'Lårbensven' er en anatomisk betegnelse for den firehovedede muskel, der findes i den forreste del af lårbenet hos mennesker. Den består af fire separate muskelhoveder, der hver især har sit oprindelse fra forskellige dele af bækkenet og lårbensbenet. Disse muskelhoveder går sammen i en fælles senevæv, der sidenhen insererer på underkanten af fødderne.

Lårbensvenens primære funktion er at fleksionere knæet og dreje det med udvendig rotation. Den hjælper også til med at stabilisere hoften og bibeholde balance under oprejst stilling. Lårbensvenen er en af de største og mest kraftige muskler i kroppen, og den spiller en vigtig rolle i mange hverdagsaktiviteter såvel som i sports- og træningsøvelser.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).

Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.

Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.

Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.

'Knävecksven' är ett informellt, svenskt uttryck som inte har någon direkt motsvarighet inom den medicinska nomenklaturen. Uttrycket används ofta för att beskriva en smärta eller en skada i knävecken, vilket är den del av knät där lårsenan och knäskålens skelettdelar möts.

I medicinska termer kan smärtan i knävecken vara relaterad till olika strukturer i området, såsom senorna, ligamenten, brosken eller ledkapseln. En vanlig orsak till smärta är patellofemoral smärta syndrom (PFPS), som kännetecknas av irritation och inflammation i det främre knäledsfacket där knäskålen glider över lårsenan när benet böjs och rätas. Andra möjliga orsaker till smärta i knävecken kan inkludera lateral retinaculum skada, patellar tendinit (rotuloinflammation), osteoarthritis eller andra former av ledinflammation.

För att korrekt diagnostisera och behandla smärtan i knävecken är det viktigt att konsultera en läkare eller annan medicinsk fackperson för en fullständig undersökning och bedömning av området.

'Höftven' är en benämning inom ortopedi och kirurgi som refererar till en fraktur eller skada på höftleden, det vill säga den led som sitter mellan höftbenet (os coxae) och lårbenet (femur). Det kan handla om allt ifrån mindre skador och smärtor till allvarliga frakturer eller displasieringar.

En vanlig typ av höftskada är bensulkeshöft, där sulken på baksidan av lårbenet (trochanter major) lossnar från resten av benet. Detta kan inträffa till exempel vid en fallolycka eller vid våldsam behandling under en operation. Andra typer av höftskador inkluderar dislokationer (ledkapselns avlossning från ledpannan), subluxationer (delvis avlossning) och frakturer av höftbenet eller lårbenet.

Höftskador kan vara mycket smärtsamma och kunna ställa till betydande problem med rörelseförmågan. Behandlingen beror på typ och svårighetsgrad av skadan, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi, användning av stödjande hjälpmedel som käppar eller korsett samt i vissa fall operation.

'Varicose veins' er en betegnelse for forstørrede, synlige og snart skievelagede vener, der oftest ses i benene. Det skyldes at de venøse klapper i væggene i disse vener ikke længere fungerer korrekt, hvilket får blodet til at stå stille og samle sig i venerne. Dette resulterer i at venernes vægge bliver tykkere, mere udvidede og mere synlige under huden.

Varicose veins kan være ubehagelige og føre til smerter, kvalme, svulstighed eller kløe i benene. I mere alvorlige tilfælde kan de også føre til komplikationer som blodpropper (tværbarkblødning) eller være tegn på underliggende sygdomme i det venøse system.

Faktorer, der øger risikoen for at udvikle varicose veins, inkluderer alder, arv, graviditet, overvægt, langvarig ståning eller siddende stillesiddende jobs, hvor man ikke får meget bevægelse i benene.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

'Venös insufficiens' är ett medicinskt tillstånd där det uppstår problem med blodflödet i de deep ven systemet, vilket orsakar att blodet har svårt att cirkulera tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till en påverkan på venklaffarna och benens vävnader, som kan resultera i symptom som svullnad, smärta, klåda, ulcerationer och/eller förändringar i hudfärgen. Det finns två huvudtyper av venös insufficiens: primär (tidigare känd som 'krampfaser') och sekundär (tidigare känd som 'posttrombotisk syndrom'). Primär venös insufficiens orsakas vanligtvis av medfödda defekter eller skador på klaffarna, medan sekundär venös insufficiens oftast orsakas av tidigare blodproppar i benvenen.

