En leverabscess är en samling av grovt, purulento (ett ämne som innehåller pus) material som bildas i levern till följd av en infektion. Abscessen kan vara orsakad av olika mikroorganismer, inklusive bakterier, parasiter eller svampar. Symptomen på en leverabscess kan variera, men de vanligaste är smärta i övergångsbenet (mellan revbenen) på höger sida av kroppen, feber, trötthet, viktminskning och illamående. Behandlingen innebär ofta antibiotika för att bekämpa infektionen och dränering av abscessen för att avlägsna pusen. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

Ambientlig leverabscess (amöba) definieras som en infektion orsakad av amöban *Entamoeba histolytica*, vilket resulterar i bildning av abscesser (pusfyllda säckar) i levern. Detta är en allvarlig komplikation av en amöbiasisinfektion, som primärt drabbar tarmsystemet. Amöbaleverabscess kan orsaka smärta, feber och hälsoförsämring, och kräver ofta medicinsk behandling med antibiotika och dränering av abscessen för att förebygga komplikationer.

En varbildande leverabscess är en allvarlig infektion i levern där pus bildas och samlas in i en encapsulerad kavitet. Detta orsakas vanligtvis av bakteriell infektion, ofta som komplikation till en annan sjukdom eller skada, såsom gallstones, trauma, eller hos personer med nedsatt immunförsvar. Ibland kan även parasitära infektioner orsaka varbildande leverabscess.

Symptomen på en varbildande leverabscess kan inkludera feber, värk i överkroppen, illamående, kräkningar, och svaga leverspecifika symptom som mjölksyreförmörkning eller hepatomegali (förstorad lever). Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostik, såsom ultraljud eller datortomografi (CT), och bekräftas ofta genom att analysera vätskan som dräns från abscessen.

Behandlingen består vanligen av antibiotika för att behandla infektionen och dränering av abscesscaviteten, vilket kan ske kirurgiskt eller perkutant med hjälp av en tunn nål under bildkontroll. Prognosen är ofta god om behandlingen påbörjas tidigt och komplikationer undviks. Vid fördröjd diagnos eller vid svårbehandlade infektioner kan dock komplikationer som sepsis, septisk shock, eller skada på andra organ uppstå, vilket kan leda till en sämre prognos.

I medically, 'varicella' refers to the viral infection better known as chickenpox. It is a highly contagious disease caused by the varicella-zoster virus (VZV). Chickenpox is characterized by an itchy rash that typically begins on the face, chest, and back before spreading to the rest of the body. The rash goes through several stages, from small, flat red spots to blisters filled with clear fluid, to scabs.

Chickenpox is usually a mild disease in children, but it can be more severe in adults and people with weakened immune systems. It is typically spread through the air by coughing or sneezing, or by direct contact with the rash of an infected person. The best way to prevent chickenpox is through vaccination.

En hjärnabscess är en encapsulerad infektion i hjärnan som orsakas av bakterier, svampar eller amöbor. Den bildas när organismer tränger in i hjärnan och orsakar inflammation och vätskeansamling i en vesikel (en liten ficka) som är fylld med pus. Hjärnabscesser kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt, eftersom de kan öka trycket inne i hjärnan och orsaka skada på hjärnvävnaden. Symptomen på en hjärnabscess kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, yrsel, förvirring, talrubbningar, muskelsvaghet eller rörelsemönstringar på ena sidan av kroppen. Behandlingen består ofta av antibiotika och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

'Entamoeba histolytica' är en protozoisk parasit som orsakar amöbiasis, en infektionssjukdom som kan drabba tarmen och levern. Den kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall livshotande komplikationer såsom leverabsCESS. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminert föda eller vatten som innehåller cystor av parasiten.

