Degenerering av den vita substansen intill hjärnventriklarna efter hjärnhypoxi eller hjärnischemi hos nyfödda. Försämringen påverkar vit substans i perfusionszonen mellan ytliga och djuptliggande grenar av den mellersta hjärnartären. Kliniska manifestationer är synrubbningar, cerebral pares, dubbelsidig förlamning, krampanfall och kognitiva störningar.
Periventricular nodular heterotopia is a neurological condition characterized by the abnormal location of gray matter (neurons and associated cells) in nodular clusters along the lateral ventricles of the brain, typically occurring during fetal development and often resulting in various degrees of seizures, intellectual disability, and motor function impairment.
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Ultraljudsmetod för diagnos av sjukliga förändringar i skallen.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Uppmjukning eller förlust av hjärnvävnad efter hjärninfarkt, ischemi, infektion, skallskada eller anna skada. Termen används ofta i samband med patologisk beskrivnig av otydliga hjärnbarksavgränsningar och försämrad hjärnvävnadskonstistens efter en infarkt. Multicystisk encefalomalaci avser uppkomst av multipla cystor av varierande storlek i hjärnbarken hos nyfödda och småbarn efter skadeverkningar, ffa av perinatala hypoxi-/ischemitillstånd. Syn. encefalomalaci.
Barn födda före graviditetsvecka 37.
'Sjukdomar hos för tidigt födda' är en sammanfattande benämning på en varierad uppsättning medicinska tillstånd som primärt drabbar barn födda med en extremt låg födelsevikt och/eller en för tidig gestationsålder, inklusive lungsjukdomar som bronkopulmonell dysplasi, ögonproblem som retinopathi av prematuritet, hjärnskador som cerebral palsy, mag-tarmsjukdomar som nekrotiserande enterokolit och blodrelaterade tillstånd som anemi och blödningar.
En heterogen grupp av icke fortskridande motoriska störningar orsakade av kronisk hjärnskada, som uppkommit under prenataltiden, perinatalperioden eller de allra första levnadsåren. De fyra viktigaste undertyperna är spastisk förlamning, atetos, ataktisk och blandad cerebral pares, bland vilka de spastiska formerna är vanligast förekommande. Störningarna kan variera mellan försämrad finmotorisk ko ntroll och svåra spasmer i samtliga lemmar. Spastisk diplegi (Littles sjukdom) är den vanligaste subtypen. Syn. hjärnförlamning.
Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).
Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.
En störning kännetecknad av minskad syretillförsel (hypoxi) i förening med minskat blodflöde (ischemi) i hjärnan. Tillståndet kan uppstå till följd av lokal blockering i någon hjärnartär eller pga systemiskt låg blodgenomströmning. Utdragen hypoxi-ischemi är förenad med övergående ischemisk attack, hjärninfarkt, hjärnödem, koma och andra tillstånd.
"Fosterålder, eller gestasional ålder, är den tidsperiod från den första dagens graviditet till fostrets födelse." (Medicinska terminologier och definitioner kan variera något mellan olika länder och kulturer.)
Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människor. Dessa celler har som huvudfunktion att producera och underhålla myelin som isolerar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinen accelererar nervimpulsernas överföring genom att förbättra ledningshastigheten och skyddar samtidigt axonen från mekanisk skada. Oligodendroglia är därför av central betydelse för en effektiv och fungerande nervsignaleringsprocess i centrala nervsystemet.
Kronisk lungsjukdom som kan ses hos nyfödda som vårdas i respirator med mekanisk ventilation och förhöjda syrgashalter. Syn. BPD eller kronisk lungsjukdom hos barn.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Myelinated nerve fibers, also known as neurons, are characterized by a fatty insulating sheath called myelin that surrounds the axon, the part of the neuron responsible for conducting electrical signals. This myelin sheath is formed by supportive cells called glial cells (specifically, oligodendrocytes in the central nervous system and Schwann cells in the peripheral nervous system). The myelin sheath facilitates the rapid and efficient transmission of nerve impulses by allowing for "saltatory conduction," where electrical signals jump from one node of Ranvier (gaps in the myelin sheath) to the next, rather than traveling continuously along the axon.
