Läkemedelsimplantat
Dentala implantat
Proteser och implantat
Bröstimplantat
Implantat, experimentella
Dentalimplantation, käkbensförankrad
Orbital Implants
Entandsimplantat
Titan
Implantatstödd tandprotes
Biologiskt nedbrytbara implantat
Kokleaimplantation
Tandprotesdesign
Immediate Dental Implant Loading
Dövhet
Dentala förankringar
Proteskonstruktion
Avtagbara proteser, utanpåliggande
Protesimplantation
Proteslossning
Tandprotesfastsättning
Moltenoimplantat
Eye, Artificial
Främmandekroppsreaktion
Silikongeler
Trenbolone Acetate
Silikoner
Vävnadsvänliga material
Taluppfattning
Misslyckad tandlagning
Implant Capsular Contracture
Durapatit
Peri-Implantitis
Correction of Hearing Impairment
Materialprovning
Dental Implant-Abutment Design
Alveolarkamplastik
Ytegenskaper
Bröstimplantation
Zeranol
Eye Evisceration
Underkäke
Tantal
Persons With Hearing Impairments
Tandprotes, partiell, fast
Benskruvar
Reoperation
Auditiva hjärnstamimplantat
Kammarvattendränage
Helprotes, undre
Silikonelastomerer
Protesrelaterade infektioner
Porositet
Benersättningsmedel
Anabola medel
Orthodontic Anchorage Procedures
Cementering
Polyetylen
Ortopediska fixationsanordningar
Desogestrel
Behandlingsresultat
Biomechanical Phenomena
Käkhåla
Inre fixturer
Maxilla
Finita element-metoden
Taldiskriminationstester
Taltydlighet
Elektroder, implanterbara
Preventivmedel, kemiska, för kvinnor
Tidsfaktorer
Kromlegeringar
Tandhåla
Bencement
Polyetylener
Tandkronor
Tandfyllningsmaterial
Ett läkemedelsimplantat definieras som ett medically defined as a device that is placed inside the body to deliver a medication. It is designed to provide a controlled and sustained release of a drug over a period of time, often to maintain therapeutic levels of the medication in the body or to target specific areas of the body.
Läkemedelsimplantaten kan vara av olika typer beroende på deras funktion och hur de levereras. Några exempel är:
1. Hormonimplantat: Dessa implantat innehåller hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till ett år eller mer. De används vanligen för att behandla hormonsjukdomar såsom familjär bröstcancer, endometrios och utebliven menstruation.
2. Nervstimuleringsimplantat: Dessa implantat använder elektriska impulser för att påverka nervsystemet och lindra smärta eller störningar i rörelseförmågan. De kan också användas för att behandla neurologiska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och epilepsi.
3. Konträceпtiva implantat: Dessa små, flexibla stavar innehåller konträceпtiva hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till tre år. De placeras vanligen under huden i överarmen och används för att förebygga graviditet.
4. Infusionspumpar: Dessa implantat innehåller en reservoar med läkemedel som frisätts kontinuerligt eller på begäran till en specifik plats i kroppen. De används ofta för att behandla smärta, cancer och andra sjukdomar som kräver kontrollerad läkemedelsadministration.
Läkemedelsimplantaten är vanligen reversibla och kan tas bort när de inte längre behövs. De är ofta en effektiv alternativ till traditionella läkemedelsbehandlingar, särskilt för patienter som har svårt att ta mediciner oralt eller som behöver kontrollerad läkemedelsadministration.
Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.
'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.
En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.
Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.
Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.
Ett bröstimplantat är en medicinsk produkt som används vid bröstförstoring eller rekonstruktion. Det består vanligtvis av ett skal, oftast gjort av silikon, fyllt med en vätska som kan vara saltlösning eller silikongel. Implantaten finns i olika former, storlekar och hårdheter för att möta de individuella behoven hos patienten. De placeras under bröstvävnaden eller bröstmuskeln under kontrollerad kirurgisk behandling.
Ett experimentellt implantat är ett medicallyk tekniskt enhet eller konstruktion som placeras in i en människokropp under en klinisk prövning för att utvärdera dess säkerhet och effektivitet. Det kan vara avsett att ställa till med en viss funktion, ersätta eller integrera sig med en del av kroppen, eller ge information om kroppens funktioner. Experimentella implantat kan vara till exempel prototyper av nya konstruktioner eller modifieringar av befintliga produkter. De används i forskning och utveckling för att förbättra vår förståelse av fysiologiska processer, testa nya behandlingsmetoder och skapa nya terapeutiska möjligheter.
"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.
The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.
'Orbital implants' är en medicinsk term som refererar till konstgjorda material eller strukturer som används för att ersätta delar av ögats orbitala kavitet (ögonhålan) när det naturliga stöd som utgörs av bakre segmentet av ögat saknas, till exempel på grund av en eye removal (enucleation eller evisceration).
Orbital implants placeras vanligtvis under ögonlocket och är avsedda att hjälpa till att återställa oskadliggjordes volym, form och rörelse samt förbättra utseendet efter en ögonoperation. Dessa implantat kan vara gjorda av ett brett spektrum av material, inklusive keramik, glas, plast (acryl eller silikon) eller biologiskt avtagbara material som till exempel kollagen eller hydroxylapatit.
Det finns olika typer av orbital implants, beroende på operationstyp och patientens individuella behov. De två vanligaste typerna är:
1. Intraorbital implants: Dessa placeras direkt i ögonhålan och kan vara fast eller löst sittande. Fasta implantat är vanligtvis större och fästs till omgivande muskler för att ge bättre rörelse till den konstgjorda ögonbrynskammen (protesen). Lösa implantat är mindre och placeras i en ficka under ögonlocket, vilket gör det lättare att byta ut protesen.
2. Intraconal implants: Dessa placeras inuti den muskulära konen (intraconala regionen) som omger ögat och är vanligtvis mindre än intraorbitala implantat. De används ofta när det behövs en mindre volym tillägg eller när patienten har en historia av infektion eller inflammation i ögonhålan.
