En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som ger infektion hos människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Sandmyggorna Phlebotomus och Lutzomyia fungerar som vektorer.
Ett släkte flagellatprotozoer som omfattar ett flertal humanpatogena arter. Organismerna har ett amastigot- och ett promastigotstadium i sin livscykel. Baserat på enzymstudier har detta enda släkte delats in i två undersläkten, Leishmania leishmania och Leishmania viannia. Arter tillhörande L. leishmania är L. aethiopica, L. arabica, L. donovani, L. enrietti, L. gerbilli, L. hertigi, L. infantum, L. major, L. mexicana och L. tropica. Undersläktet L. viannia omfattar arterna L. braziliensis, L. guyanensis, L. lainsoni, L. naiffi och L. shawi.
En kronisk sjukdom som orsakas av Leishmania donovani och som överförs genom bett av ett flertal sandmyggor av släktena Phlebotomus och Lutzomyia. Vanliga symtom är feber, frossa, kräkningar, anemi, förstorad lever och mjälte, leukopeni, hypergammaglobulinemi, avmagring och gråaktig hudfärg. Sjukdomen klassificeras i tre huvudtyper efter geografisk spridning: indisk, medelhavstyp och afrikansk.
Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.
En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania leishmania som ger infektion hos människor och djur och orsakar kutan leishmaniasis ("orientböld") i den gamla världen. Smittan överförs med sandmyggan Phlebotomus.
En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som infekterar människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Hos människa är det nästan uteslutande barn som infekteras. Smitta ses ofta hos hundar och andra hunddjur och piggsvin. Människan är endast undantagsvis värd för parasiten.
En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania leishmania som infekterar människor och djur, inklusive gnagare. Leishmania mexicana-komplexet orsakar både kutan (orientböld) och diffus kutan leishmaniasis, och innehåller underarterna amazonensis, garnhami, mexicana, pifanoi och venezuelensis. L. m. mexicana ger upphov till chiclerosår, en typ av kutan leishmaniasis i den nya världen. Smittan tycks överföras med sandmyggan Lutzomyia.
En antimonförening där metallen kan vara femvärd eller trevärd. Det femvärda glukonatet används vid leishmaniasis, medan det trevärda mest används vid schistosomiasis.
Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.
Infektionssjukdom orsakad av någon protozoart av släktet Leishmania. Det finns fyra viktiga kliniska typer av denna infektion: kutan (orientböld), diffus kutan, mukokutan och viskeral (kala-azar).
En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania leishmania som orsakar infektion hos människor och gnagare. Parasiterna ger upphov till en sjukdom som kallas orientböld, en form av kutan leishmaniasis i den gamla världen.
Endemisk sjukdom som kännetecknas av enstaka eller flera avgränsade utslag på utsatta hudområden som typiskt blir såriga. Sjukdomen har delats in i den gamla världens och den nya världens former. Den gamla världens leishmaniasis är indelad i tre distinkta typer, beroende på epidemiologi och kliniska tecken, och orsakas av arter tillhörande L. tropica och L. aethiopica, såväl som av arter tillhörande släktet L. major. Nya världens leishmaniasis, även kallad amerikansk leishmaniasis, förekommer i Syd- och Centralamerika och orsakas av arter tillhörande L. mexicana eller L. braziliensis.
En parasitisk hemoflagellat av undersläktet Leishmania viannia som ger infektion hos människor och djur. Den orsakar kutan ("orientböld"), diffus kutan och mukokutan leishmaniasis, beroende på underart av parasiten. Smittan sprids genom sandmyggan Lutzomyia. Leishmania braziliensis omfattar underarterna L. braziliensis och L. peruviana. Uta, en kutan form av leishmaniasis i den nya världen, orsakas av underarten peruviana.
I'm sorry for any confusion, but "Protozoproteiner" is not a recognized medical or scientific term in biochemistry or cellular biology. It seems that this term may be a combination of two words - "protozoan" and "protein." If you are looking for information about proteins found in protozoa (single-celled eukaryotic organisms, including parasites like Plasmodium falciparum that causes malaria), I can provide a brief description:
I en enda mening kan 'Phlebotomus' definieras som ett släkte av tvåvingar inom familjen sandmyggor (Psychodidae). Dessa små insekter är kända för att vara vektorer, det vill säga de kan sprida olika parasiter och sjukdomar till människor och djur.
DNA i kinetoplaster, specialiserade mitokondrier hos trypanosomer och liknande parasitära protozoer inom ordningen Kinetoplastida. Kinetoplast-DNA består av ett komplicerat nätverk av otaliga katenerade ringar av två klasser; den ena utgörs av ett stort antal små duplexringar av DNA, s k miniringar, med en ungefärlig längd av 2000 baspar; den andra utgörs av några dussintal avsevärt större ringar, s k maxiringar, ca 37 kb långa.
Alla delar av någon protozo som kan framkalla immunitet. De vanligast förekommande är antigener från Plasmodium (malaria) och trypanosomer.
Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.
En Leishmania-vaccin är ett immunologiskt preparat som utvecklats för att ge skydd mot infektion med parasiten Leishmania, orsaken till sjukdomen leishmaniasis. Vaccinet består av antigeniska komponenter från parasiten och kan ges som en prophylaktisk (förebeugande) åtgärd för att förhindra infektion eller som en terapeutisk (behandlande) åtgärd för att minska sjukdomens allvarlighet efter en redan etablerad infektion. Vaccinet verkar genom att stimulera kroppens immunförsvar att utveckla en specifik immunitet mot Leishmania, vilket gör det möjligt att kontrollera och eliminera parasiten och förhindra sjukdomens utveckling. Vaccinet är fortfarande under utveckling och har ännu inte blivit godkänt för kliniskt bruk hos människor, men det finns ett stort behov av en eff
Kalcium- och magnesiumsalter som används för behandling av störd lever-gallvägsfunktion.
Arvsmassan hos protozoer.
Pyrazolopyrimidinribonukleosider från Nocardia interforma. De har antitumör- och cytostatisk verkan.
En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania viannia som infekterar människor och djur och ger upphov till mukokutan leishmaniasis. Smittan överförs med sandmyggan Lutzomyia.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
"Parasitologisk resistensbestämning" refererar till en laboratorieundersökning för att fastställa om ett parasitsamhälle, såsom en protozoisk eller helminisk population, är resistent mot en viss antiparasitär behandling. Detta involverar att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett specifikt läkemedel och sedan observera deras överlevnad och reproduktiva kapacitet. Genom att analysera dessa resultat kan man avgöra om parasitpopulationen har utvecklat resistens mot det aktuella läkemedlet, vilket är viktigt för att optimera behandlingsval och förebygga vidare spridning av resistens.
Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.
'Parasite Load' refererar till den totala mängden parasiter som infekterar ett visst värddjur eller en värdvävnad vid en given tidpunkt. Det uttrycks ofta som antal parasiter per enhet massa eller volym av värdkroppen eller vävnaden, till exempel antal maskar per gram av fekaliebräma eller antal protozoer per milliliter blod.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Ett släkte (hamster) av familjen Muridae med tre arter. De husdjursstammar som finns nu kommer från individer som hämtades från Syrien. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning.
Antikroppar producerade i människor och djur efter exponering för antigen från parasitiska protozoer.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Psychodidae är en familj inom insektsordningen tvåvingar (Diptera), och kallas på svenska bland annat för blodsugareflugor eller stillahavsflugor. De flesta arter i denna familj är små, mjuka tvåvingar som saknar sklerotiserade delar av kroppen utan har en mer eller mindre genomskinlig kropp.
I en enkel mening kan "Protozovaccin" definieras som ett vaccin som utvecklas för att ge immunitet mot en protozoisk infektion. Protozoer är en typ av encelliga parasiter som kan orsaka sjukdomar hos människor och djur. Exempel på protozoiska sjukdomar inkluderar malaria, toxoplasmos och giardiasis.
Ett enzym som katalyserar bildandet av ADP + AMP från adenosin + ATP. Medverkar vid återförande av adenosin till nukleinsyror. EC 2.7.1.20.
