Läkemedelsförvaring kan definieras som de rekommenderade metoderna och villkor för att lagra läkemedel på ett säkert, verksamt och rättvisande sätt. Detta inkluderar faktorer som temperatur, fuktighet, ljus, ventilation och skydd mot skadliga substanser eller handlingar. Syftet med läkemedelsförvaring är att bevara läkemedlets kvalitet, effektivitet och säkerhet under hela dess lagringstid.

Exempel på specifika rekommendationer för läkemedelsförvaring kan variera beroende på vilken typ av läkemedel som behöver lagras. Vissa allmänna principer inkluderar:

- Lagra läkemedlen på rätt temperatur, vanligtvis mellan 15 och 25 grader Celsius, om inte annat anges av läkemedelsbolaget eller myndigheter.
- Undvik direkt solljus och höga temperaturer, till exempel genom att inte lagra läkemedlen i närheten av ugnar, fönster eller i bilen under varma dagar.
- Lagra läkemedlen på ett torrt ställe med låg fuktighet, eftersom för hög fuktighet kan påverka vissa läkemedels kvalitet och stabilitet.
- Förvara läkemedel separat från starkt luktande ämnen som rök, parfymer eller rengöringsmedel, eftersom dessa dofter kan påverka smaken och effektiviteten hos vissa läkemedel.
- Skydda läkemedlen från barn och djur genom att förvara dem i säkra lådor eller utrymmen som är outräckbara för dem.
- Kontrollera regelbundet förhuset där läkemedlen förvaras på skador, fukt eller andra faktorer som kan påverka deras kvalitet och stabilitet.

'Food storage' refererar till lagring av livsmedel i syfte att förlänga deras hållbarhet och minska spillage. Den kan involvera användning av olika metoder och tekniker för att bevara kvaliteten, säkerheten och näringsvärdet av livsmedlen under lagringstiden.

Exempel på sådana metoder inkluderar:

1. Kyl- och fryslagring: Användning av kyl- eller frysboxar för att sänka temperaturen runt livsmedlen, vilket hinder tillväxten av mikroorganismer som kan orsaka förruttnelse eller sjukdom.
2. Torrlagring: Avlägsnande av fuktighet från livsmedel genom torkning, vilket förlänger deras hållbarhet genom att minska möjligheten till mikrobiell tillväxt och oxidation.
3. Vakuum- eller lufttät lagring: Försegling av livsmedel i lufttäta behållare eller förslutningar för att begränsa syreexponering och minska risken för förruttnelse orsakad av syreförgiftning.
4. Koservningsmetoder: Användning av kemiska konserveringsmedel som salt, socker, ättiksyra eller natriumnitrit för att förhindra mikrobiell tillväxt och förlänga hållbarheten av livsmedel.
5. Inläggning: Placerandet av livsmedel i en syrlig lösning, såsom ättika eller vinäger, för att skapa en miljö som är olämplig för mikrobiell tillväxt och förlänga hållbarheten.

En korrekt hantering och lagring av livsmedel kan hjälpa till att minska matförlust, förbättra livsmedelssäkerheten och reducera ekonomiska förluster relaterade till förruttnelse.

Lysosomala upplagringssjukdomar (LSD) är en grupp genetiskt betingade sjukdomar som orsakas av defekter i enzymer eller proteiner som finns inne i lysosomen, ett organell i cellen som bryter ner och recylerar olika typer av molekyler. Dessa defekter resulterar i att specifika substanser inte kan brytas ned korrekt och ackumulerar sig inne i lysosomen, vilket orsakar skada på cellen och kan leda till olika symtom beroende på vilken typ av LSD individen har. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan påverka olika delar av kroppen som hjärnan, muskler, lever, lungor och skelett. Behandlingen för LSD kan innefatta enzymsubstitution, stamcellstransplantation eller andra terapeutiska metoder beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om.

'Seed storage proteins' refer to a group of proteins that are synthesized and accumulated in the seeds of plants during their development. These proteins serve as a source of nitrogen, sulfur, and carbon for the developing embryo and provide nutrition for the germinating seedling until it becomes photosynthetically independent. Seed storage proteins are typically rich in certain amino acids, such as proline, glutamine, and arginine, and are classified into several types based on their solubility properties.