Orbital implants är ett viktigt komponent i konstruktionen av konstgjorda ögonbrynskammen (proteserna) efter att ha förlorat ett eller båda ögonen till skada, sjukdom eller operation. De hjälper till att återställa form och volym till den drabbade området samt ger en mer naturlig utseende till det konstgjorda ögat.
"Enträdesimplantat" är ett medicinskt termer som ofta används inom ortopedisk kirurgi, särskilt vid behandling av benbrott och ledrekonstruktioner. Det refererar till en konstgjord implantat, oftast gjord av metall eller keramik, som placeras i benet eller leden för att fungera som en substitut för en bruten eller skadad del av skelettet.
Entandsimplantaten kan vara av olika typer beroende på användningsområdet och kan inkludera:
* Skruvar: Används ofta för att fästa benfragment efter en fraktur eller för att fixera en ledprotes.
* Plattor: Används ofta för att stabilisera längre skador på benet eller för att korrigera skelettdeformationer.
* Naglar: Används ofta för att behandla långbensfrakturer och kan vara raka eller spiralformade.
* Ledproteser: Används för att ersätta en skadad led, till exempel en knä- eller höftprotes.
Entandsimplantaten är ofta kombinerade med benbenet för att ge extra stöd och stabilitet under helande processen. Efter helingen kan implantatet eventuellt tas bort genom ett ytterligare kirurgiskt ingrepp, men i vissa fall kan det vara lämpligt att låta implantatet vara kvar permanent.
Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.
Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:
1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.
I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.
En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.
Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.
Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.
Kokleaimplantat är ett slags neuroprotes som består av en elektrisk stimulator och en eller flera elektrodearrayer. Det placeras kirurgiskt in i inneratan (cochlean) i snäckan (cochlea) i innerörat för att behandla sensorineural hörselnedsättning, även kallad dövhet.
När stimulatoren är aktiverad skickar den elektriska impulser via elektroderna in i cochlean, vilket leder till att hörselnerverna aktiveras och patienten kan uppfatta ljud. Kokleaimplantat används ofta när hörapparater inte ger tillräcklig hjälp för att återställa hörseln.
Det är värt att notera att kokleaimplantation inte återställer normal hörsel, men kan ge patienten en förbättrad förmåga att uppfatta ljud och förstå tal i vissa situationer.
'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.
Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:
1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.
Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.
'Immediate dental implant loading' refererar till en tandläkarbehandlingsmetod där en tandimplantatprotes, som exempelvis en krona eller bro, placeras och fästs på ett nyss placerat tandimplantet under samma behandlingssession. Detta skiljer sig från den traditionella metoden, där implantaten lämnas att osseointegrera med käkbenet under en period av flera månader innan en protes fästs.
Denna teknik kan förbättra patientens estetiska utseende och funktionell förmåga i ett snabbare tempo, men den kräver en noggrann planering och skicklighet från behandlande odontolog. Vissa studier har visat att denna metod kan ge likvärdiga resultat jämfört med den traditionella metoden när det gäller överlevnad och stabilitet hos implantaten, men andra studier har ifrågasatt dess långsiktiga framgångar.
"Dövhet" är en medicinsk term som refererar till en permanent nedsättning av hörseln. Det kan vara ett total avsaknande av hörsel eller en så pass allvarlig nedsättning att det påverkar individens förmåga att uppfatta och kommunicera med sin omgivning på ett normalt sätt.
Det finns olika grader och typer av dövhet, inklusive:
* Djup dövhet: Mycket lite eller inget hörsel är kvar.
* Svår dövhet: En betydande nedsättning av hörseln finns, men individen kan fortfarande uppfatta starka ljud med hjälp av hörapparater.
* Måttlig dövhet: Någon enstaka grad av hörseln är kvar, och individen kan ha svårigheter att uppfatta tal utan hjälpmedel i vissa situationer.
* Lätt dövhet: En lindrig nedsättning av hörseln finns, och individen kan ha svårigheter att uppfatta tal i bullriga miljöer eller när de sitter längre bort från en talare.
Dövhet kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska faktorer, infektioner, skador på innerörat, exponering för högljudda ljud och åldrande. Behandlingen för dövhet kan variera beroende på orsaken och graden av hörselnedsättning, men den kan inkludera användning av hörapparater, kohjärtsträning, lärosigneringsmetoder eller kirurgiska ingrepp.
"Dentala förankringar" refererar till de strukturer som håller fast tänderna i käken. De två viktigaste typerna av dentala förankringar är kotartikulationen (tandens kontakt med motståndartanden) och parodontiet (de bindväv, ben och cement som omger och stödjer tanden i alveolärbenet). Andra strukturer som kan ingå i dentala förankringar är ligament, muskler och skallben.
"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.
En avtagbar, utanpåliggande protes är en typ av medicinsk protes som kan fästas och avlägsnas från kroppen ändrad. Denna typ av proteser används ofta för att ersätta eller stödja en kroppsdel som saknas, skadats eller fungerar poorly. De kan vara antingen rörliga eller fasta och kan tillverkas av material som gummi, silikon, metall eller plast.
Exempel på avtagbara, utanpåliggande proteser inkluderar:
1. Yttre hörselproteser: Används för att förbättra hörseln hos personer med svårigheter att höra. De sitter ofta i ytterörat och är anslutna till en hörapparat som amplifierar ljudet.
2. Ögonproteser: Används för att ersätta en borttagen eller skadad ögonboll. De kan vara gjorda av glas eller plast och formas efter den motsvarande ögats färg, storlek och form.
3. Extremitetsproteser: Används för att ersätta en amputerad arm eller ben. De kan vara mekaniska eller elektroniska och är ofta anpassade efter den enskilda individens behov.
4. Tandproteser: Används för att ersätta saknade tänder. De kan vara fast monterade eller avtagbara och tillverkas av material som akryl, nylon eller metal.
5. Andningsproteser: Används för att hjälpa personer med andningssvårigheter. De kan vara i form av en mask eller en tub som fästes utanpå kroppen och förbinder patienten med ett andningsapparat.
Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.
Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).
Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.
"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.
Tandprotesfastsättning är ett sammanfattande begrepp för de metoder och material som används för att fästa tandproteser, även kallade falska tänder eller tandersättningar, i munnen. Det kan vara fråga om totalproteser som ersätter allt kvarstående tandskelett eller partiella proteser som endast ersätter en del av tänderna.
Det vanligaste sättet att fastsätta en tandprotes är med hjälp av prostetfastsättningsmaterial som häftar sig till den svalkade och fuktiga munvätskan i munhålan, så kallad svalgvätskebaserad (salivbaserad) fastsättning. Det gör att protesen hålls på plats av sugan och ventilationen i munhålan.
En annan metod är med hjälp av implantat, där små skruvar av titan eller keramik fästes direkt i käkbenet. Tandprotesen kan sedan fästas på dessa implantat med hjälp av speciella skruvar och adapter. Denna metod kallas för implantatbaserad fastsättning och ger en mycket bättre hållfasthet än den svalgvätskebaserade metoden.
Det är viktigt att notera att tandprotesfastsättning är en individuell behandling och att val av metod beror på flera faktorer, såsom patientens preferenser, munsituation, ekonomiska förhållanden med mera.
Ett Molteno-implantat är ett typ av glaukomdräneringssystem som används inom ögonsjukvården för att behandla glaukom, en ögonförhöjning orsakad av för högt tryck inne i ögat. Implantatet består av två plastsäckar med hål i, som är sammanlänkade med ett tunn tubsystem.
Under operation placeras den ena säcken under ögonlocket och den andra direkt på ögats yta. Tuben leder ögats vätska från det inre tryckområdet till den yttre säcken, där vätskan kan absorberas av kroppen. Detta hjälper att minska ögattrycket och förhindra skador på synnerven.
Molteno-implantat används oftast när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller inte är möjliga, såsom läkemedelsbehandlingar eller laserbehandlingar. Det kan vara speciellt användbart för patienter med svår glaukom eller patienter som har haft tidigare operationer som inte gett önskad effekt.
An artificial eye, also known as a prosthetic eye, is a type of medical device that is used to replace a natural eye that has been lost or removed due to injury, disease, or other health conditions. It is designed to mimic the appearance and movement of a real eye as closely as possible, in order to help restore a patient's normal appearance and improve their quality of life.
Artificial eyes are typically made from acrylic materials that are custom-crafted to match the size, shape, and color of the patient's other eye. They are usually held in place by the eyelids and muscles surrounding the eye socket, and can be removed for cleaning and maintenance.
While artificial eyes do not provide any visual function, they can help protect the eye socket from infection and damage, and can also help prevent the eyelid from drooping or sagging due to lack of support. In addition, many people find that wearing an artificial eye helps them feel more confident and comfortable in social situations, as it allows them to present a more normal appearance to others.
En främmandekroppsreaktion (FKR) är ett immunologiskt svar som utlöses när ett främmande ämne, till exempel en bakterie eller ett protein från ett annat väsen, introduceras i kroppen. Denna reaktion orsakas av att kroppens immunsystem identifierar det främmande ämnet som en hot och svarar med att producera antikroppar och aktivera andra immunceller för att bekämpa och eliminera det. Främmandekroppsreaktioner kan vara antingen akuta eller kroniska, beroende på om de är tillfälliga eller fortsätter över en längre tidsperiod. I vissa fall kan FKR leda till allvarliga komplikationer och sjukdomar, som exempelvis autoimmuna sjukdomar.
'Silikoner' är inom medicinen ett samlingsnamn för syntetiska elaster baserade på polymerer av silikondioxid (SiO2), som kombineras med organiska grupper. Dessa material har en unik kombination av fysiska och kemiska egenskaper, såsom hög termisk stabilitet, väderbeständighet, flexibilitet och biokompatibilitet.
Silikoner används inom medicinen på många olika sätt, exempelvis som:
1. Fyllnads- och korrektionsmaterial i plastisk kirurgi (till exempel bröstimplantat)
2. Hud- och slemhinnsersättningar vid förbränningsskador eller andra sår
3. Katetrar och dräneringsrör
4. Lubricanter och sköljmedel inom olika medicinska tillämpningar
5. Tillverkning av kontaktlinser, artificiella linsar och glasögonlinsor
Trots att silikoner i allmänhet anses vara biokompatibla, kan de i vissa fall orsaka allergiska reaktioner eller andra komplikationer. Dessa ämnen bör därför hanteras med försiktighet och endast användas under medicinsk övervakning.
Trenbolone Acetate är ett anabolt steroid som används inom veterinärmedicin för att främja tillväxt och muskelmassa hos djur, särskilt nötkreatur. Det är inte godkänt för mänsklig användning. Stoffet är en esterificerad form av trenbolon, som är en starkt androgen och anabolt hormon. Trenbolone Acetate har en snabbare påverkan på kroppen än andra former av trenbolon, eftersom acetatesyran har en kortare halveringstid i kroppen. Detta betyder att det tar mindre tid för substansen att nå sin maximala koncentration i blodet och att effekterna av preparatet därför snabbare kan upplevas. Trenbolone Acetate används ofta av idrottsmän och bodybuildare som dopningspreparat för att öka muskelmassa, styrka och aptiten. Dock är användandet olagligt och kan medföra allvarliga hälsorisker.
Ett medicinskt sätt att definiera "käke, delvis tandlös" är "Mandibula, partialmente edentulous". Mandibula är den lägre käken i människans ansikte och "partialmente edentulous" betyder delvis utan tänder. Detta kan orsakas av olika faktorer som ålder, tandlossning eller trauma.
'Silikoner' refererar till en grupp av syntetiska polymerer som innehåller silicium- och syreatomer. De är kända för sin termostabilitet, elastomeriska egenskaper och resistens mot höga och låga temperaturer, kemikalier och väderförhållanden.
