Kroppstemperaturförändringar
Kroppstemperatur
Kroppstemperaturreglering
Temperatur
Termografi
Hudtemperatur
Värmereceptorer
Termometrar
Varm temperatur
Thermosensing
Thermometry
Sänkt kroppstemperatur
Infraröda strålar
Telemetri
Värmeledningsförmåga
Storm Surge
Växthuseffekt
Seasons
Uppvärmning
Vintersömn
Climate Change
Global Warming
Kryoterapi
Dygnsrytm
Tidsfaktorer
Värmeslag
Pung
Frossa
Hypertermi, framkallad
Visible Human Projects
Tonfisk
Ryggradsförträngning
Encyklopedier, principer
Ryggradskanal
Ligamentum flavum
Cauda equina
Kroppstemperaturförändringar kan definieras som avvikelser från den normala kroppstemperaturen, vilken för de flesta vuxna män och kvinnor är omkring 37°C (98,6°F). Kroppstemperaturförändringar kan vara både primära eller sekundära.
Primära kroppstemperaturförändringar orsakas av sjukdomar som påverkar termoregleringen i hjärnan, till exempel feber orsakad av en infektion. Andra exempel på primära kroppstemperaturförändringar är hypo- och hypertermiskt syndrom, där temperaturen regleras felaktigt på grund av sjukdom i hjärnan eller centrala nervsystemet.
Sekundära kroppstemperaturförändringar orsakas av andra faktorer än sjukdomar som påverkar termoregleringen, till exempel förändringar i värmeproduktionen eller vätskebalansen. Exempel på sekundära kroppstemperaturförändringar är hypo- och hypertermier som orsakas av utomhusmiljöns temperatur, fysisisk ansträngning, dehydrering eller mediciner.
Det är viktigt att notera att både för höga och för låga kroppstemperaturer kan vara farliga och kräva medicinsk behandling.
Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.
Kroppstemperaturregleringen (eller termoregulering) är den process där kroppen reglerar sin egen temperatur för att hålla den inom ett normalt intervall, vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. Denna process styrs av det autonoma nervsystemet och involverar mekanismer som kyla ner eller värmer upp kroppen beroende på omgivningstemperatur och fysisk aktivitet. Värme kan genereras genom muskelaktivitet eller metaboliska processer, medan avkylning sker genom svettning eller vasodilation i huden för att öka värmetappningen.
Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.
Termografi definieras inom medicinen som användning av termiska kameror för att mäta differentialer i yttre kroppstemperatur och producera bilder (termgrafi) som visar dessa skillnader. Inom klinisk praktik kan termografi användas för att hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomszustånd, såsom inflammation, muskuloskeletala skador och vaskulära störningar.
Det är värt att notera att termografi inte anses vara en förstahandsmetod för diagnos inom den flesta områden av medicinen, men kan istället komplettera andra diagnostiska tester och fysiska undersökningar. Dessutom bör termografin tolkas med försiktighet eftersom det finns en mängd faktorer som kan påverka den yttre kroppstemperaturen, inklusive aktivitet, ålder, kön och miljöfaktorer.
Hudtemperatur (skin temperature) är den temperatur som registreras på ytan av huden. Denna temperatur kan variera beroende på flera faktorer, såsom omgivningstemperatur, blodgenomströmning och kroppens ställning. Hudtemperaturen mäts vanligen med termometer, ofta i form av en infraröd termometertyp som mäter strålning från huden istället för att ta kontakt med den direkt. Normalvärdet för genomsnittlig hudtemperatur ligger vanligtvis kring 32-35°C, men det kan variera beroende på individuella skillnader och områden på kroppen där temperaturmätningen utförs. Vid sjukdom eller feber kan hudtemperaturen vara högre eller lägre än normalt.
'Värmereceptorer' är nervceller eller specifika sensoriska neuron som reagerar på temperaturförändringar och sänder signaler till centrala nervsystemet för att uppfatta och reglera kroppstemperatur. De kan aktiveras vid ökad temperatur och leda till en subjektiv upplevelse av värme. Exempel på värmereceptorer är de som finns i huden, men det finns också sådana i inre organ och kroppsvätskor.
