Kornsvulst, även känd som tinea pedis, är en typ av svampinfektion som främst drabbar huden mellan tårna och under fötterna. Orsaken till kornsvulst är vanligtvis en sorts svamp som heter dermatofyt, som trivs i varma och fuktiga miljöer, såsom simhallar, gym och badrum.

Symptomen på kornsvulst inkluderar rödaktig, torr, skalförändrad hud mellan tårna och under fötterna, ofta med små blåsor eller klåda. I vissa fall kan infektionen sprida sig till naglarna och orsaka en infektion som kallas onychomykos.

Kornsvulst behandlas vanligtvis med antimykotiska skosnörar, creams eller tabletter som hjälper till att döda svampen och lindra symtomen. Det är viktigt att fortsätta behandla infektionen tills den har försvunnit helt, eftersom svampen kan återkomma om behandlingen inte fullföljs korrekt.

För att förebygga kornsvulst bör du hålla fötterna rena och torra, torka skor och strumpor ordentligt efter användning, undvika gång i fuktiga områden utan skor och undvika att dela handdukar, handskar eller badkläder med andra.

En främmandekropsgranulom är en speciell form av inflammatorisk reaktion som uppstår i kroppen när den utsätts för ett främmande ämne, till exempel ett implantat eller en före detta infektion. Granulomet är en sammanfattning av immunceller som inkluderar makrofager, lymfocyter och andra celler som samlas runt det främmande ämnet för att försöka skydda kroppen och neutralisera det.

I vissa fall kan granulomet bli kronisk och orsaka en massiv fibros (scarvandring) i området, vilket kan leda till negativa effekter på den omkringliggande vävnaden. Främmandekropsgranulom kan ses i samband med olika sjukdomar och tillstånd, såsom tuberkulos, sarkoidos och efter exponering för vissa kemiska substanser.

"En granulom, varbildande" refererar till en speciell typ av inflammation där kroppens immunförsvar bildar små knutor eller klumpar av celler, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligtvis av olika typer av immunceller, inklusive makrofager, T-celler och B-celler.

Granulomer bildas som ett svar på en fortsatt irriterande agent, såsom en infektion orsakad av bakterier, svampar eller parasiter, eller en icke-infektiös irritant såsom ett främmande material eller en kronisk inflammation. Granulomer kan hittas i olika delar av kroppen och är vanliga i sjukdomar som tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom.

Det är viktigt att notera att granulomer inte alltid är skadliga, men de kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller tillstånd som behöver utvärderas och behandlas av en läkare.

"Eosinophilic granuloma" er en medisinsk betegnelse for et type av granulom, som inneholder en høy koncentrasion av eosinofile hvite blodlegemer. Granulomer er abnorme samlinger av immunceller, som dannes i respons på fremmede stoffer eller skader i kroppen. Eosinofile hvite blodlegemer spiller en viktig rolle i forsvaret mot parasittiske ormer og andre fremmede stoffer, men kan også være involvert i allergiske reaksjoner og visse sykdomstilstander.

Eosinofile granulomer kan forekomme i forskjellige deler av kroppen, inklusive lungene, huden og lymfeknuter. De kan være forårsaket av infeksjoner, autoimmune sykdommer, inflammatoriske tilstander eller tumorer. I noen tilfeller kan de være asymptomatiske, men i andre kan de føre til å skape en rekke symptomer som hoste, trang til å hjeste, hudutslag og vanskeligheter med å respirere.

For å stille en diagnose av eosinofilt granulom vil lege ofte utføre en række undersøkelser, inklusive blodprøver, billeddiagnostiske undersøkelser som røntgen og CT-scanning, og i noen tilfeller biopsi for å analysere vævssampel. Behandlingen av eosinofilt granulom vil avhenge av å identifisere og behandle underliggende årsaken, og kan inkludere steroider, immunsuppressive medikamenter eller kirurgi.

En luftvägsgranulom är en samling av inflammatoriska celler som bildas i luftvägarna, såsom svalget, näshålan, bronker eller lungorna. Granulomet är en speciell typ av inflammation där cellerna samlas i en väldefinierad klump eller knöl istället för att vara jämnt utspridda.

Granulomer innehåller ofta olika typer av immunceller, såsom makrofager, lymfocyter och plasma celler. De kan också innehålla andra celler och ämnen, beroende på vad som orsakat inflammationen. I vissa fall kan granulomer innehålla nekrotiska (döda) celler eller ämnen som kallas nekroskopisk koagulativ nekros (NCN).

Luftvägsgranulom kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel tuberkulos, sarkoidos och aspergillos. Behandlingen beror på vad som orsakar granulomet och dess allvarlighetsgrad. I vissa fall kan antibiotika eller kirurgi behövas för att behandla underliggande sjukdomen och förebygga komplikationer.

Granuloma annulare är en relativt vanlig hudsjukdom som kännetecknas av små, upphöjda, ofta runda eller ringformade hudförändringar. Dessa förändringar orsakas av inflammation i huden och består av samlingar av vita blodkroppar (specifikt histiocyter) som bildar ett granulom. Granuloma annulare är oftast helt smärtfritt, men det kan ibland förekomma en känsla av klåda eller brännande känsla i de berörda områdena.

Det finns olika typer av granuloma annulare, men den vanligaste formen kallas för lokaliserad granuloma annulare. Denna typ visar sig ofta som en eller flera runda eller ringformade, upphöjda, köttfärgade eller rosa prickar eller små knölar på huden, vanligtvis på händer, fingrar, armar, fötter eller ben. Dessa förändringar tenderar att vara symmetriska och kan ibland bli lite mer upphöjda eller indragna i mitten, vilket ger dem ett annulär (ringformat) utseende.