'Venösa klaffar' är en medicinsk term som refererar till abnormiteter eller defekter i venösa valvlar, som ofta orsakas av att valvens blad inte sitter rätt eller saknas helt. Detta kan leda till att blod flödar baklänges in i venorna istället för att fortsätta rätt mot hjärtat, vilket kallas för 'venöst reflux'.

Det vanligaste exemplet på venösa klaffar är de insufficiensklaffar som kan förekomma i benen, särskilt i de yttre, överläggana venerna (stora safenusklaffarna). Detta kan leda till symptom som svullnad, smärta och ulcerationer i benen. Andra exempel på venösa klaffar kan förekomma i hjärtat, särskilt i höger ventrikel och i de tricuspidala klaffarna.

Venösa klaffar kan vara medfötta eller aquired, och deras orsaker kan variera från att vara en följd av åldrande, graviditet, övervikt, för lite rörelse, till allvarligare sjukdomstillstånd som cancer och blodproppar. Behandlingen beror på svårighetsgraden och kan innefatta konserverande behandlingar såsom kompressionstrumpor eller kirurgiska ingrepp för att korrigera klaffarna.

'Flebografi' är ett medicinskt undersökningsförfarande där kontrasterande medel injiceras i blodkärlen (venorna) för att skapa tydliga bilder som kan användas för att utvärdera blodkärlsystemet. Detta görs vanligtvis för att undersöka problem relaterade till venerna, såsom blodproppar eller skador på venväggarna.

Under en flebografi placeras ett smalt rör (kateter) in i en ven, oftast i armen eller handen. Kontrasteringsmedlet injiceras sedan genom katetern och färdas genom blodkärlen till de delar av kroppen som ska undersökas. X-strålar används sedan för att ta bilder av venorna medan kontrasteringsmedlet färdas genom dem.

Flebografi är ett invasivt ingrepp och innebär vissa risker, såsom allergiska reaktioner på kontrasteringsmedlet eller skador på blodkärlen under injektionen. Dessa risker är dock sällsynta och vanligen lindriga.

Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:

1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.

2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.

3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.

4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.

"Ventrikulärt trombus" är en medicinsk term som betecknar en blodpropp (tromb) i vänster eller höger ventrikel, de kammare i hjärtat där blodet pumpas ut till kroppen. Detta kan vara ett allvarligt tillstånd eftersom det kan förhindra att hjärtat pumpar effektivt blod och orsaka komplikationer som stroke, hjärtsvikt eller shock. Orsakerna till ventrikulära trombus kan variera, men de kan inkludera strukturella hjärtsjukdomar, abnormala blodkoaguleringsfaktorer och komplikationer efter hjärtattacker.

Duplexultraljud, även kallat duplexsonografi, är en typ av ultraljudsundersökning som kombinerar två olika tekniker för att producera detaljerade bilder av blodflödet och strukturen hos ett specifikt område i kroppen.

Den första tekniken är den vanliga ultraljudsmetoden, där högfrekventa ljudvågor reflekteras av vävnader och tolkas som bilder på en skärm. Den andra tekniken är dopplersonografi, vilket innebär att man mäter hastigheten och riktningen av blodflödet genom att analysera hur ljudvågor förändras när de passerar genom rörliga partiklar i blodet.

Genom att kombinera dessa två tekniker kan duplexultraljud ge en visuell representation av strukturen och funktionen hos ett område, till exempel en artär eller en vena. Detta gör det möjligt för läkare att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador, såsom blodproppar, artärskleros, inflammationer och cancersjukdomar.