Störningar kännetecknade av försenade utvecklingssteg i förhållande till vad som förväntas för en given ålder eller utvecklingsperiod. Dessa störningar eller brister på förmåga uppkommer före 18-årsåldern, kan förväntas att fortgå och utgöra ett avsevärt handikapp. Såväl biologiska som icke-biologiska faktorer ligger bakom dessa störningar.
Tillstånd kännetecknat av långvarig funktionsstörning eller skada i hjärnan, vanligen med en varaktighet av mer än tre månader. Möjliga orsaker kan vara hjärninfarkt, vissa degenerativa nervsjukdomar, skallskada, syrebrist, hjärninflammation, förgiftningstillstånd, ämnesomsättningsrubbningar m m.
Nyfödda med en födelsevikt lägre än 1500 g, oavsett graviditetstid.
Små, icke-specifika nervceller som är spridda i den periventrikulära grå substansen som skiljer den mediala delen av talamus från den tredje ventrikelns ependym. Gruppen omfattar den paraventrikulära kärnan, den parateniala kärnan, nucleus reuniens, den romboidala kärnan och den subfascikulära kärnan.
Blödning innanför skallbenet, omfattande blödningar i hjärnan och i utrymmena kring den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn med extremt låg födelsevikt som nyfödda med en födelsevikt under 1000 gram, oavsett gestationsålder och vilket antal veckor de varit i moderns magar.
Spädbarn med en födelsevikt av högst 2500 g. För spädbarn med en födelsevikt lägre än 1500 g finns termen "spädbarn med mycket låg födelsevikt".
Bildande av ett tätt, fibröst nät av neuroglia. Häri ingår astrocytos, som är en utbredning av astrocyter inom området för en degenerativ skada.
För tidig födelse, eller prematuritet, definieras som ett födelsedatum som inträffar senare än 20 veckor graviditet och tidigare än den uppskattade normala förlossningsdatumen, men vanligtvis anses födslar som inträffar före 37 kompletta graviditetsveckor vara för tidiga.
Andnödssyndrom hos nyfödda, även känt som "Neonatal Respiratory Distress Syndrome (NRDS)", är ett lungsjukdomstillstånd som orsakas av brist på surfaktant, en ytaktiv substans i lungorna som underlättar andningsprocessen. Detta leder till svårigheter att andas och syrebrist hos nyfödda, särskilt de födda för tidigt eller med lågt födelsevikt.
Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.
Tre cellkärnor under den dorsala ytan av den mot rostrum liggande delen av talamus.
Filamins är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i cytoskelettet hos eukaryota celler, där de hjälper till att organisera och stabilisera aktinfilamenten. De bildar ett nätverk av strukturer som stödjer cellytan och hjälper till att kontrollera cellens form och rörelse. Filamins har också visat sig vara involverade i signaltransduktion och cellsignalering.
Sjukhusavdelningar för kontinuerlig övervakning och vård av akut sjuka nyfödda.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Kisspeptiner är en grupp peptidhormoner som produceras i hypotalamus, ett område i hjärnan, och har en viktig roll i regleringen av puberteten och reproduktiv systemet genom att stimulera release av gonadotropin-releasing hormone (GnRH).
Myelin Basic Protein (MBP) är ett proteín som utgör en viktig del av myelinschemat, den lipidrika yttre membranen som omger och skyddar axonerna i nervceller. MBP hjälper till att stabilisera myelinschemat och underlättar dess produktion och underhåll. Det är också involverat i signalöverföringen mellan nervceller, eftersom det påverkar den elektriska ledningsförmågan hos axonen.
Onormal ökning av mängden syre i vävnader och organ.
Ett derivat av bensensulfonat som används som systemiskt, blodstillande medel.
Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Det preoptiska området (POA) är ett subkortikalt neuroanatomiskt område i hypotalamus, beläget rostralt till optisk chiasma och lateralt till tredje ventrikeln i hjärnan. Det har en viktig roll i regleringen av olika autonoma funktioner som sömn-vakenhetscykler, termoreglering, hungerkontroll och homeostas, endokrin system samt sexual- och socialt beteende.

