Kylotorax är ett medicinskt tillstånd där det bildas en excesiv mängd vätska i pleurahuvan, den utrymme som omger lungorna. Pleurahuvan består av två tunna membran, en ytter- och en inre, som är separerade av en mycket liten mängd vätska som hjälper till att reducera friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andningen.

I en situation med kylotorax ökar mängden vätsa i pleurahuvan dramatiskt, vilket kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärta och andra symtom som beror på kompression av lungorna. Det finns olika orsaker till kylotorax, inklusive trauma, infektion, inflammation, tumörer och vissa mediciner. Behandlingen av kylotorax kan variera beroende på dess underliggande orsak, men den kan innefatta avlopp av överskottvätskan, behandling av infektion eller inflammation och i vissa fall kirurgiskt ingrepp.

Ascites er en accumulering av fri fluid i bukhuletten. Kylös ascites betyr at fluiden har en lav proteininnhold og er ofte forårsaket av levercirrose, hjerteinsufficiens eller kan være sammenhengende med malignt (kraftfullt voksende) sykdom. Fluidets sammensetning inneholder lavere verdier av proteiner enn normalt, og ofte under 2,5 g/dL. Dette fører til at onkotisk trykk i blodbanen faller, hvilket igjen fører til at væske transporteres fra blodbanen og akkumulerer i bukhuletten.

'Stora bröstgången' (latin: fascia thoracica) är ett brett, platt ligament som löper diagonalt över den främre delen av bröstkorgen. Det sträcker sig från sidan av nyckelbenet (clavicula) och ned till revbenen (costae) och skiljer bröstmuskulaturen (pectoralis major och pectoralis minor) från de yttre interkostal musklerna. Fascia thoracica ger stöd och skyddar det thoraxkompartment där lungorna, hjärtat och stora blodkärl finns inne.

'Tarmlymfa' er ein betegnelse for den samlede mengden av væske, ioner og næringsstoffer som absorberes i tarmen. Denne absorpsjonen skjer hovedsakelig i tyndtarmen og innebærer at kroppen tar opp viktige næringsstoffer fra den foredigjesta maten, slik som kolhydrater, proteiner, lipider, vitaminer og mineraler. Samtidig absorberes også vann og elektrolyter for å hjelpe til med å regulere vannbalansen i kroppen. Tarmlymfa er derfor en viktig del av den overordnede digestiveprosessen og bidrar til å holde kroppen sund og velholdt.

Paracentes är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål eller tub sätts in i bukhölen för att dränera ascites, det vill säga ödematös vätska som har accumulerats i bukhålan. Detta görs vanligtvis när patienten har en stor mängd ascites och det orsakar obehag eller andningssvårigheter. Under proceduren kan provtagning av ascites göras för att analysera vätskan och hjälpa till att fastställa diagnosen på underliggande sjukdom.

Medicinskt talat, kallas vätskeutgjutning i lungsäcken (pleuravått) för accumulation av exsudat eller transsudat i pleurautrymmet. Detta innebär att det har bildats en ökad mängd vätska mellan lungan och bröstkorgens yttervägg, som kallas pleura. Om vätskan består av exsudat är den vanligtvis gulaktig till färgen och kan bero på inflammation eller infektion i området. Transsudat är istället en klar vätska och orsakas ofta av hjärt- eller leverfunktionsstörningar.

Symptomen på vätskeutgjutning i lungsäcken kan variera, men inkluderar ofta andnöd, hosta, bröstsmärtor och ibland feber. Behandlingen beror på orsaken till vätskan och kan omfatta dränering av vätskan, behandling av underliggande sjukdom eller mediciner för att lindra symtomen.

Picibanil, även känt som OK-432, är ett biologiskt preparat som används inom medicinen. Det tillveras genom att behandla ett speciellt stamm av svampbakterien Streptococcus pyogenes med penicillin och afterwards lyofilisera (torra) det behandlade materialet.

Picibanil används som en typ av immunterapi, framför allt i Japan, för att behandla vissa typer av cancer, såsom maligna lymfom och mesotheliom. Det antas verka genom att stimulera patientens immunsystem att attackera cancercellerna.

Det är viktigt att notera att användning av Picibanil är inte allmänt accepterad eller tillgänglig utanför Japan och dess effektivitet och säkerhet har inte fullt ut undersökts i kliniska prövningar enligt internationella standarder.