'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.

'Tarmkäxvener' refererar till normala bakterier och andra mikroorganismer som lever i tarmen, särskilt i kolon. Dessa mikroorganismer bildar en komplex gemenskap som kallas tarmflora eller mikrobiot. De flesta tarmbakterierna är anaeroba och syntetiserar vitaminer och andra näringsämnen som kan absorberas av värden. Tarmkäxvener har också en viktig roll i att stödja immunsystemet, förhindra växt av patogena mikroorganismer och underlätta digestionen av komplexa kolhydrater.

'Lår' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av underbenet mellan knäled och skenbenet. Det består av musklerna främst stora lårmuskeln (musculus quadriceps femoris) och tvåhövdad lårmuskeln (musculus biceps femoris), men även andra mindre muskler, senor, nerver och blodkärl. Låret är viktigt för rörelser som sträckning av knäet och rotation av underbenet.

Perifer kateterisering är en medicinsk procedur där en smal, böjlig tub (kateter) införs in i en artär eller ven i ett extremitet (t.ex. arm eller ben), vanligtvis för att administrera läkemedel, fluider eller för att genomföra diagnostiska tester. Detta skiljer sig från central kateterisering, där katetern placeras in i en stor vena nära hjärtat, till exempel subklaviakateterisering eller jukstakanalerar kateterisering. Perifer kateterisering används ofta för kortvarig behandling och är vanligt förekommande inom både akut- och planerad vård.

I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.

Tromboflebit är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas av samtidig förekomst av blodpropp (trombos) och inflammation i en ven. Trombosen orsakar ofta en delvis eller fullständig obstruktion i venen, medan inflammationen gör att vens väggar blir irriterade, svullna och smärtsamma. Tromboflebit kan uppstå i vilken ven som helst i kroppen, men det är vanligast i benen eller armarna.

Tromboflebit delas ofta upp i två typer: ytlig (superficial) och djup (deep). Ytlig tromboflebit berör de yttre, mindre venerna nära huden, medan djup tromboflebit drabbar de större, djupare venerna i musklerna. Djup tromboflebit kan vara mer allvarlig än ytlig tromboflebit, eftersom det har en högre risk för komplikationer som lungrörsblodpropp (pulmonary embolism).

Tromboflebit kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive långvarig inaktivitet, skador på vener, operationer, cancer, graviditet, användning av hormonbehandling och ärftliga sjukdomar som föråldrade blodsjukdomar. Symptomen på tromboflebit kan variera beroende på vilken typ av tillstånd det är, men de kan inkludera rodnad, värme, smärta, svullnad och hårda lumpsliknande områden i den drabbade venen.

Behandlingen för tromboflebit beror på dess allvarlighetsgrad och orsak. För ytlig tromboflebit kan behandlingen innefatta vila, uppvärmning av det drabbade området, kompression och ibland mediciner som antiinflammatoriska läkemedel eller blodtunnande medel. För allvarligare fall av tromboflebit kan behandlingen kräva starkare blodtunnande medel, antikoagulanter eller till och med operation för att avlägsna den drabbade venen.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

'Nyckelbensven' (latin: Vena subclavia) är en viktig blodåder i kroppen som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och går under nyckelbenet (clavicula), därav namnet, innan den mynnar upp i venerna i halsen (Vena jugularis interna/externa) och bildar venerna brachiocephalica dextra och sinistra. Dessa två blodådror mynnar sedan samman och bildar Vena cava superior som transporterar blodet till höger atrium i hjärtat.

'Levervener' er et medisinsk begrep som refererer til væske som accumulerer i leveren på grunn av en skade eller sykdom, der forstyrrer leverens funksjon og evne til å producere og sekretere normalt. Denne patologiske væskesamling kaldes også for ascites, og den kan være et tegn på en række forskellige leverlidelser, herunder levercirrose, hæpatitt, eller leverkræft.