Periventricular leukomalacia (PVL) är en sorts hjärnskada som främst drabbar för tidigt födda barn. Orsaken är vanligtvis syrgasmangel eller minskad blodförsörjning till vissa delar av hjärnan runt ventriklar, de vätskefyllda hålrummen i hjärnbarken.

PVL orsakas av skada på vit materien (de nervtrådar som förmedlar signaler mellan olika delar av hjärnan och kroppen) i periventriculära områden, det vill säga de områden som omger ventriklarna. Denna skada kan leda till nekros (död) av vitmaterieceller och cystbildning i de drabbade områdena.

PVL kan vara associerad med cerebral pares ( CP) och utvecklingsstörningar, beroende på svårheten och utsträckningen av skadan. I allvarliga fall kan PVL leda till kognitiva funktionsnedsättningar, syn- och hörselproblem, rörelsemönstersvårigheter och i värsta fall död.

Periventricular nodular heterotopia (PNH) är en medfödd hjärnförändring där kluster av neuroner (hjärnbildningsceller) bildas utanför deras normalt plats i hjärnbarken. Istället för att ligga i den yttre hjärnbarken, som de normalt gör, bildar dessa cellklaster klumpar av grå substans (neuroner och deras utskott) runt ventriklarna, de vätskefyllda hålrummen inne i hjärnan där cerebrospinalvätskan cirkulerar.

PNH orsakas vanligtvis av genetiska mutationer som sker under fostertiden och kan vara relaterad till olika gener, ofta på X-kromosomen. Detta betyder att kvinnor har två kopior av X-kromosomen (två X), så om en gen har en mutation i en kopia kan den andra kopian fortfarande fungera korrekt, vilket minskar risken för allvarliga symptom. Män har bara en kopia av X-kromosomen och en kopia av Y-kromosomen (XY), så om det finns en genmutation på deras enda X-kromosom kommer de drabbas mer allvarligt av PNH.

PNH kan vara asymtomatisk eller orsaka en rad neurologiska symptom, beroende på storleken och platsen på de abnorma neuronsammalningarna samt hur många det finns. Symptomen kan inkludera epilepsi (anfall), utvecklingsstörning, motorisk funktionsnedsättning och i vissa fall intellektuell funktionsnedsättning. Diagnosen ställs vanligtvis genom magnetresonanstomografi (MRT) som visar de periventriculära nodulära heterotopierna. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera epilepsi och rehabilitering för att hantera motoriska funktionsnedsättningar. I vissa fall kan kirurgi övervägas om anfallen är svåra att kontrollera med medicin.

Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.

Ekoencefalografi (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden bygger på att placera elektroder på ytan av skallen, som sedan registrerar de elektriska signalerna som genereras när nervceller i hjärnan aktiveras.

EEG-undersökningen ger information om hjärnans funktion och kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, söva eller koma, stroke, hjärntumörer och andra neurologiska sjukdomar. Den kan även användas under operationer i hjärnan för att övervaka hjärnans funktion och undvika skador på nervceller.

EEG-undersökningen är en icke-invasiv metod och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas lite obekvämt att ha elektroder fästade på skallen under en längre period. Undersökningen tar vanligen mellan 20 och 40 minuter att genomföra, men kan vara längre beroende på vilka frågor som ska besvaras med undersökningen.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Hjärnuppmjukning, även känd som entrahal (engelska: encephalopathy), är ett medicinskt tillstånd där hjärnan blir inflammerad och skadas. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, exponering för toxiner eller nedsatt blodflöde till hjärnan. Symptomen på hjärnuppmjukning kan variera beroende på orsaken och graden av skada, men de kan inkludera huvudvärk, feber, förvirring, minnesförlust, humörsvängningar, rörelseproblem, medvetandeförlust och i värsta fall koma. Behandlingen av hjärnuppmjukning beror på orsaken till tillståndet och kan innebära mediciner, operation eller andra behandlingsformer för att reducera inflammationen och underlätta återhämtningen.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn som för tidigt födda om de föds före 37 kompletta veckor graviditet. För tidigt födda barn delas in i tre kategorier baserat på gestationsåldern:

1. Mycket för tidigt födda (extremt för tidigt födda): Födda före 28 veckor graviditet.
2. För tidigt födda (mycket för tidigt födda): Födda mellan 28 och 32 veckor graviditet.
3. Något för tidigt födda: Födda mellan 32 och 37 veckor graviditet.

