Catheters
Kateterisering
Kateterisering, centralvenös
Central Venous Catheters
Cardiac Catheters
Kateterisering, perifer
Urinvägskateterisering
Urinary Catheters
Utrustningsfel
Kateterrelaterade infektioner
Utrustningsdesign
Främmandekroppsförflyttningar
Swan-Ganzkateterisering
Cardiac Catheterization
Halsvener
Nyckelbensven
Silikonelastomerer
Förmaksflimmer
Lungvener
Behandlingsresultat
Påsdialys
Vascular Access Devices
Bukhinneinflammation
Silikoner
Bakteriemi
Peritonealdialys, kontinuerlig ambulant
Förmaksfladder
Kroppsytepotential
Prospektiva studier
Tidsfaktorer
Magnetisk resonanstomografi, inteventionell
Njurdialys
Radiografi, interventionell
Antiinfektiva medel, lokala
Silversulfadiazin
Staphylococcus epidermidis
Sugning
Elektrokardiografi
Hålven, övre
Retrospektiva studier
Polyvinylklorid
Genomförbarhetsstudier
Retledningssystemet
Ventrikuloperitoneal shunt
Smärtlindring, epidural
AVNRT
Wolff-Parkinson-Whites syndrom
Ultraljudsundersökning, interventionell
Uppföljningsstudier
Kirurgi, datorstödd
Klorhexidin
Biofilm
Lårbensven
Främmande kroppar
Kammartakykardi
Takykardi, ektopisk atriell
Therapeutic Irrigation
Nervblockad
Urinvägsinfektioner
Svin
Atrioventrikulär knuta
Hundar
Equipment Reuse
Blodpropp
Recurrence
Likvorshuntar
Elektriska brännskador
Trombektomi
Njursvikt, kronisk
Polyuretaner
Elektroder
Utrustningssäkerhet
Sjukhussjuka
Hjärtstimulering, artificiell
Dropp
Lokalbedövningsmedel
Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel
Transduktorer, tryck
Luftemboli
Nålar
Stafylokockinfektioner
Antibakteriella medel
Veninflammation
Catheter Obstruction
Injektioner, spinala
Trikuspidalklaff
Patientövervakning
Strålbensartär
Sterilisering
Hemodynamik
Blodförtunningsmedel
Parenteral näring
Ballongvidgning av kärl
Heparin
Parenteral näring, total
Elektrokoagulering
Fungemi
Urinrör
Lårbensnerv
Infektion
Infektionskontroll
Takykardi
Ballongtilltäpning
Smärta, postoperativ
Infusioner, intraarteriella
Hudsjukdomar, infektiösa
Lungartär
Stentar
Tryck
Urinblåsestenar
Infusionspumpar, implanterbara
Centralt ventryck
His bunt
Vattenskalle
Hjärtkammarprematurslag
Infusionspumpar
Riskfaktorer
Smärtlindring vid förlossning
Urinstämma
Arm-huvudvener
Termodilution
Omvandlare
Punktioner
Povidonjod
Perikardiell utgjutning
Koronarsinus
Magnetism
Svepelektronmikroskopi
Takykardi, paroxysmal
Minocyklin
Silver
Venös ocklusiv lungsjukdom
Robotteknik
Armplexus
Hjärtminutvolym
Subaraknoidalt rum
Säkerhet
Datortomografi
Hålven, nedre
Tachycardia, Sinoatrial Nodal Reentry
Luft i lungsäcken
Intensivvårdsavdelningar
Radiovågor
Hjärtsäck
Intraoperativ övervakning
Radiologi, interventionell
Kranskärlsröntgen
Kandidos
Postoperativ vård
Blåsstörning, neurogen
Bakteriell vidhäftning
Embolisering, terapeutisk
Ventrikulostomi
Upper Extremity Deep Vein Thrombosis
Blodpropp, vandrande
Hjärtkammare
Staphylococcus aureus
Får
Djurmodeller
Bukhinnenät
Dropp, intravenösa
Kirurgisk tejp
Vena azygos
Bakterier
Bukhinna
Resultats reproducerbarhet
Blodådror
Torakostomi
Mikroorganismer, antal
Angioplasty, Balloon, Coronary
Utrustning och tillbehör
Candida
Aseptik
Ekokardiografi
Accessory Atrioventricular Bundle
En kvarkatetran är en hypotetisk partikel som består av fyra kvarkar, bindibara subatomära partiklar. Det finns sex olika sorter av kvarkar, vanligtvis betecknade som upp (u), ned (d), charm (c), strange (s), top (t) och bottom (b). En kvarkatetran skulle kunna teoretiskt bestå av en kombination av dessa.
Emellertid har inga direkta observationer av kvarkatetrar gjorts hittills, och de existerande experimentella bevisen stöder inte deras existens som stabila partiklar under normala förhållanden. Därför är det fortfarande en öppen fråga inom fysiken om kvarkatetrar verkligen kan existera eller inte.
En medicinsk catheter är en slang eller rör som används för att dränera, infundera vätskor eller katalysatorer, eller utföra andra medicinska procedurer. Catheters kan vara tillverkade av olika material, såsom silikon, latex eller polyuretan, och de kan vara sterila eller icke-sterila beroende på användningsområdet.
Det finns olika typer av catheters som används i olika delar av kroppen, till exempel:
* Urinkateter (blåsa): Används för att dränera urin från urinusblåsan. De kan vara indrörda genom urinröret (urethra) eller placeras direkt i urinusblåsan via en liten incision (suprapubisk kateterisering).
* Hjärtcatheters: Används för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar. De inseras genom en blodkärl i benet eller armarna och leds till hjärtat.
* Centrala venkatheters: Används för att administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar direkt till stora vener i kroppen, ofta i halsen, bröstet eller låret.
* Arteriella katheters: Används för att mäta blodtryck och taga blodprover från artärer. De kan användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling.
Catheters bör placeras och hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner, skador på kroppsvävnader eller andra komplikationer.
'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.
Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:
* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).
Central venös kateterisering (CVC) är en invasiv medicinsk procedur där en tunn plastslang (kateter) införs in i en central ven i kroppen, oftast i halsen, bröstet eller högra övre extremitet. CVC används vanligen för att administrera läkemedel, närings- och vätskelösningar, att mäta centralt vens tryck eller för att ta blodprover. Det är viktigt att CVC placeras korrekt och hanteras steroilt för att undvika komplikationer som infektioner, blödningar eller skador på kärlväggen.
En central venösk kateter (CVC) är en slang som placeras i en central venös blodkärl, vanligtvis i överhuset. Det används ofta för att administrera läkemedel, nutrition, fluid och att mäta centralt veneröst tryck. CVC:er kan vara kort- eller långtidskatetrar beroende på behandlingens längd. De kan placeras i olika stora venösa blodkärl som subklaviella, jugulara och femoralvenen. Placeringen av en CVC bör utföras under strikt steril teknik för att minska risken för komplikationer såsom infektion och emboli.
En "cardiac catheterization" är en medicinsk procedur där en smal, böjlig rör (en kateter) införs in i hjärtats blodkärl via en blodkärle i benet eller armarna. Proceduren används vanligtvis för att diagnostisera och behandla olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffproblem, koronara artärsjukdom (kranskärlssjukdom), och andra hjärtfel.
Under en cardiac catheterization kan läkaren mäta blodtrycket i olika delar av hjärtat, insamla blodprover för att analysera syrehalten, och ta bilder av hjärtats strukturer med hjälp av röntgenstrålning (koronarangiografi). I vissa fall kan läkaren också behandla hjärtsjukdomar under samma procedur, till exempel expandera en förträngd artär med en ballong eller placera en stent.
Cardiac catheterization är en invasiv procedure som utförs i ett sjukhus och kräver lokalbedövning eller mild bedövning. Efter proceduren kan patienten behöva vila i några timmar innan de kan återgå till sin vanliga aktivitet.
Perifer kateterisering är en medicinsk procedur där en smal, böjlig tub (kateter) införs in i en artär eller ven i ett extremitet (t.ex. arm eller ben), vanligtvis för att administrera läkemedel, fluider eller för att genomföra diagnostiska tester. Detta skiljer sig från central kateterisering, där katetern placeras in i en stor vena nära hjärtat, till exempel subklaviakateterisering eller jukstakanalerar kateterisering. Perifer kateterisering används ofta för kortvarig behandling och är vanligt förekommande inom både akut- och planerad vård.
Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.
En urinary catheter är ett medicinskt instrument som används för att dränera urin från urinblåsan. Det kan vara indikerat i olika situationer, till exempel vid svårigheter att tömma blåsan själv, under operationer eller vid långvarlig sängliggande.
Det finns två huvudsakliga typer av urinary catheters: Foley catheters och straight catheters. Foley cathetern är den mest vanliga typen och har en inflatable balloon på änden som håller katten inne i urinblåsan. Straight catheters saknar ballong och används oftast under kortare tidsperioder.
Urinary catheters bör hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner och skador på urinvägarna.
'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.
En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.
En kateterrelaterad infektion (CRI) är en infektion som uppstår när ett kateter placeras in i kroppen, oftast i en ven eller urinblåsan. Detta kan leda till att bakterier eller andra mikroorganismer får möjlighet att tränga in i kroppen och orsaka infektioner.
CRI delas vanligen upp i två kategorier: kateterrelaterad blodburna infektion (CRBI) och kateterrelaterad urinvägsinfektion (CRUI). CRBI kan orsakas av bakterier, svampar eller andra mikroorganismer som tränger in via katetern och sprider sig till blodomloppet. CRUI uppstår när bakterier eller andra mikroorganismer fäster sig vid katetern i urinblåsan och orsakar en infektion där.
CRI kan vara allvarliga och potentiellt livshotande, särskilt för personer med svaga immunsystem eller som har andra sjukdomar eller hälsoproblem. Symptomen på CRI kan inkludera feber, trötthet, ont i kroppen, röda eller små fläckar vid kateterns ingång, illamående och kräkningar, förvirring eller yrsel, behov av att urinera oftare än vanligt och smärta eller brännande känsla när man urinerar.
För att förebygga CRI kan det vara viktigt att följa goda hygieniska rutiner, att regelbundet kontrollera katetrarna och att ta bort dem så snart de inte längre behövs. Även korrekt placering och skött av katetrarna är viktiga för att minska risken för CRI.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.
Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.
Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.
'Swan-Ganz kateterisering' är en medicinsk procedur där en speciell sorts kateter (Swan-Ganzkateter) införs in i hjärtats blodkärl via en ven i armvecket eller i nacken. Katetern leds genom vena cava superior till högeratrium, högerventrikel och slutligen pulmonaliskärlet (lungartären).
Syftet med Swan-Ganz kateterisering är att mäta olika hjärtfunktionsparametrar som syrgastryck, svårighetsgrad för blodflödet genom lungorna och hjärtdysfunktioner. Denna information kan användas för att diagnostisera och behandla diverse hjärtsjukdomar, till exempel hjärtinfarkt, lungemboli eller kardiogen chock.
Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av röntgenbilder för att guida katetern på rätt väg. Efteråt kan patienten behöva vila stilla i några timmar, men komplikationer är ovanliga om proceduren utförs korrekt.
Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:
1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.
During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:
1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).
Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.
Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.
I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:
1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.
2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.
3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.
4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.
'Nyckelbensven' (latin: Vena subclavia) är en viktig blodåder i kroppen som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och går under nyckelbenet (clavicula), därav namnet, innan den mynnar upp i venerna i halsen (Vena jugularis interna/externa) och bildar venerna brachiocephalica dextra och sinistra. Dessa två blodådror mynnar sedan samman och bildar Vena cava superior som transporterar blodet till höger atrium i hjärtat.
Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.
'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).
Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.
Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.
'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
'Påsdialys' (även känt som peritonealdialys) är en typ av behandling för patienter med slutstadium njursvikt. Det innebär att en speciell vätska pumpas in i bukhinnan (peritonealt membranet) via en kateter, där den absorberar skadliga ämnen och överskottsvätska från blodet. Sedan töms vätskan ut och ersätts med en ny portion. Detta processen upprepas flera gånger om dagen eller kontinuerligt under natten med hjälp av en maskin. Påsdialys är en form av buren dialys som ger patienten möjlighet att behandlas hemma och ha en viss grad av rörlighet och flexibilitet.
