Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

Liknoida utslag, även känt som lichenoid dermatit eller lichen planus-liknande utslag, är en hudreaktion som liknar den som ses vid en hudsjukdom kallad lichen planus. Detta kan orsakas av olika faktorer, inklusive läkemedel, sjukdomar eller exponering för kemikalier.

Likenoida utslag visar sig ofta som små, flatiga, purpurröda prickar eller papeler på huden, särskilt på armar, ben och rygg. De kan också vara klumpiga och skala. Ofta är de mycket pruritiska (kliande). I många fall kan de vara smärtsamma eller ömma.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om du anar att du har liknoida utslag, eftersom orsaken bör fastställas och behandlas korrekt. Behandlingen kan variera beroende på orsaken till utslagen, men kan inkludera kortikosteroider, antihistamin, fotoprotektion eller avbrytande av den orsakande substansen.

Intertrigo är en hudsjukdom som orsakas av fukt, värme och friktion i olika delar av kroppen där huden är nära varandra, till exempel under armarna, bakom knäna, i skrevbenen eller i skrevbensvecken, eller mellan brösten. Sjukdomen yttrar sig genom rödbrunaktiga, irriterade områden med klåda och illaluktande vätska. Intertrigo kan vara komplicerad av infektioner som orsakas av bakterier eller svamp. Den behandlas vanligen med god hygien, torrhet och eventuellt med läkemedel som motverkar svamp- eller bakterieinfektioner.

Erythema multiforme är en hudreaktion som ofta orsakas av infektioner eller mediciner. Det visar sig som flera röda, inflammerade områden på huden som kan ha blåsor eller krustar i mitten. Områdena kan vara ovala eller cirkulära och kallas ofta målformiga. De kan vara lätta att känna igen eftersom de ofta ser ut som måltavlor. De kan vara små, mindre än en centimeter i diameter, eller stora, upp till flera centimeter. De kan vara lokaliserade varstans på kroppen, men de förekommer ofta på händer, armar, ben och ansikte.

Reaktionen kan vara mild med endast några få områden eller allvarligare med många stora områden och blåsor som kan vara smärtsamma. I allvarliga fall kan huden börja skilja sig från underliggande vävnad, vilket kallas nekros.

Erythema multiforme kan vara en akut reaktion som varar i några veckor eller en recurrerande form som kan pågå under längre tid. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, men de vanligaste orsakerna är herpes simplex-infektion och vissa mediciner. Andra möjliga orsaker inkluderar mycoplasma pneumoniae-infektion, hepatit B-infektion och cancer.

Om du tror att du har erythema multiforme bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt. Behandlingen beror på orsaken till reaktionen, men kan inkludera antibiotika för infektioner eller avbrytande av medicinen om det är den som orsakar problemet. I allvarliga fall kan du behöva vård på sjukhus.

Enligt Mayo Clinic definieras en vulkanutbrott som "när magma (smält jord) trycks upp genom jordskorpan och når ytan." Under ett utbrott kan det frigöras stora mängder av het gas, lava, pyroklastiska material (heta blandningar av gas, aska och fragment av lava), lavabomber (massiva klumpar glödande lava) och aska. Vulkanutbrott kan variera i storlek och intensitet, från små, explosiva utbrott till stora, flöden av lava som kan täcka stora områden.

Pityriasis rosea är en relativt vanlig hudsjukdom som orsakas av ett virus. Den karaktäriseras av att flera rödvioletta, ömsinta fläckar med en ljusare mitt deltar upp sig på kroppen. De flesta fläckarna är ungefär 1-5 cm stora och kan ha en torr, skalig kant.

Sjukdomen börjar ofta med en stor, ofta oval fläck som kallas "heraldplack" eller "moderfläck", följd av ett antal mindre fläckar som ofta breder ut sig över bröstet, ryggen och armarna. Ibland kan även ansikte, hals och ben vara drabbade.

Pityriasis rosea är vanligast hos unga vuxna mellan 10 och 35 år och tenderar att vara mildare hos barn och äldre vuxna. Även om sjukdomen kan vara obehaglig, är den i allmänhet inte allvarlig eller farlig för hälsan. Vanliga symtom inkluderar klåda, trötthet och lätt irriterad hud.

Sjukdomen tenderar att vara självläkande och kan vanligtvis behandlas med god hygien och mild skörbjudsbehandling för att lindra klådan. I vissa fall kan läkemedel som kortikosteroider eller antihistaminer behövas för att lindra symtom.

