Lägre effektslaserterapi (LLLT), även känd som lågintensiv laserterapi eller ljusvåglängdstimulering, är en behandlingsmetod som använder sig av laser- eller LED-källor med relativt låga effektnivåer för att stimulera celler och biologiska processer i kroppen.

LLLT-behandlingar innebär vanligtvis att exponera skadade, smärtsamma eller funktionshindrade vävnader för laserljus med våglängder mellan 600 och 1000 nanometer (nm), ofta i den röda och nära-infraröda delen av spektret. Denna typ av ljus kan penetrera djupt in i huden och vävnader, där det absorberas av kromoforer som cytochrom c oxidase, en viktig enzymkomplex i mitokondrierna (cellernas kraftverk).

Absorptionen av ljusenergin stimulerar en ökad cellandning och syreförbrukning, vilket kan leda till att celler producerar mer ATP (adenosintrifosfat), den energibärande molekylen i cellerna. Detta kan främja cellytiska processer som celldelning, differentiering och reparation, samt minska inflammation och smärta.

LLLT har visats vara effektivt vid behandling av en rad medicinska tillstånd, inklusive smärta, muskuloskeletala skador, neuropatiska sjukdomar, hudskador och vissa former av depression. Emellertid är det viktigt att notera att effekterna av LLLT kan variera beroende på flera faktorer, såsom ljusintensitet, våglängd, behandlingstid och patientfaktorer. Dessutom är det fortfarande en relativt ny behandlingsform, och ytterligare forskning är nödvändig för att fullständigt förstå dess mekanismer och kliniska tillämpningar.

Laaserterapi (laser therapy) är en form av behandling där man använder sig av en laser för att påverka vävnader i kroppen. Laser står för "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation", och innebär att ljuset amplifieras genom stimulering av atomers eller molekylers energitillstånd.

I lasermedicinen används laserstrålar med olika våglängder, intensiteter och frekvenser beroende på vilket syfte behandlingen har. Strålarna kan generera värme, mekanisk energi eller kemiska reaktioner i vävnaden, beroende på lasertyp och inställningar.

Exempel på användningsområden för lasermedicin innefattar smärtbehandling, muskelavslappning, hudbehandlingar (exempelvis för behandling av akne, ärr eller pigmentförändringar), ögonkirurgi och kirurgiska ingrepp.

Det är viktigt att notera att lasermedicin bör utföras av utbildad personal eftersom felaktig användning kan leda till skador på patienten.

Laer er en forkortelse for "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Det betyr at laser er en type lys som genereres ved hjelp av en proces kalt stimulert emisjon. Lasereffekten oppnås ved å sende elektromagnetisk stråling gjennom et medium, som kan være en gas, en væske eller en fast stoff. Når strålingen passerer igjennom mediet, absorberes noen av fotonene i mediet og fører til at andre elektroner blir opphevet til et høyere energinivå. Disse opphevede elektroner vil så returnere tilbake til det lavere energienivået ved å sende ut en foton med samme bølgelengde og fase som den innkommende strålingen. Dette resulterer i at et stort antall fotoner produseres samtidig, og disse vil alle have samme bølgelengde, fase og retning, noe som gir en laserstråle sine unike egenskaper.

I medisinen brukes lasere blant annet til å behandle øyensykdommer, å foreta hudbehandlinger, å utføre kirurgiske ingrep og å sterilisere medisinsk utstyr. Lasere kan også brukes til å analysere biologiske prøver i forskning og diagnose.

En semikonduktorerlaser är en typ av laser som använder sig av en semikonduktormaterial som aktiv medel. Laseraktivering uppnås genom att elektroner exciteras till ett högre energinivå i materialet, och när dessa exciterade elektroner returnerar till sitt grundtillstånd avges fotoner med en bestämd våglängd, vilket genererar den koherenta laserstrålen.

Semikonduktorerlasrar är vanligen små, lätta och billiga att producera, och de används i en rad olika tillämpningar, till exempel i optiska komponenter, fiberoptik, sensorer, displayteknik, lasertryck och i medicinska instrument. De är också vanliga i konsumentprodukter som laserdiodbelysning, laserpekare och -skrivare, samt i high-tech produkter som optiska muspekare, laseravståndsmätare och laserskannrar.

"Portvinsfläckar", även kända som "age spots" eller "lentigos solares", är pigmentförändringar i huden som orsakas av exponering för ultraviolett (UV) strålning över en längre tidsperiod. De flesta vanligtvis visar sig upp som små, oregelbundet formade fläckar med brunaktig färg, ofta på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, handflatan och baksidan av händer. Portvinsfläckar är vanligast hos äldre vuxna, men de kan också förekomma hos yngre personer som har haft mycket solexponering. Termen "portvinsfläck" kommer från den bruna färgen på fläckarna, som liknar portvin.