I en medicinsk kontext refererar termometern till ett instrument som mäter kroppstemperaturn hos en individ. Det finns olika typer av termometrar, men de flesta av dem mäter temperatur i grader Celsius eller Fahrenheit. De vanligaste typerna av medicinska termometrar är:
1. Oral termometer: Används för att mäta munnen temperatur. Den placeras under tungan och hålls där i ungefär en minut för att få en korrekt temperaturmätning.
2. Rektal termometer: Används för att mäta rektaltemperatur, det vill säga temperaturen inne i analöppningen. Den är speciellt anpassad för denna typ av användning och bör hållas kvar i ungefär en till två minuter för att få en korrekt temperaturmätning.
3. Ohörbar termometer: Används för att mäta kroppstemperatur utan att göra någon nämnvärd störning. Den är oftast av formen en liten punkt som placeras under armhålan eller i örat och använder infraröd strålning för att mäta temperaturen.
4. Axillär termometer: Används för att mäta armhålans temperatur. Den placeras i armhålan och bör hållas kvar i ungefär fem minuter för att få en korrekt temperaturmätning.
Det är viktigt att använda en termometer på rätt sätt för att få en korrekt temperaturmätning och undvika felaktiga resultat.
I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.
Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.
I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).
En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.
Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.
Thermosensing refererer til evnen til å detektere og reagere på ændringer i temperatur, enten for at beskytte celler og organismer mod skade eller for å regulere kroppens fysiologiske funksjoner. Dette oppnås gjennom en klasse av proteiner kalt "thermosensorer", som inkluderer ionkanaler, G-protein-koblede reseptorer og enzymer. Disse molekyler har evnen til å endre sin struktur og aktivitet i tiltaket til ændringer i temperatur, og de aktiverer signalveier som fører til fysiologiske svar som termoregulering, inflammasjon og apoptose (programmert celledød).
Et eksempel på en termosensor er TRP-kanalenen (Transient Receptor Potential), som er en type ionkanal som åpner og lukker i tiltaket til temperaturforandringer. Når temperaturen stiger, vil noen TRP-kanaler åpne seg og tillate kationer som calcium og natrium til å strømme inn i cellen, aktivering av intracellulære signalveier som fører til en varmesensitiv respons. Andre typer av termosensorer inkluderer heat shock proteiner (HSP), som er enzymer som hjelper med å folde og stabilisere andre proteiner under forhøyet temperatur, og G-protein-koblede reseptorer som aktiveres av temperaturfølsomme ligander.
Thermosensing spiller en viktig rolle i mange fysiologiske prosesser, inkludert regulering av kroppstemperatur, smertesensning, immunrespons og cellulær homeostase. Feilfunksjon i termosensorer kan også være involvert i ulike sykdommene, som f.eks. feber, autoimmune lidelser og kreft.
Thermometry är läran om och metoder för att mäta temperatur. Det innefattar användning av termometrar och andra instrument som kan registrera värmen i ett objekt eller en kropp, vanligtvis uttryckt i enheter som Celsius, Fahrenheit eller Kelvin.
Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.
En sänkt kroppstemperatur, även känd som hypotermi, är ett tillstånd där kroppens centrala temperatur sjunker under det normala normothermiska området, vanligtvis under 35°C (95°F). Detta kan orsakas av exposure för långa tider i kyla, utöver fysisk ansträngning eller vissa medicinska tillstånd som skador på hjärnan eller endokrina systemet. Hypotermi kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling för att förhindra allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstillestånd och andningsförlamning.
Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).
Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.
Telemetri är inom medicinen en metod för att kontinuerligt och avdistans övervaka och registrera patienters vitala funktioner, såsom hjärtverksamhet, blodtryck, syrehalt i blodet och andning. Detta görs genom ansluta en liten telemetrienhet till patienten som sedan skickar data via radiovågor till ett mottagande enhet eller basstation. Denna metod möjliggör kontinuerlig övervakning av patientens hälsotillstånd, särskilt viktigt för kritiskt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar eller under operationer. Telemetri kan även användas för att övervaka patienter med kroniska sjukdomar som hjärtsjukdom eller lungsjukdom i deras vardagliga liv.
