"Leverfläck" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanlig pigmentering eller fläck på huden som har en brunaktig färg och kan variera i storlek. Denna fläck kan vara present från födseln eller utvecklas under livet. Leverfläckar kallas även "kaffebruna fläckar" eller "lentigo". De uppstår ofta på solexponerade områden, men kan också förekomma på andra ställen på kroppen.

Leverfläckar är i allmänhet ofarliga och behöver inte behandlas, men det är viktigt att besöka en läkare om man upptäcker några förändringar i storlek, form eller färg på en leverfläck. Det kan vara tecken på en ondartad hudförändring som behöver undersökas och behandlas.

Enligt American Academy of Dermatology (AAD) är en "Ota nevus" eller "Ota's nevus" definierad som en typ av pigmentförändring i huden och slemhinnan, även känd som en naevus of color. Denna speciella form av naevus orsakas av en ökning av melanocyter (pigmentbildande celler) i huden runt ögat och på kinden. Ota nevus är vanligare hos asiatiska kvinnor än hos män, och ofta uppträder den under barndomen eller tidiga tonåren.

I allmänhet är en Ota nevus asymmetrisk med oregelbundna kanter och varierande färg från ljust brunt till mörkt blått eller svart. Den kan även infiltrera slemhinnor, såsom ögonlocken, skleran (den vita delen av ögat) och mukosan ( den slimhinna som tapetserar munnen, näsa och genitalier).

Även om de flesta Ota nevus inte är cancerogeni kan de i sällsynta fall utvecklas till en form av ögonskörtelcancer (melanom). Därför bör alla personer med en Ota nevus regelbundet undersökas av en dermatolog eller ögonläkare för att upptäcka eventuella tecken på onormal växt eller förändringar.

"Nevus sebaceous of Jadassohn" er en ikke-cancerhørende hudlæsion, der typisk viser sig ved fødslen eller opstår i de første år af livet. Det karakteriseres ved en velafgrænset, overjordisk forandring med et gulligt til orangefarvet udseende og en kroget eller pletvis surfacestruktur. Nevus sebaceous of Jadassohn findes hyppigst på hovedet (især panden) og ansigtet, men kan forekomme i andre områder af kroppen også.

Denne type nevus indeholder forøgede mængder af sebaceous glande (svettekirtler), hårfollikler og nerveendings. Som regel er denne læsion ikke smertefuld eller ubehagelig, men den kan være følsom over for berøring eller tryk.

I sjældne tilfælde kan nevus sebaceous of Jadassohn udvikle sig til at inkludere andre typer hudlæsioner, herunder cancer, såsom basalcelkarzinom eller syfilis-lignende keratosis. Derfor bør disse læsioner overvåges regelmæssigt af en læge for at sikre tidlig opdagelse og behandling af enhver malignt potentiale.

Dysplastic Nevus Syndrome (DNS) är ett medfött tillstånd som kännetecknas av en abnormalitet i hudens pigmentproducerande celler, melanocyterna. Detta leder till att personen utvecklar atypiska nevi (mole), även kallade dysplastiska nevi. Dessa nevi är ofta större än vanliga nevi, oregelbundet formade och kan ha varierande färger.

Det finns två typer av DNS: klart definierat Dysplastic Nevus Syndrome (CDDS) och familjärt atypisk nevussyndrom (FANS). CDDS innebär att en person har minst tio dysplastiska nevi och en nära släkting med melanom. FANS innebär att tre eller fler familjemedlemmar har dysplastiska nevi utan att någon av dem har haft melanom.

Personer med DNS har en ökad risk för att utveckla malignt melanom, en form av hudcancer som kan vara livshotande om den inte upptäcks och behandlas tidigt. Det är viktigt för personer med DNS att regelbundet kontrollera sin hud och söka medicinsk expertis om de upptäcker några förändringar i sina nevi eller utvecklar nya, ovanliga eller snabbt växande mole.

Intradermal nevus, också känt som intradermalt naevus eller compound naevus, är en typ av hudmärke (naevus) som utvecklas i hudens djupare lagert, det intradermala vävnadsområdet. Detta skiljer sig från andra typer av hudmärken, såsom compound naevi och melanocytna naevi, som delvis eller helt utvecklas i det översta lagret av huden (epidermis).

Intradermala nevi består av samlingar av pigmentproducerande celler, kallade melanocyter, och andra celler som bildar små knutor eller klumpar under huden. Dessa kan vara runda, ovala eller asymmetriska i formen och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter. De tenderar att ha en brun, svart, rosa eller köttfärgad färg, beroende på deras läge och mängden melanin de innehåller.