I medicinsk kontext används silikoner ofta inom områden som bröstimplantat, läkemedelskapslar, katetrar och andra medicinska enheter där flexibilitet, biokompatibilitet och kemiell stabilitet är viktiga. Silikoner används också som hudsalva för att behandla torrhet, irritation och vissa hudtillstånd.
'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.
Taluppfattning (temporomandibular joint dysfunction, TMJD eller TMD) är en samling av symptom och sjukdomar som berör käkmuskulaturen och/eller den led som förbinder tinningen med underkäken (temporomandibular joint). Symptomen kan inkludera smärta i ansiktet, halsen eller öronen, svårigheter att öppna munnen helt, knakande eller skvattrande ljud från leden när man öppnar munnen, och ibland även huvudvärk eller öronproblem.
Orsakerna till taluppfattning kan variera, men de vanligaste orsakerna är stress, som kan leda till förtent muskelspänning i käkmuskulaturen, skada på leden eller musklerna, och onormala bettmönster. Andra faktorer som kan bidra till taluppfattning innefattar artrit, hårdvarufel eller psykiska faktorer som depression och ångest.
Behandlingen av taluppfattning beror på den underliggande orsaken och kan omfatta smärtbehandling med läkemedel, fysisk terapi, avslappnande övningar för käkmuskulaturen, användning av en skyddande skena att bära på nätter eller vid vila, och i vissa fall kirurgi.
"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.
Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.
Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.
Capsular contracture är ett komplikation som kan uppstå efter en bröstimplantatoperation. Det inträffar när kroppen bildar en förhårdnad (en "kapsel") runt implantatet, vilket är en normal reaktion på en främmande kropp i kroppen. Men vid en capsular contracture blir kapseln så pass hård och trång att den pressar intryck på implantatet och deformerar bröstet.
Graden av capsular contracture mäts med hjälp av Baker-skalan, som delar upp komplikationen i fyra olika grader (I till IV), där grad IV är den allvarligaste formen och innebär att bröstet är mycket smått, hårt och skört.
Capsular contracture kan orsakas av flera faktorer, däribland infektion, blödning under operationen eller en överdriven immunrespons från kroppen. Symptomen på capsular contracture kan vara smärta i bröstet, förhårdnad och deformation av bröstet, och ibland kan det även leda till att implantatet skjuter fram (kallat "palpable" eller "visible"). Behandlingen kan innebära mediciner, massage eller i vissa fall ytterligare kirurgi för att korrigera komplikationen.
Dura mater är den yttersta och starkaste av de tre hjärnhinnorna (membranen) som omger hjärnan. Durapatit är ett kalciumfosfat-baserat biomaterial som används inom ortopedisk kirurgi, neurokirurgi och tandvård för att stimulera benväxt och reparation.
I en medicinsk kontext kan "durapatit" referera till ett preparat av detta material som används för att ersätta eller stödja dura mater under neurokirurgiska ingrepp, särskilt när den naturliga hjärnhinnan är skadad eller borttagen. Detta kan hjälpa till att återställa och skydda hjärnbalkens integritet och funktion.
Peri-implantitis är en infektionsrelaterad sjukdom som drabbar mjuk- och hårt vävnad runt en implantatstött tandprotes. Den kännetecknas av inflammation i samband med en progressiv benförlust. Symptomen kan inkludera rodnad, svullnad, smärta, och/eller blödning från det infekterade området. Peri-implantit kan leda till att implantatet lossnar ifrån käken och måste tas bort. Faktorer som kan öka risken för peri-implantit innefattar dålig oral hygien, diabetes, tobaksrökning och genetisk dispositionsförekomst.
Correction of hearing impairment, also known as hearing restoration or hearing rehabilitation, refers to the various medical and technological interventions used to improve or restore hearing function in individuals with hearing loss. The goal of correction is to allow the person to perceive sounds more clearly and effectively, thereby improving their ability to communicate, understand speech, and maintain quality of life.
Common methods for correcting hearing impairment include:
1. Hearing aids: Electronic devices worn in or behind the ear that amplify sounds and make them more audible to the user.
2. Cochlear implants: Surgically implanted devices that directly stimulate the auditory nerve, bypassing damaged hair cells in the inner ear.
3. Bone conduction devices: Devices that transmit sound vibrations through the skull bone to the inner ear, bypassing the outer and middle ear.
4. Middle ear implants: Surgically implanted devices that mechanically amplify sound waves and directly stimulate the ossicles in the middle ear.
5. Auditory training or therapy: Techniques used to improve auditory processing, speech recognition, and communication skills in individuals with hearing loss.
6. Medications and surgery: In some cases, medical interventions may be used to address underlying causes of hearing impairment, such as infection, trauma, or tumors.
The choice of correction method depends on the type, severity, and cause of the hearing impairment, as well as the individual's age, overall health, and personal preferences.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.
En dental implant-abutment design är en konstruktion som innefattar en tandimplantat och ett abutment, vilka används tillsammans för att ersätta en saknad tand. Tandimplantatet är en liten titan- eller keramisk skull som placeras chirurgiskt i käkbenet för att efterlikna en konstgjord rot till den saknade tanden. Abutmentet är en mindre, cylindrisk komponent som sitter på toppen av tandimplantatet och skapar en anslutning mellan implantatet och den protes som ersätter den saknade tanden, till exempel en krona eller en bro.
Det finns olika typer av dental implant-abutment designs, beroende på typen av implantatsystem och patientens individuella behov. Några vanliga designalternativ inkluderar:
1. En-delad implantat-abutment: I detta system är implantatet och abutmentet sammanfogade som en enhet, vilket gör att de inte kan separeras efter placering.
2. Två-delad implantat-abutment: Här är implantatet och abutmentet separata komponenter som kan separeras och justeras oberoende av varandra efter placering. Detta ger en mer flexibel anpassning till den protes som ska placeras på toppen av abutmentet.
3. Interna koppling: I detta system är implantatet försett med en inre koppling där abutmentet sitter fast. Detta ger en estetisk och funktionell anslutning mellan implantatet och protesen.
