removal (cholecystectomi).
2. Öppen kirurgi: En traditionell teknik där en större incision görs i buken för att direkt kunna se och operera på strukturerna. Denna metod används ofta när laparoskopisk kirurgi inte är möjlig eller lämplig.
3. Cholecystostomi: En procedur där en tunnel görs mellan gallblåsan och bukhinnan för att dränera gallflödet från gallblåsan, ofta använd som ett temporärt behandlingsalternativ vid akut gallblåseinflammation.
4. Gallstensframkallad common bile duct dilation (CBD): En procedur där en endoskopisk ultraljudsond används för att krossa gallstenar i gemensamma levergångarna och underlätta deras avlägsnande.
5. Choledochoskopi: En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop insätts genom bukhinnan eller via andra rutter för att undersöka och behandla strukturer i gallgångarna.
6. ERCP (Endoscopic retrograde cholangiopancreatography): En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop används för att diagnostisera och behandla problem med gallgångarna och/eller bukspottkörteln.
7. Laparotomi: Öppna kirurgiska ingrepp i gallvägar eller levern.
8. Cholecystektomi: Kirurgisk avlägsnande av gallblåsan, ofta utförs laparoskopiskt (minimalt invasivt).

Kveim-testen är en nu förlegad och icke längre använd diagnostisk tester för sarkoidos. Testet innebar att en liten mängd vävnad från en person med känd sarkoidos injicerades under huden hos den undersökta individen. Efter några veckor eller månader inspekterades injektionsstället för tecken på sarkoidos, såsom granulombildningar i huden.

Idag används sig istället av modernare och mindre invasiva diagnostiska metoder för att ställa diagnosen sarkoidos, till exempel genom att analysera vävnadsprover tagna via biopsi eller genom att undersöka blodprover och lungfunktion.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.

ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.

Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.

Multiresistensassocierade proteiner (MRAP) är en typ av protein som har visat sig vara involverade i utvecklingen av bakteriers resistens mot antibiotika. Dessa proteiner kan hjälpa till att reglera aktiviteten hos andra proteiner som transporterar antibiotika in eller ut ur bakterierna, och på så sätt påverka hur effektiva antibiotikan är mot dessa mikroorganismer.

MRAP-proteinerna kan orsaka att bakterier blir multiresistenta, vilket betyder att de är resistenta mot flera olika typer av antibiotika. Detta kan göra infektioner mycket svårare att behandla och öka risken för komplikationer och dödlighet. MRAP-proteinerna har identifierats hos en rad olika bakteriestammar, inklusive stafylokocker, enterokocker och pseudomonas aeruginosa.

Det är viktigt att utveckla nya strategier för att hantera infektioner orsakade av multiresistenta bakterier, och forskare fortsätter att studera MRAP-proteinernas roll i resistensutvecklingen för att hitta nya mål för behandling.

Den motsvarande medicinska termen på svenska för "hepatitis, djur" är "djurhepatit". Djurhepatit är en inflammation eller iritation i levern hos djur, som orsakas av en infektion med olika typer av virus. Det finns olika serotyper och varianter av viruset som kan orsaka djurhepatit, beroende på vilken typ av djur som är värd.

Exempelvis kan hundar drabbas av djurhepatit orsakad av canin adenovirus 1 (CAV-1), medan katter kan drabbas av feline viral hepatit (FVH) orsakad av feline adenovirus (FAV). Det är viktigt att notera att dessa virus inte kan överföras till människor och orsaka sjukdom hos oss.

Typiska symtom på djurhepatit inkluderar trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, diarré, gulaktiga ögon och/eller svullnad i magen. Om du misstänker att din djur har hepatit bör du kontakta en veterinär omedelbart för att få en korrekt diagnos och behandling.

Steroid-12-monooxygenas är ett enzym som katalyserar en reaktion där syre läggs till kolstoffet 12 i en steroidmolekyl, vilket resulterar i bildandet av en hydroxylgrupp på denna position. Detta enzym spelar en viktig roll i syntesen av kortisol och aldosteron i binjuremärgen.

