En kolposkopi är en undersökningsmetod inom gynekologin där man använder ett instrument som kallas kolposkop för att titta på kvinnans underliv, särskilt livmoderhalsen, för att upptäcka tecken på sjukdomar eller skador. Kolposkopen är en lupp med belysning som ger en förstorad och upplyst bild av livmoderhalsen. Under undersökningen kan läkaren använda sig av speciella färglösningar för att markera eventuella skadade områden på livmoderhalsen. Kolposkopi används ofta som en del av screeningprogrammen för att upptäcka livmodercancer i ett tidigt stadium.

Cervical intraepithelial neoplasia (CIN) är en medicinsk term som används för att beskriva abnorma cellförändringar på livmoderhalsens slemhinna. CIN indelas i tre olika grader (CIN 1, CIN 2 och CIN 3) beroende på hur djupt i slemhinnan cellförändringarna har penetrerat.

* CIN 1: Förändringar begränsade till den ytligaste delen av slemhinnan, ofta reversibla och kan försvinna spontant.
* CIN 2: Förändringar som nått djupare delar av slemhinnan men fortfarande inte genomslagit den. Dessa är mer allvarliga än CIN 1, och det finns en risk att de kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.
* CIN 3: Förändringar som nått den djupaste delen av slemhinnan (skivepitel) och kallas även för carcinoma in situ. Detta är en allvarlig förändring som kan utvecklas till invasiv cancer om den inte behandlas.

Det är värt att notera att CIN inte är cancer, men det finns en risk att de abnorma cellerna kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.

'Vaginalcytologiskt prov' är ett laboratoriemedicinskt undersökningsmetod som används för att studera celler från slidmukosan (skiktet som tapetserar slidans inre yta) med syfte att bedöma slidans hälsotillstånd. Det vanligaste användningsområdet är att screeninga och diagnostisera cervikala cancer eller förändringar i celler (dysplasi) som kan leda till cancer, särskilt i samband med PAP-test.

Under en vaginalcytologisk undersökning tas ett prov av celler från slidmukosan med hjälp av en speciell spatel eller en liten Bürnettampong. Provet skickas till ett laboratorium där cellerna prepareras och färgas för att sedan granskas under mikroskop av en patolog.

Det är viktigt att påpeka att vaginalcytologi inte är samma sak som en vaginal smear eller slidsmear, även om de ibland kan användas synonymt. En vaginal smear innebär att man tar ett prov av slidsekretioner för att undersöka eventuell infektion med bakterier, svamp eller parasiter, medan en vaginalcytologi fokuserar på cellstrukturen och förändringarna i cellerna.

'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.

Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:

1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.

Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.

Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.

Kolposkopi är en metod för att undersöka kvinnors underliv, specifikt slidan och slidkransen, med hjälp av ett instrument som kallas kolposkop. Kolposkopen är en lupp som låter läkaren titta närmare på slidan och slidkransen för att upptäcka eventuella cellförändringar eller skador.

Under en kolposkopi-undersökning applicerar läkaren ett särskilt lösning på slidan, som gör det möjligt att se cellerna i slidan och slidkransen tydligare under kolposkopen. Om läkaren upptäcker några ovanliga eller misstänkta områden kan de ta en liten prov (biopsi) från området för vidare analys.

Kolposkopi är ett vanligt ingrepp som används för att screena och diagnostisera cervikala cellförändringar, inklusive cancer i tidiga stadier.

Cervikal dysplasi, eller förändringar i livmoderhalsen, är en beteckning på abnorma celltillväxt och förändringar på livmoderhalsens slemhinna. Dysplasi anses vara förstadium till cancer, så kallad cervikal carcinom.

Gradering av dysplasi delas in i olika kategorier beroende på allvarlighetsgraden:

* Låggradig dysplasi (LSIL, mild dysplasia) - Förändringar i basala celler och icke invasiva tillväxt. Denna form av dysplasi tenderar att spontant förbättras över tiden.
* Höggradig dysplasi (HSIL, moderate and severe dysplasia/CIS) - Mer omfattande förändringar i cellstrukturen och potential till invasiv tillväxt. Denna form av dysplasi kan utvecklas till cancer om den inte behandlas.

Livmoderhalsdysplasi upptäcks vanligen genom preventivt screening med Paptest eller HPV-test, där cellprover tas från livmoderhalsen för undersökning. Om dysplasi konstateras kan ytterligare undersökningar och behandlingar rekommenderas beroende på allvarlighetsgraden och patientens ålder, hälsotillstånd och andra faktorer.

La definición médica de "cuello uterino" (equivalente al término en inglés "cervix") es el área inferior y más estrecha de la matriz o útero que se extiende hacia la vagina. El cuello uterino tiene dos partes principales: el endocérvix, que está cubierto por mucosa y se conecta al interior del útero, y el exocérvix, que es la parte más externa y está revestida por epitelio escamoso estratificado.