Läserkoagulation (LSK) är en metod inom medicinen där man använder en laser för att koagulera (sammanplasma) blod i ett syfte att stoppa blödning eller förstöra abnormalt vävnad. Under laserkoagulationen fokuseras en intensiv stråle av ljus till en mycket trång, exakt plats. Den höga energidensiteten orsakar en snabb uppvärmning och därmed koagulerar blodet eller förstör celler i vävnaden.

Denna metod används ofta inom olika medicinska specialiteter, såsom gynekologi, oftalmologi, dermatologi och kirurgi. Exempel på tillämpningar är att stanna blödning efter biopsier eller operationer, att avlägsna vårtor eller andra hudförändringar, att behandla ögoninfektioner eller att stänga blodkärl i hjärnan som orsakar stroke.

I medicinskan är en "färgläggning" (engelska: *staining*) en teknik där man applicerar färgämnen på ett preparat, ofta bestående av celler eller vävnad, för att under mikroskopi kunna se strukturer och detaljer som annars kan vara svåra att urskilja. Färgläggningen görs vanligen genom att man låter färgämnet reagera med specifika molekyler eller strukturer i preparatet, så att de färgas och blir synliga. Det finns många olika typer av färgläggningar som används beroende på vad man vill studera, exempelvis hematoxylin-eosinfärgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller specifika färgläggningar som GR-blå färgning för att se DNA eller silverfärgning för att se bakterier.

Fetoskopi är en invasiv medicinsk undersökningsmetod där man använder en slags endoskop, en fetoskop, för att direkt kunna se på ett fosters utveckling och hälsa inuti moderns livmoder. Fetoskopen sätts in genom en liten incision i moderns buk och livmoder, och möjliggör för läkaren att titta på fostret och eventuellt behandla vissa fosterrelaterade sjukdomar eller avvikelser direkt. Detta kan exempelvis innebära att man tar ett litet prov på fostrets blod eller lungvävnad, eller att man behandlar fostersjukdomar såsom till exempel hjärtfel. Fetoskopi används vanligen under den senare delen av graviditeten och är en metod som kan ge mycket värdefull information om fostrets hälsa, men som också innebär vissa risker för både modern och foster.

'YAG-laser' står for "Yttrium Aluminium Garnet laser" och är en typ av lasareffekt som använder sig av en kristall av yttrium aluminium garnet (YAG) som medium för att generera coherenta, monokromatiska ljuskvant (fotoner) med en våglängd på 1064 nanometer i det infraröda spektret.

Denna typ av laser används ofta inom olika medicinska tillämpningar, såsom ögonlaserbehandlingar för att korrigera synfel som katarakt och glaukom, samt behandlingar av hudtillstånd som ärrbildning, vener och pigmentförändringar. YAG-lasern används också inom urologi för att bryta upp stenar i urinvägarna.

Neodymium är ett sällsynt och jordartsfritt metall som tillhör lantanoidgruppen. Det används ofta i legeringar, magneter och optiska glas, men det finns inga allmänt accepterade medicinska användningsområden eller definitioner för neodymium.

Tvilling till tvilling-transfusion (TTTS) är en komplikation som kan uppstå under graviditeten med monochorioniska, diamniotiska tvillingar, det vill säga tvillinger som delar en gemensam moderkaka (monochorionisk) men har två separata fettblåsor (diamniotisk). På grund av att de delar en moderkaka kan blodtransfusioner ske mellan de två fosterhavarna genom anastomoser (kärlförbindelser) i moderkakan.

I TTTS-tillståndet överförs ett överskott av blod från det ena fostret (donatorfostret) till det andra fostret (recipientfostret). Detta leder till att donatorfostret får för lite blod och minskat blodvolym, medan recipientfostret får för mycket blod och en ökad blodvolym. Det kan också leda till att recipientfostret utvecklar ödem och hjärtbelastning på grund av den ökade blodvolymen.

TTTS är ett allvarligt tillstånd som kan hota båda fostrens liv om det inte behandlas. Behandlingen innebär ofta en kirurgisk ingrepp, där anastomoserna i moderkakan avsluts för att stoppa blodtransfusionerna mellan fosterhavarna.

'Gingivektomi' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där delar av tandköttet (gingiva) tas bort. Detta görs oftast för att korrigera en övervuxen eller inflammerad gingiva, eller för att förbättra det estetiska utseendet av tänderna. Under ett sådant ingrepp använder sig kirurgen ofta av en skalpell eller laser för att klippa bort överskottet av tandkött. Efter operationen kan patienten behöva vila och undvika hårt tugga på mat under en tid, samt ta smärtstillande medel som behövs.

Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).

Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.

Laserangioplastik är en minimalinvasyvellteknik som används för att behandla åderförträngningar (stenoser) i kroppens blodkärl. Den innebär att man använder en laserstråle för att värma upp och avlägsna plaque eller vävnad som skapat en förträngning i ett blodkärl, vilket ökar blodflödet genom området.

Under proceduren får patienten ofta ett lokalbedövningsmedel och en kateter (tunn, böjlig rörformad tub) placeras in i det berörda kärlet via en liten incision. Katetern har en laserfiber monterad vid dess spets som avger den varma laserstrålen när den aktiveras. Laserstrålen värmer upp och avlägsnar placken från insidan av kärlet, vilket ökar dess diameter och förbättrar blodflödet.

Laserangioplastik används ofta för att behandla åderförträngningar i mindre kärl, såsom de som finns i hjärtat (koronarkärlen), lungorna eller extremiteterna. Den kan också användas tillsammans med andra procedurer, till exempel stentimplantation, för att behandla mer omfattande åderförträngningar.

Lentigo maligna är en form av hudcancer som karaktäriseras av oregelbundna, skuggiga fläckar eller prickar på huden. Det är en långsamväxande cancerform som ofta utvecklas över en period av flera år och som vanligtvis förekommer hos äldre personer med solskadad hud.

Lentigo maligna börjar som en lentigo simplex, eller en vanlig brun fläck, men gradvis blir den allt mer oregelbunden i form och färg. Den kan vara skönjbar som en liten, svagt upphöjd, skrovlig fläck med oregelbundna kanter och variationer i färg, från brun till svart.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker lentigo maligna, eftersom det kan utvecklas till en invasiv form av hudcancer som kallas lentigo maligna melanom. Behandlingen för lentigo maligna innefattar ofta kirurgi för att avlägsna den cancera vävnaden, men även strålbehandling och immunoterapi kan användas beroende på storlek, läge och omfattning av lesionen.

Luftstrups tumörer, även kända som trakeala eller laryngotracheala tumörer, är sällsyna cancerformer som utgår från luftstrups epitelgeväv. De kan vara både godartade och elakartade.

Elakartade luftstrups tumörer delas vanligtvis in i två kategorier: squamösa cellkarzinom och adenoid cystisk karzinom. Squamös cellkarzinom är den vanligaste typen av elakartad luftstrups tumör och utgår från platta, skivformade celler i luftstrups slemhinnan. Adenoid cystisk karzinom är en ovanlig typ av cancer som ofta växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på luftstrups tumörer kan inkludera hosta, halsont, andnöd, rörelsebegränsning i struphuvudet, sväljningsbesvär, blodiga slemharkorn och hesa röst. Behandlingen av luftstrups tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.

Retinopati hos prematura är en ögonsjukdom som kan drabba barn födda för tidigt. Det orsakas av att blodkärlen i näthinnan (retina) inte utvecklas normalt. Symptomen kan variera, men ofta uppmärksammas sjukdomen genom rutinmässiga ögonundersökningar hos för tidigt födda barn. I vissa fall kan retinopatins progression leda till allvarliga komplikationer som blindhet. Behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad och kan bestå av observation, laserbehandling eller injektioner med mediciner i ögat.

'Varicose veins' er en betegnelse for forstørrede, synlige og snart skievelagede vener, der oftest ses i benene. Det skyldes at de venøse klapper i væggene i disse vener ikke længere fungerer korrekt, hvilket får blodet til at stå stille og samle sig i venerne. Dette resulterer i at venernes vægge bliver tykkere, mere udvidede og mere synlige under huden.

Varicose veins kan være ubehagelige og føre til smerter, kvalme, svulstighed eller kløe i benene. I mere alvorlige tilfælde kan de også føre til komplikationer som blodpropper (tværbarkblødning) eller være tegn på underliggende sygdomme i det venøse system.

Faktorer, der øger risikoen for at udvikle varicose veins, inkluderer alder, arv, graviditet, overvægt, langvarig ståning eller siddende stillesiddende jobs, hvor man ikke får meget bevægelse i benene.

'Mun, tänder, svalg' är tre viktiga strukturer i människans matspjälkningssystem. Här följer en medicinsk definition för var och en:

1. Mun (Orala hålan): Det är den yttre öppningen till matspjälkningssystemet. Munnen innehåller tunga, gommar och tänder. Den fungerar som ett ingångsport till kroppen för näringsintag och börjar också nedbrytningen av föda genom att krossa och malas den med hjälp av tänderna.