'Vascular Access Devices' (VAD) är medicinska enheter som används för att etablera, underhålla och underlätta tillgång till vaskulära strukturer i kroppen, vanligtvis i samband med administration av intravenösa läkemedel, näringslösningar eller andra terapeutiska procedurer. Detta inkluderar en rad olika typer av katetrar och tubsystem som placeras i blodkärl, vener eller artärer. Exempel på VAD är perifera intravenösa katetrar (PIV), centrala venkatetrar (CVC), dialyskatetrar och port-a-cath system.
Bukhinneinflammation, också känd som appendicitis, är en inflammation av blindtarmen (appendix vermiformis). Detta är en smal, tunn, blindsäckliknande struktur som hänger från den större ändtarmen (colon) på den nedre högra sidan av buken.
Inflammationen orsakas vanligtvis av en obstruktion i lumen (håligheten) av blindtarmen, ofta på grund av en hårda massa av fekalier (fecalith), tumörer eller främmande kroppar. Obstruktionen kan leda till ökad tryck i blindtarmen och minskad blodförsörjning, vilket i sin tur kan orsaka nekros (död) av vävnaden och infektion.
Symptomen på bukhinnesinflammation inkluderar plötslig smärta i naveln eller den nedre högra sidan av buken, som kan vara värre vid rörelse, hostning eller djup andning. Andra symtom kan vara illamående, kräkningar (oftast inte kännetecken på appendicitis), förlust av aptit, låggradig feber och förstoppning.
Behandlingen för bukhinnesinflammation är oftast kirurgisk, där man tar bort den inflammerade blindtarmen genom en operation som kallas appendektomi. Den kan utföras som en öppen kirurgi eller laparoskopisk (minimalt invasiv) kirurgi. Antibiotika ges vanligtvis före och efter operationen för att behandla eventuell infektion.
'Silikoner' refererar till en grupp av syntetiska polymerer som innehåller silicium- och syreatomer. De är kända för sin termostabilitet, elastomeriska egenskaper och resistens mot höga och låga temperaturer, kemikalier och väderförhållanden.
I medicinsk kontext används silikoner ofta inom områden som bröstimplantat, läkemedelskapslar, katetrar och andra medicinska enheter där flexibilitet, biokompatibilitet och kemiell stabilitet är viktiga. Silikoner används också som hudsalva för att behandla torrhet, irritation och vissa hudtillstånd.
Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.
Peritoneal dialysis, continuous ambulatory (CAPD), är en form av behandling för patienter med slutstadium njursvikt. Det innebär att en lösning pumpas in i bukhinnan (peritonealkravitten) via en permanent kateter, där den absorberar skötevätskan som innehåller avfallet från blodet. Denna process kallas ultrafiltration och diffusion.
CAPD utförs kontinuerligt, dag och natt, sju dagar i veckan, och patienten kan gå omkring medan den sker. Patienten byter själv lösningen fyra till fem gånger per dygn, vilket tar ungefär 30-45 minuter varje gång.
CAPD är en effektiv behandlingsform för patienter med njursvikt och ger dem möjlighet att ha en aktiv livsstil.
'Förmaksfladder' är ett medicinskt begrepp som refererar till en oregelbundenhet i hjärtats förmak, som orsakas av extra slag eller kontraktioner i muskulaturen i det övre hjärtat. Denna oregelbundenhet kan leda till en snabb och oförutsägbar hjärtslagfrekvens, känd som förmaksflimmer eller förmaksflickering, beroende på typen av oregelbundenhet. Förmaksfladder kan vara asymptomatisk eller leda till symtom som palpitationer, andfåddhet, yrsel och i värsta fall hjärtfailure. Förmaksfladder är vanligare hos äldre personer och hos dem med strukturella hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som kan påverka hjärtmuskulaturen. Behandlingen kan innefatta mediciner, elektrisk kardioversion eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen.
"Kroppsytepotential" refererer til den elektriske potentialen som måles over huden ved hjælp af et EEG (elektroencefalografi) eller andre lignende metoder. Det er en ikke-invasiv måde at måle den elektriske aktivitet i hjernen på, og det kan være nyttigt til at diagnosticere forskellige sygdomme og forstyrrelser i centralnervøs systemet, herunder epilepsi, søvnløshed, hjerne skader og psykiatriske lidelser.
Kroppsytepotentialet er en differensmåling af den elektriske potentiale mellem to punkter på kroppen, oftest mellem en referenceelektrode placeret et sted på kroppen og en aktivelektrode placeret på hovedet. Når hjernen aktiverer neuroner for at behandle information eller udføre en opgave, skabes der små elektriske impulser, som kan måles som forskelle i potentialet mellem de to elektroder.
Kroppsytepotentialet er et vigtigt redskab indenfor klinisk neurofysiologi og kan give værdifulde oplysninger om hjernens funktion og aktivitet.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.
Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.
Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Interventionell Magnetresonanstomografi (iMRT) är en typ av medicinsk undersökningsmetod som kombinerar två tekniker: magnetresonansångringsskanning (MRI) och minimalinvasiva ingrepp. I kontrast till den traditionella MRT-skanningen, där endast bilder tas, görs under en iMRT-undersökning små interventioner, ofta under direkt visuell vägledning av realtidsbilder från MRI-skannern.
iMRT används ofta inom områden som neuroradiologi, radiologi och kardiologi för att utföra biopsier, termoablationsbehandlingar (för att förstöra abnormalt vävnad med värme eller kyla), dräneringar och andra minimalinvasiva procedurer. Denna metod ger läkaren möjlighet att se strukturen hos kroppsvävnader i hög detaljnivå under ingreppet, vilket kan leda till mer exakt diagnostisering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att interventionell MRT fortfarande är en relativt ny teknik och kräver speciell utbildning och kompetens från den som utför proceduren, samt specialdesignade instrument och utrustning för att garantera patientens säkerhet och effektivitet under undersökningen.
Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.
Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.
Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:
* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.
Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.
"Lokala antiinfektiva medel" är en benämning inom medicinen för läkemedel som används för att behandla infektioner i en specifik del av kroppen, genom att direkt applicera substansen på eller nära den drabbade platsen. Detta görs vanligtvis med hjälp av olika former av preparat som exempelvis salvor, krämer, geléer, sprayer eller lösningar.
Exempel på lokala antiinfektiva medel inkluderar:
1. Antibiotika: Används för att behandla bakteriella infektioner och kan vara i form av salvor, krämer eller sprayer.
2. Antimykotika: Används för att behandla svampinfektioner och kan vara i form av sköljlösningar, krämer eller pudrar.
3. Antivirala medel: Används för att behandla virusinfektioner och kan vara i form av salvor eller krämer.
4. Antiseptiska medel: Använts för att reducera antalet mikroorganismer på huden eller sår och kan vara i form av lösningar, sprayer eller torkande medel.
Dessa läkemedel är ofta tillgängliga receptfritt och används för att behandla en rad olika infektioner som exempelvis akne, sår, sår, svampinfektioner och ögoninflammationer. Vid användning av lokala antiinfektiva medel bör instruktionerna på produktet följas noga för att undvika biverkningar eller att reducera deras potential.
Silver sulfadiazine är ett topisk (yttre) läkemedel som används för att behandla brännskador och andra sår som orsakats av infektioner. Det innehåller silver, som har starkt antibakteriellt och antimykotiskt ( mot svampar) verksamhet, och sulfadiazin, ett antibiotikum.
Silver sulfadiazine fungerar genom att skapa en barré (barriär) över sårytan som dödar eller hämmar tillväxten av många olika bakterier och svampar, inklusive staphylococcus aureus och pseudomonas aeruginosa. Det används ofta för att behandla djupa brännskador eftersom det kan hjälpa att förebygga infektioner som kan fördröja läkningen.
Läkemedlet tillhandahålls vanligtvis i form av en kräm eller salva, och appliceras direkt på sårytan ett till tre gånger per dag. Vid användning av silver sulfadiazin kan patienten uppleva lokal iritation, sveda eller klåda på behandlingsstället. I mycket sällsynta fall har det rapporterats om allvarliga biverkningar som blodbrist (anemimi), leverfunktionsnedsättning och andra problem relaterade till njurarna, levern eller blodet. Dessa biverkningar är dock mycket ovanliga, och silver sulfadiazine anses i allmänhet vara säker och effektiv vid behandling av brännskador och infekterade sår.
Staphylococcus epidermidis är en art inom släktet Staphylococcus och är en grampositiv kockbacill som normalt förekommer på huden och i näsborrarna hos människor. Den är en del av den normala bakteriefloran på huden och orsakar sällan infektioner hos friska individer. Men hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid medicinska ingrepp, såsom kateterisering eller kirurgi, kan den orsaka infektioner som exempelvis cancersjukdomar, HIV/AIDS, diabetes och ålder. Infektionerna kan vara lokala, till exempel hudinfektioner, men kan också sprida sig och orsaka systemiska infektioner, till exempel blodförgiftning (sepsis). Sepsis är ett allvarligt tillstånd som kan hota livet om det inte behandlas akut.
'Sugning' er en medisinsk behandlingsmetode hvor et vakuum skabes for å fjerne væsker eller luft fra et område i kroppen. Denne metoden brukes ofte i medisinske tilfeller som å lage dråner under operasjoner, å avvase edema (svulst) eller å fjerne infeksjonsmateriale fra sår og sår. Sugning kan også være en del av behandlingen for å hjelpe med å fjerne luft fra lungsrammen ved respiratorisk distress syndrom (RDS).
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
Den övre hålven (latin: foramen magnum) är ett stort hål i den bakre delen av kraniet där ryggmärgen passerar in i ryggraden. Det är en viktig passage för nervbanor och blodkärl som förbinder hjärnan med resten av kroppen.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
Polyvinylchlorid (PVC) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används i en mängd olika produkter, inklusive rör, kablage, fönstergera och skivor för grammofonplattor. Det tillverkas genom polymerisation av vinylklorid (C2H3Cl), en klorgaserad vätekarbon-derivat.
PVC är ett av de mest använda plasterna i världen, tack vare dess låga kostnad, lättformbarhet och goda elektriska isoleringsförmågor. Det kan dock vara svår att bearbeta på grund av sin höga smältpunkt och tendensen att frigöra giftiga klorgas under förbränning. För att mildra dessa nackdelar tillsätts ofta till exempel fyllnadsmedel, stabilisatorer och plastificeringsmedel under tillverkningsprocessen.
'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:
1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.
Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.
"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.
Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.
'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.
Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.
En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt ingrepp där en tunn slang placeras från den laterala ventrikeln i hjärnan till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att lindra ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologi som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF) flöde.
Shunten består av tre huvuddelar: en ventrikulär kateter, en valv och en peritoneal kateter. Ventrikulära katetern placeras i den laterala ventrikeln i hjärnan och är ansluten till ett valv som reglerar flödet av CSF från hjärnan till bukhålan. Peritoneal katetern är en tunn slang som leder CSF från valvet till bukhålan där det kan absorberas.
Denna typ av shunt används ofta för att behandla infantil hydrocefalus, men kan också användas för vuxna med hydrocefalus orsakad av trauma, tumörer, infektion eller andra sjukdomar som påverkar CSF-flödet.
Epiduralt smärtlindring är en metod för smärtbehandling som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum. Detta ger en kraftig smärtreduktion och används ofta under och efter operationer samt vid vissa typer av smärtlindring behandlingar, till exempel vid förlossning.
Den vanligaste typen av läkemedel som används är opioider tillsammans med lokalbedövningsmedel som bupivacain eller ropivacain. Opioiderna verkar på smärtnerverna och minskar smärtan, medan lokalbedövningsmedlen orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga i det område där de injiceras.
Epiduralsmärtlindring är ofta en mycket effektiv metod för att kontrollera smärtan, men den kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom hudrodnad, lågt blodtryck, feber och i sällsynta fall infektion eller skada på ryggmärgen. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandlas vanligtvis effektivt om de uppstår.
En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.