El cuello uterino desempeña un papel importante en la reproducción femenina, ya que permite el paso del esperma hacia el útero durante la ovulación y el ascenso de los espermatozoides hasta el óvulo para la fertilización. Además, después de la fecundación, el cuello uterino se suaviza y dilata gradualmente para permitir el paso del feto a través del canal del parto durante el parto.

El cuello uterino también es un sitio común de infección y enfermedad, como la displasia cervical y el cáncer de cuello uterino. Por lo tanto, se recomienda a las mujeres que se realicen pruebas regulares de detección del VPH y del Papanicolaou para detectar cambios precancerosos en el cuello uterino y prevenir la aparición de cáncer.

En Papanicolaou-test, ofta förkortad Pap-test eller bara Pap, är en typ av screeningtest som används för att upptäcka cellförändringar i livmoderhalsen hos kvinnor. Testet utförs genom att en läkare eller sjuksköterska tar ett små prov på sklemselceller från livmoderhalsens cervix, vanligtvis under en rutinmässig gynekologisk undersökning.

Provet analyseras sedan i ett laboratorium för att avgöra om det finns några cellförändringar som kan vara tecken på cancer eller förstadier till cancer, så kallad cervikal intraepitelial neoplasia (CIN). Testet har räddat många liv genom tidig upptäckt och behandling av livmoderhalscancer.

En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av humana papillomavirus (HPV). HP-virus är en grupp av små, DNA-baserade virus som kan infektera huden och slemhinnor i kroppen. Det finns över 200 olika typer av HP-virus, varav många kan orsaka infektioner i olika delar av kroppen.

De flesta HPV-infektionerna är asymptomatiska och botas av sig själva inom ett par år utan några komplikationer. Vissa typer av HPV kan dock orsaka cellförändringar som kan leda till olika former av cancer, framför allt livmoderhalscancer, men även cancer i mun, svalg, anus och penis. Andra typer av HPV kan orsaka vanliga vårtor eller genitala vårtor (kondylomer).

Förebyggande åtgärder mot HPV-infektioner innefattar bland annat skyddsrökning, användning av kondom och vaccination. Det finns också möjlighet att screena för livmoderhalscancer med hjälp av en paptest eller HPV-test för att tidigt upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i livmoderhalsen.

'Papillomaviridae' är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som infekterar däggdjursceller. Virusen i denna familj orsakar vanligen infektioner i hud och slemhinnor och kan leda till olika typer av sjukdomar, framför allt olika former av papillom (vanligtvis benägnade som vårtor eller polypbildningar).

Många papillomvirusstammar är associerade med allvarliga sjukdomar, såsom cancer i underlivet hos kvinnor (cervixcancer) och i svalget hos både män och kvinnor (svalg- och andningsvägscancer). Det finns över 200 kända typer av papillomvirus, varav flera är cancerogena.

Papillomviruset sprids vanligen genom direkt kontakt mellan hud eller slemhinor, ofta vid sexuella kontakter. Vissa typer av papillomvirus kan också spridas via ytor som är kontaminerade med viruset, såsom till exempel handtag, duschar och toaletter.

Det finns inga behandlingar som botar infektionen med papillomvirus, men det går att behandla de symtom som kan uppstå, till exempel vårtor eller polypbildningar. Vaccin mot vissa typer av papillomvirus finns också tillgängliga och rekommenderas ofta för barn och unga i många länder.

Elektrochirurgi är en term inom medicinen som refererar till användandet av elektrisk ström för att skära, koagulera (dvs. stelna eller torka ut blodkärl) eller kauterisera (dvs. bränna bort) vävnad under ett kirurgiskt ingrepp.

Den elektriska strömmen som används i elektrochirurgi är vanligtvis högfrekvent, det vill säga med en frekvens på över 100 000 Hz, för att undvika att stimulera musklerna och nervcellerna hos patienten. Det finns två huvudsakliga typer av elektrochirurgiska tekniker: monopolär och bipolär.

Vid monopolar elektrochirurgi passerar den elektriska strömmen mellan en aktiv elektrod, som är placerad i kontakt med vävnaden som ska behandlas, och en neutral elektrod, som normalt placeras på patientens hud eller i kontakt med ett annat kroppsdel. Denna metod kan ge upphov till större vävnadsskador än bipolär elektrochirurgi, men är mer effektiv för att skära igenom tjockare vävnader.

Vid bipolär elektrochirurgi passerar den elektriska strömmen mellan två poler som båda är placerade i kontakt med vävnaden som ska behandlas. Detta metod ger mindre vävnadsskador än monopolar elektrochirurgi och används ofta för finare kirurgiska procedurer, till exempel när det gäller att styra blödningar i samband med neurokirurgi.