Granuloma annulare är en relativt godartad sjukdom som normalt inte orsakar några allvarliga komplikationer och tenderar att försvinna av sig själv inom ett par månader till två år, även om det kan finnas fall där sjukdomen varat i flera år. Den lokala formen av granuloma annulare behöver inte behandlas, men om det orsakar kosmetiska besvär eller obehag kan olika behandlingsalternativ diskuteras med en läkare, till exempel:

* Topiska behandlingar som kortikosteroidkrämer (hydrokortison) eller salicylsyra.
* Intraläsionell behandling med kortikosteroider injicerade direkt i huden.
* Fotografisk behandling med ultraviolett ljus (PUVA).

I sällsynta fall kan granuloma annulare vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom diabetes eller autoimmuna sjukdomar. I dessa fallen bör behandlingen riktas mot den underliggande sjukdomen för att kontrollera granuloma annulare.

En jättecellsgranulom (GC, Giant Cell Granuloma) är en speciell form av inflammatorisk benvävnadsreaktion som ses i vissa medicinska tillstånd. Det består av samlingar av immunceller, däribland jätteceller, som bildas när kroppens immunsvar försöker hantera en främmande substans eller infektion.

GC kan delas in i två huvudkategorier: centrala jättecellsgranulom och perifera jättecellsgranulom. Centrala jättecellsgranulom är vanligast associerade med sjukdomar som tuberkulos, histoplasmos eller andra infektioner som orsakas av svampar. Perifera jättecellsgranulom kan vara relaterade till olika orsaker, inklusive odontologiska problem (till exempel en inflammerad tandkota), autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på främmande material som förekommer i kroppen.

GC är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta av en slump under rutinmässiga tand- eller käkundersökningar. I vissa fall kan de orsaka smärta, svullnad eller andra symtom beroende på deras storlek och plats i kroppen. Behandlingen av jättecellsgranulom beror på underliggande orsaken, men det kan inkludera mediciner som steroider för att minska inflammationen eller kirurgiska ingrepp för att avlägsna den.

Granuloma inguinale är en sexuellt överförbar infektion som orsakas av bakterien Klebsiella granulomatis (tidigare känd som Calymmatobacterium granulomatis). Sjukdomen karaktäriseras av sår och sveda i genitalområdet, inguinala lymfkörtlar och ibland i anus och mun.

Typiska symtom inkluderar:

* Ett eller flera små, röda, platta eller knölformade sår på könsorganen eller omkringliggande hud som blir större och mer upphöjda över tiden.
* Sår kan vara skålformiga, ömma, blödande eller sekreterande.
* Infektionen sprider sig långsamt och kan leda till bildning av granulomer (små knutor av immunceller som samlas för att bekämpa infektionen).
* I onikligare fall kan sjukdomen leda till skrumplekar, ärrbildning eller fibros i området.

Granuloma inguinale är främst ett problem i länder med låg och medelinkomst, särskilt i tropiska och subtropiska regioner. Den behandlas vanligtvis med antibiotika som doxycyklin, azitromycin eller erytromycin under en period av minst tre veckor för att säkerställa att infektionen är botad. Korrekt diagnos och behandling är viktigt för att förebygga komplikationer och spridning av sjukdomen.

Periapikalt granulom är en vanlig orsak till tandvärk och smärta i käken. Det är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala förgreningen (rotspetsen) på en dödad eller nekrosförändrad tandrot. Granulomet är ett sammantrasslat, opålitligt område av kroniskt inflammerad vävnad som innehåller vita blodkroppar (leukocyter), blodkärl och fibros (förtjockning av bindväv).

Det uppstår ofta till följd av en infektion i pulpan (tandens nerv) eller när en tand behandlas då det kan finnas bakterier kvar som sprider sig genom canalen i tanden och når den mjuka vävnaden runt rotspetsen. Detta orsakar en immunreaktion som leder till inflammation och bildandet av granulomet.

Periapikala granulomet kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som smärta, svullnad, rodnad och sår i området runt tanden. I vissa fall kan det leda till att benstrukturen runt tanden bryts ned och bildar en cysta, kallat en periapikal cysta.

Behandlingen av periapikalt granulom innebär ofta en rotbehandling (endodontisk behandling) där canalen i tanden desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa smittspridning och lindra inflammationen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att extrahera tanden om den inte kan räddas genom en rotbehandling.

Larynxgranulomer är en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller knöl i struphuvudet (larynx). Granulomet är en sammanfattande beteckning på ett litet, inflammerat område som bildas när kroppen försöker reparera sig själv efter skada eller irritation.

Larynxgranulomet kan uppstå till följd av en rad olika orsaker, inklusive:

* Andning via näsan blockerad under en längre tid
* Långvarig hosta
* Inandning av främmande partiklar eller kemiska ämnen
* Infektion i struphuvudet
* Kronisk refluxsjukdom (GERD)
* Intubation under operation eller vid behandling på intensivvården

Symptomen på larynxgranulomer kan inkludera heshet, hosta, halsont och/eller smärta vid sväljning. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av patienthistoria, fysisk undersökning och bilddiagnostik som röntgen eller fiberoptisk laryngoskopi. Behandlingen kan bestå av att undvika irritanter, mediciner för att minska inflammationen och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av granulomet.

