En divertikel är en liten, utbuktning i tarmens vägg, vanligtvis bildad där blodkärl tränger genom muskelvävnaden. De flesta människor har några divertiklar i sin underkäke (colon), och de tenderar att öka i antal med åldern. Divertiklar är oftast små och orsakar inga problem, men ibland kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till divertikulit. I allvarliga fall kan detta orsaka komplikationer som tarmblödning, ämnesomsättningsrubbningar och hål i tarmen (perforation).

Meckel's divertikel är en medfödd missbildning av tjocktarmen, vilket innebär att en liten säck bildas som sticker ut från tarmslidningen. Detta fenomen sker vanligtvis några centimeter från tygeln (ändtarmens mynning) och är oftast asymptomatisk, det vill säga den orsakar inga besvär hos den drabbade individen. Divertiklet innehåller vanligen rester av fostertarm, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, inflammation (divertikulit) eller obstruktion (mekoniumileus hos spädbarn). Meckel's divertikel är den vanligaste medfödda tarmsjukdomen och drabbar cirka 1-3% av befolkningen.

Esofagealdivertikulum (plural: divertiklar) är en utbuktning i esofagusväggen, den muskulära rören som för brynolen från matstrupen till magsäcken. Detta är ovanligt jämfört med divertiklar i tarmarna och kan vara till följd av en strukturell svaghet eller ökad tryck i esofagusväggen. De flesta esofagealdivertiklarna är små och orsakar inga symptom, men större divertiklar kan leda till problem som sväljningssvårigheter, inflammation eller födoämneskvarvar i det utbuktade området. Behandlingen beror på storleken och de associerade symtomen, men kan innefatta dietrekommendationer, mediciner eller kirurgi.

Kolondivertikel är utbuktningar av kolons slemhinna som sticker ut genom kolonväggen. De är vanliga, särskilt hos äldre personer, och tenderar att vara asymtomatiska, vilket betyder att de inte orsakar några besvär. Emellertid kan stora divertiklar eller en komplikation som till exempel inflammation eller tarmväggsförträngning leda till symptom som buksmärta, förstoppning, diarré och feber. I sådana fall behöver individen sannolikt få vård av en läkare.

En magssäckdivertikel (også kendt som en Meckel's divertikel) er en fordybning eller udposning af mavesækkens (magens) indre væg. Det er en congenital patologi, hvilket betyder at den findes ved fødslen. Divertiklet dannes som følge af en ufuldstændig tilvoksning af en del af den embryonale struktur, kaldet vitellointestinal duct, der forbinder fostrets tarm med moderkagen.

Magsäcksdivertikler er relativt almindelige og estimeres at findes hos omkring 1-2% af befolkningen. De fleste bliver aldrig klaget over, da de ikke forårsager nogen symptomer. Imidlertid kan store divertikler eller divertikler, der bliver inficerede, resultere i abdominale smerter, opkast, blødninger og i sjældne tilfælde perforation (hul) i mavesækkens indre væg.

Hvis en person med en magssäckdivertikel udvikler symptomer, kan en kombination af fysisk undersøgelse, blodprøver, billeddiagnostiske metoder som ultralyd, CT-scan eller MR-enterografi og endoskopi anvendes til at stille diagnosen og evaluere om nogen komplikationer er opstået. Behandlingen af magssäcksdivertikler kan variere fra observation og overvågning til kirurgisk fjernelse, alt efter den individuelle patients symptomer, alder og sundhedsstatus.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

Divertikulit er en tilstand der rammer tarmen, typisk colonen, hvor små, foldede sakkeformede strukturer dannes i tarmsvækkelsesprocessen. Disse strukturer kaldes divertikler. Når disse divertikler bliver inficerede eller inflammerede, fører det til divertikulit.