Elektrochirurgi är ett viktigt verktyg inom modern kirurgi, eftersom den kan minska behovet av öppna operationer och därmed minska risken för komplikationer och snabba patientens återhämtning.

En massundersökning är en systematisk undersökning av en stor grupp människor i en viss population med avsikt att upptäcka eller förhindra sjukdomar, bevara hälsa eller samla information om hälsan inom populationen. Detta kan involvera screening-test som undersöker individerna för specifika sjukdomar eller riskfaktorer, ofta utan att det finns några symptom eller tecken på sjukdom. Exempel på massundersökningar inkluderar mammografi för att upptäcka bröstcancer hos äldre kvinnor och kolonoskopiering för att upptäcka tarmsjukdomar hos vuxna. Massundersökningar kan också involvera en mer omfattande undersökning av hela populationen för att samla information om deras hälsostatus, livsstil och andra faktorer som kan påverka deras hälsorisken.

Alpha-Papillomvirus är en grupp av humana papillomvirus (HPV) som orsakar vanliga slemhinnessjukdomar, såsom genitala hudutslag och vårtor i munhålan. Denna grupp innehåller över 20 olika typer av HPV-virus, varav några är högriskfaktorer för att utveckla cancer, särskilt cervixcancer hos kvinnor. Exempel på högrisk Alpha-Papillomvirus inkluderar HPV 16 och 18.

Det är viktigt att notera att majoriteten av sexuellt aktiva personer kommer att smittas med någon form av HPV under sitt liv, men de flesta infektionerna försvinner spontant inom två år utan några allvarliga hälsoproblem. För att reducera risken för HPV-infektion och cancer rekommenderas vaccinering mot HPV för barn och ungdomar, samt regelbundna cervixcancerundersökningar för vuxna kvinnor.

En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onkogen transformation och leda till cancersjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Tumörvirusinfektioner är ansvariga för cirka 10-15% av alla cancerfall globalt. De två huvudsakliga kategorierna av tumörvirus är direkt onkogena virus och indirekt onkogena virus.

Direkt onkogena virus, även kallade transformerande virus, innehåller onkogeniska gener som kan integreras i värdcellens genomet och orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på direkt onkogena virus är humana papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och T-lymphotropisk virus 1 (HTLV-1).

Indirekt onkogena virus orsakar inte direkt onkogen transformation, men kan istället leda till cancerutveckling genom att försvaga värdcellens immunförsvar och/eller orsaka kronisk inflammation. Exempel på indirekt onkogena virus är humana herpesvirus 4 (HHV-4, också kallat Epstein-Barr virus, EBV) och hepatitis C-virus (HCV).

Det är värt att notera att inte alla infektioner med tumörvirus leder till cancerutveckling. Faktorer som värdcellens immunstatus, virusstam, livsstil och miljö kan spela in i om en tumörvirusinfektion kommer att leda till cancer eller inte.

Cytodiagnose, på svenska även känt som cellvägdiagnostik, är en metod inom patologi där celler från ett vävnadsprov undersöks för att ställa en diagnos. Metoden bygger på att man tittar på de enskilda cellernas utseende och beteende, istället för att studera hela vävnaden som i traditionell histopatologi.

Cytodiagnoser görs ofta från provtagningar av kroppsvätskor såsom urin, sputum eller effusioner (t.ex. ascites eller pleuravätska), men kan även göras från små vävnadsprover tagna med en finnål under en fine-needle aspiration biopsy (FNAB).

Cytodiagnos har flera fördelar jämfört med traditionell histopatologi, bland annat är den ofta snabbare och billigare. Metoden kan också vara mindre invasiv eftersom det ofta inte behövs lika stora vävnadsprover som vid traditionell biopsi. Dock kan cytodiagnos i vissa fall vara mindre specifik än histopatologi, och det kan ibland vara svårare att bedöma om cellerna är cancerösa eller inte. I dessa fall kan det vara nödvändigt att göra en kompletterande biopsi för att ställa en säker diagnos.

"Livmoderhalssjukdomar" (Pelvic Inflammatory Disease, PID) är en benämning på infektioner i livmodern och bäckenhinna hos kvinnor. Dessa infektioner orsakas oftast av sexuellt överförbara bakterier, såsom chlamydia eller gonorré. Infektionen kan även spridas via andra vägar, till exempel från en inflammation i äggstockarna eller äggledare.

Symptomen på livmoderhalssjukdomar kan variera, men inkluderar ofta smärta i underlivet, feber, illamående och förändrat slidsekret. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som svårare fertilitetsproblem, ektopisk graviditet eller livshotande inflammatoriska tillstånd i bukhölen.

Behandlingen av livmoderhalssjukdomar består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen. Det är viktigt att söka vård omedelbart om man misstänker en livmoderhalssjukdom, eftersom tidig behandling kan minska risken för komplikationer. För att förebygga livmoderhalssjukdomar rekommenderas användning av skydd vid sexuellt umgänge och regelbundna gynekologiska undersökningar.