Det är viktigt att notera att för tidigt födda barn kan ha en högre risk för komplikationer jämfört med fullväxta barn, och risken ökar desto tidigare barnet är fött.

Sjukdomar hos för tidigt födda, även kända som "pretermföddas sjukdomar", är ett brett spektrum av hälsoproblem som kan drabba barn som föds före 37 veckors graviditet. Följande är några exempel på sådana sjukdomar:

1. Respiratoriska distresssyndrom (RDS): Detta orsakas av brist på surfaktant, ett ämne som hjälper till att förhindra kollaps av lungornas luftväxlar. RDS är vanligare bland barn födda före 34 veckors graviditet.
2. Patent ductus arteriosus (PDA): Detta är en öppen förbindelse mellan lungartärien och aortan, som normalt stängs efter födseln. Om den inte stänger kan det leda till hjärtsvikt och andningssvårigheter.
3. Intraventrikulärt hemorragi (IVH): Detta är blödning i hjärnbarken eller inre hjärnhinnan hos ett för tidigt fött barn. Svårighetsgraden kan variera från mild till allvarlig.
4. Nekrotiserande enterokolit (NEC): Detta är en allvarlig tarmsjukdom som orsakas av inflammation och nekros (död) av tarmbogarnas slemhinna. Den kan leda till perforation (hål i tarmen) och sepsis.
5. Ögonsjukdomar: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla ögonproblem som retinopati av prematuritet (ROP), en sjukdom som kan leda till blindhet om den inte behandlas i tid.
6. Utvecklingsfördröjning: För tidigt födda barn kan ha förseningar i sin utveckling, inklusive motorik, språk och kognitivt.
7. Hörsel- och synproblem: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla hörsel- och synproblem än fullgångna barn.
8. Andra problem: För tidigt födda barn kan ha andra problem som andningssvårigheter, låg vikt vid födelsen, anemi och immunbrist.

"Cerebral palsy" er en samlebetegnelse for en rekke permanente størrelser og funksjonshemninger i muskelkontrollen, koordinasjonen og bevegelsene som følge av skade på hjernen under dens viktigste voksne- eller barnestadier. Ordet "cerebral" refererer til hjernen, mens "pares" betyr "svakhet" eller "lammhet". Cerebral pares kan variere i alvorlighetsgrad fra lett svakhet i enkelte muskler til veldig alvorlig lammhet og ustabilitet i hele kroppen.

Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

Hypoxia-ischemia i hjärnan refererar till ett medicinskt tillstånd där hjärnans blodförsörjning är nedsatt eller avbruten (ischemi), vilket leder till syrebrist (hypoxi) i hjärnbarken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom ett hjärtstopp, lungfel, blodpropp i hals- eller huvudartärerna, eller syrgasmangel.

När hjärnan inte får tillräckligt med syre och näring kan celler i hjärnbarken börja skadas och dö inom en kort tid. Detta kan leda till neurologiska skador som varierar från milda till allvarliga, beroende på hur länge hjärnan saknar syre och hur stor del av hjärnan som är drabbad.

Symptomen på hypoxi-ischemi i hjärnan kan inkludera förvirring, minnesförlust, svårigheter att tala eller förstå tal, synproblem, rörelsemönstringsförändringar, medvetandeförlust och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av hypoxi-ischemi i hjärnan kan innebära att behandla den underliggande orsaken och ge stöd till andnings- och cirkulationssystemet, samt eventuellt kyla patienten för att minska skadan på hjärncellerna.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. Dessa celler har huvudsakligen som funktion att producera och underhålla myelin, ett fettrikt skal som omger och skyddar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulserna och ger också mekanisk buffring åt axonen.

Oligodendroglia är en av tre huvudsakliga typer av glialceller i centrala nervsystemet, de andra två är astrocyter och mikrogliaceller. Oligodendrocyter skiljer sig från deras ryggradslösa motsvarigheter, Schwann celler, genom att en oligodendrocyt kan myelinisera flera axon i centrala nervsystemet, medan en Schwann cell endast myelinerar ett axon i det perifera nervsystemet.