Även om intradermala nevi generellt sett är ofarliga, kan de i sällsynta fall utvecklas till cancerösa tumörer, såsom melanom. Därför rekommenderas regelbundna kontroller och undersökningar av alla typer av hudmärken, inklusive intradermala nevi, för att upptäcka eventuella förändringar eller tecken på cancer i ett tidigt skede.

'Nevus' är ett medicinskt begrepp som refererar till en benign (godartad) hudförändring eller födelsemärke. Det finns olika typer av nevus, beroende på vilka celltyper som är involverade och hur de ser ut under mikroskopi.

'Epithelioid nevus' är en specifik typ av nevus som karaktäriseras av att ha celler med en epitelioid form, det vill säga celler som har en rund till oval form och ett distinkt, sfäriskt cellkärn. Epithelioid nevus kan vara närvarande i olika hudlokaler, men de är vanligast i ansiktet och på huvudet.

'Spindelcellsnäves' (eller 'spitz Nevi') är en annan typ av benign nevus som karaktäriseras av att ha celler med långa, smala utskott som liknar spindelben. Spindelcellsnävsen är vanligast hos unga individer och tenderar att vara belägna på armar och ben.

Det är värt att notera att både epithelioid nevus och spindelcellsnäves kan ha ett liknande utseende under mikroskopi som vissa former av cancer, så det är viktigt att en patolog specialiserad på hudsjukdomar granskar proverna för att säkerställa en korrekt diagnos.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

Enligt Mayo Clinic definieras en pigmentnev (pigmenterad naevus) som en vanlig hudförändring som består av samlingar av celler (melanocyter) som producerar pigment (melanin). Dessa celler är normalt spridda över hela kroppen, men i en pigmentnev har de koncentrerat sig till ett specifikt område. Detta ger upphov till en liten, oftast brunaktig fläck eller knöl på huden.

Pigmentnevi är vanliga och tenderar att vara ofarliga, men vissa typer kan ha potential att bli cancerartade (maligna melanocytna nevi). Det är viktigt att regelbundet kontrollera huden för några tecken på onormal utveckling eller förändringar i en pigmentnev, såsom asymmetri, oregelbundenhet i form och kant, variation i färg, storlek eller utseende, eller om den börjar blöda, svullna eller skada. Om någon av dessa tecken upptäcks bör du genast söka medicinsk expertis hos en dermatolog.

Basalcellsnevussyndrom (BCNS) är en genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i tumörsuppressorgenen PTCH1 eller, mer sällan, i SUFU eller PCRH1A. Den kännetecknas av många basalcellscancer (BCC) och benigna sk tankar, såsom nevus cell carcinoma (NCC), med en tendens att utvecklas redan under ung ålder. BCNS kan också ge upphov till andra typ av cancerer som exempelvis medulloblastom och hudcancer.

Personer med BCNS har ofta ett typiskt utseende med många pigmentförändringar på huden, såsom nevus (fläckar) och fibroma (knölar). Dessa förändringar kan vara små och diskreta eller stora och upphöjda. De flesta personer med BCNS utvecklar också cystiska, benigna hudtumörer som kallas trichoepitheliom.

BCNS är en ärftlig sjukdom som följer autosomalt dominant arvsmönster, vilket betyder att det räcker med att en av föräldrarna har BCNS för att barnet ska ha en risk på 50% att ärva sjukdomen.

Melanom är en form av cancer som utvecklas i hudens pigmentceller, kallade melanocyter. Det är den allvarligaste typen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte upptäcks och behandlas i tid. Melanom kännetecknas vanligtvis av en förändring eller nybildning av ett pigmenterat hudmärke, som kan variera i storlek, form, färg och struktur. Det kan även uppstå på slemhinnor, ögon och andra delar av kroppen som innehåller melanocyter.

Faktorer som kan öka risken för melanom innefattar:

* Överdrivet solexponering eller solbränna under livet
* Ljus hudtyp (type I eller II)
* Förekomst av många mole eller stora atypiska mole
* Personer med många solbrännor under bar barn- och ungdomsålder
* Anamnes om tidigare melanom eller andra typer av hudcancer
* Familjehistoria med melanom (ärftlig predisposition)

Det är viktigt att uppsöka läkare om man observerar några ovanliga förändringar i sina hudmärken, såsom asymmetri, oregelbundna kanter, skiftande färg, storlek över 6 mm eller en ulceration. Tidig upptäckt och behandling av melanom ökar chansen till fullständig bot.