'Skivepiteltumörer' (eng. 'Duodenal tumors') är en allmän term för olika typer av god- och elakartade tumörer som kan uppstå i skenbenet, det vill säga den övre delen av tarmen som mynnar ut i tunntarmen. Här följer några medicinska definitioner:

1. Adenocarcinom: Detta är en elakartad tumör som uppstår från skivepitelcellerna, vilka är de celler som liningar tarmens inre yta. Adenocarcinomer i skenbenet är relativt sällsynta, men när de förekommer tenderar de att ha en dålig prognos.
2. Karcinoid: Detta är en typ av neuroendokrin tumör som ofta växer långsamt och kan uppstå i skenbenet. Även om de flesta karcinoidtumörer är godartade, kan de fortfarande sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer.
3. Gastrointestinal stromacellstumör (GIST): Detta är en sällsynt tumör som utgår från muskelceller i tarmväggen. De flesta GIST:erna är godartade, men en liten andel kan bli elakartade och sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Lymfom: Detta är en typ av cancer som drabbar lymfsystemet, inklusive lymfkörtlarna i skenbenet. Lymfomer kan vara både god- och elakartade, men de flesta fall av lymfom i skenbenet är elakartade.
5. Hamartom: Detta är en benign (godartad) tumör som består av vävnad som normalt finns i området, men som har bildat en massa på grund av abnormalt tillväxtmönster. Hamartomer är oftast små och orsakar inga symtom, men de kan ibland bli så stora att de orsakar problem med matspjälkningen eller andra komplikationer.

Det är viktigt att notera att alla typer av tumörer i skenbenet inte behöver vara cancer. I vissa fall kan det råda osäkerhet kring om en tumör är god- eller elakartad, och ytterligare undersökningar kan behövas för att fastställa diagnosen. Om du har oro för någon typ av tumör i skenbenet rekommenderar vi dig att söka medicinsk hjälp så snart som möjligt.

Nonoxynol är ett surfaktant och desinfektionsmedel som har använts i vissa former av preventivmedel, såsom spermicider och latexkondomer. Det fungerar genom att förstöra den yttre membranen på spermier och hiv-virus, vilket förhindrar att de kan penetrera celler.

Dock har det visat sig att användning av nonoxynol i vissa former av preventivmedel kan öka risken för sjukdomar som genitala sår och infektioner, eftersom det kan orsaka irritation och skada på de slemhinnor det kommer i kontakt med. På grund av dessa risker rekommenderas numera inte användning av nonoxynol som ett preventivmedel.

'Tidig cancerupptäckt' (early cancer detection) är ett samlingsbegrepp för olika metoder och strategier som syftar till att upptäcka cancer vid mycket tidiga stadium, innan den orsakat några tydliga symtom. Detta kan innebära regelbundna undersökningar eller screeningprogrmmar för personer utan symtom, men också en aktiv efterföljning av personer med hög risk för cancer på grund av ärftliga faktorer, livsstilsfaktorer eller tidigare cancer.

Den tidiga upptäckten av cancer kan öka chanserna för framgångsfull behandling och minska risken för dödlig utgång. Detta gäller särskilt för vissa typer av cancer, såsom bröstcancer, livmodercancer och tarms cancer. Genom att upptäcka cancer i ett tidigt stadium kan läkaren behandla sjukdomen med mindre invasiva metoder, till exempel kirurgi eller strålbehandling, istället för mer omfattande behandlingar som kan ha allvarliga biverkningar och påverka patientens livskvalitet.

Det är värt att notera att tidig cancerupptäckt inte garanterar en fullständig bot eller minskar risken för återfall helt, men det kan öka chanserna för ett bättre prognos och ökad överlevnad.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

En spermiedödande medel, även känt som spermicid, är ett medel som dödar spermier och används främst som preventivmedel för att förebygga befruktning under sexuell aktivitet. Spermiedödande medel finns i olika former, till exempel gel, skum, mjukgjord skiva eller kräm. De innehåller ofta substanser som spermiekillen nonoxynol-9 eller naturliga ämnen som citronsyra eller askorbinsyra. Dessa substanser förstör spermiernas skyddande membran och gör att de inte kan simma eller penetrera ett ägg. Spermiedödande medel används vanligen tillsammans med en baryer, till exempel en kondom, för att öka deras effektivitet som preventivmedel.

"Konisering" är ett medicinskt begrepp som refererar till att finfördelat material, ofta i form av partiklar eller damm, inandas och når så långt ner som de små luftvägarna i lungorna. Detta kan orsaka skada på lungornas vävnad och leda till andningssvårigheter, särskilt hos personer med försämrad lungfunktion eller andra underliggande hälsoproblem. Konisering kan vara följden av exponering för olika typer av luftföroreningar, som industriella emissionsrök, kol- eller silikadamm, eller från naturliga källor som vulkanisk aska. Det är viktigt att undvika eller minimera exponeringen för dessa partiklar genom att använda andningsskydd och att kontrollera luftkvaliteten i arbets- och levnads miljöer.

'Vulvasjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd och infektioner som kan drabba kvinnors vulva, det yttre könsorganet. Detta inkluderar huden och slemhinnan runt slidan och klitoris.

Exempel på vanliga vulvasjukdomar är:

1. Vulvovaginit: En inflammation eller infektion i både vulvan och vaginala området, ofta orsakad av bakterier, svampar eller parasiter.
2. Candidiasis (svampinfektion): En överväxt av jästsvamp i vulvavaginala området som kan orsaka klåda, brännande känslor och vit, krämig utflöde.
3. Herpes: En sexuellt överförbar infektion (STI) som orsakas av herpes simplex-virus typ 1 eller 2, vilket kan leda till små blåsor och sår på vulvan.
4. Lichen sclerosus: En kronisk hudsjukdom som kan drabba hela kroppen, men ofta påträffas i områden runt slidan och anus. Den kan orsaka vit, tunna hud, blåsor och smärtor.
5. Lichen planus: En autoimmun sjukdom som kan drabba hela kroppen, inklusive vulvan. Det kan leda till röd, svullen, irriterad hud med vita prickar eller fläckar.
6. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som kan drabba vulvan och orsaka röd, skrynklig, torr hud med silvervita fjäll.
7. Vulvodyni: Kronisk smärta eller irritation i vulvan utan någon synlig orsak.
8. Skabb (scabies): En smittsam hudsjukdom som orsakas av en liten spindelart, som kan leda till röd, irriterad hud med små blåsor och sår.
9. Vaginit: Irritation eller inflammation i slidan som kan orsakas av bakterier, svampar eller parasiter.
10. Cancer: Olika typer av cancer kan drabba vulvan, inklusive squamous cell carcinoma, melanom och basalcellskancer.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Vaginal diseases' refer to a range of medical conditions that affect the vagina, which is the muscular canal that extends from the cervix, which is the lower part of the uterus, to the external part of the female genitalia, known as the vulva. Vaginal diseases can cause various symptoms, such as discharge, itching, pain, and irritation. Some common vaginal diseases include:

1. Bacterial vaginosis (BV): It is a condition caused by an imbalance in the normal bacteria present in the vagina. The overgrowth of harmful bacteria can cause symptoms like thin, grayish-white discharge with a fishy odor.
2. Vaginal candidiasis: Also known as yeast infection, it occurs due to an overgrowth of Candida fungus in the vagina. Symptoms include thick, white, cottage cheese-like discharge, itching, and burning sensation.
3. Trichomoniasis: It is a sexually transmitted infection caused by a protozoan parasite called Trichomonas vaginalis. Symptoms may include frothy, greenish-yellow or gray discharge with an unpleasant odor, itching, and pain during sexual intercourse.
4. Vaginitis: It is the inflammation of the vagina that can result from various causes like infections, irritants, allergies, or hormonal changes. Symptoms include discomfort, redness, swelling, and discharge.
5. Vulvovaginitis: It refers to the inflammation of both the vagina and vulva, which can be caused by various factors like infections, chemicals, or allergies. Symptoms may include itching, burning, pain, redness, swelling, and discharge.
6. Genital herpes: It is a sexually transmitted infection caused by the Herpes simplex virus (HSV). Symptoms may include painful blisters or sores on the genitals, fever, and flu-like symptoms.
7. Chlamydia: It is a bacterial sexually transmitted infection that can cause symptoms like abnormal discharge, pain during sexual intercourse, and bleeding between periods.
8. Gonorrhea: It is a bacterial sexually transmitted infection that can cause symptoms like painful urination, abnormal discharge, and bleeding between periods.
9. Cervical cancer: It is a type of cancer that affects the cervix, which is the lower part of the uterus. Symptoms may include abnormal vaginal bleeding, pelvic pain, and discharge.
10. Vaginal cancer: It is a rare type of cancer that affects the vagina. Symptoms may include abnormal vaginal bleeding, pain during sexual intercourse, and discharge.

Dielectric spectroscopy is a scientific technique used to study the dielectric properties of materials, which describe how a material responds to an applied electric field. In this context, "dielectric" refers to an insulating material that does not conduct electricity.

In dielectric spectroscopy, a material is subjected to a varying electric field, and the resulting polarization of the material is measured as a function of frequency. The polarization can arise from various mechanisms, such as electronic or ionic polarization, dipole orientation, or interfacial polarization.

The dielectric properties of a material are typically characterized by its complex permittivity, which consists of a real part (dielectric constant) and an imaginary part (dielectric loss factor). The dielectric constant describes the ability of a material to store electrical energy in the form of polarization, while the dielectric loss factor represents the energy dissipation due to various relaxation processes.