Liversjukdomar som orsakas av parasiter kallas parasitär leversjukdom. Detta innebär att en parasit, vanligtvis en encellig organism eller ett maskliknande djur, infekterar levern och orsakar skada. Det finns många olika slags parasiter som kan orsaka leverproblem, men några exempel är leishmaniasis, toxoplasmos och schistosomiase. Symptomen på en parasitär leversjukdom kan variera beroende på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen, men de kan inkludera trötthet, viktminskning, aptitlöshet, illamående och leverinflammation. Behandlingen för en parasitär leversjukdom beror på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen, men kan innebära mediciner, kirurgi eller annan behandling.

'Schistosomiasis mansoni' er en parasitær infeksjon som forårses av den leverbåndsvirksomme plattormasken Schistosoma mansoni. Dennearten er vanlig i subsaharisk Africa, Melanesia og Syd-Amerika. Infeksjonen oppstår når en person kommer i kontakt med vann som inneholder inficerede snail-skjell (vannslanger). De inficerede snailene frigir larver av parasitten, som kan penetrere huden på en person som er under vann.

Etter at larven har penetrert huden, migrerer den til leveren via blodbanen og utvikler seg til en voksne mask i de innekjøttede blodkar som forser tarmen med blod. De voksne maskene kan producere et stort antall æg som kan forårsake alvorlige skader på lever, tarmsystem og andre organer ved å fremkalle en immunreaksjon i kroppen.

Symptomer på schistosomiasis mansoni inkluderer: trøkkende, blodig diarré, magekramper, vondt i leveren og andre generelle symptomer som feber, hoste og muskel- og ledsmerter. I alvorlige tilfeller kan infeksjonen føre til livstruende komplikasjoner som fibrose av leveren og tarmen, leversvikt og blodproblemer.

Behandlingen av schistosomiasis mansoni innebærer vanligvis bruk av en medikament kalt praziquantel, som dræper parasitten i kroppen. Det er viktig å søke behandling tidlig for å redusere risiko for alvorlige skader og komplikasjoner.

Tuberkulose (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Tuberkulom är en typ av skada som kan uppstå i samband med en TB-infektion, och består av en samling av immunsvarsknutna celler som bildar ett massivt vävnadsansamling kring den infekterade vävnan. Detta kan leda till skada på de drabbade organen, beroende på var i kroppen tuberkulomen uppstår. Tuberkulomer kan förekomma i lungor (vanligast), hjärna, lever, njurar eller lymfkörtlar. Symptomen på TB kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men inkluderar ofta hosta, feber, viktminskning och trötthet. Behandlingen för TB består vanligen av en kombination av flera antibiotika under ett längre tidsintervall.

'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (en sorts mask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia. Den lever i värddjurens blodkärl och lägger ägg som sedan kan leda till allvarliga skador på bland annat lever, tarm och lungor. Sjukdomen sprids främst via kontakt med sötvatten som innehåller parasitens larver, vilka kan penetrera huden och sedan utvecklas till vuxna maskar inne i kroppen. Schistosoma mansoni är vanligast i Afrika och Mellanöstern.

Sarkoidos är en sjukdom som karaktäriseras av att det bildas små samlingar av inflammatoriska celler, så kallade granulomer, i olika delar av kroppen. De vanligaste organen där granulomen bildas är lungorna och lymfkörtlarna i bröstet, men sjukdomen kan även påverka hud, ögon, lever, hjärta och centrala nervsystemet.

Sjukdomens orsak är fortfarande okänd, men det finns teorier om att det kan bero på en överdriven immunreaktion mot ett ännu obekant ämne. Sarkoidos förekommer oftare hos kvinnor än män och vanligtvis diagnostiseras den mellan 20 och 40 års ålder.

Symptomen på sarkoidos kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men de vanligaste symptomen innefattar hosta, andnöd, trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. I vissa fall kan sjukdomen vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar.

Behandlingen av sarkoidos beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarlig sjukdomen är. I mildare fall kan patienten behöva inga speciella behandlingar alls, medan andra kan behöva immunosuppressiva läkemedel eller kortikosteroider för att minska inflammationen och underlätta symtomen. I vissa fall kan även lungtransplantation vara ett alternativ för patienter med allvarlig lungpåverkan.

'Mycobacterium marinum' är en långsamväxande mykobakterie som förekommer naturligt i sötvatten och brackvatten miljöer, inklusive akvarier. Den kan orsaka infektioner hos människor, ofta som en följd av skada på huden då man kommer i kontakt med infekterad vatten, såsom vid simning eller vid arbete med akvarieväxter eller fiskar. Infektionen kan leda till bildning av ett smittsamt sår som kan vara svårt att behandla på grund av bakteriens resistens mot vanliga antibiotika. Infektioner hos människor är ovanliga, men de kan uppstå hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid skador på huden som underlättar inträngande för bakterien.

Sarkoidos är en sjukdom som orsakas av ett överdrivet svar i kroppen där det bildas små knölar av inflammatorisk vävnad, så kallade granulomer. När dessa granulomer bildas i lungorna kallas det lungsarkoidos.

Lungsarkoidos orsakar ofta inga symptom, men i vissa fall kan det leda till hosta, andfåddhet, bröstsmärtor och trötthet. I allvarliga fall kan lungsarkoidos leda till lungfibros och hjärtsvikt.

Sjukdomens orsak är okänd, men det anses vara en kombination av genetiska och miljöfaktorer som bidrar till att utveckla sjukdomen. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka lungorna med hjälp av röntgen, datortomografi (CT) eller bronskopi (bronchoskopi). Behandlingen består ofta av observation och symtomlindring, men i allvarliga fall kan immunosuppressiva läkemedel behövas.