AVNRT står för "Atrioventriculär nodalt reentrant tachykardi" och är en form av snabb hjärtrytm (tachykardi) orsakad av en elektrisk kretslopp i atrioventriculära noden (AV-knutan), som är en del av det elektriska ledningssystemet i hjärtat. Detta kan orsaka ett snabbt hjärtslag på upp till 250 slag per minut, och kan ge symtom som yrsel, svimningar, andnöd, bröstsmärtor eller besvär med sömnen. AVNRT behandlas vanligen med mediciner eller kateterablation, en procedure där man med hjälp av en kateter bränner bort den skadliga elektriska ledningen i AV-knutan.
Wolff-Parkinson-White syndrom (WPW) är ett hjärtsjukdomstillstånd som kännetecknas av en extra elektrisk ledningsbana i hjärtat, kallad en accessorisk vävnadsledning eller bundel. Denna extra ledningsbana kan orsaka snabb hjärtrytm (tachyarytmier), även om alla med WPW syndrom inte nödvändigtvis kommer att uppleva denna typ av symptom.
Den accessoriska vävnadsledningen kopplar atrioventrikulära noden (AV-knutan) direkt till ventriklarna, vilket bypas den vanliga ledningsvägen genom His-Purkinje systemet. Detta kan orsaka en förtida depolarisering av ventriklarna, som kallas preexcitation, och kan ses på EKG som en sluttande uppåtgående vågform (delta-våg) före QRS-komplexet.
WPW syndrom kan vara asymptomatisk eller orsaka olika typer av tachyarytmi, inklusive supraventrikulära takykardier (SVTA) och ventrikulära takykardier (VT). Symptomen på WPW syndrom kan inkludera snabb hjärtslag, yrsel, svimning, andningssvårigheter eller bröstsmärta. I vissa fall kan WPW syndrom orsaka allvarliga komplikationer som synkop och plötslig död.
Behandlingen för WPW syndrom beror på symtomen och sjukdomens svårighetsgrad. Ablationsbehandling, där den accessoriska vävnadsledningen elimineras med hjälp av kateterablation, är en effektiv behandlingsmetod för många med WPW syndrom. Andra behandlingsalternativ kan inkludera medicinsk behandling med antiarytminer eller livslång övervakning.
'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.
Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.
Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Computer-assisted surgery (CAS) refers to the use of computer systems and technologies to assist and enhance surgical procedures. These systems can include a variety of tools such as:
1. Surgical navigation systems: These systems use tracking technologies, such as infrared cameras or electromagnetic sensors, to track the position of surgical instruments and provide real-time guidance to surgeons during procedures. This can help improve accuracy and reduce the risk of complications.
2. Robotic surgical systems: These systems use robotic arms to assist with surgical procedures, providing enhanced precision and control. Surgeons operate the robot using a console that provides a magnified 3D view of the surgical site.
3. Image-guided surgery systems: These systems use preoperative imaging data, such as CT or MRI scans, to create detailed 3D models of a patient's anatomy. Surgeons can then use these models to plan and guide surgical procedures, improving accuracy and reducing the risk of complications.
4. Simulation systems: These systems allow surgeons to practice procedures in a virtual environment before performing them on patients. This can help improve skills and reduce the risk of errors during actual surgeries.
Overall, computer-assisted surgery has the potential to improve patient outcomes by enhancing surgical precision, reducing complications, and improving the overall efficiency of surgical procedures.
Klorhexidin är ett bredspektrum antiseptiskt medel som används för att reducera antalet mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar, på huden och slemhinnor. Det fungerar genom att förstöra cellmembranet hos mikroorganismerna, vilket leder till deras död. Klorhexidin används ofta inom medicinen före operationer, vid vård av sår och som en del av personsjukvården för att reducera risken för infektioner. Det finns också i konsumentprodukter som munvatten, tuggtabletter och hudkrämer för desinfektion och rengöring.
Epiduralrum (epidural space) är en definierad anatomisk rumslighet i människans ryggrad. Det är beläget utanför den yttre hinna (dura mater) som omsluter ryggmärgen och innehåller fett, blodkärl och nervrötter.
Epiduralrummet är en vanlig plats för smärtlindring vid förlossning och andra operationer i buken och nedre extremiteterna. Smärtlindring ges genom att en kateter placeras i rummet och läkemedel som lokalbedövningsmedel eller opiater injiceras. Detta orsakar en temporär nervblockad och minskar smärtan i området.
En biofilm är en samling av mikroorganismer, såsom bakterier och svampar, som fastsätter sig på ytor och producerar en slags skyddande matrix av extracellulär polymerföreningar (EPS). Denna matrix kan innehålla proteiner, kolhydrater, nukleinsyror och andra biomolekyler. Biofilmen fungerar som ett komplext ekosystem där mikroorganismerna kan kommunicera och samarbeta med varandra, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot miljöfaktorer, såsom uttorkning, UV-strålning och kemiska rengöringsmedel. Biofilmer kan bildas på många olika ytor, inklusive levande vävnader, medicinska enheter och vattenledningssystem, och de kan vara svåra att avlägsna helt.
'Lårbensven' er en anatomisk betegnelse for den firehovedede muskel, der findes i den forreste del af lårbenet hos mennesker. Den består af fire separate muskelhoveder, der hver især har sit oprindelse fra forskellige dele af bækkenet og lårbensbenet. Disse muskelhoveder går sammen i en fælles senevæv, der sidenhen insererer på underkanten af fødderne.
Lårbensvenens primære funktion er at fleksionere knæet og dreje det med udvendig rotation. Den hjælper også til med at stabilisere hoften og bibeholde balance under oprejst stilling. Lårbensvenen er en af de største og mest kraftige muskler i kroppen, og den spiller en vigtig rolle i mange hverdagsaktiviteter såvel som i sports- og træningsøvelser.
'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.
Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.
Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.
Kammartakykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtats underkammar täcker över den övre kammaren och förhindrar att blod pumpar ut effektivt från hjärtat. Detta kan orsaka syrgasbrist i kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas omedelbart. Kammartakykardi kan uppstå till följd av strukturella hjärtsjukdomar, elektriska störningar i hjärtat eller som en komplikation under vissa medicinska procedurer.
Takykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtat slår i en hastighet över 100 slag per minut. Ektopisk atriell takykardi innebär att det förekommer extra, oregelbundna impulser som utlöses från de övre kammarens (atrien) vävnad istället för den normalt placerade impulsverksamheten i sin särskilda nod, så kallade senusnoden. Detta kan orsaka en oregelbunden hjärtrytm och i vissa fall kännetecken som snabb puls, yriga känslor eller andningssvårigheter. Orsakerna till ektopisk atriell takykardi kan variera från obetydliga faktorer som stress, alkohol och kaffe till allvarligare sjukdomar som struphuvudskancer, hjärtsjukdom eller elektrolytbrist.
Terapeutisk irrigering (også kendt som terapi irrigering eller medicinsk irrigering) er en behandlingsmetode, der involverer at anvende en strøm af væske til at rense og desinficere en sår, et sår, en sutureret sårlæsion eller en indre kropsoverskæring (f.eks. efter en operation).
Den terapeutiske irrigering kan udføres ved hjælp af forskellige væsketyper, alt efter behandlingens formål. Nogle almindelige væsker omfatter fysiologisk saltvandsløsning, antiseptiske løsninger eller antibiotiske løsninger. Irrigeringen udføres ofte med en speciel irrigationspumpe eller en syringe under kontrolleret tryk for at sikre en effektiv, men skånsom behandling.
Den terapeutiske irrigering anvendes til en række formål, herunder:
1. At fjerne dødt væv, nekrose, blodprop eller infektiøs materiale fra sår og sår.
2. At reducere infektionsrisikoen og forbedre værtsforsvaret mod patogener.
3. At fjerne rester af kirurgiske klister, blodklumper eller andet uønsket materiale fra indre kropsoverskæringer.
4. At opnå bedre visualisering og rengøring af sår og sår under operationer eller procedurer.
5. At forbedre vaskulær gennemstrømning og hjælpe med at reducere svulst i området.
Den terapeutiske irrigering er en effektiv behandlingsmetode, der anvendes i mange medicinske specialer, herunder kirurgi, ortopædi, plastikkirurgi, onkologi og vård af sår.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.
En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
Atrioventrikulär knuta (AV-knuta) är en anatomisk term inom kardiologi och refererar till den del av hjärtat där signalsubstanser, såsom elektriska impulser, leds från förmak (atrium) till kamrarna (ventriklar). AV-knutan består av ett specifikt område av muskulatur och ledningsvävnad som koordinerar den elektriska aktiviteten i hjärtat.
Den atrioventrikulära knuten inkluderar:
1. Atrioventrikulär nod (AV-nod): En speciell grupp av ledningsceller som tar emot elektriska impulser från förmakens muskulatur och fördröjer deras fortsatta överföring till kamrarna. Denna fördröjning ger hjärtat tid att fylla sig med blod innan det contractar (kontraherar).
2. His-bundel: En speciell grupp av ledningsceller som leder elektriska impulser från AV-noden till kamrarna.
3. Vävnad i kammarseptum: Ledningsvävnad som fortsätter från His-bundeln och delas upp i två grenar, den vänstra och den högra his-bunden kvisten. Dessa grenar leder impulsen till de respektive kamrarna.
Avvikanden eller skador på AV-knutan kan leda till olika former av hjärtrytmrubbningar, såsom sicksackrytm (sick sinus syndrome) eller atrioventrikulär block.
"Cystostomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där en öppning skapas mellan urinblåsan och bukhinnan, vanligtvis för att underlätta urindränage hos en patient. Detta kan vara tillfälligt eller permanent beroende på underliggande medicinska orsaker såsom neurologiska sjukdomar, skador eller avancerad cancer.
Den permanenta formen av cystostomi kallas även för suprapubisk cystostomi (SPC) och innebär att en kateter placeras genom huden ovanpå urinblåsan för att dränera urinen kontinuerligt. Den tillfälliga formen av cystostomi kan användas under akuta situationer, såsom efter en operation på urinvägar eller när patienten har svårigheter att urinera självständigt.
I allmänhet utförs cystostomi under narkos och kräver kompetens från en erfaren kirurg. Efter operationen måste patienten få vård för att förebygga infektioner och andra komplikationer, såsom skador på urinvägar eller blödningar.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
Medical definition of "Equipment Reuse" refers to the practice of using medical equipment or devices multiple times, on different patients, after they have been properly cleaned, disinfected, and sterilized according to established protocols. This is a common practice in healthcare settings as a way to reduce costs and waste, while still ensuring patient safety.
It's important to note that not all medical equipment can be safely reused, and the decision to reuse equipment should be based on a number of factors, including the type of equipment, the manufacturer's instructions, and the infection control policies of the healthcare facility. Additionally, proper documentation and tracking of the reprocessing and reuse of equipment is essential to ensure patient safety and regulatory compliance.
En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
Likvor är en klar, lysande vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och hjälper till att skydda dessa organ genom att absorbera stötar och skapa ett buffert mot tryckvariationer. Likvorshuntar är abnorma anatomiska förbindelser mellan likvorvätskan och blodomloppet eller annan kroppsvätska, vilket orsakar en onormalt hög flöde av likvor från centrala nervsystemet till andra delar av kroppen. Detta kan leda till ett underskott av likvor i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis huvudvärk, yrsel, balansstörningar och i vissa fall neurologiska skador. Likvorshuntar kan vara inneboende eller uppstå till följd av skada eller sjukdom, till exempel hjärntumörer eller trauma. Behandlingen för likvorshuntar kan bestå av kirurgiska ingrepp, medicinsk behandling eller både och.
Elektriska brännskador definieras som skador på huden och/eller underliggande vävnad orsakade av kontakt med elektrisk ström. Skadan kan vara både termisk, till följd av den värmeproduktion som uppstår när strömmen passerar genom kroppen, och mekanisk, på grund av de direkta muskelkontraktionerna som strömmen orsakar.
Graden av skada beror på flera faktorer, inklusive strömmens storlek (mätt i ampere, A), spänningen (mätt i volt, V) och frekvens (mätt i hertz, Hz), varaktigheten av exponeringen, vävnadens resistans mot strömmen samt individuella faktorer som ålder och hälsotillstånd.