Levervener dannes som følge af øget permeabilitet i leverens kapillærnet (sinusoide), hvilket resulterer i udtræden af plasma og proteiner fra blodbanen og ind i leveren. Denne væskeakkumulation kan forstyrre leverens struktur og funktion yderligere, og den kan også føre til opståen af infeksjoner og andre komplikationer.

Behandlingen af levervener vil typisk inkludere behandling af underliggende leverliden, samt tdr. for at reducere væskemængden i leveren gennem diuretika eller paracentese (aspiration af levervæske).

Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.

"Kärlmissbildningar" (vaskuläre missformningar eller vaskulopati) är en övergripande beteckning på abnormiteter och sjukdomar i kroppens blodkärl. Det kan vara medfödda eller aquired, lokaliserade till specifika områden eller systemiska. Kärlmissbildningar kan vara strukturella, funktionella eller både och röra sig om förändringar i kärlväggarnas uppbyggnad, kärlens diameter, blodflödeshastighet eller blodgenomströmning. Exempel på kärlmissbildningar inkluderar aneurysm (en utbulning av en artär), arterioskleros (förtjockning och hårdnad av artärväggarna), cerebral vaskulär sjukdom (blodkärlsjukdom i hjärnan) och Raynauds fenomen (en förträngning av små kärl som orsakar svalt, blekt eller blått finger/tå).

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

Central venös kateterisering (CVC) är en invasiv medicinsk procedur där en tunn plastslang (kateter) införs in i en central ven i kroppen, oftast i halsen, bröstet eller högra övre extremitet. CVC används vanligen för att administrera läkemedel, närings- och vätskelösningar, att mäta centralt vens tryck eller för att ta blodprover. Det är viktigt att CVC placeras korrekt och hanteras steroilt för att undvika komplikationer som infektioner, blödningar eller skador på kärlväggen.

'Njurvener' är ett medicinskt begrepp som refererar till strukturerna i njuren som filtrerar blodet och producerar urin. De två huvudsakliga njurvenerna består av varierande delar, inklusive glomerulus, tubuli, kapillärer och kärl. Glomerulus är en samling blodkärl som fungerar som en finfilter för blodet, medan tubuli är små rör som reabsorberar vatten, näringsämnen och elektrolyter från den initiala urinfiltret. Kapillärerna och kärlen i njuren hjälper också till att reglera blodtrycket och balansen av vätska i kroppen. Njurven är viktiga för att hålla kroppens homeostasbalance genom att rena blodet från skadliga ämnen, producera hormoner och hjälpa till att reglera elektrolytbalansen.

'Ventryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till sjukdomen cystisk fibros (CF), som också kallas mukoviscidose på franska och andra romanska språk. CF är en arvsförändring som orsakas av mutationer i genen CFTR (Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator). Denna sjukdom påverkar exokrina körtlar i kroppen, vilket leder till produktion av stickigt och tjockt sekret som kan blockera luftvägarna, levern, bukhinnan och reproduktionssystemet.

CF är en allvarlig sjukdom som ofta förknippas med kronisk lungsjukdom, lunginfektioner, malabsorption och näringsbrist. Symptomen kan variera från milda till allvarliga beroende på typen av mutation och behandling. Behandling inkluderar ofta läkemedel som hjälper att lösa upp sekrten, antibiotika för att förebygga infektioner, andningsterapi och en hälsosam kostplan.

'Navelvene' er en medisinsk betegnelse for den del af tarmsystemet som forbinder moderkagen (placentan) og fostrets mave via navelstrengen under graviditeten. Navelvenen transporterer næring til fostret fra moren gjennom blodbanen. Efter fødselen tørres navelvenen ut og stumper av, noe som kaller seg navelsengen eller omfalos.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

En arteriovenös (AV) shunt är en operation där man skapar en permanent genombrott mellan en artär och en ven. Detta görs vanligtvis för att öka den totala blodflödet genom ett område i kroppen, till exempel vid dialysbehandling av patienter med njursvikt. Vid en AV-shunt skapas en direkt väg från artär till ven, vilket gör att det ooxygenerade blodet från arterien passerar rakt igenom venen istället för att gå genom de små blodkärlen (kapillärerna) där syreutbyte sker. Detta kan leda till syrgasmangel i de kroppsdelar som normalt mottar blod via denna ven.