4. Extern koppling: Här är implantatet försett med en extern koppling där abutmentet fästs på utsidan av implantatet. Detta ger en större flexibilitet vid justering av protesens position och vinkel.
5. Cementerad lösning: I detta system är abutmentet cementerat till implantatet, vilket ger en fast anslutning mellan komponenterna. Denna metod används ofta när estetik är viktig eftersom den gör att protesen kan placeras nära tandköttslinjen.
6. Screw-retainerad lösning: I detta system är abutmentet och protesen förbundna med en skruv, vilket ger en fast anslutning mellan komponenterna. Denna metod används ofta när det behövs en hög stabilitet och när protesen ska kunna tas bort för underhåll.
Valet av implantat-abutment-system beror på flera faktorer, inklusive patientens individuella behov, läkarens preferens och den typ av protes som ska placeras på toppen av abutmentet.
Alveolarkammplastik är en typ av kirurgisk procedur inom oral och maxillofacial kirurgi. Proceduren innebär att man återställer och modellerar den bennära strukturen i alveolarramen, vilket är den del av käkbenet där tänderna sitter inneslutna.
Alveolarkammplastik utförs ofta efter en tandutträckning eller efter att tänden extraherats, då alveolarramen kan bli skadad och försvagad. Genom att återställa och modellera alveolarramen kan man förbättra den estetiska utseendet och underlätta placeringen av en tandimplantatprotes eller annan typ av tandrestaurering.
Under proceduren skär kirurgen bort delar av den skadade benstrukturen och formar sedan om de återstående delarna för att skapa en stabil och funktionell alveolarram. I vissa fall kan man använda benersättning eller annan typ av biologiskt material för att stödja den nya benstrukturen.
Själva operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning, men i vissa fall kan sedering eller allmänt bedövningsmedel användas beroende på patientens behov och preferenser. Efter operationen kan det vara nödvändigt att följa vissa instruktioner för att underlätta läkningen, till exempel undvikande av rökning, intag av kylande livsmedel och skonsam behandling av området.
I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.
Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.
Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.
Bröstimplantation är en typ av kirurgisk procedur där ett implantat placeras under bröstvävnaden eller muskulaturen för att förändra storleken, formen eller utseendet på brösten. Detta kan göras av rekonstruktiva skäl, till exempel efter en tumöroperation, eller estetiska skäl.
Det vanligaste slaget av bröstimplantat är fyllda med saltvatten (fysiologisk koksaltlösning) eller silikongelé. Implantaten kan också variera i form, storlek och yttextur. Under operationen skapar kirurgen en incision, skär av en liten tasm i bröstvävnaden eller muskulaturen och skapar en plats där implantatet kan placeras. Sedan fäster kirurgen implantatet till den omgivande vävnaden med hjälp av suturer.
Det är viktigt att notera att alla operationer innebär risker och komplikationer, och bröstimplantation är inte en undantag. Några exempel på komplikationer kan vara infektion, blödning, förändringar i känsel, skiftande asymmetri och problem med implantatet självt, såsom deflation eller rörelse. Därför är det viktigt att diskutera både fördelarna och riskerna med din läkare innan du bestämmer dig för en bröstimplantation.
'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.
Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.
Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.
En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.
Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:
1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.
2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.
3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.
4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.
5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.
Dubbelsidig hörselnedsättning (bilateral sensorineural hearing loss) är en medicinsk term som refererar till en nedsatt hörkapacitet i båda öronen. Detta orsakas vanligtvis av skador eller störningar i de sensoriska nervcellerna i innerörat (cochlea) eller i de nerver som leder hörselsinnena från innerörat till hjärnan. Orsakerna kan vara medfödda eller förvärvade, och exempel på orsaker inkluderar genetiska faktorer, infektioner, läkemedel, högljudsbelastning, åldrande och vissa sjukdomar. Dubbelsidig hörselnedsättning kan vara mild, moderat, svår eller djup, beroende på graden av nedsatt hörkapacitet.
Zeranol är ett syntetiskt non-steroidalt sexhormonliknande substance som används inom djurskötsel, främst i bete för unga nötkreatur, för att främja tillväxt och fettavlagring. Det är en mycket potent zearalenon-analog och har strukturellt sett likheter med 17β-estradiol, ett naturligt ämne som finns i djurkroppen och har en viktig roll i regleringen av fortplantningen och tillväxten.
Zeranol är inte tillåten för användning inom mänsklig livsmedelsproduktion i många länder, inklusive EU-länder, men det kan fortfarande påträffas i importvaror från länder där det är tillåtet. Det har föreslagits att zeranol kan ha negativa hälsoeffekter, särskilt på reproduktionshälsa och östrogenrelaterade cancerformer, men forskningen på området är fortfarande osäker och omtvistad.
Eye evisceration is a surgical procedure in which the contents of the eye are removed, leaving only the sclera (the white part of the eye), conjunctiva, and extraocular muscles intact. This procedure is typically performed to treat painful or severely damaged eyes, such as those with severe infection or trauma, and to improve cosmetic appearance. After the eye contents are removed, an orbital implant is placed in the scleral shell to restore volume and shape to the eye socket. The conjunctiva is then closed over the implant, creating a smooth surface that resembles a normal eye.
'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.
'Tantal' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där en patient är nära att dö på grund av en utdragen och ofta komplex sjukdom, men fortsätter att överleva mot alla odds. Termen kommer från myten om Tantalos, en kung i den grekiska mytologin som blev bestraffad av gudarna genom att bli placerad i en sjö under ett träd fylld med frukt. Varje gång Tantalos försökte dricka vattnet drog det sig undan, och varje gång han strävade efter att plocka frukten föll den utanför hans räckhåll.
I medicinsk kontext används 'Tantal' ofta för att beskriva patienter med svårbehandlade sjukdomar, som till exempel cancer, där behandlingarna inte verkar vara effektiva och patienten ändå fortsätter överleva. Det kan också användas för att beskriva en situation där en patient är i livsfara på grund av akut komplikationer, men lyckas övervinna dem mot alla odds.