Stevens-Johnson syndrom (SJS) är ett allvarligt hudutslag som kan bli livshotande. Det orsakas vanligen av en allergisk reaktion på vissa mediciner eller infektioner. SJS kännetecknas av att det bildas små blåsor och sår på huden och slemhinnor, som kan vara smärtsamma och leda till svullnad och andra komplikationer. I de allvarligaste fallen kan det rädda livet att sluta använda den medicin som orsakat reaktionen och söka akut vård på ett sjukhus.

'Vulvodynia' är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas avronk, kronisk eller återkommande smärta i vulvan (den yttre kvinnliga könsorganet) utan någon synlig orsak. Smärtan kan vara lokaliserad till en viss del av vulvan eller spridd över hela området, och den kan vara konstant eller uppstå i samband med vissa aktiviteter som sexuellt umgänge, användning av tamponer eller påklädning. Tillståndet kan ha en negativ effekt på kvinnans kvalitet på livet och orsaka problem med att sova, arbeta och upprätthålla intima relationer. Vulvodynia är inte smittsam och behandlingen kan variera beroende på den underliggande orsaken till smärtan, om den kan fastställas.

Trimetoprim-sulfametoxazol är en kombinerad antibiotisk behandling som består av två olika antimikrobiella medel: trimetoprim och sulfametoxazol. Båda verksamma substanserna fungerar genom att hämma bakteriens förmåga att producera folsyra, ett viktigt enzym som behövs för bakteriernas tillväxt och fortlevnad.

Trimetoprim är en inhibitor av dihydrofolatreduktas, ett enzym som behövs för syntesen av tetrahydrofolat, en föregångare till folsyra. Sulfametoxazol är en sulfonamid och fungerar genom att konkurrera med p-aminobenzoat (PABA) om platsen i enzymet för syntesen av folsyreprekursorn p-aminobenzoatfolsyrsyra.

Genom att kombinera trimetoprim och sulfametoxazol ökar deras verkan mot bakterier, eftersom de båda substanserna stör olika steg i folsyrabildningsprocessen. Detta gör att koncentrationen av både trimetoprim och sulfametoxazol behöver vara lägre än om de användes separat, vilket minskar risken för biverkningar.

Trimetoprim-sulfametoxazolkombination används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier som är känsliga för denna kombination, till exempel urinvägsinfektioner, öroninfektioner och hudinfektioner.

Dermatology is a medical specialty that focuses on the diagnosis, treatment, and prevention of diseases and conditions related to the skin, hair, nails, and mucous membranes. This can include a wide range of issues such as acne, eczema, psoriasis, skin cancer, and infections. Dermatologists may also perform cosmetic procedures to improve the appearance of the skin or to treat conditions like scars and wrinkles. They complete extensive training, including medical school, internship, and residency in dermatology, before they are eligible to become board-certified in this specialty.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.

Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.

Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.

Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.

"Acneform eruption" är en medicinsk term som används för att beskriva ett utseende på huden som liknar akne. Detta innebär vanligtvis små, inflammerade prickar eller knölar, ofta fyllda med vit pus eller med en svart "svartpunkt" i mitten. Dessa utslag kan förekomma var som helst på kroppen, men de är vanligast på ansikte, hals, rygg och bröst.

Det är viktigt att notera att en "acneform eruption" inte är samma sak som akne självt, utan snarare ett tecken på någon form av hudirritation eller inflammation som liknar aknesymptom. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive vissa läkemedel, kosmetika, kemikalier och sjukdomar. Om du upplever några acneforma utslag rekommenderar vi att du söker medicinsk rådgivning för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.

En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

"Exfoliative dermatitis" er en samlebetegnelse for tilstander der resulterer i oppløsning og afsmitting av huden over større områder av kroppen. Denne tilstanden kan være forårsaket av en rekke forskjellige medisinske tilstander, inklusive allergiske reaksjoner, infeksjoner, autoimmune sykdommer og bestråling. Symptomer på exfoliativ dermatitis kan omfatte rødhet, kløe, smerte, hårtapning og tørre, skallede eller krøllet hud over store dele av kroppen. Behandlingen av denne tilstanden vil typisk inkludere behandling av underliggende årsak, samt lindrende behandlinger for å lette symptomer som kløe og smerte.

Dermatitis herpetiformis (DH) er en hudlidelse karakterisert av kronisk, recurrent utslag av pruritisk urtikarielignende papulovesikler og blasser, som oftest forekommer symmetrisk distribuert over albue-, arm-, hoft- og lårparti, men kan være spredt over hele kroppen.

Denne hudlidelsen er tett forbundet med celiaki (gluten sensitiv enteropati), en autoimmun enteropati som karakteriseres av skader på tarmskjelettet etter innspilling av gluten fra kosten. DH forekommer hyppigst hos voksne i alderen 20-40 år, og er mer vanlig hos mennesker med europeisk herkomst enn andre befolkningsgrupper.