Symptomer på divertikulit kan inkludere smerter i maven (typisk i venstre side af underlivet), opkast, feber, forstoppelse og/eller diarré. Diagnosen stilles ofte ved hjælp af en kombination af fysisk undersøgelse, blodprøver, billeddiagnostik som CT-scanning eller ultralyd. Behandlingen kan omfatte antibiotika, væske og elektrolytter tilskud samt smertestillende medicin. I mere alvorlige tilfælde kan kirurgi blive nødvendig.

Det er vigtigt at bemærke, at divertikulit ikke bør forveksles med divertikel sygdom, som er en mere generel betegnelse for tilstedeværelsen af divertikler i tarmen uden tegn på infektion eller inflammation.

Jejunal diseases refer to a group of medical conditions that affect the jejunum, which is the second part of the small intestine. The jejunum plays a crucial role in nutrient absorption and digestion. Jejunal diseases can cause various symptoms such as abdominal pain, diarrhea, weight loss, and malnutrition. Some examples of jejunal diseases include:

1. Celiac disease: an autoimmune disorder that causes damage to the small intestine lining when gluten is consumed.
2. Crohn's disease: a type of inflammatory bowel disease that can affect any part of the gastrointestinal tract, including the jejunum.
3. Jejunal diverticulosis: the presence of small pouches or sacs that form on the jejunum's wall, which can become inflamed or infected.
4. Intestinal lymphangiectasia: a rare condition characterized by dilated lymphatic vessels in the jejunum, leading to protein loss and malnutrition.
5. Jejunal atresia: a congenital condition where there is a blockage or absence of a portion of the jejunum.
6. Bacterial overgrowth: an excessive growth of bacteria in the small intestine that can cause diarrhea, bloating, and malabsorption.
7. Radiation enteritis: damage to the jejunum caused by radiation therapy used to treat cancer.

The specific treatment for jejunal diseases varies depending on the underlying condition but may include medications, dietary changes, or surgery.

En tarmperforation är en hål eller en rent throughskärning i tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive tarminflammation, cancer, vissa mediciner och mag-tarmbakterien Clostridium difficile. Symptomen på en tarmperforation kan inkludera plötslig och stark buksmärta, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen av en tarmperforation kan variera beroende på orsaken, men den kan omfatta antibiotika, hushållning av vätskor och kirurgi för att reparera eller ta bort den skadade tarmsläkten. I allvarliga fall kan en tarmperforation leda till livshotande komplikationer som sepsis och multipel organsvikt.

Colon sigmoideum, även känt som sigmoideus, är den del av tjocktarmen (colon) som vrider sig i en s-formad böj nära tarmens slut. Det är den sista delen av kolon innan den ansluter till rektum, den sista delen av tjocktarmen innan den övergår i ändtarmen (anus). Colon sigmoideum har en viktig funktion som lagring och kontrollerad avskiljning av avföring.

'Njurkalkar' (medicinskt även kallat nefrokalcinose eller renalt kalkifikationssyndrom) är ett tillstånd där små kristaller av calcium, ofta i form av oxalat eller fosfat, sedimenterar och ackumulerar sig i njurarnas små blodkärl (kapillärer) och tubuli. Detta kan orsaka skada på njurtissuet och i vissa fall leda till njursvikt om det inte behandlas. Tillståndet kan vara asymptomatiskt eller orsaka symptom som smärta, blod i urinen (hämaturi) och återkommande urinvägsinfektioner. Njurkalkar kan ha olika orsaker, till exempel genetiska faktorer, förhöjda nivåer av kalcium eller oxalat i blodet, eller vissa mediciner och sjukdomstillstånd.

Urinrörssjukdomar, även kända som urinvägsinfektioner (UTI), är infektioner som drabbar antingen urinblåsan (cystit) eller urintraktens övre delar, inklusive nedre delen av uretär och njurarna (pyelonefrit). De flesta urinvägsinfektionerna orsakas av bakterier som kommer in i urinröret från tarmen.