'Persons with hearing impairments' är en beskrivning av individer som har någon form av nedsatt hörsel, oavsett om det är mild, moderat, svår eller djup. Det kan vara ett permanent tillstånd eller temporärt, orsakat av skada, sjukdom eller åldrande. Hörselnedsättningen kan påverka en persons förmåga att kommunicera, uppfatta ljud i sin omgivning och förstå talad språk. Det kan variera mycket mellan olika individer, beroende på graden av nedsättning, typen av hörselbortfall och personens ålder vid uppkomsten.
Det är viktigt att notera att begreppet 'hörselskadade' kan upplevas som stigmatiserande eller nedvärderande av vissa personer med hörselnedsättning, eftersom det fokuserar på defekten snarare än individens förmågor och potential. Därför är det allt vanligare att använda alternativa termer som 'hörselskadade', 'hörselskadade' eller 'personer med hörselnedsättning'.
En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.
Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicinen kan en "tandprotes, partial, fast" definieras som:
"En tandprotes som är fixerad och inte kan tas ut av patienten själv. Den ersätter en eller flera, men inte alla, tänder i under- eller överkäken. Den hålls fast med hjälp av klamrar som fästes vid de kvarvarande tänderna."
Sådana proteser tillverkas ofta av akrylat och metall och är anpassade för att passa patientens mun. De kan vara en god lösning när det saknas ett fåtal tänder, eftersom de ger bättre funktion och estetik än en lös protes.
'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.
Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.
Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.
Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.
Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.
Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.
Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.
Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
En auditorisk hjärnstamimplantat (ABI) är en medicinsk behandling som innebär att elektroder implanteras direkt i hörselcentra i hjärnstammen hos personer med svårigheter att uppfatta ljud på grund av skada eller sjukdom i cochlea eller auditorisk nerv. Detta hjälper till att bypassa de skadade delarna och direkt stimulera hjärnstammen för att uppnå hörsel. ABI används vanligtvis när traditionella hörapparater eller cochleaimplantat inte är möjliga eller effektiva.
Kammarvattendränage är en medicinsk procedure där ett rörlikt kanyl (tunn, böjlig tub) införs i perikardrummet, den membran som omsluter hjärtat, för att dränera överskott av vätska eller blod som har accumulerat i detta utrymme. Accumulering av vätska i perikardrummet kallas perikardial effusion och kan orsaka kompression av hjärtat och därmed leda till symptom som andnöd, bröstsmärta eller irreguljära hjärtslag. Dränage av denna vätska kan vara livräddande beroende på svårighetsgraden av kompressionen. Proceduren utförs vanligtvis under kontroll av ultraljud och under lokalbedövning eller med patient under narkos. Efter proceduren kan en dränagekateter lämnas kvar för att fortsatt dränera vätska om det behövs.
En helprotes, också känd som en full protes, är ett medicinskt hjälpmedel som ersätter en hel, saknad kroppsdel. Det kan vara till exempelvis en arm, ben eller en finger. En helprotes kan vara mekanisk, elektrisk eller både och och är anpassad efter den enskilda individens behov. Den kan hjälpa personen att återfå funktion och rörelseförmåga i den saknade kroppsdelen, samt förbättra deras livskvalitet och självständighet i vardagliga aktiviteter.
'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).
Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.
Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.
Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.
Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.
'Porositet' refererer til den relative mængde af porer (hulrum) i et fast stof, som f.eks. et biologisk væv eller et syntetisk materiale. Porøsiteten har en betydning for materialets egenskaber, herunder styrken, fleksibiliteten og evnen til at transportere væske eller gas gennem det. I medicinsk sammenhæng kan porositet være relevant for forståelse af processer som absorption, diffusion og transport i biologiske væv, herunder huden, lungerne og nyrene.
'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.
Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.
Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.
Enucleation of the eye refers to a surgical procedure in which the eyeball is removed while leaving the eye muscles, eyelids, and orbital contents intact. This procedure is typically performed to treat severe eye conditions such as cancer, uncontrolled glaucoma, or severe trauma that cannot be managed with other treatments. After the eyeball is removed, an implant is often placed in the socket to help maintain its shape and appearance. The extraocular muscles are then attached to the implant to allow for some degree of movement. Enucleation is a complex surgical procedure that requires specialized training and expertise.
Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.
Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.
Anabola medel är en kategori läkemedel som ökar proteinproduktionen och muskelmassan i kroppen. De aktiva substanserna i anabola medel imiterar effekterna av de manliga könshormonet testosteron och dihydrotestosteron i kroppen.
Anabola medel kan delas in i två huvudgrupper:
1. Syntetiska androgener: Dessa är syntetiska substanser som liknar testosteron och används främst för behandling av lägre än normala testosteronnivåer hos män, till exempel hypogonadism.
2. Anabola steroider: Dessa är konstgjorda versioner av testosteron och andra androgener som används illegalt för att bygga muskelmassa, öka styrka och förbättra prestation i idrott.
Användning av anabola medel kan ha allvarliga biverkningar, särskilt vid långvarig användning eller missbruk. Biverkningarna kan inkludera lever- och njurskada, högt blodtryck, aggressivt beteende, sömnsvårigheter, depression, förändringar i sexuell funktion och ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Kvinnor som använder anabola medel kan också uppleva klitorisförstoring, röstförändringar och håravfall.
'Orthodontic anchorage procedures' är ett samlingsbegrepp inom ortodonti som refererar till metoder och tekniker som används för att kontrollera och stabilisera de tänder eller strukturer i munnen som agerar som "ankar" under en ortodontisk behandling.
Ankare är någon form av fast, oföränderlig struktur som används för att få rörelse på andra tänder eller delar av tandregeln. Det kan vara en enskild tand, ett antal tänder, en implantat, en miniplatta eller en speciell apparat.