Dielectric spectroscopy can provide valuable information about the structure and dynamics of materials at the molecular level, making it a useful tool in various fields such as physics, chemistry, biology, and engineering. It is commonly used to study polymers, electrolytes, colloids, nanocomposites, and biological tissues, among others.

Cytology är en gren inom patologi som handlar om att studera och diagnostisera sjukdomar på cellnivå, istället för på vävnads- eller organnivå. Cytologiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att samla in, preparera och analysera cellprov från kroppen.

Här är några exempel på cytologiska tekniker:

1. Fine needle aspiration (FNA): En finnålsbiopsi där en smal nål används för att suga upp celler från en massa eller en vävnad i kroppen, ofta använt för att undersöka knölar eller tumörer.
2. Pap test: En typ av cytologisk screeningtest där celler från livmoderhalsen samlas in med en speciell spatel och en Bürnettampong, för att upptäcka tidiga tecken på cancer eller förändringar som kan leda till cancer.
3. Body fluids: Cellprov kan tas från kroppsvätskor såsom urin, sputum (slem från luftvägarna), ascites (fluid i bukhålan) och cavitas (fluider i håligheter i kroppen) för cytologisk analys.
4. Exfoliativ cytology: Här samlas celler av som exfolieras, avsöndras eller spricker loss från ytan på ett organ eller vävnad, vanligen tas prov från slemhinnor i mun, näsa, hals och lungor.
5. Imprint cytology: Celler kan tas genom att trycka en glasplatta mot ett snitt av en tumör eller en vävnad för att skapa en cellavtryck som kan analyseras.

Cytologiska tekniker är viktiga verktyg inom diagnostiskt arbete och hjälper läkare att fastställa en korrekt diagnos, övervaka behandlingar och planera fortsatt vård.

Acetic acid, med kemisk formel C2H4O2, är ett enkelt kolsyra derivat och en svag organisk syra. Den förekommer naturligt i vinäger och bildas som en biprodukt när etanol bryts ned av bakterier under alkoholförgärning. Acetinsyra är en klar, färglös vätska med en stark, stickande lukt.

I medicinsk kontext kan acetinsyra användas som ett desinfektionsmedel eller som en ingrediens i vissa läkemedel. Den har också visat sig ha vissa medicinska egenskaper, till exempel att hämma vissa bakteriers tillväxt och döda celler. Acetinsyra kan användas topisk (på huden) eller som en del av en kombinerad behandling för vissa medicinska tillstånd, men den bör inte intas oralt på grund av dess starka frätande egenskaper.

'Skadeklassificering' er en måde til at rangere og kategorisere skader baseret på deres alvorlighed og/eller art. Denne klassificering kan hjælpe med at bestemme behandlingsbehov, prognose, kompensation og forebyggelse af fremtidige lignende skader.

Der findes forskellige typer skadeklassificering indenfor forskellige medicinske områder. Nogle eksempler er:

1. Traumatisk hjerneskade (TBI) klassificeres ofte baseret på Glasgow Coma Scale (GCS), som vurderer patientens bevidsthedsniveau, øjeåbning og respons på smertestimuli. TBI kan også klassificeres som mild, moderat eller svær, baseret på neurologiske symptomer og længde af bevidstløshed.
2. Skeletmuskulatur trauma (SMT) inddeles ofte i tre kategorier: mild (I°), moderat (II°) og svær (III°). Hver kategori har sine egne kriterier, fx er en I° skade en mindre revne i musklen eller senen, mens en III° skade omfatter en komplet afskæring af musklen eller senen.
3. Forbrændinger klassificeres ofte efter deres dybde (første grad, anden grad og tredje grad) og udstrækning (procent af kroppen). Denne klassificering hjælper med at bestemme behandlingsbehov og forventet helingsforløb.
4. Hjerte-karakter skader, såsom infarkter, kan klassificeres efter størrelse, beliggenhed og årsag (f.eks., arteriel trombus eller embolus).

Skadeklassificering er vigtigt for at koordinere behandling, dokumentation, kommunikation mellem sundhedspersoner, forskning og overvågning af sygdomsbilledet.

'Södra Afrika' är ett område som saknar en entydig och universellt accepterad medicinsk definition. I allmänhet avses dock ofta de södra delarna av afrikanska kontinenten, inklusive länder som Sydafrika, Botswana, Lesotho, Namibia, Swaziland och Zimbabwe. Ibland kan även Moçambique, Zambia, Malawi och Angola ingå i definitionen av 'Södra Afrika'.

I medicinsk kontext kan regionen vara av intresse på grund av specifika hälsoproblem som är vanliga eller endemiska där, såsom HIV/AIDS, tuberkulos, malaria och andra infektionssjukdomar. Det är viktigt att notera att hälsosituationen kan variera kraftigt mellan olika länder och områden inom 'Södra Afrika'.