Parasitic lung diseases refer to infections caused by parasites that primarily affect the lungs. There are several types of parasites that can infect the lungs, including:

1. Parasitic worms: These include roundworms (nematodes), fluke worms (trematodes), and tapeworms (cestodes). Examples of parasitic worm infections that can affect the lungs include ascariasis, paragonimiasis, and echinococcosis.
2. Protozoa: These are single-celled organisms that can cause lung infections. Examples of protozoan infections that can affect the lungs include toxoplasmosis, malaria, and leishmaniasis.
3. Fungi: While not technically parasites, certain fungi can infect the lungs and behave like parasites. Examples of fungal lung infections include histoplasmosis, coccidioidomycosis, and blastomycosis.

Symptoms of parasitic lung diseases can vary depending on the type of parasite and the severity of the infection. However, common symptoms may include cough, chest pain, difficulty breathing, fever, and weight loss. Treatment for parasitic lung diseases typically involves medications to kill the parasites, such as antiparasitics, antibiotics, or antifungals. In some cases, surgery may be necessary to remove the parasites or damaged lung tissue. Prevention measures include avoiding contact with contaminated soil or water, practicing good hygiene, and cooking meat thoroughly before eating it.

"Snäckfeber" är ett vanligt förekommande namn på en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Angiostrongylus cantonensis*. Denna parasitiska lungmask lever egentligen som vuxen i råttor, men dess larver kan befinnas i snäckor och sniglar som ätits av råttan. Om en människa äter en infekterad snigel eller snäcka, eller grönsaker som kontaminerats med snäckors slim, kan den bli smittad.

Sjukdomen kallas även eosinofil meningoenkefalit (EMC) och är vanligast i tropiska och subtropiska områden, särskilt i Asien och Stilla Havsöarna. Efter en inkubationstid på 1-3 veckor kan patienten utveckla neurologiska symtom som huvudvärk, meningit (inflammation av hjärnhinnorna), ryggsmärtor, feber, kräksymtom och i vissa fall svårare komplikationer såsom syn- eller hörselnedsättning, förlamningar eller andningssvårigheter.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker sig ha smittats, då det finns behandlingsalternativ som kan minska sjukdomens allvarlighet och komplikationer.

Enligt National Organization for Rare Disorders (NORD) definieras Plasmacellsgaranom som följande:

"Plasma cell granuloma, also known as inflammatory pseudotumor, is a benign mass that can develop in various organs of the body. It is composed of plasma cells, which are white blood cells that produce antibodies, and other immune cells. The cause of plasma cell granulomas is not well understood, but they are thought to occur as a result of an abnormal immune response to an infection, injury, or inflammation. Plasma cell granulomas can cause symptoms depending on their location in the body. For example, if they develop in the lungs, they may cause coughing, chest pain, and shortness of breath. If they occur in the head and neck, they may cause difficulty swallowing, hoarseness, or nasal congestion. Treatment options for plasma cell granulomas include surgery to remove the mass, corticosteroids to reduce inflammation, and radiation therapy."

Så en medicinsk definition av Plasmacellsgranulom är en samling av plasma cells och andra immunceller som bildar en godartad massa i olika kroppsdelar. Orsaken till Plasmacellsgranulom är inte väl etablerad, men det tros bero på en abnormal immunrespons till en infektion, skada eller inflammation. Behandlingen kan innebära kirurgi för att ta bort massan, corticosteroider för att minska inflammationen och strålbehandling.

'Pulmonary plasma cell granuloma' är en sällsynt lungsrelaterad patologisk förändring som kännetecknas av en samling av immunceller, däribland plasma cells, i lungvävnaden. Detta ledde till bildandet av en granulom, ett välavgränsat område av inflammation.

Plasma cells är vit blodkroppar som producerar antikroppar och spelar därför en viktig roll i immunförsvaret. I en pulmonary plasma cell granuloma, dessa celler samlas tillsammans med andra inflammatoriska celler, såsom lymfocyter och macrophages.

Även om orsaken till pulmonary plasma cell granulomas inte är fullständigt förstådd, anses det att de kan vara relaterade till olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och reaktiva processer till främmande ämnen. I vissa fall kan orsaken vara okänd.

Symptomen på pulmonary plasma cell granuloma kan variera från ingen symptom alls till andningssvårigheter, hosta eller bröstsmärta. Behandlingen beror på underliggande orsak och symtom; ibland behövs inget behandlingsbehov om det inte finns några symtom. I andra fall kan kirurgiskt avlägsnande, läkemedelsbehandling eller observation vara lämplig.

Epithelioid cells are a type of immune cell that is often found in granulomas, which are nodular collections of immune cells that form in response to chronic inflammation or the presence of foreign substances in the body. These cells are large and have a distinctive appearance under the microscope, with abundant pink cytoplasm and eccentrically placed nuclei that give them a "fried egg" shape.

Epithelioid cells are actually a type of activated macrophage, which is a type of white blood cell that plays an important role in the immune system by engulfing and destroying foreign substances such as bacteria and viruses. When macrophages become activated in response to chronic inflammation or the presence of certain types of foreign substances, they can differentiate into epithelioid cells.

Epithelioid cells are often found in granulomas that are associated with a variety of diseases, including tuberculosis, sarcoidosis, and certain fungal infections. The formation of granulomas is thought to be a way for the immune system to contain and isolate foreign substances or chronic inflammation, but the exact function of epithelioid cells within granulomas is not fully understood.

"Letalt mittlinje" (midline) refererar till en imaging-befattnings term som används för att beskriva strukturer eller patologiska processer som ligger nära den mellersta linjen i kroppen, vanligtvis från nacken och ned till buken.