2. Tänder (Tandem): De är hårda, vit-gula strukturer i munnen som används för att bita, skära och mala föda till små delar så att de enkelt kan sväljas och förberedas för nedbrytning av mag-tarmsystemet. Tänder är också viktiga för tal, käkfunktioner och att hålla kinderna uppe.

3. Svalg (Farynx och Ösophagus): Detta är en tunnel som leder från munnen till magen. Den består av två delar: farynx (svalgsäck) och ösophagus (svalsystem). Farynx är den övre delen där föda och luft passerar, medan ösophagus är den långa, muskulösa tuben som för befintlig föda ner i magen. Svalget använder peristaltik (muskelkontraktioner) för att skjuta födan ner i magen.

Amnionbandsyndrom (ABS) är ett sällsynt medfött syndrom som orsakas av en abnormal utveckling under fostrets tidiga embryonalstadium. Det kännetecknas av rester av amnionslemhinan (den inre membranen som omger fostret) som fäster på fostrets lemmar eller andra strukturer, vilket kan störa deras normala tillväxt och utveckling.

ABS kan variera i allvarlighetsgrad från milda till allvarliga former. De vanligaste symptomen inkluderar konstriktioner (bandliknande försnörningar) eller avskiljningar av fingrar, tår, händer, fötter eller andra lemmar. I vissa fall kan ABS också orsaka andra missbildningar, som till exempel ögonproblem, hörselnedsättning eller neurologiska skador.

Det är fortfarande inte fullständigt klarlagt varför amnionbandssyndrom uppstår, men det antas bero på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen för ABS beror på dess allvarlighetsgrad och kan innefatta kirurgi, protester eller rehabilitering.

'Neon' er ein inert gas i atmosfæren og forekommer også naturlig i jordens skal. Det har symbolet Ne på periodesystemet og har atomnummer 10, vil sies at det har 10 protoner i kjernen av hvert ein neonatom.

I medisinen kan neon brukast i diagnostisk testing, som i spiral CT-skanningar for å forbedre kontrasten mellom strukturer. Det er også brukt i terapeutiske sammenhenger, for eksempel i behandlinga av hudsykdommer og infeksjoner ved hjelp av kold plasmaskjermbehandling (KPS), der neon blir brukt som en del av det kalde plasmastrømmen.

Dessverre kan jeg ikke være mer spesifikk i min svar på grunn av begrensningene i mitt program, men jeg håper dette gir deg en grunnleggende forståelse av hva neon er og hvordan det kan brukes innenfor medisinen.

'Ultraljudsterapi', även känt som 'ultrasound therapy' eller 'therapeutic ultrasound', är en form av behandling inom fysioterapi och andra rehabiliteringssammanhang. Den innebär användning av högfrekventa ljudvågor (över människans hörselgräns) för att producera värme i vävnader, vilket kan leda till ökat blodflöde, muskelavspänning och smärtalleviering.

Under behandlingen placeras en ultraljudshead, som vibrerar med höga frekvenser (typ 1-3 MHz), mot huden i kontakt med ett gel för att underlätta överföringen av ljudvågorna. Dessa vågor penetrerar djupare vävnader och orsakar kinetisk energi som kan öka temperatur och leda till de terapeutiska effekterna.

Ultraljudsterapi används ofta för att behandla muskel- och skelettrelaterade smärtor, skador eller sjukdomar, såsom muskelsmärtor, inflammationer, ledsmärtor, seninflammationer och benbrott. Vidare kan den också användas för att underlätta läkemedelstillförsel till vävnader genom ultraljudsguidning.

Kryoterapi är en behandlingsmetod där man använder extremt låga temperaturer för att behandla olika medicinska tillstånd. Behandlingen kan involvera exponering av en specifik del av kroppen eller hela kroppen för mycket låga temperaturer, ofta under -100 grader Celsius.

Kryoterapi kan användas för att lindra smärta, reducera inflammation och öka cirkulationen till behandlade områden. Den kan också användas för att behandla hudförhållanden som psoriasis och eksem, samt för att förstöra abnorma celler i vissa typer av cancer.

Det är viktigt att notera att kryoterapi bör endast utföras under medicinsk övervakning och med speciell utrustning för att undvika skador på huden eller andra vävnader.

'Dentine hypersensitivity' eller 'dentinkänslighet' är en medicinsk term som refererar till en smärta eller obehag i tänderna orsakad av exponering av dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj. Detta kan inträffa när emaljen på tanden skadas eller slipas bort, vilket gör att den känsliga delen av tanden blottläggs.