Bronchopulmonary dysplasia (BPD) er en lungsjukdom som primært påtrffes hos foetter og nyfødte barn som har vært underlegent utviklet og har hatt behov for mekanisk ventilasjon og oxygenoterapi i lengre tid etter fødselen. Sjukdomen kharakteriseres av en abnormal utvikling og skade på de smallere luftveiene (bronkene) og lungene, som kan føre til vanskeligheter med å respirere selvstendig og økt risiko for infeksjoner i lungsystemet.

BPD dannes oftest som en komplikasjon av andre lungs- eller lemforespensjonsproblemer hos foetter og nyfødte barn, særlig hos dem som har lav fødselsvikt og er født for tidlig. Andre faktorer som kan øke risikoen for å utvikle BPD inkluderer infeksjoner i lungsystemet, mekanisk ventilasjon med høy trykk og oxygenoterapi over lengre tidsperiode.

Symptomene på BPD kan variere, men inkluderer oftest tungt å respirere, økt frekvens av å hoste eller kvege, utvikling av blåhet (cyanos) under aktivitet og vanskeligheter med å spise og vekst. Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, røntgenbilleder og lungfunksjonstester. Behandlingen av BPD kan inkludere kontinuerlig oxygenoterapi, medicinsk behandling for å reducere inflammation i lungsystemet og fysisk terapi for å styrke musklene brukt i å respirere. I værste fall kan barn med BPD ha behov for mekanisk ventilasjon og andre intensivsjukhusbehandlinger.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Myeliniserade nervtrådar är nervfibrer som är omgivna av en speciell typ av cellmembran, kallad myelin. Myelin är ett fettrikt och proteinhaltigt material som produceras av glialceller, särskilt oligodendrocyter i centrala nervsystemet (CNS) och Schwannceller i perifera nervsystemet (PNS).

Myeliniseringen av nervtrådar har en viktig funktion för att öka hastigheten på nervimpulserna, eller action potentialen, som leds genom nervsystemet. Myelin skapar isolerande skikt runt axonet och bildar så kallade noder av Ranvier mellan varje myelinskiva. Action potentialen hoppar då från nod till nod istället för att långsamt ledas längs hela nervtråden, vilket ökar konduktionshastigheten och effektiviteten i nervimpulsöverföringen.

Förlust eller skada på myelin kan orsaka neurologiska symtom som exempelvis förlamningar, känselbortfall, smärta och sinnesförändringar, beroende på vilka nervbanor som är drabbade. Några exempel på sjukdomar där myelin skadas inkluderar multipel skleros (MS), Guillain-Barrés syndrom och neuropatier orsakade av diabetes.

En utvecklingsstörning (developmental disorder) är en benämning på en grupp betingelser som kännetecknas av svårigheter i det kognitiva, sociala och emotionella området samt ofta även i språk- och motorutvecklingen. Dessa svårigheter påverkar personens förmåga att lära sig, kommunicera och umgås med andra på ett normalt sätt. Utvecklingsstörningar har sin grund i avvikande neurologisk utveckling under barndomen och de flesta är livslånga till sin natur. Exempel på olika typer av utvecklingsstörningar inkluderar autismspektrumtillstånd, ADHD, specifik språkstörning och mentala funktionsnedsättning. Det är viktigt att notera att varje person med en utvecklingsstörning är unik och kommer att ha sina egna styrkor och svårigheter.

En kronisk hjärnskada är en skada på hjärnan som inte förbättras eller som förvärras över en längre tidsperiod, ofta definierat som mer än ett år. Det kan vara orsakat av olika faktorer, såsom trauma, syrebrist, infektion, exponering för toxiner eller degenerativa sjukdomar. Symptomen på en kronisk hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är skadad och kan inkludera kognitiva problem såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och svårigheter med att ta beslut, samt fysiska symptom som rörelsemålsättning, balansproblem och smärta. Behandlingen av en kronisk hjärnskada kan vara komplex och innefatta medicinsk behandling, rehabilitering och terapi.