Bakterien Escherichia coli (E. coli) är den vanligaste orsaken till obebydda urinvägsinfektioner, men andra bakterier, virus och svampar kan också vara orsaker. Infektionen kan uppstå när bakterierna färdas upp från yttre genitalien via urinröret in i blåsan eller vidare upp till njurarna.

Faktorer som ökar risken för utveckling av urinvägsinfektioner inkluderar:

* Kvinnlig könet (på grund av den kortare urinröret hos kvinnor)
* Diabetes
* Nedsatt immunförsvar
* Användning av katetrar för urindränage
* Aktivt sexualliv
* Menopaus

Symptomen på en urinvägsinfektion kan inkludera:

* Smärta eller brännande känsla vid urinering
* Frekvent behov av att urinera, även om det ofta endast är en liten mängd urin som tas ut
* Förändrad urinfärg (mörkare än vanligt eller blodig)
* Skarp smärta i underlivet eller ryggen
* Fuktighet, illaluktande doft eller irritation i genitalierna

Om läkaren misstänker en urinvägsinfektion kan de be om en urinprovsanalys för att fastställa diagnosen och avgöra vilken typ av bakterie som orsakar infektionen. Behandlingen består ofta av antibiotika, men det är viktigt att slutföra hela behandlingskursen för att undvika återfall.

Tjocktarmstumörer (Coloncancer) är en typ av cancer som utgår från celler i tjocktarmen. Det kan vara polypen eller oregelbundet växande celler i tjocktarmens slemhinna som utvecklas till cancertumörer. Tjocktarmscancern är en av de vanligaste formerna av cancer i industrialiserade länder och drabbar ofta äldre personer över 50 år. Riskfaktorer för att utveckla tjocktarmscancer innefattar bland annat ålder, rökning, fetma, fysisk inaktivitet, låg fiber- och hög fettrik diet, personlig eller familjär historia av polyp eller cancer i tjocktarmen. Symptomen på tjocktarmscancer kan vara blödningar från anus, förstoppning, diarré, buksmärtor, viktminskning och trötthet. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.

Kolondivertikulit är en inflammatorisk sjukdom i tjocktarmen (kolon), som orsakas av utbuktningar (divertiklar) i tjocktarmens slemhinna. Dessa utbuktningar kan bli inflammerade och leda till smärta, feber och förändringar i tarminnehållet. I allvarliga fall kan komplikationer som abscess, perforation eller sepsis uppstå.

'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.

En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.

Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

Ileum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som följer på jejunum och föregår colon. Ileumtumörer är neoplastiska tillväxtar i sidoväggen på ileum. De kan vara bensinnåls tumörer (carcinoider), adenocarcinomer, sarcomer, lymfomer eller andra typer av cancer. Adenocarcinomer är den vanligaste typen av maligna tumör i tunntarmen och utgör cirka 35-40% av alla tunntarmscancer. Ileumtumörer kan orsaka abdominal smärta, diarré, anemi, viktminskning och i vissa fall obstruktion eller perforation av tunntarmen. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören och ibland även strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typ av cancer och dess utbredning.

Transhepatic sphincterotomy är ett medicinskt ingrepp där man gör en snitt i sfinktern, den muskulära strukturen som kontrollerar utflödet från gallgångarna till tarmen. Proceduren utförs transhepatiskt, vilket betyder att det görs genom levern.

Under proceduren används ofta en typ av röntgenundersökning som kallas cholangiografi för att guida verktygen till den korrekta platsen. En tunn tub, kallad en kateter, placeras genom huden och in i levern, och därefter in i gallgångarna. Därifrån kan läkaren använda ett specialverktyg, som vanligen är ett slags elektrisk skalpell, för att göra snittet i sfinktern. Detta leder till en ökad utflöde av gallan från levern och gallgångarna till tarmen.

Transhepatic sphincterotomy används ofta som ett behandlingsalternativ för patienter med gallsten eller andra typer av gallvägs obstruktioner, när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga eller olämpliga.