En bukabscess är en encapsulering av inflammerat vävnad och frånvaro av normalt tarmluft i mag-tarmsystemet, oftast orsakad av en infektion. Den kan vara lokaliserad till musklerna i buken eller till peritonealrummet (den yttre layern av tarmsäcken). Bukabscesser kan vara farliga om de inte behandlas, eftersom de kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer. Behandlingen består ofta av antibiotika och dränering av abscessen.

Fusobacterium necrophorum är en gramnegativ, anaerob bakterie som förekommer naturligt i människans mun- och tarmflora. Den kan orsaka olika infektionssjukdomar, framförallt i samband med sjukliga tillstånd i munhålan, struphuvudet och i tarmsystemet. Fusobacterium necrophorum är en av de vanligaste orsakerna till läkemedelsresistenta sårinfektioner i munhålan, så kallad nekrotiserande gingivit eller nekrotiserande stomatit, som främst drabbar unga vuxna och kan vara livshotande. Den kan också orsaka lunginflammation, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i hjärtat (endokardit). I sällsynta fall kan den orsaka en allvarlig tarmsjukdom som kallas Lemierre-syndromet, vilket karaktäriseras av infektion i struphuvudet följt av blodförgiftning och infektioner i andra delar av kroppen.

"Entamoebiasis" er en infeksjons sykdom som forårsakes av en enklecellet protozo parasitt, Entamoeba histolytica. Denne parasitten infiserer typisk tarmen via smitte fra fekal kontaminert mad eller vann. Hos noen individuer kan denne infeksjonen føre til en rekke symptomer som kan inkludere diarré, buksensmerter, flatulens, vektfall og feber. I alvorlige tilfeller kan parasitten spre seg utenfor tarmen og forårsake abscesser i leveren eller andre organer.

Entamoebiasis forekommer oftest i områder med dårlig sanitetsstandard og manglende tilgang til rent vann, men den kan også påvirkes hos individer som reiser til endemiske områder eller får smitte via sexuell kontakt. Korrekt diagnostisering og behandling er viktig for å forebygge komplikasjoner og overføring av sykdommen til andre.

En lungabscess är en infektion i lungan som orsakas av bakterier, virus eller svamp och ledde till att det bildas en encapsulerad cavitetsfull med purulenta vätska (eiter) inuti lungvävnaden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation av en pneumoni eller en annan lungsjukdom, och kan orsaka andningssvårigheter, hosta, bröstsmärtor och feber. Behandlingen innebär ofta antibiotika och ibland också kirurgiskt avlägsnande av abscessensvätskan.

Klebsiella-infektioner är infektioner som orsakas av bakterien Klebsiella pneumoniae och andra arter av släktet Klebsiella. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljön, framförallt i luftvägar, vatten, jord och djurspillning. De kan också kolonisera hud och slemhinnor hos människor utan att orsaka sjukdom. Men hos personer med försvagat immunförsvar eller underliggande sjukdom, kan de orsaka allvarliga infektioner som pneumoni, blodförgiftning (sepsis), urinvägsinfektion och mag-tarminfektion. Klebsiella-bakterier är ofta resistenta mot flera sorters antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Livertuberkulose (LTB) är en infektionssjukdom orsakad av mykbakterien Mycobacterium tuberculosis. Denna form av tuberkulosen berör levern och kan uppstå som en komplikation till en aktiv tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen, eller som en sjukdom hos sig själv i levern utan att det finns några tecken på infektion på andra ställen.

Vid livertuberkulose kan bakterierna angripa levercellerna och orsaka nekros (död av celler) och bildning av granulomer, som är speciella samlingar av immunceller som försöker bekämpa infektionen. I vissa fall kan granulomen bli så pass stora att de skadar levervävnaden och orsakar levercystor eller abscesser.

Symptomen på livertuberkulose kan variera, men kan inkludera trötthet, viktminskning, feber, svullnad i buken, smärta i övergången mellan buk och bröstkorg (övre del av magtrakten), leverförstoring och i vissa fall gulsot. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka levervävnan med hjälp av en biopsi, där en liten del av levern tas bort för mikroskopisk och kulturell analys.