Ortodontisk anchorage procedures kan involvera användning av olika typer av band, bågar, skruvar och andra tillbehör för att stabilisera ankaret så att det inte rör sig när de omgivande tänderna flyttas. Detta hjälper till att uppnå en effektivare och mer kontrollerad rörelse av tänderna under behandlingen.
Exempel på olika typer av ortodontisk anchorage procedures inkluderar:
* Tandankare: Användning av en eller flera tänder som ankare för att röra på andra tänder.
* Skelettala ankar: Användning av en implantat, miniplatta eller annan struktur som är fäst i käken för att agera som ett fast underlag för att röra på tänderna.
* Absorberande ankare: Användning av en speciell apparat eller material som absorberar kraften från rörelsen av tänderna och hjälper till att stabilisera ankaret.
I allmänhet är ortodontisk anchorage procedures viktiga för att uppnå en framgångsrik och effektiv ortodontisk behandling, eftersom de hjälper till att kontrollera rörelsen av tänderna och säkerställa att de placeras i rätt position.
En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.
Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.
Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.
'Cementing' er en prosedyre innen interventional radiology og invaserende kardiologi. Det innebærer å feste en prostesis, som regel en stent, i place i et blodkar eller i hjertet ved hjelp av medisinsk cement. Cementen er vanligvis en kunstig, biokompatibel substans som størker sin styrke når den størkes under trykk.
Den typen cement som vanligst brukes i denne konteksten er akryl-basert, og kalles ofte 'bone cement' eller 'polymethylmethacrylate' (PMMA). Når den blandes med vann blir den flytende og kan pumperes inn i området der prostesen skal plasseres. Når cementen størkes under trykk, blir den fast og holder prostesen i place.
Cementering er en effektiv måte å behandle mange typer av strukturelle hjertesvikt og blodkarsskader, fordi det kan hjelpe å støtte eller fjerne skadete områder og forbedre blodgjennomstrømningen.
Polyeten (eller polyetheen) er en type thermoplastisk polymer som primært består af kulstof- og waterstofatomer. Det er en af de mest almindelige plasttyper i verden, og det anvendes i en bred vifte af produkter, herunder plastikposer, rør, isoleringsmaterialer og meget mere. Polyeten fremstilles ved at polymerisere ethen (etylengas), hvilket resulterer i en lang kæde af monomeren repeaterenheder (-CH2-).
Der findes to hovedtyper af polyeten:
1. Low Density Polyethylene (LDPE): Denne type polyeten har en lavere densitet på grund af grenede molekylære kæder og mere uregelmæssig struktur. LDPE anvendes ofte til blød plast, som plasticposer, sæbeemballage og fleksible rør.
2. High Density Polyethylene (HDPE): Denne type polyeten har en højere densitet på grund af mindre grenede molekylære kæder og mere regelmæssig struktur. HDPE anvendes ofte til stive plastprodukter, som flaske, emballage, spånplader og rør.
Polyeten er en meget modstandsdygtig polymer, der kan tåle høje temperaturer og kemiske påvirkninger. Det er også let at recykle, hvilket gør det til en økonomisk og bæredygtig valg for mange produktionsformål.
Ortopediska fixationsanordningar är medicinska enheter som används för att stabilisera och stödja ben, led eller annan skelettdel under läkande efter en skada eller operation. Dessa kan vara exempelvis splintar, bandage, korsettar, plåtar, skruvar och proteser. De hjälper till att hålla kroppsdelarna på rätt plats, minska smärta och förhindra ytterligare skada under rehabiliteringen.
Desogestrel är ett syntetiskt gestagen, som används i hormonella preventivmedel (p-piller) och som även förekommer i vissa former av hormonbehandling vid klimakteriet. Det verkar framförallt genom att hämma ägglossningen och förändra cervixsekretet så att spermiernas möjlighet att nå upp till ägget minskar. Desogestrel kan också ha en viss effekt på den endometriella utväxten, vilket kan leda till en försämrad möjlighet för ett befruktat ägg att implanteras i livmodern.
I p-piller förekommer desogestrel ofta tillsammans med etinylestradiol, som är en syntetisk form av östrogen. Denna kombination av två olika typer av hormoner gör att p-pillret har både en gestagen- och en östrogenverkan, vilket kan ge ett lägre risk för biverkningar som blödningsrubbningar jämfört med p-piller som endast innehåller gestagener.
Det är viktigt att notera att användning av hormonella preventivmedel kan ge upphov till vissa biverkningar och att det finns också vissa risker relaterade till användningen, som exempelvis ökat risk för blodproppar. Därför bör alla användare av hormonella preventivmedel diskutera potentiala för- och nackdelar med sin läkare innan de väljer att börja använda dessa preparat.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.
Examples of biomechanical phenomena include:
1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.
Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.
Hörseltröskeln är ett begrepp inom audiologi och definieras som den lägsta ljudnivån (uttryckt i decibel, dB) vid en given frekvens, vid vilken ett subjekt kan uppfatta ljudet hos minst 50% av presentationerna. Det är essentiellt inom diagnostiska tester för att bedöma en persons hörselförmåga och identifiera eventuella hörselskador eller sjukdomar. Genom att mäta hörseltrösklarna vid olika frekvenser kan man skapa ett hörselogram, som ger en detaljerad bild av en persons hörselförmåga och möjliga behandlingsbehov.
'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).
Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.
I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.
Taldiskriminerings Testers (Speech Discrimination Tests) är en typ av språktest som används för att mäta en persons förmåga att uppfatta och förstå tal i olika akustiska miljöer. Dessa tester presenterar ofta en standardiserad lista med ord eller meningar som spelas in med olika nivåer av bakgrundsljud för att simulera olika typer av störande akustiska situationer, till exempel i ett rum med mycket bakgrundsbrus eller med en konversationspartner som pratar samtidigt.
Genom att mäta andelen korrekt uppfattade ord eller meningar i olika nivåer av störning kan taldiskriminerings tester ge en indikation på en persons förmåga att urskilja och förstå tal i komplexa akustiska miljöer. Dessa tester används ofta inom audiologin för att utvärdera hörselnedsättningar, men kan också användas för att bedöma effekterna av hörselhjälpmedel eller andra behandlingsmetoder.