Smärtan orsakad av dentinkänslighet kan variera från en lätt irriterande smärta till en stark och vass smärta som kan vara svår att tolerera. Smärtan uppstår vanligtvis när tanden utsätts för kalla, het, söt, sur eller tryckande stimuli.

Dentinkänslighet orsakas av att små rörformade kanaler i dentinet, som sträcker sig från ytan till tandens nervceller, blottläggs. När dessa kanaler exponeras för olika stimuli leds smärtsignalen direkt till tandens nervceller, vilket orsakar den känsliga reaktionen.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man lider av dentinkänslighet, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande tandproblem som behöver behandlas. Behandlingen kan innebära användning av speciella tandsmörjor eller toothpaste som är utformade för att minska dentinkänsligheten, samt andra behandlingsmetoder som kan rekommenderas av en tandläkare.

Fotokoagulation är en metod inom medicinen där laser används för att bränna eller skada vävnad. Termen kommer från grekiskans "phos" som betyder ljus och "koagulare" som betyder att göra till klump. Inom oftalmologi, specifikt, avser fotokoagulation användningen av en laser för att behandla ögonsjukdomar genom att hetta upp och därmed skada delar av näthinnan eller ögonbotten. Detta kan användas för att stänga av blodkärl, förstöra abnormalt växande blodkärl eller för att skapa en ärrbildning som håller tillbaka flytande vätska. Exempel på sjukdomar där fotokoagulation kan användas är diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderbrist och åderglömning.

Luftstrupsförträngning (eng. Tracheal compression) är ett medicinskt tillstånd där någonting trycker på luftstrupen (trakean), vilket kan orsaka andningssvårigheter eller andnöd. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är abnorma vävnads- eller kärlväxtar i halsområdet, såsom tumörer, cystor eller förtjockad vävnad. Andra möjliga orsaker kan vara struphuvudscancer, förstorade lymfknutor, goitre (förstoring av sköldkörteln) eller anatomiska avvikelser som födda missbildningar. Symptomen på luftstrupsförträngning kan inkludera hosta, stridor (ett pipande eller vispande ljud under andningen), andnöd, yrsel, svimning eller i värsta fall andningsstopp. Diagnostiseringen av luftstrupsförträngning innebär vanligtvis en kombination av medicinsk historia, fysiska undersökningar och bilddiagnostiska tester som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen beror på orsaken till luftstrupsförträngningen, men kan innefatta kirurgiskt avlägsnande av abnorma vävnader eller kärl, strålbehandling, medicinsk behandling eller andningsstöd.

Trigeminal nerve injuries refer to damages or injuries to the trigeminal nerve, also known as the fifth cranial nerve. This nerve is responsible for sensations in the face and motor functions such as biting and chewing. Trigeminal nerve injuries can result in various symptoms, including:

1. Loss of sensation in the face, lips, gums, or tongue.
2. Pain, numbness, or tingling in the face.
3. Difficulty with chewing or biting.
4. Impaired taste sensation.
5. Drooping of the eyelid or corner of the mouth.
6. Double vision or difficulty moving the eyes.

Trigeminal nerve injuries can occur due to various reasons, such as trauma, surgical complications, tumors, infections, or neurological conditions like multiple sclerosis. The treatment for trigeminal nerve injuries depends on the underlying cause and severity of the injury. It may include medications, physical therapy, surgery, or other interventions to manage pain and restore function.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Fotopletysmografi (PPG) är en icke-invasiv metod för att mäta volymförändringar i kapillärblodflödet i huden, ofta i fingrarna eller tårna. Det görs genom att uppmätta ljusabsorptionen eller reflektionen från blodet i huden medan det cirkulerar genom kapillärerna.

En PPG-sensor består av en ljuskälla, ofta en LED, och en fotodetektor som mäter den reflekterade ljusströmmen. När blodflödet i kapillärerna ökar under systolen (den del av hjärtcykeln då hjärtat expanderar och fylls med blod), absorberas mer ljus från sensorn, vilket resulterar i en minskad reflekterad ljusström. Omvänt, när blodflödet minskar under diastolen (den del av hjärtcykeln då hjärtat slappnar av och utvidgas), absorberas mindre ljus från sensorn, vilket resulterar i en ökad reflekterad ljusström.

PPG-signalen kan analyseras för att extrahera information om hjärtats frekvens (HR) och härtdryghet (HRT), blodtryck, syresättningsgrad i blodet (SpO2) och andra viktiga hälsoparametrar. Fotopletysmografi används ofta tillsammans med elektrokardiografi (ECG) för att mäta hjärtfrekvensvariabilitet (HRV).