En "granulom" är en speciell typ av inflammatorisk reaktion som uppstår när immunförsvaret försöker bekämpa ett främmande ämne, såsom en infektion eller ett utländskt material. Granulomer består ofta av samlingar av immunceller, bland annat makrofager och lymfocyter, som omger och försöker neutralisera det främmande ämnet.

Då kan en definition av "letalt mittlinje-granulom" vara: "En inflammatorisk reaktion i form av ett granulom som bildas nära den mellersta linjen i kroppen, ofta orsakad av en infektion eller ett utländskt material."

Det är värt att notera att det kan finnas specifika sjukdomar som är kopplade till letalt mittlinje-granulom, såsom histoplasmos och tuberkulos.

'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).

Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.

Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.

Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.

Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.

'Mycobacterium bovis' är en långsam växande, fakultativt aerob bakterie som tillhör komplexet Mycobacterium tuberculosis-komplex (MTBC). Det är en av de huvudsakliga orsakerna till tuberkulos hos nötkreatur och kan även orsaka sjukdom hos människor, framförallt efter exponering för infekterade djur eller konsumtion av smittat mjölkprodukter.

Många fall av tuberkulos hos människor som orsakas av 'Mycobacterium bovis' är associerade med respiratorisk smitta från infekterade individer eller från miljön, där bakterien kan överleva länge i vatten, jord och andra substrat.

Sjukdomen hos människor orsakad av 'Mycobacterium bovis' är kliniskt lika med tuberkulos orsakad av 'Mycobacterium tuberculosis', men den kan vara svårare att behandla på grund av resistens mot vissa typer av antibiotika.

'Ovum' är den biologiska termen för ett kvinnligt könscell, även känt som en äggcell. Det är den mogna, haploida cellen som produceras i äggstockarna (ovarierna) och kan bli befruktad av en spermie för att bilda en zygote, vilket är startpunkten för embryogenesen hos däggdjur. Ovum innehåller halva mängden kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell i kroppen och har potentialen att utvecklas till ett nytt individuellt organism om det blir befruktat och utvecklas till en fertil ägg.

En främmandekroppsreaktion (FKR) är ett immunologiskt svar som utlöses när ett främmande ämne, till exempel en bakterie eller ett protein från ett annat väsen, introduceras i kroppen. Denna reaktion orsakas av att kroppens immunsystem identifierar det främmande ämnet som en hot och svarar med att producera antikroppar och aktivera andra immunceller för att bekämpa och eliminera det. Främmandekroppsreaktioner kan vara antingen akuta eller kroniska, beroende på om de är tillfälliga eller fortsätter över en längre tidsperiod. I vissa fall kan FKR leda till allvarliga komplikationer och sjukdomar, som exempelvis autoimmuna sjukdomar.

'Mycobacterium tuberculosis' är en bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande, aerobisk grampositiv bakterie som har en unik celldelning och en mycket speciell cellvägg som innehåller ett högt lipidinnehåll, vilket gör den motståndskraftig mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Bakterien sprids främst via luften när en smittad person hostar eller nyser ut bakterier i form av droppar som kan andas in av en annan person.

Många människor som infekteras med M. tuberculosis visar inga symtom alls och har inte någon sjukdom, ett tillstånd som kallas latent TB-infektion (LTBI). Men om bakterien aktiveras och börjar växa i kroppen kan den orsaka en rad symtom, ofta på lungorna, men även på andra ställen i kroppen. Symptomen på tuberkulos kan inkludera hosta som varar länge (vanligtvis tre veckor eller mer), utslag i huden, feber, viktförlust, trötthet och nattsvett.

Tuberkulosen är en behandlingsbar sjukdom, men den kan bli livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen av tuberkulos kräver ofta flera olika antibiotika under en lång tidsperiod, vanligtvis under sex månader eller mer.

Livertuberkulose (LTB) är en infektionssjukdom orsakad av mykbakterien Mycobacterium tuberculosis. Denna form av tuberkulosen berör levern och kan uppstå som en komplikation till en aktiv tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen, eller som en sjukdom hos sig själv i levern utan att det finns några tecken på infektion på andra ställen.

Vid livertuberkulose kan bakterierna angripa levercellerna och orsaka nekros (död av celler) och bildning av granulomer, som är speciella samlingar av immunceller som försöker bekämpa infektionen. I vissa fall kan granulomen bli så pass stora att de skadar levervävnaden och orsakar levercystor eller abscesser.

Symptomen på livertuberkulose kan variera, men kan inkludera trötthet, viktminskning, feber, svullnad i buken, smärta i övergången mellan buk och bröstkorg (övre del av magtrakten), leverförstoring och i vissa fall gulsot. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka levervävnan med hjälp av en biopsi, där en liten del av levern tas bort för mikroskopisk och kulturell analys.

Behandlingen av livertuberkulose består ofta av en kombination av flera antibiotika som behandlar tuberkulos, vanligtvis under en period av sex månader eller längre. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna skadad levervävnad eller dränera abscesser.

En mykobakterieinfektion är en infektion orsakad av bakterier i släktet Mycobacterium, som innefattar flera olika arter, bland annat de som orsakar tuberkulos och lepra. Dessa bakterier har en speciell cellvägg som gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Infektionerna kan vara svåra att behandla och kräver ofta långvarig behandling med specifika läkemedel. Symptomen på en mykobakterieinfektion kan variera beroende på vilken art av Mycobacterium som orsakar infektionen, men kan inkludera hosta, feber, trötthet och viktminskning.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

'Maskantigener' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara att ni förväxlar det med 'maskerade antigener', som är ett begrepp inom immunologin. Maskerade antigener är molekyler som har förmågan att undgå upptäckt och attack av det immuna systemet, genom att bära en sorts "mask" av andra molekyler som döljer dem från den immunologiska responsen. Detta sker ofta när ett virus eller en bakterie infekterar en värdcell, där de kan modifiera cellens yta så att det immuna systemet inte känner igen cellen som främmande och attackerar den.