'Ansiktstumörer' refererar till olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i ansiktsregionen. Detta inkluderar både hudcancer och djupare liggande cancersjukdomar. Några exempel på olika typer av ansiktstumörer är basalcellskancer, plattcellsskancer, svartskinnscancer (melanom), andras kinds carcinom och sarkom. Varje typ av ansiktstumör har sin egen orsak, riskfaktor, behandling och prognos. De flesta ansiktstumörerna kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt, men vissa typer kan vara mer aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

'Hårbotten' refererar till den del av huvudet där håret utgår ifrån. Den medicinska termen för hårbotten är "vertex" eller "scalp vertex". Det kan också användas för att beskriva det område på en kroppsdel, som i fallet med en man, ofta är det första området där mönsterbart skäggväxt minskar eller upphör. Vidare kan termen 'hårbotten' användas för att beskriva den punkt på huvudet som har lägst höjd och som ligger närmast nacken.

Dermoskopi, även känt som dermatoskopi eller epiluminescensmikroskopi, är en icke-invasiv metod för att undersöka huden med hjälp av ett speciellt instrument som kallas dermatoskop. Dermatoskopet används för att klart se strukturer och mönster i huden, särskilt i hudvävnader som är svåra att uppskatta med blotta ögat, såsom pigmentmängd, blodkärl och andra strukturer i hudens översta lagret.

Den vanligaste användningen av dermoskopi är för att undersöka möjliga melanomer eller andra former av hudcancer. Genom att titta på de specifika mönstren och strukturerna i en hudmole kan en läkare få ett bättre förståelse för om den är cancerös eller inte, vilket kan underlätta tidig detektering och behandling av hudcancer.

Dermoskopi är en viktig del av dermatologisk undersökning och diagnostik och används ofta i kombination med andra metoder, såsom klinisk bedömning och histopatologi (mikroskopisk undersökning av vävnadsprover).

Iris tumörer är ovanliga och kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan vara primära, vilket betyder att de utgår ifrån irisvävnaden själv, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig till irisen från en annan del av kroppen.

En typ av godartad iristumör är en nevus, som kan vara pigmenterad eller icke-pigmenterad. En pigmenterad nevus kallas även för Lisch nodus och är vanlig hos patienter med neurofibromatosis typ 1.

En elakartad iristumör är ofta en iriskarcinom, som kan vara av olika typer såsom melanom, adenokarcinom eller sarcom. Dessa tumörer kan inkrastra i ögats kamrar och leda till komplikationer såsom glaukom och ögats funktionsnedsättning.

Behandlingen av iristumörer beror på typen, storleken, läge och om tumören är godartad eller elakartad. Behandlingsalternativen kan innefatta observation, laserkoagulering, kirurgisk excision eller strålbehandling.

Ett hamartom är en benign (godartad) tumör som består av välväxt, men missformad och felplacerad vävnad, som normalt finns i området där tumören utvecklas. Hamartomer kan förekomma inne i kroppen eller under huden och de kan variera mycket i storlek. De är vanligtvis stationära och ger sällan symtom, men i vissa fall kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats, till exempel om de trycker på nerver eller blodkärl. Hamartomer kan förekomma var som helst i kroppen, men de är vanligast i huden, levern, lungorna, hjärtat och centrala nervsystemet.

Medicinskt talat är 'hårfärg' den naturliga färgen på en persons hår, som bestäms av två pigment: eumelanin och feomelanin. Eumelanin kan vara svart eller brunt, medan feomelanin ger en röd- eller gulaktig ton. Den kombinationen och mängden av dessa två pigment bestämmer den individuella hårfärgen.

Det finns också andra faktorer som kan påverka hårfärgen, såsom genetiska mutationer och åldrandeprocessen. Vissa sjukdomar eller mediciner kan också orsaka förändringar i hårfärgen.

'Lentigo' är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av pigmentförändring i huden. Det är en liten, vanligtvis plan (platt) fläck med ökat pigment (brunt, svart eller grått), ofta orsakad av solskador. Lentigoer kan variera i storlek och antal och de kan förekomma över hela kroppen, men de är vanligast på ansikte, hals, övre extremiteter och baksidan av händer och armar.

Det finns också en speciell form av lentigo som kallas 'lentigo maligna', vilket är en tidig form av hudcancer som kan utvecklas till melanom om den inte behandlas. Lentigo maligna tenderar att vara större än vanliga lentigoer och har ofta oregelbundna kanter och variation i färg.

