Laktulos
Disackarider
Ramnos
Mag-tarmmedel
Mannitol
Mag-tarmpassage
Leverencefalopati
Laxermedel
Väte
Sockeralkoholer
Genomtränglighet
Sennaextrakt
Avföring
Bakteriell translokering
Malabsorptionssyndrom
Grovtarm
Laktulose är ett sönderfallbart kolhydrat som används som läkemedel, framförallt för att behandla constipatio (förstoppning) hos vuxna och barn. När Laktulose tas in, metaboliseras det inte i tunntarmen, utan passerar över till tjocktarmen där bakterierna bryter ned det till syra och gaser. Detta leder till en sänkning av tjocktarmsph-värdet, vilket gör att tarminnehållet blir mer vattendragande och lösligt, och därmed underlättar avföringen.
Laktulose används också för att behandla portosystemisk encefalopati (PSE), ett tillstånd som kan uppstå hos personer med levercirros. I detta tillstånd orsakar höga nivåer av ammoniak i blodet symptom som förvirring, sömnlöshet och minnesförlust. Laktulose konverteras till syra i tjocktarmen, vilket gör att ammoniaken omvandlas till en form som kan tas upp av bakterierna istället för att absorberas in i blodbanan.
I medicinsk terminologi kan Laktulose definieras som: "En icke-absorberbar, sönderfallande kolhydratlösning som används för behandling av constipatio och portosystemisk encefalopati genom att öka osmotiska trycket i tjocktarmen och minska absorptionen av toxiner, såsom ammoniak."
Disaccharides are defined in medicine and biochemistry as carbohydrates that are made up of two monosaccharide units bonded together by a glycosidic linkage. Examples of disaccharides include sucrose (table sugar, which is composed of glucose and fructose), lactose (found in milk, composed of glucose and galactose), and maltose (malt sugar, composed of two glucose units). These saccharides are broken down during digestion into their constituent monosaccharides by enzymes such as sucrase, lactase, and maltase.
Ramnos, också känt som Rhamnose, är en hexos, en typ av monosackarid, som består av sex kolatomer. Det är en deoxysyra, vilket betyder att det saknar en hydroxylgrupp (-OH) som vanligtvis finns på den sjätte kolatomen hos en hexos. Ramnos förekommer naturligt i vissa glykosider och polysackarider hos växter och mikroorganismer, men det är inte speciellt vanligt hos djur. Det har potentialen att användas inom medicinen för behandling av olika sjukdomar, till exempel kan det hämma bakteriens förmåga att bilda biofilm och på så sätt göra dem mer känsliga för antibiotika.
Medicinskt kan 'Mag-tarmmedel' (gastrointestinalt preparat) definieras som ett läkemedel eller en behandling som används för att städa ut, lindra symptom eller bota sjukdomar i mag-tarmsystemet. Det kan vara avsett att användas för att:
1. Förbereda patienten inför en kolonoskopi eller annan undersökning av tarmarna. I detta fall innebär behandlingen ofta att dricka en stor mängd en speciell lösning som hjälper till att rensa ut tarmsystemet, så att läkaren kan se tarmarnas insida klart under undersökningen.
2. Lindra symptom orsakade av irritabelt tarmsyndrom (IBS), inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) eller andra mag-tarmsjukdomar, till exempel genom att minska diarré, smärta, illamående eller kräkningar.
3. Behandla parasitiska infektioner i mag-tarmkanalen med hjälp av antihelmintiska läkemedel som dödar parasiter och hjälper till att bota infektionen.
4. Lindra symptom orsakade av akut gastroenterit (magsjuka) genom att minska illamående, kräkningar och diarré.
5. Behandla eller förebygga förstoppning (obstipation) med hjälp av laxermedel som verkar genom att öka tarmtarmens peristaltik (kontraktioner) och/eller öka vattnets innehåll i tarminnehållet.
Exempel på olika typer av mag-tarmmedel inkluderar laxermedel, antispasmodika, antiacider, prokinetiska läkemedel, antihelmintiska medel och antibiotika. Det är viktigt att använda dessa läkemedel enligt receptbelagda instruktioner eller som angett på produktens etikett för att undvika biverkningar och komplikationer.
Mannitol är ett slags sugarsubstanser som används inom medicinen. Det är en typ av sockeralkohol som kan användas som en osmotisk diuretikum, vilket betyder att det hjälper till att öka urinproduktionen genom att öka mängden vätska i njurarna som passerar ut i urinen.
Mannitol kan ges intravenöst (via en infusion in i en ven) för att hjälpa att reducera trycket inne i hjärnan (intrakraniellt tryck) hos patienter med allvarliga skalltrauman eller andra tillstånd som orsakar ökat intrakranielt tryck. Det kan också användas för att hjälpa att skydda njurarna under operationer där kontrastmedel används, eftersom mannitol kan hjälpa att förhindra skada på njurarna genom att minska mängden kontrastmedel som absorberas av kroppen.