Spädbarn med mycket låg födelsevikt (VLBW) definieras som spädbarn som väger 1500 gram eller mindre vid födelsen. Detta är ungefär hälften av den genomsnittliga vikten för fullgångna foster och innebär att barnet har varit född under gränsen för viable fosterdistrikt, det vill säga gränsen där moderns läkare anser att fostret har en realistisk chans att överleva utanför livmodern.

Spädbarn med mycket låg födelsevikt kan vara speciellt känsliga för komplikationer som lungunderutveckling, hjärtproblem, infektioner och hjärnskador. Dessa barn behöver ofta intensiv vård på neonatalavdelningar med specialiserad personal och utrustning för att underlätta deras överlevnad och minska risken för komplikationer. Även om de flesta spädbarn med mycket låg födelsevikt överlever tack vare modern framskridna medicinska tekniker, kan de fortfarande ha en högre risk än andra barn för långsiktiga hälsoproblem som utvecklingsstörningar, syn- och hörselproblem, och lära sig svårigheter.

Medelijnjenens talamuskärnor, även kända som Medella-kernorna eller mediodorsala talamuskärnor, är en par av kärnor i thalamus, en del av hjärnan. De är involverade i bearbetningen och integreringen av sensorisk information, särskilt smakinformation, från kroppen. De mottar information från smaknerver i ansiktet och halsen och skickar sedan den vidare till cerebral cortex för ytterligare bearbetning. Dessutom har de visat sig ha en viss roll i regleringen av hunger och aptit. Skador på medelijnjenjens talamuskärnor kan leda till smakstörningar och eventuellt viktminskning.

Intrakraniella blödningar (också kända som intracraniala blödningar) är en allmän term för olika typer av blödningar som kan inträffa inom skallen. Dessa blödningar kan vara livshotande och kräver ofta akut medicinsk behandling.

Det finns fyra huvudsakliga typer av intrakraniella blödningar:

1. Subduralblödning: Detta är en blödning mellan hjärnskalet (dura mater) och det tunna hinnet som täcker hjärnbarken (subduralrummet). Den kan orsakas av huvudtrauma och är vanligare hos äldre vuxna.
2. Epiduralblödning: Detta är en blödning mellan hjärnskalet och det yttre skallbenet (epiduralrummet). Den kan också orsakas av huvudtrauma, men är vanligare hos yngre vuxna.
3. Subarachnoidalblödning: Detta är en blödning mellan hjärnbarken och det innersta skiktet av hjärnskalet (subarachnoidrummet). Den kan orsakas av huvudtrauma, men oftast orsakas den av en rupturerad cerebral aneurysm eller arteriell vaskulit.
4. Intracerebral blödning: Detta är en blödning inuti hjärnbarken själv. Den kan vara orsakad av högt blodtryck, blodkärlsanomalier, tumörer eller trauma.

Varje typ av intrakraniell blödning har sina egna symtom och behandlingsmetoder, men allmänna symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, krampanfall, förvirring, svaghet på ena sidan av kroppen, dubbelseende eller synförlust. Om du tror att du eller någon annan har en intrakraniell blödning behöver du omedelbar medicinsk vård.

Medicinskt definieras ett barn med "extremt låg födelsevikt" (ELBW) som ett barn som väger mindre än 1000 gram vid födseln. ELBW-barn kan delas in i tre kategorier baserat på vikten:

* mycket lågt födelsevikt (VLBW): 1000-1500 gram
* ytterst lågt födelsevikt (ELBW): under 1000 gram
* extrimt lågt födelsevikt (ELBW eller ELPW): under 750 gram

ELBW-barn har ofta en hög risk för komplikationer under sin uppväxt, såsom andningssvårigheter, hjärnskador, ögonproblem och långsammare tillväxt. De kan också ha en högre risk för utvecklingsstörningar och lägre kognitiva förmågor jämfört med barn med normalt födelsevikt.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn med låg födelsevikt som nyfödda barn som väger mindre än 2500 gram vid födseln. Detta kan delas upp i tre kategorier:

1. Mellanväldiga låga födelsevikter (1500-2499 gram)
2. Svaga låga födelsevikter (1000-1499 gram)
3. Mycket svaga låga födelsevikter (under 1000 gram)

Låg födelsevikt är en viktig hälsomässig faktor eftersom det kan öka risken för allvarliga hälsoproblem och dödsfall hos barnen. De flesta barn med låg födelsevikt föds i länder med låga och medelinkomster, där tillgången till god hälsovård är begränsad.