Taltydlighet (artikulationsförmåga) är en medicinsk term som hänvisar till förmågan att forma och producera talasounds korrekt för att kommunicera tydligt. Det inkluderar rätt placering, hastighet, intensitet och prosodi (röstton, betoning och intonation) av talade ljud eller ord.
Taltydligheten kan påverkas av olika faktorer som neurologiska skador, muskulära problem, strukturella avvikelser i hals-näs-öronregionen eller utvecklingsstörningar. Nedsatt taltydlighet kan leda till kommunikationssvårigheter och missförstånd.
Exempel på medicinska tillstånd som kan påverka taltydligheten är:
* Dysartri: en störning i muskulär kontrollen av talsystemet, vilket kan orsakas av neurologiska skador eller sjukdomar.
* Tungtali: när individen har svårigheter att röra tungan korrekt för att producera talade ljud.
* Nasalitet: när luftflödet går felaktigt genom näsan under talet, vilket kan ge en nasal kvalitet på rösten.
* Stammning: en störning i flödet av talat språk, som innebär upprepningar, förlängningar eller blockeringar av ljuden och orden.
"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.
Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.
Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.
'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.
Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:
1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.
Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.
Preventivmedel, kemiska, för kvinnor är läkemedel som används för att förhindra graviditet. De verkar genom att på olika sätt störa eller förhindra befruktningen eller ägglossning. Exempel på kemiska preventivmedel för kvinnor innefattar p-piller, mini-piller, hormonspiral, hormonpåpatch och hormonstav. Dessa preparat innehåller syntetiska hormoner som liknar de kvinnliga könshormonen östrogen och/eller progesteron.
P-pillret är det mest populära kemiska preventivmedlet för kvinnor och innehåller vanligen en kombination av östrogen och progesteron. Det tar p-pillret dagligen för att förhindra ägglossning, tjocka upp slidans slemmembran och förändra transporten av spermier och ägg.
Mini-pillret innehåller endast ett syntetiskt gestagenhormon och används sällan i Sverige. Det ger en konstant dos av gestagen som förhindrar ägglossning och förändrar slidans slemmembran.
Hormonspiralen är en liten T-formad plastplatta som innehåller ett gestagenhormon. Den placeras in i livmodern av en läkare eller sjukgymnast och kan stanna kvar upp till fem år. Hormonspiralen förhindrar ägglossning, tjockar upp slidans slemmembran och förändrar transporten av spermier och ägg.
Hormonpåpatch och hormonstav är två andra former av kemiska preventivmedel som innehåller syntetiska gestagen- och östrogenhormoner. De appliceras på huden eller placeras under huden och ger kontinuerlig dos av hormoner under en vecka eller tre månader, respektive.
Det är viktigt att notera att alla former av kemiska preventivmedel kan ha biverkningar och kontraindikationer. Det är alltid rekommenderat att diskutera med en läkare eller sjukgymnast innan du börjar använda någon form av preventivmedel.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Kromlegeringar är en typ av legering där krom (Cr) är ett väsentligt legermetall tillsammans med järn (Fe) och ofta nickel (Ni). Legeringarna innehåller vanligtvis mellan 10,5 och 30 procent krom. Andra vanliga legermetaller i kromlegeringar är molybden (Mo), vanadin (V) och mangan (Mn).
Kromlegeringar har hög hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion, även vid höga temperaturer. Dessa egenskaper gör dem till en populär val för tillverkning av komponenter som behöver tåla hårda mekaniska påfrestningar och aggressiva miljöer, såsom i kemisk industri, olje- och gasutvinning samt flyg- och fordonsindustrin. Exempel på produkter gjorda av kromlegeringar inkluderar rör, ventiler, härdar, axlar och lagerhuvuden.
'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.
I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
Polyetylene (PE) är ett termoplastiskt, syntetiskt polymer som består av många (poly-) etylen (-ene) monomerenheter. Det finns i olika former beroende på den katalytiska processen och de tillämpade förhållandena under polymerisationen. De två vanligaste formererna är:
1. HDPE (High-density polyethylene): Har en densitet över 0,941 g/cm3 och karakteriseras av en hög kristallinitet, som resulterar i högre mekanisk styrka, hårdhet och temperaturbeständighet jämfört med LDPE. HDPE används ofta inom konstruktionsrelaterade tillämpningar, såsom behållare för kemikalier, rörledningar och komponenter för bilindustrin.
2. LDPE (Low-density polyethylene): Har en densitet mellan 0,910 och 0,940 g/cm3 och har en lägre kristallinitet jämfört med HDPE. Detta resulterar i en flexiblare, segare och genomskinligare polymer som är lättformbar under värmebehandling. LDPE används ofta inom förpackningsrelaterade tillämpningar, såsom plastflaskor, höljen, plastsäckar och isolering för elektriska ledare.
Polyetylene är känt för sin kemiska resistens, goda elektriska isolerande egenskaper, låga temperaturbeständighet och lägre mekaniska styrka jämfört med andra termoplastiska material som polypropen (PP) och polyamid (PA).
Tandkronan är den del av tanden som sitter djuptest i käken och är det som återstår av tanden när dess rotblotta har försvunnit genom nedbrytning eller bortoperation. Tandkronan innehåller tandemaljen, dentin och cement, och är den del av tanden som är synlig i munhålan. Den kan vara naturlig eller konstgjord, som vid till exempel kronbesättningar.
Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.
'Oralkirurgiska tekniker, preprotetiska' refererar till de kirurgiska procedurerna och tekniker som utförs i oral kirurgin före placeringen av en tandprotes. Dessa tekniker inkluderar ofta biopsier, tumörframställning, kirurgisk extraktion av tänder, benåterföring och andra procedurer som behövs för att förbereda munhålan inför protesplacering. Preprotetiska oralkirurgiska tekniker är viktiga för att säkerställa en korrekt passform och funktion hos den slutliga tandprotesen.