Spetälska
Leprosy, Paucibacillary
Mycobacterium leprae
Leprosy, Multibacillary
Antilepramedel
Spetälska, knölig
Spetälska, tuberkuloid
Spetälska, borderline
Glykolipider
Bakteriella antigener
Paratuberkulos
Hud
Sensitivitet och specificitet
Tuberkulos
Brasilien
Mycobacterium tuberculosis
Knölros
Polymeraskedjereaktion
Lepromin
Armadiller
Klofazimin
Dapson
Nervinflammation
Leveransförsening. Här är en medicinsk definition av "spetälska":
Spetälska, även känt som lepra eller Hansens sjukdom, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium leprae eller Mycobacterium lepromatosis. Sjukdomen berör främst huden, nervsystemet, ögonen och luftvägarna. Symptomen kan inkludera hudskador som blir insjunkna eller upphöjda, förtjockade nerver, svaga muskler och känselnedsättningar, feber och viktminskning. Spetälska är sällsynt i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt problem i utvecklingsländer, framförallt i Afrika och Asien. Den kan behandlas effektivt med flera månaders kombinerad antibiotisk behandling.
Paucibacillary leprosy is a type of leprosy that is characterized by the presence of few or no bacilli in the skin lesions. It is usually caused by the Mycobacterium leprae bacteria, which affects the nerves and skin. This form of leprosy is typically less infectious than the other type, called multibacillary leprosy, because it involves fewer bacilli.
Paucibacillary leprosy is usually diagnosed based on the appearance and distribution of skin lesions, as well as through a skin smear or biopsy to detect the presence of bacilli. Treatment for paucibacillary leprosy typically involves a course of antibiotics, such as dapsone and rifampicin, to kill the bacteria and prevent further spread of the disease. With early diagnosis and treatment, most people with paucibacillary leprosy can be cured and experience few long-term complications.
'Mycobacterium leprae' är ett aerobt, icke-sporbildande, mykobakterium som orsakar lepra (Hansens sjukdom), en kronisk infektionssjukdom som primärt påverkar huden, nervsystemet och andningsvägarna. Bakterien upptäcktes av Gerhard Armauer Hansen 1873 och är speciell eftersom den inte kan odlas i konventionella laboratoriebakteriekulturer.
Lepra orsakar vanligtvis skador på nerverna, vilket leder till känselbortfall, muskelsvaghet och förtunning av de berörda områdena. Sjukdomen är behandlingsbar med fleridrugsterapi (MDT), en kombination av antibiotika som ofta består av dapson, rifampicin och klaritromycin eller offoxacin. Frühbehandling är viktig för att förebygga överföringen och minska sjukdomens progression.
Leprosy, also known as Hansen's disease, is a chronic infectious disease caused by the bacterium Mycobacterium leprae. The term "multibacillary" in leprosy refers to a type of the disease that is characterized by numerous bacteria present in lesions on the skin and/or nerves.
The World Health Organization (WHO) defines multibacillary leprosy as having five or more skin lesions, with at least one lesion showing definite loss of sensation. The presence of acid-fast bacilli in skin smears is also indicative of multibacillary leprosy.
Multibacillary leprosy is a more advanced form of the disease and can cause extensive damage to the skin, nerves, eyes, and other organs if left untreated. It typically requires a longer course of treatment with multiple antibiotics compared to paucibacillary leprosy, which is a milder form of the disease with fewer bacteria present in lesions.
Early diagnosis and treatment of multibacillary leprosy are crucial to prevent disability and deformity, as well as transmission of the disease to others.
"Antilepromedication" er en generell betegnelse for lægemidler som bruges til behandling af lepra, en infektionssygdom forårsaget af bakterien Mycobacterium leprae. Der findes flere typer af antilepromedicin, men de mest almindelige er:
1. Dapson: Et antibiotikum som dræber bakterier og reducerer smitteevnen.
2. Rifampicin: Et antibiotikum som dræber bakterier og forhindrer deres spredning.
3. Klofazimin: Et antibiotikum som dræber bakterier, reducerer inflammation og forbedrer hudlidelser.
4. Ofloxacin: Et antibiotikum som dræber bakterier og anvendes hyppigst i kombination med rifampicin.
Disse mediciner gives ofte i kombination for at sikre maksimalt terapeutisk effekt og for at reducere risikoen for resistensudvikling hos bakterien. Lepra behandles typisk over en periode på mindst 12 måneder, afhængigt af patientens tilstand og sygdomsstadie.
Medicinskt sett betyder "spetälska, knölig" någonting som påminner om symptomen på lepra, en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium leprae. De typiska tecknen på lepra innefattar hudförändringar som kan vara knöliga eller upphöjda, ofta med minskad känsel i de berörda områdena. Dessa förändringar kan vara röda, vita eller rosa och kan förekomma överallt på kroppen, men är vanligast på ansikte, händer, fötter och armar.