Behandlingen av livertuberkulose består ofta av en kombination av flera antibiotika som behandlar tuberkulos, vanligtvis under en period av sex månader eller längre. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna skadad levervävnad eller dränera abscesser.

I svensk medicinsk terminologi kan 'varbildning' definieras som "den patologiska process där celler eller vävnader i kroppen bildar felaktiga, funktionslösa eller överflödiga strukturer". Detta kan ske på grund av genetiska mutationer, infektioner, trauma eller andra skador. Exempel på varbildning inkluderar tumörer, cystor och vissa former av malformationer.

En epiduralabscess är en abscess, eller infektion, som bildas i det epidurala utrymmet, det vill säga det rum som finns mellan hjärnan eller ryggraden och den överliggande hårda hinna som kallas dura mater. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från en infektion någon annanstans i kroppen, till exempel från en infektion i en närbelägen vävnad eller från blodet. Symptomen på en epiduralabscess kan inkludera smärta, stelhet, svullnad och feber. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

'Klebsiella pneumoniae' är en art av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmflora. Vissa stammar av K. pneumoniae kan vara patogena och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller vid komplikationer relaterade till sjukhusvistelse, så kallad nosokomiell infektion.

K. pneumoniae kan orsaka en rad olika infektioner, bland annat lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och hud- eller sårinfektioner. Bakterien är resistent mot flera antibiotika, inklusive ampicillin och amoxicillin, vilket kan göra behandlingen av infektioner mycket svårare.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras en psoasabscess som en abscess (en encapsulerad samling av smittsamma vätskor) i muskeln iliopsoas, som består av två muskler, iliacus och psoas major. Abscessen kan vara bakteriell eller mykotisk (svamp) och orsakas av infektion från närliggande strukturer, blodburen infektion eller direkt spridning från en trauma. Symptomen på en psoasabscess kan inkludera smärta i låret eller flanken, feber, trötthet och minskad rörlighet. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och dränering av abscessen.

Fusobacteriuminfektioner är infektioner orsakade av bakterier från släktet Fusobacterium. Dessa bakterier är anaeroba och förekommer naturligt i människans mun, tarm och hud. Ibland kan de orsaka infektioner när de kommer in i kroppen genom sår eller skador. Fusobacteriuminfektioner kan vara allvarliga och behandlas vanligen med antibiotika.

Exempel på Fusobacteriuminfektioner är:

* Lemierre syndrom, en allvarlig infektion som ofta börjar som en halsinfektion och sprider sig till blodet och andra delar av kroppen.
* Peritonit, en livshotande inflammation i bukhinnan orsakad av en Fusobacteriuminfektion.
* Skålledsjuka (cellulit), en infektion i huden som kan vara svår att behandla och kräver ofta antibiotika.
* Ostitis, en beninfektion orsakad av Fusobacterium.

Fusobakterier kan också spela en roll i utvecklingen av tandlossning och cancer i munhålan.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

Amöbadysenteri är en infektionssjukdom i tarmen orsakad av amöban *Entamoeba histolytica*. Sjukdomen karaktäriseras av diarré, buksmärtor och vattentät eller blodig avföring. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer såsom tarmblödningar, tarminflammation och hål i tarmväggen (perforation). Amöbadysenteri är vanligast i områden med dålig sanitet och förekommer sällsynt i industrialiserade länder. Den smittas vanligtvis via kontaminert vatten eller mat.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

En amöbainfektion är en infektion som orsakas av en viss typ av encellig organism kallad amöba. Det finns många olika arter av amöbor, men de två huvudsakliga arterna som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica och Acanthamoeba.

Infektion med Entamoeba histolytica kan orsaka en allvarlig mag-tarminfektion som kallas amöbiasis. Symptomen på amöbiasis kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning och feber. I vissa fall kan infektionen leda till allvarligare komplikationer som tarmblödning, tarmsäckscystit (inflammation av tarmsäcken) eller amöbabesläktning (då parasiten sprider sig utanför tarmarna och orsakar abscesser i levern eller andra organ).