"Acklimatisering" er en proces hvor et levende væsen tilpasser sig til en ny miljø, oftest i forbindelse med ændringer i temperatur, luftfuktighed eller tryk. I medicinsk sammenhæng refererer acklimatisering ofte til den proces, hvor kroppen tilpasser sig til fysisk aktivitet på højere højder, hvor der er lavere mængder ilt i luften.
Denne proces involverer ændringer i respirations- og cirkulationssystemet for at forbedre leveringen af ilt til musklerne under aktiviteten. Denne proces kan tage tid, og det anbefales derfor at acklimatisere sig gradvis over en periode på flere dage eller uger, alt efter højden og den fysiske aktivitet, man planlægger at udføre.
'Värmeledningsförmåga' (thermal conductivity) är ett mått på hur effektivt en material kan leda värmeenergi. Det definieras som den mängd värme per tidsenhet som transporteras genom en given area med en given tjocklek i materialet, när temperaturgradienten är 1 Kelvin per meter.
Thermal conductivity anges vanligen i enheten Watt per meter-Kelvin (W/(m·K)). Material med hög värmeledningsförmåga kan leda värme mycket effektivt, medan material med låg värmeledningsförmåga är sämre på att leda värme.
Exempel på material med hög värmeledningsförmåga är silver och koppar, medan exempel på material med låg värmeledningsförmåga är luft och isoleringsmaterial som mineralull.
En storm surge är en temporär översvämning av ett kustområde som orsakas av en kombination av extrema tidvattenuppgångar och starka vindar under en tropisk cyklon, orkan eller annan typ av storm. Storm surgen kan leda till betydande skador och förluster på människor och egendom. Den höjda havsnivån kan vara mycket farlig, särskilt i kombination med en stor vågvall eller flodvågor som kan översvämma omgivande landområden.
'Climate' er ikke direkte en medicinsk term, men det refererer til den gjennomsnittlige veather- eller væromstendighetsforhold i et område over en lengre periode av tid (typisk over 30 år). I en bredere sammenheng kan klima ha en betydelig effekt på helse og sykdom. For eksempel kan varme temperaturetter føre til opphav til termisk stress, som kan forværre eksisterende helsesertifikater hos einige befolkningsgrupper, særlig eldre mennesker og barn. Andre klimefaktorer som ultraviolet stråling, luftkvalitet og allergener kan også ha en betydelig effekt på helse. I takt med at klimaendringene forverrer, forventes det at noen av disse effektene vil bli værre og at nye helsesrisikoer vil oppstå.
"Växthuseffekten" är ett fenomen där vissa ämnen i jordens atmosfär, särskilt växthusgaserna som koldioxid, metan och vätefluorid, absorberar och avger infraröd strålning. När solljuset träffar jorden värms den upp och sänder ut infraröd strålning tillbaka till atmosfären. Växthusgaserna absorberar denna strålning och vänder en del av den tillbaka mot jordens yta, vilket orsakar en ökning av temperaturen i jordens lägre atmosfär och på jordytan.
Den naturliga växthuseffekten har varit viktig för livet på jorden, eftersom den håller temperaturen stabilt och tillräckligt varm för att stödja livsformer som vi känner till. Men under de senaste 150 åren har mänsklig aktivitet, särskilt bränsleförbränning och avskogning, ökat koncentrationen av växthusgaserna i atmosfären, vilket har lett till en ökad växthuseffekt och en snabbare uppvärmning av jorden, även känd som global uppvärmning.
'Seasons' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett naturligt fenomen som vanligtvis refererar till de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Varje årstid har sin unika kombination av temperatur, nederbörd och dagsljus som påverkar miljön och levande varelsers beteende och livscykel.