"Gliose" er en samlebetegnelse for forandringer i det gliale væv i hjernen og rygsøjlen. Det gliale væv består af støtteceller i centralnervesystemet, herunder astrocyter, oligodendrocyter, mikrogliaceller og andre celler. Gliosen inkluderer forøget produktion af gliale celler, forstørrelse af eksisterende gliale celler, og ændringer i deres funktion. Dette kan være en reaktion på skade eller sygdom i centralnervesystemet, såsom infektion, traumatisk skade, neurodegenerative lidelser, hjerne tumorer eller andre sygdomme. Gliosen kan have både konstruktive og destruktive effekter på nervesystemet, alt efter omstændighederne.

En för tidig födelse definieras som ett intrfall innan de 37 kompletta veckorna av graviditet. För tidiga fosters utveckling och tillväxt kan variera beroende på hur tidigt de föds, och det är vanligt med komplikationer relaterade till för tidig födelse. Dessa komplikationer kan inkludera andningssvårigheter, hjärtproblem, svårigheter med att reglera kroppstemperaturen och svälja, ökad risk för infektion samt långsammare neurologisk utveckling.

Andnödssyndrom hos nyfödda, även känt som "neonatal respiratory distress syndrome (NRDS)", är ett lungsjukdomstillstånd som främst drabbar för tidigt födda barn. Det orsakas av brist på surfaktant, ett ämne i lungorna som hjälper till att hålla alveolerna öppna under andningen.

NRDS kännetecknas av andningssvårigheter, snabbt och ytligt andetag, grå/blå färg på huden (cyanos), ljudliga andningsljud och i vissa fall även lungor som hörs när barnet andas. Behandlingen innefattar ofta surfaktantbehandling, syrgas, CPAP (continuous positive airway pressure) eller mekanisk ventilation för att stödja barnets andning och ge lägre lufttryck i lungorna.

För tidigt födda barn rekommenderas ofta att få antenatal steroidbehandling till modern innan förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska risken för NRDS genom att stimulera produktionen av surfaktant i barnets lungor.

I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.

Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.

I svenska medicinska sammanhang används begreppet "främre talamuskärnor" för att referera till specifika delar av thalamus, en del av hjärnan som fungerar som ett relästation och integrationscentrum för sensoriska signaler. Främre talamuskärnor, även kända som "ventral anterior nuclei" eller "VAN", är involverade i processering av sensorisk information, särskilt information från kinestetiska (rörelse) och tactil (touch) receptorer i kroppen. De har också visat sig spela en roll i minnes- och kognitiva funktioner.

Filaminer är en typ av protein som spelar en viktig roll i cellens cytoskelett, den struktur som ger cellen form och hjälper till att organisera dess inre komponenter. Filaminer är kända för sin förmåga att binda till aktinfilament, vilket är en typ av proteinfilament som bildar en grundstruktur i cytoskelettet.

Det finns tre huvudsakliga typer av filaminer hos däggdjur: filamin A, filamin B och filamin C. Dessa proteiner har en liknande struktur och funktion, men de uttrycks i olika celltyper och kan ha specifika roller i olika cellulära processer.

Filaminer är modulara proteiner som består av flera repetitiva domäner som kan binda till aktinfilament, andra proteiner och membranreceptorer. Genom att binda till dessa molekyler hjälper filaminerna till att organisera cytoskelettet och reglera cellens form och rörelse. De kan också vara involverade i signaltransduktion och andra cellytiska processer.

I medicinsk kontext kan mutationer i filamin-generna orsaka olika sjukdomar, till exempel muskuloskeletala störningar, neurologiska störningar och cancer.

Intensivvårdavdelning för nyfödda, även kallat neonatal intensivvård (NICU), är en specialiserad avdelning inom ett sjukhus som erbjuder intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling till nyfödda barn som är födda för tidigt, har låg födelsevikt eller har någon form av medicinska komplikationer.