"Colon descendens" är en anatomisk term som refererar till den del av tjocktarmen (colon) som hänger ned från vänster leverlök till vänster bäckенkota. Det är en del av den så kallade kolon sigmoideum och har som funktion att absorbera vatten och elektrolyter från tarminnehållet innan det transporteras vidare genom rektum och anal canal för utrimes.

I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.

Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.

"Sigmoid diseases" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som kan drabba colon sigmoideum, det s-formade slutledet av kolon som förbinder rektum (slida) med övriga delar av tjocktarmen.

Colon sigmoideum är en del av den nedre tjocktarmen och har en viktig funktion i att absorbera vätska och elektrolyter från matspillan innan den passerar över till tjocktarmen. Det är också en del av defekationsmekanismen, eftersom musklerna i sigmoideum hjälper till att kontrollera stollexkreteringen.

Exempel på sjukdomar som kan drabba colon sigmoideum innefattar:

1. Divertikulit: En inflammatorisk sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) i tarmväggen blir inflammerade eller infekterade.
2. Sigmoid volvulus: En komplikation som kan uppstå när colon sigmoideum vrider sig runt sig självt, vilket kan leda till obstruktion och ischemisk nekros (död av vävnad på grund av bristande blodförsörjning).
3. Koloncancer: En ondartad tumör som kan bildas i colon sigmoideum, vilket kan leda till svåra symptom och komplikationer om den inte upptäcks och behandlas tidigt.
4. Sigmoiditis: En inflammatorisk sjukdom som drabbar colon sigmoideum, ofta orsakad av infektion eller autoimmuna störningar.
5. Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD): Colon sigmoideum kan vara en vanlig plats för inflammation i tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit.

Det är viktigt att upptäcka och behandla dessa tillstånd tidigt, eftersom de kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas korrekt.

Bariumsulfat är ett vit, opakkt, icke-magnetiskt och oorganiskt pulver som används som kontrastmedel inom medicinen. När det intas av patienten, absorberar blygloidnivåerna i kroppen bariumsulfatet, vilket gör att strukturerna i mag-tarmkanalen kan ses tydligt på röntgenbilder. Det används ofta för att undersöka strukturen och funktionen hos mat-/vätskeupptagningen i tarmarna samt att upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i mag-tarmkanalen, såsom cancer, divertiklar, inflammationer eller andra abnormaliteter.

Det är viktigt att notera att bariumsulfat inte får användas hos patienter med bekanta allergier mot preparatet eller vid förstoppning, magsår, blödningar i mag-tarmkanalen, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), eller om patienten har någon form av blockage i tarmarna. Det kan också ha allvarliga bieffekter om det används tillsammans med andra läkemedel som innehåller järn, magnesium, eller kalcium.

'Blindtarm' eller 'appendix' är en smal, tunn, blindsäckliknande utväxt som hänger från kolon (den del av tjocktarmen som ligger närmast lårets undre kant). Blindtarmsbihanget innehåller ofta lymfatisk vävnad och tarmliknande epitel.

'Blindtarmsbihangentzündning' eller 'appendicitis' är en inflammation i blindtarmen som orsakas av att den blir blockerad, ofta på grund av en infektion eller förruttnelse av matrester. Om inflammationen inte behandlas kan det leda till allvarliga komplikationer som blindtarmsbrosk (grovt satt ett hål i tjocktarmen) eller livshotande infektioner.

'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:

1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.

Ileumsjukdomar är en övergripande benämning på olika sjukdomar som primärt drabbar ileum, den tredje och sista delen av tunntarmen. Ileum har en viktig funktion i näringsabsorptionen, särskilt för vitaminer och mineraler såsom vitamin B12 och järn. Några exempel på ileumsjukdomar inkluderar:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba alla delar av tarmarna, inklusive ileum. Den orsakas av en överdriven immunrespons mot tarminnehållet och kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.