Infektion med Acanthamoeba kan orsaka en allvarlig infektion som kallas granulomatös amöbaskleros. Denna sjukdom drabbar främst immunförsvagna individer och kan leda till inflammation och skador på hjärnan, lungorna, levern och ögonen.

Behandlingen av amöbainfektioner beror på vilken art av amöba som orsakar infektionen och hur allvarlig sjukdomen är. För Entamoeba histolytica-infektioner används ofta läkemedel som tinidazol eller metronidazol, medan behandlingen av Acanthamoeba-infektioner kan vara mer komplex och innebära användning av flera olika läkemedel.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

Tylosin är ett makrolidantibiotikum som används inom veterinärmedicinen för behandling av olika bakteriella infektioner, särskilt hos djur som drabbas av respiratoriska eller enteritiska sjukdomar. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes och på så sätt stoppa dess tillväxt och förökning. Tylosin kan användas för behandling av infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar som exempelvis certain Staphylococcus-arter, Streptococcus-arter och Mycoplasma-arter. Det är viktigt att notera att användning av antibiotika, inklusive tylosin, bör ske under ledning av en veterinär för att minimera risken för resistensutveckling och för att säkerställa effektiv behandling.

Amebicides are a type of medication used to treat infections caused by Entamoeba histolytica, a species of amoeba that can cause dysentery and other gastrointestinal symptoms. Amebicides work by killing or inhibiting the growth of the amoebae, thereby eliminating the infection.

Examples of amebicides include:

* Metronidazole (Flagyl)
* Tinidazole (Tindamax)
* Chloroquine (Aralen)
* Paromomycin (Humatin)
* Iodoquinol (Yodoxin)
* Diloxanide furoate (Furamide)

These medications are usually given in pill or liquid form, and the dosage and duration of treatment may vary depending on the severity of the infection and the individual patient's medical history. It is important to follow the instructions of a healthcare provider when taking amebicides to ensure that the infection is properly treated and to minimize the risk of side effects.

It is also important to note that some of these medications can have serious side effects, especially if taken in large doses or for extended periods of time. Therefore, it is essential to use amebicides only under the supervision of a healthcare provider.

En periapikal abscess är en typ av tandabsCESS som orsakas av en infektion i pulpan (tandens levande del) och den omgivande tandköttet. Infektionen uppstår vanligtvis till följd av en obehandlad karies eller en skadad tand, vilket kan leda till nekros i pulpan och spridning av infektion till periapikala regionen (området runt tanden).

Periapikal abscess delas ofta upp i två typer: akut periapikal abscess och kronisk periapikal abscess.

1. Akut periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas plötsligt och orsakar stark smärta, svullnad, rodnad och ömhet i det drabbade området. Smärtan kan vara intensiv och kännas som stickande, pulsations- eller stötvis karaktär. Patienten kan också uppleva allmän sjukdomskänsla, feber och trötthet.

2. Kronisk periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas långsamt över tid och kan vara asymptomatisk eller orsaka mildare symptom jämfört med den akuta varianten. Patienten kan uppleva en smärta som uppstår vid tryck eller kyla, svullnad eller rodnad kan förekomma, men är ofta mer diskret än i den akuta varianten. I vissa fall kan puss bildas i munhålan eller på yttre huden.

Behandlingen av en periapikal abscess innebär vanligtvis en kombination av antibiotika för att behandla infektionen, dränering av abscessen och eventuellt en rotbehandling (endodontisk behandling) för att rensa och desinficerar kanalen i den drabbade tanden. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändigt om rotbehandling inte är möjlig eller ifall tanden inte kan återställas.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th edition) definieras en retrofaryngeal abscess som:

"En infektion i det retrofaryngeala utrymmet, vanligtvis orsakad av bakterieinfektion. Symptomen kan inkludera svullnad, smärta och försämrad rörlighet i halsen, feber, trötthet och svårigheter att svälja."