Kirurgiska AV-shunt operationer innebär oftast att en artär och en ven i armen används för att skapa shunten, men ibland kan även benen användas. Shunten kan vara yta-till-yta (side-to-side) eller slang-formad (end-to-side). Efter operationen behöver patienten vanligtvis ha en viloperiod innan de kan använda armen igen, och det kan ta några veckor innan shunten är helt läkt.

'Vascular grafting' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där man ersätter en skadad eller förträngd blodkärl med ett friskt, konstgjort eller biologiskt material. Detta används ofta vid operationer för att behandla sjukdomar som arterioskleros, endocardit och aneurysm.

I vascular grafting-proceduren skapas en inkision i det skadade blodkärlet och konstgjorda eller biologiska materialet fästs över öppningarna för att skapa en ny, fungerande blodkärl. Det kan vara nödvändigt att ta bort den skadade delen av blodkärlet innan graften placeras.

Det finns olika typer av material som används för vascular grafting, inklusive syntetiska material som polyester och polytetrafluoreten (PTFE), samt biologiska material som djurhud eller mänskliga blodkärl. Valet av material beror på flera faktorer, såsom patientens medicinska historia, läge och storlek på den skadade blodkärlen, samt kirurgens preferenser.

Efter operationen kan det vara nödvändigt att undergå rehabilitering för att stärka de nya blodkärlen och förebygga komplikationer som blodproppar eller infektioner.

'Venöst bensår' (også kendt som "venøst ulcus" eller "benulcus") er en medicinsk tilstand, hvor der dannes et sår på benet pga. utilstrækkelig gennemblødning i det venøse system. Dette skyldes oftest en baggrund for kronisk venøs insufficiens, hvor blodet ikke kan transporteres tilbage til hjertet effektivt, hvilket fører til øget tryk i benets vener og ødem (væskeansamling) i vævene.

Over tid kan dette resultere i en skade på huden og underliggende væv, der kan udvikle sig til et sår. Venøse bensårer er oftest lokaliseret omkring anklen eller under knæet, og de kan være meget svære at behandle og helbrede. De kan også genopstå efter en tid, hvis der ikke foretages effektive tiltag for at forbedre venøs gennemstrømningen i benet.

Behandlingen af venøse bensårer består typisk af kompressionstherapi, lokal behandling af sår med desinficerende creme eller medicinsk honning, og hvis nødvendigt, kan der også gives medicin mod infektion. I mere alvorlige tilfælde kan der være brug for kirurgiske indgreb, herunder stripping af varikøse vener eller endda amputation i de mest alvorlige tilfælde.

En 'Vena Cava-filter' är ett medico-tekniskt implantat som används inom medicinen, vanligtvis inom området radiologi. Det är en slags filter som placeras i den centrala venösa blodflödesleden, vena cava inferior, vilken transporterar blod från ben och buk till hjärtat.

Filteret designas för att fånga embolier (blodproppar) som lossnar från djupa vener i benen eller pelvien och som annars skulle kunna orsaka allvarliga komplikationer, såsom lungemboli, om de når lungorna. Vena cava-filter är ofta rekommenderade för patienter med hög risk för lungembolier som inte kan behandlas effektivt med blodproppsbekämpande läkemedel eller som har haft komplikationer relaterade till dessa läkemedel.

Det är viktigt att notera att även om vena cava-filter minskar risken för lungembolier, kan de också orsaka komplikationer såsom filterträngsel (filterblockering), infektion eller migration av filter till andra delar av kroppen. Därför bör användningen av vena cava-filter vägas upp mot potentiala risker och fördelar i varje enskild patientfall.