En gaslaser, eller gasglimmlaser, är en typ av laser som använder sig av ett gasformigt lasermedium för att generera koherent ljus. Den mest vanliga typen av gaslaser är helium-neon (He-Ne) lasern, som ofta används i laboratoriemiljöer och som producerar röd laserljus med en våglängd på 632,8 nanometer. Andra typer av gaslasrar inkluderar kolsyre-, argon- och excimerlasrar, vilka används inom områden såsom kirurgi, industriella tillämpningar och materialbearbetning.

TURP står för Transurethral resection of the prostate, vilket är en typ av operation som utförs genom slida (transuretral) för att behandla en förstorad prostata. Under operationen används ett instrument med en elektrisk snabel som skär bort överskottet av prostatavävnad som orsakar symtom som besvärlig urinering, inklusive sänkt urflödesvolym och nattliga toalettbesök. TURP är en vanlig procedur för att behandla benign prostatic hyperplasia (BPH) eller förstoppning av prostatan.

Luftrörssjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar eller luftvägsjukdomar, är en övergripande term för en grupp medicinska tillstånd som drabbar luftvägarna i bröstkorgen. Detta inkluderar näsan, svalget, struphuvudet, luftrören och lungorna. Luftrörssjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektioner, allergi, irritanter, strukturella abnormaliteter eller cancer.

Exempel på luftrörssjukdomar inkluderar:

1. Förkylning (vanlig förkylning)
2. Influenza (gripp)
3. Bronkit (inflammation i de stora luftvägarna)
4. Astma (kramp i luftrören)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) som inkluderar kronisk bronkit och emfysem
6. Lunginflammation (pneumoni)
7. Tuberkulos
8. Lungsarkoidos
9. Lungcancer
10. Allergisk rhinit (allergi i näsan)

Symptomen på luftrörssjukdomar kan variera beroende på vilket tillstånd det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar hosta, slemproduktion, bröstsmärta, andnöd, nässelutslag och feber. Behandlingen av luftrörssjukdomar beror på vilket tillstånd det rör sig om, men kan innefatta läkemedel, rehabilitering eller i vissa fall kirurgi.

Käkledssjukdomar (temporomandibular disorders, TMD) är en samling kliniska symptomer och tecken som beror på problem med strukturer i eller runt käkleden, som sitter framför örat och förbinder tinningen med underkäken. Käkleden består av skelett, muskler, bindväv och ledkapsel. TMD kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive trauma, stress, abnormal bett, artrit eller annan ledsjukdom.

Symptomen på käkledssjukdomar kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta:

* Smärta i ansiktet, speciellt kring örat, tinningarna, kinderna eller käken
* Knakande eller skvattrande ljud när man öppnar eller stänger munnen
* Besvär vid att öppna munnen fullt ut
* Ömmande muskler i ansiktet, speciellt efter att ha sovit
* Huvudvärk, särskilt kring tinningarna och pannan
* Smärta eller spänning i nacken och skuldrorna
* Öronfullhet eller yrsel
* Ömmande tänder utan synliga orsaker

Om du tror att du har en käkledssjukdom bör du söka vård av en tandläkare, käkkirurg eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet av att behandla TMD. Behandlingen kan innebära vila och värmebehandling, smärtstillande läkemedel, slappande av musklerna med hjälp av massage eller elektrisk stimulans, användning av en skyddande skena som håller tänderna isär när du sover och i vissa fall kirurgi.

'Skleroterapi' är en metod för att behandla tillstånd där blodkärl är utvidgade eller förstorade, så kallade teleangiektasier och varicer. Behandlingen innebär att ett sklerosant medium injiceras in i det berörda blodkärlet, vilket orsakar en kemisk reaktion som får blodkärlets väggar att stelna och till slut förslutas. Skleroterapi används ofta vid behandling av till exempel benvaricer, hudfläckar orsakade av utvidgade kapillärer och hemorrojder.

Ljusterapi, även känd som ljusterapi eller fototerapi, är en behandlingsmetod där patienten exponeras för speciella typer av ljus för att behandla olika medicinska tillstånd. Det vanligaste sättet att leverera ljuset är genom en ljuslampa som efterbildar naturligt dagsljus, ofta med en intensitet på 10 000 lux.

Den vanligaste användningen av ljusterapi är för att behandla säsongsbunden depression (SAD), även känd som vinterdepression. Andra tillstånd som kan behandlas med ljusterapi inkluderar sömnstörningar, jetlag, hjärnskador och olika hudsjukdomar som psoriasis och eksem.

Ljusterapi verkar genom att påverka kroppens biologiska urklocka (cirkadian rytm) och öka produktionen av serotonin, ett signalsubstans i hjärnan som är involverat i stämningsreglering. Vid behandling av säsongsbunden depression rekommenderas ofta att patienten sitter eller arbetar nära en ljuslampa under morgontimmarna under en period på 20 till 60 minuter varje dag, under flera veckor eller månader.