Det är värt att notera att lepra är en fullständigt behandlingsbar sjukdom och att tidig diagnos och behandling kan förhindra de permanenta skador som orsakas av sjukdomen. Lepran är också en smittsam sjukdom, men den sprids sällan mellan människor eftersom det krävs nära och långvarig kontakt med en smittad person för att överföra bakterien.
Leprosy, also known as Hansen's disease, is a chronic infectious disease caused by the bacterium Mycobacterium leprae. The term "tuberculoid" is used to describe one of the two main forms of leprosy, with the other being "lepromatous."
Tuberculoid leprosy is the less severe and more common form of the disease, accounting for about 90% of all cases. It typically affects the skin and peripheral nerves, causing patches of discolored skin that may be numb or have reduced sensation. The nerves near the skin can become damaged, leading to muscle weakness and loss of sensation in affected areas.
Tuberculoid leprosy is usually a milder form of the disease, with fewer lesions and less severe nerve damage compared to lepromatous leprosy. However, if left untreated, it can still lead to significant disability and deformity over time. The exact mode of transmission of leprosy is not fully understood, but it is believed to be spread through respiratory droplets or close contact with infected individuals.
Fortunately, leprosy is a treatable disease with a multidrug therapy (MDT) regimen recommended by the World Health Organization (WHO). Early diagnosis and treatment can prevent the progression of the disease and reduce the risk of transmission to others.
I'm happy to help! However, I believe there might be a small typo in your question. If you are asking for a medical definition of "lepromatous, borderline," then here it is:
Lepromatous leprosy is one end of the spectrum of clinical presentations of Hansen's disease (leprosy), caused by Mycobacterium leprae. It is characterized by extensive skin involvement with numerous lesions and widespread infiltration of nerves, mucosa, and organs. The borderline category refers to a group of patients who display features between the tuberculoid and lepromatous forms.
In the Ridley-Jopling classification system, lepromatous leprosy is classified as type 5, while borderline leprosy includes three subtypes: borderline tuberculoid (BT), mid-borderline (BB), and borderline lepromatous (BL). These subtypes represent a continuous spectrum of the disease with varying degrees of immune response.
Please note that Hansen's disease is now well-controlled in many parts of the world, thanks to multidrug therapy and improved public health measures. Early diagnosis and treatment are crucial for preventing disability and transmission.
Glykolipider är en typ av molekyler som består av en fettsyra som är kovalent bundet till en kolhydratkedja. Denna typ av molekyler finns naturligt i cellytorna hos levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat att agera som receptorer för signalsubstanser och att bidra till cellens struktur och funktion. Glykolipider delas vanligen in i fyra kategorier baserat på den kolhydratkedja de innehåller: glykosfingolipider, globosider, gangliosider och neutrala glykolipider.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.
Paratuberkulose, också känd som Johne's disease, är en chronisk infektionssjukdom som primärt påverkar tarmsystemet hos djur, framförallt idisslare som nötkreatur, får och getter. Sjukdomen orsakas av bakterien Mycobacterium avium subspecies paratuberculosis (MAP).
Vanliga symptomen på paratuberkulos inkluderar långsam, progressiv viktminskning, diarré och minskad produktion hos dräktiga djur. Även om sjukdomen inte är direkt smittsam för människor, finns det en teoretisk risk att MAP kan spridas till människor via konsumtion av infekterade mejeriprodukter eller under direkt kontakt med infekterade djur.
Det är värt att notera att paratuberkulos kan vara svår att diagnostisera på grund av dess långsamma progression och att det saknas en tillförlitlig testmetod för att upptäcka infektionen i tidiga stadier. Det finns dock olika typer av tester som används för att ställa diagnosen, inklusive kultur, PCR och serologiska tester.
Preventiva åtgärder för att undvika spridning av paratuberkulose kan innefatta strikta biosecurity-förfaranden, som exempelvis att hålla rena och renade stall, att isolera infekterade djur och att använda desinfektionsmedel för att eliminera bakterier. Det är också viktigt att kontrollera spridningen av sjukdomen genom att undvika att flytta infekterade djur mellan olika lokaler eller att dela ut infekterat foder.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.
Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.
Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
Tuberkulose (TB) er en infektionssygdom forårsaget af bacillus Calmette-Guérin (BCG)-bakterien, der primært angriber lungerne, men som også kan sprede sig til andre dele af kroppen. Symptomerne på TB kan være hårdt at identificere og kan variere fra person til person, men ofte inkluderer de hoste, feber, træthed, sveden om natten og vægttab. TB er typisk behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vare op til seks måneder eller mere for at sikre fuldstændig udryddelse af bakterierne. Hvis TB ikke behandles korrekt og i tide, kan det være livstruende og føre til alvorlige komplikationer som bl.a. lungefibrose og andre permanente skader på lungerne.