På en NICU kan barn behöva extra stöd för andning, matspjälkning, värmereglering och andra livsviktiga funktioner. Avdelningen är utrustad med sofistikerade medicinska utrustningar och övervakningssystem som hjälper läkare och sjuksköterskor att övervaka barnens tillstånd kontinuerligt och ge behandling när det behövs.

Personal på en NICU är speciellt utbildade för att arbeta med nyfödda barn och deras familjer, och de arbetar ofta i nära samarbete med andra specialister som neonatologer, barnläkare, respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.

Målet för en NICU är att ge nyfödda barn den bästa möjliga vården och stöd så att de kan utvecklas och växa upp till friska, starka barn.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Kisspeptiner är ett neuropeptidhormon som produceras i hypotalamus, en region i hjärnan. Det binder till och aktiverar G-proteinkopplade receptorer, kallas kisspeptinreceptorer, i hypofysen, en annan region i hjärnan. Aktiveringen av dessa receptorer stimulerar frisättningen av gonadotropinfrisättande hormon (GnRH), som är ett viktigt regulatorhormon för reproduktiv systemet. Kisspeptiner har visat sig spela en nyckelroll i regleringen av puberteten och fertiliteten, samt i behandlingen av reproduktiva störningar såsom ofrivillig barnlöshet och könsspecifika hormonella störningar.

'Myelin Basic Protein' (MBP) är ett protein som är en viktig delkomponent i det fettrika lagret myelin, som omger och skyddar axonerna i nervceller. Myelin är av vital betydelse för snabb och effektiv nervimpulsöverföring, och MBP hjälper till att stabilisera och hålla samman myelinskalet. Defekter eller avvikelser i MBP har visats korrelera med neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS).

Hyperoxi är ett medicinskt tillstånd där kroppen utsätts för för högre än normalt syrgasmängd i andningsluften eller i blodet. Det kan inträffa när en persons syrehalten i blodet överstiger det normala intervallen, ofta som ett resultat av onödigt eller excesivt tillhandahållande av supplementell oxygenterapi. Hyperoxi kan leda till ökad framtidsskada hos patienter med lung- eller hjärtsjukdomar och bör undvikas om det inte finns en tydlig medicinsk behov.

Etamsylate is a medication used to prevent and treat bleeding from small blood vessels, particularly in the gastrointestinal tract. It works by helping to strengthen the walls of these blood vessels and reduce their fragility. Etamsylate is also known as dibencozide or Dicynone and is available in various forms, including tablets and injectable solutions.

The mechanism of action of etamsylate is not fully understood, but it is believed to work by increasing the production of prostacyclin, a substance that helps prevent platelets from sticking together and forming blood clots. This can help reduce bleeding and promote healing in damaged blood vessels.

Etamsylate is commonly used in the treatment of conditions such as gastritis, duodenal ulcers, and other gastrointestinal disorders associated with bleeding. It may also be used to prevent bleeding during surgery or after childbirth.

Like all medications, etamsylate can have side effects, including headache, dizziness, nausea, and diarrhea. In rare cases, it may cause more serious side effects such as allergic reactions, changes in blood pressure, or abnormal heart rhythms. It is important to follow the dosage instructions carefully and consult with a healthcare provider if any concerning symptoms occur.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Det preoptiska området, även känt som preoptisk area (POA), är ett neuroanatomiskt område i hypotalamus i hjärnan. Det ligger anteriort (framåt) till optisk chiasma, där de två synnerven korsar varandra. Preoptiska området innehåller en rad neuronala populationer som är involverade i olika autonoma funktioner, såsom termoreglering, vatten- och elektrolytbalans, sömn-vakenhetscykler och sexualbeteende. Det preoptiska området är också känt för att innehålla neuron som reagerar på hormoner från sköldkörteln och hypofysen, och spela en roll i regleringen av hypotalamo-hypofysen axeln.

Leukomalaci, periventrikulär (0) * Sneddons syndrom (0) * Slaganfall (0) * Vaskulär huvudvärk (0) * Vaskulit, centrala ...