"Protozoan RNA" refers to the ribonucleic acid molecules found in protozoa, which are single-celled eukaryotic organisms. Protozoan RNA can include various types such as messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA) that play crucial roles in protein synthesis and other cellular processes within protozoa.
Euglenozoa infections refer to diseases caused by parasites that belong to the Euglenozoa supergroup, which includes several genera of protozoan flagellates such as Trypanosoma and Leishmania. These organisms have complex life cycles involving different hosts and vectors, and can cause a range of human diseases, including:
Trypanosomatina är ett taxonomiskt überordnat till kryptogama protister inom gruppen Euglenozoa, som innefattar encelliga eukaryota organismer med två mitokondrier och en unik typ av flagell (en slags rörlig utskott) som används för att flytta sig. De mest välkända arterna inom Trypanosomatina är de som orsakar sjukdomar hos djur och människor, såsom Chagas sjukdom (orsakad av Trypanosoma cruzi) och sömnssjuka (orsakad av Trypanosoma brucei). Dessa parasiter har komplexa livscyklar som innefattar olika värdar, ofta en insekt och en djur- eller människovärd. De kan orsaka allvarliga sjukdomar genom att angripa och föröka sig i olika typer av celler i kroppen, vilket kan leda till organs
I en enskild mening kan "Sudan" i ett medicinskt sammanhang referera till ett pigment som förekommer naturligt i huden, ögon och hår hos människor med afrikanskt ursprung. Det kallas även Neuromelanin när det förekommer i vissa delar av hjärnan. Emellertid är användningen av "Sudan" som medicinsk term begränsad och sällsynt, och det kan vara nödvändigt att specificera vilken betydelse av "Sudan" som avses i ett visst sammanhang.
Paromomycin är ett aminoglycosidantibiotikum som används för behandling av infektioner orsakade av såväl gramnegativa som grampositiva bakterier, samt vissa protozoer. Det är särskilt verksamt mot inre eksem och intestinal amöbiasis, som orsaksas av parasiten Entamoeba histolytica. Preparatet ges vanligen per oral i form av kapslar eller suspension.
Pentamidin är ett antiprotozoiskt läkemedel som används för att behandla och föventionellt behandla vissa parasitiska infektioner, såsom sömningssjuka (Africanska tripanosomiasis) och pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), som främst drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta. Pentamidin fungerar genom att störa parasitens cellmembran och på så sätt dödar den.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.
Den ständiga följden av omvandlingar hos insekter eller andra djurarter under den postembryonala utvecklingen.
Trypanocides are a type of medication used to treat trypanosomiasis, which is a parasitic disease caused by various species of the protozoan genus Trypanosoma. The two main forms of human trypanosomiasis are African trypanosomiasis (sleeping sickness) and American trypanosomiasis (Chagas disease).
En makrolid (ett antibiotikum) mot svamp som erhålls ur Streptomyces nodosus.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.
Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.
Nucleoside transport proteins (NTPs) are membrane-bound proteins responsible for facilitating the bidirectional movement of nucleosides and their analogs across the cell membrane. They play a crucial role in maintaining nucleoside homeostasis within cells, as well as in the uptake of nucleoside-based drugs used in chemotherapy. NTPs are essential for the survival of all organisms, from prokaryotes to humans.
Läkemedel för behandling av parasitsjukdomar.
En form av Nya världens kutana leishmaniasis, orsakad av L. braziliensis-arter, som kännetecknas av kronisk, fortskridande spridning av sårbildningar till näsans, svalgets och kindernas slemhinnor efter att det första hudangreppet visat sig. Nästäppa och näsblod är ofta förekommande symtom.
In medical terms, an "axenic culture" refers to a culture that is free of any other microorganisms or contaminants. It is a type of culture that contains only a single species or strain of microorganism, grown in a controlled and sterile environment. This term is often used in microbiology and cell biology research to ensure the purity and accuracy of experimental results. Achieving axenic cultures can be challenging, as even trace amounts of other microorganisms can affect the growth and behavior of the culture being studied.
Leversjukdomar orsakade av infektioner genom parasiter, som t ex bandmaskar och sugmaskar.
Enkärniga fagocyter som härrör från prekursorceller i benmärgen, men som är belägna i bukhinnan.
Ett enzym som katalyserar bildandet av AMP från adenin och fosforibosylpyrofosfat. Det kan fungera som återanvändningsenzym för återcirkulering av adenin till nukleinsyror. EC 2.4.2.7.
DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av den ena av de två DNA-strängarna, genomföring av den obrutna strängen genom brottpunkten och återförening av den kluvna strängen. Typ 1-DNA-topoisomeraser minskar belastningen på DNA-strukturen genom att relaxera superhelixvindlingarna och knutringarna i DNA-spiralen. EC 5.99.1.2.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Republik i södra Asien, mellan Burma och Pakistan. Landets yta är 3 287 590 km2, och folkmängden är knappt 1,1 miljard invånare (juli 2005). Huvudstad är New Delhi.
Tubercidin är ett toxin som produceras av aktinomycetbakterien Streptomyces tubercidicus och kan också hittas i vissa svampar. Det är en typ av nucleosid, vilket betyder att det består av en sockerdel (ribos) kopplad till en heterocyklisk bas. I detta fall är basen adenin, så tubercidin är strukturellt sett mycket likt den naturliga nukleosiden adenosin.
Samverkan mellan två organismer, av vilka den ena lever på den andras bekostnad.
En ordning flagellatförsedda protozoer. Till kännetecknen hör förekomst av en eller två flageller från en fördjupning i cellkroppen, samt en enda mitokondrie som sträcker sig i hela kroppens längd.
Topoisomerase I inhibitors are a class of anticancer drugs that work by inhibiting the function of the enzyme topoisomerase I, which is involved in the relaxation of supercoiled DNA during processes such as replication and transcription. By inhibiting this enzyme, these drugs cause DNA damage and apoptosis (programmed cell death) in rapidly dividing cancer cells. Examples of Topoisomerase I inhibitors include camptothecin and its derivatives irinotecan and topotecan.
Den kompletta arvsmassan i kromosomuppsättningen hos en protozo.
Trypanosoma är ett släkte encelliga protozoiska parasiter som orsakar sjukdomar hos djur och människor. De överförs vanligtvis genom insektsbett, framförallt av arter inom TseTse flugan (Glossina spp.) i Afrika eller triatominer (kallas även kissmyggor) i Central- och Sydamerika.
Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.
Den ständiga närvaron av sjukdomar eller smittämnen inom ett givet geografiskt område eller en befolkningsgrupp. Hit kan hänföras även den normala prevalensen av en viss sjukdom i sådant område eller sådan grupp. Såväl holoendemiska som hyperendemiska sjukdomar räknas hit. En holoendemisk sjukdom kännetecknas av att det föreligger en hög infektionsprevalensnivå tidigt i livet och att den omfattar större delen av barnpopulationen, vilket leder till ett jämviktsförhållande, så att den vuxna befolkningen visar tecken på sjukdomen i mycket mindre omfattning än barngrupperna. I många områden är malaria en holoendeimsk sjukdom. En hyperendemisk sjukdom har en konstant hög incidens- och/eller prevalensnivå och är jämnt spridd inom hela befolkningsgruppen.
Kinoliner som ersatts med en eller flera aminogrupper i någon position.
Bis(mu-(2,3-dihydroxybutandioato(4-)-0(1),0(2):0(3),0(4)))diantimonat(2-)-dikaliumtrihydrat, stereoisomer. Ett gift mot schistosomer som möjligen kan ha effekt på andra parasiter. Bland andra biverkni ngar kan det ge dödlig hjärttoxicitet.
Th1-celler, eller T-hjälparceller 1, är en typ av adaptiva immunceller som spelar en central roll i cellmedierad immunitet, särskilt mot intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier. De producerar proinflammatoriska cytokiner, till exempel IFN-γ och TNF-α, som aktiverar andra immunceller och styr deras differentiering och funktion. Th1-celler stimulerar också fagocytosande celler såsom makrofager att öka sin förmåga att eliminera intracellulära patogener.