Det är viktigt att notera att om du upptäcker några ovanliga eller snabbt växande pigmentförändringar i din hud, ska du söka medicinsk expertis för att få en korrekt diagnos och behandling.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Hyperpigmentering är ett medicinskt tillstånd där huden blir övermättad med melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Detta resulterar i att en del eller all hud ser mörkare ut än normalt. Orsakerna till hyperpigmentering kan vara många, inklusive solskador, hormonella förändringar (som under graviditet eller vid användning av vissa mediciner), akne, eksem och andra hudinflammationer, ärr efter sår eller operationer, eller som en följd av vissa sjukdomar eller behandlingar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk hyperpigmentering). Behandlingen beror på orsaken till hyperpigmenteringen och kan innefatta användning av skinnblekande preparat, kemisk peeling, laservätskor eller mekaniska metoder som mikrodermabrasion.

'Solsken' eller 'solljus' är ett begrepp som ofta används i en mer vardaglig kontext än inom medicinen, men det kan ändå ha relevans inom vissa medicinska sammanhang. I allmänhet avser solsken det ljus som strålar fram från solen och reflekteras av jordens atmosfär.

Inom en medicinsk kontext kan solsken ha en positiv effekt på vår psyke och välbefinnande, och kan hjälpa till att förbättra sömnen och stära upp kroppens inre klocka (cirkadiska rytmer). Solsken är också den naturliga källan till ultraviolett strålning (UV-strålning), som leder till produktionen av vitamin D i huden. Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskelfunktion och immunsystemet.

Emellertid kan alltför mycket UV-strålning också vara skadligt och leda till hudcancer och ögonproblem som grå starr (katarakt) och solskador på näthinnan (retinapati). Därför är det viktigt att skydda huden och ögonen när man utsätts för direkt solljus, särskilt under de tider på dagen då UV-strålningen är som starkast.

Porokeratos är ett medfött hudsjukdom som kännetecknas av att det bildas smala, linjära eller kartformade skorpor (plackar) på huden. Dessa skorpor orsakas av en abnormalitet i hudens barrierfunktion och kan vara belagda med fjällande hud, ökad känslighet för irritation och infektion samt i vissa fall neva (små blåaktiga fläckar). Porokeratos kan förekomma överallt på kroppen men är vanligast på huvudet, ansiktet, handflatorna och plantarna. Det finns olika former av porokeratos, men den vanligaste formen kallas porokeratos typ Mibelli. Sjukdomen är ofta ofarlig men kan i sällsynta fall vara ett tecken på en underliggande genetisk störning eller associeras med andra hud- eller inre sjukdomar. Behandlingen av porokeratos kan bestå av topiska preparat, kirurgi eller laserterapi beroende på svårighetsgrad och lokalisation.

Hudpigmentering refererer til den naturlige eller ændrede fremtoning af hudens farve, som skyldes forskellige typer af pigmenterende celler og deres produktion af melanin. Melanin er et brunt-sort pigment, der produceres af cellsenkader kaldet melanocyter. Der findes forskellige typer af melanin, herunder eumelanin (som giver huden en brun farve) og feomelanin (som giver huden en gylden eller rødlig farve).

Forandringer i hudpigmentering kan skyldes forskellige faktorer, herunder genetiske forskelle, alder, solskinseksponering og visse medicinske tilstande eller behandlinger. For eksempel kan overdreven eksponering for ultraviolet lys fra solen eller sengesolbåde føre til øget produktion af melanin, hvilket resulterer i brune pigmentflekker på huden, også kendt som solskoldbrændinger. Andre medicinske tilstande, såsom vitiligo og albinisme, kan forårsage mangel på melanin og resultere i forandringer i hudpigmentering.

I alt, hudpigmentering er en proces, der involverer produktionen og fordelingen af melanin i huden, som kan have en betydelig indvirkning på individets ydre fremtoning og sundhed.

Solskador, även känd som aktinisk keratos eller actinic keratosis, är en hudförändring orsakad av för mycket ultraviolett strålning (UV-strålning) från solen eller solbrännaapparater. Detta leder till skador på DNA i hudcellerna och kan utvecklas till hudcancer om de inte behandlas.

Solskador visar sig oftast som rödaktiga, rosa eller bruna, torra, skrovliga fläckar eller knölar på huden, vanligtvis på ansikte, öron, baksidan av händerna, underarmarna och andra delar av kroppen som utsätts för solen. De kan vara små eller stora, enstaka eller flera, och de kan kännas lite upphöjda eller grova om man rör vid dem.

