Läkemedelsdefinitioner är mycket precisa och specificerar exakt vilket preparat som avses. Det du frågar efter, "lök", är egentligen inte en läkemedelsdefinition utan snarare en definition av ett livsmedel eller en botanisk term.

Ibland kan vissa naturläkemedel baserade på växter ha standardiserade definitioner för att garantera en viss koncentration av aktiva ämnen, men det är inte alltid fallet och ofta gäller det mer komplexa extrakt än hela växtdelar som lök.

Läkemedelsdatabaser som till exempel Martindales The Extra Pharmacopoeia eller USP - United States Pharmacopeia saknar en specifik läkemedelsdefinition för "lök".

Som botanisk term och livsmedel refererar 'lök' vanligtvis till den underjordiska lökknollen hos flera arter av släktet Allium, som exempelvis Allium cepa (vanlig lök), Allium sativum (vitlök) eller Allium schoenoprasum (schalottenlök). Dessa lökar innehåller ämnen som organosulfidkomponenser, flavonoider och essentiella oljor, vilka har potential att påverka hälsan positivt.

I medicinsk kontext kan "lökar" (eller "allium sativum") syfta på den art av lök som odlas och används som krydda och medicinalväxt. Löken består av flera smålökar, även kallade löktussar, som är omgivna av en lökskal.

Löken har traditionellt använts inom komplementär och alternativ medicin för att behandla en rad olika hälsoproblem, såsom infektioner, högt blodtryck, hög kolesterol och cancer. Även om det finns några bevis som stödjer vissa av dessa användningsområden, behövs mer forskning för att fastställa dess effektivitet och säkerhet.

Lök innehåller en kemisk substans kallad allicin, som tros vara ansvarig för dess medicinska egenskaper. Allicin har visat sig ha antibakteriella, antivirala och antiinflammatoriska effekter i laboratoriestudier. Dessutom innehåller lök också andra kemiska föreningar som kan ha hälsobefrämjande egenskaper, såsom flavonoider och organosulfider.

Ändå bör man vara försiktig när man använder lök som medicin, särskilt i stora mängder eller över lång tid, eftersom det kan orsaka biverkningar som mag-tarmbesvär, andningssvårigheter och hudirritation. Det är också viktigt att notera att lök kan interagera med vissa läkemedel, så det är alltid en god idé att prata med en läkare eller farmaceut innan man börjar använda lök som medicin.

Medicinskt kan vitlök (Allium sativum) beskrivas som en art i lökväxtfamiljen med flera potentiala terapeutiska egenskaper. Vitlöken har traditionellt använts inom komplementär och alternativ medicin för att hjälpa till att behandla en rad hälsoproblem, inklusive infektioner, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Studier har visat att vitlök har antibakteriella, antivirala, antifungala och antiinflammatoriska egenskaper. Den aktiva komponenten i vitlöken som ansvarar för dessa effekter är ett organiskt svavelhaltigt ämne kallat allicin, som bildas när vitlöksklyftan skärs eller krossas.

Vitlök har också visat sig ha potentiala att sänka blodtrycket, minska kolesterolnivåerna och förhindra aggregation av blodplättar, vilket kan hjälpa till att reducera risken för hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom har forskning visat att vitlök kan ha en positiv inverkan på immunsystemet och kan hjälpa till att skydda mot cancer, särskilt mag-tarmcancer och prostatacancer.

Även om vitlök är vältolererad av de flesta människor, kan den orsaka lukt i andedräkten, uppkastning och magont om den konsumeras i stora mängder. Vissa personer kan också vara allergiska mot vitlök och bör undvika att konsumera den.

Gärslök, också känd som Allium schoenoprasum, är en art inom liljeväxter och är ursprungligen från Europa och Asien. Den är en flerårig ört med långa, cylindriska gröna blad som växer upp från en liten lök. Gärslök blommar under sommaren med små, rosa eller lila blommor som sitter i en klase på toppen av en stjälk.

Gärslök är inte bara en dekorativ trädgårdsväxt, utan den används också som krydda och smaksättare i matlagning. Den har en mild lökdoft och smak och kan användas i sallader, soppor, stuvade rätter och gratinerade rätter. Gärslök är också rik på näringsämnen som vitamin C, vitamin K och flavonoider.

