En autosomalt dominant missbildning, kännetecknad av akrocefali (spetsig skalle), exoftalmus (utstående ögon), hypertelorism (stort avstånd mellan ögonen), strabismus (skelögdhet), papegojnäsa, liten underkäke och utskjutande överkäke.
Dålig benbildning, såväl i enstaka ben som i flera ben tillsammans. Syn. dysostos.
En ärftlig sjukdom som uppträder i två former: den fullständiga (Franceschettis syndrom) kännetecknas av antimongoloid lutning av ögonlocksspringorna, kolobom (sprickbildning) i de nedre ögonlocken, mikrognati, okbågshypoplasi och onormalt små ytteröron. Den överförs autosomalt. Den ofullständiga formen (Treacher Collins syndrom) har samma särdrag, men mindre framträdande. Den förekommer sporadiskt, men en autosomalt dominant ärftlighet misstänks.
Medfödda missbildningar eller andra abnormaliteter i skallens och ansiktets benstrukturer.
Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
Hypertrichosis är ett medicinskt tillstånd där det förekommer excesivt hårväxt över hela kroppen eller delar av kroppen, utöver det normativa mönstret för kön och etnicitet. Det kan vara congenitalt (finns vid födelsen) eller acquisitivt (utvecklas senare i livet). Hypertrichosis skiljer sig från hirsutism, som är en ökad behåring hos kvinnor orsakad av överproduktion av androgener.

Kraniofacial dysostosis är ett samlingsbegrepp för en grupp med ovanliga tillstånd som kännetecknas av missbildningar i ansiktsbenen och skallbenen. Ordet "dysostosis" kommer från grekiskan och betyder "svårighet att forma ben". Kraniofacial dysostosis kan vara medfött eller uppstå under fostertiden, och orsaken kan vara genetisk, miljömässig eller en kombination av båda.

Tillståndet kan variera i allvarlighet från milda till svåra missbildningar, inklusive:

* Ansiktsben som är underutvecklade, formade ovanligt eller saknas helt
* Förstorad eller för liten skalle
* Förändringar i ansiktets form och symmetri, inklusive smal eller bred näsa, smal eller bred mun, utskjutande kindben och/eller ögonbryn, smala ögonspringor och/eller lägre placerade öron
* Förändringar i tänder och käkar, inklusive små, formade ovanligt eller saknas tänder, eller käkar som är underutvecklade eller ovanligt formade
* Höjdskillnader mellan vänster och höger sida av ansiktet eller skallen
* Andra tillstånd som hörselförlust, näsa- och/eller andningsproblem, ögonproblem och neurologiska symptom.

Det är värt att notera att kraniofacial dysostosis kan förekomma ensamt eller i kombination med andra genetiska tillstånd eller syndrom.

"Benskörrelsebrist" eller "benbildningsdefekter" är medicinska termer som refererar till abnormaliteter eller brister i utvecklingen och formationen av benvävnad. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, fetalexponering för teratogeni (substanser som kan skada fostret under dess utveckling), infektioner eller trauma.

Det finns två huvudtyper av benbildningsdefekter: kongenitala och acquired. Kongenitala benbildningsdefekter förekommer vid födseln eller uppstår under den tidiga barndomen, medan acquired benbildningsdefekter utvecklas senare i livet som ett resultat av sjukdom, skada eller strålning.

Exempel på kongenitala benbildningsdefekter inkluderar osteogenesis imperfecta (småbenämning), achondroplasi (dvärgväxt) och fibula aplasi (absens av skenbenet). Exempel på acquired benbildningsdefekter inkluderar Pagets sjukdom, osteomyelit (beninfektion) och bencancer.

Behandlingen av benbildningsdefekter kan variera beroende på typen och svårighetsgraden av defekten. Behandlingen kan omfatta operation, mediciner, ortoser eller proteser för att hjälpa till att korrigera anatomiska avvikelser och förbättra funktionen. I vissa fall kan terapi och rehabilitering också vara aktuella för att hjälpa individen att hantera eventuella relaterade funktionshinder.

'Mandibulofacial dysostosis' är ett medfött skelettfel som främst berör ansiktsskelettet. Detta tillstånd orsakas av abnormaliteter i den tidiga embryonalutvecklingen och kan vara associerat med andra genetiska eller strukturella avvikelser.

Specifika drag på ansiktet inkluderar en smal, hög och ofta asymmetrisk näsa, underutvecklad underkäke (mandibula), smala ögonbryn, små öron med nedsatt hörsel och ibland avvikande form på yttre öronen (microtia eller anotia). Andra möjliga symptom kan vara problem med tändkörtlarna, käkmuskulatur och sväljning. I allvarligare fall kan det finnas inre strukturella avvikelser som påverkar hjärnan, ögonen eller andningsvägar.

Det är viktigt att notera att varje individ med mandibulofacial dysostosis kan ha olika grader och kombinationer av dessa symptom. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och ibland genetisk testing. Behandlingen är ofta multidisciplinär och kan innefatta kirurgi, logopedisk terapi, hörselhjälpmedel och andra stödjande insatser beroende på individuella behov.

Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.

Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.

Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.

'Revben' (latin: Costa) är en benartad, flat och långsmal benstruktur i vårt kroppsskelett. Människan har tolv par revben som är förbunden med bröstkorgens (thorax) ryggsida via de rörliga lederna revbenskorgen (sternum). Revbenen skyddar också viktiga vitala organ såsom hjärtat och lungorna. De har också muskelanslutningar, särskilt mellanrevbenen (costae verae) som är viktiga för andningen genom att de hjälper till att expandera bröstkorgen när vi andas in.

'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).

Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.

Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.

Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.

Hypertrichosis är ett medicinskt tillstånd där det förekommer excesivt hårväxt över hela kroppen eller delar av kroppen, bortom det som anses normalt för kön, ålder och etnicitet. Det kan vara konstitutionellt, betingat av ärftlighet, eller acquired, orsakad av mediciner, hormonella störningar eller andra sjukdomar.