En kvarkatetran är en hypotetisk partikel som består av fyra kvarkar, bindibara subatomära partiklar. Det finns sex olika sorter av kvarkar, vanligtvis betecknade som upp (u), ned (d), charm (c), strange (s), top (t) och bottom (b). En kvarkatetran skulle kunna teoretiskt bestå av en kombination av dessa.

Emellertid har inga direkta observationer av kvarkatetrar gjorts hittills, och de existerande experimentella bevisen stöder inte deras existens som stabila partiklar under normala förhållanden. Därför är det fortfarande en öppen fråga inom fysiken om kvarkatetrar verkligen kan existera eller inte.

Kärltumörer, även kända som gonadala tumörer, är abnorma tillväxtar i äggstockarna (ovarium) hos kvinnor eller testiklarna (testis) hos män. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och deras orsaker kan variera.

Godartade kärltumörer växer långsamt och är mindre benägna att sprida sig till andra delar av kroppen jämfört med elakartade kärltumörer. De flesta kärltumörerna hos kvinnor är godartade, medan de flesta hos män är elakartade.

Elakartade kärltumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer om de inte behandlas i tid. Risken för att utveckla en elakartad kärltumör är lägre hos kvinnor än hos män, men det är viktigt att upptäcka och behandla både godartade och elakartade kärltumörer så tidigt som möjligt för att minimera komplikationerna.

Symptomen på kärltumörer kan variera beroende på typ, storlek och plats på tumören. Vissa vanliga symtom inkluderar smärta eller en klump i testikeln eller äggstocken, smärta i magen eller bäckenet, svullnad eller ömhet i bröstet hos män, och oregelbunden menstruation eller blödning hos kvinnor. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderar vi dig att söka medicinsk vård så snart som möjligt för en fullständig undersökning och behandling.

'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.

En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.

En lungemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodbräck (trombus) lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där det blockerar en eller flera artärer. Detta kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärtor, hosta och i värsta fall lungo dysfunktion eller hjärtstopp. Faktorer som ökar risken för lungemboli innefattar rökning, cancer, kirurgi, graviditet, förlossning, långvarig sängliggande och sjukdomar som får blodet att koagulera lättare än normalt. Behandlingen av lungemboli består ofta av antikoagulerande läkemedel (blodtunnande medel) för att förhindra ytterligare blodproppar och trombektomi eller trombolys vid allvarliga fall.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Flebotomi, även känt som blodlettning, är ett medicinskt ingrepp där en vårdgivare tar bort en del av patientens blod från en eller flera av deras venösa blodkärl. Detta har traditionellt använts som en behandlingsmetod för olika sjukdomar under historiens lopp, men idag är det inte längre en vanlig behandling i den moderna medicinen. I vissa fall kan blodlettning fortfarande användas som en terapi, till exempel vid behandling av hemokromatos, en sjukdom där kroppen absorberar för mycket järn från maten och lagrar det i kroppens vävnader.

"Mjältven" på svenska är ett informellt eller folkligt uttryck för "mjälte". På engelska kan det översättas till "spleen". Mjälten är en organ i vår kropp som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en rad funktioner, bland annat att producera vita blodkroppar (specifikt granulocyter), hämma immunreaktioner, lagra järn och filtrera små blodkärl från skadade röda blodkroppar och bakterier.

En medicinsk definition av "mjältven" skulle vara: "Mjälten är ett organ i vänster överkant av buken, under den lägre delarna av vänstra lungan. Det är ungefär storleken på en knytnäve och har en form som påminner om en bönka. Mjälten har en mjuk, blöt textur och består av tunnväggiga blodkärl som innesluts i bindväv."

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:

1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.

During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:

1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).

Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

Färgultraljud, även känt som dopplersonografi eller färgdopplar, är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflödet i kroppens artärer och vener. Denna metod kombinerar traditionell gråskaleultraljud med färgkodad dopplersonografi, vilket gör det möjligt att se hur blodet rör sig genom de undersökta blodkärlen i realtid.