Retrofaryngeal abscess är en allvarlig infektion som kan hota luftvägarna och kräver akut medicinsk behandling. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från närliggande strukturer, såsom tonsillerna eller munhålan, eller som komplicerad komplikation till en respirationsstörning. Behandlingen innefattar ofta antibiotika och i vissa fall kan kirurgiskt avlopp behövas för att dränera abscessen.

En subfrenisk abscess är en infektion som orsakas av en samling av frånvarande, smittade vätska (pus) under fascien, den tunna skikt som täcker musklerna i buken. Den kan vara relativt liten eller mycket stor och kan orsaka allvarliga komplikationer om den inte behandlas korrekt.

Subfreniska abscesser uppstår vanligtvis som en komplikation till en infektion i buken, såsom appendicitis, diverticulit eller inflammation av tarmslemhinan (enterit). De kan också uppstå efter en skada eller ett sår i buken.

Symptomen på en subfrenisk abscess inkluderar smärta i buken, feber, trötthet, minskad aptit och ibland illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika för att behandla infektionen och dränering av abscessen genom en liten inkision eller med hjälp av en bildguidad procedur, såsom en CT-guidad aspiration eller en ultraljudsguidad drenage. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera abscessen och rensa området från infektion.

'Edwardsiella tarda' är en gramnegativ, aerob stam av bakterier som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Denna bakterie kan orsaka infektioner hos människor, främst hos personer med nedsatt immunförsvar, och kan leda till diverse kliniska manifestationer som bl.a. innefattar:

* Sepsis (blodförgiftning)
* Mjukvävnadsinfektioner (exempelvis hud- och sårinfektioner, lunghospitalism)
* Intraabdominala infektioner (exempelvis enterit, leverabsCESS, nekrotiserande enterokolit)
* Infektioner i centrala nervsystemet (exempelvis meningit, hjärnhinneinflammation)

Infektioner orsakade av 'E. tarda' är ovanliga, men kan förekomma hos individer med kompromitterad immunförsvar som exempelvis HIV-smitta, diabetes eller cancer. Infektionen sprids vanligtvis genom kontakt med infektiös vätska eller via konsumtion av kontaminerade livsmedel. Behandlingen av 'E. tarda'-infektioner innefattar antibiotikater som är aktiva mot gramnegativa bakterier, exempelvis ciprofloxacin, trimetoprim/sulfametoxazol eller ceftazidim.

Metronidazol är ett antibiotikum och antiprotozoalt läkemedel som används för att behandla en rad olika infektioner orsakade av bakterier eller parasiter. Det fungerar genom att störa bakteriens eller parasitens DNA, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion.

Metronidazol är verksamt mot anaeroba bakterier (bakterier som kan leva utan syre) och vissa protozoer (en typ av encellig organism). Det används ofta för att behandla infektioner i mag-tarmkanalen, lungor, hud, ben och artärer. Det kan också användas för att behandla parasitiska infektioner som giardiasis och trichomoniasis.

Läkemedlet ges vanligen per oral (som en tablett eller en kapsel), intravenöst (direkt in i blodbanan) eller lokal till exempel som en vaginal cream. Vid användning av metronidazol kan det förekomma biverkningar som illamående, kräkningar, förlust av aptit, huvras och smakförändringar. I sällsynta fall kan det även uppstå neurologiska biverkningar som yrsel, störningar i balansen, förvirring och yrsel.

Levermikrosomer är en typ av cellstruktur i levern som består av cellorganeller, specifikt endoplasmatiskt retikulum (ER) och mitokondrier. De är involverade i det leverns funktioner, inklusive metabolismen av läkemedel och toxiner. Mikrosomen är rika på enzymer som kan modifiera och bryta ned kemiska föreningar, såsom cytochrom P450-enzymkomplexet, vilket gör dem viktiga i farmakokinetiken av läkemedel.