'Leishmania donovani' är en art av parasiter som orsakar en sjukdom som kallas leishmaniasis. Detta är en infektionssjukdom som kan påverka huden, mjälten och andra inre organ. Sjukdomen överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor som är värdar för parasiten.

Leishmania donovani orsakar den viscerala formen av leishmaniasis, även känd som kala-azar, som kan vara livshotande om den inte behandlas. Denna typ av leishmaniasis drabbar vanligtvis levern, mjälten och benmärgen. Symptomen på sjukdomen kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svaghet och förstoring av levern och mjälten.

Leishmania donovani förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika, Asien och Sydamerika. Behandlingen av leishmaniasis beror på vilken typ av sjukdom det är och hur allvarlig den är, men kan inkludera läkemedel som antimonpreparat, amfotericin B och miltefosin.

'Leishmania' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Parasiten överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor av arten Lutzomyia eller Phlebotomus. Leishmaniasis kan manifestera sig på olika sätt beroende på vilken art av Leishmania som orsakar infektionen och var i världen den uppstår. De tre huvudsakliga formerna av leishmaniasis är visceral leishmaniasis (svår, systemisk infektion), cutan leishmaniasis (hudinfektion) och mukosal leishmaniasis (infektion i slemhinnor). Symptomen på leishmaniasis kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av lever och/eller mjälte, hudskador och ulcerationer. Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken form av sjukdom som finns och kan innefatta mediciner som amfotericin B, miltefosine eller antimonalkoholer.

Visceral leishmaniasis, även känt som kala-azar, är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av parasiten Leishmania donovani eller Leishmania infantum. Den angriper huvudsakligen den retikuloendoteliala systemet, inklusive levern, mjälten och benmärgen.

Typiska symtom innefattar feber, viktminskning, anemi, leversvullnad, mjältinflammation och lymfknutor som ökar i storlek. Utan behandling kan sjukdomen vara dödlig. Behandling innebär vanligen antiparasitära läkemedel som administreras under en längre tidsperiod för att eliminera parasiten fullständigt.

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

'Leishmania major' är en parasit som orsakar en sjukdom som kallas skabbfeber. Sjukdomen överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor och förekommer främst i torra, varma områden, särskilt i Medelhavsområdet, Mellanöstern, Centralasien och norra Afrika.

Leishmania major lever inom värdceller, framförallt i immunsystemet, där de kan orsaka skador på lever, mjälte, benmärg och hud. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till symtom som feber, trötthet, viktminskning, svullnad av lever och mjälte samt hudskador i form av sår eller knölar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till anemi, leversvikt och död om den inte behandlas.

Behandlingen av skabbfeber beror på flera faktorer, inklusive typen och svårighetsgraden av infektionen, men kan bestå av läkemedel som amfotericin B eller miltefosin. För att förebygga sjukdomen rekommenderas skydd mot myggor, såsom användning av repellent, långärmade kläder och moskitnät.

'Leishmania infantum' är en parasit som orsakar leishmaniasis, en tropisk och subtropisk sjukdom som kan påverka huden, levern, mjälten och benmärgen. Den överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor. Sjukdomen kan vara allvarlig eller till och med dödlig om den inte behandlas korrekt. Symptomen på leishmaniasis kan variera beroende på vilket organsystem som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av levern och mjälten, hudskador och ulcerationer.

'Leishmania mexicana' är en art inom parasitfylumet Leishmania, som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Denna art är särskilt vanlig i Central- och Sydamerika. Leishmaniasis kan manifestera sig på olika sätt beroende på vilken Leishmania-art som orsakar sjukdomen och var i världen den uppstår. De två huvudsakliga formerna av leishmaniasis är visceral leishmaniasis (VL), även känd som kallas svartfeber, och hudformen cutaneus leishmaniasis (CL).

'Leishmania mexicana' orsakar oftast den cutanea formen av sjukdomen, vilket innebär att den främst påverkar huden. Symptomen kan variera från små, smärtsamma sår till stora, sköra och ärrbildande sår som kan vara svåra att behandla. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till amputationer eller andra komplikationer.

Leishmania-parasiten sprids främst genom bett av sandmyggor, även kallade spetsmyggor. Sandmyggan blir smittad när den biter en infekterad värd, ofta en gnagare eller annat djur som fungerar som ett reservoar för parasiten. När myggan sedan biter en ny värd kan parasiten överföras till den nya värden.

För att diagnosticeras kan prov tas från blod, benmärg eller hudbiopsi och analyseras i ett laboratorium för att se om Leishmania-parasiter påträffas. Behandlingen av leishmaniasis beror på vilken form av sjukdom som orsakats och kan bestå av läkemedel eller andra terapeutiska metoder.

Antimonnatriumglukonat, även känt som antimoniat av natrium och glukonat, är ett läkemedel som traditionellt används för behandling av leishmaniasis, en parasitär infektion som orsakas av arter inom släktet Leishmania. Preparatet innehåller antimonylewatider bundna till glukonatjoner och verkar genom att störa parasitens metabolism och reproduktion.

Det är viktigt att notera att användning av antimonatalglukonat är begränsad på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar, inklusive skada på lever, njurar och hjärta. Det rekommenderas därför att använda det under direkt medicinsk övervakning och endast när andra behandlingsalternativ inte är tillgängliga eller har visat sig vara otillräckliga.

'Antimon' är ett äldre medicinskt begrepp som användes för att beskriva ett antitoxiskt medel eller en substans som används för att behandla förgiftningar. Idag använder vi inte längre termen 'antimon' i denna betydelse inom medicinen.

Om du avser det kemiska grundämnet antimon (Sb), så är dess medicinska användning mycket begränsad och anses vara potentiellt skadlig för hälsan. Det kan användas i vissa mediciner, till exempel som ett verksamt ämne i läkemedlet stibglkonat (antimoniat av pentavalent kvicksilver), som används för att behandla leishmaniasis, en parasitär infektion. Men på grund av dess potential till skada används det mycket sällan och endast under strikt kontroll av en läkare.

Leishmania-infektion är en parasitär infektionssjukdom som orsakas av förstadiet Leishmania donovani och ytterligare 20 kända arter av Leishmania-protozoer. Sjukdomen överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor av släktet Phlebotomus i Gamla världen (Europa, Afrika och Asien) och Lutzomyia i Nya världen (Amerika).

Infektionen kan vara asymptomatisk eller leda till en rad olika kliniska manifestationer beroende på parasitarten, immunförsvaret hos den smittade individen och andra faktorer. De två huvudsakliga formerna av sjukdomen är visceral leishmaniasis (kallas även kala-azar) och cutane leishmaniasis (hud-Leishmaniasis).

Visceral leishmaniasis är den allvarligaste formen av sjukdomen och drabbar inre organ som levern, mjälten och benmärgen. Symptomen inkluderar feber, viktminskning, svaghet, anemi, lever- och mjältinflammation samt lymfknutförstoring. Om lämnas obehandlad kan denna form av sjukdom vara dödlig.