I medicinskt hänseende har gärslök visat sig ha potentialen att vara ett effektivt antibakteriellt och antiinflammatoriskt medel. Den kan också hjälpa till att förhindra blodplättarnas sammanlutning, vilket kan minska risken för blodproppar. Dessutom har gärslök visat sig ha en kolesterolsänkande effekt och kan hjälpa till att reglera blodsockret.

Allylföreningar är en grupp organiska föreningar som innehåller en allylgrupp, -CH2-CH=CH2. Allylgruppen är en aktiverad alken med delokaliserad dubbelbindning och är reaktiv i elektrofila additioner. Exempel på allylföreningar inkluderar allylalkohol (CH2=CH-CH2-OH) och allylklorid (CH2=CH-CH2-Cl). Dessa föreningar används ofta som byggstenar inom organisk syntes.

'Schalottenlök' er en feilskrivning eller forvanskning av ordet "schalottes" eller "schalotte", som refererer til en type løk. I medisinsk sammenheng vil jeg si at det ikke finnes noen gyldig definisjon, siden dette er et botanisk begrep og ikke relatert til medisin.

En korrekt betegnelse for denne typen løk er "Allium ascalonicum", og den kaller man også for "skallotløk" på norsk. Skallotten ligner en liten løk, men har flere lag i løkkens lag og er mindre skarp i smaken enn hvitløk. Den brukes ofte som krydderi i matlaging.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

Sulfinsyror är en organisk sulfurylkomponent med strukturformeln R-S(O)OH, där R är en organisk substituent. De är en undergrupp av sulfoxider (R-SO-R'), där syreatomen är ersatt av en hydroxylgrupp (-OH). Sulfinsyror är polar compounde med starkt elektronattraktiva svavelatomer, vilket gör dem mycket reaktiva. De förekommer sällan som fria compound och hittas oftare i form av sulfinylestrar eller sulfinamider. De har en viktig roll inom organisk syntes, men på grund av deras reaktivitet kan de vara svåra att hantera.

Medicinalväxter, även kända som medicinalplantor eller farmakologiska växter, är växter som innehåller biologiskt aktiva ämnen som kan användas i medicinska syften. Dessa ämnen kan vara effektiva mot olika sjukdomar och hälso tillstånd när de används på rätt sätt. Medicinalväxter har använts i många kulturer under tusentals år för att behandla en rad medicinska problem, från smärta och inflammation till psykiska störningar och infektioner.

Exempel på vanliga medicinalväxter inkluderar:

* Läkeört (Valeriana officinalis) - används för att behandla sömnsjuka, oro och spasmer.
* Kamomill (Chamomilla recutita) - används för att lindra smärta, irriterad hud och mag-tarmproblem.
* Ginkgo (Ginkgo biloba) - används för att förbättra minnet och kognitiva funktioner.
* Knappte (Capsicum frutescens) - används för smärtlindring och ökad blodcirkulation.
* Echinacea (Echinacea purpurea) - används för att stärka immunförsvaret och behandla infektioner.

Det är viktigt att notera att medicinalväxter inte ska ses som en ersättning till konventionell medicinsk behandling, utan snarare som ett komplement. Det är också viktigt att alltid konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda någon form av medicinalväxt, eftersom de kan interagera med andra läkemedel och orsaka biverkningar.

'Svavelföreningar' är ett samlingsbegrepp för oorganiska föreningar som innehåller svavel. Svavel kan bindas med olika grundämnen, såsom syre, kol, väte och metaller, vilket resulterar i en mängd olika föreningar med varierande egenskaper och användningsområden.

Exempel på vanliga svavelföreningar inkluderar:

1. Svaveldioxid (SO2): En gasart som främst bildas vid förbränning av svavelhaltiga bränslen, såsom kol och olja. Den kan också bildas naturligt genom vulkanutbrott och jordbävningar.

2. Svaveltrioxid (SO3): En gasart som bildas när svaveldioxid utsätts för en oxiderande process, ofta under industriella förhållanden. Den kan användas för att producera svavelsyra.

3. Vätesulfat (H2SO4): Även känd som svavelsyra, är en stark syra som används i många industriella processer, inklusive blyframställning och cellulosaproduktion.

4. Kolsvavelföreningar: Föreningar mellan kol och svavel som bildas naturligt under geologiska förhållanden. De kan vara flytande, fasta eller gasformiga och inkluderar bland annat svavelkis (S8) och bitumen.

5. Metallsulfider: Föreningar mellan svavel och metaller som förekommer naturligt i mineraler. De kan användas som källor för metallutvinning eller som tillsatser till cement och asfalt.