Det är viktigt att besöka en läkare om du anar att du har solskador, eftersom det finns olika behandlingsalternativ som kan hjälpa att förebygga att de utvecklas till cancer. För att undvika solskador och andra skador på huden orsakade av UV-strålning bör du alltid använda solskydd, särskilt när solen är starkast, och undvika att bränna dig.

'Bindehauttumoren' er en allment brukt betegnelse for tumorer som utvikler seg i bindehinden (conjunctiva), den slimhinn som tapper over øyet og på innersiden av øyelidder. Bindehinden har flere celltyper, noen er epitelceller og andre er bindgevinsceller. Tumorer kan utvikle seg fra begge typer celler.

Tumorer i bindehinden kan være godartet (benigne) eller ondeartet (maligne). Godartede tumorer vokser løsere og har mindre tendens til å sprete seg til andre kroppdeler, mens ondeartede tumorer vokser raskt, kan invadere omkringliggende væv og kan metastasere til andre kroppdeler.

En av de vanligste godartede bindehindetumorane er nevus (mole), som ofte ser ut som en flat, brun flekk på bindehinden. Andre typer inkluderer fibrom, lipom og adenom.

Ondeartede tumorer i bindehinden kan være primært eller sekundært. Primær bindhindetumor er en tumor som utvikler seg direkte fra bindehindens celler. Sekundær bindhindetumor er en tumor som har spredt seg til bindehinden fra en annen del av kroppen. De vanligste typer på ondartede primære bindhindetumorer inkluderer squamous cell carcinoma, melanoma og adenocarcinoma.

Behandlingen av bindhinnetumorer avhenger av typen, størrelsen, lokasjonen og om det er spredning til andre kroppdeler. Behandlingsmuligheter kan inkludere kirurgisk fjernelse, strålebehandling, kjemoterapi eller en kombinasjon av disse behandlingene.

'Ekrina körtlar' är en medicinsk term som refererar till speciella typer av svettkörtlar i huden. De är uppkallade efter den skotske anatomisten William Eck (1758-1810) och producerar ett salt- och proteinrikt sekret som hjälper till att reglera kroppstemperaturen och skydda huden.

Ekrina körtlar finns över hela kroppen, men de är speciellt koncentrerade i handflatorna, fotsulorna, pannan och underarmarna. De skiljer sig från de mer vanliga apokrina svettkörtlarna, som främst återfinns i axillar- och genitalregionen, genom att de inte innehåller körtelceller som producerar lugnt protein.

Ekrina körtlars funktion kan påverkas av olika faktorer, såsom hormonförändringar, stress, värme och mediciner. Överaktivitet hos ekrina körtlar kan leda till ett ökat svettutflöde, vilket kan vara en besvärande symptom i vissa sjukdomstillstånd som exempelvis hyperhidros.

Hemangiomi är benägna att utvecklas hos spädbarn och är de vanligaste blodkärls tumörerna hos barn. De karaktäriseras av överdriven tillväxt av blodkärl i ett område under de första levnadsåren.

Hemangiomi kan delas in i två typer:

1. Platt hemangiom (kapillärt hemangiom): Detta består av små, platta blodkärl och tenderar att vara lokaliserade till huden eller slemhinnor. De flesta platta hemangiomi förblir små och försvinner spontant under de två första levnadsåren.

2. Djupt hemangiom (kavernos hemangiom): Detta består av större blodkärl och tenderar att vara belägna djupare i huden eller inre organ. De kan växa kraftigt under de första levnadsåren, men de flesta minskar sedan i storlek och försvinner gradvis över tid.

I vissa fall kan hemangiomi orsaka komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader. I dessa fallen kan behandling vara aktuell, till exempel med läkemedel, laserbehandling eller kirurgi.

Pigmentstörningar är medicinska tillstånd där det förekommer förändringar i hudens färg eller pigmentering. Det kan bero på en ökad eller minskad produktion av melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon sin färg.

Det finns två huvudsakliga typer av pigmentstörningar: hypopigmentering och hyperpigmentering. Hypopigmentering innebär en minskad produktion av melanin, vilket orsakar ljusare hudfläckar än omgivande hud. Det kan exempelvis orsakas av vitiligo eller födelsemärken.

Hyperpigmentering innebär en ökad produktion av melanin, vilket ger mörka fläckar på huden. Det kan orsakas av solexponering, akne, ärrbildning, hormonella förändringar under graviditet eller som en biverkan till vissa mediciner.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormala förändringar i hudfärgen eller pigmenteringen, särskilt om det uppstår plötsligt eller snabbt ökar i utsträckning.