Cutane leishmaniasis orsakar ulcererande sår på huden som kan vara små och lokala eller stora och diseminerade. Den kan också leda till ärrbildning efter läkning. Andra former av sjukdomen inkluderar mukosal leishmaniasis, som drabbar slemhinnor i ansiktet och luftvägarna, och disseminerad leishmaniasis, som sprider sig till flera organ i kroppen.

Behandlingen av Leishmania-infektion beror på flera faktorer, inklusive sjukdomens typ, lokaliseringsort och allvarlighetsgrad. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar läkemedel som amfotericin B, miltefosine och antimon-föreningar. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna infekterade vävnader.

'Leishmania tropica' är en art inom parasitsläktet Leishmania och orsakar en form av leishmaniasis, en tropisk sjukdom som överförs genom bett från sandmyggor. Denna speciella art orsakar ofta den mildare, kutana formen av sjukdomen, även kallad sköldpaddssjuka, som karakteriseras av hudulcerationer och ärrbildning. Leishmania tropica förekommer främst i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Centralasien.

Kutan leishmaniasis, även kallat "Old World cutaneous leishmaniasis," är en parasitär infektionssjukdom som orsakas av Leishmania major- eller Leishmania tropica-protozoer och överförs genom bett från sandmyggor (Phlebotomus spp.). Sjukdomen karaktäriseras av ulcerösa hudskador, ofta på ansikte och extremiteter. Skadorna kan vara små, enstaka sårar eller mer utbredda, multipela skador med kronisk inflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ärrbildning och sekundära infektioner. Behandlingen innefattar systemiska läkemedel som antimonpreparat eller lokal behandling med kryoterapi eller topiska läkemedel.

'Leishmania braziliensis' är en art inom parasitfylumet Leishmania, som orsakar den zoonotiska smittosjukdomen leishmaniasis hos däggdjur och människor. Parasiten överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor (Lutzomyia-flugor) under blodmåltiden. Sjukdomen kan manifestera sig på olika sätt beroende på vilken Leishmania-art som orsakar den och individuella variationer hos värden.

Vid infektion med L. braziliensis kan symptomen variera från milda, lokala hudskador till allvarliga systemiska sjukdomar. Den mest typiska manifestationen av L. braziliensis-infektion är en hudsjukdom som kallas cutane leishmaniasis (CL), vilket orsakar ulcererande sår på huden, ofta på ansiktet, armarna eller benen. I vissa fall kan L. braziliensis också orsaka en mer allvarlig form av sjukdom som kallas mukokutan leishmaniasis (MCL), vilket innebär att parasiten sprider sig till slemhinnor i ansiktet och övre luftvägarna, vilket kan leda till skador på näsans, läpparnas och svalgens slemhinnor.

Leishmaniasis är en globalt förekommande sjukdom som främst drabbar fattiga befolkningsgrupper i tropiska och subtropiska regioner. Den kan behandlas med olika läkemedel, men effektivheten av behandlingen beror på vilken Leishmania-art som orsakar sjukdomen och hur allvarlig den är. Preventiva åtgärder inkluderar skydd mot sandmyggor och bekämpning av myggpopulationer.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.

Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.

Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.

'Phlebotomus' är ett släkte i insektsordningen tvåvingar och underordningen myggor. Detta släkte innehåller arter som ofta kallas sandmyggor, eftersom de lever i sandiga habitat. Några arter av Phlebotomus är viktiga vektorer för smittospridning av sjukdomar såsom Leishmaniasis hos människan. De flesta arterna av Phlebotomus finns i Afrika, Asien och södra Europa.

Kinetoplast-DNA (kDNA) är ett speciellt slags DNA som förekommer hos kinetoplastiderna, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar parasiter såsom trypanosomer och leishmanier.

kDNA består av flera tusentals cirkulära DNA-molekyler som är organiserade i en struktur som kallas kinetoplasten, belägen i mitokondriens matrix. Denna struktur är unik för kinetoplastiderna och har en viktig roll i deras energiproduktion genom oxidativ fosforylering.

kDNA-molekyler kan delas in i två huvudtyper: maxicirkler och minicirkler. Maxicirklarna är stora cirkulära DNA-molekyler som innehåller kodande sekvenser för mitokondriellt RNA (mtRNA) och proteiner involverade i oxidativ fosforylering. Minicirklerna är mycket mindre cirkulära DNA-molekyler som inte innehåller kodande sekvenser, utan istället består av nukleotidsekvenser som är involverade i regleringen av genuttryck och replikationen av maxicirklarna.

kDNA-strukturen är dynamisk och undergår konstanta förändringar under cellcykeln, vilket gör den till ett intressant forskningsområde inom molekylär biologi och parasitologi.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

Glykosfingolipider (GSL) är en typ av komplexa lipider som innehåller en kolhydratkedja (glykan) och en fettsyra kovalent bundna till en ceramid-grupp. Ceramiden består i sin tur av en sphingosinbas och en fettsyrakedja. Glykanen kan variera i längd och sammansättning, men innehåller ofta en eller flera sackarider som hexos (hexosamin) och hexuronsyra.

GSL delas vanligen upp i fyra huvudgrupper beroende på den sista sackariden i glykanen: glukos, galaktoz, neuraminsyra eller en kombination av dessa. Dessa grupper innefattar bland annat de så kallade gangliosiderna, globosiderna och keratosiderna.

GSL är viktiga beståndsdelar i cellytan (plasmamembranet) hos levande celler och har en rad funktioner, däribland att agera som receptorer för olika signalsubstanser och att vara involverade i cellytans struktur och stabilitet. Avvikanden i strukturen eller nivåerna av GSL kan leda till diverse sjukdomar, exempelvis vissa arvsmassasjukdomar och cancer.

Leishmaniasis är en tropisk sjukdom som orsakas av parasiter i Leishmania-släktet och överförs genom bett från sandmyggor. Det finns inga tillgängliga vaccin mot leishmaniasis som har visat sig vara effektiva hos människor, trots forskning på området.

Det finns dock vacciner som används för att skydda hundar från den typ av leishmaniasis som orsakas av Leishmania infantum. Dessa vacciner fungerar genom att stimulera immunförsvaret hos hunden så att det kan bekämpa parasiten om den introduceras i kroppen.

Sålunda, en medicinsk definition av 'Leishmaniavaccin' skulle vara: En preventiv medicinsk behandling som ges för att ge immunitet mot infektion med Leishmania-parasiter och förebygga sjukdomen leishmaniasis. Det finns dock inga effektiva vacciner som är tillgängliga för människor idag, men det pågår forskning för att utveckla sådana.

Fosfatidylcholin (ibland förkortat PC) är ett fosfolipid som är vanligt förekommande i cellmembranet hos levande organismer. Det består av en glycerolbacke med två fettsyror bundna via esterbindningar på kolatomerna C1 och C2, samt en kolförening som kallas cholin bundet till kolatomen C3 via en fosfatesterbindning.

Fosfatidylcholin är viktigt för cellmembranets struktur och funktion, och spelar också en roll i celldelningen, signaltransduktion och lipidtransport. Det förekommer naturligt i många livsmedel, till exempel ägg yolk och lever, och används också som excipient i vissa läkemedel.

Protozoer (singular: Protozo) är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever som endoparasiter eller fria levnadsformer i vatten- och landmiljöer. De är vanligen heterotrofa, det vill säga de livnär sig på andra organismer, men det finns också arter som är autotrofa, det vill säga de kan producera sin egen näring genom fotosyntes. Protozoerna har en stor variation i storlek och form, från mycket små (mindre än 1 mikrometer) till mycket stora (upp till flera millimeter). De flesta protozoerna är encelliga, men några arter kan bilda kolonier av flera celler.