I medicinsk kontext kan årstider ha en viss relevans när det gäller säsongsbundna sjukdomar eller fenomen, såsom säsongsrelaterade allergi, smittsjukdomar som flu eller andra infektionssjukdomar som kan vara vanligare under vissa årstider. Dessutom kan årstiderna ha en effekt på människors fysiska och mentala hälsa, till exempel kan många människor uppleva säsongsbundna depressioner eller känslor av tristess under de mörkare vintermånaderna.
I medicinsk kontext, betyder "uppvärmning" ofta att gradvis öka kroppens temperatur eller blodgenomströmning till en viss del av kroppen, oftast musklerna. Detta görs vanligtvis som en del av en uppvärmningsrutin före fysisk aktivitet för att förbereda kroppen och minska risken för skador. Uppvärmningen kan innebära olika typer av övningar, såsom lättgående stretching, små hopp eller löpning på plats, som alla hjälper till att öka kroppstemperaturen och blodgenomströmningen.
'Vintersömn' är ett informellt begrepp och saknar en universell medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en känsla av trötthet, sömnighet eller minskad energilevel under vintermånaderna, särskilt i tempererade klimatzoner där dagarna blir kortare och mörka. Detta fenomen kan delvis bero på en förändring av den naturliga ljus-mörkercykeln som styr vår inre biologiska klocka, eller circadian rytm. I vissa fall kan det vara relaterat till ett tillstånd som kallas säsongsbunden depression (SAD), även känt som vintersjukan, som är en form av klinisk depression som tenderar att uppträda under vintermånaderna. Emellertid bör det noteras att inte alla personer som upplever trötthet eller sömnighet under vintern har säsongsbunden depression.
Climate change, according to the medical field, refers to significant changes in temperatures and weather patterns over time, which can have various impacts on human health. These changes may lead to increased heat-related illnesses and deaths, as well as more frequent and severe natural disasters such as storms, floods, and wildfires, all of which can cause injuries and displacement. Additionally, climate change can affect the spread of infectious diseases by altering the habitats and behavior of disease carriers like mosquitoes and ticks. Changes in air quality due to increased pollution and higher pollen counts can also worsen respiratory conditions like asthma. Overall, climate change poses a significant threat to public health and requires urgent action to mitigate its effects.
Global warming is a long-term increase in Earth's average temperature due to human activities, primarily the emission of greenhouse gases like carbon dioxide and methane into the atmosphere. These gases trap heat from the sun, causing the planet to warm up. The term "global" implies that this warming affects the entire planet, not just localized areas.
The increase in global temperatures leads to various environmental changes, including rising sea levels, melting polar ice caps, and more frequent and severe weather events such as hurricanes, droughts, and heatwaves. These changes pose significant challenges for ecosystems, biodiversity, and human societies worldwide.
It's important to note that while the Earth's climate has always gone through natural cycles of warming and cooling, scientific evidence overwhelmingly indicates that the current trend in global warming is primarily driven by human activities and is unprecedented in scale and speed.
Kryoterapi är en behandlingsmetod där man använder extremt låga temperaturer för att behandla olika medicinska tillstånd. Behandlingen kan involvera exponering av en specifik del av kroppen eller hela kroppen för mycket låga temperaturer, ofta under -100 grader Celsius.
Kryoterapi kan användas för att lindra smärta, reducera inflammation och öka cirkulationen till behandlade områden. Den kan också användas för att behandla hudförhållanden som psoriasis och eksem, samt för att förstöra abnorma celler i vissa typer av cancer.
Det är viktigt att notera att kryoterapi bör endast utföras under medicinsk övervakning och med speciell utrustning för att undvika skador på huden eller andra vävnader.
Dygnsrytmen (engelska: circadian rhythm) refererar till den inre biologiska klocka hos levande organismer, inklusive människor, som reglerar olika fysiologiska processer och beteenden under dygnet. Dessa processer inkluderar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, hormonnivåer och andra funktioner.
Den centrala regulatorn av dygnsrytmen finns i en grupp nervceller i hypotalamus, en del av hjärnan som kallas supraChiasmatic nuclei (SCN). SCN koordinerar dygnsrytmen genom att kontrollera produktionen och release av hormoner såsom melatonin och cortisol. Dessa hormoner påverkar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur och andra fysiologiska processer.