"Brasilien" er en geografisk betegnelse og refererer derfor ikke direkte til noen medisinske begreper. Det er den femtestørste landet i verden, beliggende i Syd-Amerika. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på å spørre om sykdommer eller helseproblemer som er relatert til Brasilien. Der er for eksempel en høy forekomst av denguefeber, malaria og andre tropiske sykdommer i landet. Det finnes også en stor fattigdom i noen områder av Brasilien, som kan føre til mangel på tilgang til medisinsk behandling og forebyggende helsetjenester.
'Mycobacterium tuberculosis' är en bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande, aerobisk grampositiv bakterie som har en unik celldelning och en mycket speciell cellvägg som innehåller ett högt lipidinnehåll, vilket gör den motståndskraftig mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Bakterien sprids främst via luften när en smittad person hostar eller nyser ut bakterier i form av droppar som kan andas in av en annan person.
Många människor som infekteras med M. tuberculosis visar inga symtom alls och har inte någon sjukdom, ett tillstånd som kallas latent TB-infektion (LTBI). Men om bakterien aktiveras och börjar växa i kroppen kan den orsaka en rad symtom, ofta på lungorna, men även på andra ställen i kroppen. Symptomen på tuberkulos kan inkludera hosta som varar länge (vanligtvis tre veckor eller mer), utslag i huden, feber, viktförlust, trötthet och nattsvett.
Tuberkulosen är en behandlingsbar sjukdom, men den kan bli livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen av tuberkulos kräver ofta flera olika antibiotika under en lång tidsperiod, vanligtvis under sex månader eller mer.
Knölros (medicinsk beteckning: Osteochondrosis dissecans, OCD) är en sjukdom som drabbar broskflor på leder och kan orsaka små bräckliga benbitar att lossna från ledytan. Detta sker oftast hos ungdomar under tillväxtperioden och kan ge upphov till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan knölros behöva opereras för att förebygga fortsatt skada eller artrit.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
Lepromin är ett diagnostiskt reagens som består av killed Mycobacterium leprae bakterier, som används för att testa individens immunrespons mot lepra (Hansen's disease). Det finns två typer av Lepromin-test:
1. Lepromin Injektion Test (LIT): Denna typ av test innebär att en liten mängd Lepromin-vätska injiceras under huden på överarmen, och sedan observeras om någon reaktion uppstår efter 24 till 72 timmar.
2. Mitsuda Reagin Test (MRT): Denna typ av test innebär att en liten mängd Lepromin-vätska blandas med ett annat reagens, och sedan injiceras under huden på överarmen. Efter 48 timmar mäts storleken på den uppkomna svullnaden.
En positiv reaktion på Lepromin-testet visar att personen har en stark cellmedierad immunrespons mot lepra, och är därför mindre benägen att utveckla den mer allvarliga formen av sjukdomen. En negativ reaktion visar att personen saknar tillräcklig immunitet, och är därför mer benägen att utveckla den mer allvarliga formen av lepra.
"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.
I'm sorry for any confusion, but "Armadillo" is not a medical term. It refers to a type of mammal, specifically a armored cingulate, native to the Americas. The name comes from the Spanish language, meaning "little armored one". If you have any questions related to medical terminology or health-related topics, I would be happy to help with those instead!
Klofazimin är ett antibiotiskt och antipruritikt ( mot irritation och kityta) läkemedel som används för behandling av lepra (Hansens sjukdom), mykobakteriell infektion, och vissa hudtillstånd som orsakas av överdrivet svar på histamin, såsom atopisk dermatit och eksem. Det fungerar genom att störa bakteriens cellmembran och hindra dess tillväxt. Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) och kan orsaka förändringar i hudfärgen, speciellt vid högre doser eller långvarig användning.
Dapsone är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen sulfonamider. Det används vanligen för att behandla infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot andra antibiotika, såsom certain stafylokocker och MRSA (methicillin-resistent staphylococcus aureus). Dapsone kan också användas för att behandla vissa parasitiska infektioner som leishmaniasis och pneumocystis jirovecii pneumonia (PJP), en typ av lunginflammation som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-positiva.
Dapsone fungerar genom att störa bakteriens eller parasitens förmåga att producera ett viktigt enzym som behövs för att överleva. Det kan också användas i kombination med andra läkemedel för att behandla svårartade hudinfektioner orsakade av acne.
Läkemedlet kan ges som tablett eller som topisk kräm och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar, inklusive blodbrist (anemi), leverfunktionsnedsättning och andningssvårigheter.
En nervinflammation, även kallad neurit, är en inflammatorisk reaktion som sker i eller runt en nerv. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller giftig påverkan. Symptomen på en nervinflammation kan variera beroende på vilken nerv som är drabbad och hur allvarlig inflammationen är. Vanliga symtom inkluderar smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och förlorad reflexer. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, symptomhistoria, elektromyografi (EMG) och ibland med hjälp av bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRI). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel, smärtstillande medel, immunmodulerande behandling eller i vissa fall kirurgi.