'Tumörer, adnexa och hudbihang' refererar till abnorma vävnadsväxt eller massa i de tillhörande områdena. Adnexa inkluderar strukturer som är relaterade till reproduktionssystemet, såsom blygdläpparna, äggstockarna och prostata. Hudbihang inkluderar svettkörtlar, hårfolliklar och körtelstrukturer som öronen och näsa. Tumörer i dessa områden kan vara godartade (icke-cancer) eller elakartade (cancer). Godartade tumörer växer långsammare, är mindre aggressiva och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen. Elakartade tumörer däremot kan vara invasiva och metastaserande, vilket innebär att de kan spridas till andra organ eller vävnader i kroppen. Symptomen på tumörer i adnexa och hudbihang kan variera beroende på platsen och typen av tumör, men kan omfatta smärta, svullnad, utflöde eller förändringar i hudens utseende.

"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.

Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.

Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.

Sturge-Weber syndrom (SWS) är en sällsynt neurologisk och hudrelaterad genetisk sjukdom som kännetecknas av en nonvenerisk, kapillär malformation i ansiktet (portvinsstämpel), ofta tillsammans med abnormiteter i hjärnan och ögonen. Sjukdomen orsakas av mutationer i PORCN-genen och är vanligtvis sporadisk, det vill säga den uppstår spontant snarare än att ärvas från föräldrar.

Huvudsymptomen på SWS innefattar:

1. Portvinsstämpel (naevus flammeus): En rödaktig eller purpurröd, ofta enflammad hudförändring som vanligtvis täcker ansiktets ena sida och kan sträcka sig till ögonbrynen, näsa, kind och/eller tinningar.

2. Hjärnrelaterade symtom: Abnormiteter i hjärnbarken (leptomeningeala angiomatoser) som kan leda till epilepsi, migrän, försämrad kognition, motoriska svårigheter och i vissa fall hemiatrofi (halva kroppen kan bli mindre än den andra).

3. Ögonsymtom: Glaukom (grön starr) som orsakas av ökad tryck i ögat, kan leda till synnedsättning eller blindhet om det inte behandlas.

Sjukdomen kan variera mycket i svårighetsgrad mellan individer, och prognosen beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarligt de är påverkade. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att kontrollera epilepsi och ökad tryck i ögat, samt eventuellt kirurgi för att korrigera hjärn- eller ögonrelaterade problem.

Eye color is a physical trait that determines the appearance of the iris, which is the colored part of the eye. The color of the iris is determined by the amount and type of pigment (melanin) present in the iris tissue. There are several genes that contribute to eye color inheritance, but the two main genes are OCA2 and HERC2.

The different eye colors can be generally categorized as:

* Brown eyes: These are the most common eye color worldwide, and they result from a high amount of melanin in the iris.
* Blue eyes: This eye color is caused by a lack of pigment in the front part of the iris, which allows the light-scattering properties of the underlying tissue to be visible, giving the eye a blue appearance.
* Green eyes: These are relatively rare and result from a moderate amount of melanin combined with a golden tint produced by lipochrome (a yellowish pigment) in the iris.
* Gray eyes: This eye color is caused by a low amount of melanin and a high concentration of collagen fibers in the iris, which scatter light in many directions, resulting in a gray appearance.
* Hazel eyes: These are characterized by a combination of brown and green or blue colors, giving them a multicolored appearance.

It's important to note that eye color can change over time, especially during infancy and early childhood, as the amount and distribution of melanin in the iris continue to develop. Additionally, some medications, medical conditions, and injuries can also affect eye color.

'Sklerala sjukdomar' refererar till olika tillstånd och förändringar som kan drabba skleran, den vita, opaka delen av ögat. Skleran utgör en stor del av sclera koats (den yttre hinna som omger och skyddar ögat) och hjälper till att ge form och struktur till ögat.

Exempel på olika sklerala sjukdomar inkluderar:

1. Skleritis: Inflammation av skleran som kan vara akut eller kronisk. Den kan orsaka smärta, rodnad och sänkt syn. I vissa fall kan den leda till komplikationer såsom ökat tryck i ögat (glaukom) eller ögoninfektioner.

2. Osteogen skleros: En ovanlig benbildande sjukdom som drabbar skleran och kan leda till förhårdnad och förstoring av den vita delen av ögat. Denna sjukdom är ofta relaterad till andra systemiska sjukdomar, såsom Pagets skelettsjukdom.