Dygnsrytmen är en cirka 24-timmars cykel som styrs av ljus-mörkercykeln i naturen. Exponering för naturligt dagsljus på morgonen hjälper att ställa in den inre klockan och underlättar en normal sömn-vakenhetscykel. Människor som arbetar nattskift eller reser över tidszoner kan uppleva störningar i sin dygnsrytm, vilket kan leda till sömnproblem och andra hälsoproblem.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Värmeslag' (på engelska 'heat exhaustion') är en tillstånd som orsakas av att kroppen har utsatts för för mycket värme och fuktighet över en längre period av tid. Detta kan leda till att kroppens termoregleringssystem inte kan hålla jämvikt, vilket orsakar symtom som yrsel, trötthet, svettningar, snabb andning och ökad puls. I allvarliga fall kan det även leda till medvetandegång och kramp i musklerna. Värmeslag behandlas vanligen genom att kyla ner kroppen, ge vätska och vila. Om symtomen inte förbättras eller blir värre bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.
'Pung' er ikke en medisinsk term som jeg kjenner til. Jeg antar at du menger å spørre om den anatomiske strukturen scrotum på engelsk.
Scrotum: Det er en muskuløs, fleksibel og hudet sak som hos mannlige individer holder og beskytter de to testiklerne, samt de tilknyttede strukturene, herunder bindevæv, blodkar, nerver og slimhinder. Scrotum har en unik evne til å regulere sin temperatur for å sørge for at testiklernes temperatur holder seg på et lavere niveau enn kroppstemperaturen, noe som er nødvendig for produksjon av normale spermceller.
I medicinen refererer "frossa" til en patologisk tilstand hvor væv i kroppen bliver skadet på grund af eksponering for kulde over en lang periode. Denne skade resulterer i nedsat ilt- og næringstilførsel til de berørte celler, hvilket kan føre til nekrose (død) af vævet. Frossen forekommer oftest i lemmerne, ørene, nesaen og kinderne, men kan potentielt ramme ethvert sted på kroppen som er udsat for kulde.
Symptomer på frossen kan inkludere:
* Rødme
* Svelling
* Kløe
* Smerte
* Hvidlig/gullig væskefyldt blærer
* Huden kan falte sig sammen og danne revner, når det rører sig igen efter at have været frosset
Hvis frossen ikke behandles korrekt, kan den resultere i alvorlige komplikationer som infektion, amputation eller endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk hjælp straks, hvis man tror, at man har frossen.
I medicinsk kontext, betyder ‘fuktighet’ vanligen förekomsten eller nivån av vatten eller vätska på eller i kroppen. Denna fuktighet kan komma från kroppsvätskor, såsom svett, slem, blod eller andra kroppsfluider. Fuktigheten kan mätas eller bedömas i olika kroppsdelar, beroende på sammanhanget.
I vissa fall kan ‘fuktighet’ även användas för att beskriva ett tillstånd där slemhinnor i kroppen producerar för mycket slem, vilket kan ses vid allergier, influensa och andra respiratoriska sjukdomar.
'Hypertermia, inducerad' refererar till ett tillstånd där kroppstemperaturen är artificiellt ökad över det normala normothermiska intervallet (36-37°C) som en direkt konsekvens av externt tillfört värmemedel eller på grund av aktiv muskelverksamhet. Det finns olika typer av inducerad hypertermia, men de två vanligaste formerna är:
1. Exogena hypertermia: Denna form orsakas av externt tillfört värmemedel, till exempel när en person utsätts för överdriven värmeexponering i en hettaonda eller när de blir överhettade under långvarig solbadning.
2. Jämförd med exogena hypertermia orsakas denna form av inducerad hypertermia av aktiv muskelverksamhet, till exempel vid stängselgångsövningar eller när en person arbetar i varma och fuktiga förhållanden utan tillräcklig värmeavskiljning. Detta kallas också för "ansträngningshypertermia" eller "värmeslag".