Det är viktigt att notera att ljusterapi bör användas under medicinsk övervakning eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

En excimerlaser är en speciell typ av laser som används inom medicinen, särskilt inom oftalmologi och dermatologi. Den består av en gasfylld tube med en blandning av ett ädelgas, till exempel argon, kombinerat med fluor. När lasern aktiveras avbryts bindningen mellan gaserna, vilket resulterar i att en kort, intensiv ultraviolett stråle av ljus skapas.

I oftalmologin används excimerlasern främst till laserbehandlingar för ögonsjukdomar som näthinneförändringar och ögonhälsoåtgärder som LASIK (Laser Assisted In Situ Keratomileusis) och PRK (Photo Refractive Keratectomy), vilka används för att korrigera synfel som när- och fjärrsyn.

Excimerlaserns korta, precisa strålar gör den till en effektiv metod för att skapa mycket fina, kontrollerade skär i hornhinnan utan att skada omgivande vävnad.

'Skulderinklämningssyndrom' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som orsakar smärta och/eller stelhet i skulderregionen, vanligtvis på grund av att någon del av axelsystemet inte fungerar korrekt. Det kan bero på problem med muskler, senor, ligament, ledkapslar, blodkärl eller nerver i området.

Det är viktigt att notera att 'skulderinklämningssyndrom' inte är en specifik diagnos, utan snarare en beskrivning av symtomen. För att fastställa den underliggande orsaken till symptomen behöver en individuell bedömning och undersökning göras av en läkare eller annan medicinsk specialist.

Hemangiomi är benägna att utvecklas hos spädbarn och är de vanligaste blodkärls tumörerna hos barn. De karaktäriseras av överdriven tillväxt av blodkärl i ett område under de första levnadsåren.

Hemangiomi kan delas in i två typer:

1. Platt hemangiom (kapillärt hemangiom): Detta består av små, platta blodkärl och tenderar att vara lokaliserade till huden eller slemhinnor. De flesta platta hemangiomi förblir små och försvinner spontant under de två första levnadsåren.

2. Djupt hemangiom (kavernos hemangiom): Detta består av större blodkärl och tenderar att vara belägna djupare i huden eller inre organ. De kan växa kraftigt under de första levnadsåren, men de flesta minskar sedan i storlek och försvinner gradvis över tid.

I vissa fall kan hemangiomi orsaka komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader. I dessa fallen kan behandling vara aktuell, till exempel med läkemedel, laserbehandling eller kirurgi.

'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?

En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Palliativ vård är en form av medicinsk vård som fokuserar på att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med allvarliga, ofta oåterställbara sjukdomar, som exempelvis cancer, hjärtsjukdom eller neurologiska störningar. Den inkluderar behandling av smärta, andningsbesvär, illamående och yrsel, depression och ångest, såväl som psykosocial och spirituell stöd till patienten och deras familj. Palliativ vård kan ges i alla stadier av sjukdomen, inklusive under behandling med kurerade syften, och den är inte begränsad till de sista dagarna eller veckorna av livet.

En hudskada eller hudsår är en öppen sårbildning i huden, vanligen orsakad av mekanisk skada så som någon råkat slicka sig, stånga sig, ramla eller bli biten av ett djur. Hudsår kan också uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, som exempelvis diabetes, perifer neuropati och ateroskleros. Symptomen på ett hudsår innefattar blödning, smärta, rodnad och ömhet i området runt sårbildningen. I allvarliga fall kan hudsår leda till infektioner eller andra komplikationer.

'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).

Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.

Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.

Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.

Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.

Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.

I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.

I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

'Venös insufficiens' är ett medicinskt tillstånd där det uppstår problem med blodflödet i de deep ven systemet, vilket orsakar att blodet har svårt att cirkulera tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till en påverkan på venklaffarna och benens vävnader, som kan resultera i symptom som svullnad, smärta, klåda, ulcerationer och/eller förändringar i hudfärgen. Det finns två huvudtyper av venös insufficiens: primär (tidigare känd som 'krampfaser') och sekundär (tidigare känd som 'posttrombotisk syndrom'). Primär venös insufficiens orsakas vanligtvis av medfödda defekter eller skador på klaffarna, medan sekundär venös insufficiens oftast orsakas av tidigare blodproppar i benvenen.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Fotokemoterapi, även känd som fotodynamisk terapi (PDT), är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att en ljuskänslig substans (fotosensitizer) appliceras på huden eller en tumör, följt av exponering för specifik våglängd av ljus. När fotosensitizern inaktiveras av ljuset sker en kemisk reaktion som genererar syrgasradikaler och andra reaktiva syremolekyler, vilket orsakar celldöd hos cancerceller eller abnorma celler. Denna metod används ofta för att behandla olika typer av hudcancer och pre cancerösa tillstånd, såsom aktinisk keratos och basalcellskarcinom.