Alkoholbetingad hepatit är en form av leverinflammation orsakad av överdriven användning av alkohol. Detta kan leda till skada på leverceller och i vissa fall kan den utvecklas till levercirros eller levercancer om det inte behandlas. Symptomen på alkoholbetingad hepatit kan variera, men de vanligaste inkluderar trötthet, minskad aptit, illamående, levervärk, och gulsot i ögon och hud. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blodprover, leverbiopsi och patientens alkoholanvändningshistorik. Behandlingen innefattar ofta att sluta dricka alkohol, livsstilsförändringar och i vissa fall mediciner för att behandla leverinflammationen och underlätta läketiden.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Gallblåsesjukdomar är en samlande benämning på olika tillstånd och sjukdomar som drabbar gallblåsan, en liten körtel belägen under levern. Dess huvudsakliga funktion är att lagra och koncentrera galla, ett sekret producerat av levern som hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Några vanliga exempel på gallblåsesjukdomar inkluderar:

1. Cholesterolstenos - En förhårdning av gallblåsan som orsakas av att för mycket kolesterol ansamlas i gallan och bildar stenar. Detta kan leda till smärta, inflammation och i vissa fall infektion.
2. Akut galstensinflammation - En plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan som orsakas av en infektion eller blockering av gallgångarna av en gallsten. Symptomen kan inkludera stark smärta i övermidjan, feber, kräkningar och illamående.
3. Kronisk galstensinflammation - En långvarig inflammation av gallblåsan som orsakas av upprepade attacker av akut galstensinflammation eller en kontinuerlig blockering av gallgångarna av små gallstenar. Symptomen kan inkludera smärta, illamående och förstoppning.
4. Gallblås cancer - En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallblåsan. Symptomen kan vara likartade med andra gallblåsesjukdomar, såsom smärta, viktminskning och magsmärtor.
5. Acalculous gallbladder disease - En sjukdom som orsakas av inflammation i gallblåsan utan närvaro av stenar. Den kan vara relaterad till andra sjukdomar, såsom diabetes och vissa infektioner.

Behandlingen för gallblåsesjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. För många gallblåsesjukdomar kan kirurgi vara ett behandlingsalternativ, inklusive att ta bort gallblåsan (kolecystektomi). Andra behandlingar kan omfatta mediciner för smärta och inflammation, ändringar i kosten och livsstil, eller andra behandlingar som riktas till underliggande sjukdomar.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

En portosystemisk shunt, eller mer specifikt en "portokaval shunt, kirurgisk", är en operationell anslutning mellan portalvenen (som transporterar blod från mag-tarmkanalen till levern) och den centrala venösa systemet (oftast vena cava inferior). Denna procedure utförs vanligtvis som ett behandlingsalternativ för patienter med svårartad levercirros och associated komplikationer, såsom ödem och ascites, som inte svarat på medicinska behandlingar.

Genom att skapa en portosystemisk shunt avlastas portalvenens blodflöde till levern, vilket hjälper till att minska den intrahepatiska trycket och därmed förbättra ascites och edem. Det finns olika typer av kirurgiska portosystemiska shunt-procedurer, men de två vanligaste är side-to-side Sherman-shunten och mesenterisk-omledningsshunten (Meso-RAF).

Det är viktigt att notera att det finns också naturliga ( spontana) portosystemiska shuntar, men de kallas vanligtvis för portosystemiska blodflödesstörningar och kan vara associerade med hepatiska encefalopati hos patienter med leverfunktionsnedsättning.

Membrantransportproteiner är proteiner som spänner över cellytans membran och aktivt transporterar molekyler, joner eller vattenmolekyler genom membranet. Dessa proteiner kan vara specifika för en viss substans och kan verka som aktiva transportörer (där energibeslutas används för att pumpa substansen upp- eller nedför ett koncentrationsgradient) eller passiva transportörer (där substansen transporteras med gradienten). Membrantransportproteiner är väsentliga för cellens homeostas och kommunikation med sin omgivning.

'Klådstillande medel', även kallat 'antiprutotika', är en typ av läkemedel som används för att lindra och behandla klåda. De fungerar genom att minska irritationen i huden och på så sätt reducerar känslan av klåda. Det finns olika typer av klådstillande medel, inklusive receptbelagda och receptfria varianter. De kan användas topisk (på ytan) eller systemiskt (genom hela kroppen). Exempel på klådstillande medel är diphenhydramin, hydroxyzin och doxepin.

"Cystadenoma" er en medisinsk betegnelse for en godartet tumor (dvs. en vokselvækst som normalt ikke spreder seg til andre dele av kroppen) som utvikler seg i overflateepitelen i en kirtel. Disse tumørene kan oppstå noen steder i kroppen, men de er særlig vanlige i ovarien og leveren.