Färgen visar riktningen och hastigheten av blodflödet: rött representerar flöde mot ultraljudskällan, medan blått representerar flöde bort från ultraljudskällan. Detta hjälper läkaren att identifiera eventuella problem med blodflödet, som exempelvis förträngningar (stenoser), klaff- eller ventilproblem, blodkoagulationer eller andra patologiska tillstånd. Färgultraljud är en icke-invasiv och smärtfritt metod, och det finns minimala risker relaterade till undersökningen.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

"Dissection" är en medicinsk term som vanligtvis refererar till att kroppens vävnader separeras från varandra. Detta kan ske naturligt, som vid uppdelningen av celler under celldelning, eller patologiskt, som vid skada eller sjukdom.

I samband med kärl, såsom artärer och vener, betyder "dissection" att det finns en rymd eller ett gap mellan de två lager av den media (den mittre muskelartären) som normalt hålls samman av elastiska fibrer. Denna patologiska dissection kan orsakas av högt blodtryck, ateroskleros eller andra sjukdomar som skadar kärlväggen. Dissektion i en artär kan leda till ischemisk (syrebrist) skada i de organ som den försörjer med blod. I vissa fall kan det vara livshotande.

"Förband" är ett medicinskt begrepp som refererar till olika typer av metoder och material som används för att stödja, skydda, hålla samman eller stoppa blödning från en skada eller en operation på kroppen. Det kan vara tillfälliga eller permanenta, beroende på ändamålet. Exempel på olika typer av förband inkluderar bandage, gaze, kompresser, slangar och suturer.

"Centralt ventrikelsystem" eller "centralt ventriculär system" refererar till de fluidfylda hålrummen inne i hjärnan. Det består av de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln, som är sammanbundna med varandra via smala kanaler. Den centrala ventriculära fluiden, kallad cerebrospinalvätska (CSF), produceras huvudsakligen i de tredje ventriklarna av ett par strukturer som kallas kloridproducerande celler eller "choroidea plexus". CSF cirkulerar sedan genom de olika ventriklarna och absorberas tillbaka in i blodomloppet via en struktur som kallas arachnoidalmembranet.

Centralt ventriculärt system har flera viktiga funktioner, bland annat att skydda hjärnan från mekanisk skada genom att amortera stötar och att transportera näringsämnen och avfallsprodukter till och från hjärnvävnaden.

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Posttrombotiskt syndrom (PTS) är ett samlingsbegrepp för en uppsättning kroniska symtom som kan uppstå efter att en djup venous trombos (DVT) har löslysts. PTS beror på skada på venklaffarna och vävnaden runt klaffarna, vilket orsakar onormalt flöde av blod i benet. Detta kan leda till svullnad, smärta, varmhet, rödning och/eller känsla av trötthet i det drabbade området. I allvarliga fall kan PTS orsaka svår ulceration eller hudskador som är svåra att behandla.

Det finns två typer av PTS: akut och kronisk. Akut PTS visar sig vanligen inom de första tre månaderna efter en DVT, medan kroniskt PTS kan utvecklas upp till två år efter en DVT. Det är viktigt att notera att inte alla personer som har haft en DVT kommer att utveckla PTS, men risken är högre om trombosen inte behandlas korrekt eller om patienten inte följer rehabiliteringsprogram efter behandling.

"Näthinnan" (konjunktiva) är ett slemhinneslag som täcker ögats baksida och insidan av ögonlocken. Det producerar tårfluid som hjälper till att skydda och behaga ögat. Näthinnan består av två delar: den våta näthinnan, som är en del av det yttre seendet, och den torra näthinnan, som är en del av slemhinnan i ögonlocken. Irritationer eller infektioner i näthinnan kan orsaka symtom som rodnad, irriterad, kliande eller brännande känsla i ögat.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.

Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.

Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.