Protozoerna har en komplex cellyta med olika organeller som utför olika funktioner. De har ofta ett rörligt skal, så kallad pellicel, som består av protein- eller kolagenfibriller och som skyddar cellen mot mekanisk påverkan och predation. Många protozoer har även cilia eller flageller, små hår som de använder för att röra sig i sin omgivning.

Protozoerna kan delas in i fyra stora grupper: Sarcomastigophora, Sporozoa, Ciliophora och Mastigophora. Varje grupp har sina egna unika karaktärsdrag och livscykel.

Sarcomastigophora innefattar arter som förökar sig genom lamblia-liknande delning, där cellen delas itu i två lika delar. Hos vissa arter kan detta ske genom en komplex livscykel med flera olika stadium.

Sporozoa innefattar parasitiska protozoer som förökar sig genom sporulation, där cellen bildar ett hölje runt sig och delar sig i flera sporer. Dessa sporer kan sedan infektera en ny värd.

Ciliophora innefattar arter som har cilia över hela kroppen eller på speciella områden. De förökar sig genom binary fission, där cellen delas itu i två lika delar.

Mastigophora innefattar arter som har flageller och som lever fritt i vatten eller som parasiterar på djur. De förökar sig genom binary fission.

Protozoer kan vara fria levande eller parasitiska, och de kan infektera en mängd olika värdar, inklusive människor. Många protozoer är orsaken till allvarliga sjukdomar, som malaria, giardiasis och toxoplasmos. Andra protozoer är användbara för människan, som de som används inom biotekniken för att producera protein.

Formyciner är en grupp av svampmediciner som används för att behandla olika typer av svampinfektioner, till exempel orals thrush (svulst i munnen) och vaginals candidiasis (svulst i slidan). De aktiva ingredienserna i formyciner är vanligtvis imidazoler eller triazoler, som fungerar genom att döda svampen eller hämma dess tillväxt. Exempel på formyciner inkluderar clotrimazol, miconazol och fluconazol.

'Leishmania guyanensis' är en art inom parasitfylumet Leishmania, som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Denna art är vanlig i Latinamerika, speciellt i områden med tropiskt klimat som Guyana.

Leishmania guyanensis överförs vanligtvis av sandmyggor av arten Lutzomyia, även kallade "mückmyggor". När en infekterad mygga biter ett värddjur kan parasiten smitta över och orsaka olika typer av leishmaniasis, beroende på vilken del av kroppen som smittan inträffar.

Det finns tre huvudtyper av leishmaniasis: visceral (kallas även kala-azar), cutan (hud) och mukos (slemhinnor). Leishmania guyanensis kan orsaka både cutan och mukos leishmaniasis. Cutan formen orsakar vanligtvis sår på huden som kan vara små och svullna eller stora, ödematiska och ulcererande. Mukos formen är mer allvarlig och kan leda till förstörelse av slemhinnor i näsan, munnen och strupen.

Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken typ av sjukdom som orsakats och hur allvarligt den är. Det finns olika läkemedel som kan användas för att behandla leishmaniasis, inklusive antimonpreparat, amfotericin B och miltefosin.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Parasitologisk resistensbestämning' refererar till laboratorieprocessen där man testar och fastställer om ett parasitsamhälle har utvecklat resistens mot vissa läkemedel. Detta görs genom att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett eller flera läkemedel och sedan observera deras växt- och förökningsmönster. Om parasiterna fortsätter att överleva och föröka sig i närvaro av vissa koncentrationer av läkemedlet kan man dra slutsatsen att resistens har utvecklats.

Det är viktigt att regelbundet genomföra parasitologisk resistensbestämning eftersom det kan hjälpa till att identifiera resistensutveckling i tid och därmed möjliggöra anpassning av behandlingsstrategier för att optimera patientbehandlingen. Detta är särskilt viktigt inom områden som malaria, där resistens mot vanliga läkemedel har identifierats i olika delar av världen och på så sätt påverkat behandlingsrekommendationerna.

Läkemedelsresistens (eller "drug resistance") är ett medicinskt fenomen där sjukdomsframkallande agenter, som bakterier eller virus, blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel mutationer i de mikroorganismers gener som kodar för proteiner som är involverade i läkemedlets verkningsmekanism eller förändringar i cellytan som förhindrar att läkemedlet kan nå sitt mål.

Läkemedelsresistens kan vara en naturlig förekomst hos vissa mikroorganismer, men kan också utvecklas under behandling med läkemedel som påverkar deras tillväxt eller överlevnad. Ofta är det ett resultat av selektionstryck från användning av antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel, där de mest resistenta individerna överlever och reproducerar sig.

Läkemedelsresistens kan ha allvarliga konsekvenser för den individuella patienten och på populationsnivå, eftersom det kan leda till att behandlingen av infektioner blir svårare eller omöjlig. Det kan också öka risken för komplikationer, sjukhusvistelser och dödlighet. Därför är det viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa riktlinjer för antibiotikabehandling för att minska risken för utveckling av resistens.

'Parasite load' refererar till antalet parasiter som infekterar ett värddjur eller en värdväxt vid en given tidpunkt. Det kan också beskriva den totala mängden parasitmaterial, såsom ägg, larver eller vuxna parasiter, som påträffas i eller på en värd. En hög parasitlast kan orsaka allvarliga skador på värden och leda till sjukdom eller död. Mätning av parasitlast används ofta för att bedöma effektiviteten hos behandlingar som är riktade mot parasiter och för att övervaka utvecklingen hos en parasitinfektion över tid.

Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).

Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.

"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Psychodidae är en familj inom insektsordningen tvåvingar (Diptera) och omfattar cirka 2 500 kända arter världen över. Denna familj innefattar bland annat myggor av släktet Phlebotomus, vilka är vektorer för olika parasitiska protozoer som orsakar sjukdomar som leishmaniasis hos människan och djur.

En medicinsk definition av Psychodidae skulle vara:

Familjen tvåvingar (Diptera) som innefattar myggor, bland annat släktet Phlebotomus, vilka kan vara vektorer för parasitiska protozoer och orsaka sjukdomar som leishmaniasis hos människan och djur.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "protozoavaccin". Protozoavaccin är ett vaccine som utvecklats för att ge immunitet mot infektioner orsakade av protozoer, en grupp encelliga eukaryota mikroorganismer. Dessa vacciner är ofta designade för att stimulera kroppens immunförsvar att producera specifika antikroppar eller cellmedierad immunitet mot protozoer som orsakar sjukdomar, såsom malaria och toxoplasmos. Vaccinet kan innehålla hela dödade protozoer, delar av protozoer eller specifika proteiner från protozoerna. Syftet med ett protozoavaccin är att förhindra sjukdom eller minska dess allvarlighet och komplikationer.

Adenosine kinase (AK) är ett enzym som katalyserar överföringen av en γ-fosfatgrupp från ATP till adenosin för att bilda AMP. Detta hjälper till att reglera cellulärt energiomvandlingsprocesser och kontrollera adenosinnivåerna inne i cellen. Adenosinkinas finns övervägande i hjärnan, men även i andra vävnader som lever, muskler och tjocktarm. Stoffwechselrubbningar av adenosinkinas har visats vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).

Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.

En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.

Euglenozoa is a supergroup of unicellular organisms that includes several genera of parasites capable of causing infections in humans. The most well-known Euglenozoa pathogens are those belonging to the genera Leishmania, Trypanosoma, and Giardia.

Leishmaniasis is a vector-borne disease caused by various species of Leishmania protozoa. It can affect different organs and tissues, causing cutaneous, mucocutaneous, or visceral forms of the disease. The parasites are transmitted to humans through the bite of infected female sandflies.