En cystadenoma inneholder ofte mange små fluidsfillede blærer (cyster) og kan vokse til en betydelig størrelse hvis den ikke behandles. Selv om de fleste cystadenaomar er godartede, kan de i noen tilfeller bli ondartet og overgå til en slags kirteltumør kalt "cystadenocarcinoma".

Symptomer på en cystadenoma kan variere alt etter størrelsen og plasseringen av tumøren, men de inkluderer ofte smerte i området der tumøren er lokalisert, forstyrrelser i tarm- eller urinveisfunksjonen, vanskeligheter med å spise og vekttap. Hvis du tenker at du kan ha en cystadenoma, bør du søke medisinsk veiledning umiddelbart.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

Clonorchiasis är en parasitär infektionssjukdom orsakad av den trematoden (plattmask) Clonorchis sinensis, även känd som kinesisk leverp lungsjuka. Den förekommer främst i Östasien, inklusive Kina, Taiwan, Korea och Vietnam.

Infektionen uppstår när människan äter rå eller underkokt fisk- eller skaldjursmat som är infekterad med parasitens larver. Larverna migrerar till gallgångarna i levern där de utvecklas till vuxna parasiter och kan leva i flera år.

Symptomen på clonorchiasis kan vara milda eller obefintliga, men kan också inkludera buksmärtor, diarré, trötthet, viktminskning och leverförstoring. I allvarliga fall kan infektionen leda till skada på levern och ökad risk för levercancer. Behandlingen av clonorchiasis består vanligen av mediciner som dödar parasiten, såsom praziquantel eller triclabendazol.

Den medicinska termen "portoenterostomi, hepatisk" refererar till ett kirurgiskt ingrepp som utförs på nyfödda barn med levercirros och en sjukdom som kallas björnlökfeber (progressiv familjär intrahepatisk kolesasis, PFIC). Vid denna operation kopplas leverns bacilluskaanaelen till tarmen för att underlätta avflödet av gallvätska och förebygga skada på levern. Detta görs genom att skapa en anastomos (anslutning) mellan portvenen, som för bärer blod från mag-tarmkanalen till levern, och en liten tarmsektion. Detta hjälper till att reducera leverns exponering för toxiner som annars orsakar skada och kan leda till förvärrad cirros och leverfailure. Portoenterostomi är ofta den sista behandlingsalternativet när andra behandlingar har misslyckats och barnet riskerar att behöva en levertransplantation.

Medicinskt kan viral djurhepatit definieras som en infektion orsakad av virus som angriper levern hos djur. Det finns olika typer av virala djurhepatiter, beroende på vilket virus som orsakar sjukdomen. Ett exempel är virushepatit typ Canine Viral Hepatitis (CVH), även känt som Infectious Canine Hepatitis (ICH), som orsakas av adenovirus typ 1 och drabbar hundar. Andra djurarter kan också drabbas av sina egna unika typer av viral hepatit.

Viral djurhepatit kan ge upphov till en rad symtom, såsom trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, gulsot (ikterus) och leverförstoring. I allvarliga fall kan viral hepatit leda till leversvikt och död.

Det är viktigt att notera att många av de virus som orsakar viral djurhepatit inte är relaterade till de virus som orsakar viral hepatit hos människor, så det finns begränsad risk för smitta mellan djur och människa.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).

17-Alfa-hydroxipregnenolon är ett steroidhormon som produceras i binjurarna och hypofysen. Det är en intermediär metabolit i syntesen av både glukokortikoider (bland annat cortisol) och sexuella hormoner (bland annat östrogen och testosteron).

Steroidhormonet 17-alfa-hydroxipregnenolon bildas från pregnenolon genom enzymreaktionen med 17α-hydroxylas. Det kan sedan omvandlas till DHEA (dehydroepiandrosteron) av enzymet 3-beta-hydroxysteroiddehydrogenas/isomeras, som är ett viktigt steg i syntesen av könshormoner.

17-Alfa-hydroxipregnenolon har också visat sig ha en viss roll i regleringen av ämnesomsättningen och immunförsvaret, men dess exakta mekanismer och betydelse för människors hälsa är fortfarande under forskning.

Kupfferceller är en typ av immuncell som finns i levern. De är en del av monocyt-makrofagesystemet och utgör cirka 80-90% av alla makrofager i den mänskliga kroppen. Kupfferceller är belägna på insidan av kapillärväggarna i leverns senblinda vävnad, så kallade sinusoider. Deras huvudsakliga funktion är att fagocytera (ta upp och bryta ner) främmande partiklar, bakterier och apoptotiska celler som kommer in i levern via blodomloppet. Dessutom har Kupfferceller en viktig roll i immunförsvaret genom att presentera antigen till T-celler och producera cytokiner, vilket hjälper till att koordinera immunsvar.