Lägre spänningar under 50 V kan i allmänhet betraktas som relativt ofarliga, medan spänningar över 1000 V kan leda till allvarliga skador eller dödsfall. Vid kontakt med höga spänningar kan det inträffa att hjärtat stannar, vilket kallas för elektrisk hjärtstopp och är en akut livshotande situation som kräver omedelbar behandling.
Elektriska brännskador kan vara särskilt vanliga inom vissa yrkesgrupper, till exempel elarbetare, men kan även drabba enskilda individer under vardagliga aktiviteter när de exponeras för felaktigt anslutna elektriska apparater eller utrustningar.
Trombektomi är en medicinsk procedur där ett blodpropp (tromb) extraheras eller avlägsnas från ett kärl i kroppen. Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell kateter som innehåller en liten skära eller nätverk för att fånga upp proppen. Trombektomin används ofta för att behandla allvarliga komplikationer orsakade av blodproppar, såsom stroke eller lungemboli. Proceduren utförs vanligtvis under kontroll av en röntgenapparat (angiografi) och är en interventionell radiologisk behandling.
Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.
I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.
Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.
Polyurethane (PU) är ett samlingsnamn för polymerer som innehåller uretanbindningar i sin kedja. De kan vara termoplaster eller termohärdande material och används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning.
Polyuretaner kan formas till skum, hårda plaster eller elastiska material beroende på deras sammansättning och framställningsprocess. De används ofta som isolering, gummierematerial, skumgjutna produkter och i vissa medicinska tillämpningar som kateter, pacemakerkapslar och implantat.
I medicinska sammanhang är polyuretaner intressanta på grund av deras egenskaper som att de är biokompatibla, mekaniskt starka och motståndskraftiga mot kemiella angrepp. De kan också formas till komplexa geometriska former, vilket gör dem användbara inom områden som regenerativ medicin och medicinsk utrustning.
Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.
An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.
In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.
'Utrustningssäkerhet' (engelska: equipment safety) är ett begrepp inom medicinsk teknik som handlar om att säkerställa att medicinsk utrustning används på ett sätt som minimerar riskerna för patienter, personal och användare. Det innefattar att utforma, tillverka, testa, installera, underhålla och använda utrustningen på ett säkert sätt, samt att informera användarna om risker och hur de ska användas korrekt.
En central del av utrustningssäkerheten är att följa relevanta nationella och internationella standarder och lagar, till exempel EU:s medicinteknikdirektiv och maskin direktiv. Dessutom bör en riskanalys genomföras för att identifiera, bedöma och hantera eventuella risker som kan uppstå under användningen av utrustningen.
Utrustningssäkerheten är viktig för att förhindra skador, sjukdomar och dödsfall som orsakas av felaktig användning eller felkonstruktion av medicinsk utrustning.
'Sjukhussjuka' är ett begrepp som används för att beskriva en mängd olika infektionssjukdomar som kan spridas lätt och snabbt i miljöer där många människor samlas, till exempel skolor, äldreboenden och sjukhus. Sjukhussjukdomarna orsakas vanligen av virus eller bakterier och kan ge symtom som feber, hosta, snuva, diarré och magont. Exempel på sådana sjukdomar är exempelvis influensa, mässling, röda hund, norovirusinfektion och andra luftvägsinfektioner.
Det är viktigt att beakta att en person inte behöver vara sjukt för att sprida sjukdomen till andra. I vissa fall kan en individ vara smittsam innan de utvecklar några symtom eller känner av någon sjukdom. Därför är det viktigt att följa god hygien, till exempel tvätta händerna ofta och täcka mun och näsa när man hostar eller nysar, för att minimera risken för smitta.
En arteriovenös (AV) shunt är en operation där man skapar en permanent genombrott mellan en artär och en ven. Detta görs vanligtvis för att öka den totala blodflödet genom ett område i kroppen, till exempel vid dialysbehandling av patienter med njursvikt. Vid en AV-shunt skapas en direkt väg från artär till ven, vilket gör att det ooxygenerade blodet från arterien passerar rakt igenom venen istället för att gå genom de små blodkärlen (kapillärerna) där syreutbyte sker. Detta kan leda till syrgasmangel i de kroppsdelar som normalt mottar blod via denna ven.
Kirurgiska AV-shunt operationer innebär oftast att en artär och en ven i armen används för att skapa shunten, men ibland kan även benen användas. Shunten kan vara yta-till-yta (side-to-side) eller slang-formad (end-to-side). Efter operationen behöver patienten vanligtvis ha en viloperiod innan de kan använda armen igen, och det kan ta några veckor innan shunten är helt läkt.
Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.
Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.
Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.
Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.
I'm happy to help you with that! In a medical context, the term "drop" is often used to refer to a single dose of medication in the form of liquid drops. The size of a drop can vary depending on the device used to administer it, but it is typically measured to be about 0.05 milliliters (mL).
When prescribing medication in the form of drops, healthcare providers will specify the number of drops to be administered and how often they should be given. For example, a prescription might read "Use one drop in each eye three times daily."
It's important to follow the dosage instructions carefully when using liquid medications in the form of drops, as taking too much or too little can have negative effects on your health. If you have any questions about how to use a medication in the form of drops, be sure to ask your healthcare provider for clarification.
Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.
Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.
Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.
Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel refererar till ointentionala utsläpp eller spill av medicinska preparat som används för att ställa diagnoser, behandla sjukdomar eller lindra symtom. Detta kan inträffa under olika omständigheter, såsom felaktig administration, brister i utrustning eller dåligt lagring av mediciner.
Exempel på läckage av diagnostiska medel kan innefatta kontrastmedel som används under bilddiagnostiska tester, såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Om kontrastmedlet läcker ut kan det orsaka skada på huden, vävnaden eller andra organ.
Terapeutiska medel som kan läcka innefattar läkemedel som injiceras eller ges via en infusionslinje. Om en injektionsnål eller en infusionsslang är skadad eller om det finns en felaktig anslutning kan läkemedlet rinna ut och orsaka skada på patienten eller andra personer i omgivningen.
Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel kan vara farligt och orsaka allvarliga skador, så det är viktigt att ha rutiner och procedurer i place för att förebygga, upptäcka och hantera läckage så snart som möjligt.
Transductorer, tryck, är en apparat eller enhet som konverterar mekanisktryck till ett elektriskt signal. Det gör det möjligt för oss att mäta och registrera olika typer av tryck, till exempel blodtryck eller lufttryck. Transduceren består ofta av en sensor som reagerar på tryckförändringar och en elektronisk krets som omvandlar sensorns respons till ett elektriskt signal. Det elektriska signalet kan sedan visas på en display, lagras i en dator eller överföras till annan utrustning för vidare bearbetning och analys.
En luftemboli är ett medicinskt tillstånd som inträffar när luft eller gas bubblor kommer in i blodomloppet, ofta som en komplikation till skada eller sjukdom i lungorna eller hjärtat. Det kan leda till allvarliga hälsoproblem, inklusive andningsstörningar, hjärtklappning och i värsta fall död om det inte behandlas omedelbart.
I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.
Stafylokockinfektioner är infektioner som orsakas av stafylokocker, en typ av bakterier som ofta förekommer på huden och i näsa hos friska människor. Det finns många olika sorters stafylokockinfektioner, men några vanliga exempel är hudinfektioner som impetigo och cellulit, luftvägsinfektioner som bronkit och pneumoni, och blodförgiftning (sepsis). Vissa stafylokocker kan producera toxiner som kan orsaka allvarliga systemiska infektioner, till exempel toxic shock syndrom. Stafylokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av stafylokocker har blivit resistenta mot vanliga antibiotika och kan vara svåra att behandla.
I den medicinska terminologin betyder "frysurgeri" användning av kyla eller extremt låga temperaturer för att förstöra abnorma eller skadade celler i en viss del av kroppen, utan att ta bort dem chirurgiskt. Detta kan vara en behandlingsalternativ till traditionell kirurgi för vissa medicinska tillstånd som cancer, åderbrist och ögonproblem.
Under frysurgeri används ofta en tunn, ihålig nål som innehåller ett kylmedel, vanligtvis flytande kväve. Nålen placeras i närheten eller direkt i det område som ska behandlas och kyla ned till mycket låga temperaturer. Denna process orsakar isbildning i cellerna, vilket kan leda till deras död.
Frysurgeri är en mindre invasiv behandlingsmetod jämfört med traditionell kirurgi och kan ge lägre risk för komplikationer som blödning, infektion och smärta efter operationen. Dessutom kan det i vissa fall vara möjligt att utföra frysurgeri under lokalbedövning, istället för allmänbedövning.
Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.
'Veninflammation' er en medisk betegnelse for inflammation i en vene, dvs. en blodåre. Det kan skyldes forskellige faktorer, herunder infektion, skade eller tilstande som forstørrede vener (varikoser). Symptomerne på veninflammation kan inkludere rødme, smerte, varme og/eller svelling i det berørte området. Hvis veninflammationen ikke behandles, kan det føre til alvorlige komplikationer som blodprop (trombose) eller infektion i dybere vener (phlebitis).
A catheter obstruction is a medical condition that occurs when a catheter, a flexible tube inserted into the body to drain fluids or administer medications, becomes blocked and prevents the flow of fluid through it. The blockage can be caused by various factors such as the accumulation of blood clots, tissue debris, or precipitation of crystals from the urine or medication. This condition can lead to complications such as pain, infection, or damage to the urinary tract or other organs. Treatment for catheter obstruction typically involves flushing the catheter with saline or a medication to dissolve the blockage, or replacing the catheter if necessary.
Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras "Injektioner, spinala" som följande:
"Procedur där en injektion ges i den subarachnoidala rymden, vanligtvis genom att sticka in behandlingsmedlet i ryggmärgen via ländryggen. Detta kan användas för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till centrala nervsystemet."
I vardagligt tal kallas detta ofta för en ryggmärksbedövning eller en subarachnoidalpunktering. Det är en medicinsk procedur som används för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till den subarachnoidala rymden i ryggmärgen. Denna typ av injektion kan användas under operationer eller för att behandla olika sjukdomar och smärttillstånd.
Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.
Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.
"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.
Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.
Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.
Strålbensartären, även känd som koronarartären, är den artär som försörjer hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktig blod. Det finns vanligtvis två huvudsakliga strålbensartärer: den vänstra och den högra strålbensartären. Den vänstra strålbensartären delar sig ofta i två grenar, som förser den främre och bakre hälften av hjärtmuskulaturen med blod. Den högra strålbensartären förser den nedre delen av baksidan av hjärtmuskulaturen med blod. Ateroskleros kan leda till på narbensartärerna, vilket kan orsaka bröstsmärta eller andningssvårigheter och i värsta fall leda till ett hjärtinfarkt.
Sterilization är en medicinsk procedur som innebär att man permanent tar bort en persons förmåga att fortplanta sig. Det kan ske genom att operativt täta rörledningarna för ägg eller spermier, även kallat tuba litigatur och vasectomi respektive. Sterilisationen är i allmänhet irreversibel, men det finns möjlighet till operationell återställning av fertiliteten i vissa fall.
Det är viktigt att notera att sterilisering är en permanent metod för födelsekontroll och bör inte tas på lättvindigt. Det rekommenderas att diskutera alla alternativ för födelsekontroll med en läkare innan man beslutar sig för en sterilisation.
Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.
Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:
1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.
2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.
3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.
4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.
5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.
6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.
I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.
"Blodförtunningsmedel" er en overordnet betegnelse for lægemidler, der anvendes til at reducere eller forhindre dannelse af blodpropper (thrombus) i kroppen. Disse lægemidler kaldes også antikoagulantia eller blodtætningsmidler. Der er forskellige typer af blodförtunningsmedel, herunder:
1. Antikoagulanter: De forhindrer dannelse af blodpropper ved at hæmme Gerinningsfaktorer som thrombin eller faktor Xa. Eksempler på antikoagulanter inkluderer warfarin (Coumadin), heparin og nye orale antikoagulanter (NOAK) som apixaban (Eliquis), rivaroxaban (Xarelto) og dabigatran (Pradaxa).
2. Antiplatelet Agent: De forhindrer aggregation af blodplader, hvilket reducerer risikoen for at blodpropper dannes. Eksempler på antiplatelet agenter inkluderer acetylsalicylsyre (Aspirin), clopidogrel (Plavix) og dipyridamole (Persantine).