The major types of seed storage proteins include:

1. Albumins: These are water-soluble proteins that are present in the seeds of many plants. They have a wide range of functions, including serving as enzymes and regulators of metabolic processes.
2. Globulins: These are salt-soluble proteins that are found in the seeds of many plants, including legumes and cereals. They are typically the most abundant type of seed storage protein and are classified into two subgroups: legumin-like proteins and vicilin-like proteins.
3. Prolamins: These are alcohol-soluble proteins that are found in the seeds of cereal grains, such as wheat, barley, and corn. They are rich in proline and glutamine and are often used in food processing due to their functional properties.
4. Glutelins: These are acid- or alkali-soluble proteins that are found in the seeds of cereal grains and legumes. They are typically large, complex proteins with a high content of glutamine and proline.

Seed storage proteins have important implications for human health and nutrition, as they are a major source of protein in the diets of many people around the world. However, some seed storage proteins can also cause allergic reactions in sensitive individuals, making it important to understand their properties and potential health effects.

"Blodförvaring" refererar till de organ och system som är involverade i lagring, transport och cirkulation av blod i kroppen. Detta inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen i levern.

Hjärtat pumpar blodet genom kroppens cirkulatoriska system via artärerna till olika delar av kroppen, där syre och näringsämnen tas upp och koldioxid och avfallsprodukter avges. Kapillärerna är de små blodkärlen som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfallsprodukter mellan blodet och cellerna i olika vävnader.

Efter att syret och näringsämnena har tagits upp av cellerna, transporteras blodet tillbaka till hjärtat via venerna. Blodet passerar sedan genom lungorna där koldioxid avges och syre tas upp igen innan det pumpas tillbaka ut i cirkulationssystemet.

Livern har också en viktig roll i blodförvaringen, eftersom den fungerar som ett reservoar för blod. Cirka 10% av blodvolymen lagras i levern och kan snabbt frisättas till cirkulationssystemet vid behov, till exempel vid blödning eller under fysisk aktivitet.

"Biologisk konservering" refererer til metoder og praksisser som anvendes for å forlænge holdbarheten og bevare kvaliteten av biologiske materialer, såsom væv, celler, gener og biomolekyler, under lagring eller transport. Dette gjøres ved å forebygge degradering av disse materialene pga. fysiske, kjemiske og biologiske prosesser. Konserveringsmetodene kan inkludere forskjellige typer av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon.

En medisk definisjon av "biologisk konservering" vil være:

"Biologisk konservering er en praksis som innebærer bruk av forskjellige metoder for å forlænge holdbarheten og beskytte biologiske materialer mot degradering, ved å kontrollere fysiske, kjemiske og biologiske prosesser under lagring eller transport. Dette omfatter bruk av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon."

Glykogenupplagringssjukdom (GSD) är en grupp med ovanliga, genetiskt betingade metabola störningar som orsakas av någon form av defekt i enzymer eller proteiner som är involverade i syntesen och nedbrytningen av glykogen. Glykogen är ett kolhydrat som lagras i lever, muskler och hjärta och används som energikälla när kroppen behöver snabb energi.

GSD delas vanligen in i olika typer beroende på vilken enzym eller protein som är defekt. Några exempel på olika former av GSD är:

* Typ I, von Gierke's sjukdom: Orsakad av en defekt i glukos-6-fosfatas, vilket leder till att levern inte kan omvandla glykogen till glukos. Detta orsakar hypoglykemi, ökad mängd glykogen i levern och höga nivåer av laktat, urinsyra och ketonkroppar i blodet.
* Typ II, Pompe's sjukdom: Orsakad av en defekt i alfa-1,4-glukosidas, vilket leder till att glykogen ansamlas i musklerna och levern. Detta kan orsaka svårigheter med andning, hjärtproblem och muskelsvaghet.
* Typ III, Forbes-Cori sjukdom: Orsakad av en defekt i amylo-1,6-glukosidas, vilket leder till att levern och musklerna inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi, ökad mängd glykogen i levern och muskler samt muskelrelaterade symtom som svaghet och trötthet.
* Typ IV, Andersen-Gerlach sjukdom: Orsakad av en defekt i 1,4-glukosyltransferas, vilket leder till att glykogen ansamlas i levern och hjärnan. Detta kan orsaka leverförstoring, neurologiska symtom som ataxi och svårigheter med tala och svälja samt ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ V, McArdle sjukdom: Orsakad av en defekt i muskelbristningsenzymerna, vilket leder till att musklerna inte kan bryta ner glykogen korrekt under intensivt övning. Detta orsakar muskelkramp, svaghet och trötthet under övning samt mörknad urin efter övning.
* Typ VI, Hers sjukdom: Orsakad av en defekt i liverbristningsenzymerna, vilket leder till att levern inte kan bryta ner glykogen korrekt under fasta. Detta orsakar hypoglykemi under fasta och ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ VII, Tarui sjukdom: Orsakad av en defekt i muskel- och leverbristningsenzymerna, vilket leder till att både musklerna och levern inte kan bryta ner glykogen korrekt under intensivt övning. Detta orsakar muskelkramp, svaghet och trötthet under övning samt hypoglykemi under fasta.
* Typ VIII, Fanconi-Bickel sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna och glukostransportörerna, vilket leder till att både levern och njurarna inte kan ta upp glukos korrekt. Detta orsakar hypoglykemi under fasta, ökat risktagande för hjärnskador samt galaktosuri och aminoaciduri.
* Typ IX, Pompe sjukdom: Orsakad av en defekt i muskel- och leverbristningsenzymerna, vilket leder till att både musklerna och levern inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar muskelsvaghet, hjärtsvikt och leverförstoring.
* Typ X, Cori sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att levern inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi under fasta och ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ XI, Andersen sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att levern inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi under fasta och ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ XII, Hers sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att levern inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi under fasta och ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ XIII, Forbes sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att levern inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi under fasta och ökat risktagande för hjärnskador.
* Typ XIV, McArdle sjukdom: Orsakad av en defekt i muskelbristningsenzymerna, vilket leder till att musklerna inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar muskelkramp under ansträngning och muskelsvaghet.
* Typ XV, Tarui sjukdom: Orsakad av en defekt i muskelbristningsenzymerna, vilket leder till att musklerna inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar muskelkramp under ansträngning och muskelsvaghet.
* Typ XVI, Pompe sjukdom: Orsakad av en defekt i lysosombristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar muskelkramp under ansträngning och muskelsvaghet samt hjärtsvikt.
* Typ XVII, Anderson sjukdom: Orsakad av en defekt i lysosombristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar muskelkramp under ansträngning och muskelsvaghet samt hjärtsvikt.
* Typ XVIII, Cori sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi och muskelkramp under ansträngning samt hjärtsvikt.
* Typ XIX, Forbes sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi och muskelkramp under ansträngning samt hjärtsvikt.
* Typ XX, McArdle sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi och muskelkramp under ansträngning samt hjärtsvikt.
* Typ XXI, Tarui sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbristningsenzymerna, vilket leder till att kroppen inte kan bryta ner glykogen korrekt. Detta orsakar hypoglykemi och muskelkramp under ansträngning samt hjärtsvikt.
* Typ XXII, Hers sjukdom: Orsakad av en defekt i leverbrist

Glykogenupplagringssjukdom typ I (GUS I), även känd som Von Gierke's sjukdom, är en ärftlig metabolisk störning som orsakas av en defekt i enzymet glukos-6-fosfat-translocas, som finns i levern. Detta enzym är nödvändigt för att konvertera glukos-6-fosfat till glukos, så att kroppen kan använda det som energikälla när andra energikällor saknas.

När det saknas ett fungerande enzym, kommer glukos-6-fosfat inte kunna konverteras till glukos och kommer i stället att lagras upp som glykogen i levern. Detta leder till en ökning av glykogen och triglycerider i levern, vilket kan orsaka leverförstoring, höga nivåer av insulin i blodet och hypoglykemi (lågt blodsockernivå).

Det finns flera subtyper av GUS I, beroende på graden av enzymdefekt. De vanligaste subtyperna är GUS Ia och GUS Ib. GUS Ia är den allvarligaste formen och kan leda till svår hypoglykemi, leverförstoring, njurskada, tillväxthämning och ökat risktagande för infektioner. GUS Ib är mildare och kan vara asymptomatisk eller orsaka mildare symtom som till exempel mellanliggande hypoglykemi och ökad triglyceridnivå i blodet.

Behandlingen för GUS I innefattar ofta en kostrik diet med låg carbohydrate, regelbundna måltider och snabba behandling av hypoglykemi. Vissa patienter kan också behöva ta enzymersubstitutionsbehandling för att ersätta den bristande enzymaktiviteten i kroppen.

'Provhantering' (eng. 'Crisis management') är inom medicinen ett systematiskt sätt att hantera allvarliga, akuta händelser eller situationer som kan hota patientens liv, hälsa eller välbefinnande. Det innefattar planering, preventiva åtgärder, tidig identifiering och insats, samt efterbehandling av krisen. Provhanteringen omfattar ofta flera olika discipliner och yrkesgrupper som samarbete för att hantera situationen på ett effektivt sätt.