Laryngopharyngeal Reflux
Struphuvudslemhinna
Gastroesofageal reflux
Struphuvud
Laryngoskopi
Svalgsjukdomar
Svalgtumörer
Zenkers divertikel
Strupkatarr
Struphuvudtumörer
Gallreflux
Duodenogastrisk reflux
Vesikoureteral reflux
Hosta
Endoskopi
Laryngopharyngeal reflux (LPR) är när magont i leveransvätska (majsyra) når upp i struphuvudet och stämbandsregionen. Detta kan orsaka en rad symtom som heshet, halskramper, irriterad svalg, hosta och andnöd. LPR skiljer sig från det mer välkända tillståndet gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att patienter med LPR ofta inte upplever den typiska symptomen som syrabränna i bröstet eller illamående. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, undersökning och ibland speciella tester som 24-timmars pH-monitorering eller fiberoptisk laryngoskopi. Behandlingen innefattar ofta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat och drycker som kan försämra reflux, viktminskning och upphörande med rökning. I vissa fall kan mediciner som protonpumpshämmare vara aktuella för att minska magsyreproduktionen.
Hypofarynx är den del av struphuvudet (larynx) som ligger under stimmeleder (vocal cord) och ovanför sköldbruskens nedre kant. Det är en tunnelformad struktur genom vilken mat och dryck passerar på vägen ner i magsäcken. Hypofarynx innehåller även viktiga strukturer som glandyler och muskler som hjälper till att skydda luftvägarna under sväljning.
Struphuvudsjukdomar, även kända som stapediopati, är en grupp sjukdomar som drabbar struphuvudet, det smala området mellan örat och näshålan. Struphuvudet innehåller tre små ben (stigbylle, hammare och stämband) som är viktiga för att överföra ljudvibrationer från yttre örat till innerörat.
Struphuvudsjukdomar kan orsaka problem med hörseln, jämviktssinnet eller båda. De vanligaste symptomen på struphuvudsjukdomar inkluderar hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), instabilitet eller svårigheter att hålla balansen.
Det finns olika typer av struphuvudsjukdomar, men de flesta fall orsakas av infektioner, trauma, genetiska faktorer eller åldersrelaterad degeneration. Några exempel på struphuvudsjukdomar är otoskleros, Menieres sjukdom och labyrintit.
Otoskleros är en progressiv tillstånd där benvävnaden runt stigbyllet i innerörat bildar hårda avlagringar som kan förhindra rörelserna hos stigbyllet, vilket orsakar hörselnedsättning.
Menieres sjukdom är en sjukdom som drabbar innerörats balansorgan och kännetecknas av perioder av ytterst starka attacker av vertigo (svindel), hörselnedsättning och tinnitus.
Labyrintit är en inflammation i innerörat som kan orsaka symtom som svårigheter att hålla balansen, illamående och kräkningar, samt hörselnedsättning eller tinnitus.
Struphuvudslemhinnan (nasofaryngeal mucosa) är den slemhinna som tapetserar ytan på struphuvudet (nasofarynx), som är den övre delen av svalget. Den består av cilierade epitelceller och slemkörtlar som producerar slem, vilket hjälper till att fuktiga och skydda luftvägarna. Struphuvudslemhinnan är en del av det upper respiratory tract (ÖRT), och kan bli inflammerad under förkylningar eller andra infektioner, vilket kallas för faringit eller nasofaryngit.
Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.
Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.
Laryngoskopi är ett medicinskt undersökningsförfarande där svalget och stämbanden inspekteras med hjälp av ett laryngoskop, ett slags tunn rör med en lampa och ofta även en kamera monterad vid dess ände. Laryngoskopi används vanligen för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till rösten, andningen eller sväljningen.
Det finns två huvudtyper av laryngoskopi: direkt laryngoskopi och fiberoptisk laryngoskopi. Vid direkt laryngoskopi används ett styvt laryngoskop som introduceras ner i svalget under kontroll av en läkare, medan fiberoptisk laryngoskopi använder en flexibel, böjlig sonde som är lättare att manövrera och ofta används under lokalbedövning.
Laryngoskopi kan vara ett rutinmässigt ingrepp eller kräva bedövning eller full sedering beroende på omständigheterna. Det är viktigt att följa alla instruktioner från läkaren innan och efter undersökningen för att säkerställa en trygg och smidig procedur.
Svalgsjukdomar är en samlande benämning på olika typer av sjukdomar och tillstånd som drabbar strukturer i hals- och svalgregionen. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, strukturer såsom svalget, stämbanden, mandlarna och sköldkörteln. Svalgsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner, inflammation, trauma, neoplasm (tumörer) eller neurologiska störningar.
Exempel på specifika svalgsjukdomar är:
1. Faryngit (halsfluss): En upprymdhet i halsen orsakad av en infektion, ofta viral men kan också vara bakteriell.
2. Tonsillit (mandelinflammation): En inflammation eller infektion av tonsillerna (de två mandlarna längst bak i halsen).
3. Laryngit (stämbandsledsvullnad): En uppblåsthet och irritation av stämbanden som kan orsaka heshet eller rösten att försvinna.
4. Sköldkörtelrubbningar: Förändringar i sköldkörteln (till exempel ökat eller minskat ämnesomsättning) som kan leda till problem med svalgan och andningen.
5. Dysfagi (sväljningssvårigheter): En svårighet att svälja orsakad av olika faktorer, till exempel neurologiska störningar eller strukturella förändringar i svalget.
6. Neoplasm i hals- och svalgregionen: Både godartade (till exempel polyper) och elakartade (cancer) tumörer kan drabba området, vilket kan leda till sväljningssvårigheter och andra symtom.