3. Trombolytiske Agenter: Disse lægemidler opløser eksisterende blodpropper ved at hjælpe med at omdanne fibrin, et protein der er en vigtig komponent i blodproppens struktur. Eksempler på trombolytiske agenter inkluderer alteplase (Activase) og streptokinase.
Det er vigtigt at notere, at brug af blodförtunningsmedel indebærer en øget risiko for indre blødninger, så det er vigtigt at veje potentialet for fordelen mod risikoen for hver individuel patient. Lægevidenskaben og farmakologien udvikler sig støt, så der kan opstå nye behandlingsmuligheder og metoder for at administrere disse lægemidler.
'Parenteral näring' är en form av künstlig näring som ges intravenöst, det vill säga direkt in i blodbanan. Detta skiljer sig från enteral näring, där näring givs via mag-tarmkanalen. Parenteral näring används ofta när patienten inte kan få tillräcklig mängd näring oralt eller enteralt, till exempel vid svårigheter med att äta, dricka eller absorbera näringsämnen genom mag-tarmkanalen.
Parenteral näring innehåller vanligtvis en blandning av kolhydrater, proteinhydrolysat, lipider, elektrolyter, vitaminer och mineraler, anpassad efter patientens behov. Den administreras ofta kontinuerligt via en infusionspump under flera timmar eller dagar.
Det är viktigt att parenteral näring ges under medicinsk övervakning, eftersom det kan öka risken för komplikationer såsom infektioner, elektrolytbrist och leverfunktionsstörningar.
Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.
Sepsis är en livshotande systemisk inflammatorisk respons orsakad av infektion. Det definieras som existensen av infektion tillsammans med två eller fler av följande kriterier:
1. Kroppstemperatur över 38°C (100,4°F) eller under 36°C (96,8°F)
2. Hjärtslag per minut över 90
3. Respirationsfrekvens över 22 andetag per minut eller partialtrycket av koldioxid under 32 mmHg
4. Förhöjda värden av vita blodkroppar (>12 000/mm3) eller förändrad procentandel neutrofiler (>80%)
5. Förhöjd nivå av sura substanser i blodet (baseunderskott > -2 mEq/L)
6. Nedsatt njurfunktion, definierat som kreatininnivå över 0,5 mg/dL högre än förra värdet eller urinproduktion under 200 ml på 8 timmar
7. Förändringar i medvetandegraden, från en lätt förvirrad till koma
8. Svullnad av extremiteter, hudbrist (mjukis) eller purpura (fläckvis blodstelning under huden)
9. Lågt blodtryck som inte svarar på behandling med vätska (shock).
Sepsis är en allvarlig tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, inklusive antibiotika och stödjande vård för att hjälpa kroppen att återhämta sig.
Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.
När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.
Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).
Heparin är ett starkt antikoagulant med naturligt occurence i människokroppen. Det produceras i kroppens mastceller och fungerar där som ett gerinningshämmande ämne. Heparin används terapeutiskt för att förhindra blodproppar och tromboser, genom att förhindra koagulation av blodet. Preparatet hämmar också aktiviteten hos flera enzymer som är involverade i koagulationskaskaden, däribland thrombin och faktor Xa. Heparin ges vanligen som injektion eller infusion.
Parenteral näring, total (PNT) är en form av medicinsk behandling där all näringsbehov tas in via en injektion i blodbanan, istället för via munnen. Detta görs vanligtvis genom en central venkateter, som placeras i en stor vena i bröstet eller halsen. PNT används ofta när någon inte kan få tillräcklig näring oralt eller enteralt (dvs. via mag-tarmkanalen) på grund av sjukdom, skada eller operation.
PNT innehåller alla de nödvändiga näringsämnen som kroppen behöver för att fungera korrekt, inklusive kolhydrater, protein, lipider, vitaminer och mineraler. Lösningarna är speciellt formulerade för att matcha patientens individuella behov och kan variera över tid beroende på deras hälsotillstånd och behandling.
PNT kräver noggrann övervakning av patienten och deras laboratorievärden för att säkerställa att de får rätt mängd näring och att deras kroppar hanterar det på rätt sätt. Det kan också öka risken för komplikationer såsom infektion, blodproppar och lever- eller njurskador, om det inte administreras korrekt.
Elektrokoagulering är en metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd, vilket kan användas vid vissa typer av operationer. Den medicinska definionen på elektrokoagulering är:
"En metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd genom att koagulera (sammanfalla) proteiner i vävnaden. Detta kan uppnås genom att använda en speciell elektrod som appliceras på det blöda området under operation, varvid den elektriska strömmen orsakar koagulering av blodkärlen och minskar blödningen. Elektrokoagulering kan användas vid olika typer av kirurgiska ingrepp, till exempel vid prostatektomi (borttagning av prostata) eller kolonresektion (borttagning av en del av tjocktarmen)."
'Hjärttamponad' är ett medicinskt tillstånd där fluida eller gaser ansamlas utanför hjärtkammare, vilket förhindrar att kamrarna fylls normalt under diastolen. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och på sikt leda till organsvikt om det inte behandlas. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är hjärtsvikt, lungemboli eller trauma. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, hosta, svullnad i benen och bröstsmärta. Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av att behandla underliggande orsaken samt att avlasta hjärtat med mediciner, såsom diuretika och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna ansamlad fluid eller reparera skada på hjärtkammaren.
'Fungemi' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer svullnad och rodnad i munhålan, svalg eller struphuvud, ofta orsakat av infektion. Tillståndet kan också vara förknippat med smärta, svårigheter att sluka och feber. Fungemi kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller irritationskällor som kemikalier eller hetta. Den behandlas vanligen med antibiotika för bakteriell fungemi, antivirala läkemedel för viral fungemi och antimykotiska läkemedel för svampsmitta. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna infekterat vävnad.
'Urinrör' (eller 'urethra') är ett rör som transporterar urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Hos män leder urinröret även urinen ifrån prostata, sammanflödet av körtlarna runt penisroten och sädesblåsorna. Urinrörets öppning kallas för meatus. Hos kvinnor är urinröret mycket kortare än hos män och sträcker sig från urinblåsan till yttre könsorganen.
Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.
En infektion är en process där ett levande värddjur, ofta en människa, invaderas och koloniseras av en främmande mikroorganism, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Detta leder vanligtvis till en patologisk respons hos värden, vilket kan resultera i sjukdomssymptom. Infektioner sprids ofta från en individ till en annan genom direkt kontakt, indirekt kontakt via födoämnen, vatten eller luft, eller vektorburna medel såsom myggor eller löss. Behandlingen av infektioner kan variera beroende på orsaken och svårighetsgraden, men inkluderar ofta antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska medel eller antiparasitiska behandlingar. Prevention av infektioner kan uppnås genom vaccination, personlig hygien och andra förebyggande metoder.
Infektionskontroll (eller infection control) är en medicinsk term som refererar till preventiva åtgärder och metoder som används för att stoppa eller förhindra spridning av infektioner inom sjukvården. Detta kan omfatta allt från grundläggande hygienrutiner, som handhygien och personlig skyddsutrustning (PPE), till mer avancerade metoder såsom desinfektion och steroilization av utrustning och ytor. Infektionskontroll är en viktig del av infektionsprevention och hjälper till att skydda patienter, personal och besökare i sjukvårdsinstitutioner från oönskade infektioner.
Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.
Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.
"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.
Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.
Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.
Postoperativ smärta definieras som smärta som uppstår eller förvärras i samband med kirurgiska ingrepp och varar under de efterföljande dagarna. Det kan variera i intensitet från mild till stark, beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienter. Postoperativ smärta kan ha negativa effekter på patientens rehabilitering, lungfunktion, sömn, humör och allmänt välbefinnande. Rätt behandling och smärtbehandling är därför viktigt för att underlätta patientens återhämtning efter operationen.
Intraarteriell infusion är en medicinsk proceduren där en substans, till exempel läkemedel eller kontrastmedel, ges direkt in i en artär genom ett kateter. Detta görs vanligtvis med hjälp av en infusionspump som kontrollerar hastigheten och mängden som infuseras.
Den intraarteriella infusionen används ofta när det behövs en snabb och effektiv påverkan på ett specifikt område i kroppen, till exempel vid smärtlindring eller under operationer. Det kan också användas för att ge högkoncentrerade läkemedelsdoser till en specifik del av kroppen som inte kan uppnås med vanliga infusionsmetoder.
Det är viktigt att intraarteriella infusioner sköts korrekt eftersom det finns risk för komplikationer, såsom blodproppar eller skador på artärväggen.
Infektionsbetingade hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av infektioner med olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Dessa organismer kan kolonisera huden och orsaka en varierande grad av skada eller sjukdom. Infektionssättet kan variera beroende på typen av mikroorganism och omständigheterna för infektionen, men ofta krävs ett nedsatt immunförsvar hos individen för att en infektion skall kunna etableras. Exempel på infektionsbetingade hudsjukdomar inkluderar impetigo (bakteriell infektion), herpes simplex (viral infektion), ringorm (svampinfektion) och scabies (parasitinfektion). Behandlingen av dessa sjukdomar består ofta i att eliminera den underliggande infektionen med hjälp av antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska läkemedel eller andra behandlingsmetoder.
Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.
En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.
I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:
1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.
'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.
Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
Enligt den medicinska ordboken Stedmans Medical Dictionary är en "infusionspump, implantabel" definierad som:
"En liten, inopererbar pump som används för att leverera små, kontinuerliga doser av läkemedel direkt i kroppen. Denna typ av pump är ofta använd för patienter med smärtsjukdomar eller andra medicinska tillstånd som kräver kontinuerlig medicinering."
Denna typ av pumpar innehåller vanligtvis en liten reservoar för läkemedlet och en mekanism som reglerar hur mycket läkemedel som ska distribueras under en given tidsperiod. De kan programmeras manuellt eller elektroniskt för att leverera specifika mängder av läkemedel vid bestämda intervall.
Infusionspumpar, implantbara, är ofta använda när patienten behöver en kontinuerlig dos av ett läkemedel under en längre tidsperiod och andra metoder för medicinering inte är praktiska eller önskvärda. Ett exempel på detta kan vara patienter med smärtsjukdomar som kräver opiater för smärtlindring, där en implantabel infusionspump kan ge kontrollerad och konstant smärtlindring utan de biverkningar som kan uppstå vid orala opiater.
"Centralt ventrikelsystem" eller "centralt ventriculär system" refererar till de fluidfylda hålrummen inne i hjärnan. Det består av de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln, som är sammanbundna med varandra via smala kanaler. Den centrala ventriculära fluiden, kallad cerebrospinalvätska (CSF), produceras huvudsakligen i de tredje ventriklarna av ett par strukturer som kallas kloridproducerande celler eller "choroidea plexus". CSF cirkulerar sedan genom de olika ventriklarna och absorberas tillbaka in i blodomloppet via en struktur som kallas arachnoidalmembranet.
Centralt ventriculärt system har flera viktiga funktioner, bland annat att skydda hjärnan från mekanisk skada genom att amortera stötar och att transportera näringsämnen och avfallsprodukter till och från hjärnvävnaden.
Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.
"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.
Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.
Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.
'His bundle' är ett medicinskt begrepp som refererar till en del av elektriska ledningssystemet i hjärtat. Det består av speciella muskelceller som tar emot elektriska impulser från sinusknutan (SA-noden), som är den naturliga pacemakern i hjärtat, och sprider dem till kamrarna (ventriklarna) i hjärtat.
His bunt delas vanligtvis upp i tre delar: den proximala delen (His bunden), den distala delen (Purkinje fiberna) och den mellersta delen (fasciculer av His). Dessa delar arbetar tillsammans för att koordinera kontraktionen av hjärtats kamrar, så att de pumpar blod effektivt genom kroppen.
En störning i His bunt kan leda till olika former av hjärtrytmrubbningar (arrhythmier), inklusive sakta hjärtslag (bradykardi) eller snabba hjärtslag (tachykardi). Dessa rubbningar kan vara farliga och kräver ibland behandling med mediciner, ablation eller en pacemaker.
'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.