Trypanosomiasis, also known as sleeping sickness in Africa and Chagas disease in the Americas, is caused by various species of Trypanosoma protozoa. African trypanosomiasis is transmitted through the bite of tsetse flies, while Chagas disease is transmitted through the feces of infected triatomine bugs.

Giardiasis is a gastrointestinal infection caused by Giardia intestinalis (also known as G. lamblia or G. duodenalis) flagellated protozoan. The parasite is transmitted through the fecal-oral route, often through contaminated water or food.

In summary, Euglenozoa infections refer to diseases caused by various species of Leishmania, Trypanosoma, and Giardia protozoa, which can affect different organs and tissues in humans and are transmitted through insect vectors, contaminated water, or the fecal-oral route.

'Trypanosomatina' är ett taxonomiskt begrepp som används inom parasitologin och refererar till en grupp encelliga eukaryota organismer som tillhör fylumet Sarcomastigophora. Dessa organismer karaktäriseras av att vara flagellerade (har ett eller flera små, rörliga utskott) och inkluderar parasiter som orsakar sjukdomar hos människor, djur och växter.

De två viktigaste släktena inom Trypanosomatina är Trypanosoma och Leishmania. Trypanosoma-arter kan orsaka sjukdomar som sömnsjuka (som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei) och Chagas sjukdom (orsakad av Trypanosoma cruzi). Leishmania-arter kan orsaka olika former av leishmaniasis, en grupp av infektionssjukdomar som kan vara allvarliga eller dödliga om de inte behandlas.

Trypanosomatina har en komplex livscykel och kan existera i flera olika former under sin livstid, beroende på var den befinner sig i värden och vilken värdart det är fråga om. Dessa organismer kan överföras mellan värdar genom insektsbett eller kontaminering av sår och skador på huden.

'Sudan' är inte en medicinsk term. Det är ett geografiskt begrepp som refererar till Sudan, ett land i Östafrika, eller Sudan delat, vilket är två separata länder, Sudan och Sydsudan. Om du avser att fråga efter en medicinsk term kan du försöka omformulera din fråga så att den blir mer specifik?

Paromomycin är ett aminoglycosidantibiotikum som används för behandling av infektioner orsakade av parasitiska protozoer, till exempel Giardia lamblia och Entamoeba histolytica. Det fungerar genom att störa proteinsyntesen hos dessa mikroorganismer, vilket leder till deras död. Paromomycin kan användas för behandling av infektioner i mag-tarmkanalen och används ofta när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är tillgängliga.

Pentamidin är ett läkemedel som används för att behandla och fö preventiv behandling av vissa parasitsjukdomar, till exempel sömningssjuka (som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei gambiense) och leishmaniasis. Det är också ett förstahandsval för att behandla pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), en lunginfektion som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta.

Pentamidin är ett aromatiskt amin och har både antiprotozoiska och antibakteriella egenskaper. Det fungerar genom att störa cellandningen hos parasiter och bakterier, vilket dödar eller hämmar deras tillväxt.

Läkemedlet kan ges som intravenös infusion, inhalation eller som intramuskulär injektion, beroende på sjukdomen och patientens behov. Det finns också en form av pentamidin som används för att desinficera syrgas och andningsventilationsutrustning.

Som alla läkemedel kan pentamidin ha biverkningar, vilka kan inkludera among andra illamående, diarré, huvudvärk, yrsel, förändringar i blodtrycket och hjärtfunktionen, försämrad njurfunktion och lunginflammation.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Kornsvulst, även känd som tinea pedis, är en typ av svampinfektion som främst drabbar huden mellan tårna och under fötterna. Orsaken till kornsvulst är vanligtvis en sorts svamp som heter dermatofyt, som trivs i varma och fuktiga miljöer, såsom simhallar, gym och badrum.

Symptomen på kornsvulst inkluderar rödaktig, torr, skalförändrad hud mellan tårna och under fötterna, ofta med små blåsor eller klåda. I vissa fall kan infektionen sprida sig till naglarna och orsaka en infektion som kallas onychomykos.

Kornsvulst behandlas vanligtvis med antimykotiska skosnörar, creams eller tabletter som hjälper till att döda svampen och lindra symtomen. Det är viktigt att fortsätta behandla infektionen tills den har försvunnit helt, eftersom svampen kan återkomma om behandlingen inte fullföljs korrekt.

För att förebygga kornsvulst bör du hålla fötterna rena och torra, torka skor och strumpor ordentligt efter användning, undvika gång i fuktiga områden utan skor och undvika att dela handdukar, handskar eller badkläder med andra.

'Livscykelstadier' er en begrep som brukes for å beskrive de forskjellige faser i et levendes utvikling fra det tidligste stadiet til døden. Her er en medisinsk definisjon av hvert av de fire hovedlivscykelstadiene:

1. Føtusstadiet: Denne fasen inneholder den embryonale utviklingen fra befruktningen og opp til den niende uken av graviditeten, deretter kaller vi det for føtusstadiet. Under dette stadiet utformes de viktigste organene og systemene i livet.

2. Barnshestadiet: Denne fasen inneholder barndommen fra fødsel til puberteten. Under denne perioden vil barnet oppleve en rask vekst og utvikling, både fysisk og kognitivt.

3. Voksenstadiet: Denne fasen inneholder voksenlivet fra slutten av puberteten til gjennomsnittlig 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden er individet i full utvikling og kan formere familier, bygge karriere og delta i samfunnet.

4. Gammelstadiet: Denne fasen inneholder de siste årene av livet etter 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden kan individet oppleve en nedgang i fysisk funksjon, økt risiko for sykdom og eventuell død.

Det er viktig å nevne at livscykelstadiene ikke alltid er klart definert eller like lange for alle individer. Noen kan oppleve en forlengelse av livsløpet, mens andre kan ha kortere livsløp på grunn av genetiske faktorer, sykdom eller levestil.

"Trypanocider" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla infektioner orsakade av parasiter i släktet Trypanosoma, såsom Chagas sjukdom och de två formerna av sömnsjuka (västafrikansk sömnsjuka och östafrikansk sömnsjuka). De två vanligaste typerna av trypanocider är pentamidin och suramin, som används för att behandla de tidiga stadierna av respektive sjukdom. Andra läkemedel som används i behandlingen inkluderar melarsoprol, eflornithin och nifurtimox. Dessa läkemedel fungerar genom att döda parasiten eller hindra dess reproduktion.

Amphotericin B är ett antifungalt läkemedel som används för att behandla allvarliga svampinfektioner. Det fungerar genom att binde till ergosterol, en komponent i svampcellmembranet, och bilda porer som orsakar utflöde av cellvätska och död av svampcellen. Amphotericin B är amfoteriskt, vilket betyder att det kan uppföra sig som både en syra och en bas beroende på lösningens pH.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Medicinskt sett är meglyumin (förkortat MET) ett läkemedel som används som kontrastmedel under olika former av bilddiagnostiska undersökningar, såsom magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT).

Meglyumin är en organisk förening som består av metylxantin och två sulfatgrupper. När det injiceras i kroppen fungerar meglyumin som en jontransportör, vilket möjliggör för kontrastmedlet att distribuera sig jämnt i olika vätskor i kroppen, såsom blod och urin. Detta ger klara och skarpa bilder av olika strukturer under en MRT eller CT-undersökning.

Meglyumin är vanligen säkert att använda, men det kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som allergiska reaktioner, hudutslag, andningssvårigheter eller njurskador. Dessa biverkningar är dock mycket ovanliga och behandlas vanligen effektivt om de uppstår.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

Nukleosidtransportproteiner (NTT) är en typ av proteiner som transporterar nukleosider, vilket är byggstenarna i DNA och RNA, genom cellytan. Dessa proteiner hjälper till att reglera nivåerna av intracellulära nukleosider och deras derivat, inklusive nukleotider, som är de föregångare som behövs för syntesen av DNA och RNA. NTT finns i alla levande celler och är viktiga för celldelning, tillväxt och utveckling. Dysfunktion eller mutationer i NTT kan leda till olika sjukdomar, inklusive neurodegenerativa störningar och cancer.