3. Episkleritis: Inflammation av det tunna lagret (episkleran) som täcker skleran. Den kan orsaka rodnad, irriterad ögonfeber och smärta i ögat.

4. Sklerokoroidit: En inflammatorisk sjukdom som drabbar både skleran och koroiden (den blodrika membran som ligger under retinan). Den kan orsaka symtom såsom flytande syn, smärta och rodnad i ögat.

5. Skleromalci: En grupp sjukdomar som drabbar bindväv och kan leda till förhårdnad och förtjockning av skleran. Denna sjukdom är ofta relaterad till systemiska sjukdomar, såsom systemisk skleros.

6. Traumatisk sklerit: En inflammatorisk reaktion på skadad sklera, som kan orsakas av trauma eller operation. Den kan leda till symtom som rodnad, smärta och ögonirritation.

Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.

BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:

* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden

Riskfaktorer för BCC inkluderar:

* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy

Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.

Proteus syndrom är en extremt sällsynt, sporadisk genetisk tillstånd som kännetecknas av överdriven och asymmetrisk tillväxt av ben, hud, blodkärl och andra vävnader i kroppen. Syndromet får sitt namn från den grekiske guden Proteus, som var känd för sin förmåga att forma sig om till olika skepnader.

De huvudsakliga symptomen på Proteus syndrom inkluderar:

1. Overdriven ben- och kroppsväxt: Ena eller flera delar av kroppen växer snabbare än andra, vilket kan leda till att benen blir oproportionerligt långa eller breda jämfört med resten av kroppen.
2. Asymmetrisk kroppsform: Förändringarna i vävnaderna sker inte jämnutlagt, vilket kan leda till att ena sidan av kroppen ser annorlunda ut än den andra.
3. Anomalier i huden: Huden kan bli överkänslig, grov eller förändras på annat sätt, och det kan bildas fula hudväxtar (papiller).
4. Avvikelser i kärlsystemet: Blodkärlen kan växa överdrivet, vilket kan leda till att blodflödet störs.
5. Tumörer: Det kan bildas både godartade och elakartade tumörer i olika delar av kroppen.
6. Skolios: En skolios eller annan skelettförändring kan utvecklas.

Proteus syndrom orsakas av en mutation i AKT1-genen, som styr celldelningen och cellytans tillväxt. Syndromet är inte ärftligt och beror på slumpmässiga genmutationer som sker under fostertiden.

Det finns inget botemedel för Proteus syndrom, men det går att behandla symtomen med hjälp av bland annat operationer, strålbehandling och mediciner. Det är viktigt att patienterna följs upp regelbundet av läkare som specialiserat sig på sällsynta sjukdomar.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Keratoakantom är en benign (godartad) hudtumör som karakteriseras av en välvd, kuddformad vävnadsväxt med en central nekros (död vävnad). Den har ofta en diameter på 1-3 cm och kan vara vitaktig till gulbrun i färgen. Keratoakantomet förekommer vanligtvis på ansiktet, ögonlocken eller extremiteterna hos äldre individer med solskador. I vissa fall kan det orsaka en irritation eller klåda, men ofta upptäcks de av en slump under en rutinmässig hudundersökning. De flesta keratoakantomet försvinner av sig själva inom några månader, men i vissa fall kan det behövas kirurgiskt avlägsnas om det orsakar besvär eller riskerar att sprida sig till omgivande vävnad.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras en "Nevus, spindelcell" som följer:

L81.2 Spindelcellsnävus

Detta är en benign (godartad) hudförändring som kännetecknas av en liten, oftast central placerad, rosa till brunaktig papel eller nodul med en vitaktig mittdel, omgiven av smala rader av ljusare vävnad som strålar ut från den centrala delen. Dessa rader påminner om spindelben och har gett upphov till namnet "spindelcellsnävus". De flesta spindelcellsnävsar förekommer på händerna eller fingrarna, men de kan också uppstå på andra kroppsdelar. Spindelcellsnävsar är vanligare hos kvinnor än män och tenderar att öka i antal under graviditet och med åldern. I de flesta fall behöver inte en spindelcellsnävus behandlas, men om den blir irriterad eller oattraktiv kan den avlägsnas genom kirurgi eller laserbehandling.