Therapeutic Drug Monitoring (TDM) är ett laboratoriemässigt metod för att mäta koncentrationen av ett visst läkemedel i kroppen, oftast i blodet. Det görs vanligen genom att ta ett blodprov från patienten och analysera det med hjälp av kromatografi, masspektrometri eller immunoassay.

Syftet med TDM är att säkerställa att läkemedelskoncentrationen ligger inom ett terapeutiskt intervall som är kliniskt effektivt och har acceptabelt lågt risk för biverkningar. Det kan användas när det behövs noggrann kontroll över läkemedelsnivåer, till exempel vid behandling med immunosuppressiva läkemedel efter en transplantation eller vid behandling av psykiatriska sjukdomar.

Genom att mäta och justera läkemedelsdoser baserat på TDM-resultaten kan läkare ställa in patientens medicinska behandling för att uppnå bättre terapeutiska effekter med mindre risk för biverkningar.

"CBA mice" är en typ av möss som används i forskning. "Inavlad" betyder att denna specifika stam av möss har blivit renrasig genom flera generationers avel med syfte att få en homogen population med konsekventa egenskaper och arvsmassa.

CBA (Cooperative Biology Assessment) är en av de vanligaste musstammarna använda inom biomedicinsk forskning, känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra möss. Dessa egenskaper gör CBA-möss till ett attraktivt val för forskare som studerar åldrande och åldringsrelaterade sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa störningar och kardiovaskulära sjukdomar.

CBA-möss har också ett starkt immunsvar och är väl lämpade för studier av immunologiska fenomen och infektionssjukdomar. Det finns flera genetiskt distinkta CBA-substränger, såsom CBA/CaJ, CBA/Ca, CBA/J och CBA/N, som kan ha olika egenskaper eller användningsområden inom forskningen.

'Calymmatobacterium' er en genus av bakterier som unntatt vanligvis består av én art, Calymmatobacterium granulomatis. Disse bakteriene er kjent for å være årsaken til en infeksjon som kalles granuloma inguinale, en seksuelt overført infeksjon som forekommer mest i subtropiske og tropiske områder. Infeksjonen fører vanligvis til smertefri, ulcererende hudlæsioner i de generelle områdene for kjønnet.

Det er viktig å nevne at 'Calymmatobacterium'-infeksjoner kan behandles effektivt med antibiotika, og tidlig behandling kan forhindre alvorlige komplikasjoner og spredning av infeksjonen.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Tuberkulose (TB) er en infektionssygdom forårsaget af bacillus Calmette-Guérin (BCG)-bakterien, der primært angriber lungerne, men som også kan sprede sig til andre dele af kroppen. Symptomerne på TB kan være hårdt at identificere og kan variere fra person til person, men ofte inkluderer de hoste, feber, træthed, sveden om natten og vægttab. TB er typisk behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vare op til seks måneder eller mere for at sikre fuldstændig udryddelse af bakterierne. Hvis TB ikke behandles korrekt og i tide, kan det være livstruende og føre til alvorlige komplikationer som bl.a. lungefibrose og andre permanente skader på lungerne.

Den medicinska definitiven av begreppet "blodmask" är Hæmoglobin (Hb) eller Erythrocyt som båda är komponenter i röda blodkroppar. Hæmoglobinet består av ett protein, globin, och en prostetisk grupp, hemen, som innehåller järn. Det primära syftet med hæmoglobinet är att transportera syre från lungorna till kroppens celler och koldioxid från cellerna till lungorna. Erytrocyterna, eller röda blodkropparna, innehåller hæmoglobin och utgör huvuddelen av blodets cellulära beståndsdelar.

'Ansiktsdermatoser' refererar till olika hudsjukdomar som primärt eller huvudsakligen drabbar ansiktet. Det finns många olika slags ansiktsdermatoser, och de kan variera mycket i symptom, orsaker och behandlingsmetoder.

Exempel på vanliga ansiktsdermatoser inkluderar:

1. Akne: En kronisk hudsjukdom som orsakas av ökad produktion av talg i hudens talgkörtlar och obstruktion av dessa körtlar. Det kan resultera i inflammation, rodnad, svullnad och utslag som pustlar eller vita huvuden (komedoner).

2. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktivitet hos blodkärlen i ansiktet, vilket resulterar i rodnad, varma känslor och inflammation. I vissa fall kan det leda till utslag som pustlar eller knölar.

3. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket resulterar i ökad celldelning och skalformning på huden. Det kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

4. Seborré: En hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i gråvita, skrynkliga skorpor eller fjäll på ansiktet.

5. Kontaktdermatit: En hudirritation eller allergisk reaktion som orsakas av direkt kontakt med ett irritativt eller allergeniskt ämne. Det kan leda till rodnad, klåda, svullnad och utslag på ansiktet.

6. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva blodkärl och inflammation, vilket resulterar i permanent rodnad, varma känslor, klåda och utslag på ansiktet.