'Vena azygos' är en bred, icke-parad sympatisk vener i bröstet och översta delen av magen hos människor. Den bildar en kontinuerlig blodkärlslinje från nedre delen av torax till övre delen av buken.

Vena azygos börjar som en liten gren vid högra sidan av ryggraden i ländryggen, och den samlar upp blod från de bakre delarna av kroppen. Den stiger sedan uppåt genom bröstkorgen och passerar bakom hjärtat, där den ansluter till högra lungans ven.

Vena azygos har en viktig funktion i att dränera blod från de övre delarna av kroppen när höger hjärtkammare inte fungerar korrekt, vilket kan hända vid hjärtsvikt eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion. I sådana fall kan vena azygos hjälpa till att lindra ökad tryck i de venösa blodkärlen och förhindra utvecklingen av ödem i lungorna.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

"Arm-huvudvener" refererar till de vener (blodkärl) som returnerar blod från armarna till hjärtat. De två huvudsakliga arm-huvudvenerna är axillaryvenen och subklaviavenen.

Axillaryvenen är en kontinuerlig fortsättning av de yttre bröstkörtelvenerna (mammalve) och passerar under axeln. Den blir till subklaviavenen när den passerar under clavicula (skulderbladets yttersta del).

Subklaviavenen fortsätter sedan som övergångsvenen (v. brachiocephalica) tillsammans med den motsvarande venen från den andra sidan, under clavicula och bildar där den stora halsvenen (v. cava superior), vilken returnerar blodet till höger atrium i hjärtat.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.

PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.

PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.

Polyethylene terephthalate (PET) är ett syntetiskt polymer, mer specifikt en termoplast, som används i en mängd olika tillämpningar, inklusive för tillverkning av plastflaskor, fibrer för kläder och tapeter, samt isolering för kablage. PET är transparent, lätt, starkt, motståndskraftigt mot fukt och smaklöst. Det är också en termoplast, vilket betyder att det kan formas när det hettas upp och härdas till en fast form när det svalns ned, och denna process kan upprepas om och om igen.

PET tillveras genom polykondensation av etylenglykol och tereftalsyra eller dess dimetylester, dimetyltereftalat. När PET kristalliserar bildar det en speciell form av kristaller som kallas för "reaktiv kristallinitet", vilket gör att materialet blir mycket starkt och hållbart.

PET är också ett miljövänligt alternativ jämfört med andra plaster, eftersom det kan återvinnas och recyclas på ett enkelt sätt. Det är ett av de mest vanliga materialen för att tillverka flaskor för drycker som läggs ut till återvinning, och PET-flaskor som återvinns kan användas för att tillverka nya flaskor eller andra produkter gjorda av recycleat PET.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

I medicinska sammanhang står "G-dräkt" för antigravitationsdräkt, även känd som g-pådrageningsdräkt eller g-kraftsskyddsdräkt. Den används av piloter och passagerare i flygplan och rymdfarkoster för att minska påverkan av höga g-krafter under acceleration eller manövrar. Dräkten fungerar genom att trycka tillbaka blodet från huvudet och hålla det kvar i benen när kroppen utsätts för höga g-krafter, vilket annars skulle kunna leda till synnedsättning eller medvetslöshet.

'Saccharum' är ett släkte i familjen gräs (Poaceae). Det innehåller flera arter, men det mest välkända är sockerrör (*Saccharum officinarum*), som odlas kommersiellt för sin sockerstång. Sockerstången består huvudsakligen av sackaros, ett sockerartat kolhydrat som utvinns och raffineras till vad vi känner som vanlig socker.

'Armhåleven' refererer til den hule, trekanterede formede rum under skulderen, hvor overarmen (humernes) overflade møder de to forreste muskler i overarmsregionen (biceps brachii og coracobrachialis). Dette område indeholder også lymfeknuder, som er en del af kroppens immunforsvar. På engelsk kaldes det 'axilla' eller 'armpit'.