Essentiell osteolys är ett sjukligt tillstånd där benvävnaden bryts ned på grund av brist på bl.a. mineraler som kalcium och fosfat, trots att patienten inte lider av någon annan tydlig orsak som kan förklara denna bennedbrytning. Detta kan leda till benfrakturer, smärta, skörbjuggssymtom och andra komplikationer. Tillståndet är mycket ovanligt och kan bero på genetiska faktorer eller andra sjukdomar som stör kroppens benstoffskretslopp. Behandlingen består ofta av tillskott av de bristande mineralerna, smärtbehandling och behandling av underliggande orsaker.

"Pleurodesis" är ett medicinskt förfarande där man orsakar en organisk vävnadsfusion mellan det parietala (yttre) och viscerala (inre) skiktet av den dubbla lungornas hinna, kallad pleura. Detta görs vanligtvis för att förebygga eller behandla en rekurrerande pneumothorax (luft i brösthålan) eller en rekurrerande pleurydial effusion (vätska mellan lungornas hinna).

Den vanligaste metoden för att orsaka pleurodes är genom att införa ett torrt, skarp föremål som irritationsmedel i den pleurala rummet. Detta orsakar en inflammation och till slut en vävnadsfusion mellan de två skikten av pleura. Andra metoder inkluderar kemisk pleurodes med hjälp av vissa läkemedel eller fysisk pleurodes genom att använda energiteknologier som laser, elektrokauterering eller ultraljudsguidad radiofrekvensablation.

Pleurodes är ett invasivt ingrepp och kan orsaka vissa komplikationer, såsom smärta, feber, hosta och andningssvårigheter. Dessa komplikationer tenderar att vara tillfälliga och förbättras vanligtvis över tiden.

Toraxdräns definieras som en tunn, böjlig slang eller rör med en sugkopp på änden, som används för att dränera vätska eller luft från toraxhålan (omgivningen till lungorna) under behandling av medicinska tillstånd som exempelvis lungcollapse, pleuravred eller efter en thoraxkirurgisk operation. Dränagen hjälper till att förhindra överflödig vätska eller luft från att bygga upp i toraxhålan och pressa på lungorna, vilket kan orsaka andningssvårigheter och andra komplikationer.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Lymfkärlsutvidgning (lymphatic vessel dilation) är en medicinsk term som refererar till den fysiologiska processen där lymfkärlen expanderar eller utvidgas i diameter. Detta sker när det ökade trycket i lymfsystemet orsakas av en ökad produktion av lymfa eller på grund av obstruktion i avflödet av lymfa från området.

Lymfan är ett vit fluid som transporterar vita blodceller, proteiner och avfall tillbaka till cirkulationssystemet från vävnaderna i kroppen. När det uppstår en störning i det normala flödet av lymfa kan det leda till en påverkan på denna process och orsaka lymfkärlsutvidgning.

Detta fenomen kan ses vid olika patologiska tillstånd, såsom lymfödem, inflammation, infektion eller neoplasi (cancer). I vissa fall kan lymfkärlsutvidgning vara en normal fysiologisk respons på fysisk aktivitet eller förhöjt tryck i bröstkorgen under djup andning.

'Pleurahåla' er en anatomisk term som refererer til det hule rum som ligger mellom lungene og brystvæggen hos pattedyr, inklusiv mennesker. Det er oppdelt i to deler, den venstre og høyre pleurahulan, som hver især omgir en av lungene. Pleurahulan er beklaget med en tykk, slidseagtig membran kalt pleura. Denne membranen deler seg i to lag, et ytre og et indre lag, som glir over hverandre for å lette lungebevægelsene under respirasjonen. Mellem de to lagene finnes en liten mengde serøs væske som fungerer som smøremiddel for å mindske friksjonen mellom de to lagene og lette bevegelsene til lungene under inndraging og utslipping av luft. Pleurahulan inneholder også blodkar, lymfekar og nerver som forsyner og unner lungene og brystvæggen.

Iodofor är ett samlingsnamn på desinfektionsmedel som innehåller jod och som används för att desinficera hud, slemhinnor och ytor. Iodofor består av en jodhaltig aktiv komponent, ofta i form av ett jod-iodinetkomplex, löst i en organisk lösningsmedel som alcohol, propanol eller etanol.

Iodofor har brett spektrum av verksamhet och är effektiva mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, svampar, virus och sporer. Iodofor används ofta inom sjukvården för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp, men kan även användas för att desinficera ytor och utrustning.

Ett vanligt exempel på ett iodofor är Povidon-jod (Betadine), som innehåller jod i kombination med polyvidon, en typ av polymer som hjälper till att förlänga kontakten mellan joden och ytan som desinficeras.