7. Eksem: En grupp hudsjukdomar som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag på ansiktet.

8. Perioral dermatit: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag runt munnen och nästippen.

9. Lupus: En autoimmun sjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

10. Psoriasis: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till tjocka, rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

Neurocysticercosis definieras som en infektion orsakad av larver (cyster) av parasiten Taenia solium, som kan invandra i hjärnan och orsaka olika neurologiska symtom beroende på var de placerats och hur många cyster som finns. Infektionen sprids vanligtvis genom att en person äter mat som är kontaminerad med ägg från parasiten, ofta via smittkällor som saknar tillräcklig hygien vid toalettbesök eller matlagning. Symptomen på neurocysticercos kan variera mycket, men de kan inkludera huvudvärk, epilepsi, förändringar i beteende, svårigheter med balans och koordination, och i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som hydrocefalus eller stroke. Diagnosen ställs vanligtvis genom att använda sig av olika bilddiagnostiska metoder, såsom magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), tillsammans med serologiska tester för att upptäcka antikroppar mot parasiten i blodet. Behandlingen av neurocysticercos kan innebära användning av både antihelmin Eller och symptomatisk behandling, beroende på allvarlighetsgraden av infektionen och de symtom som uppvisas.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Lungtuberkulose, eller tuberculosis (TB) av lungorna, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar vanligen lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen.

Vid lungtuberkulose kan patienten uppvisa en rad symtom, som exempelvis hosta som varar länge (ibland med blodiga slemproppar), feber, nattsvettningar, viktminskning och trötthet. Sjukdomen sprids vanligen via luften när en smittad person hostar, nyser eller torkar sina slemhalsflussigheter. Andra människor kan då andas in bakterierna och bli smittade.

Diagnosen ställs ofta genom att undersöka slemprover från lungorna med hjälp av mikroskopi eller kultivering, men ibland behövs även andra tester som röntgenundersökningar och blodprov. Behandlingen består vanligen av en kombination av flera antibiotika under en längre tidsperiod, ofta i sex månader eller mer. Det är viktigt att behandlingen följs noggrant för att undvika re resistance och fortsatt smitta till andra.

'Mycobacterium avium' är en art av saprofytiska mykobakterier som kan påträffas i miljön, särskilt i vatten och jord. Denna bakterieart är vanligen inte skadlig för friska människor men kan orsaka infektioner hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta eller pågående cancerbehandling.

Infektioner orsakade av 'Mycobacterium avium' kallas ofta MAI (Mycobacterium avium-komplex) och kan ge upphov till en rad symtom, bland annat lungsjukdomar, lymfkörtelinflammationer och hudinfektioner. Diagnosen ställs vanligen genom att kultivera bakterier från patientens kroppsvätskor eller vävnader och sedan identifiera arten med hjälp av molekylärbiologiska metoder. Behandlingen innefattar ofta långvarig antibiotisk terapi med flera olika läkemedel för att säkerställa effektiv bakterieodödande.

Schistosomiasis japonica är en parasitär infektion som orsakas av flatmasken Schistosoma japonicum. Denna speciella art av schistosomiasomiasis är endemisk i Asien, särskilt i Japan, Kina och Filippinerna.

Infektionen uppstår när en värd utsätts för kontakt med cercarier (larver) som frigörs från vattenlevande snäckor som är den intermediära värden för parasiten. Cercarierna penetrerar huden och migrerar till levern där de utvecklas till vuxna maskar. Vuxna maskar lägger ägg i blodkärlen runt levern, vilket orsakar en immunreaktion som kan leda till inflammation, skada organ och orsaka allvarliga komplikationer om den inte behandlas.

Symptomen på schistosomiasis japonica kan variera från milda till allvarliga och inkluderar diarré, magont, feber, muskelvärk, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan infektionen leda till levercirros, blod i urinen, hjärtsvikt och neurologiska komplikationer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa ägg från parasiten i avföring eller urin. Behandlingen består ofta av en kurs med praziquantel, ett läkemedel som dödar vuxna maskar och lindrar symtomen.

'Klippben' (latin: Os coxae) är ett skelettparti som består av tre ben, ilium, ischium och pubis, som fusionerats till en enhet. Klippbenet utgör en del av bäckenet och är fästat med ryggen via sacroiliacaarticulationen. Det är också fästat med lårbenet via höftleden (articulatio coxae), vilket möjliggör rörelser som gång, sittande och stående.

Lymfkörteltuberkulos (även känd som scrofula) är en infektionssjukdom orsakad av Mycobacterium tuberculosis-bakterien, samma bakterie som orsakar vanlig lungtuberkulos. Lymfkörteltuberkulos drabbar ofta halsens lymfkörtlar och ger upphov till små, hårda knölar eller svullnader i halsen eller nacken. Sjukdomen är vanligast hos barn under 5 års ålder och hos personer med nedsatt immunförsvar. Lymfkörteltuberkulos behandlas vanligen med en kombination av antibiotika under ett längre tid.

'Mycobacterium Infections, Nontuberculous' (NTM) refererer til infektioner forås af bakterier af slægten Mycobacterium undtaget de mest almindelige tuberkulose- og lepra-bakterier. Der findes over 190 kendte arter af nontuberculøse mykobakterier, hvoraf mange kan være patogene for mennesker. Disse bakterier er ofte forekommende i miljøet, herunder i vand, jord og dyr. Infektioner med NTM er på vej til at blive mere almindelige verden over, sandsynligvis pga. ændrede miljøforhold og forbedret diagnosticering.

NTM-infektioner kan ramme enhver del af kroppen, herunder lungerne, huden, lymfen og andre organer. De mest almindelige NTM-infektioner er lungesygdomme, som ofte forekommer hos personer med strukturelle ændringer i lungerne, fx hos dem med bronkiektase eller emfysem. Symptomerne på en NTM-infektion kan være svage og inkludere hoste, træthed, feber, vægttab og sveden om natten.