Leverregeneration (eller hepatisk regenerering) är den förmåga som levern har att återställa sig själv efter skada eller delvis bortoperation. Denna process innebär att leverceller, framförallt levercellerna kända som hepatocyter, delar sig och bildar nya celler för att ersätta de skadade eller borttagna cellerna. Denna förmåga är mycket stark hos levern jämfört med andra organ i kroppen. Leverregeneration kan ske så länge som det finns livskraftiga leverceller kvar efter skadan, och den kan vara fullbordad inom några veckor eller månader beroende på omfattningen av skadan.

'Halsböld' är ett medicinskt begrepp som refererar till svullnad eller inflammation i struphuvudet (larynx) eller övre delen av luftstrupen (trachea). Det kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektioner, allergi, irritanter eller trauma. Symptomen på halsböld kan inkludera heshet, hosta, smärta vid sväljning, andnöd och ibland även feber. I allvarliga fall kan halsböld leda till andningssvårigheter och kräva akut medicinsk behandling.

En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.

Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.

Fettlever, også kjent som nonalcoholisk fettsykelhepatitt (NAFLD), er en tilstand der fedt akkumulerer i leveren i fravær av alkoholmisbruk. NAFLD omfatter en bred spektrum av skader på leveren, fra en simplere fedtføyning i leveren (hepatosteatose) til skade som fører til leverinflammasjon og skarrelever (nonalcoholisk steatohepatitt eller NASH), og kan enda føre til levercirrhose og leverfungsiell insuffisiens. Dette skjer på grunn av en ubalanse mellom fedtinnslag og fedtavlaging i leveren, som kan være forårsaket av mange faktorer, inkludert overvikt/fetme, metabolisk sykdom, type 2-diabetes, høyt kolesterol, hjerte-kar-lidelser og genetiske faktorer.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

'Entamoeba' är ett släkte encelliga eukaryota organismer som tillhör gruppen amöbor. De flesta arterna lever som kommensaler eller saprofyter i tarmen hos djur, inklusive människor. Men det finns också parasitiska arter som kan orsaka sjukdomar.

Den mest kända art i släktet är Entamoeba histolytica, som kan orsaka en allvarlig tarmsjukdom som kallas amöbias eller entamoebias. Denna parasit infekterar ofta personer i länder med sämre sanitära förhållanden och sprids via kontaminierad mat och vatten. Infektionen kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall leda till livshotande komplikationer som tarmperforering eller leverabsCESS.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker en infektion med Entamoeba histolytica, särskilt om man har rest till ett land där sjukdomen är vanligare än i Sverige. Behandlingen består ofta av antibiotika och behandlingen bör ske under läkarvård.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Endoftalmit är en allvarlig infektion i ögats inre, vanligen orsakad av bakterier eller svampar som kommer in genom ett sår eller en operation. Infektionen kan leda till synsförlust om den inte behandlas omedelbart och effektivt. Symptomen på endoftalmit kan inkludera smärta, rödhet, ökad känslighet för ljus, sänkt syn, skvrnit i synfältet och inflammation i ögat. Behandlingen består vanligen av intravitreala injektioner med antibiotika eller kirurgiskt avlägsnande av infekterat vitt legeme.

'Fusobacterium' är ett släkte av grampositiva, anaeroba bakterier som förekommer naturligt i människans mun och tarm. Det finns flera olika arter av Fusobacterium, men två av de vanligaste är F. nucleatum och F. necrophorum.

Fusobacterium-arterna kan vara en del av den normala munfloran, men de kan även orsaka infektioner när de överväxer eller kommer in i andra kroppsdelar. Infektioner med Fusobacterium kan vara allvarliga och förekommer ofta hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan orsaka sjukdomar som lunginflammation, blodförgiftning (sepsis), hudinfektioner och intraabdominala infektioner.