Det är viktigt att notera att inducerad hypertermia kan vara farlig om den inte behandlas korrekt, eftersom överdrivenhet kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsystemsstörningar, njurskador, muskelskador och i värsta fall dödsfall.
'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.
The Visible Human Project är ett nationellt biomedicinskt forskningsinitiativ i USA, startat av National Library of Medicine (NLM) 1989. Syftet med projektet är att skapa en detaljerad, komplett och exakt digital representation av människokroppen genom att sk Anna heltäckande datasamlingar av röntgen-, computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI) och histologiska bilder av korssektioner från en manlig och en kvinnlig kropp.
Den manliga kroppen, som var den första att undersökas, bestod av en 38-årig donator som avled av hjärtstopp. Hans kropp konserverades genom att frysa den och sedan skiva den i tunna skivor (1 mm tjocklek), vilka därefter fotograferades med en digital kamera för att producera en serie av cirka 1500 transversella, koronala och sagittala färgfotografier. Dessa bilder har sedan använts för att skapa en komplett tredimensionell modell av människokroppen som kan visas i olika plan och sektioner.
Den kvinnliga kroppen undersöktes på samma sätt, men eftersom hon hade drabbats av cancer innan sin död, var det inte möjligt att skapa en fullständig modell av hennes kropp. I stället användes hennes bilder för att komplettera och korrelera den manliga modellen.
Visible Human Project har haft ett betydande inflytande på forskning inom områden som medicinsk utbildning, biomekanik, bioinformatik, forensisk medicin och visualisering av anatomiska strukturer. Det är en unik resurs för att studera den mänskliga kroppens normala och patologiska tillstånd på ett systematiskt sätt.
I'm sorry for any confusion, but "Tonfisk" is not a medical term in English or Swedish. It appears to be a Swedish name for a type of fish that is known as "tuna" in English. If you have a question about a medical condition related to tuna or any other type of fish, I would be happy to try to help you with that.
En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.
Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.
Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Ryggradskanalen (Spinal canal) är den rymliga kanalen i ryggkotorna (vertebrala kolonnen) där ryggradsnervstrupen (spinal cord) löper. Den bildas av de bakre delarna av varje ryggkota och intervertebraldisk, som tillsammans skapar en tunnel som skyddar nervstrupen. Ryggradskanalen innehåller även cerebrospinalvätska (CSF), blodkärl och fettvävnad.
'Ligamentum flavum' är ett gult, elastiskt ligament som finns i ryggraden (kolonnen). Det sträcker sig mellan de bakre delarna (posteriora) av varje ryggkotor (vertebra) och hjälper till att stabilisera ryggraden samt begränsa flexion i ryggraden. 'Ligamentum flavum' innehåller höga nivåer av elastin, vilket gör det mycket flexible under normala omständigheter. Det är vanligt att se en förtjockning av ligamentum flavum hos äldre individer, vilket kan leda till kompression av nervrötter och bäckengångssymtom som sciatica.
"Köldfrossa" (engelska: "common cold") är ett akut sjukdomstillstånd som orsakas av olika virus, främst rhinovirus. Sjukdomen kännetecknas av övre luftvägarnas inflammation och symptomen innefattar ofta hosta, snuva näsa, halskramper, feber och i vissa fall även muskelvärk och trötthet. Köldfrossan är mycket smittsam och sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Den vanligaste behandlingen för köldfrossa är symptomlindring med hjälp av sömn, vätskeintag och eventuellt läkemedel som lindrar feber och smärta. Det finns inget botemedel mot sjukdomen och den tenderar att försvinna av sig själv inom 7-10 dagar.
Cauda equina är en latin term som betyder "hästrasen". Det används inom medicinen för att beskriva en del av ryggmärgen som löper ner i ryggraden i ländryggen och består av nervrötter som liknar en hästras. Dessa nervrötter styr signalerna till benen, urinblåsan och underlivet. Skador eller sjukdomar som trycker på eller skadar cauda equina kan orsaka svåra symptom som kännetecknas av smärta, kraft- och/eller känselbortfall i benen, problem med urin- och avföringskontroll samt sällsynt sexuell dysfunktion.
'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.
Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.
Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.