2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons mot gluten, ett protein som finns i vete, korn och råg. Celifaki kan leda till skador på tarmslemhinnan, särskilt i ileum, och kan orsaka diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

3. Terminal ileit: En sjukdom som primärt drabbar terminala ileum (slutet av ileum). Den kan orsakas av en infektion, inflammation eller tumörbildning och kan leda till diarré, buksmärtor, näringsbrist och i vissa fall även anemi.

4. Meckels divertikel: En medfött missbildning där en liten utbuktning av tarmen sticker ut genom tarmslemhinnan. Den kan orsaka smärta, blödning eller obstruktion i ileum och är vanligast hos barn under 2 år.

5. Tarmcancer: Ibland kan cancer utvecklas i ileum, vilket kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

Kolondivertikulos är en medicinsk term som refererar till utbuktningar eller fickor i tjocktarmens (colon) vägg. Divertiklerna uppstår vanligtvis vid platser där de blodkärl som försörjer kolonväggen går igenom tarmväggen, vilket kan orsaka svagheter i vävnaden och leda till utbuktningar. De flesta kolondivertiklerna är små och orsakar inga problem, men vid vissa tillfällen kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas divertikulit. Dessa tillstånd kan orsaka symtom som smärta, feber, trötthet och förändringar i tarmfunktionen. I allvarliga fall kan komplikationer som perforation (genomborrning) eller abscessbildning (infektionsfokus) uppstå.

'Kirurgisk häftning' (også kaldet 'sutur' eller 'sting') er en metode, der anvendes i kirurgi for at lukke et sår eller en skade i vævene. Denne teknik involverer at anvende specielle nåle og tråde (suturer) for at bringe de skadede kanter sammen, så de kan hele korrekt. Der findes forskellige typer af häftninger alt efter stedet i kroppen, størrelsen på sårerne og typen af væv.

Häftninger kan være absorberbare eller ikke-absorberble, beroende på om de er designet til at blive opløst af kroppens egne enzymer over tid eller ej. Absorberbare suturer anvendes ofte i indre organer og hjerne, mens ikke-absorberbale suturer typisk anvendes i områder, der er lettere tilgængelige for fjernelse efter helingen.

Kirurgiske hæftninger bør udføres af en kvalificeret sundhedsperson, da fejlagtig udførelse kan medføre komplikationer som infektioner, blødninger eller dårlig heling.

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Det är svårt att ge en precis medicinsk definition på "matsmältningssystem, kirurgiska tekniker" eftersom det kan syfta på en mängd olika operationstekniker och procedurer relaterade till mag-tarmkanalen. Några exempel på kirurgiska tekniker som används vid behandling av problem med matspjälkningssystemet innefattar:

1. Gastroskopi/Ösoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
2. Kolonoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera tjocktarmen och rektum.
3. Chirurgisk resektion: En del av mag-tarmkanalen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller polyper.
4. Fundoplikation: En operation där man fäster livremmens övre del runt magsäcken för att förhindra syrefattig luft (luft som inte innehåller syre) från att tränga in i matstrupen, vilket kan orsaka symptom som syrera och illamående.
5. Magnetsammandragning: En magnetisk ring fäst vid livremmens yttersta del och en annan vid tolvfingertarmen används för att dra ihop livremmen runt magsäcken, vilket kan hjälpa till att lindra symptomen av gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
6. Magbypass: En operation där man skapar en ny förbindelse mellan magsäcken och tarmen för att behandla fetma och diabetes.
7. Stentimplantation: En rörlig, metalliska tub placeras i matstrupen eller tarmen för att hålla den öppen och underlätta sväljning.
8. Hernieoperation: En operation där man reparerar en hernia (ett sönderat muskel- eller bindvävslager) i mag-tarmkanalen.
9. Analkanalrekonstruktion: En operation där man återställer normal struktur och funktion efter att analkanalen skadats, exempelvis vid cancerbehandling.
10. Tjocktarmsresektion: En del av tjocktarmen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom.