Dessuterthen er det også kjent at DH ofte forekommer sammen med andre autoimmune sykdommer som tyroiditt, diabetes og lupus erythematosus.

Neurodermatitis, också känt som atopisk eksem eller lichen simplex chronicus, är en hudsjukdom som karaktäriseras av områden med tjock, torr, skrynklig och irriterad hud. Det tenderar att drabba armar, ben, ansikte, baksidan av händerna eller nacken. Sjukdomen orsakas vanligtvis av en kombination av miljöfaktorer och ärftliga faktorer.

Neurodermatit uppstår ofta som ett resultat av ständigt krämiga, skrubba eller klia i samma hudområde, vilket orsakar en cykel av irriterad hud och juckande. Det kan vara besvärligt att sluta klia, men det är viktigt att undvika det eftersom det kan förvärras sjukdomen.

Symptomen på neurodermatit inkluderar:

* Kliande, irriterad hud
* Hud som känns varm och svullen
* Rödaktig eller brunaktig, skrynklig hud
* Överdrivet tjock, torr hud i det drabbade området
* Svullna lymfknutar nära det drabbade området
* Infektioner som orsakas av ständigt krämiga eller skrubba

Om du tror att du har neurodermatit bör du konsultera en läkare för en korrekt diagnos och behandling. Behandlingen kan innefatta topiska steroider, antihistaminer, immunmodulerande läkemedel eller fototerapi. Det är också viktigt att undvika irritanter som kan utlösa eller förvärras sjukdomen.

Fotodermatit är en hudreaktion orsakad av att huden utsätts för ljus, vanligtvis ultraviolett (UV) strålning från solen eller UV-belysning. Det kan vara akut eller kroniskt och yttra sig som rodnad, klåda, små blåsor eller svullnad på huden som har utsatts för ljuset. Fotodermatit kan delas in i två kategorier: fotosensivitet och fototoxicitet.

Fotosensivitet orsakas av att det bildas immunologiska komplexföreningar i huden när ljus träffar huden, vilket utlöser en inflammatorisk reaktion. Detta kan bero på att man har en genetisk predisposition eller tar vissa mediciner som gör huden känsligare för ljus.

Fototoxicitet orsakas av att direkt skada uppstår i hudceller när de utsätts för höga doser UV-strålning, vilket kan leda till nekros (död) av cellerna och bildandet av blåsor. Detta är oftast relaterat till exponering för kemikalier som gör huden mer känslig för ljus, såsom vissa läkemedel, parfym och solskyddsmedel.

Fotodermatit kan behandlas med olika metoder beroende på allvarlighetsgraden och typen av reaktion. Det kan innebära undvikande av ljus, användning av solskyddsmedel, kylande kompresser, läkemedelsbehandling med kortikosteroider eller andra antiinflammatoriska preparat och i vissa fall fotoprotektiv klädsel.

Atopisk hudinflammation, även känd som atopisk dermatitis eller eczema, är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som ofta förekommer hos personer med en förhöjd sannolikhet för allergier. Sjukdomen är vanligast hos barn men kan även drabba vuxna.

Atopisk hudinflammation kännetecknas av torr, rodnad och klådig hud som ofta visar sig i utslag som varierar från milda till allvarliga. Utslagen kan vara vattniga, skorpa eller krusiga och kan förekomma över hela kroppen, men vanligtvis på ansikte, hals, bakom knäna och insidan av armbågar.

Sjukdomen är ofta relaterad till andra atopiska sjukdomar som astma och rinit (allergisk rhinit), och kan vara förknippad med en överaktiv immunrespons till miljö- eller livsmedelsallergener. Den kan också orsakas av en brist på hudfettsbarriär, vilket gör att huden blir mer känslig för irritanter och allergier.

Atopisk hudinflammation kan vara svår att behandla och kräver ofta en kombination av god skötsel av huden, undvikande av irriterande substanser, mediciner som lindrar klådan och dämpar inflammationen samt eventuellt immunoterapi.

"Seborrheic dermatitis" er en medisinsk betegnelse for en hudsykdom som oftest rammer ansigt, skægområdet hos mænd, ørerne og overliggerne. Den kendetegnes ved røde, lugtende, fugtige eller flagede områder med optræden af hvide eller gule fjalter. Desuden kan der være kløe og irritation. Sygdommen skyldes overaktivitet i de talgkirtler, som findes i huden, og den er ofte forbundet med svampepil (Malassezia furfur). Seborrheisk dermatitis kan forekomme ved alle aldre, men er særligt udbredt blandt spædbørn (som kaldes "krybperlekræft") og unge voksne. Den kan forværres af stress, forgældning, sygdom eller nedbrudt immunforsvar.