'Hjärtkammarprematurslag' (i engelska ofta kallat 'Premature Ventricular Contraction', eller PVC) är en hjärtsammandragning som uppstår före den normalt genererade signalen från sinusknutan i hjärtats övre kammare, föregångaren. Detta resulterar i ett extrasystoliskt skikt (extra hjärtslag) som kan upplevas som en känsla av att hjärtat "hoppar över" ett slag eller hastighetshöjning om det är frekventare.
I EKG-registret visar sig hjärtkammarprematurslaget som en extra QRS-komplex, vanligen med en bredare och annorlunda form jämfört med den normalt genererade QRS-komplexen. Den efterföljande PQ-intervallen är förlängd på grund av den försenade sinusknutsignalen. I vissa fall kan det finnas en extrasystolisk pause efter hjärtkammarprematurslaget, särskilt om det föregås av en lång PQ-intervall.
Hjärtkammarprematurslag är vanligt och tenderar att bli frekventare med åldrande. De flesta individer upplever inga besvär eller komplikationer, men i vissa fall kan de vara ett tecken på underliggande hjärtsjukdom. Om de är frekventa eller associeras med andra symptom bör en utvärdering av hjärtfunktionen ske för att utesluta strukturella eller elektriska hjärtsjukdomar.
En infusionspumpa är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att kontrollerad och exakt administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar till patienten genom en intravenös kateter. Infusionspumpan kan ställa in och reglera volymhastigheten och tiden för infusionen, vilket gör att den kan ge mycket små mängder läkemedel under en lång tid. Denna precision är speciellt viktig när det gäller potenta eller farliga preparat som inte får ges i alltför höga koncentrationer eller för snabbt. Infusionspumpor används ofta inom akut- och intensivvård, onkologi, neurologi och vård av kroniskt sjuka patienter.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
Smärtlindring vid förlossning, även känd som obstetrikal analgesi eller smärtbehandling under förlossning, är användandet av läkemedel, tekniker och strategier för att minska eller eliminera smärtan under arbetssömnen och förlossningen. Det vanligaste sättet att uppnå smärtlindring under förlossning är genom epiduralbedövning, där smärtstillande medel injiceras i ryggraden nära ryggmärgen. Andra metoder inkluderar spinalanestesi, paracervikalblock, LOR-block (lokal infiltration av läkemedel och sedering) och nitroglycerin. Smärtlindring vid förlossning används ofta för att hjälpa den födande kvinnan att känna mindre smärta under arbetssömnen och förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska stressnivåer, öka samarbete med personalen och förbättra den övergripande förlossningsupplevelsen.
'Flebografi' är ett medicinskt undersökningsförfarande där kontrasterande medel injiceras i blodkärlen (venorna) för att skapa tydliga bilder som kan användas för att utvärdera blodkärlsystemet. Detta görs vanligtvis för att undersöka problem relaterade till venerna, såsom blodproppar eller skador på venväggarna.
Under en flebografi placeras ett smalt rör (kateter) in i en ven, oftast i armen eller handen. Kontrasteringsmedlet injiceras sedan genom katetern och färdas genom blodkärlen till de delar av kroppen som ska undersökas. X-strålar används sedan för att ta bilder av venorna medan kontrasteringsmedlet färdas genom dem.
Flebografi är ett invasivt ingrepp och innebär vissa risker, såsom allergiska reaktioner på kontrasteringsmedlet eller skador på blodkärlen under injektionen. Dessa risker är dock sällsynta och vanligen lindriga.
'Urinstämma' är ett medicinskt begrepp som refererar till de bakterier eller andra mikroorganismer som förekommer i urinen hos en individ utan att orsaka någon sjukdom. Detta kallas också för asymptomatisk bakteriuri. I vissa fall kan dock urinstammar vara ett tecken på en underliggande infektion eller annan medicinsk störning, särskilt hos äldre personer, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar.
Det är viktigt att notera att när bakterierna i urinen ökar till ett visst stadium och orsakar symtom som smärta under urinering, frekvent behov av att urinera, stark lukt på urinen eller feber kan det vara tecken på en urinvägsinfektion (UVI). I sådana fall bör individen söka medicinsk vård för en korrekt diagnos och behandling.
"Arm-huvudvener" refererar till de vener (blodkärl) som returnerar blod från armarna till hjärtat. De två huvudsakliga arm-huvudvenerna är axillaryvenen och subklaviavenen.
Axillaryvenen är en kontinuerlig fortsättning av de yttre bröstkörtelvenerna (mammalve) och passerar under axeln. Den blir till subklaviavenen när den passerar under clavicula (skulderbladets yttersta del).
Subklaviavenen fortsätter sedan som övergångsvenen (v. brachiocephalica) tillsammans med den motsvarande venen från den andra sidan, under clavicula och bildar där den stora halsvenen (v. cava superior), vilken returnerar blodet till höger atrium i hjärtat.
Termodilution är en metod för att mäta termisk förlust i blodomloppet och används ofta för att bestämma hjärtminutvolym (HMV) hos patienter som behöver intensiv vård. Den grundlägande principen bakom termodilution är att mäta den värmeförlust som uppstår när en liten volym av kyld vätska injiceras i blodet och sedan mäts temperaturen innan och efter injektionen.
I praktiken involverar metoden följande steg:
1. En liten, kyld sensorplatta förs in i en central ven via en kateter.
2. En liten volym (typ 5-10 ml) av kyld, isotonisk saltlösning injiceras genom samma kateter.
3. Temperatursensorer placerade nära injektionsplatsen mäter temperaturen innan och efter injektionen.
4. Genom att analysera skillnaden i temperatur och volymen av injicerad vätska kan HMV beräknas med hjälp av ett matematiskt modell.
Termodilution är en etablerad metod för att mäta HMV, men den kräver speciell utrustning och är mer invasiv än andra metoder som pulskontinuerlig termometri (PCT).
I medicinsk kontext kan "omvandlare" (eller "enzym") definieras som ett protein som sänker aktiveringsenergin för en kemisk reaktion och därmed ökar hastigheten för denna reaktion. Enzymet fungerar genom att binda substratet, den kemiska föreningen som ska omvandlas, i en specifik konformation så att reaktionen kan ske under mildare betingelser än vad som annars skulle behövas. Detta gör att reaktionen kan ske snabbare och mer effektivt inne i levande organismen. Enzymet frigörs sedan från substratet och kan återanvändas för att katalysera fler reaktioner.
'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:
* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)
Povidon-jod, även känt som povidon-iodophor eller betadine, är ett antiseptiskt preparat som används för att reducera antalet mikroorganismer på huden och slemhinnor. Det består av jod och polyvidon (PVP), en typ av polymer som agerar som en långsam frisättare av jodjon.
Joden i preparatet har starkt antibakteriellt, antiviralt och även viss fungistatisk verkan. Det är verksamt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive grampositiva och gramnegativa bakterier, svampar och virus som HIV och Hepatit B-virus.
Povidon-jod används ofta före kirurgiska ingrepp för att desinficera huden och underlätta sterilitet i operationsområdet. Det kan också användas för att behandla sår, brännskador, akne och andra hudinfektioner. Preparatet är tillgängligt som lösning, spray, gel, tampong och stickpapper.
Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.
Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.
Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.
"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.
"Förband" är ett medicinskt begrepp som refererar till olika typer av metoder och material som används för att stödja, skydda, hålla samman eller stoppa blödning från en skada eller en operation på kroppen. Det kan vara tillfälliga eller permanenta, beroende på ändamålet. Exempel på olika typer av förband inkluderar bandage, gaze, kompresser, slangar och suturer.
I'm sorry for any confusion, but "Magnetism" is not a medical term or concept. It is a fundamental force of nature that describes the behavior of magnetic fields and magnetic materials. If you have any questions related to physics or another topic, I would be happy to help answer those!
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
Paroksymal takykardi är en hjärtrytmrubbing (arytmi) som karaktäriseras av plötsliga, ofta korta episoder av snabb hjärtfrekvens (takykardi). Paroksysmal betyder att denna arytmi startar plötsligt och kan avbrytas spontant eller behandlas med mediciner.
Vid paroxymal takykardi slår hjärtat i allmänhet snabbare än 100 slag per minut, men episoderna kan vara från några sekunder till flera timmar långa. Denna arytmi kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet eller bröstsmärta. Paroksymal takykardi kan ibland vara ett tecken på underliggande hjärtsjukdom, men den kan också förekomma hos friska individer.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever symtom på takykardi eller annan arytmi, eftersom det finns behandlingar som kan hjälpa att kontrollera dessa episoder och förebygga komplikationer.
Minocycline är ett tetracyklinpreparat som används som antibiotika för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, till exempel akne, hudinfektioner och lunginflammation. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och förökar sig av de skadliga bakterierna. Minocycline kan också användas off-label för behandling av autoimmuna sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit, där det tros modulera immunsystemet och minska inflammationen i kroppen.
'Silver' är ett grundämne med symbol 'Ag' och atomnummer 47 i periodiska systemet. Det är ett övergångsmetall som naturligt förekommer i sitt renodlade tillstånd samt i legeringar med andra metaller, såsom guld och koppar.
I medicinsk kontext används silver ofta på grund av dess antibakteriella egenskaper. Det kan finnas i olika former, som till exempel silvernanosilver eller kolloidalt silver, som har visat sig kunna eliminera eller reducera bakterier, svamp och vissa virus. Silverpreparat används ofta inom vården för att behandla sår, brännskador och andra infektioner. Dock bör man vara försiktig med överdriven exponering för silver, eftersom det kan leda till en blåaktig hudfärg som kallas argyria.
'Venösa okklusiva lungssjukan' (VTE eller venös tromboembolism) är en sammanfattande benämning på sjukdomstillstånd som orsakas av blodproppar i de stora venerna i bukregionen (djupa venerna) eller i lungorna (lungemboli).
En blodpropp i en djup ven kan leda till att delar av proppen lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där den kan orsaka skada på lungvävnaden. I allvarliga fall kan det leda till andningssvårigheter, sänkt syresättning i blodet och i värsta fall hjärtstillestånd eller död.
VTE är en allvarlig sjukdom som behöver snarast möjligt behandlas med blodtunnande läkemedel för att förhindra ytterligare proppbildning och för att försöka upplösa befintliga proppar. Fysisk aktivitet, kompressionstextilier och andra preventiva åtgärder kan också användas för att minska risken för nya blodproppar.
'Antiseptik' är en term inom medicinen som refererar till ett ämne eller metod som används för att reducera antalet mikroorganismer (bakterier, svampar och virus) på levande vävnad, såsom huden eller slemhinnor. Det gör detsamma som desinfektion, men används specifikt för kroppsvävnader snarare än oorganiska ytor.
Exempel på vanliga antiseptiska medel inkluderar alkohol (etanol), jodförbindelser (t.ex. povidon-jod), hydrogenperoxid och klorglycerin. Dessa ämnen fungerar genom att skada eller störa strukturen hos mikroorganismerna, vilket förhindrar deras förmåga att reproducera sig och orsaka infektioner.
Antiseptika kan användas i en rad olika sammanhang, till exempel före injektioner eller kirurgiska ingrepp för att sterilisera huden, efter toalettbesök för att reducera antalet bakterier på anus och genitalier, eller vid behandling av sår och skador för att förhindra infektioner.
'Robotteknik' refererer til studiet og anvendelsen af teknologier, design og kontrolsystemer til at bygge og programmere robotter. Robotteknik omfatter et bredt spektrum af discipliner, herunder mekanik, elektronik, datalogi, matematik og kunstig intelligens.
En robot er en maskine, der kan udføre automatiserede opgaver under kontrol af en computerprogram eller andet kontrolsystem. Robotteknik inkluderer design og konstruktion af robots mekaniske dele, elektroniske komponenter og software, der gør robotten i stand til at udføre sine opgaver præcist og effektivt.
Robotteknik anvendes i en række forskellige industrier, herunder fremstilling, sundhedssektoren, transport, militær, undervisning og underholdning. Robotter kan udføre opgaver, der er farlige, upraktiske eller ubehagelige for mennesker, herunder svejsning, løfting af tunge genstande, rengøring, overvågning og redning.