Medicinskt kan ett parasitmedel definieras som en substans eller läkemedel som används för att behandla eller förebygga infektioner orsakade av parasiter, såsom protozoer, maskar och loppor. Dessa medel fungerar genom att döda eller hämma utvecklingen av parasiten, vilket i sin tur hjälper till att bota eller förhindra sjukdomen. Exempel på vanliga parasitmedel inkluderar antiprotozoiska läkemedel som metronidazol och tinidazol, samt anthelmintika läkemedel som albendazol och mebendazol.

Mukokutan Leishmaniasis är en infektionssjukdom orsakad av parasiten Leishmania, som kan påverka huden och slemhinnorna i ansiktet, särskilt näsa, mun och svalg. Symptomen kan inkludera utslag, sår, inflammation, nedsatt funktion och strukturell skada på drabbade områden. Sjukdomen sprids vanligtvis genom bett av smittade sandmyggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner över hela världen. Behandlingen består ofta av systemiska läkemedel som är receptbelagda.

An axenic culture is a type of laboratory culture that is free from any other living organisms, including bacteria, fungi, and viruses. This is achieved by using specific techniques to sterilize the growth medium and eliminate any contaminating microorganisms. In an axenic culture, the target organism can be studied in a controlled environment without the influence of other organisms. This is particularly important in scientific research, as it allows for more accurate and reliable results. The term "axenic" comes from the Greek words "a," meaning "without," and "xenos," meaning "strange" or "foreign."

Liversjukdomar som orsakas av parasiter kallas parasitär leversjukdom. Detta innebär att en parasit, vanligtvis en encellig organism eller ett maskliknande djur, infekterar levern och orsakar skada. Det finns många olika slags parasiter som kan orsaka leverproblem, men några exempel är leishmaniasis, toxoplasmos och schistosomiase. Symptomen på en parasitär leversjukdom kan variera beroende på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen, men de kan inkludera trötthet, viktminskning, aptitlöshet, illamående och leverinflammation. Behandlingen för en parasitär leversjukdom beror på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen, men kan innebära mediciner, kirurgi eller annan behandling.

Macrophages are a type of white blood cell that play an important role in the immune system. They help to identify and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, and also help to remove dead cells and debris from the body. Peritoneal macrophages are a specific type of macrophage that are found in the peritoneal cavity, which is the space within the abdomen that contains the intestines, liver, and other organs. These macrophages help to protect the peritoneal cavity from infection and inflammation. They are able to engulf and destroy foreign substances, and they also produce cytokines, which are signaling molecules that help to coordinate the immune response. Peritoneal macrophages can be obtained through a procedure called peritoneal lavage, in which fluid is introduced into the peritoneal cavity and then removed for analysis.

Adenin fosfo ribosyl transferas (APRT) er ein nukleotid-syntase enzym som konverterer adenin til AMP (adenosin monofosfat). Dette enzymet fungerer ved å overføre en fosfo ribosyl-gruppe fra 5-fosfo-ribosyl-1-pyrofosfat (PRPP) til adenin for å forme AMP. Dette enzymet spiller en viktig rolle i nukleotid-syntesen og er vitals for cellulær vekst og overlevn. Defekter i APRT-genet kan føre til en medisinsk tilstand kalt adenin fosfo ribosyl transferas defisiens (APRTD), som kan resultere i akslerte nivåer av urinsyren i urinen og nye bildende nefropati.

En DNA-topoisomeras typ I är ett enzym som kan introducera eller bortta en singulär (enkel) snitt i en DNA-molekyl för att reglera dess topologi, det vill säga den sätts sammanviklar sig. Det finns två huvudtyper av DNA-topoisomeraser: typ I och typ II. Typ I-topoisomeraser kan endast klippa en sträng i dubbelstrenget DNA och är därför mindre omfattande än typ II-topoisomeraser, som kan klippa båda strängarna i dubbelstrenget DNA.

Typ I-topoisomeraser delas vidare upp i tre underkategorier: typ IA, IB och IC. De flesta kända typer av typ I-topoisomeraser tillhör typ IA eller IB. Typ IA-topoisomeraser finns hos både prokaryota och eukaryota celler, medan typ IB-topoisomeraser är mer specifika för prokaryota celler.

Typ I-topoisomeraser spelar en viktig roll i processer som DNA-replikation, transkription och rekombination genom att hjälpa till att hantera topologiska problem som uppstår när DNA-molekyler böjs eller vrids.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Indien' är ett geografiskt begrepp och refererar till en nation i södra Asien, officiellt känd som Republiken Indien. Det finns dock inget etablerat medicinskt begrepp som heter 'Indien'. Ibland kan vissa medicinska studier eller rapporter hänvisa till "indisk medicin", vilket refererar till traditionella indiska medicinska system, såsom Ayurveda, Yoga, Unani, Siddha och Homeopathy. Men det är inte ett geografiskt begrepp, utan snarare en typ av alternativ medicinsk praktik med rötter i den indiska kulturen och historien.

Tubercidin är ett toxin som produceras av en typ av svamp, Streptomyces tubercidicus. Det är en typ av nukleosid, vilket betyder att det består av en sockerdel (ribos) och en nukleobas. I tubercidins fall är nukleobasen adenin.

Tubercidin har förmågan att ingå i DNA och RNA:s uppbyggnad, istället för den vanliga nukleosiden adenosin. Detta kan störa celldelningen och proteinproduktionen, vilket kan leda till cellens död. Tubercidin har visat sig ha antibiotisk verkan mot vissa bakterier och svampar, men på grund av dess toxicitet har det inte använts som läkemedel.

I medicinsk kontext, betyder "värd-parasitförhållande" ett förhållande där en organism, kallad parasit, lever på och skadar en annan organism, kallad värd. Parasiten utnyttjar värden som källa till näring och/eller skydd, vilket kan leda till sjukdom eller död hos värden. Det finns tre typer av parasiter: ektoparasiter, som lever på ytan av värden (till exempel löss och myggor); endoparasiter, som lever inuti värden (till exempel maskar och protozoer); och biotrofa parasiter, som behöver en levande värd för att överleva.

Kinetoplastida är ett taxonomiskt stamm inom protister som innefattar encelliga eukaryota organismer med rörliga cellkärnor. De kännetecknas framförallt av en särskild struktur i mitokondrierna, kallad kinetoplasten, som innehåller ett nätverk av cirkulär DNA och är involverat i energiproduktionen i cellen.

Många arter inom Kinetoplastida är parasiter och orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Till exempel ingår släktena Trypanosoma och Leishmania i denna grupp, vilka orsakar sjukdomarna sömnsjuka och leishmaniasis hos människan. Dessa parasiter har en komplex livscykel som involverar olika värddjur och vektorer, såsom insekter.

Kinetoplastida är ett mycket intressant område för forskning på grund av deras unika cellulära strukturer och deras förmåga att orsaka sjukdomar hos djur och människor.

Topoisomerase I inhibitors are a class of medications that work by targeting and inhibiting the function of topoisomerase I, an enzyme that plays a crucial role in the replication and transcription of DNA. By inhibiting this enzyme's activity, these drugs prevent the relaxation of supercoiled DNA, which is necessary for the normal functioning of the cell's genetic machinery.