Cefotiam är ett slags antibiotikum som tillhör cefalosporin-gruppen av betalaktamantibiotika. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av bakterier, inklusive lunginflammation, hudinfektioner, urinvägsinfektioner och blodförgiftning.

Cefotiam fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att bygga väggar runt sig själva, vilket orsakar deras död. Det är effektivt mot många olika sorter av bakterier, inklusive sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika.

Liksom med alla antibiotika kan överanvändning eller felanvändning av cefotiam leda till resistens hos bakterier, vilket gör att det blir mindre effektivt vid behandling av infektioner. Därför bör cefotiam endast användas under läkares övervakning och enligt deras rekommendationer.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Långrehnskällöar (Langerhans cells) är ett slags immunceller som finns i huden och slemhinnor. De har en viktig roll i att försvara kroppen mot infektioner genom att presentera främmande antigen till T-celler.

Transplantation av Långrehnskällöar innebär att man tar bort Långrehnskällöar från en donator och placerar dem i en mottagare med avsikt att stärka dennes immunförsvar. Detta kan användas som ett behandlingsalternativ för patienter med svaga immunsystem, till exempel efter en benmärgstransplantation eller vid behandling av vissa autoimmuna sjukdomar.

Transplantationen utförs vanligen genom att injicera donatorns Långrehnskällöar under huden hos mottagaren, där de börjar producera cytokiner och andra signalsubstanser som stärker den lokala immunresponsen. Detta kan hjälpa till att förhindra infektioner och underlätta läkningen av sår eller skador.

Det är viktigt att notera att transplantation av Långrehnskällöar inte är vanligt förekommande och används endast i speciella fall där patienten har en specifik medicinsk behov.

En koledokuscysta är en cystisk dilatation eller utvidgning av den inre gallgången, även känd som koledokus. Detta kan orsas av olika medicinska tillstånd, såsom obstruktioner, infektioner, tumörer eller vissa genetiska störningar. Koledokuscystan kan vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter i gallgångssystemet och kan leda till komplikationer som kolangit (inflammation i gallgångarna), pankreatit (inflammation i bukspottkörteln) eller kirurgiska komplikationer. I vissa fall kan en koledokuscyst behöva tas bort chirurgiskt för att förebygga dess komplikationer.

progressiv famljär intrahepatisk kolestas. Förväntas hanteras genom förmånsansökan hos TLV.. 2021-06-23 ...
Troleandomycin kan öka risken för intrahepatisk kolestas vid samtidig användning av kombinerade p-piller. ... gulsot och/eller klåda relaterad till kolestas, gallsten, porfyri, systemisk lupus erythematosus, hemolytiskt uremiskt syndrom ...
Cascara sagrada-inducerad intrahepatisk kolestas som orsakar portalhypertoni: Fallrapport och granskning av växtbaserade ...
Ursodeoxikolsyra, även känd som UDCA, är en behandling för graviditetsrelaterad leversjukdom, intrahepatisk kolestas (ICP). Det ...
I enstaka fall har intrahepatisk kolestas, ökning av leverenzymer och akut pankreatit rapporterats. pp Ett flertal fall av ...
För såväl intrahepatisk som perihilär gallgångscancer kan både DT och MRT/MRCP ge värdefull information om tumörens lokala ( ... vid akut bakteriell kolangit, kolestas och cirros, och vid extrahepatisk malignitet. Cirka 5-10 % av befolkningen saknar det så ... Beträffande stadieindelningen av intrahepatisk gallgångscancer, anges i European Association of the Study of Liver´s 2014 ...
Tillståndet kännetecknas av reversibel kolestas med klåda under den andra eller tredje trimestern av graviditeten. Klådan kan ... Utredning av intrahepatisk kolestas under graviditet. *Diagnosen ställs med hjälp av mätning av gallsyror i blodet:*Normalt ,10 ... Behandling av intrahepatisk kolestas under graviditet, ICP. *Det saknas gedigen evidens för behandling av ICP. ... Intrahepatisk kolestas/cholestas under graviditet, graviditetskolestas, graviditetshepatos, ICP:*Ett tillstånd som kännetecknas ...
Intrahepatisk kolestas under graviditet, ICP * Endometrios Intervju. * Progesteron spelar en nyckelroll vid utveckling av myom ...
Kolestas, intrahepatisk 0 questions Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på ...