Med den fortsatte udvikling af kunstig intelligens og maskinlæring har robotteknik også fået en større fokus på at udvikle robotter, der kan lære og tilpasse sig deres omgivelser. Dette vil muliggøre anvendelsen af robotter i endnu flere brancher og situationer i fremtiden.
Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.
Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:
1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.
Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.
"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.
Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).
HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.
Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.
Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.
Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.
Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.
'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.
'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.
Tachycardia är en term inom kardiologi som betecknar en hastig hjärtslagfrekvens på över 100 slag per minut i vila. Det finns olika typer av tachycardier, beroende på orsaken till den ökade frekvensen.
Sinoatrial nodal reentry (SNR) är en speciell form av tachycardi som beror på en abnormitet i sinoatriala noden, det område i hjärtat där hjärtslagen initieras. SNR uppstår när det finns två eller fler elektriska vägar inom sinoatrial noden som kan leda impulser till de övriga delarna av hjärtat.
I allmänhet orsakar SNR en hastig hjärtslagfrekvens på 100-250 slag per minut, och patienter med denna typ av tachycardi kan uppleva symtom som palpitationer, yrsel, svimning eller andnöd. SNR är oftast en bennin (godartad) tillstånd, men i vissa fall kan det vara ett tecken på underliggande hjärtsjukdom. Behandlingen för SNR innefattar ofta farmakologisk behandling eller ablation, en procedure där man med hjälp av kateterablation neutraliserar den abnorma elektriska vägen i sinoatrial noden.
'Luft i lungsäcken' (i medicinska sammanhang) är ett tillstånd där luft har accumulerat i pleuran, den yttre hinna som omger lungorna. Detta kallas ofta för en pneumothorax. Orsakerna kan variera, men det kan exempelvis bero på skada, sjukdom eller underlättas av vissa aktiviteter som dykning. Symptomen kan inkludera plötslig bröstsmärta, hosta, andnöd och i allvarliga fall hypoxi (syrgasbrist). Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, syreterapi, aspiration av luften eller kirurgiskt ingrepp.
Intensivvårdsavdelningar, även kallade intensivvårdsenheter (IVE) eller kritiska vårdavdelningar, är specialinrättade enheter inom sjukvården där patienter med allvarliga och livshotande tillstånd ges speciell och intensiv medicinsk vård. Dessa avdelningar ställer höga krav på personalens kompetens och utrustning, då de ofta hanterar patienter med akuta organfailure, livshotande infektioner eller efter behandlingar som kan ha stor risk för komplikationer.
På en intensivvårdsavdelning finns avancerad övervakningsutrustning och specialiserad personal, såsom intensivvårdsläkare och sjuksköterskor med utbildning i intensivvård. Behandlingarna inkluderar ofta mekanisk ventilation, hemodynamisk stöd (till exempel med hjälp av intravenös drogterapi eller vasoaktiva substanser), näringsuppehållande behandlingar och andra specialiserade procedurer.
Intensivvårdsavdelningar är ofta indelade i subspecialiteter för att möta de specifika behoven hos patienter med olika former av allvarliga sjukdomstillstånd, såsom neurologiska intensivvårdsavdelningar, kardiologiska intensivvårdsavdelningar och traumatologiska intensivvårdsavdelningar.
Radiovågor är en form av elektromagnetisk strålning som har längre våglängd och lägre frekvens än synligt ljus. I den internationella standarden för elektromagnetiska spektret definieras radiovågor som elektromagnetisk strålning med våglängder från 10^{-1} meter (10 cm) till 10^{4} meter (10 000 km), vilket motsvarar frekvenser från 3 x 10^{7} Hz till 3 x 10^{9} Hz.
Radiovågor används inom en rad olika applikationer, bland annat för radiokommunikation, radar, medicinsk diagnos och terapi (t.ex. magnetresonanstomografi och strålbehandling), navigering och avståndsmätning.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.
Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.
Intraoperativ övervakning är den process där patientens vitala funktioner, såsom hjärtslag, blodtryck, syrehalt i blodet och andning, övervakas under en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av medicinska instrument och tekniker för att säkerställa patientens säkerhet och att snabbt upptäcka och behandla eventuella komplikationer under eller strax efter operationen. Intraoperativ övervakning kan också inkludera neurologisk övervakning för att kontrollera nervfunktionen under operationer som påverkar nervsystemet.
Interventionell radiologi är en subspecialitet inom radiodiagnostisk specialitet som innebär att använda medical imaging (som exempelvis röntgen, fluoroskopi, ultraljud, CT, MRI) för att guidera minimalinvasiva procedurer. Dessa procedurer kan vara diagnostiska eller terapeutiska till naturen och utförs ofta under lokalbedövning eller med mild bedövning.
Exempel på interventionell radiologi inkluderar:
* Angioplasti och stentning av blodkärl i hjärtat, lungorna, levern, buken eller extremiteterna
* Embolisering för att stoppa blödning eller blockera blodflödet till tumörer
* Biopsier och dräneringar av vätskor eller abscesser
* Radiofrekvensablation av tumörer
* Kyfo- och vertebroplasti för behandling av frakturer i ryggraden
Syftet med interventionell radiologi är att behandla sjukdomar och skador på ett säkert, effektivt och minimalinvasivt sätt, vilket kan minska komplikationerna, smärtan och återhämtningstiden jämfört med traditionell kirurgi.
Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.
I'm sorry for any confusion, but the term "Kandidos" doesn't have a medical definition in English. It seems like there might be a spelling mistake or a language barrier here. If you're referring to "Candida," I can certainly provide a definition for that.
Candida is a genus of yeasts and is the most common cause of fungal infections worldwide. Many species are harmless, but a few can cause serious systemic infections known as candidiasis. The most common human-associated Candida species is Candida albicans. These infections can occur when the natural balance of bacteria and yeast in the body is disrupted or the immune system is weakened.
Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.
Postoperativ vård inkluderar ofta:
1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.
Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.
Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.
Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.
Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.
Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.
Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:
* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.
Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.
En ventrikulostomi är ett medicinskt ingrepp där en liten öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga en av de hålrummen i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis genom att borra ett hål i kraniet och sedan insätta en tunn tub (kateter) i ventrikeln.
Denna procedure används ofta för att underlätta avflödet av ökade volymer av cerebrospinalvätska vid ovanligt högt tryck, till exempel vid hydrocefalus eller andra patologiska tillstånd som påverkar hjärnvätskan. Genom att skapa en ventrikulostomi kan överskottet av CSF ledas bort från hjärnan och samlas istället i ett yttre reservoar, vilket hjälper till att minska det intrakraniella trycket och förhindra skada på hjärnan.
Ventrikulostomi är en invasiv procedure som bör utföras av en erfaren neurokirurg i en kontrollerad miljö, såsom ett operationssal. Efter operationen kan patienten behöva stanna på sjukhus för att övervaka och justera behandlingen, samt för att undvika komplikationer som infektion eller skada på hjärnan eller katetern.
Upper extremity deep vein thrombosis (UEDVT) refers to the formation of a blood clot (thrombus) in the deep veins of the upper limbs, including the arms, shoulders, and chest. This condition can occur as a result of various risk factors such as cancer, trauma, surgery, central venous catheterization, and certain medical conditions that increase the tendency of the blood to clot. UEDVT can lead to serious complications such as pulmonary embolism if the blood clot travels to the lungs. It is important to seek prompt medical attention if you experience symptoms such as swelling, pain, redness, or warmth in the affected arm.
Bupivacaine är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen för smärtbehandling under och efter operationer, då det injiceras i närheten av de nerver som skall bedövas. Bupivacaine har en långvarig verkan jämfört med andra lokalbedövningsmedel, vilket gör att smärtan hålls på avstånd under en längre tid efter operationen.
Läkemedlet fungerar genom att blockera signalsubermittlingen i nervcellerna, vilket resulterar i ett förlust av känsel, rörelse och smärta i det berörda området. Bupivacaine är tillgängligt som både en lösning för injektion och en gel att användas vid särskilda procedurer.
Som med alla läkemedel kan bupivacaine orsaka biverkningar, även om de vanligen är milda och tillfälliga. Några exempel på biverkningar inkluderar lokalreaktioner vid injektionsstället, yrsel, huvudvärk, svimning och i sällsynta fall allvarliga hjärt- och lungrelaterade komplikationer. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt rekommenderad dos och under medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar.
Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.
Den medicinska termen för "blodpropp, vandrande" är "emboli." Det är ett material, vanligtvis ett blodkoagel eller en luftbubbla, som färdas genom blodomloppet och kan blockera en artär eller en artärväg. Detta kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, beroende på var i kroppen embolin blockerar blodflödet.
En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.
Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.
'Staphylococcus aureus' er en bakterie som kan forekomme naturligt på huden og slimhinnene hos mennesker og dyr. Den kan også forårsage infektioner, der varierer fra mildere former som hudinfektioner (f.eks. impetigo eller furunkler) til alvorlige livstruende sygdomme som blodforgiftning, lungeentzündelse og endokardit (hjerteklapbetændelse).
Bakterien er ofte resistent over for flere slags antibiotika, herunder meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), som kan være særligt vanskelig at behandle. MRSA-infektioner forekommer hyppigt i sygehuse og andre sundhedsinstitutioner, men de kan også findes udenfor disse omgivelser (i så tilfælde kaldes det community-acquired MRSA).
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.
'Bukhinnenät' er en betegnelse for et tilstand der kendetegnes ved at slimhinden i mavesækkens (stomachs) underkant bliver slidsskadet og begynder å frastøde maden som passerer igjennem. Dette resulterer i et stærkt smertefuldt og ubehageligt tilstand, der oftest krever medisinsk behandling for å lindre symptomer og forebygge komplikasjoner som malnutrisjon eller blodforgiftning. Betegnelsen 'Bukhinnenät' er på engelsk kjent som 'Gastritis'.
Den mest alminnelige formen av bukhinnenet er akut gastritis, som oftest skyldes infeksjon med bakterien Helicobacter pylori eller bruk av ikke-steroid antiinflammatoriske lægemidler (NSAID). Andre årsaker kan være alkoholmisbruk, stoffer, forstyrrelser i mavesaftproduksjonen og stress.
Behandlingen av bukhinnenet inkluderer oftest antibiotisk behandling for å eliminere Helicobacter pylori-infeksjonen, hvis dette er den sannsynlige årsaken. I tillegg kan lægemidler som antacider og histamin-2 receptorantagonister brukes for å reducere mavesyrenivået og lindre smerten. Hvis du tenker du har symptomer på bukhinnenet, bør du raskt søke medisinsk veiledning for å få en korrekt diagnose og behandling.
En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.
"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.
Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.
Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.
'Kirurgisk tejp' är ett medicinskt förbrukningsmaterial som används under kirurgiska ingrepp och andra medicinska behandlingar för att hålla samman sår, stänga öppningar i huden eller fästa katetrar och dränage tuber. Tejpen är vanligtvis gjord av ett non-vävnadsirriterande material som exempelvis syntetiskt gummi eller plast, och kan vara försedd med ett klister på ena sidan för att underlätta fästningen.
Det finns olika typer av kirurgisk tejp, såsom självhäftande tejp, icke-självhäftande tejp och metallklamscher (t.ex. kluder). Varje typ har sina egna fördelar och användningsområden beroende på patientens behov och läkarvalet. Kirurgisk tejp ska vara steril och ska tas bort enligt rekommenderad tid och metod för att undvika infektioner och skada på huden.
'Vena azygos' är en bred, icke-parad sympatisk vener i bröstet och översta delen av magen hos människor. Den bildar en kontinuerlig blodkärlslinje från nedre delen av torax till övre delen av buken.
Vena azygos börjar som en liten gren vid högra sidan av ryggraden i ländryggen, och den samlar upp blod från de bakre delarna av kroppen. Den stiger sedan uppåt genom bröstkorgen och passerar bakom hjärtat, där den ansluter till högra lungans ven.
Vena azygos har en viktig funktion i att dränera blod från de övre delarna av kroppen när höger hjärtkammare inte fungerar korrekt, vilket kan hända vid hjärtsvikt eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion. I sådana fall kan vena azygos hjälpa till att lindra ökad tryck i de venösa blodkärlen och förhindra utvecklingen av ödem i lungorna.
Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.
Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.
Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.
Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.