Vanliga biverkningar av mannitol inkluderar ökad törst, uttorkning och ökad urinproduktion. I vissa fall kan det orsaka allvarligare biverkningar som elektrolytrubbningar eller överdosering, särskilt om det ges i för höga doser eller om patienten har några speciella hälsoproblem som gör dem känsligare för dess effekter.
'Mag-tarmpassage' er en medisinsk betegnelse for passagen af mad gennem maven og tyndtarmen. Dette inkluderer også den delte funktion mellem mavesækkens muskler, som pumper maden ned i tolvfingertarmen, og de småtarmes muskler, der hjælper med at transportere og absorbere næringsstoffer fra maden.
Mag-tarmpassagen starter, når du spiser og svølger maden, som derefter bevæger sig ned gennem spiserøret og ind i maven. I maven bliver maden blandet med mavesaft for at opløse fedtstoffer og syrer, der hjælper med at bryde proteinerne ned til mindre dele.
Efter dette bevæger maden sig gennem pylorus, en muskelventil mellem maven og tolvfingertarmen, hvor den blandes med galdesaft fra leveren og fedtsyrebrydningsenzym fra bugspytkirtlen for at fortsætte nedbrydningen af fedtstofferne og proteinerne.
I de småtarmsystem bliver de opløste næringsstoffer absorberet gennem tarmvæggen og transporteret til leveren via blodet for videre forarbejdning, inden de distribueres til resten af kroppen.
Hvis mag-tarmpassagen ikke fungerer korrekt, kan det resultere i en række sygdomme og sundhedsproblemer, herunder opstød, forstoppelse, maveonde, vægttab og ernæringsmangel.
'Tarmabsorption' er den proces hvor kroppen absorberer næringsstoffer, vand og mineraler fra tarmen. Det sker i forskellige dele af tarmen alt efter hvilken type næring der skal absorberes. Fx sker absorptionen af sukker primært i tolvfingertarmen, mens fedtabsorptionen foregår i tyndtarmen. Under tarmabsorptionen transporteres de absorberede stoffer gennem tarmens vægge og ind i blodet eller lymfen, hvorefter de fordeles til kroppens celler og organer.
Leverencefalopati (HE) är ett samlingsnamn för en grupp neurologiska symtom och tecken som orsakas av skada på levern och/eller den resulterande sjukdomen i levern. HE kan vara ett tecken på att leverfunktionen har blivit allvarligt störd. Symptomen på HE kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar förvirring, rörlighetsstörningar, yrsel, humörsvängningar, samt i värsta fall koma eller död. HE behandlas vanligen genom att behandla den underliggande leveråkomman och att stödja leverfunktionen.
En "andningsprov" (i medicinska sammanhang även känt som "blåsluftsprov", engelska: "spirometry") är en undersökningsmetod där man mäter andningens volymer och flöden. Det görs vanligen med hjälp av ett andningsprovskåp, även kallat spirometer.
Under provet blåser patienten in så mycket luft som möjligt i lungsan, och sedan ut again. Spirometern mäter då bland annat hur stor volym luften patienten kan andas in och ut, vilket kallas för forcierad vital kapacitet (FVC). Andra värden som kan mätas är exempelvis andningsvolymen vid full utandning efter maximal inandning (IC), andningsflödet och flödesvariationerna under olika delar av andningen.
Andningsprov används bland annat för att diagnostisera och bedöma allvarlighetsgraden hos lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och restriktiva lungsjukdomar. Det kan också användas för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa sjukdomar.
'Laxermedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla förstoppning och underlätta tarmrörelser (peristaltik). Läkemedlen verkar genom att öka vattnet i tarmarna, mjuka upp fekalierna eller påverka tarmens muskelaktivitet. Det finns olika typer av laxermedel, till exempel fibertillskott, osmotiska laxermedel, stimulerande laxermedel och salttillskott. Varje typ har sina för- och nackdelar, och rätt val av laxermedel bör göras efter en individuell bedömning av patientens symptom, medicinska historia och eventuella biverkningar.
'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.
Sockeralkoholer, även kända som sugeralkoholer eller polyoler, är en typ av sötningsmedel som används i livsmedelsindustrin. De är kolhydrater som har undergått en speciell form av fermentering, vilket resulterar i att de endast innehåller halva antalet kalorier jämfört med vanlig socker (sackaros).
Exempel på vanliga sockeralkoholer som används i livsmedelsindustrin är:
* Erytritol
* Sorbitol
* Mannit
* Xylitol
* Maltitol
* Isomalt
Sockeralkoholer har en söt smak, men de är inte lika söta som socker. Deras sötma varierar från 0,3 till 1,0 gånger så sött som socker beroende på vilken sockeralkohol det är fråga om.