F. nucleatum har också visats vara starkt kopplat till tandlosshet och cancer i munhålan, särskilt i kolonrectalcancer. Forskning pågår för att undersöka om det finns en orsakssamband mellan Fusobacterium-infektioner och cancerutveckling.

Trofozoit är en aktiv, feedande form av en encellig organism, särskilt en protozoo. Det är den feeding stadium där protozoen äter och växer före reproduktionen. Trofozoiter hittas ofta i värddjuret eller i ett värdvävnad, beroende på protozoens livscykel. Ett exempel på en sjukdom som orsakas av en trofozoit är giardiasis, som orsakas av Giardia lamblia.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Strålsvampsjuka, även känt som blastomycosis, är en infektionssjukdom orsakad av svampen Blastomyces dermatitidis. Denna sjukdom är sällsynt men kan vara allvarlig eller livshotande, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Infektionen uppstår vanligtvis när en individ andas in sporer från den luftburen svampen, som främst förekommer i fuktiga jordar i söta och tempererade klimatzoner. När sporerna når lungorna kan de orsaka infektion och inflammation, vilket kan leda till symtom som hosta, andfåddhet, feber, trötthet och värk. I vissa fall kan sjukdomen spridas från lungorna till andra delar av kroppen, såsom hud, benmärg och centrala nervsystemet, vilket kan leda till allvarliga komplikationer.

Diagnos av strålsvampsjuka ställs vanligtvis genom att undersöka patientens andningsvätskor eller vävnadsprover med mikroskopi, kultur eller molekylärbiologiska tekniker. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som administreras under en längre tidsperiod för att eliminera svampen och förebygga komplikationer.

Taiwan, officially known as the Republic of China (ROC), is not typically defined in medical terms as it is a political entity. However, when discussing health issues and medical care in Taiwan, it is often described as:

1. A sovereign state in East Asia, with a highly developed healthcare system.
2. A country with universal healthcare coverage, where the government plays a significant role in funding and regulating healthcare services.
3. Home to advanced medical research institutions and world-class hospitals, particularly in Taipei.
4. A popular destination for medical tourism, particularly for cosmetic surgery, dental care, and traditional Chinese medicine.
5. A country that has been successful in controlling infectious diseases and addressing public health issues, such as tobacco control and road safety.
6. A region with unique health challenges, such as those related to air pollution and the spread of tropical diseases.

En parodontal abscess är en sorts tandabscess som bildas i tandköttet (parodontium) kring en eller flera tänder. Den orsakas vanligtvis av en bakterieinfektion som uppstår när tandköttet inflammerats och börjar nekrosa, vilket kan ske till följd av dålig oral hygien, tandcaries eller andra former av mun- och tandsjukdomar.

Parodontal abscess kan också uppstå som en komplikation efter en tandbehandling eller en skada på tanden eller tandköttet. Symptomen på en parodontal abscess innefattar ofta smärta, svullnad, rödhet och ömhet i munnen, särskilt kring den berörda tanden. Andra symtom kan vara dålig andedräkt, feber och en allmän känsla av sjukdom.

Behandlingen av en parodontal abscess innebär ofta att bakterierna i området dränes och tanden desinficeras, vilket kan kräva en kirurgisk ingrepp. I vissa fall måste den berörda tanden extraheras ifall den inte kan räddas. Preventivt kan god oral hygien hjälpa till att förebygga parodontal abscess genom att minska mängden bakterier i munnen och undvika inflammation i tandköttet.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

Clostridium difficile (C. difficile) eller klövröta är en typ av bakterie som kan orsaka diarré och buksmärtor, särskilt hos personer som har varit inlagda på sjukhus eller som har tagit antibiotika. När dessa bakterier frodas i tarmen kan de producera en toxin som orsakar svullnad och skador på tarmslemhinnan, vilket leder till diarré och andra symtom. I allvarliga fall kan klövröta leda till komplikationer såsom kolit (tarmsjukdom) eller tarmperforation (genomborrning av tarmen).