I'm sorry for the confusion, but "Bukhinna" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language that I am aware of. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
En torakostomi är ett kirurgiskt ingrepp där en öppning, en stoma, skapas i thoraxväggen för att dränera luft eller vätska från brösthålan. Detta kan vara nödvändigt vid behandling av till exempel lunginflammationer, cancer eller trauma. Torakostomi kan också användas för att underlätta andningen efter operationer i bröstet. Öppningen täcks vanligtvis med en särskild plasttub som hålls på plats med ett bandage.
'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.
'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).
Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.
Coronary angioplasty with balloon is a minimally invasive procedure used to widen narrowed or obstructed coronary arteries (the blood vessels that supply oxygen-rich blood to the heart muscle) due to the buildup of fatty deposits called plaques. The procedure involves inserting a thin, flexible tube called a catheter into an artery, usually through an incision in the groin or arm. The catheter is then threaded up to the affected coronary artery.
Once the catheter reaches the narrowed section of the artery, a small balloon attached to the tip of the catheter is inflated. This helps to compress the plaque against the artery wall and widen the lumen (opening) of the artery, restoring blood flow to the heart muscle. The balloon is then deflated and removed, along with the catheter.
Coronary angioplasty with balloon can be performed alone or in combination with other procedures such as stenting, where a small metal mesh tube called a stent is placed in the artery to keep it open after the procedure. This helps prevent re-narrowing of the artery (restenosis) and reduces the risk of future heart attacks.
In summary, coronary angioplasty with balloon is a medical procedure that involves using a balloon catheter to widen narrowed or obstructed coronary arteries caused by plaque buildup, thereby restoring blood flow to the heart muscle.
'Utrustning och tillbehör' är ett bredare begrepp inom medicinsk kontext som kan omfatta olika typer av produkter och enheter som används under diagnostiska, terapeutiska eller preventiva syften. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, medicintekniska enheter, instrument, apparater, maskiner, hjälpmedel och andra relaterade produkter som används för att underlätta vården av patienter eller för att stödja medicinska undersökningar och behandlingar.
Exempel på utrustning och tillbehör inom en medicinsk kontext kan vara:
* Medicintekniska enheter som exempelvis pacemakers, defibrillatorer, artificiella lungor, insulinpumpar och dialysmaskiner.
* Diagnostiska instrument som röntgenmaskiner, ultraljudsapparater, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT) skannrar.
* Terapeutiska enheter som exempelvis laservapen för kirurgi, strålbehandlingsutrustning för cancerbehandling och hyperbarkammare för dykarsjuka.
* Hjälpmedel som exempelvis rullstolar, proteser, hörapparater, synhjälpmedel och andningshjälpmedel.
* Skyddsutrustning som ansiktsmasker, skyddshandskar, skyddsoveraller och skyddsglasögon.
* Olika typer av slangar, slangar, kanyler, injektionsnålar, katetrar och andra kirurgiska instrument.
Det är viktigt att notera att det kan finnas strikta regler och lagar som gäller för certifiering, användning och underhåll av olika typer av medicinska enheter och hjälpmedel för att säkerställa patienternas säkerhet och effektivitet.
"Candida" er en generell betegnelse for svamp-like organismer som tilhører klassen Saccharomycetes og ordnen Saccharomycetales. Den mest alminnelige art som forekommer i menneskelig flora er Candida albicans, som kan kolonisere huden og slimhinner, inklusive munnens, tarmens og skjeden. I de fleste tilfeller er dette symbiotisk og ikke skadeligt for individet.
Under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, kan Candida-svampene overgå til en patogens form og forårsage infeksjoner, kjent som candidoase. Disse infeksjonene kan variere fra superficiale infeksjoner av huden eller slimhinner til systemiske infeksjoner, som kan være livstruende.
Symptomer på en Candida-infeksjon kan inkludere rødhet, iritation, smerte, svulst og udflås i området der infeksjonen forekommer. Hvis du tenker du har en candidoase bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.
Asepsis är en term inom medicinen som refererar till de förhindringar och metoder som används för att förebygga smitta eller infektion. Det innebär att skapa en miljö där mikroorganismer inte kan frodas eller sprida sig. Detta uppnås genom att undvika kontamination med bakterier, virus och andra patogener genom att använda steril teknik och material under medicinska ingrepp och vården.
Exempel på aseptiska metoder inkluderar:
* Användning av sterila instrument och material
* Användning av desinfektionsmedel för att rengöra hud, sår och ytor
* Användning av skyddande barrierer som gloves, masker och hattar
* Stränga regler för handhygien
Asepsis är en viktig princip inom alla aspekter av medicinsk vård, från kirurgi till primärvård, för att skydda patienter och personal från infektioner.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
The accessory atrioventricular (AV) bundle, also known as the bundle of Kent, is an abnormal electrical connection between the atria and ventricles of the heart. It is a type of accessory pathway that bypasses the normal AV node conduction system, allowing electrical impulses to travel directly from the atria to the ventricles. This can result in a rapid heart rhythm called Wolff-Parkinson-White (WPW) syndrome, which can cause palpitations, shortness of breath, and in some cases, may lead to more serious heart rhythm disturbances.
Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).
En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.
Epicardial mapping är en teknik inom kardiologi där elektriska aktiviteten i hjärtats yttre lager, det epicardiska lagret, studeras. Det görs vanligen genom att placera en speciell typ av elektroder direkt på hjärtats yta under kontrollerade förhållanden under operation eller med hjälp av en kateter som introduceras genom ett blodkärl.
Syftet med epicardial mapping är att få information om hur hjärtmuskulaturen aktiveras och koordineras, särskilt vid abnorma tillstånd som exempelvis kramp i hjärtat (fibrillation) eller andra rytmrubbningar. Genom att kartlägga elektriska potentialer på epicardiet kan läkaren identifiera abnorma aktiviteter och behandla dem effektivt, exempelvis genom att avlägsna eller ablera (förstöra) den skadade vävnaden.
Epicardial mapping är en avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att tolka de komplexa mönster som kan uppstå under olika tillstånd. Den används ofta i kombination med andra diagnostiska och terapeutiska metoder för att ge en helhetsbild av patientens hjärtfunktion och behandlingsbehov.
Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.
Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.
Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:
* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken
Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.
"Biokompatibel belagd material" refererar till ett material som har en yta som är belagd med en biokompatibel substans, med andra ord en substans som inte orsakar skada eller reaktion när den kommer i kontakt med levande vävnad eller biologiska fluid.
Den biokompatibla beläggningen gör att materialet blir mer anpassat för användning inom medicinsk teknik, till exempel som en del av en protes eller ett medicinskt instrument som kommer i kontakt med kroppen. Beläggningen kan bestå av en polymer, ett hydrogel, ett keramiskt material eller en kombination av dessa.
Den biokompatibla beläggningen ska reducera risken för infektion, reaktioner som inflammation och fibros, samt förhindra adherens och korrosion av materialet. Det är viktigt att materialet är non-toxic, har god kemisk stabilitet och en långvarig livslängd.
"Ventrikulärt trombus" är en medicinsk term som betecknar en blodpropp (tromb) i vänster eller höger ventrikel, de kammare i hjärtat där blodet pumpas ut till kroppen. Detta kan vara ett allvarligt tillstånd eftersom det kan förhindra att hjärtat pumpar effektivt blod och orsaka komplikationer som stroke, hjärtsvikt eller shock. Orsakerna till ventrikulära trombus kan variera, men de kan inkludera strukturella hjärtsjukdomar, abnormala blodkoaguleringsfaktorer och komplikationer efter hjärtattacker.
Mepivakain är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen vid smärtsamma ingrepp i kroppen, såsom tandbehandlingar och kirurgiska ingrepp i huden eller vävnader nära huden. Mepivakain verkar genom att blockera nervimpulser i det aktuella området, vilket orsakar en temporär smärtstillnad.
Lokalbedövningsmedlet har en snabb insättningstid och varaktighet på uppemot 1-2 timmar. Mepivakain kan ges som injektion i det område där smärtan ska lindras, och vanligtvis känner patienten ingen smärta under behandlingen.
Det är viktigt att notera att användning av mepivakain bör ske under läkares övervakning, eftersom det kan förekomma allvarliga biverkningar vid felaktig användning eller överdosering.
Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.
Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.
En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.
Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.
Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.
'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.
Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).
Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.
Stafylokocker är en typ av bakterier som tillhör släktet Staphylococcus. De är kringformade (kokkal) och förekommer i par eller kluster som ser ut som druvklasar under mikroskopi. Stafylokocker är vanligen ofarliga och finns naturligt på huden och slemhinnor hos människor och djur.
Det finns också patogena stafylokocker, som orsakar infektioner när de kommer in i kroppen genom sår eller andningsvägar. Särskilt vanliga är Staphylococcus aureus, som kan orsaka en rad olika infektioner, från milda hudinfektioner till allvarligare sjukdomar som blodförgiftning, lunginflammation och hjärtsvikt. Vissa stafylokocker är resistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
"Pleurodesis" är ett medicinskt förfarande där man orsakar en organisk vävnadsfusion mellan det parietala (yttre) och viscerala (inre) skiktet av den dubbla lungornas hinna, kallad pleura. Detta görs vanligtvis för att förebygga eller behandla en rekurrerande pneumothorax (luft i brösthålan) eller en rekurrerande pleurydial effusion (vätska mellan lungornas hinna).
Den vanligaste metoden för att orsaka pleurodes är genom att införa ett torrt, skarp föremål som irritationsmedel i den pleurala rummet. Detta orsakar en inflammation och till slut en vävnadsfusion mellan de två skikten av pleura. Andra metoder inkluderar kemisk pleurodes med hjälp av vissa läkemedel eller fysisk pleurodes genom att använda energiteknologier som laser, elektrokauterering eller ultraljudsguidad radiofrekvensablation.
Pleurodes är ett invasivt ingrepp och kan orsaka vissa komplikationer, såsom smärta, feber, hosta och andningssvårigheter. Dessa komplikationer tenderar att vara tillfälliga och förbättras vanligtvis över tiden.
Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.
Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.
I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.
En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.
Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.
Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.
Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:
1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.
Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.
Förmaksfunktionen hos höger sida av hjärtat, även känd som Trikuspidalvvalven, innebär att den reglerar flödet av blod från höger förmak till höger lungartär. Det gör detta genom att öppna och stänga sig i takt med hjärtats slag för att kontrollera riktningen och hastigheten på blodflödet. Förmaksfunktionen är viktig för att säkerställa att blodet flödar korrekt genom kroppen och att hjärtat fungerar effektivt.
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.
PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.
PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.
"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.
1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.
Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.
"Sonikering" är ett begrepp som ofta används inom medicinen, speciellt inom områdena laboratoriemedicin och mikrobiologi. Det refererar till en metod för att desinficerings- eller steryliseringsprocess genom att använda ultraljud.
Under sonikeringen skapas ultraljudsvågor som orsakar kavitation, formation och kollaps av små bubblor i vätskan. Denna process genererar energimängder som kan bryta ned och eliminera mikroorganismer, vilket gör sonikering till en effektiv metod för desinfektion och sterylisering av olika typer av material, särskilt inom laboratoriemiljöer.
Det är viktigt att notera att sonikering inte skall förväxlas med autoklavning, som är en annan metod för sterylisering som använder höga temperaturer och tryck istället för ultraljud.
Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.
En koronarocklusion är ett medicinskt tillstånd där ett blodpropp (trombus) bildas inne i ett eller flera av hjärtats kranskärl (koronarartärer). Koronarkärlen förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktigt blod. När en koronarocklusion uppstår kan det leda till ett partiellt eller totalt avstängning av blodflödet genom kranskärlet, vilket kan orsaka syrgasbrist (ischemi) i den drabbade hjärtmuskulaturen.
I allvarliga fall kan koronarocklusion leda till komplikationer som hjärtinfarkt (myokardieinfarkt), livshotande rytmmissformningar eller hjärtstillestånd. Behandlingen för koronarocklusion innefattar ofta tromblysing, som är en procedure där ett läkemedel injiceras direkt in i kranskärlet för att upplösa blodproppen, samt eventuellt ytterligare behandling med mediciner eller kirurgiska ingrepp beroende på patientens tillstånd och svårighetsgraden av tillståndet.