Topoisomerase I inhibitors are used in cancer treatment because they can selectively target and kill rapidly dividing cells, such as cancer cells. These drugs work by causing DNA damage that leads to apoptosis (programmed cell death) in cancer cells. However, topoisomerase I inhibitors can also affect normal cells, which can lead to side effects.

Examples of topoisomerase I inhibitors include camptothecin and its derivatives, such as irinotecan and topotecan. These drugs are used to treat a variety of cancers, including colon, lung, ovarian, and cervical cancer.

'Genom' refererar till det totala arvsmassan hos en organism, vilket består av DNA-sekvenser som innehåller all information kodad i gener som styr organismens utveckling och funktion.

'Protozoiskt' är ett adjektiv som används för att beskriva någonting relaterat till protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter inom andra levande varelsers kroppar.

En medicinsk definition av 'genom, protozoiskt' skulle därför vara den totala arvsmassan hos en protozoisk organism, vilket inkluderar all DNA-sekvens som kodar för dess gener och styr dess utveckling och funktion.

'Trypanosoma' är ett släkte protozoer som orsakar sjukdomar hos djur och människor. De är kända för sin komplexa livscykel och förmåga att infektera blodet hos värden. Två välkända sjukdomar som orsakas av olika arter av Trypanosoma är:

1. Afrikansk sömnsjuka (Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense): Denna tropiska parasitsjukdom överförs vanligtvis via tsé-tséflugan och kan vara dödlig om den inte behandlas.
2. Chagas sjukdom (Trypanosoma cruzi): Denna sjukdom sprids främst genom kontakt med fekalier från triatominer, insekter som infekterats av parasiten. Sjukdomen är vanligast i Latinamerika och kan orsaka allvarliga hjärt- och tarmkomplikationer om den inte behandlas.

Trypanosomer har en unik morfologi med ett långt, smalt kroppsskelett (kineton) som innehåller flageller, vilket gör att de kan röra sig aktivt i värdens blodomlopp. Deras yta är täckt av en väldigt speciell struktur som kallas för undulant membran, som hjälper dem att undvika immunförsvaret hos värden.

Agglutinationstest är en typ av laboratorietest som används inom medicinen för att identifiera och mäta närvaron av antikroppar eller antigener i ett prov, såsom blod. Testet fungerar genom att blanda tillsammans ett prov med en reagens, vanligtvis bestående av specifika antikroppar eller antigener, som binder till motsvarande substans i provet om den finns där. När de två komponenterna binder samman bildas klumpar eller aggregat, ett fenomen kallat agglutination.

Agglutinationstesterna kan användas för att diagnostisera en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och blodgruppstyp. Exempel på vanliga agglutinationstester är Coombs-testet, som används för att upptäcka antikroppar som binder till röda blodkroppar, och Widal-testet, som används för att diagnostisera tyfoidfeber.

En endemisk sjukdom är en sjukdom som normalt och konstant förekommer hos en viss population eller i ett geografiskt område under långa tidsperioder. Frekvensen och utbredningen av sjukdomen är relativt konstant och bestäms av specifika faktorer som klimat, miljö, bakterier, virus, parasiter eller genetiska förutsättningar hos den drabbade populationen.

Exempel på endemiska sjukdomar är:

1. Malaria - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som är vanlig i varmare klimatzoner, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.
2. Trypanosomiasis (Chagas sjukdom) - en parasitisk sjukdom som orsakas av en protozo som sprids via triatominer (kallas även "sötvattensmyggor") och som är vanlig i Latinamerika.
3. Schistosomiasis (bilharzia) - en parasitisk sjukdom som sprids via vattenlevande sniglar och som är vanlig i Afrika, Asien och Sydamerika.
4. Filariasis - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som orsakar elefantiasis (extrem swelling of the limbs), främst i Afrika och Asien.
5. Lymfatisk filariasis - en parasitisk sjukdom som orsakas av infektion med roundworms (filarial maskar) och som sprids via myggor, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.

Preventiva åtgärder som bekämpning av vektorer, tillgång till rent vatten, sanitära förhållanden och vaccinationer kan hjälpa att minska förekomsten av endemiska sjukdomar i drabbade områden.

Aminokinoliner är en grupp av ämnen som inkluderar både naturligt förekommande neurotransmittorer och syntetiska läkemedel. De har alla en gemensam kemisk struktur, där de innehåller en aminogrupp (NH2) och en kinolring.

De två viktigaste naturligt förekommande aminkinolinerna är serotonin och dopamin, som båda spelar en viktig roll i hjärnans signalsubstanser och är involverade i regleringen av känslor, sömn, aptit, smärta och rörelse.

Syntetiska aminkinoliner, såsom kinapril, kinidin och kinurensyra, används som läkemedel för att behandla olika sjukdomar. Kinapril är exempelvis ett ACE-hämmare som används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Kinidin är en antiarrhythmisk medicin som används för att behandla oregelbundna hjärtrytmstörningar.

I allmänhet har aminkinoliner en stimulerande effekt på centrala nervsystemet och kan orsaka ökad upphetsning, oro och sömnsvårigheter som biverkningar.

Antimonkaliumtartrat er ikke direkte en medisinsk terminologi, men det er en kjemisk forbindelse som har vært brukt i medisinen. Det består av antimon, kalium og tartrasyre. I medisinen har det vært brukt som et middel mot leishmaniasis, en parasittose som overføres gjennom insektbid. Men på grunn av bivirkninger og mindre effektivitet i forhold til andre behandlingsalternativer, er det ikke lenger i bruk.

Så, selv om Antimonkaliumtartrat ikke er en medisinsk definisjon, kan vi si at det er en kjemisk forbindelse som har vært brukt i medisinen til behandling av leishmaniasis.

Th1-celler, eller CD4+ T-hjälpceller av typ 1, är en undergrupp av T-hjälpceller som producerar specifika typer av cytokiner, vilket gör att de spelar en viktig roll i cellmedierad immunitet. De aktiveras av antigenpresenterande celler och svarar genom att producera cytokiner såsom IFN-γ, TNF-α och IL-2, som främjar celldödlighet, inflammation och aktivering av andra immunceller. Th1-svaret är viktigt för att bekämpa intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier.

Leishmania donovani: en encellig organism som orsakar leishmaniasis. Entamoeba och Giardia: organismer som orsakar ...
L. donovani, L. infantum) Smittade personer drabbas av feber, hosta, diarréer och avmagring. Typiskt är också förstorad lever ... Leishmania är ett släkte av parasiter som orsakar olika typer av sjukdomen leishmaniasis. Sjukdomen sprids från ett värddjur ... Leishmania-släktet förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Det finns flera olika arter inom släktet och flera ... Leishmania överförs då en infekterad sandmyggehona sticker en värd för att suga blod. I människans immunförsvar finns ...
Leishmania donovani eller Leishmania infantum), som överförs genom bett av sandmyggor. Insekten förekommer i tropiska och ...
Leishmania donovani: en encellig organism som orsakar leishmaniasis. Entamoeba och Giardia: organismer som orsakar ...
CIVTEST® CANIS LEISHMANIA Påvisning og kvantificering af specifikke antistoffer mod Leishmania donovani infantum, ved indirekte ...
... är en infektionssjukdom som kan uppträda i olika sjukdomsformer beroende på art av Leishmania. Sjukdomen är en vektorburen ... Leishmania är ett encelligt urdjur (protozo) med en komplicerad livscykel, där reservoaren är något djur i människan omgivning ... Visceral leishmaniasis (Kala Azar) orsakas av bland annat L. donovani och sjukdomen förekommer i Medelhavsområdet, Asien och ... Leishmaniasis är en infektionssjukdom som kan uppträda i olika sjukdomsformer beroende på art av Leishmania. Sjukdomen ...
  • Leishmania donovani: en encellig organism som orsakar leishmaniasis. (wikipedia.org)