Det är viktigt att notera att för hög konsumtion av sockeralkoholer kan orsaka mag-tarmsymtom som diarré, flatulens och buksmärtor, eftersom de inte fullständigt absorberas i tarmen. Dessutom kan överkonsumtion av vissa sockeralkoholer leda till en ökning av blodsockernivåerna, vilket kan vara farligt för diabetiker.
"Genomtränglighet" (engelska: "permeability") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till hur lätt eller svårt det är för substanser att passera genom en cellmembran, ett organ eller ett kroppssystem. En hög genomtränglighet betyder att substansen kan diffundera relativt enkelt, medan en låg genomtränglighet innebär att det är svårare för substansen att passera igenom.
I samband med läkemedel kan genomträngligheten vara viktig att ta hänsyn till eftersom den påverkar hur snabbt och i vilken omfattning ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen. En lägre genomtränglighet kan leda till att läkemedlet behöver ges i högre doser eller via andra administrationsvägar för att uppnå den önskade effekten.
Sennastrakt är ett laxativumpreparat som utvinns från den medicinska växten Senna (Cassia acutifolia eller Cassia angustifolia). Det aktiva ämnet i sennastrakt kallas sennosider och de är ansvariga för laxerande effekten. När sennosiderna når tjocktarmen bryts de ner av tarmbakterier till andra substanser som kallas anthrakoider, vilka stimulerar tarmväggarna att kontrahera och orsaka en avföringsrörelse.
Sennastrakt används ofta för kortvarig behandling av förstoppning och för att rensa tjocktarmen innan kolonoskopi eller andra undersökningar av tarmarna. Det bör inte användas under längre perioder än två veckor utan läkares råd, eftersom det kan leda till elektrolytrubbningar och förlust av vatten i kroppen.
'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.
Bakteriell translokering är en process där bakterier eller deras toxiner överförs från det yttre till det inre av ett levande väsen, vanligtvis genom den gastrointestinale trakten. Denna process kan leda till systemiska infektioner och skador på olika organ, särskilt i immunosupprimerta individer.
Förstoppning, även känd som obstipation, är ett tillstånd där en person har svårt att evacuera sitt tarmsystem och ofta ledsagas av hårda eller klumpiga avföring. Det kan orsakas av många faktorer, inklusive lågt fiberintag, brist på fysisk aktivitet, vissa läkemedel, medicinska tillstånd och psykiska faktorer som stress. Långvarig förstoppning kan leda till komplikationer som analfissurer, hemorrojder och inkontinens.
Malabsorptionssyndrom är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar och tillstånd som alla påverkar kroppens förmåga att tillgodogöra sig näringsämnen, vitaminer och mineraler från maten. Det kan orsakas av en rad olika problem, inklusive mag-tarm-sjukdomar, strukturella skador på tarmarna, infektioner eller förlust av mag-tarm-sekreterande celler.
Symptomen på malabsorptionssyndrom kan variera beroende på vilket underliggande tillstånd som orsakar det, men de vanligaste symptomen inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning, trötthet, svullnad i magen och ont i buken. Andra symtom kan vara näringsbrist, vitaminbrist och mineralbrist, som kan leda till ytterligare komplikationer såsom anemi, benvämningar och muskelsvaghet.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar, blodprover och tarmtätningsprov. Behandlingen beror på vilket underliggande tillstånd som orsakar malabsorptionssyndromet och kan innefatta ändringar i kosten, mediciner för att behandla underliggande sjukdomar eller tillskott av vitaminer och mineraler. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att korrigera strukturella skador på tarmarna.
'Grovtarm' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinska sammanhang används istället termen kolon, som är den del av tarmkanalen som sträcker sig från blindtarmen till ändtarmen. Kolonet inkluderar också de delar som kallas grovtarm i vardagligt tal, såsom komphållet, kräk- och blindtarmen. Dessa delar av tarmkanalen är specialiserade på att absorbera vatten och elektrolyter samt bryta ned komplexa kolhydrater med hjälp av bakterier som lever där.
'Tarmtömning' (eller 'colon cleansing') är en procedur där tjocktarmen rensas från fekalier och bakterier, ofta i syfte att rengöra tarmen före en kolonoskopi eller andra medicinska undersökningar, eller som en del av alternativmedicinska behandlingar. Det finns olika metoder för tarmtömning, inklusive användning av laxermedel, speciella dietplaner eller mekaniska metoder som irrigation. I samband med en kolonoskopi rengörs tarmen vanligtvis med hjälp av ett starkt laxmedel som orsakar kraftiga avföringskramper och diarré, vilket rensar tarmen från alla fekalier. Det är viktigt att följa instruktionerna noggrant när man ska göra en tarmtömning för att undvika komplikationer som dehydrering eller elektrolytrubbningar.