HPV (Human Papillomavirus) är ett DNA-virus som infekterar huden och slemhinnor. Det finns över 200 olika typer av HPV-virus, varav några kan orsaka könsvätskor, analkörtlar, mun, svalg och struphuvud. Vissa HPV-typer kan också orsaka cancer, till exempel livmoderhalscancer, anuscancer och munslemhinnscancer. HPV är en sexuellt överförbar infektion (STI) som sprids genom könsutförande, men vissa typer kan också spridas via hudkontakt eller kläder.

Papillomavirus 16 (HPV 16) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i huden och slemhinnor. HPV 16 är en högrisktyp av human papillomavirus eftersom det är starkt kopplat till cancerutveckling, framförallt cervixcancer (kräfta i livmoderhalsen), men också anal-, vaginal- och peniscancer. HPV 16 kan även orsaka andra typer av sjukdomar som exempelvis vanliga vårtor eller condylomata acuminata (genitala vårtor).

Infektionen sprids främst via sexuell kontakt och är mycket vanlig, men i de flesta fall leder den inte till sjukdom. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk infektion som kan leda till onormal cellväxt och cancerutveckling om den inte behandlas. Det finns vaccin mot HPV 16 som kan förhindra infektion och därmed förebygga relaterade sjukdomar och cancer.

'Vaginaltumör' är ett samlingsbegrepp för olika typer av tillväxtar eller tumörer i slidan (vagina). Det kan röra sig om både godartade och elakartade tumörer. Några exempel på vaginaltumörer är:

1. Vaginalkistor: De flesta vaginaltumörerna är godartade (benigna) och kallas vanligtvis för vaginalkistor eller glandulära cystor. Dessa uppstår ofta som en reaktion på irritation, inflammation eller hormonella förändringar i slidan.

2. Skivepitelcancer: Det är den vanligaste elakartade (maligna) tumören i slidan och utgör cirka 80-90% av alla elakartade vaginaltumörer. Skivepitelcancer uppstår ofta i den övre tredjedelen av slidan, nära cervix ( livmoderhalsen).

3. Sarkomer: Det är en ovanlig form av elakartad tumör som utgår från stödjevävnaden i slidan, till exempel muskler eller bindväv.

4. Melanom: Det är en sällsynt form av hudcancer som kan uppstå i slidans slemhinna, speciellt i den del som ligger närmast livmoderhalsen.

5. Lymfom: Det är en cancer i det lymfatiska systemet och kan ibland utgå från slidan.

Det är viktigt att notera att vaginaltumörer är ovanliga, och om du upplever några symptom som oroar dig bör du alltid söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

Papillomavirus 18 (HPV 18) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i skiljevävnader, såsom slemhinnor och brosk. HPV 18 är en av de högrisktyporna av HPV och är associerat med en ökad risk för att utveckla cancer, framförallt cervixcancer. Det är ett dubbelt strängat DNA-virus som sprids främst genom sexuell kontakt och kan vara asymptomatisk eller orsaka ospecificerade skivor, condylomer eller andra genitala warror. Vaccin finns tillgängliga för att skydda mot HPV 18 och andra högrisktyper av HPV.

"Remiss" i medicinsk kontext betyder vanligen att en läkares bedömning eller behandling av en patient har överlämnats till en annan specialist eller expert inom ett visst område för ytterligare granskning och rekommendationer. Remissen innebär att läkaren söker kompetenta råd och vägledning från en kollega med mer erfarenhet eller kunskap inom det aktuella området för att säkerställa den bästa möjliga vården för patienten.

"Konsultation" är när en specialist eller expert i sin tur ger råd och vägledning till den ursprunglige läkaren baserat på deras granskning av remissen. Det kan ske genom ett personligt möte, telefon, mejl eller ett skriftligt dokument. Konsultationen innebär att specialistens expertis och erfarenhet delas med den ursprunglige läkaren för att hjälpa till att ställa en diagnos, utvärdera behandlingsalternativ eller ge andra medicinska rekommendationer.

Tillsammans ger remiss och konsultation en professionell samverkan mellan läkare för att säkerställa den bästa patientvården möjlig.

Virologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på studiet av virus, deras struktur, klassificering, replikationsmekanismer, evolution, patogenes och värdinteraktioner. Virologer undersöker hur virus orsakar sjukdomar hos människor, djur, växter och andra levande organismer, samt utvecklar strategier för att förebygga och behandla virusinfektioner. Disciplinen innefattar också studiet av virus som används i forskning och medicinska tillämpningar, såsom vacciner och gene therapy.