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

'Sugning' er en medisinsk behandlingsmetode hvor et vakuum skabes for å fjerne væsker eller luft fra et område i kroppen. Denne metoden brukes ofte i medisinske tilfeller som å lage dråner under operasjoner, å avvase edema (svulst) eller å fjerne infeksjonsmateriale fra sår og sår. Sugning kan også være en del av behandlingen for å hjelpe med å fjerne luft fra lungsrammen ved respiratorisk distress syndrom (RDS).

"Bacteroides infektioner" är en medicinsk term som refererar till infektioner orsakade av bakterier från släktet Bacteroides. Dessa bakterier är vanligt förekommande i människans tarmflora och bidrar till nedbrytningen av komplexa kolhydrater. I sällsynta fall kan de dock orsaka infektioner, ofta när individens immunförsvar är nedsatt eller när bakterierna spridits utanför tarmen, till exempel efter en operation eller som en komplikation till en annan sjukdom.

Bacteroidesinfektioner kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika. Vanliga symtom på Bacteroides infektion inkluderar smärta, svullnad och rödhet på den drabbade områden, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av Bacteroides infektioner består vanligen av starka antibiotika som är verksamma mot anaeroba bakterier, såsom metronidazol eller carbapenemer. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera infektionen och förebygga spridning till andra kroppsdelar.

"Drug-Induced Liver Injury" (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This can include both prescription and over-the-counter drugs, as well as herbal and dietary supplements. The injury can range from mild abnormalities in liver function tests to severe liver failure, which may require a liver transplant. DILI is considered a significant medical problem because it is a common cause of acute liver failure and is responsible for a substantial number of cases of liver injury each year.

The exact mechanism by which drugs induce liver injury is not fully understood, but it is thought to involve a combination of factors such as the drug's chemical structure, dose, duration of use, and individual patient characteristics. Some drugs are more likely to cause liver injury than others, and certain populations, such as those with underlying liver disease or who are taking multiple medications, may be at increased risk.

Symptoms of DILI can include jaundice (yellowing of the skin and eyes), fatigue, abdominal pain, nausea, vomiting, and dark urine. Diagnosis is typically made based on a combination of clinical symptoms, laboratory test results, and imaging studies. In some cases, a liver biopsy may be necessary to confirm the diagnosis.

Treatment for DILI generally involves discontinuing the offending medication and providing supportive care, such as addressing any underlying medical conditions and managing symptoms. In severe cases, hospitalization and intensive care may be required. Recovery from DILI is often complete, but in some cases, liver damage may be permanent or lead to chronic liver disease.

'Empyem' är en medicinsk term som refererar till en infektion i en sluten kroppsstruktur, vanligtvis en kavitet eller en säck som bildas efter vätskeansamling. Det innebär en akut eller kronisk infektion av en klar, geléartad eller ärrformad encapsulerad vätska som innehåller nekrotiserat vävnadsmaterial, leukocyter (vita blodkroppar), och bakterier. Detta kan inträffa i olika kroppsregioner såsom lungorna (pleurautrymme), hjärnan (empyem i subduralrummet eller epiduralrummet) eller i buken (peritonealcaviteten). Empyem behandlas ofta med antibiotika, dränering och ibland kirurgi.

Jodokinol är inte en etablerad medicinsk term eller ett känt läkemedel. Det verkar som om det kan vara en förväxling med något annat, möjligen jodixanol, som är ett kontrastmedel som används vid vissa medicinska undersökningar, till exempel av hjärtat eller kärlen.

I sådana fall innehåller jodixanol jod, som är ett grundämne som används för att göra kontrastmedlet synligt på röntgenbilder. Det är viktigt att specificera korrekt namnet av ett läkemedel eller en substans när man ställer medicinska frågor, för att undvika missförstånd eller felinformation.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.