Det är viktigt att söka vård om man upplever några av dessa symtom eller har oro för sin hals- och svalgregion. En läkare kan undersöka området, ställa en diagnos och ge behandling som behövs.
En svalgtumör är en abnormitetsbildning eller neoplasm som utvecklas i strukturer som ingår i svalsystemet, såsom matstrupen (esofagus), magsäcken och övre delen av tarmen (duodenum). Svalgtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De elakartade svalgtumörerna är oftast cancerer, vanligtvis av typen squamous cell carcinoma eller adenocarcinoma. Dessa tumörer kan orsaka symptom som sväljningsbesvär, smärta, viktminskning och blod i svalkan. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicineringsbehandling.
Zenker's divertikel är en sackformad utbuktning eller utvidgning av hypofarynx, den nedre delen av struphuvudet. Detta tillstånd inträffar vanligtvis hos äldre individer och orsakas av att muskelvävnaden i området blir slappare med åldern.
Zenker's divertikel bildas när det övre lagret av muskulaturen, kallat kilformad muskel (musculus cricopharyngeus), i hypofarynx inte fungerar korrekt och orsakar en inbuktning genom den nedre muskelns svaga punkt. Detta resulterar i en liten ficka som sticker ut från baksidan av struphuvudet.
Ärftlighetsfaktorer, ålder och vissa sjukdomstillstånd som exempelvis gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) kan öka risken för Zenker's divertikel. Symptomen på detta tillstånd kan inkludera sväljningssvårigheter, hosta, rynkningar i halsen och ibland även utflöde av mat eller saliva från näsan. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av undersökningar som includes fiberendoskopi och bariumsväljningsstudier. Behandlingen kan vara kirurgisk och innebära att divertikeln tas bort eller omdirigeras, alternativt kan en endoskopisk metod användas för att dela upp divertikeln och förebygga komplikationer.
Strupkatarr (latin: Pharyngitis) är en inflammation i svalget, strupen. Det kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att vara mer vanligt under vintermånaderna. Vid strupkatarr upplever man ofta ont i halsen, torrhet i munnen och svallet, samt ibland feber, hosta och trötthet. Även svullnader i lymfkörtlarna kan förekomma. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men ofta behövs endast vila, vätska och smärtstillande medel. I vissa fall kan antibiotika vara aktuellt om orsaken är bakteriell.
Struphuvudtumörer, också kända som halsbands tumörer, är en grupp av sjukdomar som drabbar struphuvudet, vilket är den övre delen av halsen och inkluderar stämbanden, stimmkord, stylopharyngeusmuskeln och de översta luft- och matstrupen. Struphuvudtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna).
Maliga struphuvudtumörer är cancer som ofta orsakas av abnormalt celldelning i de celler som bildar stämbanden, slemhinnan eller andra strukturer i området. Det finns flera olika typer av maliga struphuvudtumörer, men de vanligaste är squamous cell carcinoma (en form av hud- och slemhinnesscancer), adenocarcinoma, larynxcancer och sarcoma.
Riskfaktorer för att utveckla maliga struphuvudtumörer inkluderar rökning, alkoholmissbruk, exponering för vissa kemiska ämnen och förekomst av human papillomavirus (HPV). Symptomen på struphuvudcancer kan vara heshet, hosta, svårigheter att svälja, smärta i halsen, andnöd och en förändrad röst.
Diagnos av struphuvudtumörer ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, bilddiagnostik som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och biopsi för att fastställa celltyp och malignitet. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa.
"Gallreflux" eller "gallflöde" är ett medicinskt tillstånd där gallvätska (galla) flyter baklänges från bukspottkörteln (gallblåsan) in i levern. Detta kan orsaka inflammation och skada i levern, och är ofta associerat med gallsten eller andra problem med gallgångarna. Gallreflux kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, illamående och kräkningar. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som infektion eller abscessbildning i levern. Behandlingen kan innebära mediciner, ändringar av levnadsvanor eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak till tillståndet.
Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevirkning, der opstår når indhold fra tolvfingertarmen (duodenum) kommer tilbage til mavesækken (stomach). Dette sker normalt ikke, da en muskelventil (sphincter) forhindrer det. Men hvis denne ventil bliver svag eller slapper af, kan der opstå reflux.
Ved duodenogastrisk reflux kan mavesækkens indhold, som indeholder blandt andet en sur og sure miljø samt en vis mængde enzymer, komme tilbage til spiserøret (oesophagus) og forårsage symptomer som smerte, opkast eller surt opstød.
Duodenogastrisk reflux kan være associeret med andre sygdomme, såsom gastroesofageal refluxsygdom (GERD) og Zollinger-Ellison syndrom. Længerevarende eller kroniske tilfælde af DGR kan forårsage skader på spiserøret og øge risikoen for at udvikle æsophagitis, stenose (snævrede led) eller adenokarcinom i spiserøret.
'Vesicoureteral reflux' (VUR) är ett medicinskt tillstånd där urin från urinblåsan stöter tillbaka upp genom en eller båda uretren och in i någon eller båda av de två njurarna. Detta kan leda till upprepade urinvägsinfektioner och skada njurens funktion över tiden. VUR är vanligare hos barn än vuxna och kan vara medfött eller utvecklas senare i livet. Behandlingen kan innebära observation, mediciner för att förebygga infektioner eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda patienten.
I'm sorry for the confusion, but "Hosta" is not a medical term. It is actually a genus of plants in the family Asparagaceae, commonly known as hostas or plantain lilies. They are popular ornamental plants valued for their beautiful foliage and flowers. If you have any medical terms or concepts that you would like me to define or explain, I'd be happy to help!
'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.
Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:
* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.
Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.