'Skrapning' kan i medicinsk kontext översättas till 'skrubba' eller 'debridera'. Det handlar om att rengöra och renlägga en sår yta genom att ta bort död, skadat eller infekterat vävnad. Det görs för att underlätta läkning och förebygga komplikationer som infektioner. Det kan utföras med olika metoder såsom mekanisk debridement (med hjälp av exempelvis vattensprutor, skrapverktyg eller chirurgiska instrument), kemisk debridement (med hjälp av speciella lösningar) eller biologisk debridement (med hjälp av levande organismer som bakterier eller enceller).

'Menstruationsskydd' är ett samlingsbegrepp för produkter som används under menstruationen för att absorbera, hålla kvar eller leda bort menstruationsblodet ifrån kroppen. Detta inkluderar exempelvis tamponer, bindor och menstruationscups. Dessa produkter är tillverkade av olika material som kan variera från cotton, polyester, rayon till silikon beroende på vilken typ av produkt det är. Det är viktigt att använda en hygienisk och trygg metod för att hantera menstruationsskydd under den tiden för att undvika infektioner eller oönskade komplikationer.

'Karcinom i situ' (CIS) är en term inom patologi och onkologi som betecknar en tidig form av cancer, där cancercellerna ännu inte har spritt sig utan begränsar sig till det ursprungliga vävnadsområdet. CIS innebär att cellerna har förändringar som är karakteristiska för cancer, men de har inte penetrerat basalmembranet och spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen.

CIS kan ses som en precancerös tillstånd, eftersom det finns en risk att den kommer att utvecklas till en invasiv cancer om den inte behandlas. Det är viktigt att notera att CIS inte alltid kommer att leda till cancer, men det är ett tecken på att cellerna har förändrats och kan vara ett indikation på ökad risk.

Exempel på platser där karcinom i situ kan uppstå inkluderar:

* Bröstcancer (DCIS - duktal carcinoma in situ)
* Skvamös cellcancer i lungorna (SCCIS - squamous cell carcinoma in situ)
* Högt gradig cellytisk skivepitelcancer i cervix (CGIN - cervical glandular intraepithelial neoplasia, grade 3)

Behandlingen av CIS kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller observation beroende på typen och placeringen av tillståndet samt andra faktorer som ålder, allmäntillstånd och personliga preferenser.

Könsvårtor, även kända som genitala vårtor eller anogenitala papillomvirusinfektioner (HPV), är små, köttfärgade till vita utväxter eller polypformade strukturer i genitalområdet. De orsakas av human papillomavirus (HPV) och kan vara asymptomatiska eller orsaka obehagliga symptom som irritation, sveda eller smärta under sexuell aktivitet. I vissa fall kan könsvårtor också öka risken för cancer i genitalområdet. Det är viktigt att notera att inte alla typer av HPV-infektioner orsakar könsvårtor, och att en del typer av HPV kan vara relaterade till ökad risk för cancer utan att orsaka några synliga symptom.

Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.

Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

"Klinisk revision" refererer til en gennemgang og vurdering af en patients medicinske historie, undersøgelser, behandling og/eller sygdomsforløb med det formål at fastslå den aktuelle diagnostiske status og/eller at evaluere effektiviteten og sikkerheden af en tidligere foretaget behandling.

Den kliniske revision kan involvere en enkelt specialist, et multidisciplinært hold eller en gruppe af sundhedsfaglere, alt efter den individuelle patients behov og kompleksitet. Denne proces kan indebære at sammenligne og tolke relevante kliniske data, udføre yderligere undersøgelser, hvis nødvendigt, og eventuelt tilpasse den igangværende behandlingsplan.

Den kliniske revision er en vigtig del af den kliniske beslutningsproces, især når det gælder komplekse patienter med flere sygdomme eller tilfælde, hvor der er tvivl om den korrekte diagnose eller behandlingsstrategi.

'Slida' er ein begrep i medisin som refererer til den ytre, beskyttende barriren mellom kroppens innekjøtt og omgivende verden. Slidan består av to hovedkomponenter: huden og de slimhinner som liner de internale overflater i kroppen, så som i munn, nasalhule, øyene, urinblåsan og tarmen.

Huden er det største organet i kroppen og fungerer som en barrier mot bakterier, vira, gifter og fysisk skade. Den hjelper også med å regulere kroppens temperatur og forhindre vannforlust. Huden inneholder sinnene for berøring, varme og kald, som er viktige for å oppfatte stimuli fra omgivelsene.

De internale slimhinner i kroppen er også viktige for å beskytte kroppen mot skade og infeksjon. De inneholder sekreterte sleimelegger som hjelper med å fange og avlevere bakterier, vira og andre frammedlere av sykdom. Disse slimhinnene er også viktige for å lette pasasje av luft og mat gjennom kroppen.

I tarmen er slidan spesielt viktig for den digestive funksjonen, der den sekreterer enzymer som hjelper med nedbryting av mat og absorbsjon av næringsstoffer. Slidan i tarmen inneholder også et rikt mikrobiom av bakterier som er viktige for helse og funksjon.