'Stenar' er en betegnelse som oftest bruges i forbindelse med urinvejen, hvor de dannes som resultat af et langvarigt og gentagende udsættelse for mineraler i urinen. Disse mineraler afsættes gradvist over tid og kan danne små, sandkornslignende partikler eller større, steinlignende objekter.

I den medicinske terminologi kaldes disse for kalkuloi (ental: kalkulos), som er en samling af fast materiale dannet af salte af mineraler såsom calcium, oxalat, urat eller struvit. De fleste kalkuli dannes i nyrerne og kan vandre ned ad urinvejen til blæren. Små kalkuli kan passere uden at forårsage smerte, mens større kalkuli kan resultere i kolikagtige smerter, blod i urinen, opkast og/eller feber.

Det er vigtigt at nævne, at 'stenar' også kan forekomme andre steder i kroppen, såsom galdeblæren eller bugspytkirtlen, men disse anvender normalt specifikke navne baseret på deres placering og sammensætning.

Den subklaviäre arterien (eller nyckelbensartären) är en av de stora artärerna som förser överkroppen med syre- och näringsriktig blod. Den avgår från den axillära artären (underaxillarartären) på nivå med nyckelbenets laterala utskjutning (processus coracoideus). Därefter fortsätter den genom nedre delen av nyckelbenet och delar sig vanligen i två grenar, som är thoracica interna arteria och thoracoacromialis arteria.

Den subklaviäre arterien kan variera mellan individer, men dess huvudfunktion är att förse blod till överkroppen, inklusive hjärtat, lungorna, halsen och övre extremiteterna.

En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.

En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).

Double-balloon enteroscopy (DBE) is a medical procedure used to examine the small intestine, which can be difficult to reach with traditional endoscopes due to its length and twists and turns. DBE uses a special endoscope with two inflatable balloons on the end, one near the tip and one just proximal to it.

During the procedure, the endoscope is inserted through the mouth or the rectum and advanced slowly into the small intestine while alternately inflating and deflating the balloons to help navigate the twists and turns of the intestine. This allows the doctor to examine the entire length of the small intestine and take biopsies, if necessary.

DBE is a valuable tool for diagnosing and treating various conditions affecting the small intestine, such as Crohn's disease, celiac disease, tumors, polyps, and bleeding lesions. It is generally safe, but like any medical procedure, it carries some risks, including perforation, bleeding, and infection.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

Intussusception är ett tillstånd där en del av tarmen "slukas in" eller "vickas in" in i den direkt underliggande tarms egna lumen (hålan eller röret). Detta orsakar en obstruktion och kan också leda till att blodkärlen i området komprimeras, med risk för ischemisk skada (brist på blodtillförsel) och nekros (död celler). Intussusception är vanligast hos spädbarn under ett år gammal, men kan också drabba äldre barn och vuxna. Orsaken till intussusception är ofta okänd, men det kan förekomma vid infektioner, tumörer eller andra tarmsjukdomar. Behandlingen kan bestå av en luft- eller barlastbariumkontraststudie för att reducera intussusceptionen non-operativt, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig om det finns tecken på ischemisk skada eller perforation.

"Tjocktarmssjukdomar" (kolorektala sjukdomar) är en samlande benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar tjocktarmen. Det kan handla om både funktionella störningar och strukturella skador i tarmens vägg eller de angränsande organen. Några exempel på tjocktarmssjukdomar är:

1. Koloncancer: en onkologisk sjukdom där cancerceller bildas i tjocktarmens slemhinna och kan sprida sig till andra kroppsdelar.
2. Crohns sjukdom: en autoimmun tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive tjocktarmen.
3. Ulcerös kolit: en autoimmun tarmsjukdom som primärt drabbar tjocktarmen och dess slemhinna.
4. Divertikulit: en sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) bildas i tjocktarmens vägg, vilket kan leda till inflammation eller infektion.
5. Irritabel tjocktarm: en funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmens muskulatur och nervsystem, vilket leder till smärta, flatulens och förstoppning.
6. Tjocktarmsobstruktion: en obstruktion eller blockering i tjocktarmen som kan orsakas av tumörer, inflammation, infektion eller andra strukturella skador.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att man har någon form av tjocktarmssjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

'Natriumpertechnetat Tc 99m' er ein medisinsk radionuklid som vanligvis brukes som ett kontrastmedium under diagnostiske undersøkelser, oftest SPECT-scanning (Single Photon Emission Computed Tomography). Når dette radionuklidet injecteres i kroppen, absorberes det av bruskene og hjertet. Gammakameraet registrerer deretter strålingen fra Tc 99m for å produsere detaljerte bilder av brusk- og hjertetiltak. Dette hjelper med å identifisere eventuelle skader, infeksjoner eller sykdommer i disse områdene.

"Colon ascendens" er en del av tarmkanalen som ligger i øvre del av buken og går oppover fra blindtarmen til trestikkpartiet. Den er også kjent som det høgre kolonet, og har en lengde på ca. 15-20 cm. Kolon ascendens er en del av den store tarmen (kolon) og har en viktig funksjon i absorpsjon av vann, elektrolyter og vitaminer.

Ett esofagoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka och inspektera matstrupen (esofagus). Det består av en böjlig, smal tub med en diameter på vanligen mellan 5 och 10 millimeter. Tuben har en linsystem och en ljuskälla monterade vid dess ände, vilket möjliggör direkt seende in i matstrupen när den införs genom munnen och ned till magsäcken. Ett esofagoskop kan också användas för att utföra vissa terapeutiska procedurer, såsom att ta biopsier eller behandla blödningar.

I medicinsk kontekst betyder "lavemang" normalt omsorgen for en patient som innebär rengøring og hygiejisk behandling av huden, særlig i forbindelse med vård av sengesyke, inkontinente eller andre pasienter som har brug for å ha hele kroppen rengjort regelmessig. Dette inkluderer typisk at vaske og desinfisere sårsteder, slik som sår og sårtoiler, og at fjerne borte døde hudceller og skjebner ved å bruke en klør eller en sliknende instrument.

En lavemang kan også inkludere at vaske hele kroppen med særlig oppmerksomhet på de deler av kroppen som er særlig udsatt for bakterielle infeksjoner, slik som armhuler og skjenker. Vann og sæpsoaprodukter brukes vanligvis under en lavemang, men det kan også være nødvendig å bruke desinfiserende midler for å redusere antallet bakterier på huden og forebygge infeksjoner.

Det er viktig at alle lavemanger utføres grunnig og med respekt for pasientens verdighet og komfort, og at pasienten holdes varm og tør under hele proceduren for å unngå sår og infeksjoner.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

'Vaters ampull' eller 'ampulla hepatopancreatica' är den del av tarmkanalen där gallgången och bukspottkörtelgången mynnar ut. Den består av en expansion av de två gångarna, som bildar en slags mixningskammare innan de mynnar ut i tolvfingertarmen (duodenum). Ampullan är uppkallad efter den tyske anatomiprofessorn Abraham Vater.

En koloskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som kallas koloskop. Koloskopet leds genom endast delar av tjocktarmen och hela tunntarmen för att undersöka dem. Koloskopi används ofta för att leta efter cancer eller polypers (förädlade vävnader som kan bli cancertackla) i tjocktarmen och tunntarmen. Den kan också användas för att behandla problem i tarmarna, till exempel att ta bort polypers eller andra abnormiteter. Koloskopi är en relativt smärtfri procedur som ofta utförs med lokalbedövning och ibland med lugnande medicin.