"Sveplasercytometri" (flow cytometry) är en laboratoriemetod som används för att analysera och sortera celler baserat på deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Metoden bygger på att celler passerar genom ett laserljus, varvid deras fluorescens- och skenbar storlek mäts. Dessa data kan sedan användas för att identifiera olika celldefinerande karakteristika, såsom cellytor, celldelning, apoptos och specifika proteinexpressioner. Sveplasercytometri är en mycket känslig och specificerad metod som används inom flera områden inom medicinen, till exempel för att diagnostisera olika blodcancerformer, studera immunförsvaret och utvärdera effekterna av olika läkemedelsbehandlingar.

Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.

Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:

1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Den dos-responsrelationen eller kurvan för strålning beskriver hur sannolikheten för ett specifikt biologiskt effekt eller skada på levande vävnad eller celler ändras i relation till den totala mängden absorberade joniserande strålning. Kurvan visar vanligtvis sannolikheten för en specifik skada, såsom DNA-skador, cellförödelse eller cancer, som en funktion av stråldosen.

Den typiska dos-responsrelationen för låg till måttlig stråldos kan delas in i tre faser:

1. En initialt linjär ökning av skadan med ökande stråldos, där sannolikheten för skada är direkt proportionell mot stråldosen (den linjära no-effekt-hypotesen).
2. En platåfas där ytterligare ökning av stråldosen inte resulterar i någon ytterligare ökning av skadan, eftersom den maximala skadan har nåtts.
3. En potential högre risk för cancer eller genetiska mutationer vid mycket höga stråldoser, men detta område är inte väl studerat och kan variera mellan olika individer och typer av strålning.

Det är värt att notera att den specifika formen och lutningen på den dos-responsrelationen kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av strålning, strålningsdosens hastighet och tidpunkt för exponering, samt individuella variationer i cellulär respons och reparationskapacitet.

Mikrofluidik är ett forskningsområde som handlar om att kontrollera, manipulera och analysera små volymer av fluider, typiskt i storleksordningen nanoliter till picoliter, inom mikrometerstora strukturer. Detta görs vanligtvis med hjälp av mikrofabricerade enheter, såsom mikrofluidiska kretsar eller kanaler, där fluiderna kontrolleras genom olika typer av pumpar, ventiler och sensorik. Mikrofluidik används inom ett brett spektrum av tillämpningar, från grundläggande forskning inom fysik och kemi till praktiska tillämpningar inom medicin, biologi och teknik. Exempel på tillämpningar inom medicinen kan vara lab-on-a-chip-enheter för diagnostik eller mikrofluidiska dropptekniker för att leverera läkemedel på cellnivå.

Diabetic neuropathy, också känt som diabetic retinopathy, är en komplikation av diabetes som drabbar ögats näthinne (retina). Den orsakas av skador på de små blodkärlen i näthinnan som försämras av höga nivåer av glukos i blodet över en längre tid. Detta kan leda till svullnad, blödning, nybildning av blodkärl och eventuell skada på näthinnan, vilket kan resultera i synförlust eller blindhet om det inte behandlas.

Symptomen på diabetic neuropathy kan vara subtila i början och inkluderar ofta försämrad nattseende, flyktig syn, dova färger, suddig syn och flimmer i synfältet. Senare stadier av sjukdomen kan leda till skuggor i synfältet, synförlust eller blindhet.

Behandlingen för diabetic neuropathy inkluderar att kontrollera blodsockret och andra faktorer som diabetesrelaterade faktorer som blodtryck, kolesterol och vikt. Laserbehandling, injektioner med läkemedel i ögat och i vissa fall kirurgi kan också vara nödvändiga för att förhindra ytterligare skada på näthinnan och bevara synen.

LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis) är en typ av kirurgi för ögonen som korregerar synen hos personer med ögonproblem såsom nästaretthet (myopi), långtetthet (hypermetropi) och astigmatism. Under proceduren skapas ett tunnflyttande lock i hornhinnan med en laser, vilket möjliggör för kirurgen att forma korrekt hornhinna under locket med en annan laser. När locket läggs tillbaka blir det självläkande och håller tätt, vilket ger en permanent förändring av ögats brytningsförmåga. LASIK-kirurgin är en snabb och smärtfritt ingrepp som normalt tar cirka 15 minuter att utföra per öga.