Iris är den färgade delen av ögat som kontrollerar pupillens storlek och reglerar mängden ljus som kommer in i ögat. Irissjukdomar är medicinska tillstånd eller sjukdomar som drabbar irisen. Detta kan inkludera följande:

1. Irit (iridocyclit): En inflammation av iris och cillarmuskulaturen i ögat. Den kan orsakas av infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.
2. Uveitis anterior (cyklit): Inflammation som begränsar sig till främre delen av uveantrakten, inklusive iris och cillarlågringen.
3. Horizontal di skirt: En ovanlig sjukdom där irisen blir suddig eller förlorar sin form och struktur. Detta kan leda till synförlust.
4. Irisneos: En medicinsk term som används när en del av irisen skjuter in i ögats kammare, vilket kan blockera avflödet av kammarvätska och leda till glaukom.
5. Pigmentdispersionssyndrom (PDS): En sjukdom där pigment från iris lossnar och spreds runt ögat, vilket kan leda till glaukom.
6. Iriscystor: Små säckar med vätska som bildas i irisen. De flesta är ofarliga, men större cystor kan blockera synfältet eller leda till ökat tryck i ögat.
7. Kolobom: En medfödd defekt där en del av irisen saknas eller är underutvecklad. Detta kan leda till synförlust.
8. Aniridia: En ovanlig medfödd sjukdom där iris saknas helt eller delvis, vilket kan leda till synnedsättning och ökad känslighet för ljus.

Lentigo maligna är en form av hudcancer som karaktäriseras av oregelbundna, skuggiga fläckar eller prickar på huden. Det är en långsamväxande cancerform som ofta utvecklas över en period av flera år och som vanligtvis förekommer hos äldre personer med solskadad hud.

Lentigo maligna börjar som en lentigo simplex, eller en vanlig brun fläck, men gradvis blir den allt mer oregelbunden i form och färg. Den kan vara skönjbar som en liten, svagt upphöjd, skrovlig fläck med oregelbundna kanter och variationer i färg, från brun till svart.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker lentigo maligna, eftersom det kan utvecklas till en invasiv form av hudcancer som kallas lentigo maligna melanom. Behandlingen för lentigo maligna innefattar ofta kirurgi för att avlägsna den cancera vävnaden, men även strålbehandling och immunoterapi kan användas beroende på storlek, läge och omfattning av lesionen.

'Eye neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that develop in the eye or its surrounding tissues. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and they can originate in various parts of the eye, such as the conjunctiva, iris, ciliary body, choroid, retina, or optic nerve. Malignant eye neoplasms are also known as ocular cancers, and they can be aggressive, potentially leading to vision loss, blindness, or even death if left untreated. The specific symptoms, treatment options, and prognosis for eye neoplasms depend on various factors, including the type, location, size, and stage of the tumor.

I'm sorry for any confusion, but "Colorado" is a proper noun and refers to a state in the western United States. It is not a medical term or condition. If you have any questions about medical terminology or conditions, I would be happy to try and help answer those for you!

'Mongolfläck' är ett äldre, numera förlegat och oacceptabelt medicinskt begrepp som användes för att beskriva en typ av födelsemärke som kan ses hos vissa barn. Detta födelsemärke kallas idag vanligen 'epicanthus' eller 'epicanthal fold'.

En epicanthus är en extra skinnfålla som täcker delar av den övre delen av kinden och nästan alltid finns hos asiatiska populationer, men kan också förekomma hos individer från andra etniska bakgrunder. Denna typ av födelsemärke påverkar inte synskärpan eller intellektuell kapacitet.

Termen 'Mongolfläck' har ansetts vara kränkande och kulturellt icke-senstivt, eftersom den associerar ett normalt fysiskt kännetecken med en specifik etnisk grupp och kan uppfattas som stigmatiserande.

Medicinsk definieras 'Slemhinneleukokeratos, ärftlig' som en grupp med sällsyna, genetiskt betingade sjukdomar som kännetecknas av bildning av vit, porös hud på slemhinnor, ofta i munnen och/eller i näshålan. Den ärftliga formen av slemhinneleukokeratos orsakas vanligtvis av mutationer i keratinogen 6- (KRT6) eller keratinogen 16-generna (KRT16). Dessa genmutationer leder till att proteinet keratin inte fungerar korrekt, vilket resulterar i abnormalt växande hudceller på slemhinnorna. Sjukdomen kan vara mild och begränsad till munnen eller mer allvarlig och involvera flera slemhinnor i kroppen. Den kan också vara associerad med andra symtom som svårigheter att tugga, hosta, andas och tala. Även om det inte finns någon botemedel för den ärftliga formen av slemhinneleukokeratos, kan symtomen behandlas med olika metoder som kirurgi, laservävning och topiska läkemedel för att lindra besvären och förebygga komplikationer.