Diagnosen af NTM-infektioner kan være udfordrende, da symptomerne kan ligne andre respiratoriske sygdomme, herunder tuberkulose. Diagnostikken kræver ofte en kombination af kliniske undersøgelser, bakteriologiske prøver og billeddiagnostiske metoder som røntgen eller CT-scanning.

Behandlingen af NTM-infektioner er kompleks og kan kræve en kombination af flere antibiotika for at sikre effektivitet. Længerevarig antibiotisk behandling på op til 12-24 måneder kan være nødvendig for at sikre fuldstændig udryddelse af infektionen. I visse tilfælde, hvor patienten ikke reagerer på antibiotika eller har en svær infektion, kan kirurgisk behandling være nødvendig.

Preventive foranstaltninger mod NTM-infektioner omfatter at undgå eksponering for potentielle kilder til infektion, herunder fugtige miljøer som sumpede kældre eller vandløb. Det anbefales også at holde en god lungehygiejne og undgå rygning og anden passiv rygning.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

'Schistosoma japonicum' är en parasitisk mask som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, i människor. Den tillhör trematodklassen och lever som vuxen parasit i blodkärlen hos sötvattslivande sniglar och människor. Sjukdomen sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta under arbete eller aktiviteter i vattenrelaterade miljöer som jordbruk, fiske eller bad.

Vuxna maskar av 'Schistosoma japonicum' är smala och långsträckta och kan bli upp till 15 mm långa hos honor och 7 mm hos hanar. De lever i par i människans blodkärl, där honorna lägger ägg som sedan passerar ut genom urinen eller avföringen. Om dessa ägg kommer i kontakt med vatten kläcks de och frisätter miracidier, en sorts larver som infekterar sötvattenssniglar. Efter en period av tillväxt och multiplikation inne i sniglorna släpps cercarier ut, ytterligare en typ av larver som kan penetrera människors hud och orsaka infektion.

Symptomen på schistosomiasis orsakad av 'Schistosoma japonicum' inkluderar akuta och kroniska faser. Akuta symtom uppstår vanligen 1-2 månader efter exponering och kan vara feber, muskelsmärtor, hosta, andnöd, halsont och hudutslag (urtikaria). Kroniska symtom kan inkludera lever- och tarmsjukdomar, katarrer i urinvägar och äggledare samt neurologiska komplikationer om maskarna migrerar till centrala nervsystemet.

För att undvika infektion bör man undvika att bada, simma eller vada i sötvattensreservoarer där sniglar förekommer, och använda skyddande kläder och skor om detta inte kan undvikas. Vid misstänkt eller bekräftat fall av schistosomiasis bör man söka läkarvård och behandling med praziquantel.

Hudtuberkulose, även känd som skålformig tuberkulos eller Cutaneous tuberculosis (CTB), är en sällsynt form av tuberkulossjukdomen som orsakas av mycobacterium tuberculosis-bakterien och visar sig i huden. Det finns olika typer av hudtuberkuloser, inklusive skålformig tuberkulos, lymfogen tuberkulos, tuberculidreaktioner och hematogena tuberkulos. Symptomen på hudtuberkulose kan variera beroende på typen, men de vanligaste symptomen inkluderar röda, svullna eller ömma hudområden, blåsor, sår, knölar eller ärr. Hudtuberkulosen behandlas vanligtvis med flera antibiotika under en längre tidsperiod för att undvika rekurrens och utveckling av resistens.

Medicinskt sett definieras mjältsjukdomar som sjukdomar eller störningar i funktionen hos mjälten (splenus). Mjälten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en central roll i immunförsvaret, blodcellsproduktionen och homeostasen av blodet.

Mjältsjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på orsaken till sjukdomen. Några exempel är:

1. Infektionsrelaterade mjältsjukdomar: Mjälten kan bli inflammerad eller skadad på grund av infektioner, som till exempel bakterieinfektioner (t.ex. pneumokocker och salmonella), virusinfektioner (t.ex. HIV och mononukleos) och parasitära infektioner (t.ex. malaria och leishmaniasis).
2. Hematologiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara förstorad eller funktionellt störd vid olika blodsjukdomar, som till exempel lymfom, leukemi, hemolytisk anemi och trombotiska mikroangiopati.
3. Autoimmuna mjältsjukdomar: Vid vissa autoimmuna sjukdomar kan mjälten bli angripen av den egna immunförsvaret, vilket kan leda till förstoring och skada på mjälten. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit och autoimmun hemolytisk anemi.
4. Vaskulära mjältsjukdomar: Mjälten kan drabbas av sjukdomar som beror på skador på blodkärlen, till exempel infarkt, ateroskleros och vasculit.
5. Neoplastiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara inblandad i cancerutvecklingen, som primära mjälttumörer eller metastaser från andra cancerformer.

Symptomen på mjältsjukdomar kan variera beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad. Vanliga symtom inkluderar trötthet, viktminskning, feber, nattsvett, smärta i övergången mellan buken och bröstet, benstelhet, blåmärken och blödningar. Behandlingen av mjältsjukdomar beror på sjukdomens orsak och kan innefatta mediciner, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

'Läppsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som primärt eller sekundärt berör munnen och läpparna. Det kan inkludera en rad olika problem, från infektioner och hudutslag till strukturella avvikelser och cancer. Några exempel på läppsjukdomar är herpes simplex (läppfeber), munsår (aphtous stomatit), aktinisk kiresis (solskador på läppen) och oral squamous cell carcinoma (muncancer).

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormalt beteende eller symptom i munnen eller på läpparna, för en korrekt diagnos och behandling.